måndag 28 juli 2008

Serie A

Medan resten av sportens värld som inte är fotboll mobiliserar sig för att alla tillsammans kunna konkurrera om folkets intresse (och aldrig kommer att lyckas), har spelschemat för årets hyperintressanta Serie A getts ut.

För första gången på länge har man skippat att systematiskt hindra att stormatcher faller in för tidigt, enligt TV-bolagens önskemål. Men det kommer ändå att dröja till den 28 september innan en av de fyra stora (Milanolagen, Juventus och Roma) möts. Då är det dags för det första Milanoderbyt med Milan som hemmalag.

Det finns dock en stormatch redan i premiären som rent sportsligt inte riktigt kan räknas dit än, men som ändå är rejält traditionstyngd och även hett ifråga om rivalitet; Fiorentina - Juventus.

För mitt Cagliaris del blir det som vanligt ingen hopplös drabbning i premiären. Lazio hemma blir ungefär i paritet med förra säsongen då nykomlingarna Napoli tog emot oss på San Paolo. Åren innan blev det i kronologiskt ordning Bologna, Siena och Catania.

De fyra sista matcherna blir andra bullar, renat av en mardröm, då man ska försöka säkra nytt kontrakt mot Roma, Inter och Udinese, samt spöklaget Reggina som inte besegrats på de tretton senare...


Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , , ,

onsdag 23 juli 2008

Tillskott för det yppersta toppskiktet


1. Spanien ---- 6 --- 5 -- 1 -- 0 ---- 12-3 ---- 16

Det blir säkert avancemang, men jag känner mig övertygad om att Spanien inte vinner den här gången heller. Det är ett övertjatat ämne, men ska man ta ställning till det så, nej, Spanien är för tillfället inte Europas bästa landslag. Försvaret är inte tillräckligt bra, och mittfältet saknar variation nu när gamla hårdjobbande typer som Baraja och Luis Enrique saknas. För en gångs skull är till och med grannen Portugals chanser större, om ni frågar mig.

Så skrev jag premiärdagen den 7 juni. Tihi fick jag?

Kanske det. Mest av allt fick jag för att jag rentav garvade åt hur experter på TV ännu en gång säger att den häääär gången kanske det är Spaniens tur ändå.

Om jag var så övertygad om att Spanien inte skulle vinna EM, så var jag väl det. Däremot tar jag inte tillbaka åsikten att Spanien hade ett bättre lag år 2002 än 2008. Angående de hårdjobbande typerna visade Marco Senna att det fanns material. Han har dock inte samma spelkvaliteter som Baraja och Luis Enrique, men det kanske inte behövs när man redan har en massa korta bolltrollare på mitten.

Överlag finns det väl inget att klaga på. Men kom ihåg att det var ytterst nära att det åter blev respass i kvarten, mot Italien. Och då hade historien upprepat sig igen och såna som jag hade fortsatt skratta över eländet. Det är alltså inte för intet som "det är små marginaler som avgör" är fotbollens mest använda klyscha.



Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , ,

tisdag 22 juli 2008

14 år, men det börjar se bättre ut


2. Tyskland ---- 6 --- 4 -- 0 -- 2 ---- 10-7 ---- 12

Tysklands sämsta period sedan man började medverka i EM är nu ett faktum. Luckan mellan en titel från de två stora landslagsturneringarna kommer att bli minst 14 år, vilket med tyska mått är förstås enormt. Tidigare har man bara behövt vänta 6 år 1974-1980, 10 år 1980-1990, och så 6 år igen mellan 1990-1996. En närmare titt visar också att i dessa luckor fanns ändå en hel del annat att skryta med. Som EM-final 1976, två raka förlorade VM-finalen 1982 och 1986, samt EM-final 1992.

Och även om jag var för ung för en del av de förlorade finalplatserna, vet jag så mycket som att de var mer meriterande än den löjliga finalplats som man nådde i skämtmästerskapet VM 2002.

Det går att debattera om huruvida nedgångperioden började nån gång efter VM 90-EM 92 eller efter EM-segern 1996. Det finns nämligen många i Tyskland som anser att det inte spelades några riktiga höjdarmatcher av det tyska landslaget i EM 96, underförstått att man gick hela vägen dels genom en del tur, dels genom stabiliteten som betalade sig när konkurrenterna vek ner sig snarare än att man själva utförde storartade insatser.

Det råder i alla fall inga odelade meningar om att de följande 10 åren var, med tyska mått, en katastrof.

1998 lyckades man slå USA och Iran i gruppspelet, och fick kämpa till sig en poäng mot Jugoslavien. Vidare i åttondelen kom man undan med blotta förskräckelsen sedan Mexiko inte tagit tillvara på sina möjligheter att döda matchen. Sedan utklassade mot Kroatien (visserligen med en utvisning vid ställning 0-0).

EM 2000 kryssade man mot Rumänien, innan 0-1 mot England och slutligen en förödmjukande nederlag 0-3 mot Portugals reservlag.

VM 2002 blev det såklart final, men det säger en del att kvartsfinalmotståndaren var USA (som för övrigt skakad om tyskarna rejält och blev rånat på en straff), och semifinalmotståndaren Sydkorea. Resultaten i EM före- och efter säger också en del om denna tillfällighetens finalplats...

EM 2004 - Utspelade i 90 minuter mot Holland, ändå 1-1. 0-0 mot Lettland (!), och så 1-2 mot Tjeckiens reservlag. Fiasko ett understatement.

Sedan inleddes den nya eran under själva VM-slutspelet på hemmaplan. I Ballack, Klose, Podolski, Frings, Schweinsteiger och Lahm hade man kanske inte ett gäng superstjärnor, men åtminstone en pålitlig stomme spelare av högsta klass.

Efter VM verkade laget ännu bättre, och med nästan alla andra stornationer på dekis, klev Tyskland in i den här turneringen som favoriter att ta hem bucklan.

Det ändrades verkligen inte efter första matchen, där man gjorde skäl för smeknamnet panzermannschaft. Det är kanske inte så smaklöst att tala i sådana termer när tyskar precis har plöjt igenom mostånd från just Polen, men så såg det ut i premiären. Klose och Podolski verkade bättre än någonsin, och löpningar/genomskärare kom gång på gång. 2-0, stabilt.

Men glorian kom av sig redan i andra matchen, då Kroatien snodde tre poäng.

