"Herregud... Snacka om att det är uppenbart vilket lag som kommer att gå vidare från det här".
Ungefär så lät det från mig under första halvlek mellan Bayern och United. De sistnämnda visade åter sån behärskning och elegans i spel på bortaplan mot europeiska giganter (även om varken Milan eller Bayern håller den allra högsta kvaliteten för tillfället), medan Bayern verkade mest taget av att behöva möta en typ av motstånd som man aldrig gör hemma i Tyskland där man är störst och känner sig störst.
Ungefär en timme senare kan man konstatera att United ligger riktigt illa till nu. Vilket mål för övrigt av Olic! Snacka om att sno en seger i dubbel bemärkelse. Riktigt kylig avslutning i ett sånt läge.
Jo, United är fortfarande favoriter 55-45 i mina ögon. De brukar alltid göra mål ganska tidigt i Champions, på Old Trafford, och ett sånt kan göra resan ganska så behaglig. Men en sån här press på den här nivån har de inte haft sen ungefär tre år tillbaka, när Roma vann med 2-1 på Olimpico, för att därefter bli helt pulverisat på Old Trafford. Exakt samma resultat nu, men då var känslan mer positiv eftersom man hade lyckats göra mål, snarare än att de leda matchen i 75 minuter, och sen tappa den helt och hållet på matchens sista spark.
Bayern har ena benet i semifinalen och särskilt om de kan få tillbaka Robben, då kan de bli hur giftiga som helst.
Och det är bara att välkomna med tanke på hur sjukt stabila United har varit under de senaste åren. Det öppnar upp returen som fan. Och jag tror nog att jag hellre skulle se Bayern vidare för omväxligens skull. Men om de vinner hela turneringen, då kommer det där vidriga offsidemålet mot Viola, som den natten fick mig att må illa, bli cementerad för alltid, i kraft av ökad betydelse för turneringens utgång senare.
Vad gäller potentiella motståndare i semin, fick jag rätt om Lyon. Det är inte helt på sitt plats att jag nu ska kritisera folk eftersom min känsla inte var så jädrans konkret, men jag måste ändå säga att det förvånar mig att så få verkade se detta komma. Det var så många som sa att Bordeaux skulle greja detta tack vare en stark defensiv och ett starkt grundspel och så vidare. Och därmed skedde en underskattning av rutinens betydelse. Lyon som har varit en av de mest frekventa lagen i turneringen den senaste tioårsperioden, har länge känt sig som vinnarlaget i Frankrike och en bruten titelsvit förändrar inte allting. Rutin och självförtroende såhär långt i turneringen verkar till slut bli avgörande.
Om det låter som att jag tar ut Lyons avancemang i förskott så beror det på att... Jag egentligen gör just det. Jag vet rationellt att fajten definitivt inte är över, men jag trodde på Lyon innan, och jag tror att de kommer att göra mål i Bordeaux. Kanske släpper de in tre, men på något sätt kommer de nog att ro hem detta ändå.
* * *
Slutligen ska jag bara kommentera det här med att AIK:s Eguren och Pavey får ännu en matchs avstängning för sina röda kort i den komiskt eländiga matchen mot BP för några veckor sen.
I och med att det finns mycket med AIK som stör mig, att jag tycker att Bojans falskt retoriska vi-mot-dem-snack är urlöjligt och att jag brukar då och då nämna det i bloggen, vill jag just på den här punkten uttrycka att det bestämda är helt fucked up, som man säger.
Eguren filmar till sig en andra varning och blir därmed utvisad och en matchs avstängning. Varför ska han få en till? Jag fattar inte. Det finns massor med spelare som varje vecka kommer undan med filmningar. Varför fokuserar man på att straffa den som redan blivit straffad?
Och i falled med Pavey så håller jag med om att smällen på målisen bör ses i ljuset av att Pavey var före i situationen. Möjligen kan man tycka att det är farligt spel, men då har han just fått en direktutvisning, och det är väl gott nog? Så pass våldsamt var det inte att det ska ge ytterligare en utvisning?
Konspirationsteori #1: Det hela är medvetet iscensatt av förbundet för att dämpa misstankar kring dess band med AIK. Nu kan Bojan fortsätta leka bandiera för de ytliga genom att hänvisa till ännu ett exempel på hur alla i Sverige vill att det ska gå dåligt för AIK, och så vidare.
Läs även andra bloggares åsikter om aik, bayern, bordeaux, eguren, lyon, olic, pavey, united
onsdag 31 mars 2010
måndag 29 mars 2010
Så kommer det att gå i titelstriden
Okej, som jag skrev igår är det dags att tippa utgången av ligastriden. Nedan följer omgång för omgång och lag för lag av de inblandade, och mitt tips om hur det kommer att sluta.
Omgång 32
Inter: Bologna (h)
Här räknar jag kallt med tre nya poäng för Inter. Bologna har haft en fantastisk vårsäsong, men de senaste omgångarna har man tappat flytet som innan gjorde laget så svårslaget. Hemma på San Siro är det bara tre poäng som gäller.
Roma: Bari (b)
Mycket svårtippat, men jag tror på kryss här. Bari borde ha tappat motivationen för några veckor sen, men har istället hittat toppformen och hemma på San Nicola tänker jag mig att de kommer att bli för svåra för Roma. Jag kan naturligtivs ha fel, men är det någonstans Roma kommer att tappa poäng under de resterande matcherna, så är det bland annat här.
Milan: Cagliari (b)
Milans trupp mot Lazio såg så otroligt svagt ut att man får vara nöjd med kryss. Till matchen mot Cagliari återfår man Pirlo och Ronaldinho, men jag tror ändå inte att det räcker. Det håller inte att ha killar som Favalli i backlinjen och Inzaghi som startman. Med Nesta och Pato borta tappar Milan mycket, och man har inte rätt folk för att stänga igen matcher. Cagliari kommer att få kontringschanser, är hemmastarkt, och även om det är sisådär med motivationen, tror jag att man vill ge fansen en fest när ett storlag som Milan kommer på besök.
---
Ställning efter omgång 32:
Inter- 66p
Roma- 63p
Milan- 61p
Omgång 33:
Inter: Fiorentina (b)
Inter har efter Calciopoli alltid haft det ganska enkelt mot Fiorentina, men här tror jag att det kan bli ett stopp för det. Man kommer till den här matchen efter en resa till Moskva, och hur man än mår efter den matchen (läs gått vidare eller inte), kommer man att vara lite tröttkörda. Bredden finns, men Mourinho är inte den som roterar i onödan så frågan är hur mycket de kan göra mot ett Fiorentina som hittat formen även i ligan efter sortin mot Bayern. Jag tippar kryss här.
Roma: Atalanta (h)
Svår match. Atalanta lär fortfarande ha en okej chans på nytt kontrakt när matchen spelas. Men Roma på hemmaplan med fullt fokus tar det här utan större bekymmer. Seger.
Milan: Catania (h)
Möter vårens lag i Serie A, men Catania har börjat bli så bekvämt, och beroende på skadeläget hos Milan, bör man ändå vinna den här matchen, även om jag tänker mig att det blir med uddamålet.
---
Ställning efter omgång 33
Inter- 67p
Roma- 66p
Milan- 64p
Omgång 34
Inter: Juventus (h)
Just nu är det klasskillnad mellan lagen, men Inter har faktsikt haft det rätt körigt med Juventus även efter Calciopoli, av den enkla anledningen att Juventus hatar Inter och skyller Calciopoli på Inter, och ser sig själva som ett offer för Calciopoli som en komplott iscensatt av Massimo Morratti för att ta ner Juventus från tronen och föra upp sitt eget lag dit. Till och med i höstas, när Juve precis hade börjat komma i sin formsvacka, var matchen mot Inter i Turin en av få som man vann under en lång period. Mötet på San Siro blir den första på väldigt länge där ingen förväntar sig något av Juventus, och det kommer att passa laget utmärkt. Äntligen kommer fotbolls-Italien att släppa deras bollar, om man säger så. Och matchen kommer att spelas en halv vecka innan Inter med ganska stor sannolikhet spelar den första delen av Champions-semin (jag upprepar att CSKA kommer inte att bli en dans på rosor, men chansen måste ses som mer än hälften för Inter). Kort sagt, jag tror det blir kryss här.
Roma: Lazio (b)
Lazio bör ha rett ut sin situation i botten när detta spelas, men inget får Lazio att prestera bättre mot Roma än när man själva är långt ifrån rampljuset medan storebror har allt att förlora. Lazio har vunnit de tre senaste hemmaderbyna mot Roma, och jag tror inte att de förlorar här. De kan lika gärna vinna igen, men kanske är det dags för Roma att åtminstone bryta förlustsviten. Kryss?
Milan: Sampdoria (b)
Här börjar Milans lite mardrömsaktiga slutschema, och årets upplaga av Milan har inte tillräckligt med bredd för att åka till Genua och plocka tre pinnar mot ett taggat Sampdoria, som fortfarande lär ha en del att spela för, och som liksom många andra lag inte kommer att tappa motivationen när ett storlag som Milan kommer på besök. Det kan rentav bli förlust, men vi utgår från kryss här.
---
Ställning efter omgång 34:
Inter- 68p
Roma- 67p
Milan- 65p
Omgång 35
Inter: Atalanta (h)
Även om Inter eventuellt är inne i en period där man spelar några av sina största matcher på väldigt länge, är det mycket möjligt att Atalanta är halvt avsågat när detta spelas, vilket inte kan vara bra för lagmoralen. Dessutom är Inter väldigt starka på hemmaplan, och bör helt enkelt vinna en sån här match när det är ett måste.
Roma: Sampdoria (h)
Sampdoria är inte lika bra på bortaplan, och när man inte för matchen så får man står där med sitt ganska svaga försvar, vilket man inte kommer långt med. Iskallt Romaseger.
Milan: Palermo (b)
Championsjagande Palermo på Sicilien kommer att bli för svårt för Milan. Rosaneros snabba passningsspel offensivt kommer att passa det tröga Milan illa, och det är nog ingen slump att Miccoli och gänget vann mötet på San Siro i vintras. Jag tror att det blir torsk för Milan här.
---
Ställning efter omgång 35:
Inter- 71
Roma- 70
Milan- 66
Omgång 36
Inter: Lazio (b)
Fram till våren 2005, om jag minns rätt, så var Lazio Inters mardrömslag. Det tog nästan ett decennium för Inter att kunna besegra Lazio, men efter att sviten bröts har det varit nästan tvärtom. Inter har haft lätt för Lazio. På Olimpico lär det inte bli lätt. Men det blir intressant att se hur Lazio reagerar. Vill man spela hem ligan till Roma? Jag tror på allvar att för den som bor i Rom så kommer dessa tankar att vara ett störande moment och att det därmed kommer att påverka laget negativt. Vill man besegra ett lag som Inter vill man bara ha raka rör. Inte tvekan, vilket per automatik kommer att ligga i luften, för det vore en pina för Lazio att ha rivalen som ligamästare hela sommaren. Inter kan vara lite tröttkört om man har varit med i Champions, men behöver å andra sidan inte vila spelarna inför fortsättningen, då man antingen har åkt ur eller har flera veckor kvar till finalen i Madrid. Jag tippar därför att Inter vinner.
Roma: Parma (b)
Parma har inget att spela för och Roma är under Ranieri också ett bra bortalag, så jag tror att de vinner här. Inte nödvändigtvis enkelt, men det skulle ändå förvåna mig om de inte står som segrare efter 90 minuter.
Milan: Fiorentina (h)
En mycket tuff match, där Gilardino får chansen att definitivt släcka sitt gamla lags titelchanser. Det kan han mycket väl göra, men även om Milan inte har gjort sig kända för att vara bäst när det gäller den här säsongen, tror jag att man kommer samla krafterna och vinna här i den näst sista hemmamatchen för säsongen.
---
Ställning efter omgång 36
Inter- 74
Roma- 73
Milan- 69
Omgång 37
Inter: Chievo (h)
Chievo har mest börjat fega till sig kryssar mot andra bekväma lag och kommer inte ha något att spela för. Inter har äntligen fått vila en hel vecka och hemma på San Siro tappar man inte mot Cheivo. Seger i lagets sista hemmamatch för säsongen.
Roma: Cagliari (h)
Hade varit en tuff match för Roma fram till februari månad, men Cagliari visade idag att man redan har gett upp, och på bortaplan där man inte behöver underhålla fansen, lär man satsa på att lufta bänkvärmare och talanger. Lägg därtill att man förlorat alla bortamatcher mot Roma sen man tog klivet upp till Serie A igen. Stensäker seger för giallorossi.
Milan: Bologna (b)
Det här beror främst på om Bologna har något att spela för eller inte. Chansen finns att de teoretiskt måste täppa till. Milan i sin tur lär veta att seger ändå inte lär räcka för att vara med i titelstriden inför sista omgången. Om Bologna har något att spela för tror jag inte att Milan vinner. Om Bologna bara har att tacka publiken för året, då tror jag ändå att det kan bli svårt för Milan. Men om Milan går till halvtidsvila och vet att det står 0-0 i Milano till exempel, och det sistnämnda gäller för Bologna, då tror jag att de kan vinna. Men eftersom de har potentialen och det kan vara relevant för en diskussion om vem som vinner ligan, ger jag Milan segern. Dock så tar drömmen slut för Milan här, rent matematiskt, med tanke på tipsen ovan.
---
Ställning efter omgång 37:
Inter- 77
Roma- 76
Milan- 72
Omgång 38:
Inter: Siena (b)
Lite typiskt Inter är det att under alla dessa år som man vunnit ligan, har man aldrig fått avgöra den på hemmaplan inför hemmafansen. Den första, som för övrigt var lagets första scudetto på 18 år, togs just på Artemio Franchi i Siena, våren 2007. När den här matchen spelas bör Siena vara redan klart för Serie B. Allt annat vore en mindre mirakel. Det blir i så fall första gången i klubbens historia, då man aldrig hade spelat i högsta serien förrän 2003. Så det kommer att vara en vemodig eftermiddag för Sienaborna. Sen är frågan hur mycket bitterhet som finns mot Inter. Siena är en samarbetsklubb med Juventus. Och för smålagen är det alltid en ära att få sätta käppar i hjulet för storklubbarna. Men frågan är också om det räcker för att stoppa lagmaskinen Inter. Det tror inte jag. Kan bli svårare än man tror, men jag tror det finns tillräckligt med så kallade vinnarskallar i detta Inter för att särka hem den fjärde raka scudetton.
Roma: Chievo (b)
Chievo har varit ett lag som Roma inte haft några problem med. Roma kommer att göra sitt och vinna matchen.
Milan: Juventus (h)
Milan är redan borta från titelstriden och har absolut ingenting att spela för. Men matchen kommer att vara grymt intressant eftersom Juventus förmodligen kommer att slåss för en Championsplats med näbbar och klor. Men kommer Milan att lägga sig i ett sånt prestigemöte för det? Jag tror inte det. Jag tror till och med att Milan välkomnar att Juventus missar Champions. Det kommer att gynna dem i nästkommande säsong när Juventus inte kan locka till sig lika många storstjärnor. Men det kanske inte räcker till för att tända spelarna. Jag tror inte att Milan förlorar, men kanske ett poängtapp.
Slutställning
Inter- 80p
Roma- 79p
Milan- 73p
Omgång 32
Inter: Bologna (h)
Här räknar jag kallt med tre nya poäng för Inter. Bologna har haft en fantastisk vårsäsong, men de senaste omgångarna har man tappat flytet som innan gjorde laget så svårslaget. Hemma på San Siro är det bara tre poäng som gäller.
Roma: Bari (b)
Mycket svårtippat, men jag tror på kryss här. Bari borde ha tappat motivationen för några veckor sen, men har istället hittat toppformen och hemma på San Nicola tänker jag mig att de kommer att bli för svåra för Roma. Jag kan naturligtivs ha fel, men är det någonstans Roma kommer att tappa poäng under de resterande matcherna, så är det bland annat här.
Milan: Cagliari (b)
Milans trupp mot Lazio såg så otroligt svagt ut att man får vara nöjd med kryss. Till matchen mot Cagliari återfår man Pirlo och Ronaldinho, men jag tror ändå inte att det räcker. Det håller inte att ha killar som Favalli i backlinjen och Inzaghi som startman. Med Nesta och Pato borta tappar Milan mycket, och man har inte rätt folk för att stänga igen matcher. Cagliari kommer att få kontringschanser, är hemmastarkt, och även om det är sisådär med motivationen, tror jag att man vill ge fansen en fest när ett storlag som Milan kommer på besök.
---
Ställning efter omgång 32:
Inter- 66p
Roma- 63p
Milan- 61p
Omgång 33:
Inter: Fiorentina (b)
Inter har efter Calciopoli alltid haft det ganska enkelt mot Fiorentina, men här tror jag att det kan bli ett stopp för det. Man kommer till den här matchen efter en resa till Moskva, och hur man än mår efter den matchen (läs gått vidare eller inte), kommer man att vara lite tröttkörda. Bredden finns, men Mourinho är inte den som roterar i onödan så frågan är hur mycket de kan göra mot ett Fiorentina som hittat formen även i ligan efter sortin mot Bayern. Jag tippar kryss här.
Roma: Atalanta (h)
Svår match. Atalanta lär fortfarande ha en okej chans på nytt kontrakt när matchen spelas. Men Roma på hemmaplan med fullt fokus tar det här utan större bekymmer. Seger.
Milan: Catania (h)
Möter vårens lag i Serie A, men Catania har börjat bli så bekvämt, och beroende på skadeläget hos Milan, bör man ändå vinna den här matchen, även om jag tänker mig att det blir med uddamålet.
---
Ställning efter omgång 33
Inter- 67p
Roma- 66p
Milan- 64p
Omgång 34
Inter: Juventus (h)
Just nu är det klasskillnad mellan lagen, men Inter har faktsikt haft det rätt körigt med Juventus även efter Calciopoli, av den enkla anledningen att Juventus hatar Inter och skyller Calciopoli på Inter, och ser sig själva som ett offer för Calciopoli som en komplott iscensatt av Massimo Morratti för att ta ner Juventus från tronen och föra upp sitt eget lag dit. Till och med i höstas, när Juve precis hade börjat komma i sin formsvacka, var matchen mot Inter i Turin en av få som man vann under en lång period. Mötet på San Siro blir den första på väldigt länge där ingen förväntar sig något av Juventus, och det kommer att passa laget utmärkt. Äntligen kommer fotbolls-Italien att släppa deras bollar, om man säger så. Och matchen kommer att spelas en halv vecka innan Inter med ganska stor sannolikhet spelar den första delen av Champions-semin (jag upprepar att CSKA kommer inte att bli en dans på rosor, men chansen måste ses som mer än hälften för Inter). Kort sagt, jag tror det blir kryss här.
Roma: Lazio (b)
Lazio bör ha rett ut sin situation i botten när detta spelas, men inget får Lazio att prestera bättre mot Roma än när man själva är långt ifrån rampljuset medan storebror har allt att förlora. Lazio har vunnit de tre senaste hemmaderbyna mot Roma, och jag tror inte att de förlorar här. De kan lika gärna vinna igen, men kanske är det dags för Roma att åtminstone bryta förlustsviten. Kryss?
Milan: Sampdoria (b)
Här börjar Milans lite mardrömsaktiga slutschema, och årets upplaga av Milan har inte tillräckligt med bredd för att åka till Genua och plocka tre pinnar mot ett taggat Sampdoria, som fortfarande lär ha en del att spela för, och som liksom många andra lag inte kommer att tappa motivationen när ett storlag som Milan kommer på besök. Det kan rentav bli förlust, men vi utgår från kryss här.
---
Ställning efter omgång 34:
Inter- 68p
Roma- 67p
Milan- 65p
Omgång 35
Inter: Atalanta (h)
Även om Inter eventuellt är inne i en period där man spelar några av sina största matcher på väldigt länge, är det mycket möjligt att Atalanta är halvt avsågat när detta spelas, vilket inte kan vara bra för lagmoralen. Dessutom är Inter väldigt starka på hemmaplan, och bör helt enkelt vinna en sån här match när det är ett måste.
Roma: Sampdoria (h)
Sampdoria är inte lika bra på bortaplan, och när man inte för matchen så får man står där med sitt ganska svaga försvar, vilket man inte kommer långt med. Iskallt Romaseger.
Milan: Palermo (b)
Championsjagande Palermo på Sicilien kommer att bli för svårt för Milan. Rosaneros snabba passningsspel offensivt kommer att passa det tröga Milan illa, och det är nog ingen slump att Miccoli och gänget vann mötet på San Siro i vintras. Jag tror att det blir torsk för Milan här.
---
Ställning efter omgång 35:
Inter- 71
Roma- 70
Milan- 66
Omgång 36
Inter: Lazio (b)
Fram till våren 2005, om jag minns rätt, så var Lazio Inters mardrömslag. Det tog nästan ett decennium för Inter att kunna besegra Lazio, men efter att sviten bröts har det varit nästan tvärtom. Inter har haft lätt för Lazio. På Olimpico lär det inte bli lätt. Men det blir intressant att se hur Lazio reagerar. Vill man spela hem ligan till Roma? Jag tror på allvar att för den som bor i Rom så kommer dessa tankar att vara ett störande moment och att det därmed kommer att påverka laget negativt. Vill man besegra ett lag som Inter vill man bara ha raka rör. Inte tvekan, vilket per automatik kommer att ligga i luften, för det vore en pina för Lazio att ha rivalen som ligamästare hela sommaren. Inter kan vara lite tröttkört om man har varit med i Champions, men behöver å andra sidan inte vila spelarna inför fortsättningen, då man antingen har åkt ur eller har flera veckor kvar till finalen i Madrid. Jag tippar därför att Inter vinner.
