lördag 27 februari 2010

Anledningen till varför Milan alltmer börjar bli ett lag för NHL

Jag har alltid varit starkt kritisk till att spelare i fotboll numer springer omkring med smaklösa hockeynummer på sina ryggar, och överfört den kritiken till enskilda spelares val av nummer, med undantag för Cristiano Lucarelli och dennes nummer 99.

Men först nu blir det uppenbart för mig att klubbarna själva bär en del av skulden. Det har Expressens Kalle Karlsson indirekt klargjort för mig, i sitt blogginlägg om magiska tröjnummer.

Ni kanske har märkt att det blivit poppis hos en anrik förening som Milan att många nyförvärv adopterar ett hockeynummer som 44, 84, 77 etc.

Jag har ju varit bekant med saker som att nummer 10 i Napoli är för evigt taget ur bruk för att hedra Maradona (förutom när de spelar i Serie C, då får ingen mindre än Kalle Corneliusson ersätta Maradona), att nummer 11 i Cagliari har samma funktion till minnet av Gigi Riva och så vidare.

Det som jag inte har tänkt på tidigare är vad som händer när man har två nummer som blir upptagna.

Och tydligen får ingen bära nummer 3 eller 6 i Milan, tack vare Paolo Maldini och min idol Franco Baresi.

Det rör sig förstås om två fantastiska försvarare, men två defensiva nummer redan upptagna. Inte så kul. Det är svårt att tänka sig att det inte kommer att komma fram en liknande spelare inom de närmaste 20 åren som då också ska hedras med ett eget nummer. Om till exempel Pato skulle fullfölja sin karriär i Milan.

Egentligen är jag förstås emot hela idén med att pensionera olika nummer. Det kan väl gå för sig i hockey där det faktiskt är rätt snyggt med alla nummer mellan 1-99, men i fotboll är det dels en praktisk skäl, som jag precis varit inne på, dels att det är rätt mäktigt för en ny ung spelare att få ta över en gammal hjältes tröja. Så var det ju med Zola. Det var han som symboliskt fick ta över Maradonas nummer 10. Synd bara att Napoli drabbades av enorma ekonomiska bekymmer på den tiden. Zola fick sticka iväg till Parma istället.

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , ,

fredag 26 februari 2010

Ännu en tysk torsdag

Det har på senare år varit populärt att hävda att Bundesliga har gått om Serie A i kvalitet. Visserligen är också alla de som säger det av den bestämda uppfattningen att den italienska fotbollen är en nedgången liga som är i stort behov av en ansiktslyftning. Lagens trupper är dåliga, spelstilen är ålderdomlig, arenorna är ofräscha, förbund och ledningar är korrupta.

Med andra ord handlar det mycket om trams, men också en del sanningsbaserade omdömen. De tyska topplagen har närmat sig de italienska och kan den här säsongen gå om i Uefas ranking.

Mycket av det sistnämnda handlar om hur bra tyska lag gjort ifrån sig i Europa League och Uefacupen säsongen innan.

Och efter gårdagens matcher börjar jag undra vad fan det är som gör att de tyska lagen är så framgångsrika i den turneringen.

Jag har under de här åren då Uefacupens värde devalverats sett det som en etablerad sanning att många av de svagare ligorna gör väldigt bra ifrån sig i Europaspelet eftersom den betyder så mycket mer för dem.

De italienska lagens bristande intresse för den turneringen har varit väldigt påtaglig. För några år sen gnällde Livornos president Aldo Spinelli om hur deltagande i den turneringen - som trots allt var en av klubbens största stunder i historien - orsakade onödigt slitage på laget i ligan. Bara för att ta ett exempel. För de italienska lagen har det mest handlat om Serie A eller Champions.

Undantaget är Fiorentina som verkade satsa hårt på Uefacupen för två säsonger sen. Och då nådde man ända fram till semifinal, och var en straffsparksläggning ifrån att nå hela vägen till Manchester eller var det nu var som finalen spelades.

Lag från Rumänien, Ryssland, Holland och Ukraina däremot, har ofta gjort bra ifrån sig på grund av en stark motivation.

Och här har jag även räknat de tyska lagen, som alltså spelar i den fjärde starkaste ligan i Europa. Kanske har jag ingen anledning att ta tillbaka det. Är det bara en tidsfråga innan deras liga är så pass stark att de också börjar nedprioritera EL?

Det får tiden utvisa.

Igår gick i alla fall alla de tyska lagen vidare i den turneringen. Bara ett enda tyskt lag har åkt ur Europacuperna den här säsongen, och det är deras hopplösa bottengäng Hertha Berlin som åkte i tisdags mot Benfica.

De italienska lagen däremot... Med Romas sorti igår, kommer det att bli minst fyra utslagna lag om några veckor, när Milan gör Roma, Genoa och Lazio sällskap. Ytterligare två lag - Inter och Fiorentina löper en stor risk att följa med. Italiens enda stora "hopp" är Juventus.

Och detta kommer att bli ödesdiger då det är just de tyska lagen som istället går så bra.

Och det är värt att understryka. För det är verkligen Tyskland det handlar om. England och Spanien gör inte så mycket bättre ifrån sig just nu.

England gör sin sämsta CL-säsong på flera år. Den är fortfarande väl godkänd, men så sent som förra säsongen sågs alla av de stora fyra som kandidater till att vinna CL. Den här gången har Liverpool redan åkt ut i gruppspelet. Arsenal och Chelsea har båda fått stryk i sina första slutspelsmatcher och United blev stundtals utspelade av Milan, i samma arena där man dominerade stora delar av matchen mot de italienska mästarna.

I EL går det ännu värre. Fulham är undantaget. Aston Villa åkte ut redan under sensommaren och igår blev Everton utklassade i Lissabon, mot Sporting.

Och Spanien?

Atletico var helt chanslösa i Champions. Villarreal är redan utslagna i EL, liksom Athletic som igår torskade med 0-4 mot Anderlecht på bortaplan.

Ännu en tysk succévår alltså.

Men det är uppenbart att man fortfarande har en del kvar när det gäller den yppersta nivån. Bayern München slog Fiorentina på hemmaplan på ett sätt som närmast kan beskrivas som fusk (det finns inga försvar för det offsidemålet) och de tyska mästarna Wolfsburg kunde inte ta sig vidare till åttondelen trots en gynnsam lottning med Besiktas och CSKA Moskva som största konkurrenter. Stuttgart imponerade mot Barca, men kom undan gruppspelet med blotta förskräckelsen trots en svag grupp.

Så när Bundesliga har gått om Serie A i rankingen, kan man fråga sig hur länge det kommer att hålla i sig. Senast vi såg ett sånt platsövertagande var inför säsongen 2001-02, då just Bundesliga tappade en plats till Premier League (ja, kan ni tänka er?). Det är snart 10 år sen. Jag känner på mig att det i så fall blir mycket kortare den här gången. I alla fall om vi utgår från händelserna i Champions.

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , ,

torsdag 25 februari 2010

90 minuter efter

... Och det som vi sen såg:

Inter gjorde en något bättre match än hemmamötet mot United förra säsongen.

Chelsea imponerar med sitt spelövertag i den första halvleken. Efter målet kunde Inter knappt få ihop ett anfall. Man lät Chelseaspelarna komma i anfall efter anfall. Med mycket folk.

Chelseas självförtroende. Jag var igår inne på att det är nåt som gör att jag nuförtiden har svårt för att tippa emot The Big Four i Champions, trots att lagen spelare för spelare inte ser så mycket starkare ut än ett lag som Inter. Framförallt gäller detta United och Chelsea, och igår fick jag lite av svaret. Det som förvånade mig med Chelsea var att man satte in så många spelare i sina anfall, medan Inter agerade rätt ängsligt och spelade snålt. Det är förstås en fråga om självförtroende. Chelsea har varit med i dessa sammanhang under så många år nu, med samma stomme, och liksom tyska landslag en gång i tiden vet man att ett bra arbete till slut kommer att löna sig. Man är inte rädd för ett baklängesmål eftersom man har varit med om att vända tunga underlägen tidigare.

Inters självförtroende var inte stort och även om jag i efterhand tycker att det nästan känns overkligt att de trots allt vann matchen, är jag besviken på att man ändå behövde lite flyt för att vinna. Man fick ju det som man inte brukar få - en kanonstart. Det borde ha gett laget lite buffert, lite mod, ett bra läge att avvakta och sätta igång med ordentliga omställningar när chanserna gavs. Maicon kom nästan aldrig fram till något anfall. Eto'o kom nästan aldrig till avslut. Sneijder fick nästan aldrig igång uppspel till sina anfallare.

Men Inters självförtroende kanske kommer just nu när man insett att man vunnit mot Chelsea i slutspelet av Champions.

Chelsea får ingen straff på Kalou. Det var väl straff. Klart mer straff än alla de där situationerna mot Barcelona förra säsongen som enligt de själva och alla PL-undersåtar världen runt var världshistoriens mest orättvisa beslut.

Samtidigt som jag själv berömmer Chelsea för deras framträdande, måste jag ifrågasätta reaktionerna i svensk fotbollsmedia. Även en interista på SF talade om en "sanslös bondtur" för de blåsvarta.

Men ärligt talat, hur många klara målchanser skapade Chelsea på sitt stora spelövertag? Inte så många. Drogbas frispark är i princip det enda på rak arm. Jag känner mig rätt övertygad om att inte detsamma hade sagts i det omvända fallet. Om Inter hade haft ett stort spelövertag utan att skapa chanser på Stamford Bridge, och förlorat matchen, då hade man fått höra väldigt mycket om hur de drillar mycket boll men saknar "udden". Att Chelsea då skulle vara ett effektivt lagmaskin som har koll på läget och ser till att sätta sina chanser.

Om utången av mötet är vi däremot inte så mycket klokare. Fortfarande är Chelsea knapp favorit, men Inter har en god chans att avancera. Fotbollsmatcher är inte så pass förutsägbara att vi bara kan titta på gårdagens match och fördubbla Chelseas potential för att de nu ska spela hemma. Så funkar det inte i fotboll.

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , ,

onsdag 24 februari 2010

Zlatan och Inter-Chelsea

Då hände det till slut. Zlatan Ibrahimovic har gjort sitt första mål i utslagningsfasen av Champions i sin karriär. Han gör det mot Stuttgart på bortaplan, i en match där han sammantaget gör en ganska medioker insats. Målet betyder dock oerhört mycket för Barca, för det hade kanske krävt en tvåmålsseger på Camp Nou, och även om de hade haft mycket goda chanser att uppnå det, hade det satt in nervositet hos spelarna.

Det betyder att många av hans kritiker, som alltid har hyst agg mot Zlatan, tappar ett av sina kort i den meningslösa debatten om huruvida Zlatan verkligen är en stor stjärna eller inte.

Men man kan ju titta tillbaka och jämföra med hans tidigare prestationer. I åttondelen 2007, när Inter ställdes mot ett då väldigt starkt Valencia, var han briljant. Dominerade Inters anfallsspel, skaffade fram flera jättechanser och var i slutändan bara några centimeter från att bli målskytt.

Men han gjorde ju inga mål, så då har han inte "levererat". Ytligt eller inte? Döm själva.

Poängen är fortfarande att det är mer än bara hokus pokus eller dålig kvalitet som gjort att Zlatan och Inter gått så bra i ligan, men mycket sämre i Champions och nej, det har inte så mycket med Serie A:s sjunkande status att göra. När Inter som överlägsna ligamästare åkte ur i åttondelen mot Valencia, vann Milan Champions League och även Roma gjorde mycket bra ifrån sig bortsett från praktfiaskot i Manchester.

Det handlar till stora delar om att Inter hela tiden har fått en mardrömslottning. När man var ett sämre lag i mitten av 2000-talet, då tog man sig ofta förbi åttondelen eftersom man fick bättre lottning. Det är givet att man kommer att få större bekymmer mot Valencia, Liverpool eller Man United, än om man får Porto.

Att Inter inte har vunnit Champions under de här åren kan inte förklaras med lottning, eftersom de bästa måste slå alla för att nå hela vägen fram. Men lottning kan vara skillnaden mellan en semi och en åttondel.

De bekymmer som Inter sedan har ställts inför har gjort det svårare för Zlatan att komma fram till tillräckligt många lägen för att sätta en boll. Han borde ha gjort ett par, men hade han fått möta Stuttgart, som igår, då hade han antagligen fått ännu fler chanser och satt ett par "baljor".

* * *

När sex av åtta matcher har spelats, har jag fortfarande rätt i alla mina utgångstips.

United tar Milan. Bordeaux tar Olympiakos. Bayern är storfavorit mot Fiorentina. Barca tar Stuttgart.

Två matcher står och väger lite hårdare men jag tror fortfarande att det kommer att gå som väntat: att Real fixar det mot Lyon och att Arsenal slår ut Porto.

Det är inte att jag försöker skryta. Ingen av matcherna har varit så jättesvåra att tippa.

Men det ger mig lite back-up när det gäller att börja se framåt om vilka lag som kan ställas emot varandra i kvarten. OM jag säger att Sevilla slår ut CSKA, vilket jag egentligen är väldigt osäker på, då lär det bli följande lag i kvarten:

Barcelona
Chelsea
Bordeaux
Real Madrid
Arsenal
Sevilla
Man United
Bayern München

Om jag vore Zlatan skulle jag då hoppas på att få Sevilla. Ett lag som man känner till från ligan och som man inte haft några stora svårigheter med. Bordeaux är annas lägre ansedd än alla andra kvarvarande, men där vet man som sagt inte vad man får. Det är ett lag som har imponerat stort såhär långt, och som fortfarande inte har något att förlora.

* * *

När det gäller Chelsea så tvekar jag en aning där också. Kan det här bli året då Inter lyckas få den där stora segern i Champions som de har längtat efter? Jag kan på rak arm inte komma på någon jättetriumf efter att man våren 2003 slog ut Valencia i kvarten.

Jag har verkligen ingen aning. Det jag ser uppenbart är att Inter är i dagsläget mycket bättre än det sega lag som mötte Man United i samma del av turneringen förra säsongen. Om det sen räcker för att rubba Chelsea är omöjligt att säga. Det är mycket möjligt att jag har börjat övervärdera Big Four från Premiership. Det finns en logik i att de är så bra. United och Arsenal har sedan länge skaffat sig en bra kontinuitet och även Chelsea, med alla sina pengar, har fortfarande kvar samma stomme som gjorde att laget började leva upp till den ekonomiska satsning; Terry, Lampard, Essien och Drogba. Utöver det spelar man i Champions varje säsong, vilket ger mycket rutin och trygghet.

Men, at the end of the day, som Becks skulle säga, är de verkligen helt omutliga? Då och då åker de ju på en smäll i ligan.

Jag ger Inter en liten chans trots allt. En av deras stora svagheter är att för varje gång de missar att avancera från det här stadiet, blir spöket större och större. Men om man bara fokuserar på det konkreta så... Man fick svårigheter med ett sämre lag mot Man United förra säsongen. Men då var det rörligheten som var den stora skillnaden.

Chelsea handlar mer om kraft. Ett maskineri. Och där är skillnaden mindre. Även Inter har under hela 2000-talet varit ett tungt lag att möta. En lagmaskin. Det är mer jämna villkor som gäller den här gången. Till Chelseas fördel är att Inter inte har någon motsvarighet till Essien. Till Inters fördel är offensiven. Jag är inte själv helt hundra på det här men om vi bortser från Drogba, känns det inte som att spelare som Anelka, Ballack och Malouda står lite lägre än Sneijder, Milito och Eto'o?

Vi får väl se snart.

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , ,

tisdag 23 februari 2010

Lottningen, Del VIII

..

Grupp H - Spanien, Schweiz, Chile, Honduras

Det mest intressanta med den här gruppen var att den enbart bestod av spansktalande länder innan Schweiz drogs in som det fjärde laget. Det kunde aldrig ha blivit fyra spansktalande länder, men väl tre spanska och ett portugisiskt.

Nåväl, det är fortfarande en av de mest intressanta grupperna. Dels för att den är så jämnstark, dels för att de enskilda lagen i sig känns ganska spännande.

Chile är med i VM för första gången på 12 år, och gick väldigt starkt i kvalet. Eftersom deras kvalframgångar inte kan tillskrivas hög höjd, är risken mindre att de kollapsar när de väl är i VM, som Ecuador gjorde 2002, eller Bolivia 1994.

Senast det begav sig hade man ett stjärnradarpar i Ivan Zamorano och Marcelo Salas.

Dagens Chile har däremot inga stjärnor. Det största namnet är Humberto Suazo, som har varit landslagets ledande anfallare under rätt många år. För oss Serie A-fantaster är det Isla och Sanchez från Udinese som är intressanta.

Honduras gör sitt första VM sedan 1982, och som jag har sagt förut är det det mest intressanta laget från Concacaf bakom Mexiko och USA. Ett landslag som verkligen verkar ha mycket fotboll i sig och kan inte utsättas för nån fånig karibienploj som drabbade Jamaica och Trinidad & Tobago. Eller den svenska bilden av bananrepubliken Costa Rica som utsatte oss för vår värsta förnedring någonsin. Honduras är bara ett latinskt landslag, och av det lilla jag har sett av dem, spelar de en teknisk och disciplinerad fotboll. Ur ett italienskt perspektiv är det framförallt David Suazo, Edgar Alvarez och Julio Cesar de León som är intressanta. Suazo särskilt, är en hjälte för mig, från hans tid i Cagliari. Inte lika bra nuförtiden, men att han får spela VM glädjer mig.

Schweiz var ett ungt landslag som gick igenom VM 2006 obesegrat och jag trodde mycket på dem i deras hemma-EM för två år sen, men det gick rätt trögt där. Man ser definitivt inte sämre ut nu, och kommer till Sydafrika med sin starkaste generation sedan det landslag som kvalificerade sig för VM 94, med spelare som Sforza, Knup och Chapuisat i spetsen.

Att döma vilket av dessa tre lag som ska göra Spanien sällskap i åttondelen är således väldigt svårt. Det handlar om tre landslag som alla är på uppgång. Schweiz och Chile kommer visserligen från kontinenter med högre status, men Honduras har ju inget att förlora. Och att sluta på tredje plats i Concacaf är inte fy skam dessa dagar.

Med kniven mot strupen säger jag väl att Chile tar det.

Spanien lär inte få några större bekymmer mot något av lagen. Visst är fotbollen jämn idag, och jag tror inte att det blir någon lekstuga för Del Bosques mannar, men i VM, när storlagen har hunnit ladda upp, brukar vi inte se så mycket av den där underskattningen eller motivationsbristen som kvalspelet visar. Således kommer Spanien att vinna minst två av sina matcher, för att man är ett bättre lag än sina konkurrenter.

Jag tror däremot inte att de kommer att gå vidare och vinna hela mästerskapet. Det mesta har jag redan nämnt i mitt resonemang kring Brasiliens favoritskap. Det går kort sagt ut på att Spanien är inte ett tillräckligt cyniskt lag för att vinna VM. Man kan inte rulla sig fram till ett VM-guld. Det funkade i EM, men för det första stötte man mest på andra landslag som alla hade sina svagheter. Många storlag var på dekis. För det andra så var man en straffsparksläggning från att åka ur i kvarten mot det cyniska Italien.

Med det sagt så gäller det även för 2010 att många av Spaniens konkurrenter har det rätt svårt just nu. Frankrike och Italien är fortfarande i en svår period. Argentina likaså. Nederländerna har försvarsproblem. England saknar en målvakt och har utöver det stor press på sig. Portugal är fortfarande inte tillräckligt bra för att bli bäst i världen.

Det finns med andra ord inte så många hinder för Spanien just nu. Så de kan gå väldigt långt. Men som sagt, Brasilien kommer att ta hem det. Så, beroende på slutspelsschemat, säger jag att det blir högst silver.


Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , , ,

onsdag 17 februari 2010

Sen kväll med Favalli

Än en gång, hatten av för Man United. Man är möjligen inte ens bäst i den egna ligan just nu, men plockar ofta fram en mentalitet som får dem att framstå som ett av världens absolut starkaste lag.

Jag vet att man kan ha synpunkter på deras meriterande seger igår. Att resultatet kanske inte speglade matchbilden. Men samtidigt tycker jag att om man gjort det så ofta, så kan det inte vara en slump. Man imponerade även förra gången man var på San Siro. När man var på Emirates i semin. För att inte tala om det jobbiga läget inför returen mot Porto. Finns det något annat lag som så regelbundet levererar sådana prestationer? Det är en sak att vara favorit och en annan sak att ständigt leva upp till favoritskapet. Fråga Real Madrid.

Milan gjorde en okej match. Hyllade Nesta och Thiago Silva agerade märkligt passiva på Rooneys spik i kistan. Seedorf imponerade när han ännu en gång visade sig vara de stora matchernas man. Inzaghi hade ett bra läge att göra 3-3 men träffade inte ens målet.

Och så spelade Milan med Beppe Favalli i backlinjen. Det säger väl nästan allt. Var det verkligen det bästa Leonardo hade att ställa upp med? Cagliari har också haft skador och avstängningar men vi tar inte in Paolo Negro för det, om man säger så. En ung kompetent italiensk back som håller Serie A-nivå borde ha dugit åt Milan. Favalli är så avdankad att jag inte ens minns när han lämnade Lazio. Men när jag nu skriver det kommer jag på att han troligen gick till de rödsvarta via Inter, som så många andra ex-laziali.

Oh well. Fotboll är en rätt rolig sport. När Milan hade 1-1 tänkte jag att det i princip var kört. När det sen stod 2-3, som i så fall måste vara helt bedrövligt, reagerade jag på skeendet som att ett kvitteringsmål skulle vara innebära ett lyckligt slut för hemmalaget.

I efterhand kan jag väl bara säga att 1-1 hade varit ett okej resultat. Men det hade man bara kunnat inse efter att det först blivit 1-3.

Behöver jag ens säga att Milan nu är i praktiken ute? Mitt tips är att spela grisfotboll och hoppas på två slumpmål. Men Milan kan inte spela grisfotboll. Inte de rätta spelarna. Får United kommandot kommer de att göra något med det. Och kommer Milan försöka göra det de är bäst på (anfalla med mycket folk), åker man garanterat på ett antal kontringsmål.

Maktförskjutningen är tydlig när man tittar tillbaka i tiden. Februari 2005 kom Milan till Old Trafford och dödade halvt mötet med en 1-0-seger, signerat Hernan Crespo.

Två år senare lyckades United hålla liv i mötet med ett sent segermål hemma, för att sen bli helt överkört på San Siro.

Tre år därefter har United nästan avgjort efter 90 minuter. Det kommer att bli kattens lek med råttan.

Men en dag kommer ju Milan tillbaka. Det finns en sån sak som mortalitet om inte annat. Spelare kommer att bytas. Det är fakta. Sen kommer Italien också att börja mjölka ur cashen från världens befolkning. Till att börja med, sina egna. Serie A är i full färd med att göra som England. Man har redan brutit sig ur den italienska fotbollen som helhet och nästa år kommer ännu mer utspridda omgångar för TV-pengarnas skull. Och då kan Milan åter börja köpa sönder delar av Europa, så som man gjorde i början av 90-talet.


Läs även andra bloggares åsikter om , , , ,

måndag 8 februari 2010

Lottningen, del VII

**
Grupp G - Brasilien, Nordkorea, Elfenbenskusten, Portugal

En tuff grupp, men utgången känns mindre oviss än en del andra. Brasilien är solklar gruppfavorit, och Nordkorea är chanslöst när det kommer till snack om avancemang. Portugal kommer att göra upp med ivorianerna om andraplatsen.

För mig är Brasilien klara favoriter att vinna VM. Det förvånar mig stort att se svensk fotbollsmedia agera med sådan nonchalans om Brasilien när man talar om VM-favoriter. Jag kan förstå att de flesta tror på Spanien; de är regerande Europamästare och har massviss med skickliga spelare, men att till exempel England skulle ha en större chans än Brasilien, låter inte särskilt genomtänkt.

First things first. Brasilien är, efter drygt 75 års VM-historia, fortfarande den enda nationen att ha vunnit VM utanför sin egen kontinent (om vi räknar Amerika som en kontinent, där har Argentina vunnit en gång). Det gjorde man 1958 i Sverige och 2002 i Sydkorea-Japan. Och även om statistik är till för att brytas, även om något som hände för 52 år sen egentligen inte behöver säga så mycket om dagens fotboll, tror jag fortfarande att Brasilien har den bästa anpassningsförmågan av alla fotbollsländer. Varför, vet jag inte. Det kanske handlar om en särskild konkurrenssituation hemma i Brasilien som härdar spelarna. Eller det faktum att man förmodligen är världens största exportör av fotbollsproffs.

Men det allra viktigaste är att Brasilien har världens bästa startelva sett till alla lagdelar. Spanien har Torres, David Villa, Xavi, Iniesta, David Silva, Xabi Alonso och så vidare. Men de har inga motsvarigheter till Maicon och Dani Alves, och Casillas är inte lika bra som Julio Cesar.

De är heller inte lika cyniska som brassarna. Särskilt inte nu när Brasilien har en disciplinerad fascist på tränarbänken. Brasilien förknippas oftast med en behaglig joga bonito, men det är tydligt att det finns en stark så kallad vinnarmentalitet i laget, med eller utan Dunga, som inte är att leka med. Brasiliens vilja att vinna är större än Spaniens vilja att spela en bländande fotboll på egna villkor.

Nu är fotboll tack och lov en så pass oviss sport att jag inte kan påstå att det bara är en tidsfråga att en gulklädd spelare kommer att lyfta bucklan om knappt ett halvår, men jag har inte varit så övertygad om en VM-segrare sen 16 år tillbaka, då jag - visserligen med mindre analytisk förmåga - också förutsåg Brasilien som VM-segrare (det satt långt inne på finaldagen).

För fyra år sen trodde jag att Argentina åtminstone skulle vara ett reellt hot, men så är det verkligen inte den här gången. Vilken motståndare som Brasilien än kommer att ställas emot, kommer de att vara det bättre laget, och därmed troligen också det vinnande laget.

Portugal har börjat få slut på riktiga superstjärnor. Ingen har fyllt på efter Rui Costa, Figo och gänget. Deco är väl i princip borta nu. Simão och Cristiano Ronaldo får räknas som de viktigaste namnen. Jag kommer att behöva se truppen innan VM för att avgöra hur det ligger till med bredden. Med all rutin får de kanske ändå räknas som knappa favoriter till andraplatsen...

... Före Elfenbenskusten som är Afrikas stora hopp söder om sahara. Jag tycker att de gjorde ett mycket bra VM för fyra år sen och var värda mer än det de fick. Sett över 90 minuter hade man det mesta av alla sina matcher, inklusive förlusterna mot Argentina och Nederländerna. Nu fick man tyvärr en lika svår lottning den här gången, men kanske kan marginalerna falla på plats den här gången. Afrikanska lag har en tendens att drabbas av problemet med väldigt utspridda trupper och ibland ett relativt ljummet intresse för VM, eftersom fotbollen har för många av dem haft en annan betydelse än de rikare kamraterna från Europa, men framgångshistorierna finns, och kanske kan man hoppas på att det blir en fördel att spela i den egna kontinenten, med färska erfarenheter från Cup of Nations.

Av det lilla jag såg från Nordkorea i det asiatiska kvalet, handlar det om ett landslag med en lika grå spelstil som nationens allmänna rykte ute i världen. Det är inget skönlir som har gett dem en överraskande VM-plats, utan ett kollektivt spel med riskminimering. På den här nivån tror jag inte att de klarar av det. Det är en sak att med nöd och näppe oskadliggöra Saudiarabien. En annan sak att stå emot Elfenbenskusten och Portugal. Allt annat än tre raka nederlag är en överraskning.

Läs även andra bloggares åsikter om , , , ,

söndag 7 februari 2010

EM-lottning m.m

EM-lottning. Det blev ju lite hastigt den här gången. Jag fick inte sitta och fantisera om möjliga gruppuppsättningar och så vidare. Kalla det tidsbrist.

När de till slut drog Netherlands suckade jag och tänkte att det var bland det värsta som Sverige kunde få. Men, med lite eftertanke och närmare titt på alla lagen i gruppen, måste jag hålla med de flesta andra om att det var en rätt bra lottning, även om jag är lite förvånad att så många tänker sig att Sverige till och med har en bra chans på att ställa sig förbi Nederländerna. Där tror jag att många i så fall kommer att bli besvikna. "Vi" är inne i en generationsväxling nu, med de flesta av stjärnorna borta. Få spelare är i form i stora klubbar. Holländarna har sina problem, men de kommer alltid att ha en överflöd av spelskickliga anfallare som kommer att hjälpa dem att besegra svagare lag.

Däremot är detta första gången på sex år som Sverige går in i ett kvalspel med andraplatsen nästan garanterad. Så var det inte när Danmark var tredjelaget i gruppen i kvalet till EM 2008 och VM 2010. I teorin kan Sverige utan större bekymmer vinna alla matcher utom de två mot Nederländerna och då gå vidare som den bästa tvåan direkt till EM. Jag ser inga andra möjliga tvåor som kan ha det så bra förutom möjligen Tjeckien.

* * *

En snabb titt på de andra grupperna...

Grupp A är bland de mest intressanta med många derbymatcher. Tyskland och Österrike är det uppenbara, men Turkiets starka koppling till de båda länderna gör att även deras matcher mot de centraleuropeiska länderna kommer att bli väldigt heta. Därtill medför Belgien en hel del prestige, med sitt starka fotbollstradi-tion.

Ryssland lär spela EM om två år då man har Slovakien, Irland och Makedonien som svåraste motståndare. Jag kan inte se att något av dessa lag kommer att hota jätten.

Även Italien slipper kämpa alltför hårt för en gruppseger. Serbien kan bli en svår nöt att knäcka, men Nordirland och Slovenien blir ingen match. Vi talar mycket om Tysklands stabilitet, men även Italien har under efterkrigstiden legat på en nivå som de andra stornationerna inte kunnat matcha. Nederländerna, England och Frankrike har alla haft sina problem under vissa perioder och varit nära kvalfiasko oftare, och därtill ibland just råkat ut för ett sånt fiasko.

Frankrike hamnade i en av de svåraste grupperna. Rumänien är väldigt ovissa och Bosnien har visat vad man går för. Därtill blir det jobbiga resor till Vitryssland och Albanien. Jag blir inte förvånad om Les Bleus tvingas till playoff.

Kroatien och Grekland kommer att göra upp i Grupp F. Därmed får det i Sverige överskattade Kroatien något av en fribiljett med den "enkla lottningen".

England fick en ganska tuff lottning. Man är förstås klart bättre än alla andra lag i gruppen, men bredden är inget att fnysa åt. Schweiz, Bulgarien och rivalen Wales kommer att bli jobbigt, men det var väl ingen drömlottning man fick till VM heller, så de kommer väl att vara beredda. Mycket beror också på hur det går i VM. Går det för bra kan man drabbas av storhetsvansinne och åka på en del småskrällar i början.

Grupp H blir en ganska lustig en med Portugal i kamp mot majoriteten av Norden; Danmark, Norge och Island, plus de nämnda ländernas semesterfavorit Cypern. Jag är fortfarande osäker på var Danmark står, men räknar annars kallt med att Portugal vinner gruppen. Jag förstår fortfarande inte varför de helt plötsligt har fått ett sånt dåligt rykte här i Sverige. I början av 2000-talet verkade hela landet tro att Portugal var ett landslag som kunde vara bäst i världen, medan jag tyckte att de var överskattade. Under VM 2006 fick jag lite mer respekt för dem, men snart valde hela landet att köra omvänt. För det handlar inte bara om att de floppade i senaste kvalet. Det handlar också om att när vi fick Portugal till VM-kvalet talade många om att vi fick en okej lottning, "slapp Kroatien", och nu talade flera om en drömlottning att få Portugal.

Sist men inte minst, TV4:s älsklingar Spanien och deras kamp mot Tjeckien, Skottland och Litauen. De sistnämnda nämner jag retoriskt för att jag menar att de inte ska underskattas. Inte som ett landslag som kan ta sig till EM, men som kan sätta käppar i hjulet för de andra. Skottland har varit lite på uppgång jämfört med den tidigare delen av 2000-talet, medan Tjeckien genomgår en generationsväxling. Allt annat än en solklar spansk gruppseger vore en överraskning.

* * *

Det spelades även lite klubbfotboll idag.

Av utrymmesskäl koncentrerar vi oss till det allra väsentligaste.

För det första förlorade Napoli sin första match med Walter Mazzarri, när Antonio Di Natale gjorde hattrick och utökade sin ledning i skytteligan. Lite synd med tanke på att Milan tappade poäng och att Roma lär göra det ikväll. Men inte så förvånande.

Den stora skrällen för mig kom i Rom, där Lazio förlorade mot Catania. Formmässigt var det kanske inte så ologiskt, men ett piskat Lazio i en sexpoängsmatch på hemmaplan? Det blev 0-1, och med den typen av förluster får jag kanske omvärdera min teori om att Lazio är för bra för att åka ur. Jag tror fortfarande inte att det kommer att hända, men resultaten gick inte deras väg idag, om man säger så. Atalanta vann och krympte gapet ner. Udinese (och Catania förstås) vann, medan Bologna och Livorno båda tog poäng hemma i matcher där de var nederlagstippade.

Nästa vecka spelar Lazio borta mot Parma. Det blir intressant att följa.

Desto jobbigare är det väl att under tiden se hur Inter gjort vinterns värvning i ligan i Goran Pandev. Än så länge.


Läs även andra bloggares åsikter om , , , ,

lördag 6 februari 2010

"Incredibile: al Mondiale l'arbitro che non ha visto il mani di Henry"

Så är det nu. Martin Hansson ska till VM och Gazzetta dello Sport tycker att det är otroligt.

Själv är jag nöjd, eftersom jag hela tiden hävdat att situationen har fått överdrivna proportioner som bygger på den anglofila avskyn mot Frankrike som vi sedan länge har importerat till det här landet. Även om jag tycker det är bra att man inte hursomhelst släpper ämnet bara för att storlaget Frankrike har gjort det som alla förväntade sig att de skulle göra, är jag övertygad om att proportionerna varit väldigt annorlunda om till exempel Nederländerna tagit sig till VM på ett liknande sätt med till exempel Rumänien som motståndare. Jag tror alltså att det även spelar in att Irland mer eller mindre är ett engelskspråkigt land.

Men, jag vet också att det finns en hycklare i mig som förstås hade låtit lite annorlunda om det inte var så att jag hade sympatier för Frankrike.

1994 spelade Tyskland och Belgien en åttondelsfinal i VM, där belgarnas kroatiske nationskonvertit Josip Weber fälldes bakifrån i fritt läge i andra halvlek, vid ställning 3-1 till tyskarna. Den schweiziske domaren - vars namns stavning jag inte orkar googla - hette Röthilsberger. Han visade inte ut den skyldige - Thomas Helmer - och gav inte Belgien någon straff. En domarskandal.

Schweizaren fick inte döma någon annan match i VM efter det och jag tyckte då att det var det minsta man kunde begära. I och för sig var jag bara 12 år gammal, men ändå. Jag hade i ärlighetens namn ingen koll på hur han hade skött sig i övrigt, men tyckte att ett sånt misstag gjorde att han inte förtjänade något annat än förakt.

Nu tycker jag att Hansson mycket väl bör få döma VM och att han inte ska dömas på en situation.

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , ,

torsdag 4 februari 2010

Amantino

Okej, jag gav med mig och förklarade Milans framgångar som mer än tillfälliga. Precis då blev Milan överkört av Inter i derbyt, och följde upp med att åka ur coppan (i och för sig inte så viktigt), och sen bara klara av oavgjort hemma mot Livorno.

Plötsligt ser allt annorlunda ut. Inters dominans har växt jämfört med förra säsongen. Milan kommer inte att kunna utmana om titeln. Inget tyder på det. Roma är utan tvekan sämare och Napoli har börjat tappa en del poäng här och där, även om man fortfarande är obesegrade under Mazzarris ledning, vilket imponerar.

Nu undrar jag hur Milan klarar sig i Champions. När United gick trögt i december och Milans framgångar bara växte och växte, tänkte jag att det kanske skulle bli mycket enklare för rossneri än vad jag och alla andra först hade tänkt. Två matcher senare och allt är i sin ordning.

Sen gick Milan och värvade Amantino Mancini från rivalen. Det är bara ett lån. En märklig sådan. Mancini är - som alla vet - verkligen nere för räkning efter att ha avslutat sin tid i Roma utan att imponera för att sedan bli en flopp i Inter. Det är hans sista chans nu.

För man kan tycka att han redan är slut, men jag aktar mig alltid för att vara för hård i mina omdömen när det gäller Milans värvningar av Interspelare. För det är nog inte så kul för en interista att höra på det idag, men faktum är att Pirlo och Seedorf - båda nyckelfigurer för Milans senaste storhetsperiod - kom till Milan som Interspelare, när den ene såg ut att vara en bortslösad talang, och den andre en avdankad Championsmästare med Ajax. Det måste svida, och vem vet om de inte kan få ut något vettigt av Mancini. Det är lätt att glömma bort det, men han brukade vara rätt okej i Roma.

Läs även andra bloggares åsikter om , ,