"Change Has Come"

Ambivalensen upphörde efter utvisningen på Thiago Motta. Jag vet att han är en klantig spelare, men den utvisningen var ett skämt. Och slutet för myten om Guardiolas katalanska skolpojkar. Sergio Busquets har en gång för alla visat att fotboll är fotboll. Fusk förekommer alltid och det lag som verkligen skulle leva upp till bror duktig skulle aldrig spela en semifinal i Champions överhuvudtaget.

Matchen var ju komiskt dålig eftersom Inter fick ägna allt åt spelsabotage. De hade nog med tiden kommit fram med sylvassa kontringar om de fått behålla alla sina spelare, men efter utvisningen var det klart att det skulle bli såhär. Och det var fantastiskt att skåda. Det var mycket 90-tals-känsla över det där. En kvällsmatch med ständiga burop från arenan med 100 000 arga blattar. En upphettad atmosfär och total dramatik. Ingen jävla töntig actionfotboll med tusen öppningar och tusen mål. Men spänning. Väntan på det där målet.

Och såhär i efterhand blir det ännu mer tydligt för mig att det hade varit tråkigt om Barca gått vidare. Det hade varit så förutsägbart. Samma lag, samma spelare, samma typ av fotboll. Robert Laul på Aftonbladet framställer detta lite i sin blogg efter matchen. Han har gått omkring och tänkt på Bayern och Inter som mindre klubbar som man inte kan tänka sig spela i Championsfinalen. I hans värld av "stora lag" finns det bara typ fyra lag som räknas. Även om han nu har ändrat uppfattning, är det en klockren spegling av hur det har varit att följa fotbollen i det här landet de senaste åren. Alla lag som inte är Barcelona, Real Madrid eller en av Big Four i Premiership räknas inte. De är bara statister, och folk har inget emot att det är så. Sen kan man för övrigt verkligen ifrågasätta själva fotbollskunnandet hos de personer som på allvar anser att Arsenal och Liverpool skulle befinna sig på en högre nivå fotbollsmässigt än Inter eller Bayern.

Som jag skrev innan är det lite synd att Zlatan missar sin final, men ärligt talat finns det värre fotbollsöden. Mourinho sa innan matchen att för Inter är Championsfinalen en dröm, medan den är en besatthet för Barcelona. Och man kan nog också säga att för Zlatan så är det en besatthet att vara en vinnare. Är det något hos honom som jag inte har uppskattat så värst under alla dessa år, är det just det tramset. Det ytliga och individuellt prestationsmässiga perspektivet i en sport som har så mycket mer att bjuda på.

Är man besatt av att spela final i Champions eller bli bäst i världen, då kanske man aldrig kommer att bli det. Varje gång Zlatan vet att this is it, då brukar det låsa sig för honom. Han vill för mycket och tappar sitt vanliga spel.

Men jag fattar fortfarande inte vad fan det är som Barcafansen vill ha honom. De har gjort honom till en flopphistoria trots en mycket bra målfacit och trots att en hel del viktiga och avgörande mål den här säsongen. Sånt får mig att tänka att de inte förtjänar honom.

* * *

Nu är jag lite skraj för att Bayern ska vinna finalen. Jag känner igen det här att ett lag gör grovjobbet att slå ut de stora lagen, och så när det är dags för en av de sista avgörande matcherna så kommer laget med den lättare resan fram och framstår som så mycket fräschare efter en behaglig resa fram, och vinner.

Lite så var det ju med Mourinhos bragd med Porto. De slog något tursamt ett Man United som hade en av sina svåraste perioder de senaste 20 åren, och slog sedan ett par lättare lag fram till finalen, medan Monaco fick ta hand om Real Madrid och Chelsea. Och sen blev det knockout i finalen i Gelsenkirschen. 3-0.

* * *

Annars har Inter haft turen med sig när det kommer till skador och avstängningar. Trots en sån där dödarmatch på Camp Nou har man inte behövt offra så värst mycket på den här fronten. Man kommer att sakna Thiago Motta, men i dagsläget är både Maicon och Sneijder friska och ingen av anfallarna kommer att saknas. Mittbacksparet är fritt från avstängningar, il capitano Javier Zanetti är klar. Cambiasso är klar. Julio Cesar är klar.

Och allt detta trots att Mourinho har varit väldigt envis med att använda samma spelare nästan hela tiden. Det känns som att han utmanar ödet och kommer snart att få ett rejält bakslag om han inte börjar vila spelare. Championsfinalen är nästan en månad bort, men nu återstår fortsättningen av det här täta schemat med en tung bortamatch mot Lazio (trots allt?) och en Cupfinal mitt i veckan mot Roma. Jag skulle åtminstone behålla vissa nyckelspelare på bänken snarare än att plocka av dem efter 70 minuter. Ge bänken chansen att avgöra och låta stjärnorna vila.


Läs även andra bloggares åsikter om inter, barca, champions, zlatan, motta

Nörden och Champions

Back in business efter att ha laddat inför den andra deltävlingen av SM i fotbollskunskap, arrangerat av Offside och TV4:s Fotbollskanalen. Jag var med i den första deltävlingen som gick i Sthlm, Malmö, Gbg parallellt och kom på delad fjärdeplats, efter den bisarra situationen där utslagsfrågan gällde publiksnittet för Allsvenskan 2009, och både jag och snubben som hade lika många poäng gissade på 11 713. Det hade inte varit något märkvärdigt om det varit det rätta svaret, men att två personer som inte känner varandra väljer exakt samma sifferkombination... Helt otroligt.

Nå, då fick jag stå som reserv efter det bara var top 3 från varje stad som gick vidare, plus omkring 10 personer som kvalade in via webben.

Såklart hoppade några av och jag kom med till den andra omgången, där fyra personer skulle avskiljas från 20 tävlare.

Frågorna var nu rätt så grymt svåra, förutom de enkla (2-3 st) som var lite löjligt enkla. Jag kom ändå på en delad niondeplats vilket jag är nöjd med.

Jag är förstås medveten om att man är en ultranörd om man är med i en sådan tävling överhuvudtaget, men om jag inte var en sån skulle jag inte skriva den här bloggen överhuvudtaget.

Lite småfina priser fick man ändå, så jag ska definitivt försöka vara med även nästa år. Jag tänker inte plugga på faktauppgifter eftersom jag tycker att det mest av ens kunnande ska bygga på ren nyfikenhet och inte en strävan att kunna saker. Men jag tror ändå att med tiden kommer jag av naturliga skäl att öka mina chanser. Man lär sig något nytt om fotbollen varje dag. Jö.

* * *

Kvällens match mellan Barca och Inter blir för mig årets sista riktigt stora match inom klubbfotbollen. För mig kan man nog inte få till ett bättre möte. Det finns verkligen allt, och jag är säker på att det kommer att slå finalen som alltid blir något av en antiklimax. Med några få undantag är det nästan givet på förhand eftersom den där tomhetskänslan infinner sig efter slutsignalen.

Det jobbiga är att jag - liksom scudettokampen i Serie A - inte vet vilka jag ska hålla på. Normalt är ju det en bra grej, eftersom man bara kan luta sig tillbaka och njuta av fotbollen oavsett hu det går. Men här känner jag att det finns en spelare och ett lag som jag unnar en framgång av olika skäl. Det gäller Ibrahimovic som spelare och Inter som lag.

När det gäller Zlatan så vet jag inte om jag ska behöva motivera det. Han är helt enkelt min favoritspelare. Jag köper faktiskt hela hjältesagan fullt ut, även om min kanske är lite annorlunda än pressens. Jag får faktiskt stanna här och inte ge mig in i den sagan. Jag upprepar dock att har man sett Zlatan utanför kamerna så vet man att han är en människa med ett hjärta, som Diego. Jag såg det omkring spelarbussen inför landskampen mot Grekland i Norrköping 2003, och många andra som har mött honom har bekräftat det om och om igen. Men allmänheten kommer ändå att beskriva honom som en "egoist", en dryg och kaxig person, för alltid och evigt, eftersom de förväntar sig att han ska spela bror duktig inför kameran och ta allting så jävla på allvar.

Som Fredrik Ljungberg typ. Som är en hederlig kille. En hederlig kille som inte säger kaxiga saker och är därmed uno di noi. Alla vi som hänger i Båstad på sommaren.

Ja... Nu tappade jag tråden lite. Kort sagt, om Zlatan får spela final och vinna den, då får jag tyst på alla hans kritiker som i smyg gottar sig åt att det inte går för killen. Han är ju en superflopp med sina ca 15 mål i sin debutsäsong för Barcelona. Trots alla skador. Han kan inte leverera i Champions, trots att han fixade viktiga bortamål i både åttondelen och kvarten.

Men samtidigt vore det ju rätt så förutsägbart om Barca gick vidare igen. Jag unnar Inter finalplatsen. De har fått sitt i Serie A, men jag gillar inte alla hånfulla kommentarer som kommer från opportunister varje gång laget åker ur i Champions. Och jag gillar inte hatiska anglofiler som ser varje italienskt nederlag som en personlig seger. Jag gillar inte underskattningarna i det anglofila media. Jag gillar inte att till och med experter som jag respekterar i höstas gav Arsenal betydligt större chanser att vinna Champions än Inter. Jag tycker att det är ett hån mot fotbollen att säga så.

Hur det kommer att gå kan jag inte säga något om. Det känns helt öppet. Jag skulle i och för sig tänka att chanserna var små för Barcaseger om jag var supporter till laget. Snacket om "bara 2-0" håller inte. Sen när blev Barcas försvar så pass fruktat att man kan kallt räkna med att hålla nollan också?

Men jag tror också att den våta drömmen kan bli verklighet. Om Barca skulle göra 1-0 efter 13 minuter eller nåt, då kommer det att bli en hemsk kväll för Inter. De kommer att få slita som satan. Jag har ju hela tiden sagt att det som talar för Inter är det faktum att Barca inte är van att möta motstånd av deras kaliber. Jag har trott och tror att Inter åtminstone efter Chelseamötet har fått smaka på den yppersta nivån.

Men det är ju också en sanning att Inter på sätt och vis inte har mött ett lag av Barcas kaliber. Chelsea var en stor utmaning, men Chelsea har inte samma spelstil. De kan inte spela tic-tac och totalt förvirra Inter med en sån mästerlig kortpassningsfotboll. Inter är ett fruktat lagmaskin, men kan ju implodera om trycket blir för högt.

En realistisk utgång av bottenstriden

Jag tippade utgången av titelstriden för ett par veckor sen, och nu är det dags för bottenstriden. Som känns mer oviss eftersom man aldrig vet var man har bottenlagen i dessa lägen. Motivation slår klass. Men inte alltid. Och ibland blir det som man kallar för motivation snarare en börda.

Icke desto mindre, vi är framme vid en klassiker - sista fyra - som i alla fall förut innebar fulla omgångar, men det var bara en tidsfråga innan TV-calcio skulle vinna.

Jag anser att bottenstriden främst handlar om Lazio, Atalanta och Bologna, men kommer för säkerhets skull att ta med även de andra som kan bli aktuella framöver.

Omgång 35

Atalanta: Inter (b) - Man vet aldrig med årets Serie A. Inter har vunnit med 3-1 mot Barca, vilket gör att de aldrig känts så omotiverade för ligan som den här omgången. Spelare kommer att vilas och Atalanta brukar ge sina lombardiska rivaler en match. Jag tror att ett kryss är fullt möjligt, men måste ändå ge Inter trepoängaren, eftersom det ändå är mer förnuftigt. Deras bänk är starkare än Atalantas A-lag.

Bologna: Parma (h) - För fem år sen spelades den sista spareggion i Serie A:s historia; alltså det rättvisa system som man hade med playoff när två lag hamnade på samma poängantal vid en position som hade en betydelse. Det blev ett Emilia-derby mellan just Bologna och Parma. Igli Tare gav Bologna segern i första matchen, men otroligt nog lyckades Bologna tappa det hela efter 0-2 i returen. Skulle Parma åter vinna här kan det i längden bli Bolognas fall. Det här känns väldigt svårtippat. Bologna har tappat formen och Parma har agerat festförstörare åt andra lag på sistonde nu när man själva inte har något att spela för. Det gör att det luktar kryss här, men jag kör på Bolognaseger. Någonstans måste motivationsvinsten komma och det kanske sker på Renato Dall'Ara.

Cagliari: Napoli (b) - Omständigheterna för att Cagliari är obesegrat på San Paolo i Serie A sammanahang på 2000-talet. Men det gäller bara två matcher, och Napoli som kompenserade den pinsamma hemmaförlusten mot Parma med seger i Bari, bör nu för en gångs skull svara upp mot förväntningarna. Räknar rätt kallt med förlust för rossoblu här.

