lördag 16 juni 2018

Dag 2: Därför är det Iran mot världen

Hur ska jag börja?

Man älskar på olika sätt och av olika anledningar.

Och när man älskar kan man ibland hata.

Jag älskar inte Iran för att jag är en iransk nationalist. Jag älskar Iran för att jag kommer från ett iranskt hem och människor som jag älskar är iranier.

Och jag älskar Iran ännu mer för att jag vet att det är ett land med ett folk som har lidit jävligt mycket och lider jävligt mycket samtidigt som andra inte lider. Och vissa av dessa som inte lider är de samma som bidrar till lidandet. Men det kommer förstås även inifrån. Det leds innan 1979 och det leds efter det.

Det kostar att inte buga för världens supermakt. Det kostar mer att göra det än att stödja mördare som spelar in filmer där de halshugger folk och som hatar alla som inte lever "rätt".

För att försöka hålla oss inom sportens ramar så känner jag en vrede när jag hör nyheter om att träningsmatcher ställs in. Att Nike stoppar skoleveranser. Att mycket är skit bortom landets kontroll. Internationella sanktioner som drabbar hela ekonomin som i sin tur drabbar fotbollen.

Därför kommer djuret fram i mig när vi faktiskt vinner. Därför rör det mig inte i ryggen om en spelare maskar och den andre filmar.  De får göra det hur mycket som helst. För detta handlar inte bara om fotboll utan om kärlek, hat, respekt, revansch med mera.

För fyra år sen var jag lyrisk efter 0-0-matchen mot Nigeria. Då hade jag inte såna bittra tankar över mig. Jag kände att saker och ting pekade framåt. Både på plan och utanför plan. Jag älskade att vi hade en identitet som ett ultradefensivt lag och att det var vårt vapen.

Idag är det lite annorlunda. När 1-0-segern är ett faktum tänker jag på allt möjligt. På min far och hans kamraters kultförklarade resa till Argentina 1978. Till 2-1-segern på Stade Gerland i VM 98 där jag och mamma var på plats.

Men det är också primitiva utbrott som TA ERA SANKTIONER OCH STOPPA DEM I RÖVEN, ERA JÄVLA SUPERHYCKLARE. VAD SÄGER NI NU?! IN YOUR FUCKING FACE! SUG DEN!

Hade jag sett matchen i en stor samling och det hade filmats så hade ni inte velat se mig. Så mycket kan jag säga.

Vilka uttryck man än väljer så är det som är berättelsen om det iranska landslaget och dess följe år 2018.

Carlos Queiroz ser den också; "Vi kämpar med att resa, med träningsläger, med utrustning... Men dessa utmaningar hjälpte till att jag förälskade mig i Iran. Dessa svårigheter blir en källa till inspiration för folket. Det enar dem och får dem att kriga för sitt land".

Det finns inte många utanför som fattar detta. Erik Niva gör det i sin matchkrönika. Men det är alltså det som är våra segrar. Att vi står upp mot blåsten och krigar vidare. Det handlar om att överleva och kämpa för sin ära. Inte om att stå för sportsliga prestationer. Någonstans skiter jag fullständigt i om vi torskar hopplöst mot Spanien och Portugal i de kommande matcherna. Liksom förra gången har vi varit här och satt flaggan i marken.



onsdag 13 juni 2018

Ranking: VM-dräkterna

Må så vara att jag inte har samma koll på dagens VM-spelare och lag som förr. Men estetiken förstår jag mig på. Det är till och med bevisat på ett betygsdokument!

Så, vi kör en ranking av VM:s alla dräkter. Med reservation för att de kan komma att ge ett annorlunda intryck live in action.

Och ännu en reservation: Iran.

Kommer inte att ingå i rankingen då man av olika anledningar inte lyckats skaffa en officiell dräktsponsor till VM. Man har KÖPT neutrala plagg till rabatterat pris från Adidas och sen sytt fast emblem och dylikt. Det blir därmed helt meningslöst att bedöma den.

Vi börjar med hemma.

(Klicka på landets namn för bildexempel)

1. Colombia 
Adidas har överträffat mina förväntningar vad gäller en känsla för nostalgi. Och då är de ändå bäst på det av alla märken. Jag syftar på att man i år har valt att för många länder skicka en passning till det fantastiska VM som ju har namngett den här bloggen: VM 90. VM:arnas VM. Det fulländade och kompletta VM:et (om än att guldmedaljen kom till genom en filmning). Jag trodde nämligen att retro skulle stanna vid 80-tal och bakåt. Vurmandet för VM 90 saknar jag i det stora hela, hos allmänheten. Som att det inte var tillräckligt explicit i sin lekfullhet. Men Adidas förstår tydligen. Tack och lov.

Colombia är ett av lagen som var med i VM 90 och det verkar som att de slipper lida för FIFA:s regler under senaste VM:et... De otydliga reglerna som hursom gjorde att många lag tvingades spela i enfärgat eller fula kombinationer; i Colombias fall att den gula tröjan missmatchades med vita shorts och strumpor.

Det enda man kan klaga på här är att de stora ränderna stannar vid armhålan. Jag tycker nog att de borde ha följt hela vägen över ärmarna. Men, men...

Det som möjligen avgör att Colombia tar förstaplatsen i kamp mot ett par andra snygga bidrag är att förbundsemblemet inte bara är härligt retro-snyggt i sig utan att det också matchar en matchtröja väldigt väl. Särskilt under detta retro-tema.

2. Ryssland
BAM! Ryssland vinner retrokampen. Tröjan är nästan beyond retro. Skulle treränderna fortsätta hela vägen så skulle man nästan kunna tro att tröjan är tillverkad 1991. Och det är förresten en annan aspekt. Rysslands retro pekar inte tillbaka på Sovjetunionen 1990 utan den egentligen lite mer fantasilösa varianten som man skådade under kvaltider efter VM. Den lilla blå detaljen på strumporna är också en vinnare.

Det som gör att Colombia ändå vinner är att rött och vitt-kombo är alldeles för vanligt. Och att Colombias emblem slår Rysslands. Men jag skulle inte protestera mot den som menar att det här är den riktiga vinnaren.

3. Belgien
Belgien drar nostalgin längre tillbaka till 80-talet. Riktigt snyggt är det och jag tror inte man kan göra så värst mycket mer med helrött. En av få som klarar sig utan de klassiska Adidasränderna.

4. Tyskland 
En bokstavligen färglös kopia på en av de mest ikoniska dräkterna i VM-historien. Förstås borde Adidasränderna liksom för alla andra lagen varit fullständiga men det verkar vara där Adidas drar gränsen. Vi får se exakt hur det ser ut in action men det jag ser hittills är mycket bra. Förutom guldskölden mitt på tröjan.

5. Spanien 
Passning till en av de mer lyckade Adidasvarianterna 1994. Men den gången hade Spanien precis dumpat sin unika traditionella kombo av rött-jungfrublått-svart och kört på marinblå underdelar. I sig inte fult men ett tråkigt brott mot historien som dessutom dominerat sen dess. Men för den här gången gör Adidas det rätta och tar oss tillbaka till tidigare decennier.

6. Uruguay
Det går nästan inte att fejla med Uruguays färger. Förmodligen vackraste färgkombinationen i hela landslagshistorien. Självklart med den tyngd som detta fantastiska fotbollsland besitter som en ofrånkomlig faktor. Årets upplaga är snygg och stilren, med visst frågetecken för kragen, men har inte det där lilla extra som Adidas retrodräkter.

7. England
England är tillbaka. Efter många år i helvita pyjamas som basebollandets hemland tvingade på dem (har man inte mer stolthet än det så...) är nu de klassiska marinblå shortsen tillbaka. Inte ens med Umbro vet jag inte när man senast såg såhär stiliga ut. Är det enda tillbaka till första halvan av 90-talet? Jag tror det.

8. Argentina 
Ännu ett land som knappt kan misslyckas. Men årets upplaga är lite naken med få ränder och Adidas ofullständiga ränder på ärmarna.

9. Egypten 
Gör sitt första VM sedan just 1990 men här sket Adidas i retrospåret. Tråkigt nog. Men den är fortfarande snygg; klassiskt snygga färgkombon och ett emblem som som inte direkt är vacker men inte heller töntig.

10. Peru
Perus helvita med röd diagonal är ju kult. Den här är inte den snyggaste varianten de haft. Bland annat några smala guldränder där uppe förstör lite.

11. Marocko
Rött och grönt är en kombination som ytterst sällan fungerar för min smak. Oftast rentav äcklig. Undantaget är den franska livsmedelskedjan Auchans underbara logotyp och Marockos VM-ställ 2018.

12. Nigeria
Okej. Den stora snackisen. Folk tycker allt möjligt. Min spontana reaktion var att det är fult men ju mer jag tittar på det, desto mer gillar jag det. Den ser bättre ut in action och det finns något "Afrika" över den som gör det mer äkta än plojigt. Det är ju såklart absolut inte ursnyggt, men det sticker ut och någonstans tänker jag att den är något i linje med Nederländernas ikoniska 88-tröja. Jag inbillar mig att samtiden i förstone tyckte att det var vulgärt för att senare fatta tjusningen. Låt mig än en gång påpeka att jag inte menar att Nigerias känns eller kommer att kännas lika snyggt som den orange. Men att den kommer att vara mycket mer uppskattad i en tillbakablick än vad den är idag. 

13. Japan 
Lagom snyggt. Inte retro, men inte hypermodernt. Lugn och på ett sätt väldigt japanskt.

14. Frankrike
Kommer aldrig att förlika mig med att humanismen och estetikens tappra försvarare Frankrike lägger sig på rygg för amerikanska Nike. Men jag har ju gett Nike cred where credit's due, så det är inte enda kriteriet. Men det blir extra minus för just Frankrike. Sen Nike tog över som FFF:s tillverkare har man inte ens försökt vårda den franska fotbollens tradition utan dragit med plattityder om fransk kultur i största allmänhet. Tröjorna har ofta varit eleganta, men titta bara på bilder från mitten av 80-talet eller senare så förstår du vad man la bakom sig. Årets upplaga är likadan. Men dräkten i helhet har hämtat tillbaka tricoloren (om än med fel nyans på tröjan) och tuppen på tröjan är av någon anledning annorlunda än den där hiskeligt kommersiella varianten som annars skyltas numer.

15. Sverige
Fina retrodrag, men ränderna längst sidan är ett hyperfiasko. Kommer också sitta extra dåligt på gemene svensk startspelares klassiska skogshuggarfysik.

16. Kroatien
Kroatiens är aldrig ful. Rutorna brukar överskugga alla eventuella designfel. Men lika iögonfallande som de är kan de också kännas lite gimmick och tappa tjusningen med tiden. Nike-faktorn hjälper inte.

17. Brasilien
Nike lyckas sällan med sin största kassako. Det har varit mycket värre (VM 98) men fortfarande bara halvsnyggt. Största felet är den fula gula randen på strumpan.

18. Schweiz 
I en fantastisk scen i Sopranos står Paulie för den fantastiskt random kommentaren "I'm having a good luck with Swiss Basics moisturizing formula". Min association till att Schweiz nästan alltid är bara för basic tack vare en basic färgkombo. I år ändå bättre än vad det brukar vara.

19. Senegal
Verkar vara hyfsat snygg i all sin enkelhet men jag har inte hittat någon bild på hela dräkten utan bara tröjan.

20. Mexiko
Måste vara enda Adidaslandet som allt som oftast fejlar. Det ska så ofta vara överarbetat med nån aztekreferens hit och dit eller i det här fallet neonbullshit. Det märks knappt att det är Adidas.

21. Portugal
Nyansen kan göra skillnad och den är svårbedömd på bilderna. Fortsätter på 66-33-färgfördelningen som jag inte gillar. 

22. Danmark
Hummel is back och det passar på Danmark. Färgkombon svår att göra mycket av men just Danmark har ju några godingar från 80-talet med 86-upplagan som en av historiens mest läckra. Den här kommer ingen lägga på minnet. Det är okej och inte så mycket mer.

23. Sydkorea 
Det var bättre förr.

24. Saudiarabien
Fel grön nyans.

25. Tunisien
Fantasilöst.

26. Serbien
Jobbigt med rödvit 66-33. Jugoslavien och det Serbien som under några år spelade under det namnet hade ofta en av världens snyggaste men med åren har Serbien gjort allt för att göra de dräkterna till ett minne blott. Synd då man redan har en härlig fotbollskultur och snygga juggenamn med sig.

27. Panama
Hittar bara bild på tröjan. Ser rätt trist ut.

28. Costa Rica
Ännu tristare än Panama.

29. Polen 
Borde kunna vara några steg högre, men det blir bestraffning för att de röda shortsen dumpats för helvitt. I can't get with that. Hedra traditionen.

30. Island
Gör sitt första VM någonsin och väljer att göra det i den här urfula tröjan (ärmarna).

31. Australien
När ska Australien lära sig? Är det inte rugby så är det nån sån här boomerang-skit.