Roma: Parma (b)
Parma har inget att spela för och Roma är under Ranieri också ett bra bortalag, så jag tror att de vinner här. Inte nödvändigtvis enkelt, men det skulle ändå förvåna mig om de inte står som segrare efter 90 minuter.
Milan: Fiorentina (h)
En mycket tuff match, där Gilardino får chansen att definitivt släcka sitt gamla lags titelchanser. Det kan han mycket väl göra, men även om Milan inte har gjort sig kända för att vara bäst när det gäller den här säsongen, tror jag att man kommer samla krafterna och vinna här i den näst sista hemmamatchen för säsongen.
---
Ställning efter omgång 36
Inter- 74
Roma- 73
Milan- 69
Omgång 37
Inter: Chievo (h)
Chievo har mest börjat fega till sig kryssar mot andra bekväma lag och kommer inte ha något att spela för. Inter har äntligen fått vila en hel vecka och hemma på San Siro tappar man inte mot Cheivo. Seger i lagets sista hemmamatch för säsongen.
Roma: Cagliari (h)
Hade varit en tuff match för Roma fram till februari månad, men Cagliari visade idag att man redan har gett upp, och på bortaplan där man inte behöver underhålla fansen, lär man satsa på att lufta bänkvärmare och talanger. Lägg därtill att man förlorat alla bortamatcher mot Roma sen man tog klivet upp till Serie A igen. Stensäker seger för giallorossi.
Milan: Bologna (b)
Det här beror främst på om Bologna har något att spela för eller inte. Chansen finns att de teoretiskt måste täppa till. Milan i sin tur lär veta att seger ändå inte lär räcka för att vara med i titelstriden inför sista omgången. Om Bologna har något att spela för tror jag inte att Milan vinner. Om Bologna bara har att tacka publiken för året, då tror jag ändå att det kan bli svårt för Milan. Men om Milan går till halvtidsvila och vet att det står 0-0 i Milano till exempel, och det sistnämnda gäller för Bologna, då tror jag att de kan vinna. Men eftersom de har potentialen och det kan vara relevant för en diskussion om vem som vinner ligan, ger jag Milan segern. Dock så tar drömmen slut för Milan här, rent matematiskt, med tanke på tipsen ovan.
---
Ställning efter omgång 37:
Inter- 77
Roma- 76
Milan- 72
Omgång 38:
Inter: Siena (b)
Lite typiskt Inter är det att under alla dessa år som man vunnit ligan, har man aldrig fått avgöra den på hemmaplan inför hemmafansen. Den första, som för övrigt var lagets första scudetto på 18 år, togs just på Artemio Franchi i Siena, våren 2007. När den här matchen spelas bör Siena vara redan klart för Serie B. Allt annat vore en mindre mirakel. Det blir i så fall första gången i klubbens historia, då man aldrig hade spelat i högsta serien förrän 2003. Så det kommer att vara en vemodig eftermiddag för Sienaborna. Sen är frågan hur mycket bitterhet som finns mot Inter. Siena är en samarbetsklubb med Juventus. Och för smålagen är det alltid en ära att få sätta käppar i hjulet för storklubbarna. Men frågan är också om det räcker för att stoppa lagmaskinen Inter. Det tror inte jag. Kan bli svårare än man tror, men jag tror det finns tillräckligt med så kallade vinnarskallar i detta Inter för att särka hem den fjärde raka scudetton.
Roma: Chievo (b)
Chievo har varit ett lag som Roma inte haft några problem med. Roma kommer att göra sitt och vinna matchen.
Milan: Juventus (h)
Milan är redan borta från titelstriden och har absolut ingenting att spela för. Men matchen kommer att vara grymt intressant eftersom Juventus förmodligen kommer att slåss för en Championsplats med näbbar och klor. Men kommer Milan att lägga sig i ett sånt prestigemöte för det? Jag tror inte det. Jag tror till och med att Milan välkomnar att Juventus missar Champions. Det kommer att gynna dem i nästkommande säsong när Juventus inte kan locka till sig lika många storstjärnor. Men det kanske inte räcker till för att tända spelarna. Jag tror inte att Milan förlorar, men kanske ett poängtapp.
Slutställning
Inter- 80p
Roma- 79p
Milan- 73p
Läs även andra bloggares åsikter om milan, inter, roma, scudetto
söndag 28 mars 2010
Toppstriden, och Vicente
Aight, jag fick fel. Roma lyckades vinna matchen. Nu är det inget skämt längre. Inters ligatitel är på allvar hotad och det här kommer att tända Milan inför deras kvällsmatch mot Lazio idag. Och de lär vinna den.
Själva matchen blev något av en besvikelse, eftersom den ständigt hackades av en massa frisparkar, många av dem onödiga, många av dem från Inter på Romaspelare.
I första halvlek fick Inter aldrig igång något spel, och för det ska Roma ha en eloge.
I andra så blev det lite fart och Militos kvittering kom inte som en blixt från klar himmel direkt. Och här hade Inter normalt malat ner Roma inför de resterande 25 minuterna och förmodligen vunnit matchen, om inte Roma fått det där målet, mycket skickligt inslaget av Toni, men lite tursam i sin upprinnelse.
Och lika bra var väl det, så att vi inte fick en massa tjafs om domarna, i och med att Inters mål faktiskt aldrig borde ha tillkommit, då Pandev, som bedömdes som inte påverkande ur offsideperspektivet, till skillnad från Milito som var flera meter offside, också stod någon halvmeter på fel sida. Dock så var det ju i andraläget som det blev mål, så jag vet inte om det hade varit befogat att avskriva hela målet som världens orättvisa.
Men nu behöver vi alltså inte ens ta den diskussionen.
Hade det inte varit för Champions, all fokuseringsskifte och skaderisker som det medför, hade min reaktion varit att Inter kommer att ordna det här ändå, för att de är det bästa laget i Italien när det kommer till kritan.
Men jag har kollat på det återstående schemat och är säker på att det här inte kommer att avgöras förrän den sista speldagen.
Notera för övrigt att Romas seger innebär i praktiken gav 4 poäng, eftersom man nu ligger före Inter i inbördes möten. Omvänt hade blivit om Milito hade satt sin chans (utsidan av stolpen) på övertid. 2-2 hade gett Inter den fördelen tack vare fler gjorda bortamål.
Fast det kan ju bli annorlunda om båda lagen hamnar på samma poängantal som Milan. Då blir det en tabell över alla sex matcher lagen emellan.
Jag ska givetvis gå igenom match för match för de tre lagen för att redogöra för mitt tips, vilket jag redan nu kan avslöja; att Inter kommer att vinna ligan i år också. Mer om detta imorgon kanske.
* * *
En notering från spanska ligan är att yttern Vicente spelade för Valencia igår mot Real Zaragoza. Hur mycket vet jag inte, men han var med i alla fall.
Det väckte en hel del vemod hos mig, som det alltid gör när jag tänker på hur tiden bara flyger förbi. Jag minns Vicente från Championsässongen 2000/01, när han fixade 1-1 för Los Che borta på Old Trafford, där det då Hector Cuper-ledda Valencia säsongen innan hade fått åka hem med 0-3 i baken.
Då var han ett jättelöfte. Nio år senare känns det som att han är väldigt bortglömd för folk som inte följer spansk klubbfotboll på nära håll. Från att i början av 2000-talet ha varit ett av lagets stjärnor, är han nu ingen som kommer på tal när man diskuterar Valencias trupp. Och det har nu gått nästan ett helt decennium sen han slog igenom. Det är skadebekymmer som gjort honom lite anonym under den senare hälften av 2000-talet.
Så de gånger hans namn ploppar upp igen känns det lite overkligt för mig. Och att han blivit bortglömd tycker jag är lite extra synd eftersom han varit klubben lojal under alla dessa år. Man vill ju att sånt ska belönas.
Men nåja. Det finns värre öden i livet och Vicente lär inte behöva söka jobb när karriären väl är över, om man säger så. Och även om han förmodligen kommer att vara lite smådeprimerad över att fotbollsdrömmarna knappt uppnåddes, att han aldrig fick vara med på riktigt under det som skulle ha varit hans bästa fotbollsår, kunde allt ha varit mycket värre.
Själva matchen blev något av en besvikelse, eftersom den ständigt hackades av en massa frisparkar, många av dem onödiga, många av dem från Inter på Romaspelare.
I första halvlek fick Inter aldrig igång något spel, och för det ska Roma ha en eloge.
I andra så blev det lite fart och Militos kvittering kom inte som en blixt från klar himmel direkt. Och här hade Inter normalt malat ner Roma inför de resterande 25 minuterna och förmodligen vunnit matchen, om inte Roma fått det där målet, mycket skickligt inslaget av Toni, men lite tursam i sin upprinnelse.
Och lika bra var väl det, så att vi inte fick en massa tjafs om domarna, i och med att Inters mål faktiskt aldrig borde ha tillkommit, då Pandev, som bedömdes som inte påverkande ur offsideperspektivet, till skillnad från Milito som var flera meter offside, också stod någon halvmeter på fel sida. Dock så var det ju i andraläget som det blev mål, så jag vet inte om det hade varit befogat att avskriva hela målet som världens orättvisa.
Men nu behöver vi alltså inte ens ta den diskussionen.
Hade det inte varit för Champions, all fokuseringsskifte och skaderisker som det medför, hade min reaktion varit att Inter kommer att ordna det här ändå, för att de är det bästa laget i Italien när det kommer till kritan.
Men jag har kollat på det återstående schemat och är säker på att det här inte kommer att avgöras förrän den sista speldagen.
Notera för övrigt att Romas seger innebär i praktiken gav 4 poäng, eftersom man nu ligger före Inter i inbördes möten. Omvänt hade blivit om Milito hade satt sin chans (utsidan av stolpen) på övertid. 2-2 hade gett Inter den fördelen tack vare fler gjorda bortamål.
Fast det kan ju bli annorlunda om båda lagen hamnar på samma poängantal som Milan. Då blir det en tabell över alla sex matcher lagen emellan.
Jag ska givetvis gå igenom match för match för de tre lagen för att redogöra för mitt tips, vilket jag redan nu kan avslöja; att Inter kommer att vinna ligan i år också. Mer om detta imorgon kanske.
* * *
En notering från spanska ligan är att yttern Vicente spelade för Valencia igår mot Real Zaragoza. Hur mycket vet jag inte, men han var med i alla fall.
Det väckte en hel del vemod hos mig, som det alltid gör när jag tänker på hur tiden bara flyger förbi. Jag minns Vicente från Championsässongen 2000/01, när han fixade 1-1 för Los Che borta på Old Trafford, där det då Hector Cuper-ledda Valencia säsongen innan hade fått åka hem med 0-3 i baken.
Då var han ett jättelöfte. Nio år senare känns det som att han är väldigt bortglömd för folk som inte följer spansk klubbfotboll på nära håll. Från att i början av 2000-talet ha varit ett av lagets stjärnor, är han nu ingen som kommer på tal när man diskuterar Valencias trupp. Och det har nu gått nästan ett helt decennium sen han slog igenom. Det är skadebekymmer som gjort honom lite anonym under den senare hälften av 2000-talet.
Så de gånger hans namn ploppar upp igen känns det lite overkligt för mig. Och att han blivit bortglömd tycker jag är lite extra synd eftersom han varit klubben lojal under alla dessa år. Man vill ju att sånt ska belönas.
Men nåja. Det finns värre öden i livet och Vicente lär inte behöva söka jobb när karriären väl är över, om man säger så. Och även om han förmodligen kommer att vara lite smådeprimerad över att fotbollsdrömmarna knappt uppnåddes, att han aldrig fick vara med på riktigt under det som skulle ha varit hans bästa fotbollsår, kunde allt ha varit mycket värre.
Läs även andra bloggares åsikter om inter, roma, milito, vicente, toni, valencia, cuper
lördag 27 mars 2010
Ingen kärlek för Chievo, från spelbolagens sida
När jag förra söndagen fick rapporter från Chievo-Catania blev jag lite förvånad över varför jag hade missat matchen när jag tidigare har blängt på hela omgångens matcher hos ett spelbolag.
Senare kom det fram att många spelbolag hade tagit bort matchen eftersom man ansåg att risken för en uppgjord och oavgjord match var alldeles för stor, eftersom det rörde sig om två lag som låg på bekvämt avstånd till nedflyttningsstrecket, men som ändå kunde stärka sina positioner ytterligare genom att ta en poäng.
Mycket riktigt slutade också matchen 1-1, även om det - som vanligt - sägs av de som såg den att man omöjligen kan säga att den var uppgjord om man hade sett den.
Den här veckan upprepar sig historien. Chievo möter Parma och bettingindustrin har efter Catanimatchen än mindre anledning att lita på åsnorna från Verona. Matchen är borttagen. Parma är i ingenmansland och det är även Chievo. Jag tycker i och för sig att båda lagen är alldeles för långt framme i tabellen nu för att behöva bry sig om nedflyttning. Men visst, man kanske inte vill riskera något i onödan. Det är ju alltid så mycket värre när man själv är därnere. Det vet sannerligen en Cagliaritano som jag.
* * *
Om nån undrar vad jag tror om kvällens seriefinal så är det att Inter inte förlorar den. De senaste två säsongerna har Nerazzurri gjort fyra mål på Roma varje gång lagen mötts på Olimpico. Det har varit typiskt. Det vackra men naiva Roma har fått sig en läxa av den cyniska lagmaskinen Inter.
Jag tror inte att det blir samma visa den här gången. Roma har visat sig vara ganska stabil under en längre period, vilket har varit ovanligt för laget tidigare. Och matchen går under ett skede av säsongen när ett lag som Inter tänker mycket mer ekonomiskt när det gäller hur mycket mans ka investera i matchen. Tidigare har man alltid mötts tidigt i hösten. Men nu kommer Inter vara långt ifrån intresserad av att göra fler mål om man redan leder med 2-0 till exempel. Man kommer att spara krafter inför Champions.
Senare kom det fram att många spelbolag hade tagit bort matchen eftersom man ansåg att risken för en uppgjord och oavgjord match var alldeles för stor, eftersom det rörde sig om två lag som låg på bekvämt avstånd till nedflyttningsstrecket, men som ändå kunde stärka sina positioner ytterligare genom att ta en poäng.
Mycket riktigt slutade också matchen 1-1, även om det - som vanligt - sägs av de som såg den att man omöjligen kan säga att den var uppgjord om man hade sett den.
Den här veckan upprepar sig historien. Chievo möter Parma och bettingindustrin har efter Catanimatchen än mindre anledning att lita på åsnorna från Verona. Matchen är borttagen. Parma är i ingenmansland och det är även Chievo. Jag tycker i och för sig att båda lagen är alldeles för långt framme i tabellen nu för att behöva bry sig om nedflyttning. Men visst, man kanske inte vill riskera något i onödan. Det är ju alltid så mycket värre när man själv är därnere. Det vet sannerligen en Cagliaritano som jag.
* * *
Om nån undrar vad jag tror om kvällens seriefinal så är det att Inter inte förlorar den. De senaste två säsongerna har Nerazzurri gjort fyra mål på Roma varje gång lagen mötts på Olimpico. Det har varit typiskt. Det vackra men naiva Roma har fått sig en läxa av den cyniska lagmaskinen Inter.
Jag tror inte att det blir samma visa den här gången. Roma har visat sig vara ganska stabil under en längre period, vilket har varit ovanligt för laget tidigare. Och matchen går under ett skede av säsongen när ett lag som Inter tänker mycket mer ekonomiskt när det gäller hur mycket mans ka investera i matchen. Tidigare har man alltid mötts tidigt i hösten. Men nu kommer Inter vara långt ifrån intresserad av att göra fler mål om man redan leder med 2-0 till exempel. Man kommer att spara krafter inför Champions.
Läs även andra bloggares åsikter om betting, chievo, inter, roma, serie a
söndag 21 mars 2010
^29
En seger över Napoli behövde Milan för att gå upp i serieledning. Mitt grundtips inför omgången var kryss på San Siro, så jag är inte förvånad, men det går inte att bortse från storheten i att det var så nära att Milan gick upp i serieledning i mars. Jag vill påminna om att bortsett från de första 5-10 omgångarna aldrig hänt att något lag än Inter har haft serieledningen efter Calciopoli.
I veckan kommer annars båda lagen att vinna sina matcher (hur motiverade är Parma egentligen?), vilket gör att skiftet istället kan falla in nästa helg, då Inter har en mycket jobbig match borta mot Roma.
* * *
... Roma som alltså har en realistisk chans att vinna ligan. Det känns helt absurt. Visst har laget varit den solklara utmanaren till Inter för inte så längesen, men att verkligen vinna ligan brukar ju Roma inte göra så ofta. Det är 9 år sen det hände sist, så det börjar nog kittlas hos deras fans. Jag själv tycker mest att det vore helt osannolikt, och faktiskt rätt kul även om jag nuförtiden inte har de Romasympatier som ajg en gång i tiden hade.
* * *
Som Cagliaritano skäms jag över 0-2 hemma mot Lazio. Det var den första hemmaförlusten på ett halvår och första gången på hela säsongen som vi lämnade Sant'Elia mållösa. Det hade jag kunnat bjuda på, men det värsta av allt är ju att bottenstriden blev så mycket mindre intressant än vad den kunde ha varit.
Och jag kan faktiskt inte utesluta möjligheten att det var lite uppgjort mellan de båda klubbledningarna att Lazio skulle få lite hjälp. Europatåget kändes lite avlägset ändå. För det var en ganska bedrövlig insats av Cagliari. Ibland såg man lite vilja i alla fall, men kanske var inte alla med på noterna om uppgörelsen?
Eller så överdriver jag lite.
På onsdag möter i alla fall Lazio Siena på hemmaplan i en hyperintressant match som kan bli helt avgörande för fortsättningen i den striden. Normalt borde Lazio vara skyhöga favoriter, då man får chansen att drämma till Siena i en sexpoängsmatch på hemmaplan. Men nu råkar just Siena vara i kanonform.
Cagliari i sin tur möter Atalanta som höjde sina aktier idag med en tung seger mot Livorno. Det är nästan så att jag hoppas att vi lägger oss och kompenserar lite för det vi gjorde idag.
* * *
När Sampdoria mötte Juventus på Luigi Ferraris såg vi Antonio Chimenti i ena målet, och Marco Storari det andra. Två killar som 2006 respektive 2008 såg till att hålla Cagliari kvar i Serie A.
Chimenti gjorde bort sig lite i det avgörande skedet, och man tycker lite synd om killen med tanke på vad han gjorde på Craven Cottage i torsdags.
Desto roligare att Samp nu skaffade sig en mycket mer realistisk chans att nå Champions än vad som var fallet innan matchen.
I veckan kommer annars båda lagen att vinna sina matcher (hur motiverade är Parma egentligen?), vilket gör att skiftet istället kan falla in nästa helg, då Inter har en mycket jobbig match borta mot Roma.
* * *
... Roma som alltså har en realistisk chans att vinna ligan. Det känns helt absurt. Visst har laget varit den solklara utmanaren till Inter för inte så längesen, men att verkligen vinna ligan brukar ju Roma inte göra så ofta. Det är 9 år sen det hände sist, så det börjar nog kittlas hos deras fans. Jag själv tycker mest att det vore helt osannolikt, och faktiskt rätt kul även om jag nuförtiden inte har de Romasympatier som ajg en gång i tiden hade.
* * *
Som Cagliaritano skäms jag över 0-2 hemma mot Lazio. Det var den första hemmaförlusten på ett halvår och första gången på hela säsongen som vi lämnade Sant'Elia mållösa. Det hade jag kunnat bjuda på, men det värsta av allt är ju att bottenstriden blev så mycket mindre intressant än vad den kunde ha varit.
Och jag kan faktiskt inte utesluta möjligheten att det var lite uppgjort mellan de båda klubbledningarna att Lazio skulle få lite hjälp. Europatåget kändes lite avlägset ändå. För det var en ganska bedrövlig insats av Cagliari. Ibland såg man lite vilja i alla fall, men kanske var inte alla med på noterna om uppgörelsen?
Eller så överdriver jag lite.
På onsdag möter i alla fall Lazio Siena på hemmaplan i en hyperintressant match som kan bli helt avgörande för fortsättningen i den striden. Normalt borde Lazio vara skyhöga favoriter, då man får chansen att drämma till Siena i en sexpoängsmatch på hemmaplan. Men nu råkar just Siena vara i kanonform.
Cagliari i sin tur möter Atalanta som höjde sina aktier idag med en tung seger mot Livorno. Det är nästan så att jag hoppas att vi lägger oss och kompenserar lite för det vi gjorde idag.
* * *
När Sampdoria mötte Juventus på Luigi Ferraris såg vi Antonio Chimenti i ena målet, och Marco Storari det andra. Två killar som 2006 respektive 2008 såg till att hålla Cagliari kvar i Serie A.
Chimenti gjorde bort sig lite i det avgörande skedet, och man tycker lite synd om killen med tanke på vad han gjorde på Craven Cottage i torsdags.
Desto roligare att Samp nu skaffade sig en mycket mer realistisk chans att nå Champions än vad som var fallet innan matchen.
fredag 19 mars 2010
Champinjonlottning
Championskvarten lottades fram idag. En spontan analys inför matcherna:
Olympique Lyonnais - Girondins de Bordeaux
Lite tråkigt med matcher mellan två lag från samma land, men i det här innebär det att det kommer att bli minst tre olika länder i semifinalen, vilket är positivt. Och att det är två franska lag i det här skedet av turneringen, just Lyon och Bordeaux, gör inte saken mindre intressant.
Det kommer att garantera den första franska semifinalplatsen sedan 1995, då George Weah ledde PSG till att vara ett av Europas starkaste lag, innan de föll i semin mot ett cyniskt Milan som säsongen därefter köpte Weah.
I somras bröts Lyons svit av franska ligatitlar, på väg mot sju stycken i rad, av just Bordeaux, och det gör den här historian lite mer intressant än om det hade handlat om Bordeaux mot Lille eller OM eller nåt.
Utgången?
Båda lagen har imponerat under turneringens gång och tagit sig vidare från svåra grupper. Utifrån det ser jag till Lyons nackdel att man redan har tagit en gigantisk seger i och med Realmötet. Man har sett förut hur lag som "bjuds" på en enklare resa fram brukar ha det lättare för att avancera långt fram i turneringen, och om man utgår från åttondelen så gäller detta för Bordeaux.
Jag känner ändå att mycket talar för Lyon på grund av klubbens erfarenhet av dessa sammanhang. I mitten av 2000-talet borde man ha tagit sig vidare till semi, men föll vid mållinjen flera gånger, mot PSV på straffar 2005 och Milan på en sen Inzaghi-mål 2006.
55-45% till Lyons favör, efter avrundning.
Bayern München - Manchester United
De här två har möts rätt många gånger i den här tuneringen och representerar på så sätt argumentet om att Champions har urholkat en del av magin med den europeiska fotbollen i det att matcher som man tidigare fick se då och då, och såg fram emot, nuförtiden börjar likna ligamatcher.
Men på den tiden när de flesta av deras bataljer ägde rum fanns det inte samma statusskillnad mellan Bundesligas topp och Premier Leagues dito. United är en lagmaskin med fart och en av turneringens huvudfavoriter.
Bayern har av många nämnts som en favorit, men har en del att bevisa efter matcherna mot Fiorentina. Om man får med Ribery och Robben i båda matcherna, kan det bli hur intressant som helst.
Jag ger det 60-40% till Uniteds favör.
Arsenal - Barcelona
Som jag ser det är Barcelona bättre än Arsenal på alla positioner och utifrån det kan jag inte annat än utnämna Barca till solklara favoriter till det här mötet. Sportbladet nämner Barcas svårigheter med Stuttgart, ett annat lag som Barca uppenbarligen var överlägset mot på pappret. Men Arsenal kommer inte att kunna gneta fram en sån situation för att man helt enkelt inte kan gneta till sig resultat. Arsenals nackdel är att man inte har något som Barca saknar. Man är som en sämre kopia av Barcelona. Det är en enkel historia mellan lillebror och storebror. Arsenals enda chans finns i det faktum att mycket kan hända i fotboll. Fem olycksminuter i första matchen kan ge Arsenal en tvåmålsledning inför returen, och då snackar vi om något helt annat. Men om man ska utgå från normala förutsättningar, som man gör när man tippar, då säger jag 25-75%.
Inter - CSKA Moskva
Till slut vände vinden. Efter att ha åkt på den ena mardrömslottningen efter den andra, fick Inter den minst svåra lottningen som man kunde få. Retroaktivt var det mycket bra för laget att få Rubin och Dynamo i gruppspelet för att vara beredd på den här typen av resor. Och som jag skrev efter kvarten, de gjorde det mycket bra i dessa matcher. Jag tror inte det blir någon kalldusch i Moskva och hemma bör de vinna. Självklart kan det bli besvärligt, men Inter får ta på sig det stora favoritskapet, som är det största av alla kvartsfinalsmöten.
Om Inter gör sitt jobb, då kommer man troligen att spela semifinal mot Barcelona. Även här tycker jag att det passar dem bättre än att möta United eller Bayern. Mourinho är en cyniker och visade i gruppspelet att han kan skaka om Barca. Ibras flytt till Barca, med Championsframgångar som ett starkt motiv, sätter mer press på honom än Samuel Eto'o som mer har allt att vinna efter att ha fått sig en örfil från Barcaledningen.
Det finns förstås en risk för att Inter drabbas av storhetsvansinne efter att ha besegrat Chelsea, men här tycker jag att laget gagnas av att ha en disciplinerad tränare som Mourinho. Inter är inte laget som flyger iväg med Champagnefotboll. Det är ett lag som alltid gör sitt jobb, och ett sånt lag är svårare att ta med byxorna nere. 85-15%.
Läs även andra bloggares åsikter om arsenal, barca, bayern, bordeaux, champions, cska, inter, lyon, united
Olympique Lyonnais - Girondins de Bordeaux
Lite tråkigt med matcher mellan två lag från samma land, men i det här innebär det att det kommer att bli minst tre olika länder i semifinalen, vilket är positivt. Och att det är två franska lag i det här skedet av turneringen, just Lyon och Bordeaux, gör inte saken mindre intressant.
Det kommer att garantera den första franska semifinalplatsen sedan 1995, då George Weah ledde PSG till att vara ett av Europas starkaste lag, innan de föll i semin mot ett cyniskt Milan som säsongen därefter köpte Weah.
I somras bröts Lyons svit av franska ligatitlar, på väg mot sju stycken i rad, av just Bordeaux, och det gör den här historian lite mer intressant än om det hade handlat om Bordeaux mot Lille eller OM eller nåt.
Utgången?
Båda lagen har imponerat under turneringens gång och tagit sig vidare från svåra grupper. Utifrån det ser jag till Lyons nackdel att man redan har tagit en gigantisk seger i och med Realmötet. Man har sett förut hur lag som "bjuds" på en enklare resa fram brukar ha det lättare för att avancera långt fram i turneringen, och om man utgår från åttondelen så gäller detta för Bordeaux.
Jag känner ändå att mycket talar för Lyon på grund av klubbens erfarenhet av dessa sammanhang. I mitten av 2000-talet borde man ha tagit sig vidare till semi, men föll vid mållinjen flera gånger, mot PSV på straffar 2005 och Milan på en sen Inzaghi-mål 2006.
55-45% till Lyons favör, efter avrundning.
Bayern München - Manchester United
De här två har möts rätt många gånger i den här tuneringen och representerar på så sätt argumentet om att Champions har urholkat en del av magin med den europeiska fotbollen i det att matcher som man tidigare fick se då och då, och såg fram emot, nuförtiden börjar likna ligamatcher.
Men på den tiden när de flesta av deras bataljer ägde rum fanns det inte samma statusskillnad mellan Bundesligas topp och Premier Leagues dito. United är en lagmaskin med fart och en av turneringens huvudfavoriter.
Bayern har av många nämnts som en favorit, men har en del att bevisa efter matcherna mot Fiorentina. Om man får med Ribery och Robben i båda matcherna, kan det bli hur intressant som helst.
Jag ger det 60-40% till Uniteds favör.
Arsenal - Barcelona
Som jag ser det är Barcelona bättre än Arsenal på alla positioner och utifrån det kan jag inte annat än utnämna Barca till solklara favoriter till det här mötet. Sportbladet nämner Barcas svårigheter med Stuttgart, ett annat lag som Barca uppenbarligen var överlägset mot på pappret. Men Arsenal kommer inte att kunna gneta fram en sån situation för att man helt enkelt inte kan gneta till sig resultat. Arsenals nackdel är att man inte har något som Barca saknar. Man är som en sämre kopia av Barcelona. Det är en enkel historia mellan lillebror och storebror. Arsenals enda chans finns i det faktum att mycket kan hända i fotboll. Fem olycksminuter i första matchen kan ge Arsenal en tvåmålsledning inför returen, och då snackar vi om något helt annat. Men om man ska utgå från normala förutsättningar, som man gör när man tippar, då säger jag 25-75%.
Inter - CSKA Moskva
Till slut vände vinden. Efter att ha åkt på den ena mardrömslottningen efter den andra, fick Inter den minst svåra lottningen som man kunde få. Retroaktivt var det mycket bra för laget att få Rubin och Dynamo i gruppspelet för att vara beredd på den här typen av resor. Och som jag skrev efter kvarten, de gjorde det mycket bra i dessa matcher. Jag tror inte det blir någon kalldusch i Moskva och hemma bör de vinna. Självklart kan det bli besvärligt, men Inter får ta på sig det stora favoritskapet, som är det största av alla kvartsfinalsmöten.
Om Inter gör sitt jobb, då kommer man troligen att spela semifinal mot Barcelona. Även här tycker jag att det passar dem bättre än att möta United eller Bayern. Mourinho är en cyniker och visade i gruppspelet att han kan skaka om Barca. Ibras flytt till Barca, med Championsframgångar som ett starkt motiv, sätter mer press på honom än Samuel Eto'o som mer har allt att vinna efter att ha fått sig en örfil från Barcaledningen.
Det finns förstås en risk för att Inter drabbas av storhetsvansinne efter att ha besegrat Chelsea, men här tycker jag att laget gagnas av att ha en disciplinerad tränare som Mourinho. Inter är inte laget som flyger iväg med Champagnefotboll. Det är ett lag som alltid gör sitt jobb, och ett sånt lag är svårare att ta med byxorna nere. 85-15%.
Läs även andra bloggares åsikter om arsenal, barca, bayern, bordeaux, champions, cska, inter, lyon, united
onsdag 17 mars 2010
Inter
Okej, jag fick fel, men jag kan ju inte vara mer nöjd med det. Jag missade första 50 minuterna av matchen, men av det sista jag såg spelade Inter över förväntan, och att ställa upp med tre anfallare och en väldigt offensiv mittfältare var ett djärvt drag av den lille moren.
I Sverige, om man nu ska låta Sportbladet vara någon slags representant, så följdes sensationen med att rubrikerna dominerades av det som hade med uteblivna straffar att göra.
Robert Laul säger att han förstår om Chelsea känner sig bortdömda.
Ja, Chelsea blev bortdömda igen. Vi i Sverige ser allt ur ett Englandsperspektiv mer än engelsmännen själva. Det är vidrigt hur ett engelskt lag aldrig kan förlora en jämn match utan att vår mediebild tar fram domarinsatsen som mer eller mindre avgörande.
Att Chelseaspelarna klagar på domaren förvånar inte. Och då syftar jag inte retoriskt på klubbens märkliga 2000-historia när det kommer till just relationen till domarna, utan att så brukar det alltid se ut i dessa jämna historier. Skillnaden är att det aldrig skulle hända att Sportbladet spinner vidare på domarmissnöje hos spelare i Inter, Real Madrid, Milan, Juventus, Porto och typ alla andra latinska klubbar i Champions.
Men skitsamma. Uefa verkar tack och lov inte gå att provocera.
Inters seger är så otroligt stort. Det är en vinst som ger så mycket på en och samma gång. Plötsligt är Inter av med sin åttondelsförbannelse. Plötsligt kan ett italienskt lag rubba den mäktiga duon United-Chelsea. Plötsligt är era av engelsk totaldominans i Champions över.
Och plötsligt ser Inters väg till finalen så mycket enklare ut. Inte för att det nu spelar någon jättestor roll om laget åker ut i kvarten. Man har redan tagit sig förbi ett hinder.
Men i samma veva som man slår ut Chelsea har man också gjort sig av med en extremt besvärlig motståndare i turneringens fortsättning. När det snart lottas till turneringen är mer än hälften av de lag som Inter kan ställas emot av det slag att de kommer att vara nederlagstippade i ett möte med nerazzurri. Det är bara Barcelona och United som kan bli för svåra att knäcka. Bayern får räknas på ungefär samma nivå.
