Det var sommaren 2020 och Premier League hade återstartat efter tre månaders pandemipaus.
I en av alla publiklösa matcher spelade Burnley borta mot Manchester City.
Under matchen flög ett litet plan över stadion med banderollen ALL LIVES MATTER BURNLEY.
En diss av den aktuella BLM-protestvågen över stora delar av västvärlden. Hälsningar Burnleysupportrar.
Flera Burnleyspelare uttryckte sitt missnöje omgående efter matchen och även klubben klargjorde genast att budskapet inte speglar Burnley FC som klubb.
Under hela den påföljande säsongen startade alla PL-matcher med en knäböjning inför avspark.
Knäböjning inför avspark gjorde även det irländska landslaget i en träningsmatch mot Ungern på de sistnämndas mark medan de ungerska spelarna valde att stå upp och peka på sin respektmärke från Uefa på tröjan.
Irländarna möttes givetvis av starka burop från ungerska fans varav många samtidigt gjorde Hitlerhälsningar.
Engelska Sky:s Twitterkonto spred händelsen, som kan ses här.
Jag säger givetvis för att alla som levt i den svenska civilisationen de senaste tio åren vet i vilket riktning Ungern utvecklats under de senaste dryga 10 åren. Landet har blivit till nyfascismens högborg i EU även om konkurrensen är stark från många andra länder från gamla östblocket och i viss mån även från de flesta västländer.
Och till skillnad från många av de landslag som vi känner till väl så stannar inte fascistsupportrarna kvar på klubblagsnivå. Ungern har likt inget annat land ett massivt följe av ultras på sina landskamper. Så det som tidigare stannade vid lunken i Europa Leagues kvalspel är nu inne på den stora scenen.
Svensk fotbollsmedias reaktion är att närmast tysta denna obehagliga del av Ungerns deltagande i EM.
Man är mer förtjust i att Ungern har helt släppt pandemirestriktionerna för fotbollen. Med en obefintlig nivå av kritiskt tänkande tycker alla svenskar på sociala media och gammelmedia att det är underbart med bilder på Ungerns nassar som "skapar stämning" i Budapest med sina marscher.
Incidenten mot Irland har aldrig hänt, liksom. De stora arga biffiga männen i svarta tröjor i klacken... Det är bara goa gubbar.
Så funkar det även i svt:s slentrianmässigt hyllade EM-studio.
Efter 0-3 igår tackar de ungerska spelarna sina fascistklack med att stå och sjunga nationalsången igen med handen på hjärtat.
En del med känsla för kontexten upplevde det som obehagligt.
Inte hos svt och André Pops. "Vilken manifestation!" säger han när kanalen vänder tillbaka till studion. "Mäktigt", svarar Therese Strömberg.
Jag förstår att svt är för fegt för att överhuvudtaget nämna problemen i Ungern för tittarna. Det är mycket lättare att gå på en linje där man håller tyst om allt politiskt i studion. Men när politiken uppenbart tar sig in i fotbollen så är det ens förbannade skyldighet att rapportera det. Har man inte yrkesstolthet nog att göra det så kan man som allra lägsta minimikrav inte skicka komplimanger till eländet.
Nånstans där stannar min utvärdering av EM:s femte dag. Det där dödade faktiskt mycket av EM-buzzen även om Frankrike-Tyskland var rätt skönt medan det pågick.
Vi lever i en värld med symboliska gester och noll praktiskt motstånd mot rasism och fascism. De gånger det praktiska motståndet görs är det av spelarna själva om det gäller fotboll och protestanter på gatorna om det gäller politik allmänt.
Från public service kan man inte vänta sig något av här i Sverige i alla fall. Utöver normaliseringen av de mörka krafterna.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar