Ja, vi utgår från svenska alfabetet. Och jag är medveten om att jag har missat en massa saker, men det är ju min blogg och det som jag råkat ha upplevt.
Arsene Wenger verkar till slut ha sett slutet på sin era som Gud i Arsenal. Inte att han kommer att få sparken. Det har jag ingen aning om. Men hur han värderas idag jämfört med bara två-tre år sen känns helt annorlunda. Förra säsongen skrev jag ett inlägg där jag dödsförklarade honom, eftersom jag var säker på att Arsenal inte skulle kvala till Champions. Men han reste sig och kvalade in laget en gång till. Det kan han mycket väl göra i år också. Mycket talar för det sett till de senaste veckorna, men jag tror inte det spelar någon roll den här gången. Det har hänt för mycket de senaste åren och idag är det inte alls någon kontroversiell tanke att Arsene Wenger bör flytta eller sparkas från Arsenal. Kom dock ihåg att Alex Ferguson hade en ganska lång down-period mellan 2002-2006. Han vann ligan 2003, men där och då var Arsenal ändå klubb nummer ett i England. Så, i teorin skulle även Wenger kunna börja på en ny cykel.
Benitez. Rafa kom in som "interimlösning" på Chelseas tränarproblem, med Roberto Di Matteo sparkad. Han är avskydd som djävulen på Stamford Bridge och har inte briljerat med fotbollen heller, även om det värsta verkar vara över. Min syn på soppan: Abramovich borde kanske inte ha sparkat Villas-Boas, men jag ser inga problem med att sparka Roberto Di Matteo. Det är en extrem manipulation av argumenten att ställa sig frågande till hur mannen som vann Champions med Chelsea kan få sparken bara några månader in på den nya säsongen. För det första var Di Matteos CL-vinst en skänk från ovan; Chelsea hade ofattbart mycket flyt. För det andra brukar det raljeras om att det var John Terry och Frank Lampard som ledde Chelsea till seger, och det ligger mycket sanning i det. AVB:s sorti innebar att det gamla gardet i Chelsea återtog makten och kunde med mycket rutin och mycket flyt ro skeppet i land.
Vad gäller Rafa så tycker jag att Chelseafansen har all rätt i världen att avfärda honom om de nu känner för det. Dock har de ju fel i sak. Den största anledningen ska vara att Rafa under sin tid i Liverpool kallade Chelseas publik för plastfans och även om det är förståeligt att man tar åt sig så är detta inte mer problematiskt än att sanningen svider för Chelsea. Fakta: Chelsea var en engelsk mittenklubb som med statusvärvningar började rekrytera en massa Londonturister till fans och exploderade när Roman Abramovich gjorde det till en av Europas mäktigaste klubbar över en natt. De som hoppade på tåget under tiden saknar trovärdighet som supportrar. Det finns säkert en massa undantag, men vi talar om helhetsbilden här. På Stamford Bridge söker man sig inte om det är supporterkultur man vill se.
Chelsea blev för övrigt historiskt som första laget någonsin att som regerande mästare åka ur Champions Leagues gruppspel.
Dortmund. Borrusia är ett av Europas mest trendiga lag och till och med jag har fastnat för myten om Den gula väggen på Westfalen. Vann sin mardrömsgrupp i CL och avfärdade Shakhtar relativt enkelt i åttondelen. Nu talar det mesta för semifinal.
England - Utan lag i Champions kvartsfinal sedan 1996. Har debatterats en del om huruvida detta är en wake-up-call. Det är det förstås inte. För fotbollsfolk är tiden tydligen aldrig längre än ett halvår åt gången. För diskussionen om PL:s styrka har varit igång ända sedan säsongen 2009-10, som markerar slutet på Big Fours dominans i Champions. Då var problemet att lagen saknades i semifinalen. Sen dess har de aldrig återhämtat sig. Det är en tillfällighet med just noll lag i kvarten, men det är absolut ingen tillfällighet att detta sker nu. Det hade inte hänt för fyra år sen. Jag bryr mig inte om vad det säger om Premier League, men att engelska topplag inte längre är lika starka som de var förut säger sig egentligen självt om man tittar lag-för-lag. Men CL blir ytterligare ett bevis. Det är ju en megakatastrof att United och City åkter ur i gruppspelet förra säsongen, och Chelsea och City den här säsongen. 2010-11 såg det lite bättre ut, men bleknar ändå i jämförelse med 2005-009.
Fyra mål på invigningen av den nya nationalarenan som kallas Friends. Zlatan Ibrahimovic befäste sin legendstatus som Sveriges största fotbollsstjärna genom alla tider med att som enda svenska målskytten sänka Joe Hart fyra gånger och avsluta med ett fantastiskt mål. Tänk bara hur det kommer att låta i det historiska minnet om 50 år...
Giovanni Trappatoni. Jag vill ju att Sverige ska kvala in till Brasilien-VM, men kan inte annat än älska kultfiguren Trappatoni. En man av den gamla skolan som inte har sålt sig till den moderna fotbollen helt. Säger vad han tycker, är rak på sak. Stämplas som gammal gubbe med förlegad taktik. Förnedrar Sveriges offensiv i 90 minuter. Total kalldusch. Skrattar bäst som skrattar sist. Mest av allt gillade jag hans försök att hindra Friends från att stänga taket. Wussies.
Historia fick jag vara med om när jag på plats såg den sista tävlingsmatchen på Råsunda, då Napoli besegerade AIK med 2-1 efter en superfilmning av Edinson Cavani och straff som han själv sköt in. Straffen var i och för sig korrekt, men likväl var det ett dyk. Som anhängare av att bevara gamla arenor är det förstås lite vemodigt när en slår igen. Men just Råsunda har jag aldrig betraktat som en särskilt vacker arena.
Inter är åter Inter. Topplag som inte går att sia om. Efter en helt okej start på säsongen finns det nu noll stabilitet i Milanoklubben och det är väl lite så det ska vara. Även sympatisörer kan känna igen gamla Pazza Inter. Just nu är laget så svajigt att jag blir förvånad varje gång man vinner en match. Även om det så är hemma mot Chievo. Låter inte heller lovande att Walter Mazzari ska vara påväg att ersätta Stramaccioni.
Mitt tips till Moratti: Ta tillbaka Rafa Benitez. Han må vara en surskalle men är bevisligen duktig med att jobba med lag som ska vara snäppet under titelstriden med hjälp av grym disciplin. Det gick sådär för ett par år sen, men den här gången skulle han inte ha samma omöjliga uppgift framför sig (att följa upp en trippel).
José Mourinho är på god väg mot sitt första riktigt stora misslyckande i karriären. För det är vad det är under dessa förutsättningar. Men han tog sig förbi första hindret med nöd och näppe. Ofta har mästarlagen hamnat i en sån mardrömssituation på vägen, så visst kan det hända igen.
Kroatien - Serbien 2-0. Lagen möttes för första gången sedan Serbien till slut blev Serbien även på pappret. 1999 spelade Kroaiten i samma grupp som resterna av Jugoslavien, som i praktiken var Serbien, i EM-kval och det slutade med en helt avgörande match på Maksimir i Zagreb. Det var ett möte mellan resterna av jugoslaviens gyllene generation och trots rött kort redan i första halvlek lyckades serberna spela kryss och kvalificera sig direkt till Belgien-Holland. Kroatien, bronsmedaljörer, åkte ur som trea i gruppen efter Irland.
Jag såg den matchen i mitt pojkrum och det ser fortfarande fantastiskt ut i efterhand. Årets match hade alla ingredienser på förhand, men när jag väl slog på den i hotellrummet där jag befann mig stod det redan 2-0 och i övrigt var det bara inte samma sak som när hjältar som Mihajlovic, Mijatovic, Boksic med mera sprang runt för 14 år sen. Dagens fotboll känns bara ofta så likriktiat och fantasilöst. Det var nog det jag fick lära mig. Idag krävs det extremt laddade sportsliga förutsättningar för att man ska känna att det är nåt speciellt. Typ att det är en utslagsmatch i ett VM eller nåt.