När sedan tyskarna vaknade på allvar till kvartsfinalen, kändes det mer som ett uppstickargäng. Portugal slogs med oerhörd effektivitet och kontringsspel (första målet), inte genom tysk dominans.

Om sen kroaterna klädde av laget i gruppspelet, var det nästan värre i semifinalen mot Turkiet, som mer eller mindre ställde upp med sitt B-lag. Ett B-lag utan avbytare. Under matchens gång hann man aldrig reflektera över skrällen att detta Turkiet skulle slå ut Löws mannar, innan Lahm slog till som en räddande ängel. Men i efterhand så...

Inte heller i finalen såg det övertygande ut, bortsett från första 20 och en kort period i andra halvlek.

En tanke ägnar jag åt Michael Ballack. I början av 2000-talet fick han ge bort två givna titlar som måste ha svidit något oerhört, med den eviga tvåan Bayer Leverkusen. Ena av dem kom bara veckor innan han led ett nederlag i Champions League-finalen mot Real Madrid, år 2002, där man föll 1-2. Ytterligare några veckor senare tog han silvermedalj (avstängd från finalen). Efter VM 2006 flyttade han till Chelsea där han tog andraplatsen två gånger bakom Man United. I våras blev det åter andraplats i Champions, och så förlorade han nu en EM-final.

Killen har det inte lätt. Det enda han kan glädjas åt är ett par givna mästartitlar i Bundesliga med Bayern München.

I övrigt har nog Klose aldrig varit så bra som under det här mästerskapet. Hans smarta spel kommer att hålla i sig till nästa VM, men kanske inte så längre.

Lahm, Podolski och Schweinsteiger kommer att utgöra en grund i landslaget många år framöver, vilket bådar gott inför framtiden; skelettet finns, så det gäller bara att laborera rätt med det övriga. Den sistnämnde har för övrigt 55 landskamper trots att han bara är 23 år gammal... Per Mertesacker håller hygglig klass som mittförsvarare, medan Jansen och Fritz var positiva överraskningar för mig. Blir intressant att se hur det går för de två i VM-kvalet.


Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , , , , , , , ,

söndag 20 juli 2008

Överskattning och underskattning


3. Ryssland ---- 5 --- 3 -- 0 -- 2 ---- 7-8 ---- 9

Hundraprocentig utdelning i "Spanienfria" matcher.

Medias våta dröm i

a. holländsk totalfotboll från gosegubben (nåja) Hiddink och

b. en ung (till synes) tekniker med ett häftigt namn - Arshavin.

Allt kom att handla om dessa två herrar.

Zhirkov som gjorde en storartad insats som offensiv vänsterback fick inte samma uppmärksamhet. Men efter EM sägs han jagas av Inter. Mourinho har sett igenom hypet kring Arshavin och satsat på det riktiga guldkornet, medan de andra storklubbarna krigar om, och höjer priset på anfallaren från Zenit.

Inte heller Pavlyuchenko kom att få riktigt samma stora erkännande som de två nämnda. Trots att han spelade en stor roll i alla matcher laget spelade fram till semin. Men så var också det hans stora svaghet att han fick ut så lite resultatmässigt från alla sina kanonlägen. Och ineffektiviteten var hela lagets brist. För att göra tre mål var man tvungna att ta fram tio riktigt heta målchanser.

Kanske borde jag inte låta hypet störa mig så mycket när Ryssland ändå bjöd på en sån fin fotboll. Men vad kan jag säga? Det stör mig att en kille kommer in och gör två bra matcher, och bara på det utnämns till EM:s självklare kung, i praktiken jämförs med Maradona själv. Det är nästan lika irriterande att se folk sitta i studion och snacka om Hiddinks förträfflighet, hur han aldrig har misslyckats. Han är uppenbarligen en bra tränare, men någon gud är han inte. Han misslyckades med Valencia i början av 90-talet, och Hollands insats i EM 1996 var i stort sett en stor flopp, med tanke på spelarmaterial och förväntningar. Men varför ta en återblick när det är så mycket lättare att bara prata på?

I slutändan handlar det också om att sådana uttalanden förringar laget Rysslands prestationer. Dels gäller det ytliga överdrifter, dels mer eller mindre falska påståenden. Det var inte Arshavin som ledde Ryssland till seger mot Holland. Det var laget. Och det låg mer bakom den uppvisningen än "energi", "Hiddinks laganda" eller "ta löpningar" som diverse så kallade experter häver ur sig för att framstå som skickliga analytiker. Ja, att löpa betyder oerhört mycket i den moderna fotbollen, men utan spelskicklighet charmar man inte publiken så som ryssarna nu gjorde.

Hursomhelst blev detta landets största fotbollsframgång någonsin. Om man inte räknar med Sovjetunionens prestationer. Och egentligen, ska man göra det? Den sovjetiska fotbollen kretsade mest kring Moskva, men en stor del handlade också om Dynamo Kiev som i perioder var ett av världens bästa lag. Man kan bara fantisera om hur det hade sett ut om man lagt till dagens ukrainare i ett ryskt landslag. Jag kan inte se att det hade gjort laget till några stora titelkandidater, men det hade i alla fall inte dröjt 14 år för laget att ta sig förbi ett gruppspel med en Hleb (Vitryssland) och Shevchenko i startelvan, bortsett från de mindre kända som säkert skulle kunna ta en plats i startelvan.


Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , , , ,

Bäst i de stora sammanhangen?


4. Turkiet ---- 5 --- 2 -- 1 -- 2 ---- 8-9 ---- 7

Kanske EM:s största utropstecken, i konkurrens med Spaniens EM-Guld och Rysslands bästa stunder. Inte så mycket för själva resultaten, utan för hur man plockade hem sina poäng, hur man avancerade i slutspelet, och - konstigt nog - hur man sedan åkte ur. Det förtjänar ett kapitel som jag inte ska avhandla här. Men de omedelbara utrrycken har återgetts på bloggen flera gånger under turneringens gång.

Efter första matchen räknade nog alla med att återkomsten till den stora scenen, efter VM-bronset 2002, inte skulle bli någon stor framgång. Portugal var bättre och spelet var inget att skämmas över. Men inte heller något som skrämde, och med resultatet från första matchen verkade allt avgjort.