Livorno - Catania - Vårens lag Catania har varit så sjukt imponerande att man tar deras poäng borta mot Milan som eventuella tecken på att man nu till slut har börjat känna sig bekväma. Livorno har här sin sista chans att teoretiskt haka på i kampen om nytt kontrakt, men laget verkar vara i fritt fall, medan Catania trots allt vill nog helt säkra salvezzan så att deras magiska tid med Mihajlovic inte blir förgäves. Mycket svårtippat, men det lutar mer åt bortaseger här än hemmavinst. Jag garderar ändå med ett kryss... För att det känns mest tryggt.

Chievo: Fiorentina (b) - Fiorentina på bortaplan blir för svårt för Chievo. Det finns en chans att de lila redan har gett upp om att spela i Europa nästa säsong, men utgångstipset blir nog ändå förlust för Chievo.

Lazio: Genoa (b) - Att möta den rödblå anstormningen på Marassi är aldrig kul, men jag har en stark känsla för Lazio här. Genoa har ett naivt försvarsspel, medan Lazio efter Mancini-eran utmärkt sig som ett lag som fördelar sina poäng rätt jämnt mellan hemma- och bortaspel. Det finns lägen för kontringar och jag känner att det vore så typiskt att de gick och vann det här. Dock är det förnuftiga att åtminstone ge Genoa krysset. De har ju trots allt ett bättre lag.

Udinese - Siena - Sedan Reggina åkte ur förra säsongen har Siena kunnat titulera sig överlevare nummer ett. De ser ut att följa med Reggina nu, men slåss med näbbar och klor för att hålla sig kvar och har lyckats ganska bra med det. Det ser inte bra ut just nu, men det borde ha sett mycket värre ut om man ser tillbaka några månader. Udinese i sin tur har ett fruktat anfall, men dåligt försvar. Jag är övertygad om att Udinese kommer att göra mål på Siena, men känner på mig att Maccarone som vanligt har något i bakfickan, vilket leder fram till delad poäng mellan lagen.

Ställning efter omgång 35:

Chievo- 41
Cagliari- 41
Catania- 41
Udinese- 40
Bologna- 39
Lazio- 38
------------
Atalanta- 34
Siena- 31
Livorno- 27

... Vilket i så fall innebär att Livorno åker ur här, och de tas därmed bort från resten av tippandet.

* * *

Omgång 36

Atalanta - Bologna - En knivig match som jag räknar med att Atalanta vinner. Formen är bra, offensiven är bra, medan Bologna inte har så mycket att komma med när det kommer till kontringar. Passar Atalanta bra att pressa ner Bologna här.

Cagliari - Udinese - Ännu en intern uppgörelse. Svårtippat. Jag är livrädd för Udineses kontringar, men Cagliari är ju faktiskt fortfarande ett starkt hemmalag. Lutar mer åt hemmalaget, men kryss är ett utmärkt resultat för båda lagen, så jag kör på det.

Catania: Juventus (b) - Oj, oj, oj... Vilken match! Det är redan i skrivande stund så att Catania kommer att ha ett kontrakt att slåss för oavsett hur det går i matcherna innan. Och Juventus kommer att jaga Champions, och eventuellt vara väldigt nära att skaffa sig en utmärkt position i den kampen genom att få med sig nåt från Sicilien. Hur ska det gå? Ska Juventus till slut få till det? Det vettefan. Kryss får kanske bli ett utgångstips, både sett till styrkeförhållanden, och det faktum att lagen mycket väl kan mer eller mindre göra upp om det.

Chievo: Napoli (h) - Mycket svårtippat. Napoli bör vinna, men Napoli brukar inte göra det som man bör. Jag fegar än en gång och tippar kryss, men det kan ju gå precis hur som helst, egentligen.

Lazio: Inter (h) - Jag har ju indirekt redan tippat den här matchen i mina tankar om titelstriden. Inter har vid det här laget antingen åkt ur Champions, eller tagit sig till en final som ändå ligger tre veckor bort. Mourinho kommer att satsa med det bästa laget och laget kommer att ha fokus på ligan igen. Men vi vet inte hur det kommer att vara med skadeläget, och Lazio som slåss för nytt kontrakt, blir inte att leka med. Jag ger ändå Inter segern. De har gjort Lazio till en favoritmotståndare efter att först ha haft en sanslöst lång svit utan vinst mot biancocelesti.

Siena: Palermo (h) - Oj, här blir det tufft. Palermo är i och för sig ett jävla vekt bortalag så jag tror det finns en god chans att kämpa till sig en seger. Men så länge Miccoli är med på plan kommer Palermo att bli för svårt. Blir nog kryss här igen. Sienas ihärdiga flit räddar åtminstone en poäng.


Chievo- 42
Cagliari- 42
Catania- 42
Udinese- 41
Bologna- 39
Lazio- 38
------------
Atalanta- 37
Siena- 32

Vilket innebär att Siena är borta, i så fall. Man har sämre inbördes mot både Lazio och Atalanta, och kan inte nå resten med två omgångar kvar.

* * *

Omgång 37

Atalanta: Napoli (b) - Sköna 80-talsvibbar på denna. Atalanta kan absolut sno en poäng från ett känslosvämmat Napoli, men får sinna sig i att vara helt nederlagstippade. Nederlagstippade var ordet, alltså.

Bologna - Catania - I dagsläget verkar Catania inte gå att besegra, men här har de ena benet i Serie A 2010-11, och förr eller senare måste även de smaka på en förlust, så det kanske kommer här, i Bolognas sista hemmamatch för säsongen. Jag tippar med stor tvekan att Bologna vinner denna livsviktiga match.

Cagliari: Roma (b) - Helt chanslösa är Cagliari på Olimpico mot Roma. Förlust, tveklöst.

Chievo: Inter (b) - ... Och ungefär lika chanslösa är Cheivo på San Siro mot Inter.

Lazio: Livorno (b) - Frågan är här bara hur många högersympatisörer det finns i Livornos trupp, för det finns bara en politisk rivalitet mellan lagens kärnsupportrar. Lucarelli återfinns i Livorno och lär på så vis garantera att matchens betydelse ur den aspekten förs vidare till alla neutrala, medan de som är höger om center ger nog blanka fan i det där. Sen är frågan också vad Spinelli har för relation till Claudio Lotito. Kan bli tal om läggmatch. Lazio bör vinna det här hursomhelst, men det är aldrig lätt att vinna på beställning borta, och Livorno kanske ändå vill ge allt inför sina fans, då det här är sista gången de är tillsammans i Serie A för den här gången. Kryss.

Udinese: Bari (h) - Avsågade Bari reser ända upp till Friuli och lär nog inte bråka i onödan. Udinese säkrar salvezzan här. Vinst alltså.

Ställningen efter omgång 37:

Udinese- 44
Chievo- 42
Cagliari- 42
Catania- 42
Bologna- 42
Lazio- 39
------------
Atalanta- 37

Därmed blir Udinese, Chievo, Cagliari, Catania och Bologna klara för Serie A här.

* * *

Omgång 38

Atalanta: Palermo (h) - Atalanta är piskat att vinna, och vi kan väl ge dem den segern, eftersom de är grymt starka på hemmaplan och kan nog kriga ner Palermos lite väl eleganta killar. Men det spelar ingen roll, för de åker ut ändå...

Lazio: Udinese (h) - ... Lazio kommer nämligen att slå Udinese. Vid kryss åker man ut om Atalanta verkligen vinner, men varför ska Udinese bråka i onödan i Rom? Kan inte se annat än Lazioseger.

Det blir alltså:

17. Lazio- 41
-----------------
18. Atalanta- 40


Och kontentan blir att Lazio räddas av spelschemat, för jag tror inte att de annars mäktar att slå Udinese hemma, om bergszebrorna har något att spela för. Dock måste det tilläggas att felmarginalerna i mitt tycke klart talar till deras fördel. De kan ta poäng mot Inter och de kan vinna mot Livorno.


Läs även andra bloggares åsikter om atalanta, chievo, cagliari, lazio, siena, udinese, bologna, serie a

Mario Balotelli

... Min nya älskling. Kan inte släppa mina tankar om honom. Min beundran för hans bakvänt vackra sätt att vara. För att han skänker fotbollen det som fotbollen behöver. Kärlek. Hat. Passion. Ilska. Dramatik.

Innan tisdagens match tyckte jag att han var ett tjatigt ämne. En omotiverad landslagskandidat. En hopplös bråkstake. En idiot som ständigt gav bort alla nya chanser som han fick. Ett modernt fenomen, symptom på den moderna fotbollens ständiga jakt på väldigt unga fixstjärnor.

Men när han slängde sin intertröja i backen efter Barcamatchen var han bara så jävla vacker i sin vita undertröja. Och då menar jag inte någon ytlig erotisk grej. Lite fysiskt på så sätt att det helt enkelt såg bra ut, ja, men mest hela grejen, mitt i det där enorma spektaklet. Att han inte går omkring med någon falsk yrkesmässig oberördhet. Att han är riktigt förbannad, men ändå med viss elegans.

Jag skrev ju inget om incidenten efter matchen, men jag tycker att det var en rejäl bitter eftersmak på en stor och imponerande seger för Inter. Till skillnad från många andra är jag mest irriterad på publiken som buar ut en spelare på grund av att han gör rent tekniska misstag.

OK, såklart hade de inte reagerat likadant på någon annan spelare. Balotelli har skrapat fram den här relationen under loppet av nästan tre år. Jag förstår att han är impopulär, men jag tycker att man tappar rätten att kräva något av honom när man buar ut honom för fel saker.

Dessutom är det strategiskt sjukt att psyka en spelare i laget när man leder med 3-1 mot Barcelona i en CL-semi med bara några övertidsminuter borta ifrån att fullborda bragden. Den ultimata triumfen.

Först tyckte jag att han i sin tur borde skaka av sig skiten. Men när jag såg honom slänga av sig tröjan på väg in i spelartunneln, med oavbrutna förbannelser över eländet, var jag såld. Jag har försökt förklara det i det här inlägget, men jag fattar att det är svårt. Att det blir ganska abstrakt. Så jag kan kanske mest säga att en bild säger mer än tusen ord, och de bilderna kan man nog plocka fram på You Tube eller nåt.

Hoppas bara att han inte säljs vidare till det sterila PL där han mest kommer att framstå som en halvtråkig bling-bling-snubbe.

Läs även andra bloggares åsikter om balotelli, inter

Att göra Arsenal av Inter

Jag fattar inte vad det är som så stort skiljer mig från resten av svensk fotbollsmedia. Trots allt är ju jag bara en amatör när det kommer till fotboll som idrott, så hur kan vi ligga så långt ifrån varandra, och att det då är jag som står på den "vinnande" sidan efteråt?

Efter dagens match är alla de etablerade tyckarna helt förundrade över att Inter gav Barca en käftsmäll. Till och med Erik Niva.

Efter att Inter "pissat på" Chelsea som kidsen säger, trodde man att det hade räckt med underskattningarna.

Efter att ha sett hur samma Chelsea förra säsongen var minuter från att ha stängt igen butiken mot Barcelona, trodde man att folk hade insett att det fanns gränser även för världens bästa lag (jag är inte ironisk).

Om det bara vara resultatet 3-1 som var kruxet, då hade jag haft en större förståelse för det. Men att Barcelona inte kom upp i normal standard, och i delar av matchen blev smått överkört är ganska logiskt med tanke på att det är första gången på hela säsongen som de möter ett motstånd av det här kalibret, om vi bortser från gruppspelet där man mötte samma lag.

Mot Real Madrids brist på defensiv organisation är det väntat att Barcelona är en nivå högre.

Mot Bundesligalaget Stuttgart ska Barca vara precis så överlägset som matchen på Camp Nou blev.

Mot Arsenal som är den fattiges Barcelona, kommer Peps mannar att vinna 10 av 10.

Mot de andra spanska lagen som Barca möter i ligan... Ja, ni fattar.

Mot de italienska mästarna, med kanske Europas bästa försvar, stenhårda mittfältare, en briljant playmaker, ett par arbetsmyror till anfallare, en iskall måltjuv och en taktisk mästare på tränarbänken, då ska Barcelona normalt inte kunna leka sig fram till ett resultat.

Ändå sitter den ene gubben efter den andre och förväntar sig att Barca ska göra Arsenal av Inter. Och när det inte händer börjar man undra vad det är som pågår. Det är väl tur att bussfrågan till slut inte kom upp som en avgörande faktor. Än så länge.

Kalla mig efterklok, men logiken är glasklar, och jag var nog ganska övertydlig med vad jag trodde inför mötet. Det här är inte avgjort på långa vägar, men till slut kom käftsmällen, även om jag trodde mer på 1-0 på San Siro eller nåt åt det hållet.

Läs även andra bloggares åsikter om barca, inter, arsenal, champions, stuttgart, real

Kommer Cassano att sno scudetton från Roma?

Det där veka och genomusla Roma hade jag suttit och väntat på i ett halvår. Det brukar komma då och då på tuffa bortamatcher, och det här var verkligt stinkande och äckligt. Slarv på slarv på slarv på slarv. Vad är det med dessa spelare? Vad är det med dett lag? Some things never change.

Sen får Lazio en straff som förmodligen inte är en straff. Målisen räddar Floccaris usla straff och man hör vrålen från södra curvan. Jag fick gåshud då. Det var en mäktig situation.

Några minuter senare filmar Taddei till sig en straff, och Vucinics frispark har väl alla sett nu? Förstår inte riktigt hur han fick en sån tryck på bollen med den genomsnittliga satsen som han tog. Vackert skulle jag inte kalla det, men jävligt häftigt.

Sen får ju Cristian Brocchi ta på sig det där lite. Det var han som hoppade åt höger och gjorde det möjligt för montenegrinens boll att svischa förbi muren.

Stackars Muslera i målet sen...

* * *

Men... Trots att Roma vände matchen, trots att de faktiskt bröt en svit på tre raka "bortaderbynederlag", så spelade alltså Roma en första halvlek som visade att Ranieri ännu inte har lyckats radera den där mentaliteten från laget. Jag tycker verkligen att det är unikt bland europeiska storlag att man kan hitta en sån brutal lägstanivå som Roma tidigare gjorde regelbundet, och som de nu visade för första gången sen Ranieri tog över laget.

Det gör att jag inte är lika säker på att use laget till titelfavoriter, trots att de vann den där matchen som de skulle få svårast med.

Nästa helg möter Roma Sampdoria på hemmaplan, och det jag hela tiden tänker är "tänk om Cassano skjuter bort Roma från scudetton".

Han fick ju aldrig vinna den. Kom ett år för sent.

Jag är väl medveten om att man kan skriva av deras beteende på att derbyt är något särskilt, så kanske kommer vi få se något helt annat i en hemmamatch mot Sampdoria, som inte är världens mest stabila lag.

* * *

Lazio har tagit några blytunga segrar på sistonde, men ändå är man nu efter en förlust mot ligaledaren indragna i bottenstriden. Atalantas seger mot Fiorentina har nu skapat nerver där nere ordentligt. Bologna ligger riktigt illa till, och därefter kommer Chievo och Cagliari med sina svåra spelschemor, plus Lazio som har fyra poäng färre än de sistnämnda. Även Lazio har en svår schema, och lär därför få spela om nytt kontrakt ända in i slutet. Det som talar för dem är att de har en hög högstanivå. Det som talar emot är att Atalanta är i toppform, medan Bologna har en mänsklig schema med de så kallade lättaste matcherna hemma på Renato Dall'Ara.

* * *

Veckans muppar måste vara Arsenal som hade chansen att blanda sig in i titelstriden, men tappade 2-0 borta mot Wigan till 2-3 under sista tio plus tillägg.

Veckans lag som har röta är nog Man United som är med i samma titelstrid.

Veckans succélag i England är nog Spurs som helt plötsligt har tagit täten i kampen om den sista Championsplatsen därifrån. Men jag känner på mig att de i så fall kommer att åka ur redan i kvalet, mot Celtic eller nåt. Robbie Keane gör målet.

* * *

Mycket mer finns det att säga sen sist. Om Cagliari till exempel. Men jag är rätt så trött så jag pallar inte det just nu. Vi får höras av mer sen.

Läs även andra bloggares åsikter om capitale, lazio, roma, vucinic, floccari, united, spurs, arsenal, atalanta

Högt och lågt, från stöveln till skolgården

Dåså. Det har nu hänt. Det är lite av en repetition på bloggen här, men i och med att det nu är ett faktum och ännu en möjlighet så lägger jag det på svartvit:

För första gången sen Calciopoli - och det är ändå 3,5 år sen - är det inte Inter som leder Serie A mellan omgång 10-38. Så när folk säger att "det är stort", så har den verkligen mer substans den här gången.

Jag har för övrigt inte kommenterat det, men mina tips om utgången av varje titelrelaterad match raserade redan i den första närmast spelade omgången, som alltså var den förra. Där räknade jag med att Roma skulle tappa poäng i Bari. När det inte hände så kan man bara konstatera att enligt mina egna kalkyler borde Roma vinna titeln med en poängs försprång (de behöver bara lika, tack vare inbördes möten).

Och jag håller Roma som favorit från och med nu. Knapp sådan, men ändå. Inte för att jag tvekar om Inters styrka, men för att Roma verkar kunna tugga sig igenom detta nu. Det är ett lag som jag har aldrig trott det om, att de ska gå 20 matcher i sträck utan nederlag. Men nu är man verkligen sammansvetsade. Jag tycker att laget är hälften av scudettolaget från 2001, men att vinna matcher där de är det bättre laget, det verkar inte vara något problem alls.

Samtidigt måste jag höja varningens finger om Inter. När jag kom fram till att det skulle bli scudetto med 1 poängs försprång, då utgick jag ifrån att man skulle tappa poäng hemma mot Juventus.

Jag tror fortfarande att den utgången är väldigt trolig, men jag har tappat så mycket respekt för Juve under den senaste månaden att jag nu verkligen undrar om de grejar att plocka en poäng från San Siro. Trots att Inter spelar några dagar innan det stora slaget mot Barca.

Så det kan mycket väl bli så att Inter på det sättet kan kompensera för Romas "oväntade" poäng i Bari.

* * *

Att Bologna tappar en 2-0-ledning i något som kan beskrivas som en ödesmatch mot Lazio övergår mitt förstånd. Jag såg inte matchen, men herregud... Det här för någon månad sen oerhört svårslagna laget borde bara inte ha låtit det hända.

* * *

Har hela tiden hållit tummarna för att Atalanta ska hålla liv i bottenstriden, men jag började bli riktigt orolig med halvtimmen kvar av söndagens matcher. Det var då jag påmindes om att Atalanta just nu bara är en seger från att ligga ynka 6 poäng bakom Cagliari, med alltför många matcher kvar att spelas.

Chansen att Cagliari åker ur Serie A känns ändå just nu som en möjlighet på ungefär 1%. För trots en mardrömsschema såhär på slutet, väntar Bologna hemma i sista omgången. Det innebär att hur jävligt det än går, så kommer chansen till nytt kontrakt vara väldigt stor inför sista omgången.

Tänk att det kan gå så snabbt förresten. Det känns som en evighet sen som jag var tvungen att se Cagliari spela en sån där riktigt tung salvezza-match. Det känns så otroligt främmande just nu.

För övrigt kan jag konstatera att jag knappt bryr mig om eländet med nio raka matcher utan seger. Det tåget har redan gått.

Det var dock lite lustigt att behöva bli besviken på laget för att man förlorar med 0-1 borta mot Juventus. För det säger mycket om hur dåliga Juventus har varit.

Märkligt förresten. Det spelades ju faktiskt Serie A i tre månader innan Juventus blev ett skitlag. Hur kunde de hålla nivån under den perioden?

* * *

Catania... Oj, oj. Hade de vunnit scudetton om de börjat säsongen med Sinisa Mihajlovic som tränare?

Naturligtvis inte, men ni fattar vad jag menar. Fullständigt ostoppbara just nu. 10 minuter från att besegra Milan i en match som de verkligen inte behöver vinna. Och där Milan spelar för scudetton. Vecka in, vecka ut, den där jävla Maxi Lopez.

På tal om högt och lågt, som med Cagliari... Jag var inte ensam om att fnysa åt Catanias värvning av argentinaren. Nu är det en stor succé att han har lyckats i Catania. Ändå är det bara fyra år sen som han var en snackis i...

FC Barcelona.

* * *

Så jävla dåligt av Napoli. 2-3 mot Parma i ingenmansland? På San Paolo? För helvete... Det gör ont att se laget sumpa så många chanser som man har gjort under hela vårsäsongen, att ta ett stort kliv mot Champions. Och frågan är ju när man får en sån kanonchans igen. Juventus helt på dekis... Och man bara sumpar det genom tusen 0-0-matcher, och 2-3 mot fuckin' Parma med fem omgångar kvar.

* * *

Bye-bye, Livorno. Vad sysslar Aldo Spinelli med? Varje pärla som han hade, och som han såg att han hade fått tag på under säsongen, skeppade han iväg till England respektive Piemonte. Logiskt att laget åker ur.

* * *

Idag satt Andreas Felicetti i Eurotalkstudion på Fan TV och sa att hur kul det än är att tänka sig Palermo, Napoli och Sampdoria i Champions, så vore det bäst för "Serie A" om Juventus med sina ekonomiska muskler tog den sista Championsplatsen, underförstått för att ta tillbaka den där fjärdeplatsen från tyskarna.

Då kan ni kyssa hem dessa underbara matcher där Siena, Catania och Bari åker till Turin och Milano och reser hem med ett vettigt resultat.

Bra för italienskt deltagande i Champions? Antagligen.

Bra för Serie A? Nja, "dåligt" vore ett bättre ord.

* * *

El Clásico. Hmm... Real Madrid är verkligen ett begränsat lag. Alldeles för naiva. Det är matchen där de ska återta sin heder, besegra Barca, och de är inte ens nära. Barca behandlar Real Madrid som Manchester United skulle behandla typ Hull City i en serielunk. Spelar smart, avvaktar, och hugger till då och då. Låter motståndaren knappt få en chans.

Med all sin champagnefotboll som Barca är känt för, var den här taktiska triumfen verkligen den värsta förnedringen. Det visade vem som är storebror. Så tydligt. På Bernabeu.

Jag tror fortfarande att Real Madrid kan vinna ligan. Till slut har jag blivit klok på vad problemet är. Man kan uppvisa något som liknar "stabilitet" i det att man radar upp seger efter seger i ligan. Det kan man göra eftersom man är bättre än alla andra lag i ligan förutom Barcelona. Man satsar allt framåt och gör alltid fler mål än motståndaren.

Men när man ställs mot motstånd av internationella mått, då åker man på knock. Mot Milan, mot Lyon, mot Barcelona.

Och fan vad skönt med en seger för fotboll som lagsport. Cristiano Ronaldo åstadkommer inte ett skit när han måste samarbeta med muppar som Marcelo och (och det här är otroligt överdrivet och orättvist) Higuain.

* * *

Man United är borta från titeln. Därmed gick man miste om chansen att överträffa det som man åstadkom när man var ett spöke i Premier League, för något decennium sedan:

Att vinna ligan för fjärde året i rad. Nån får rätta mig om jag har fel, men det har väl inte hänt i modern tid att något lag vunnit titeln fyra år i rad i England? Vilken chans man hade.

It ain't over till the fat lady sings, men... Ja, hur och varför ska Chelsea tappa detta?

Eller tänk om Chelsea tappar på ett oförståndigt sätt... Men att Arsenal går soprent i slutspurten och vinner ligan med sitt pyjamasparti till fotbollslag?

Det vore nåt.

Läs även andra bloggares åsikter om inter, roma, arsenal, manchester, chelsea, milan, maxi, catania, mihajlovic, calciopoli, real, barca

Statistisk notering

Jag har i många år hävdat att det här med att avgöra ett dubbelmöte på hemmaplan inte alls är i sig så fördelaktigt som man kan få intrycket av när man hör snacket efter diverse lottningar.

Tydligen finns det statistik som visar att så är fallet i Champions League, men det bygger ju delvis på att gruppsegrarna - som ofta är de bästa lagen - seedas i åttondelen (och tidigare kvarten, när formatet var lite annorlunda) så att de får sista matchen på hemmaplan. Alltså är det väldigt väntat att t ex Manchester United slår ut Lille, oavsett om den första matchen går i Frankrike eller England.

Och efter gårdagens match kan man hur som helst konstatera att just den här säsongen har visat något helt annat än fördel med avslutning på hemmaplan.

Det har nu spelats tolv dubbelmöten i Champions slutspel.

I sju av dessa möten har laget som började på hemmaplan också gått vidare till nästa fas, trots att det alltså fanns seedning för gruppsegrarna i åttondelen.

Världens bästa liga

Världens bästa liga har inte längre någont representant i Champions. Spiken i kistan slogs in ikväll på drömmarnas teater i Stretford.

Jag hade inte kunnat drömma om detta. Förra säsongen gick precis alla resultat emot mig i Champions, bortsett från att Barca såg till att hålla ondskans händer ifrån pokalen. Den här säsongen är alla engelska lag utslagna efter kvarten. Snacka om antiklimax.

Nu ska jag passa på och ständigt referera till Världens bästa liga, varje gång jag har med anglofiler att göra. Får man en gåva så ska man vara rädd om den. Den här skadeglädjen har jag längtat efter.

Dock... Jag ska erkänna att det inte är världens extrema lyckokänslor som jag har just nu. Det känns omväxlande skönt att slippa United i slutskedet av turneringen. Men jag är ännu inte förmögen att hysa kärlek för Bayern. Så det som hände var väl något ganska positivt, med en konsekvens - det där med Världens bästa liga - som är grymt kul.

Men det här såg man inte komma efter den första halvtimmen. Och jag kan ju avslöja att jag höll Bayern som en klar favorit inför matchen. När Rooney bekräftades som svårt skadad dagen efter den första matchen, när det var klart att Robben skulle spela returen, när United fick stryk hemma mot Chelsea... Då kändes det alltmer uppenbart vem som hade fördelen.

Men efter första kvarten ikväll var det same old story. Och frågan jag tänkte på var: Vad fan gör United för att lyckas köra över sina moståndare i såna här stormatcher i Europa på Old Trafford. Drogar de motståndarnas vatten eller nåt?

Man kan kanske säga att de "förtjänade" att gå vidare. Hade Olic inte gjort det där skickliga målet innan pausen, då hade de med 99% sannolikhet fixat grejen i andra. Nu fick istället Bayern blodad tand, och en utvisning på köpet. Såklart är det de två avgörande momenten. Självklart hade United säkert kunnat hålla undan i ytterligare 25 minuter eller vad det var... Men tänkt istället på vad det hade blivit för matchbild utan den där utvisningen. Ständiga kontringar mot ett klantigt Bayernförsvar.

Bayern mot Lyon når inte upp till Barca-Inter, men är ändå klart roligare än Bayern mot Bordeaux, eftersom det finns lite av en historia bakom det mötet. Om inte minnet sviker så fick Bayern utstå en av Lyons många överkörningar på Stade Gerland någon gång i början av 2000-talet. När det inte var Real Madrid som var offret.

Jag håller tummarna stenhårt för Lyon. Det där offsidemålet mot Viola ska inte ge en titel på köpet. Grattis också till OL, som borde ha tagit sig förbi kvartsfinalsspärren för flera år sen.

Obs! Om det är nån som undrar så menar jag inte att det säger något om PL:s styrka eller svaghet hur långt topplagen går i Champions. Men det är fritt fram att raljera nu eftersom så många faktiskt har använt The Big Fours framgångar som ett måttstock.

C'è solo un Maradona

Messi gav svar på tal, angående mina funderingar kring de tre tunga avbräcken för Barca. En stor föreställning av killen som jag har hållit högst av alla i drygt två år, även när hajpet kring Crille Ronaldo var som störst.

Det som gjorde det hela än mer fantastiskt var att Viasatkommentatorerna Strömberg och Holmgren - förmodligen på grund av tekniska bekymmer - pratade med något som i alla fall liknade den den härliga telefonrösten som man brukade höra från Bo Hansson när mästarcupen var så mycket mindre plastig än vad den är idag. Jag fick en sån behaglig känsla av det hela. Som att all den där vedervärdiga hysterin kring den moderna fotbollen, i synnerhet hos Viasat och deras bombardemang av bilder och effekter i samband med Champions, bara rann av matchen, och det var som förr.

Svenska kommentatorer med telefonröst, från en arena i södra Europa. Bortom Champions-landskapet där alla karaktärsdrag har rensats undan. Men när Messi nu gjorde sina mål så var det verkligen som att det exploderade i en arena "någonstans där nere" med 50 000 galna blattar (jag vet att det nästan är det dubbla som gäller och att Barcas support är mindre fanatiskt än många andras) som skriker. Riktiga människor.

Men Messis show var väl minst lika härlig i sig.

På tal om huruvida han hade presterat likadant med Zlatan på plan, så kan man hänvisa till hur det såg ut när Messi senast hade en sån där kväll. Vilket jag nu kommer på mig att jag har glömt... Eller var det verkligen Real Zaragoza? Skitsamma. Poängen är att Zlatan var på plan då. Däremot var han värdelös, så det kanske spelar en roll trots allt.

Men man ska akta sig för att jämföra Messi med Maradona. Glöm att Messi ska vara bättre. Viasats expertpar är så otroligt naiva i sin bristande förståelse för hur Messis prestationer uppfattas som så mycket större när matcherna redan har haussats upp något enormt i form av en mediebevakning som inte existerade på Diegos tid.

Ola Andersson talar om att det måste ju vara så eftersom Messi är lika dominant som Diego samtidigt som fotbollen har "utvecklats" så mycket.

Tja, det beror på hur man ser det. För det första kan man ju alltid fråga sig på vilket sätt Messi dominerar i förhållande till hur Diego dominerade.

För det andra kan man ju konstatera att den mest påtagliga utvecklingen i dagens fotboll är att saker och ting går betydligt snabbare. Messi har en briljant teknik, men en stor del av hans förmåga bygger på det faktum att han är väldigt snabb. Vilket gör att han inte är lika beroende av Diegos magiska relation till en fotboll, något som Messi inte kommer i närheten av. Ingen gör det.

För det tredje, och det allra viktigaste; när Diego verkade kunde man som fotbollsspelare sparkas bort från matcher. Toleransen för fult spel var mycket, mycket, högre hos domarna. Det som idag ger rött kort gav i bästa fall en varning för 20-25 år sen. Att få stryk var en börda som Diego fick bära med sig på ett helt annat sätt än Messi och alla andra nutida forwards, som alltså skyddas av domarna mot den brutala fotbollen som en gång i tiden var vardag.

Jag gillar Messi men han kommer aldrig att bli en ny Diego, för att ens tala om en bättre Diego.

Maradona är tio gånger större än den som kommer på andra plats, vare sig det handlar om Pelé, Cruyff, Zidane, Ronaldo etc.

Och då har jag ändå inte tagit den sociala biten med i beräkningen. För det är ju inte relevant här, men den förstärker hädelsen i att jämföra Messi med Diego.

* * *

Enkel avancemang till slut, för Inter i Moskva.

Och när det nu är fastställt att det blir andra rundan mellan Barca och Inter, kan jag avslöja att jag med bestämdhet tror att Inter kommer att skicka ut Barca ur turneringen.

Detta säger jag inte endast med rationella grunder. Jag gör det med vetskapen om hur det har varit sedan mitten av 2000-talet när stora spelare har lämnat klubbar som de på ett eller annat sätt tappat förtroende för när det kommer till att vinna stora titlar.

Det började med att Owen lämnade Liverpool för Real Madrid. De sistnämnda åkte ur i åttondelen, medan Liverpool... Vann Champions League.

Säsongen därefter lämnade Patrick Vieira Arsenal för Juventus. Juventus åkte ur i kvarten mot just Arsenal, som sedan gick vidare till sin första final i Europacupen/Champions någonsin.

Säsongen därpå lämnade Shevchenko Milan för Chelsea. Det gick väl hyfsat för Chelsea, men Andriy blev en stor flopp och Milan vann Champions.

I år lämnar Ronaldo Manchester United för Real Madrid. Ni vet hur det har gått.

Benzema lämnade Lyon för Real Madrid. Ni vet hur det har gått.

Zlatan lämnade Inter för Barcelona, och nu hänger det verkligen i luften att han går samma öde till mötes som sina föregångare. Och här kommer också en rationell koppling in i det hela. En av Barcelonas viktigaste spelare har en enorm press på sig, medan Samuel Eto'o har precis allt att vinna i det här mötet.

Det andra är att Barca, med sin tunna trupp, får i det är skedet av turneringen möta ett lag av en helt annan karaktär än det naiva och försvarssvaga Arsenal.

Förra säsongen uttryckte jag mina tveksamheter om Barcas chanser eftersom jag menade att fotbollen är för cynisk för att låta de allra mest sagolika lagen gå hela vägen. Jag fick fel, men ni minns hur nära det var att Barca föll most just det lag som förknippas med tyngd snarare än skönhet - Chelsea.

Den gången fick man turen på sin sida. Kommer de kanske att få den emot sig den här gången? Mycket möjligt.

Och sist men inte minst... Vi såg alla ett smakprov på vad Inter kan ställa till med i höstens möte på San Siro. Visst, Barcelona förde spelet, men ett Inter som var klart mindre sammansvetsat än vad det är idag, lyckades verkligen hitta ett motvapen och nolla Barcelona. Idag är de ett bättre lag med större självförtroende.

Så, jag säger inte att jag är övertygad om att Inter går segrande ur den här striden (på så sätt att motsatsen mer eller mindre vore utesluten), men jag har en så stark känsla av det, baserad på både förnuft och känsla, att jag är helt klar med mitt utgångstips: Inter spelar Champions-final på Bernabeu om cirka en månad.

Läs även andra bloggares åsikter om arsenal, barcelona, inter, maradona, messi

Sena CL-kommentarer

Okej, jag skippade kommentarer efter onsdagens Champions och nu när det är så nära returen ska jag fatta mig kort.

Jag var överlycklig angående Zlatans två fullträffar på Emirates. Det borde inte vara så ytligt, men nu fungerar fotbollsmedia på det sättet, att det är bara målen som räknas, oavsett förutsättningar. Varje gång någon säger att Ibra inte kan leverera i stora matcher, kommer jag från och med nu att hänvisa till den här kvällen. Eftersom majoriteten av de som påstår det är anglofiler (vi kan diskutera varför någon annan gång, men här är jag mest budbäraren), alternativt interisti eller gobbi, får jag två flugor i en smäll eftersom ingen av dem kommer då att kunna hålla sig bakom argumentet att Arsenal är ett "skitlag" som inte räknas.

Matchen första kvart var annars helst bisarr. Som ni har läst längre ner, såg jag det här mötet som den på förhand näst mest säkra, så att Barcelona skulle vara det bättre laget är förstås allt annat än förvånande. Men den där första kvarten var en pinsam lekstuga. Med det i bakgrunden var frågan om det skulle bli 0-4 eller 0-5 när Zlatan väl hade gjort sina två fullträffar.

Så för ovanlighetens skull är jag helt enig med de flesta om att 2-2 är ett smickrande resultat för Arsenal. Men orättvist kan man ju inte kalla det eftersom de själva kämpade sig in i matchen. Barca hade inte så många chanser efter 2-0 och även om straffen var tursam, tror jag att Cesc hade gjort mål utan den.

När det sen stod klart att Barcas mittförsvar skulle vara helt väck i returen, tänkte jag att Arsenals försvar i sin tur skulle bli helt bombarderat, så saker och ting skulle utan tvekan jämna ut sig.

Nu när även Zlatan kommer att vara borta, hänger det väl en del tvekan i luften. Om man inte kan kompensera ett svagt försvar med ett monsteranfall, då är saker och ting inte fullt lika enkla längre. Varken Bojan eller Henry är på samma nivå, i mina ögon, och Gunners kommer att vara mer förberedda den här gången.

Å andra sidan, hur mycket kan Wenger förbereda sitt lag för Barcelonas offensiv? Det som han fick se i onsdags kan inte ha kommit som en överraskning. Baguetten har helt enkelt inte det rätta materialet för att bemöta det just nu. Tror jag.

* * *

Och Inter?

Bästa lottningen på länge och 1-0 blir det bästa utgångsläget inför en kvartsfinalsretur i Champions någonsin. Man hade samma resultat mot Rafa Benitezs Valencia våren 2003 när man senast tog sig förbi kvarthindret, men jag tycker inte att CSKA kan mätas med den årgångens Valencia, som fortfarande var ett av Europas 5-6 bästa lag.

Dock så körde Inter spelmässigt över CSKA, så 1-0 i ljuset av det är en för dålig utdelning, och det kan skapa psykologiska besvär inför returen, om man säger så.

Scenario:

Påeldade av hemmafansen och deras WM 74-tutor kommer CSKA fram i matchinledningen som en orkan och tar ledningen med 1-0 i den sjunde minuten.

Inter vaknar, matchtempot sjunker, spelet blir jämnare, och Inter börjar skapa chanser.

I pausen rätta Mourinho till ytterligare några problem och i andra halvlek tar Inter över matchen, men chanserna sitter inte.

I den 66:e minuten kontrar CSKA in 2-0.

Inter får panik, men behöver bara ett mål för att gå vidare. Men ryssarna har modet uppe nu när man är 24 minuter plus stopptid ifrån en sensationell semiplats i Champions.

Till slut maskas det och bråkas det tillräckligt för att Inter inte ska lyckas få in bollen. Och så åker Pazza Inter ut igen.

Så kan det alltid gå. Men jag medger att jag den här gången (till skillnad från Chelsea-scenariot för några veckor sen) tror att Inter går vidare. Med en del spelare utvilade och många olika kontringsalternativ, bör man nog reda ut detta. Men har man allt att förlora så har man.

En hyllning annars till Diego Milito. Herregud, vilken anfallare. Det är mycket kvar av året, men just nu tycker jag att han leder kampen om Ballon d'Or för 2010. Messi har varit kungen i La Liga, men om man adderar ihop Militos viktiga insatser i Champions, som har varit väldigt avgörande för Inter, håller jag den äldre argentinaren högre. Trots att jag vet att Messi egentligen har en större talang. Men så som det brukar vara, att man värderar konkreta prestationer väldigt högt... Viva il Principe.

* * *

Jag hade tänkt ägna det mesta av det här inlägget till att prata om påskens omgång i Serie A, men det får skjutas upp.


Läs även andra bloggares åsikter om inter, barcelona, arsenal, wenger, zlatan, milito