IF Elfsborg
Häromdagen läste jag någonstans på internet hur någon beskrev Elfsborg som en klubb utan tradition, vilket irriterade mig en aning, då jag en gång i tiden hade fattat tycke för Elfsborg just för att jag läst mig till att det var en klubb med tradition. Jag såg gamla bilder och gamla siffror och ville att Boråslaget som då - i början av 90-talet - spelade i lägre divisioner skulle komma tillbaka till Allsvenskan.
Det gjorde man 1997. Om jag inte missminner mig så har man aldrig åkt ur igen sedan dess, så då det blev vardag med Elfsborg i Allsvenskan slutade jag bry mig om dem. Jag kan också ha blivit lite lack efter flera Pekingmöten i en period då båda lagen befann sig i samma del av tabellen. Mest sved det på slutet av 2001 när en förlust på gamla Ryavallen (där Adrian Knup en gång avgjorde en vänskapslandskamp för Schweiz mot Sverige) bidrog till att vi fick kvala mot Mjällby det året för att hålla oss kvar.
Men jag förstår varför någon får för sig att Elfsborg är en nymodighet. Det har ju att göra med hur Elfsborg transformerades till en modern toppklubb för snart 10 år sen. Man fick pengar från privata investerare, en ny modern arena med plastgräs (men inte total själlös med sin vinkning till Luigi Ferraris) och en medial skicklig sportchef.
Hittills har jag mest sett positivt till den här transformationen. Jag är osäker på vad jag hade tyckt om det gällt en av de större städernas klubbar. Men nu när det är Elfsborg är det positivt eftersom jag beundrar det faktum att klubben utmanar toppen av Allsvenskan på det här sättet. Som inte bara lägger sig och accepterar att det i den moderna fotbollen endast är storstadsklubbarna som styr och ställer även det sportsliga.
Dessutom har jag - när jag tänker efter - inget konkret att direkt klaga på när det gäller det nya Elfsborg. Okej, de har konstgräs, var bland de allra första att införa det, men det är ju främst en praktisk och ekonomisk grej. Klubben har ingen oligark. Klubben spenderar en del pengar men framgångarna bygger på en välskött ekonomi och inte en fet plånbok som köpt sig till en miniminivå. Inget i klubbens namn eller grundläggande profil har ändrats. Man har inte ens sålt namnet till arenan trots att det hade varit väntat i den här eran.
Så, ja, Elfsborg idag är en klubb som man varken vurmar för eller ogillar. Sammantaget mer positivt än negativt.
Göteborgs Atlet- och Idrottssällskap
Bortsett från några kultförklarade pytteklubbar finns det nog inget lag jag bortsett från Peking önskar mer framgång än GAIS. Till och med när jag var liten och hade väldigt lite koll på saker och ting utanför plan var det kul med förkortningsnamnet. Jag vägrar för övrigt att även i fortsättningen använda akronymet "Gais". In fact, jag är totalt emot idén om hur en akronym ska stavas i svenska språket, men det är en annan femma.
Så, varför? Det är rätt enkelt. Med rätt eller orätt representerar GAIS det mesta som jag och många andra uppskattar i fotbollen. Om man har förstått att fotboll är ett kulturfenomen och inte blott ett spel, då förstår man varför GAIS är en klubb som man gillar. GAIS är en klubb med tradition, en klubb med en lojal supporterskara som har sett till att det än idag, efter alla turer i de lägre divisionerna, är ett publiklag. Så som IFK Göteborg har kommit att dominera fotbollen i staden hade många andra gått under lex IFK Malmö. Och trots att IFK Göteborg på många sätt har lagt beslag på epiteten "arbetarklubb" på riksnivå är ju GAIS i själva verket det riktiga vänsterlaget i staden. Man är arbetarlag OCH underdogs. Lite som Hammarby fast på riktigt.
Så sammantaget; från härliga Göteborg med tydlig identitet och profil, så vänster som en svensk klubb kan bli och kämpandes i motvind. Det räcker för mig.