Lyon är tillbaka i den franska titelstriden för första gången på... Vad är det, fyra år? Tänk att för så lite tid sen så var Lyon tveklöst herren på täppan i Frankrike och vann ligan SJU år i rad! Jag håller tummarna för att man slår bort PSG från förstaplatsen, men det är föga troligt.
Mario Balotelli är tillbaka i det fotbollsklimat som passar honom bäst. En stjärna som kan lyfta en hel liga på egen hand. Kommer alltid att älska honom. Som jag har gjort sen den där vackra kvällen i april 2010...
Nanis röda mot Real ställde till ett jävla liv. Jag är medveten om att jag kanske hade sagt något i stil med att "någon fingertoppskänsla får man väl ha?" om jag velat att United skulle ta matchen, men att gapa om att det är ett felaktigt beslut är helt uppåt väggarna. Farligt spel equals rött kort. Speciellt när man dessutom medvetet trycker till lite extra på motståndarens kropp. Vi skulle inte ens ha fått den här diskussionen om Nani spelade i typ Sporting Braga och gjorde så mot en Unitedspelare. Åsikten kanske hade kvarstått, men det är en påtagligt subjektiv reaktion som vi har sett. "Förstör inte stormatchen!"
För övrigt är det inte alls säkert att United för fem år sen hade torskat på detta. Styrkebesked av Real som efter utvisningen direkt markerar för sig själva att chansen är framme och går sen ut och behandlar United som Bolton med en snabb vändning.
Owen the saint, även känd som Michael, lägger av. 1998 när England skulle komma till Sverige för EM-kval hävdade jag att en legend var på väg att komma till Sverige. Kändes som ett naturligt påstående om en som bara arton år gammal hade stått för ett sagolikt mål i en åttondel mot mäktiga Argentina. I efterhand har mitt fotbollsförstånd reviderat bilden lite, men man får inte glömma hur stor Owen faktiskt var på väg att bli, och vilken fantastisk striker han var för Liverpool under en ganska lång tid. Han blev ju också den förste engelsmannen att vinna Ballon D'or sedan Kevin Keegans storhetstid på slutet av 70-talet, när han tog det priset år 2001 (var det väl?).
Passion är ett överanvänt ord i den moderna fotbollen, antagligen för att det är en bristvara. AS Roma verkar vara en klubb med mycket passion. Idén att Zdenek Zeman skulle träna Roma på 2010-talet var en fantasi fram till sommaren 2012. Han kom verkligen och ledde laget. Sen fick han sparken knappa halvåret senare. Jag säger inte att Zeman någonsin hade gjort Roma till ett top 3-lag. Men det är ändå skamligt att sparka Zdenek Zeman. Pallar man inte hans resultat, då ska man inte anställa honom. När fansen ställer sig bakom det beslutet, som många av dem gjorde, då kan man inte längre tala om passion. Då är man som alla andra. Ser krasst till resultaten.
Rangers degraderades långt ner i det skotska ligasystemet på grund av... "dålig bokföring"? Jag har alltid sympatiserat med Celtic i Skottland. I Europaspel fanns det ett tag en period där jag ville att det skulle gå bra för Rangers, men när jag senare har fått bilden av klubben som en symbol för alla typer av högergrupper har jag tappat allt som finns att gilla med klubben. Jag har dock en del respekt. Det är trots allt en anrik fotbollsklubb och trots allt finns det mycket vettigt folk som olika typer av anknytningar till Rangers. Som Alex Ferguson (att han mer eller mindre mobbades ut av klubben av fascistiskt ledningsfolk är en annan femma), eller en av mina bästa vänners skotska far.
Det jag vill säga är att oavsett vad för anledning jag kan ha för att gilla detta så bör egentligen den neutrale också välkomna det. Varför? För att Rangers är skottlands mäktigaste klubb, och ändå har man inte lyckats använda sin status till att påverka en sån dom. Det antyder att rättvisa existerar. Jag kan egentligen inte fatta att det är sant, men så är det. Rangers FC spelar nu i fjärdedivisionen i Skottland. Medan Celtic besegrar Barcelona i Champions League.
Spanien - Finland 1-1. Jag tror det är första gången jag använder detta i min blogg men... lol!
Tottenham hade till slut fått till ett maktskifte i norra London genom att peta ner Arsenal definitivt bakom sig. För bara två veckor sen. Två förluster senare och nu ser det ut som att man än en gång kommer att få ge sig på slutet.
Uefa har bestämt - med stöd från alla andra Europaförbund utom Turkiet - att EM 2020 ska spelas i "Europa". Inget värdland, utan en massa storstäder ska få dela på värdskapet. Platini som annars hela tiden visat en känsla för sportens tradition; återinfört mästarlagets trappsteg upp till hedersläktaren för mottagande av pokal, stått emot målkameraivern, stärkt ligamästares position i Champions och förlagt Champions League-finalen till Wembley 2013 enbart med anledning av att det är FA:s 150 års jubileum etc... Har stått bakom det här pajasbeslutet och det gör mig arg och besviken. Turkiet motsatte sig för att man hade sökt till värdskap. Varför de andra nationerna tyckte att det är en bra idé? För att de patetiskt anser att de alltid måste få SOM DE VILL. Ungefär som en massa halvdana landslag lyckades utöka EM-slutspelet till 24 lag för att det ju är synd om dem att de har dåliga chanser att kvala in (trots att länder som Lettland och Slovenien har lyckats med det). Och vad vill de här? Arrangera EM såklart. Sverige är till exempel för litet för att vara värd för 16 eller 24 lag. Men om vi bara får EN MATCH PÅ FRIENDS ARENA! Wow! Vad häftigt. Eller inte. Avgå alla.
Vändning. Barcelona har gjort större matcher, men ändå, hatten av. De flesta av oss var rätt övertygade om att en era var slut när Milan nästan förnedrade katalanerna på San Siro. Niang borde ha satt spiken i kistan, men det kunde å andra sidan ha stått 2-0 redan innan den chansen. Historien fortsätter. Barca är inte riktigt lika bra som förr, men fortfarande starkt nog att försvara sin svit på semifinal och uppåt i Champions sedan 2008.
Xenofobi är inte vad man normalt associerar till AEK Athen. Så någonstans får man tro på idioten som hejlade mot sina egna fans från den gulsvarta klubben. Att han inte riktigt insåg budskapet av gesten.
Yilmaz, Burak. Ny förälskelse. Anfallaren som till stor del ligger bakom Galatasarays succé i Champions är en riktig Shearer-typ som man inte ser många av i dagens fotboll. Tuff som satan och gör mål på alla möjliga sätt.
Zamparini... Ser nog slutet på en era nu, när Palermo verkligen ser ut att åka ner till Serie B. Där de hör hemma. Haha! Nja, alltså, inte att jag direkt är skadeglad men det är egentligen sant. Rosaneri som vi tagit för givet under så många år nu hade länge varit borta från högsta serien sedan 50-talet typ.
Ålder. Ryan Giggs är lika gammal som mina klasskamraters pappor när jag gick på mellanstadiet. Ja, han fyller 40 i år och spelar fortfarande i en toppklubb. Är inte helt unik i det, konstigt nog, men vi får minnas att han spelade i United ett halvt decennium innan Javier Zanetti kom till Inter.
Ärlig fotboll spelas det i England har vi fått höra länge. Vi minns alla kultfiguren Steve McManaman från hans tid i Liverpool när han var en riktig lirare med engelska mått mätt. Det finns en annan McManaman idag i Wigan, som förra veckan stod för en av de vidrigaste tacklingarna jag sett på länge. Vet inte hur länge klippet kommer att tillåtas kvar, men än så länge kan ni se det här. Good men! Good, honest, men!
Ön - Sardinien. Mycket snack om Catania hit och dit, men Cagliari är på god väg mot nytt kontrakt, vilket i så fall innebär klubbens tionde raka säsong i högsta serien. Då lag som Parma, Sampdoria, Siena och Reggina nyligen flyttat ner finns det inga andra utom topplagen som är nära att matcha det. Men vi grattar ingen förrän det är helt klart.