Tänk om man till exempel får CSKA i kvarten? Efter att redan ha klarat sig galant mot Rubin och Dynamo Kiev i gruppspelet, tror jag inte att man ens kan komma med den gamla klyschan om de svårspelade vinterbetongklumparna.
Då kan Inter plötsligt vara i seminfinal för första gången på 7 år, från att ha haft ett berg framför sig förrigår.
För Serie A:s kamp om att behålla sina fyra platser i Champions betyder det dock väldigt lite. Det har jag förstått efter att äntligen ha tagit reda på hur rankingsystemet fungerar.
I korta drag handlar det om att varje seger och oavgjord match ger två respektive en poäng, och det samlade antalet delas på antal klubbar som en liga ställer upp med. Innan delningen sätter man också in bonuspoäng.
Men det mesta av bonuspoängen är redan utdelade. Avancemang till åttondel ger 5 bonuspoäng medan avancemang till kvarten, semin och finalen enbart ger 1 bonuspoäng.
Med tanke på att Bundesliga har tre lag kvar i Europa League och Bayern kvar i Champions, måste Juve och Inter vinna typ alla matcher som de har kvar för att det ens ska vara möjligt att behålla försprånget till nästa säsong.
* * *
För övrigt har en del Interfans redan börjat sätta in lite anti-Zlatan perspektiv på Eto'o-hyllningarna. Nu har Eto'o tydligen bevisat att han är en bättre spelare än Zlatan för att han gjort ett viktigt mål för dem i en Championsmatch.
Vettefan om Eto'o hade kunnat göra så mycket skillnad för Inter när de mötte Liverpool med tio man på Anfield eller ett United som hela tiden var numret större förra säsongen. Men det som är mätbart är lätt att dra konklusioner ifrån.
Och redan har den nämnda gruppen glömt bort den där eftermiddagen på regniga Ennio Tardini, maj 2008, när Inter i den första säsongen post-Calciopoli utan minuspoäng och med Juve i ligan, var på väg att släppa bort titeln till Roma.
Då klev Zlatan in och avgjorde allt. Hade han inte gjort det hade vi kanske inte sett på Inter som en gigant utan konkurrenter i Italien. Men minnet är ju kort hos fotbollsfans, har man sett tidigare. Även logiken.
Läs även andra bloggares åsikter om chelsea, england, eto'o, inter, laul, mourinho, sportbladet, zlatan
I Sverige, om man nu ska låta Sportbladet vara någon slags representant, så följdes sensationen med att rubrikerna dominerades av det som hade med uteblivna straffar att göra.
Robert Laul säger att han förstår om Chelsea känner sig bortdömda.
Ja, Chelsea blev bortdömda igen. Vi i Sverige ser allt ur ett Englandsperspektiv mer än engelsmännen själva. Det är vidrigt hur ett engelskt lag aldrig kan förlora en jämn match utan att vår mediebild tar fram domarinsatsen som mer eller mindre avgörande.
Att Chelseaspelarna klagar på domaren förvånar inte. Och då syftar jag inte retoriskt på klubbens märkliga 2000-historia när det kommer till just relationen till domarna, utan att så brukar det alltid se ut i dessa jämna historier. Skillnaden är att det aldrig skulle hända att Sportbladet spinner vidare på domarmissnöje hos spelare i Inter, Real Madrid, Milan, Juventus, Porto och typ alla andra latinska klubbar i Champions.
Men skitsamma. Uefa verkar tack och lov inte gå att provocera.
Inters seger är så otroligt stort. Det är en vinst som ger så mycket på en och samma gång. Plötsligt är Inter av med sin åttondelsförbannelse. Plötsligt kan ett italienskt lag rubba den mäktiga duon United-Chelsea. Plötsligt är era av engelsk totaldominans i Champions över.
Och plötsligt ser Inters väg till finalen så mycket enklare ut. Inte för att det nu spelar någon jättestor roll om laget åker ut i kvarten. Man har redan tagit sig förbi ett hinder.
Men i samma veva som man slår ut Chelsea har man också gjort sig av med en extremt besvärlig motståndare i turneringens fortsättning. När det snart lottas till turneringen är mer än hälften av de lag som Inter kan ställas emot av det slag att de kommer att vara nederlagstippade i ett möte med nerazzurri. Det är bara Barcelona och United som kan bli för svåra att knäcka. Bayern får räknas på ungefär samma nivå.
Tänk om man till exempel får CSKA i kvarten? Efter att redan ha klarat sig galant mot Rubin och Dynamo Kiev i gruppspelet, tror jag inte att man ens kan komma med den gamla klyschan om de svårspelade vinterbetongklumparna.
Då kan Inter plötsligt vara i seminfinal för första gången på 7 år, från att ha haft ett berg framför sig förrigår.
För Serie A:s kamp om att behålla sina fyra platser i Champions betyder det dock väldigt lite. Det har jag förstått efter att äntligen ha tagit reda på hur rankingsystemet fungerar.
I korta drag handlar det om att varje seger och oavgjord match ger två respektive en poäng, och det samlade antalet delas på antal klubbar som en liga ställer upp med. Innan delningen sätter man också in bonuspoäng.
Men det mesta av bonuspoängen är redan utdelade. Avancemang till åttondel ger 5 bonuspoäng medan avancemang till kvarten, semin och finalen enbart ger 1 bonuspoäng.
Med tanke på att Bundesliga har tre lag kvar i Europa League och Bayern kvar i Champions, måste Juve och Inter vinna typ alla matcher som de har kvar för att det ens ska vara möjligt att behålla försprånget till nästa säsong.
* * *
För övrigt har en del Interfans redan börjat sätta in lite anti-Zlatan perspektiv på Eto'o-hyllningarna. Nu har Eto'o tydligen bevisat att han är en bättre spelare än Zlatan för att han gjort ett viktigt mål för dem i en Championsmatch.
Vettefan om Eto'o hade kunnat göra så mycket skillnad för Inter när de mötte Liverpool med tio man på Anfield eller ett United som hela tiden var numret större förra säsongen. Men det som är mätbart är lätt att dra konklusioner ifrån.
Och redan har den nämnda gruppen glömt bort den där eftermiddagen på regniga Ennio Tardini, maj 2008, när Inter i den första säsongen post-Calciopoli utan minuspoäng och med Juve i ligan, var på väg att släppa bort titeln till Roma.
Då klev Zlatan in och avgjorde allt. Hade han inte gjort det hade vi kanske inte sett på Inter som en gigant utan konkurrenter i Italien. Men minnet är ju kort hos fotbollsfans, har man sett tidigare. Även logiken.
Läs även andra bloggares åsikter om chelsea, england, eto'o, inter, laul, mourinho, sportbladet, zlatan
måndag 15 mars 2010
Lucarelli och Chelsea
En ligas attraktivitet definieras av bredden och inte toppen, så jag har varit mer oroad för att bottenstriden i Serie A ska dö, snarare än vilket lag som drar ifrån i toppen, även om det också kan dra ner mycket, såklart.
Så om det var någon som räddade ligan i helgen så vill jag hävda att det var Cristiano Lucarelli, Edgar Alvarez och Sergio Almiron, snarare än Clarence Seedorf (herregud, vilken kanon!).
Udinese och Catania vann nämligen sina matcher och vi var en Lazioseger från att halvt begrava nedflyttningsstriden som en akademisk fråga om poängantal etc. Men Lazio lyckades alltså med konststycket att torska mot ett rimligen halvmotiverat Bari och hålla liv i det hela. Att man fortfarande kan ses som lite för bra för att åka ur, och dessutom har i praktiken tre poäng ner till Livorno (inbördes möten avgör och i och med det har Lazio en praktisk extrapoäng), säger ännu mer om hur illa det hade varit för bottenstridens spänning om Lazio gjort det som alla hade väntat sig av dem.
* * *
Napoli har liksom många andra lag i serien dragits med problemet att försvarsspelet inte lever upp till offensiven, men efter att sneglat lite på matchen mot Fiorentina har det till slut gått upp för mig att det är inte försvarsspelet som håller Napoli borta från fjärdeplatsen. Det är den grymma ineffektiviteten. I matcherna på San Paolo brukar laget rada upp så många klara målchanser att det borde ge laget en snitt på 3-4 mål per match, men man sumpar chans efter chans, och det är faktiskt inte bara att förklara med German Denis närvaro. Frustrerande.
* * *
Juventus tapp mot Siena... Vad säger man? Hade såklart aldrig hänt för fem år sen. Smålagen räds inte Juve längre.
* * *
Med allt fokus på ligan är nu Milan på allvar med i titelstriden. Jag avfärdade som luft när de var 3-4 poäng borta, men en poängs marginal går inte att nonchalera. Milan har nu officiellt en realistisk chans att vinna ligan. Något som de faktiskt bara har mäktat med två gånger de senaste 14 åren.
Som alla andra är jag inte dummare än att jag vet att man ska avvakta med att sia för mycket innan morgondagens batalj mellan Chelsea och Inter. Men jag känner verkligen på mig att det blir halvt legitima ryska oljepengar som avgör där. Jag är medveten om att det som man räds har man en tendens att överskatta. Att jag kanske överskattar Chelseas förmåga att vända på ett underläge i en avgörande match i Champions, men efter att Bayern slog ut Fiorentina var det lite som en påminnelse om att italienska lag i dessa sammanhang kommer att förlora i alla lägen. Det bara hänger kvar i luften som en påfrestande grej. Att marginalerna alltid är små men på något sätt ändå så tydliga gör det hela än mer irriterande. Jag hoppas och hoppas att jag har fel, men från typ 55-45 Chelseafavör direkt efter matchen, känns det nu mer som 85-15 till Chelseas fördel. De kommer bara att skaka av sig skiten som ett mäktigt lagmaskin alltid gör.
e minuten konstaterar Strömblad att Inter ju spelar bra nu, och Strömberg säger att åååaaaah, Chelsea får nog passa sig nu för det här börjar se bra ut för Inter. Då kommer knocken när Drogba kontrar in 2-0.
När Inter sen desperat trycker på för en reducering i slutminuterna kommer den oundvikliga kontringen som fastställer slutresultatet till 3-0.
Så om det var någon som räddade ligan i helgen så vill jag hävda att det var Cristiano Lucarelli, Edgar Alvarez och Sergio Almiron, snarare än Clarence Seedorf (herregud, vilken kanon!).
Udinese och Catania vann nämligen sina matcher och vi var en Lazioseger från att halvt begrava nedflyttningsstriden som en akademisk fråga om poängantal etc. Men Lazio lyckades alltså med konststycket att torska mot ett rimligen halvmotiverat Bari och hålla liv i det hela. Att man fortfarande kan ses som lite för bra för att åka ur, och dessutom har i praktiken tre poäng ner till Livorno (inbördes möten avgör och i och med det har Lazio en praktisk extrapoäng), säger ännu mer om hur illa det hade varit för bottenstridens spänning om Lazio gjort det som alla hade väntat sig av dem.