Vändningen kom sedan i andra halvlek mot Schweiz, där man fick en gruvlig revansch för skandalmötet 2005, och när vändningen upprepades på ett värre sätt mot tjeckerna fanns det inget som kunde stoppa laget.

Visserligen fanns det skador och avstängningar som satte oddsen emot laget inför fortsättningen, men det dröjde inte länge innan det blev uppenbart att framgången byggde på en laginsats. Så gott som varje namn i truppen höll måttet. Alla kunde spela fotboll, och självfösklartroendet steg för varje match.

Notervärt annars att det här var tredje gången i rad som landet gick vidare från gruppspelet, andra i rad till semifinal. Varför man missade att kvala in 2004 och 2006 är inte jag rätt man att svara på. Men allt tyder på att det var till stora delar en slump. Man övertygade i kvalet till 2004, men föll på mållinjen. Andraplats och playoff mot ett lag som man slår 9 av 10 gånger - Lettland. Även playoffet till VM 2006 borde man ha vunnit, men bortamålsregeln innebär att inga misstag får begås, och där är Turkiet ingen Tyskland eller Italien. Den enorma stabiliteten saknades då och den saknas nu.

Nu väntar vi spänt på hur den nya framgången ska hanteras i kommande kvalspel. Är detta inledningen till en ny storhetstid, eller kommer den att brytas igen?


Läs även andra bloggares åsikter om , ,

lördag 19 juli 2008

Svensk media: snopet. Jag: äntligen.


5. Kroatien --- 4 --- 3 -- 1 -- 0 ---- 5-2 ---- 10

Vad finns det mer att säga om Kroatien som jag inte redan har sagt? För en gångs skull tog de sig vidare, men förutom segern mot Tyskland fanns det inte så jättemycket att ta med sig som minnen. Att gruppen var relativt enkel visade Bilic själv vid lottningen när hoppade och jublade.

Skönt då att det gick kanon, annars hade han inte sett dåligt korkad ut i efterhand.

Sen blev det förlust mot Turkiet. Det behandlades som en mindre sensation och jag själv har fram till skrivande stund sett det i alla fall liiite grann som Davids seger mot Goliat på straffar. Men vem kan egentligen argumentera övertygande för att Kroatien självklart är ett bättre landslag än Turkiet? Det fanns nog inte många turkar som inte skulle platsa i Bundesliga, om man säger så. Det Kroatien hade på turkarna var större rutin, förmodligen bättre kontinuitet (samspelt) och längre vila som också innebar mindre skador/avstängningar. Därför fick man också en bättre start. Men ju längre matchen led, när det kroatiska övertaget inte betalade sig, visades det att turkarna var minst lika bra, om inte bättre.

Och varför skulle de inte vara det? Vad är Kroatiens storhet? På vilket sätt presterar Kroatien något som ska få ett landslag som Sverige till exempel att skämmas? För jag hör det gång på gång. Att vi kanske inte ska ha målsättningen att prestera som Frankrike och Italien, men varför kan vi inte vara lika bra som Kroatien?
Kanske för att vi är bättre än Kroatien?

Så, har det ju faktiskt varit, fram till det här mästerskapet, på hela 2000-talet. Sverige har varit där när Kroatien missat kvalet. Sverige har gått vidare när Kroatien åkt ur i gruppspelet. Trots att deras lottning flera gånger har varit betydligt bättre. Och spelmässigt är det inte skillnaden särskilt stor. Kroaterna är överlag mer spelskickliga, men de går också mest på taktik, och har inte ens de där (fåtal) stjärnspelarna som Sverige trots allt har haft de senaste åren.

Kanske är detta nyckeln till hypet kring Kroatien? Det har alltid varit sån överdriven respekt för laget, och man undrar varför. Är svaret att de ses som Jugoslaviens arvtagare? Det tidiga 90-talets fantastiska jugoslaviska landslag med briljanta tekniker, varav flera - Prosinecki, Boban, Jarni, Suker - sedan åter äntrade världsscenen efter några års vakum (läs avstängning från EM 1992 och VM 1994, samt EM 1996 för den serbiska delen), och glänste i EM och tog brons i VM 1998.

Det här är inte samma landslag. Inse det.

Liksom Sverige står det kroatiska landslaget nu inför en tydlig generationsväxling. Bröderna Kovac, Simunic, Olic, Srna m.fl. må fortsätta spela för landslaget, men de har alla peakat.

Förmodligen blir det inte svårt att ersätta dessa. Kroatien med sina 4,6 miljoner invånare är liksom grannarna i syd och öst extremt bollsportstokigt, så det kommer alltid att producers kompetenta fotbollsspelare. Men så nära som det tidiga 90-talet lär vi aldrig komma till att se världsmästare med en massa -ic spelare.


Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , , , , ,

onsdag 16 juli 2008

Att ligga på topp i rätt tid


6. Nederländerna --- 4 --- 3 -- 0 -- 1 ---- 10-4 ---- 9

Omgående efter att den sjuka demoleringen av Italien fortsatte mot Italien, skrev jag att vad som än händer kommer Holland inte att vinna EM. Det berodde främst på att demoleringen förstås mest handlade om själva resultatet och inte så mycket om ett enormt övertag i spel och chanser. Det handlade mycket om flyt och det skulle jämna ut sig förr eller senare. Det borde alla andra TV-kanaler och halvkändisar också ha räknat ut, men många lär sig aldrig. Eller så har man kort minne.

Nu var det knappast otur som fällde oranje. Ryssland spelade förmodligen sin bästa fotbollsmatch mot kvalificerat motstånd sedan Sovjetunionen upplöstes och då fanns det inte så mycket att göra för Hiddinks landsmän.

Eller kanske fanns det en del att göra. Visa större kreativitet till exempel, mot ryssarnas försvar. Jag menar att jag inte på något sätt kan se hur Holland skulle ha vunnit den matchen. De tog sig till förlängning med nöd och näppe och väl där blev de helt överkörda. Även om de på ett remarkabelt sätt lyckats fortsätta att hålla ut chans efter chans, så tror jag att Ryssland hade vunnit på straffar senare. Det är ju oftast det lag som inte har något att förlora som vinner sånt, och det fanns så mycket teknik hos Ryssland, och det brukar löna sig i straffsparkar. Det är bara att kolla på laget där tekniken är begränsad, och hur dessa engelsmän förlorat 5 av 6 straffsparksläggningar i sin fotbollshistoria.

Van Basten börjar nu ta hand om Ajax istället, och hans "legacy" som tränare för Holland blir inte så mycket att skryta med. Inte för att jag kan komma på några som har lyckats så mycket bättre förutom Rinus Michels och Hiddink (semifinal VM 1998).

I trion Robben-Sneijder-Van Persie finns en mycket ljus framtid. Dock fortfarande frågetecken på defensiven.


Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , ,

tisdag 15 juli 2008

Abrupt


7. Portugal --- 4 --- 2 -- 0 -- 2 ---- 7-6 ---- 6

När Portugal på ett övertygande sätt besegrat Turkiet med 2-0 i första matchen, var vi många som såg laget som en titelkandidat. När hela första rundan var över var Tyskland och Portugal de enda stora favoriterna för mig.

Mot Tjeckien blev man lite avklädda. Det blev till slut seger med 3-1, men tjeckerna lyckades skaka laget på ett sätt som Turkiet aldrig gjorde.

Schweizmatchen blev mest en parantes i och med att den var betydelselös, men 0-2 var knappast imponerande.

Och så kvartsfinalen mot Tyskland där Schweinsteiger & co gjorde historian kort.

På så sätt kan man säga att Portugal blev sämre och sämre med varje match som gick. Men jag är rätt övertygad om att det hade blivit semifinal om Tyskland inte förlorat mot Kroatien.

Därmed är Luis Felipe Scolaris era med Portugal slut, och den är faktiskt nationens bästa i hela dess fotbollshistoria. Trots att resultaten stegvis har gått neråt - final 2004 - semifinal 2006 - kvartsfinal 2008 - har laget i praktiken bara blivit bättre och bättre.

EM på hemmaplan var i realiteten ingen storartad insats. Det som man ska ha eloge för är förbundskaptenens rätta - men tuffa - beslut att inleda generationsväxlingen mitt i turneringen där det gjordes några viktiga ändringar efter premiärfiaskot mot Grekland. Men inte ens det borde ha räckt, med tanke på att Spanien i sista gruppspelsmatchen hade ett bra utgångsläge att göra historian kort för lillebror. Nuno Gomes mål räckte dock även om segern hängde på en skör tråd. Mot England i kvartsfinalen var man fem minuter från eliminering och hade förlorat om inte Rooney råkat ut för en tidig skada, och Svennis varit lite mer smart i sin taktik. Ett svagt Holland gav sedan finalplatsen.

Men två år senare kombinerades teknisk briljans med stenhård disciplin och framgången var inte mycket att snacka om.

Och till årets turnering tillkom ännu mer spelskicklighet, i form av Pepe och framförallt Bosingwa på högerkanten. Dessutom har Cristiano Ronaldo fortsatt att utvecklas, och jag tycker inte alls att han var så osynlig som vissa kommenterare vill få det till.

Det som fortfarande saknas är en ordentlig striker. En Buffon i målet skulle inte heller skada.


Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , , ,

söndag 13 juli 2008

Hum-hum


8. Italien --- 4 --- 1 -- 2 -- 1 ---- 3-4 ---- 5

Roberto Donadonis enda stormästerskap med Italien blev den tråkigaste hittills. Det var verkligen inte första gången som Italien inte levde upp till förväntningarna, men nu blev det inte ens någon praktfiasko i stil med EM 2004, och i viss mån även EM 1996. Inga due-due att tala om, inga suspekta särbehandlingar till Sydkoreas fördelar, inga domare från Ecuador.

Så kontentan blir bara att "jaha, det här var inte vad vi hade förväntat oss, men shit happens". Förmodligen kan man även ursäkta sig med att strafförlust mot blivande mästarna Spanien inte är så mycket att skämmas över.

Om man analyserar läget lite närmare fanns det dock mycket att kritisera Donadoni för, men åsikterna är olika.

Själv tycker jag till exempel att han svek sig själv genom att nobba Di Natale efter en full godkänd insats mot Holland. Han gick på populismens linje och tog in Del Piero istället. Andra tycker att han borde ha satsat med Del Boy redan från start.

Italien gjorde inga riktigt dåliga matcher och heller inga riktigt bra matcher, vilket man förväntar sig av en stornation som trots allt förfogar över många bra spelare. Det stora majoriteten av Serie A-klubbarna gör nämligen skäl för epiteten italiensk klub.

De själva verkade annars oerhört stolta över segern mot Frankrike, men för mig är det en skyldighet och inte en bragdinsats att vinna en match när man får ledningsmål och numerärt överläge i samma moment. Särskilt i en match som är direkt avgörande för avancemang i turneringen eller inte.

Trots alla dessa medelinsatser var man inte långt ifrån att slå ut Spanien. Så som Ryssland agerade i semifinalen mot de sistnämnda kan man själv räkna ut hur resten av historien hade sett ut.


Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , ,

lördag 12 juli 2008

Flopp?


9. Schweiz ---- 3 --- 1 -- 0 -- 2 ---- 3-3 ---- 3

Som jag tidigare har skrivit hade jag, tydligen till skillnad från alla andra, höga förhoppningar på Schweiz inför den här turneringen. Ett nytt och ungt Schweiz hade stegvis (det stabila sättet) förbättrat sig över de senaste 5-6 åren, och nu skulle de få blomma ut i hemma-EM.

Men antingen har jag överskattat dem, eller så var EM en stor flopp för Nati.

Ändrar man på detaljer smått skulle hela den här historien kunnat ha sett annorlunda ut. Bara att ta bort Arda Turans mål i andra matchen mot Turkiet hade gett laget en skaplig chans att ta sig vidare. Än mer realistisk hade den chansen varit om vi istället ser på första matchen mot Tjeckien där det fanns ett par riktigt svettiga chanser, och där Schweiz överlag förtjänade minst kryss.

Väl i kvartsfinal hade man då kanske fått möta Kroatien, vilket hade varit 50-50 läge minst, med tanke på publikstödet. Och vips hade vi haft semifinal = succé.

Men man kan lika gärna skita i att vända på de detaljerna. Trycket på tjeckerna blev aldrig mer ihärdigt längre än en period på ca 10 minuter i andra halvlek, och Turkiets seger var inte helt ologiskt. Sedan hade man turen att få möta Portugal i ett helt annat läge än de andra två konkurrenterna.

Nu väntar VM-kval där man fått drömlottning. Grekand och Israel är de svåraste motståndarna där.


Läs även andra bloggares åsikter om , ,

torsdag 10 juli 2008

Någorlunda stabilt


10. Sverige --- 3 --- 1 -- 0 -- 2 ----- 3-4 ---- 3

Lagerbäck tog på sig kostym och då gick det åt skogen direkt?

När Sverige dominerade mot Grekland i premiären trodde jag stenhårt på avancemang. Och inget ändrades efter gruppens andra omgång. Minst kryss mot Ryssland ska väl rutinerade och relativt starka Sverige kunna klara utan bekymmer? Jag började redan ladda inför en hyperintressant repris av EM-kvarten 2004.

Och vad hände sen? Ryssland gick på knockout så som Tyskland gjorde för två år sen. Och där stod Mellberg & co och bara tog emot. Nu bleknade den ryska attacken lite i efterhand, efter det de gjorde mot Holland i nästa match, men i stora stunder var det verkligen överkörning. Av ett värre slag än Tyskland. Lagerbäck hade rätt när han då konstaterade att hans försvar inte släppte till så mycket förutom målen, att tyskarna utan möjligheter att ta sig igenom förlitade sig på långskott. Så var det inte med dessa ryssar. Samlat anfall eller kontring, de tog sig igenom Sverige hur lätt som helst.

Alla har därför accepterat förlusten och är nöjda över att slippa gräma sig över hur nära det var att gå vidare igen.

Annars var det här turneringen då jag tappade respekten för Lagerbäck. Ironiskt nog var det just Spanien som fick mig att börja ana onåd. Jag gillade inte karlns taktik att totaldeffa mot ett lag som Spanien. Om inte annat så borde han väl ha sett från första halvlek att det verkligen gick att spela fotboll mot de blivande mästarna? Och ironin ligger i att jag aldrig har haft så mycket respekt för Lagerbäck som efter kvalmatchen på Råsunda där ett B-betonat Sverige slog Spanien välförtjänt.

Dessutom tog han på sig kostym. Ja, det stör mig faktiskt. Det signalerar att Lagerbäck till slut har gett upp för trycket utifrån. Folk har irriterat sig på hans tråkiga kommentarer och tråkiga image, men han har stått på sig. Men inte nu.

Och så sist, hur han ljuger för sig själv och alla andra när han vägrar erkänna att han kanske underskattade Ryssland en aning. Det gjorde vi alla, Lasse. Inget att skämmas över. De hade helt enkelt inte presterat någon mästarfotboll innan de mötte ditt lag. Lasse hade till och med innan matchen sagt något i stil med, "en bra dag ska vi slå dem". Och där hade han rätt. Det försökte han i efterhand vinkla till något i stil med "en bra dag ska vi kunna slå dem". Jag stod som sagt bakom Lagerbäck när han gav svart på tal efter Tysklandsmatchen. Men den här gången ljuger han. Ingen respekt på det.

Och laget då?

Det var skönt att se Zlatan stå för de avgörande insatserna när alla andra misslyckades. Med det inte menat att de andra var dåliga, men de viktiga målen gjorde Zlatan. Petter Hanssons mot Grekland räknar jag inte som ett riktigt mål nämligen. Så egentligen gjorde Zlatans Sveriges enda två mål i EM. Synd att det då slösades bort, men nu kanske kritiken mot honom kan dämpas lite, oavsett hur få mål han gör för landslaget. Sveriges störste spelare sedan Gre-No-Li-tiden behöver inte bevisa nåt..

Ljungberg gjorde ett bra arbete och inte mer. Henke visade äntligen att även han kan åldras. Backlinjen var överlag klart godkänd.

Så vad saknades, kan man fråga sig. Att vi har för få stjärnspelare? Kanske. Just nu är det bara Zlatan.

Kanske om Elmander inte varit så dålig. Han var ju en av de allra viktigaste i kvalet. Rosenbergs usla halvlek mot Spanien ska vi inte ens tala om.

Likt många andra länder i EM kommer Sverige behöva att förnya sig lite inför nästa storturnering, men till skillnad från dessa kommer man få det tufft i lottningen. Hur media kunde kalla det för drömlottning att få Portugal och Danmark i gruppen är bortom all rimlighet. Förstaplatsen kan vi glömma och andraplatsen garanterar inte ens play-off (den sämsta tvåan får inte vara med).

Det är ändå ingen enorm generationsväxlingsprojekt som väntar Lagerbäck. Han har i praktiken tappat både Larsson och Ljungberg, som inte kan ersättas, men så har det varit i två år nu och det har funkat. I övrigt finns Mellberg kvar i backlinjen för att styra upp lagom bra. Inte sedan 1994 har det direkt funnits något att förlora på den delen av laget. Mittfältet bör klara sig hyfsat bra med blandningen av dugliga spelare som Källström (Svensson börjar ju bli lite gammal) och Wilhelmsson, och den gamla vanliga arbetsdisciplinen. Längst fram håller Elmander och Zlatan några år till.

Chansen finns till sjätte raka mästerskapet.


Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , , , , , ,

onsdag 9 juli 2008

Slutet på en era


11. Tjeckien --- 3 --- 1 -- 0 -- 2 ---- 4-6 ---- 3

Det var uppenbart att Tjeckien levde på resterna av det fantastiska 2004-laget. Resultatet blev inte direkt strålande, men bara några minuter innan den sista matchen blåsts av såg det ut att bli avancemang ändå.

Sedan 2004 är Nedved, Poborsky och Smicer borta och av de större namn som är kvar finns det ingen som har förbättrat sig sedan dess. Möjligen Plasil. Kanske Grygera. Koller kom ingenvart den här gången, förutom det snygga målet mot Turkiet. Baros karriär har varit på nedgång sedan årskiftet till 2005. Galasek är gammal. Jankulovski var het för fyra år sen, men flyttet till Milan har inte lyft honom. Ujfalusi... Vad säger man? Ingen gud i det här mästerskapet i alla fall. Rosicky håller än och kommer nog att göra det några år framöver också, men just han var borta på grund av skada.

Det säger en del då att den som mest utmärkte sig var en 31-åring från FC Köpenhamn; Sionko.

Resultaten gick därefter. Segern mot Schweiz var meriterande på pappret, men så som det såg ut var den inte särskilt välförtjänt. Mot Portugal bjöd man på bättre motstånd än många av oss hade väntat sig, men det räckte tyvärr inte till mot ett bättre lag.

Sen återstod den helt avgörande matchen mot Turkiet som man ledde med 2-0 när tre fjärdedelar av matchen hade spelats klart. Allt tack vare en viss Peter Cech som aldrig mer kommer att kallas för världens bästa målvakt. Och det är bra det, för Buffon har alltid varit bättre. Hade inte Nihat gjort ett andramål så hade matchen gått till straffar, och det krävs inte mycket för att man ska övertyga någon om att de troligen hade förlorat den duellen.

Nej, EM 2008 för Tjeckiens del innebar inte mer än det uppenbara slutet på landets största era under de närmaste 30 åren eller så. Förutom några uppstickarlag 1990 och 1996 är första halvan av 2000-talet en framgångsrik period, som på pappret ser lite mindre märkvärdig ut, tack vare otur med lottningen till EM 2000, och den oförklarliga VM-missen 2002. Under dessa år fanns en mix av rutinerade spelare från 96-laget, och yngre, spännande förmågor som Rosicky och Baros.

Nu väntar förmodligen en tyngre period, även om man får vara tacksamma över en ganska enkel lottning som bör föra laget till Sydafrika också. Men annars saknas det som sagt folk som ser ut att ta över efter de gamla, och på klubblagsfronten är det inte så jättemycket som händer i de europeiska cuperna.

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , , , , , , ,

tisdag 8 juli 2008

OK comeback


12. Rumänien --- 3 --- 0 -- 2 -- 1 ---- 1-3 ---- 2

Resultatmässigt är Rumäniens första storturnering på åtta år så bra som man kunde förvänta sig. Men jag var nog inte ensam att ha den positiva fördomen att rumänerna skulle spela en väldigt attraktiv fotboll, så som de alltid (i alla fall 90-tal och framåt) har varit kända för. Även med en defensiv grund har det alltid funnits riktigt vassa kontringar att slå till med. Men nu såg man inte mycket av det. Mutu var ett ständigt hot, men blev knappast giftig när kamraterna Niculae och Nicolita inte gjorde så mycket mer än att kämpa och jaga boll.

Men det såg ju ut att räcka långt när det blev straff mot Italien. Man ska inte ta ut något i förskott. Vi vet inte hur matchen hade sett ut om Mutu överlistat Buffon. Italienarna har trots allt en förmåga att ta sig ur kniviga situationer, och det hade inte förvånat mig om de trots allt forserat en kvittering till 2-2. Men så mycket kan vi säga som att ett mål där och Rumänien hade stått med ena benet i kvarten.

Istället blev det sorti i gruppspelet, vilket är första gången sedan 1996, även om man inför denna turnering missat att kvala in tre gånger i rad.

Annars kommer Mutu och Chivu att vara med ett bra tag till, så det behöver inte finnas någon oro över att fylla ut stjärnornas plats. Den rumänska ligan är ett av europas allra mest framåtgående. Detta är nog inte det sista vi hört från rumänerna på ett tag.


Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , ,

måndag 7 juli 2008

Så mycket som man kunde begära


13. Österrike --- 3 --- 0 -- 1 -- 2 ---- 1-3 ---- 1

Den österrikiska fotbollens status kan knappast ha höjts när man ser uddamålförluster mot Kroatien och Tyskland, och oavgjort mot Polen, alla på hemmaplan, som något av en framgång.

För folket i stugorna finns det säkert en massa fördomar om att alplandet Österrike såklart inte ska vara särskilt bra på fotboll; de har ju backhoppning att sysselsätta mig. Och TV4 gjorde inget för att lära ut lite fotbollshistoria. De konstaterade bara att Österrike aldrig spelat i ett EM tidigare.

Men de nämnde inte att Österrike och hela centraleuropa var oerhört starka omkring 1920-talet. Att Österrike ändå deltagit i sju världsmästerskap, varav många under en period då kvoten var betydligt lägre eftersom själva slutspelet också var mindre.

Men Österrike verkar ha gått ungefär samma väg som grannen i öst - Ungern, och Belgien som verkar vara på god väg åt samma håll. Forna relativt traditionstyngda fotbollsnationer som kanske aldrig kommer att återhämta sig.

Tyvärr verkar det som att framgångar inom fotbollen alltmer kommer att vara beroende av nationens storlek (i form av befolkning). Alla dessa tre nämnda länder har en befolkning som ligger under 10 miljoner. Omvänt ser vi hur Frankrike har gått framåt enormt de senaste 25 åren, och bara årets EM visar samma trend i det att Turkiet och Ryssland blev de två stora utropstecknen.

Nåja, Österrikes insats i EM var ändå beundransvärt. När det såg ut att bli en riktigt pinsam historia efter första tjugo i öppningsmatchen mot Kroatien, lyfte sig laget på ren vilja inför hemmafansen som snart anslöt sig till laget helhjärtad. Det måste vara första gången någonsin som jag har sett charmen kring värdnationens uppslutning. Med lite mer kunnande hade man kunnat spela kvartsfinal också.

Synd annars att de har bytt den traditionella vit-svarta dressen mot flaggfägerna som tidigare var lagets andraställ.


Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , , , ,

söndag 6 juli 2008

Dr Jerzy och Mr Hajto?


14. Polen--- 3 --- 0 -- 1 -- 2 ---1-5 ---- 1

Historien upprepade sig igen för Polen. Det vill säga, 2000-tal. Polen var det första europeiska laget att kvalificera sig för VM 2002, och blev en av de bästa tvåorna i kvalet till 2006. Båda gångerna blev sedan själva slutspelet en stor flopp. I det tidigare mästerskapet föll man helt chanslöst med 0-2 mot Sydkorea och sedan kom förnedrande 0-4 mot Portugal. Fyra år senare fick man enkel lottning men föll med 0-2 i premiären igen, nu mot Ecuador. Båda gångerna följdes det av en tröstseger i sista, mot USA respektive Costa Rica.

Till EM kom laget efter ännu ett övertygande kval där man från en svår grupp kom etta, före Portugal. Nu skulle det väl bli trejde gången gillt?

Men, nej. Beenhakers mannar var inte ens nära. Det blev bara samma historia igen. Förlusten mot Tyskland var inte så mycket att snacka om, även om det kanske var lagets mest kreativa match i turneringen. 1-1 mot Österrike var en missräkning. Även om baklängesmålet på straff var diskutabelt, går det knappast att säga att slutresultatet var orättvist. Matchen mot Kroatien såg jag inte, men höjdpunkter och slutresultat visar att det inte var något att minnas. Och då var ändå kroaterna redan klara gruppsegrare och ställde upp B-betonat.

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , ,

lördag 5 juli 2008

Ny era väntar, om Domenech vill


15. Frankrike ---3---0--1--2--- 1-6 ---- 1

Alla vill alltid hacka på Frankrike och så fick de det den här gången när resultaten gick emot. Spelet var en besvikelse men man skulle vilja ha en mer nyanserad bild, precis som 2002 när spelet var mediokert, men under omständigheterna ändå inte riktigt det praktskandal som målades upp. Eller så är det jag som underskattar Frankrike och inte blir lika förvånad.

Eller så är jag van efter att både ha upplevt och i efterhand sett de franska luckorna.

Fransk fotboll var aldrig särskilt framgångsrikt jämfört med sportens giganter, fram till 1980-talet. Då blev det semifinal i VM 1982, EM-seger 1984 och VM-brons 1986. I alla fall sen 70-talet är det nog bara Väst/Tyskland som har stått för en sådan bedrift.

Men plötsligt så missar Frankrike ens att kvala in både till EM 1988 och VM 1990. Ok, slutet på en era tänker man. Men sedan följer kvalet till EM 1992 där Frankrike vinner alla sina matcher i en grupp där både Spanien och Tjeckoslovakien ingick. Ny storhetstid? Nja, detta följs av utslagning i gruppspelet av EM och kvalmiss till VM 1994. Det är det som är de franska luckorna. Helt oväntade miss mitt bland totaldominans.

Efter detta inleddes en ny era med Jaquet vid rodret. Semifinal EM 1996, VM-guld 1998, EM-guld 2000 (Lemerre). Sedan fiaskot i VM 2002, medioker EM 2004, och succén VM 2006 som är motsatsen till luckorna; en ganska oväntad topp, särskilt med tanke på att insatsen i årets EM var ungefär lika mediokert som EM 04.

Efter 0-0 mot Rumänien stod Domenech upp och applåderade sina mannar. Många tyckte att det var märkligt, men man kunde åtminstone konstatera att laget knappt släppte till en målchans på hela matchen, så det fanns hopp ändå.

Det hoppet blev ännu större när även Italien tappade poäng mot Rumänien. Nu gällde det att kryssa mot Holland minst, och därmed skaffa sig ett klart övertag.

Efter Kuyts tidiga ledningsmål kom anfallsspelet igång på riktigt. Henry var okej i sin comeback, Riberty levererade som vanligt, och Malouda som var rentav dålig mot Rumänien började prestera. Man satte Holland under tungt press, men precis som Italien fick man snart se en orange kontring trycka till ännu en gång där bak. Men när Henry äntligen reducerade, då vet man aldrig hur det här mästerskapet hade kunnat sluta... Om ledningen bara hade fått stå sig åtminstone i några minuter. Istället fick Robben maximal utdelning på ett överambitiöst försök och därmed väntade ny ödesmatch mot Italien.

Den matchen blev aldrig till. Skada på Ribery kan man ta, men utvisning och baklängesmål efter 20 minuter, och där var matchen över. En bragdinsats skulle kunna ha gett oavgjort, men det var ju inte tillräckligt för att gå vidare.

Domenechs insats kan därför inte beskrivas som en totalfiasko. I en sådan stark grupp är det centimetrar som gör skillnaden mellan fiasko och framgång. Om nu kvartsfinal vore en framgång för Frankrike. Just den här gången hade nog lillebror Spanien ändå gjort resan kort.

Men det är klart att gubbens laguttagningar är tveksamma. Att nästintill tvinga tillbaka 33-årige Makelele efter VM är onödigt för en stornation som Frankrike. Att Anelka är ordinarie i ett franskt landslag är förbryllande.

Mot alla odds har dock franska förbundet valt att inte sparka Domenech. Fel eller inte låter jag vara osagt, men jag välkomnar det med tanke på hur många som blir lacka på honom. Det är humor. Får bara hoppas att han inte tvingar Makelele en runda till.


Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , ,

Kristina Kappelins negerkvot

Sepp Blatter är ingen personlig favorit för mig, men ofta får idiotiska kommentarer från mindre korrupta människor honom att verka riktigt bra.

Som Kristina Kappelin. I hennes förvirrade artikel i dagens Sportbladet gör hon en helt vriden tolkning av Blatters önskemål att öka antalet inhemska spelare i de europeiska toppklubbarna, och projicerar sin egen rasism på FIFA-presidentens väldigt enkla poäng.

Vad menar egentligen Sepp Blatter när han säger att det borde finnas minst 6 inhemska spelare i varje lag? Är det den heliga europeiska rasen han vill rädda? Då får han ändra inställning. De flesta stora EU-länder har stor invandring, vissa av dem har koloniala traditioner. Det franska landslaget är ett sammelsurium av spelare som egentligen bara har sitt franska medborgarskap gemensamt.

Ja, Kristina, vad menar Blatter? Menar han kanske något så enkelt som att det inte ska finnas fler än fem utlänningar i ett och samma lag?

Till skillnad från dig kan Blatter se en skillnad mellan en argentinsk fotbollsproffs i Inter och en mörkhyad spelare i det franska landslaget. Det kan inte finnas någon som på allvar tror att Blatter skulle ha ett problem med ett franskt klubblag fullt av mörkhyade FRANSMÄN. Känns som att du mest är trött och inte orkar skriva. Ett tips; gör då inte det.



Läs även andra bloggares åsikter om , , , , ,

fredag 4 juli 2008

Spegelvänt?

Dags att gå igenom EM lag för lag. Först ut är laget på den sämsta slutplaceringen, såklart.

(matcher-vinst-oavgjord-förlust-målskillnad-poäng)


16. Grekland----3---0--0--3---1-5----0

Vi fick höra att vi underskattade Grekland och så stod de där efter en halvtimme och rullade boll på egen planhalva i premiären. Jag köpte aldrig idén om underskattning, men självklart trodde man att de skulle prestera mer än tre raka nederlag och endast ett mål, mot ett lag som inte hade något att spela för.