* * *
Napoli har liksom många andra lag i serien dragits med problemet att försvarsspelet inte lever upp till offensiven, men efter att sneglat lite på matchen mot Fiorentina har det till slut gått upp för mig att det är inte försvarsspelet som håller Napoli borta från fjärdeplatsen. Det är den grymma ineffektiviteten. I matcherna på San Paolo brukar laget rada upp så många klara målchanser att det borde ge laget en snitt på 3-4 mål per match, men man sumpar chans efter chans, och det är faktiskt inte bara att förklara med German Denis närvaro. Frustrerande.
* * *
Juventus tapp mot Siena... Vad säger man? Hade såklart aldrig hänt för fem år sen. Smålagen räds inte Juve längre.
* * *
Med allt fokus på ligan är nu Milan på allvar med i titelstriden. Jag avfärdade som luft när de var 3-4 poäng borta, men en poängs marginal går inte att nonchalera. Milan har nu officiellt en realistisk chans att vinna ligan. Något som de faktiskt bara har mäktat med två gånger de senaste 14 åren.
Som alla andra är jag inte dummare än att jag vet att man ska avvakta med att sia för mycket innan morgondagens batalj mellan Chelsea och Inter. Men jag känner verkligen på mig att det blir halvt legitima ryska oljepengar som avgör där. Jag är medveten om att det som man räds har man en tendens att överskatta. Att jag kanske överskattar Chelseas förmåga att vända på ett underläge i en avgörande match i Champions, men efter att Bayern slog ut Fiorentina var det lite som en påminnelse om att italienska lag i dessa sammanhang kommer att förlora i alla lägen. Det bara hänger kvar i luften som en påfrestande grej. Att marginalerna alltid är små men på något sätt ändå så tydliga gör det hela än mer irriterande. Jag hoppas och hoppas att jag har fel, men från typ 55-45 Chelseafavör direkt efter matchen, känns det nu mer som 85-15 till Chelseas fördel. De kommer bara att skaka av sig skiten som ett mäktigt lagmaskin alltid gör.
e minuten konstaterar Strömblad att Inter ju spelar bra nu, och Strömberg säger att åååaaaah, Chelsea får nog passa sig nu för det här börjar se bra ut för Inter. Då kommer knocken när Drogba kontrar in 2-0.
När Inter sen desperat trycker på för en reducering i slutminuterna kommer den oundvikliga kontringen som fastställer slutresultatet till 3-0.
onsdag 10 mars 2010
Astronomiskt
Herrejösses. Ribban höjdes astronomiskt i sommar. Men det gick ändå inte.
När Zlatan inte verkade kunna vinna sin Champions, var det många som talade om att han borde gå till en vinnarklubb som Real Madrid så att han kan vinna den turnering som han mest av allt vill vinna.
Idag åkte samma vinnarklubb ur Champions Leagues åttondelsfinal. För sjätte säsongen i rad!
Ett galaktiskt misslyckande för galaxerna i Real Madrid. Ett snuskigt lågt bottennapp. Brakfiasko. Platt som en pannkaka. Överjävligt dåligt i jämförelse med de resurser som finns. Jag kan inte fatta att det har hänt. I framtiden kommer småungar att bläddra i arkivsidor om Champions historia och se att Real Madrid från och med början-mitten av 2000-talet fram till 2010 ständigt saknas i de stora sammanhangen när det drar sig till Europaspel. Det här ska inte finnas på kartan egentligen om man tänker efter hur många storstjärnor som spelat i klubben under samma period.
Häromdagen satt jag och förundrades över hur snabbt vi alla har vant oss vid att Kaká och Cristiano Ronaldo spelar i en och samma klubb. Att Real Madrid ungefär fördubblade sin Figo-kupp från 2001 under en sommar.
Och idag är de alltså utslagna i CL-åttondel, igen. De skulle spela final hemma på Bernabeu, och så är de redan utslagna.
Min skadeglädje vore helt enorm om det inte var för att det nu är bättre upplagt för Man United och Chelsea att ta sig till finalen (inte för att jag kallt räknar med Chelseaavancemang från åttondelen, men den är rätt trolig). Det vore bara typiskt att Lyon går och blir lejonmat åt några engelska giganter i kvarten. Kanske till och med mot Arsenal, för vilka mina sympatier krymper för varje dag som går (mest på grund av det som händer omkring klubben än på plan).
Sett till andra halvlek är det annars ett under att Lyon bara fick hål på marängerna en gång. Chanserna radades upp redan i underläge, och när Real Madrid sen blev desperat efter kvitteringen, blev det ännu värre.
Att Lyon gjorde ett mål är inte särskilt förvånande. Det som är mer förvånande är att Real Madrid bara gjorde ett.
Som sagt, jag ser det mer som positivt än negativt, men glädjen är inte total. Men jag kanske resonerar om ifall Lyon på ett magiskt sätt lyckas besegra United eller Chelsea också.
Notera för övrigt att klubben som gav Real den här kallduschen är densamma som Karim Benzema lämnade för att toppa Florentino Perezs berg till sommarmercato.
Och att vi med allra största sannolikhet får två franska klubbar i kvartsfinalen av Champions.
Och att jag slipper affischpojken Cristiano Ronaldo från resterande månader av Champions. Oj, så härligt. Inget ont om killen som person, men jag har fått nog av hans så kallade stjärnglans, eftersom jag aldrig varit ett stort fan av hans spelstil.
Läs även andra bloggares åsikter om real, ronaldo, lyon, benzema, kaka, madrid, bernabeu, zlatan, champions
När Zlatan inte verkade kunna vinna sin Champions, var det många som talade om att han borde gå till en vinnarklubb som Real Madrid så att han kan vinna den turnering som han mest av allt vill vinna.
Idag åkte samma vinnarklubb ur Champions Leagues åttondelsfinal. För sjätte säsongen i rad!
Ett galaktiskt misslyckande för galaxerna i Real Madrid. Ett snuskigt lågt bottennapp. Brakfiasko. Platt som en pannkaka. Överjävligt dåligt i jämförelse med de resurser som finns. Jag kan inte fatta att det har hänt. I framtiden kommer småungar att bläddra i arkivsidor om Champions historia och se att Real Madrid från och med början-mitten av 2000-talet fram till 2010 ständigt saknas i de stora sammanhangen när det drar sig till Europaspel. Det här ska inte finnas på kartan egentligen om man tänker efter hur många storstjärnor som spelat i klubben under samma period.
Häromdagen satt jag och förundrades över hur snabbt vi alla har vant oss vid att Kaká och Cristiano Ronaldo spelar i en och samma klubb. Att Real Madrid ungefär fördubblade sin Figo-kupp från 2001 under en sommar.
Och idag är de alltså utslagna i CL-åttondel, igen. De skulle spela final hemma på Bernabeu, och så är de redan utslagna.
Min skadeglädje vore helt enorm om det inte var för att det nu är bättre upplagt för Man United och Chelsea att ta sig till finalen (inte för att jag kallt räknar med Chelseaavancemang från åttondelen, men den är rätt trolig). Det vore bara typiskt att Lyon går och blir lejonmat åt några engelska giganter i kvarten. Kanske till och med mot Arsenal, för vilka mina sympatier krymper för varje dag som går (mest på grund av det som händer omkring klubben än på plan).
Sett till andra halvlek är det annars ett under att Lyon bara fick hål på marängerna en gång. Chanserna radades upp redan i underläge, och när Real Madrid sen blev desperat efter kvitteringen, blev det ännu värre.
Att Lyon gjorde ett mål är inte särskilt förvånande. Det som är mer förvånande är att Real Madrid bara gjorde ett.
Som sagt, jag ser det mer som positivt än negativt, men glädjen är inte total. Men jag kanske resonerar om ifall Lyon på ett magiskt sätt lyckas besegra United eller Chelsea också.
Notera för övrigt att klubben som gav Real den här kallduschen är densamma som Karim Benzema lämnade för att toppa Florentino Perezs berg till sommarmercato.
Och att vi med allra största sannolikhet får två franska klubbar i kvartsfinalen av Champions.
Och att jag slipper affischpojken Cristiano Ronaldo från resterande månader av Champions. Oj, så härligt. Inget ont om killen som person, men jag har fått nog av hans så kallade stjärnglans, eftersom jag aldrig varit ett stort fan av hans spelstil.
Läs även andra bloggares åsikter om real, ronaldo, lyon, benzema, kaka, madrid, bernabeu, zlatan, champions
tisdag 9 mars 2010
Fan
Ibland är man så spytrött på alla "hedersamma" förluster. Spontana känslan är: Förbannade tyskjävlar.
Mindre spontana känslan: Arjen Robben är en vidrig fotbollsprofil, men med hans snabbhet och ryck kommer man rätt långt.
Den norske linjedomarens praktskandal blev till slut avgörande, men vem vet. Det är inte omöjligt att Bayern vid 1-1 hade kommit till Florens och sprungit Fiorentina lika trötta som de verkade vara på slutet av kvällens match.
Surt som satan. Fiorentina borde ha stängt matchen efter 2-0. Det är inte lätt, jag vet, men jag bara säger det... Man saknar de gamla goda dagarna när italienska lag retade gallfeber på folk genom att just stänga matchjäveln.
Så det enda som finns att säga ikväll är väl fan. Någon hyllning till Fiorentina orkar jag som sagt inte med. Det är för uppenbart och lönnlöst. Det kommer inte att ändra något. Ännu en kväll där de onda slog de goda (om ni inte förstår vad jag menar så kan jag inte hjälpa er).
Och så får vi dras med det där offsidemålet. Och snälla, jämför inte det med Gilardinos knappa offsideposition på en snabb passning.
Läs även andra bloggares åsikter om fiorentina, bayern, robben
Mindre spontana känslan: Arjen Robben är en vidrig fotbollsprofil, men med hans snabbhet och ryck kommer man rätt långt.
Den norske linjedomarens praktskandal blev till slut avgörande, men vem vet. Det är inte omöjligt att Bayern vid 1-1 hade kommit till Florens och sprungit Fiorentina lika trötta som de verkade vara på slutet av kvällens match.
Surt som satan. Fiorentina borde ha stängt matchen efter 2-0. Det är inte lätt, jag vet, men jag bara säger det... Man saknar de gamla goda dagarna när italienska lag retade gallfeber på folk genom att just stänga matchjäveln.
Så det enda som finns att säga ikväll är väl fan. Någon hyllning till Fiorentina orkar jag som sagt inte med. Det är för uppenbart och lönnlöst. Det kommer inte att ändra något. Ännu en kväll där de onda slog de goda (om ni inte förstår vad jag menar så kan jag inte hjälpa er).
Och så får vi dras med det där offsidemålet. Och snälla, jämför inte det med Gilardinos knappa offsideposition på en snabb passning.
Läs även andra bloggares åsikter om fiorentina, bayern, robben
söndag 7 mars 2010
Ibra och Serie A
Först lite svensk fotboll. Och nej, det handlar inte om hur Bojan Djordjics förutsägbara nonsens i TV4:s studio.
Det handlar om väldigt märkliga saker, som naturligtvis måste drabba en klubb som IFK Norrköping.
Fotbollsspelare har ibland hamnat i trubbel på grund av festande och supande. Men den här gången handlar det om real greaseball shit (eller inte). Pistolrån i en villa. Pekings unge talang Armando Ibrakovic, som alltså har både Maradona och Zlatan i sitt namn, har i princip fått slut på sin karriär redan vid 21 års ålder. Han har redan erkänt rånet. Han ska ha varit narkotikapåverkad vilket förklarar en del kanske. Han blir den andre IFK:aren från de senaste åren som hamnar i kläm med lagen. Den andre tänker jag inte nämna, eftersom nyheten inte läckt ut på samma sätt. Spelaren var inte lika lovande, så det lyckades sippra undan. Eftersom jag inte är säker på om han var skyldig, tänker jag hålla käften. Men det rörde sig mer om att ha relationer med minderåriga.
Nåja, jag antar att det låter som att jag är besviken ur ett IFK-perspektiv, att klubben går miste om en talang. Men det är mest ironin jag berör där. I helhet tycker jag bara att det är sorgligt att en ung och lovande Norrköpingskille inte når ända fram.
* * *
Förra veckan lyckades Genoa åka på fyra mål bakåt mot Bologna. På hemmaplan. Idag åkte man till San Siro och höll nollan mot Inter. Den såg jag inte komma.
Bologna besegrade Napoli, vilket bekräftar två saker. Att Bologna har ett jävla flyt just nu. Och att Napoli är ur form. Ingen seger på en månad och problem med målskyttet.
Och med tanke på att Juventus vann på Franchi igår, känner jag mig rätt säker på att det blir precis så tråkigt som många förutspådde. Att Juventus trots allt tar fjärde platsen. Jag bara väntade på att Napoli och Palämmå skulle dra ifrån, men där Juve ett tag låg sju poäng bakom Napoli, är man nu tre poäng före. Snabbt har det gått trots att Juventus fortfarande inte hittat storformen. Och trots att Manninger agerar som en klantskalle match efter match.
Fiorentina räknar jag helt bort från Europaspel redan nu. Deras enda chans är att vinna Champions. Och i och för sig tror jag att den chansen är större än att knipa en fjärdeplats i ligan.
Sampdoria besegrar Lazio. "Intressant" att blucerchiati nu är Juventus värsta konkurrent om fjärdeplatsen. Jag tror i och för sig att Palermo och Napoli kommer att gå om innan säsongen är över, men ändå... Vem hade trott att laget skulle studsa tillbaka efter den väntade nedgången i höstas?
* * *
Mest är jag oroad över bottenstriden i Serie A. Den brukar vara riktigt het nuförtiden, men nu är chansen ganska stor att det blir ett stort glapp mellan lagen över- och under strecket. Atalanta fick "bara" 0-0 hemma mot Udinese i eftermiddags, vilket gör att det nu mest är upp till Livorno att vara länken till Lazio över strecket. Tre poäng är skillnaden nu och nästa helg tror jag att det utökas till minst fem poäng, när Lazio troligen besegrar Bari hemma, medan Livorno får det tufft hemma mot Roma.
Bologna, som av många rankades som en stark nedflyttningskandidat har redan skrapat ihop 34 poäng. Vi är bara i början av mars och redan är Mihajlovics gäng blott sex poäng från den magiska gränsen för nytt kontrakt. De närmaste månaderna kan de lika gärna luta sig tillbaka och glassa, för det är hela 11 poäng ner till strecket. Jag är minst sagt förvånad över detta.
Sen är ju Catania och Udinese båda väl starka för att tappa sina försprång till Livorno.
Så vi får väl hoppas att det blir revolution i proletärstaden Livorno. Så att vi åtminstone får en nedflyttningsstrid värd namnet.
Edit; Jag inser i efterhand att jag tappade bort Palermo i ligan lite. Hur det gick till vet jag inte. Men de ligger före Juventus, och eftersom jag trott på de rosa hela vintern, är jag beredd att modifiera mitt uttalande om Juve och fjärdeplatsen, och att Samp skulle vara värsta utmanaren är nästan att betrakta som ett faktafel.
Läs även andra bloggares åsikter om ibrakovic, genoa, bologna, lazio, udinese, catania, livorno
Det handlar om väldigt märkliga saker, som naturligtvis måste drabba en klubb som IFK Norrköping.
Fotbollsspelare har ibland hamnat i trubbel på grund av festande och supande. Men den här gången handlar det om real greaseball shit (eller inte). Pistolrån i en villa. Pekings unge talang Armando Ibrakovic, som alltså har både Maradona och Zlatan i sitt namn, har i princip fått slut på sin karriär redan vid 21 års ålder. Han har redan erkänt rånet. Han ska ha varit narkotikapåverkad vilket förklarar en del kanske. Han blir den andre IFK:aren från de senaste åren som hamnar i kläm med lagen. Den andre tänker jag inte nämna, eftersom nyheten inte läckt ut på samma sätt. Spelaren var inte lika lovande, så det lyckades sippra undan. Eftersom jag inte är säker på om han var skyldig, tänker jag hålla käften. Men det rörde sig mer om att ha relationer med minderåriga.
Nåja, jag antar att det låter som att jag är besviken ur ett IFK-perspektiv, att klubben går miste om en talang. Men det är mest ironin jag berör där. I helhet tycker jag bara att det är sorgligt att en ung och lovande Norrköpingskille inte når ända fram.
* * *
Förra veckan lyckades Genoa åka på fyra mål bakåt mot Bologna. På hemmaplan. Idag åkte man till San Siro och höll nollan mot Inter. Den såg jag inte komma.
Bologna besegrade Napoli, vilket bekräftar två saker. Att Bologna har ett jävla flyt just nu. Och att Napoli är ur form. Ingen seger på en månad och problem med målskyttet.
Och med tanke på att Juventus vann på Franchi igår, känner jag mig rätt säker på att det blir precis så tråkigt som många förutspådde. Att Juventus trots allt tar fjärde platsen. Jag bara väntade på att Napoli och Palämmå skulle dra ifrån, men där Juve ett tag låg sju poäng bakom Napoli, är man nu tre poäng före. Snabbt har det gått trots att Juventus fortfarande inte hittat storformen. Och trots att Manninger agerar som en klantskalle match efter match.
Fiorentina räknar jag helt bort från Europaspel redan nu. Deras enda chans är att vinna Champions. Och i och för sig tror jag att den chansen är större än att knipa en fjärdeplats i ligan.
Sampdoria besegrar Lazio. "Intressant" att blucerchiati nu är Juventus värsta konkurrent om fjärdeplatsen. Jag tror i och för sig att Palermo och Napoli kommer att gå om innan säsongen är över, men ändå... Vem hade trott att laget skulle studsa tillbaka efter den väntade nedgången i höstas?
* * *
Mest är jag oroad över bottenstriden i Serie A. Den brukar vara riktigt het nuförtiden, men nu är chansen ganska stor att det blir ett stort glapp mellan lagen över- och under strecket. Atalanta fick "bara" 0-0 hemma mot Udinese i eftermiddags, vilket gör att det nu mest är upp till Livorno att vara länken till Lazio över strecket. Tre poäng är skillnaden nu och nästa helg tror jag att det utökas till minst fem poäng, när Lazio troligen besegrar Bari hemma, medan Livorno får det tufft hemma mot Roma.
Bologna, som av många rankades som en stark nedflyttningskandidat har redan skrapat ihop 34 poäng. Vi är bara i början av mars och redan är Mihajlovics gäng blott sex poäng från den magiska gränsen för nytt kontrakt. De närmaste månaderna kan de lika gärna luta sig tillbaka och glassa, för det är hela 11 poäng ner till strecket. Jag är minst sagt förvånad över detta.
Sen är ju Catania och Udinese båda väl starka för att tappa sina försprång till Livorno.
Så vi får väl hoppas att det blir revolution i proletärstaden Livorno. Så att vi åtminstone får en nedflyttningsstrid värd namnet.
Edit; Jag inser i efterhand att jag tappade bort Palermo i ligan lite. Hur det gick till vet jag inte. Men de ligger före Juventus, och eftersom jag trott på de rosa hela vintern, är jag beredd att modifiera mitt uttalande om Juve och fjärdeplatsen, och att Samp skulle vara värsta utmanaren är nästan att betrakta som ett faktafel.
Läs även andra bloggares åsikter om ibrakovic, genoa, bologna, lazio, udinese, catania, livorno
tisdag 2 mars 2010
Observationer från tre stora ligor
* Det finns något ironiskt med alla dessa benbrott som drabbar Arsenalspelare. Gnällspiken Wenger, som kanske är det topplagstränare som jag beundrar allra mest, har i många, många år klagat på hur vårdslösa, riktigt engelska, lag ger sig på hans champagnelirare... Långt innan dessa särskilda incidenter kom till. Och... Ja, just det. Incidenterna ägde sedan rum och gav honom rätt.
* Barcelonas segermål mot Malaga var bland de snyggaste målen jag sett i år. Undrar vad Xavi hade kunnat göra i en hockeyrink.
* Milan fick väl sin tionde straff för säsongen när Bonera visade än en gång att det krävs en divig anfallare för att få till en snygg filmning (se Stoichkov)... Tyvärr för Bergamos del fick han rätt av domaren ändå.
* Blytung förlust för Livorno hemma mot rivalen Siena. Nu har jag inte sett matchen, men släpper man in jumbon med reducerat manskap trots ledning 1-0, då får man väl skylla sig själv. Där kanske Lazios kontrakt räddades.
* Domaren tog hjälp av fjärdedomaren för att döma straff till Atletico och visa ut Valencias Carlos Marchena. Helt korrekt, men hur fan står det till med reglerna egentligen? Om detta kan ske, då blir ju skandalen i München... Än mer skandalös?
Läs även andra bloggares åsikter om wenger, xavi, milan bonera, atalanta, livorno, siena, marchena, atletico, lazio
* Barcelonas segermål mot Malaga var bland de snyggaste målen jag sett i år. Undrar vad Xavi hade kunnat göra i en hockeyrink.
* Milan fick väl sin tionde straff för säsongen när Bonera visade än en gång att det krävs en divig anfallare för att få till en snygg filmning (se Stoichkov)... Tyvärr för Bergamos del fick han rätt av domaren ändå.
* Blytung förlust för Livorno hemma mot rivalen Siena. Nu har jag inte sett matchen, men släpper man in jumbon med reducerat manskap trots ledning 1-0, då får man väl skylla sig själv. Där kanske Lazios kontrakt räddades.
* Domaren tog hjälp av fjärdedomaren för att döma straff till Atletico och visa ut Valencias Carlos Marchena. Helt korrekt, men hur fan står det till med reglerna egentligen? Om detta kan ske, då blir ju skandalen i München... Än mer skandalös?
Läs även andra bloggares åsikter om wenger, xavi, milan bonera, atalanta, livorno, siena, marchena, atletico, lazio
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)