De regerande europamästarna, som svenskarna så gärna villa påmina oss om att Grekland faktiskt är, slutade alltså sist i turneringen där de skulle försvara sin titel (i teorin), och det går inte att snacka om små marginaler som förklaring. Man blev helt enkelt överkörda i premiären, eller lät sig bli det om man nu så vill.

Men bilden kunde ha sett lite bättre ut om man inte fått domaren emot sig i andra halvlek av matchen mot Ryssland. Många speldestruktiva filmningar gick hem och bland annat en väldigt tveksam offsideavblåsning hindrade det som förmodligen hade inneburit 1-1.

Det är nog inte så svårt att gissa sig till vad problemet är. Stommen i lagen från EM 2004 är fortfarande kvar och Bassinas, Dellas, Karagounis, Charisteas, Seitaridis etc. är inte bättre spelare nu än vad de var för fyra år sen.

Hopp finns ändå att kvala sig till sitt andra VM genom tiderna tack vare en minst sagt gynnsam lottning i kvalet där de värsta motståndarna är Schweiz och Israel.


Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , ,

torsdag 3 juli 2008

Top 10 bästa EM-matcherna


1. Kroatien - Turkiet 1-1, 2-4 e.str.
Det som skedde innan den otroliga avslutningen var inte lika dålig som vissa kommenterare vill få den till, men inte heller så mycket att hänga i julgranen. Men det går inte att ta bort en fotbollsmatch från dess sammanhang, det går inte att ta bort den enorma dramatiken som fanns i en sådan kvartsfinal i EM. Det som sedan händer med Turkiets kvittering är den värsta upplösningen jag sett. Den här matchen är redan en klassiker.

2. Tyskland - Turkiet 3-2
Ännu en del i den turkiska sagan. Förlust, men vem förväntade sig att de ens skulle göra mål med den frånvarolistan? Och så går de ut och dominerar första halvlek med all-out-war. Lahms avslutande nummer var grym för alla icke-tyskar, men ur ett opartiskt perspektiv ändå fullbordandet av en bra match.

3. Holland - Ryssland 1-3 e.förl.
Rysslands stora nummer i den här turneringen, förmodligen den bästa matchen i landets fotbollshitoria sedan Sovjets upplösning. Holland gjorde inte katastrofmatch men jag upplever ändå att de kom billigt undan i analyserna av matchen. Holland har ingen Zhirkov, men i övrigt har man ett bättre lag och det känns som att man gav bort matchen. I förlängningen vaknade ryssarna på allvar, oftast just med Zhirkov som katalysatorn på högerkanten. Löpningar, genomskrare, och en imponerande bollbehandling gjorde de orangea helt chanslösa.

4. Holland - Frankrike 4-1
Det smärtar mig egentligen att ta med den här matchen som Frankrike-sympatisör, men vad kritikera än säger bjöd Frankrike här upp till dans. Ribery var briljant som vanligt, och även Malouda höjde sig enormt jämfört med matchen innan. Holland upprepade attacken mot Italien på ett något mindre imponerande sätt.

5. Tyskland - Polen 2-0
Om inte Tysklands bästa match så i alla fall den mest tyska i positiv bemärkelse. Efter att ha sett några målfattiga och på många sätt trögstartade matcher var Tysklands pjöjning i början här en markering att förhandstipsen inte var obefogade, och att detta tyska lag numer grundade spelet på något mer än bara den entusiasm som Klinsmann förde med sig för två år sen. En riktig tysk lagmaskin mötte polackerna som även de kunde spela fotboll, offensivt i alla fall.

6. Holland - Italien 3-0
Något missvisande resultat. Italien såg som det starkare laget de första 20. Sedan började Hollands framåtanda att ta över, men italienarna slutade egentligen aldrig att spela fotboll, och bjöd på en del starka anfall, innan Van Brockhorsts nick satte spiken i kistan.

7. Turkiet - Tjeckien 3-2
Finns inte så mycket att säga egentligen. Matchens sista kvart talar för sig självt. Kanske inte i alla lägen briljant fotboll, men underhållningen och kämparandan kan man inte klaga på.

8. Österrike - Kroatien 0-1
Efter en svag inledning började hemmalaget att spela fotboll, och drivna av hemmapubliken som verkligen fått se laget överträffa förväntningarna, fick de krafter nog att pressa Kroatien ända in i sista sekunden. Det fanns mer hjärta än kunskap, men det räckte en lång väg för mig.

9. Portugal - Tyskland 2-3
Välspelad match med många bra prestationer, en del klassmål. Hade hamnat högre om inte tyskarna två gånger rubbat dramatiken med tvåmålsledning.

10. Tyskland - Spanien 0-1
Både dramatisk och chansrik fram till de sista 20-25 minuterna när matchen dog av att Rossetti började blåsa för varje spansk filmning, och tyskarna sprang offside när de väl fick chansen till attack.


Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , , , , ,

tisdag 1 juli 2008

Top 10 snyggaste målen


1. Ibrahimovic, 1-0 mot Grekland - Vad säger man?

2. Podolski, 1-0 mot Polen - Podolskis bredsida inget märkvärdigt, men anfallet i helhet strålande.

3. Sneijder, 2-0 mot Italien - Kanonanfall... Flygande holländare?

4. Raul Meireles, 2-0 mot Turkiet - Även här är uppbyggnaden centralt, framförallt Moutinhos lilla nummer innan avslutet.

5. Ballack, 1-0 mot Österrike - Bom!

6. Srna, 1-0 mot Tyskland - Klockrent inlägg, dödligt avslut

7. Koller, 1-0 mot Turkiet - Rakt inlägg och tung nick i krysset som inte ens Volkans hand kan stoppa.

8. Lahm, 3-2 mot Turkiet - Iskall placering som överträffar alla anfallares prestationer i turneringen.

9. Charisteas, 1-0 mot Spanien - Betyget dras ner på grund av markeringsmissen, men oj vad han fullständigt dundrar in frisparken på nick.

10. Xavi, 1-0 mot Ryssland - Egentligen skottförsök av Iniesta, men Xavis styrning är snyggt.


Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , , , ,