Fokusering

Såg en notis om att Drogba ska ha setts äta middag med Inter-folk.

Drogba är tillräckligt bra för att han ska kunna tillföra något till Interanfallet. Tanken på Ibra-Drogba som anfallspar är lite... Upphetsande? Det skulle vara som en kraftens svar till Messi-Eto'os finess.

Ändå kan man inte låta bli att undra vad fan det är som pågår. Det verkar som att hela världen förutom Interledningen är införstådda med att Inter har mästerlig klass på alla positioner i laget förutom på mittfältet där man fortfarande saknar en riktig playmaker. Mancini och Quaresma som köptes in är förvisso kreativa spelare i sina bästa stunder, men några speluppbyggare i ordets rätta bemärkelse är de inte.

Nu vet jag inte om det bara är rykte, men jag lutar åt att köpa det eftersom Drogba aldrig har gjort någon hemlighet av att han är en stor beundrare av Mourinho, och har ryktats vara på väg till Milano ett bra tag nu.

Läs även andra bloggares åsikter om Drogba, Inter, Ibrahimovic, Messi, Eto'o, Mourinho

Tretton

Glädjefnatt idag när Conti kvitterar i 95:e mot Napoli. Men det går inte att nämna det utan heder till Jeda som står för det fantastiska förarbetet. Fett med moral i Cagliari nu. Vi borde ha varit helt körda efter Lavezzis frisparksmål tio minuter tidigare. När hans skruvande kanon gick in tänkte jag; hur fan lyckas vi? För andra bortamatchen i rad är det en sketans frispark som ställer till det på slutet. När kvitteringen sen kom tänkte jag... Hur fan lyckas vi.

Den hyperjämna tabellen börjar annars att genomgå lite förändringar, till slut. Några skikt har bildats. De flesta av oss förväntade sig nog att den skulle bli ännu tydligare när Milan besegrar Torino borta. Men det gjorde de inte. Därmed är Inter nu det närmaste man kan komma en klar serieledare den här säsongen. Milan är det självklara andralaget, och så lika många poäng upp till tvåan är det ner till den där grötan med Udinese, Fiorentina, Napoli, Lazio och Genoa, som i längden lär göra sig av med Catania. Däremot bör Roma förr eller senare kunna blanda sig in där. Men jag är tveksam om de grejar just fjärdeplatsen.

Sen är mitt hjärta glad men min hjärna besviken över vad som händer i botten. Där har Reggina och Bologna börjat röra på sig lite. De som har läst bloggen under en längre tid förstår vad jag menar. De som inte gör det; jag sympatiserar med tappert kämpande bottenlag, med vissa få undantag, men ju bättre det går för de nämnda lagen, desto sämre är det för Cagliari.

Jag tror ändå att jag kanske kan sikta in mig på att skriva ner de tre räddningsplankor som behövs för överlevnad. Det har varit lite svårt de senaste säsongerna, men den här gången ser det ut som att Lecce, Bologna och Chievo kan få det svårt. Svårare än till exempel Torino som helt enkelt har en för bra trupp för att ramla ner, och Reggina som bara vägrar att lämna Serie A, oavsett förutsättningarna.

Ytterligare en notering är att Marco Giampaolo är sig lik. Efter en mycket bra start med Siena har han nu åter börjat visa samma gamla mönster; hans lag är mycket svårslagna, men också ganska snåla framåt och kryssar mycket. Just idag tog man i och för sig en tung seger borta mot Chievo, men båda målen kom på straff.

Läs även andra bloggares åsikter om Serie A, Cagliari, Conti, Jeda, Napoli, Lavezzi, Inter, Milan, Reggina, Bologna, Giampaolo

She likes suprises/ anything in colourful disguises

För tredje hemmamatchen i följd spelade Cagliari idag i helrött när Fiorentina besegrades på ett disciplinerat sätt med 1-0. Första gången jag såg dräkten var från höjdpunkterna till matchen mot Chievo, som innebar 2-0 och den första hemmasegern för säsongen. Då tyckte jag att det var ruskigt snyggt, och det måste jag nog fortfarande påstå. Men frågan är nu vad som pågår. Har man på grund av den matchen börjat använda det som turdräkt? Har ju funkat nu med 3 segrar av 3 möjliga, men jag börjar nästan redan nu sakna våra sanna färger.

Annars undrar jag varför jag inte är drabbad av bottenlös glädje. Vi har ju nyss slagit Viola på hemmaplan. Det var mer än vad jag kunde drömma om, trots att det blev seger även för ett halvår sen. Nåja.

Omgångens stora skräll är att Reggina slår Udinese borta med 1-0. Den såg jag verkligen inte komma, och det är lite svårt för mig att förstå hur det kunde gå till. Det får rapporter utvisa senare.

Nu är det i och för sig en match kvar, men det krävs något alldeles oerhört; som att Lazio till exempel vinner derbyt med 6-0, för att jag ska kunna köpa det som större. Men inte ens där liksom. En förlust är en förlust. Siffrorna spelar inte lika stora roll eftersom en Lazioseger ändå är mycket mer väntat än lilla formsvaga Reggina borta mot Udinese som dessutom brukar spela ut uppe i Friuli.

En annan lite överraskande sak är ju att Nicholas Anelka leder skytteligan i Premier League. Vad ska man dra för slutsatser av det? Jag tror det bara indirekt bekräftar det som jag och många andra tror; att spelare i topplag får mycket beröm gratis. Jag har svårt att tro att Anelka idag är en bättre fotbollsspelare än vad han varit tidigare. Men med toppspelare omkring sig får han fler chanser på sig, och gör därför fler mål. Det visar att topplagsspelare i alla fall generellt har lättare för att prestera. Ändå blir det ologiskt nog så att de får mer uppmärksamhet än sina kollegor i mindre klubbar. Nåt att tänka på för alla förbundskaptener. Men sen stämmer det ju att man behöver spelare som man vet funkar på allra högsta nivå.

Läs även andra bloggares åsikter om Serie A, Cagliari, Reggina, Udinese, Romderby, Premier League, Anelka

Konst?

Villarreal (h) 1-1

Mallorca (b) 1-1

Valencia (b) 0-1

Deportivo La Coruña (h) 0-0

Numancia (b) 0-0

Racing (h) 0-1

Sporting Gijon (b) 1-2

Betis (h) 0-2

Espanyol (b) 0-1

Atletico (h) 0-0


La liga-jumbon Osasunas säsongstart. 5 oavgjorda, 5 förluster, men framförallt 3-9 i målskillnad efter tio matcher.

Milanoderby säsongen ut?

Roma gav svar på tal genom att vinna övertygande mot Chelsea. Sen var gårdagens poäng mot Bologna trots allt ett steg framåt. Synd bara att Totti spelade en stor roll i båda matcherna. Det ger vatten på kvarnen för de som menar att Roma är för beroende av Totti. Men Totti hamnar nu senst ändå i skuggen av Cicinho. Offensvit en av ligans bättre försvarare, defensivt ganska oduglig. Det speciella med självmålet var inte att det kom på övertid och att det var jävligt klantigt. Det speciella var att det såg så medvetet ut. Det var ingen dålig skarv. Det var en klockren träff rakt fram mot mål, på ett inlägg som ändå inte såg tillräckligt hård ut för att kunna ställa till såna grova fel.

Men som sagt, jag tror det är ändå ett steg framåt. Problemet med Roma har inte varit att shit happens. Snarare att inget händer. Att de är klantiga har vi sett prov på många gånger tidigare. Dock är det nog ändå kört med fjärdeplatsen.

Jag får till slut ta av hatten för Alessandro Del Piero. Jag tycker han har fått för mycket beröm gratis de senaste åren, men den senaste månaden har han helt enkelt åstadkommit fett mycket för att vara en sån avdankad gubbjävel (sorry).

Lite i smyg håller Genoa på att klättra uppåt. Förra veckan togs meriterande 2-2 borta mot Udinese, och idag demolerades Reggina med 4-0. Diego Milito upp i skytteligaledning för övrigt. Fast han har fått slå väl många straffar kanske.

Och till sist noteras att Milanokampen kommer att bli hetast på... jag vet inte hur länge. 20 år? Udinese har börjat visa en mänskligare sida och Juventus tror jag inte på som ligasegrare. Hur länge orkar Napoli haka på? Det såg inte så jättestabilt ut idag.

Läs även andra bloggares åsikter om Serie A, Roma, Totti, Cicinho, Del Piero, Milano, Genoa, Milito

Serie A, omgång 10

Ännu en gång de senaste veckorna har Cagliari visat en sida som man saknat fullständigt de senaste säsongerna; inte bara vinner man de rätta matcherna, man gör det också på ett sätt som fram tills nu har kännetecknat alla andra lag i fotbollsvärlden förutom just Cagliari. I alla fall i några veckor har vi sluppit se Cagliari ta en komfortabel ledning, men sedan ge bort det i form av reduceringsmål, eller utvisning. 2-0 mot Chievo var härligt, och igår kom 5-1 mot Bologna!

Jag tror inte Cagliari har gjort fem mål i en Serie A-match sedan bortasegern med 5-0 över Torino för 15 år sen (herregud vad tiden går snabbt...). Med nio matcher kvar av höstsäsongen har Cagliari redan nu tangerat förra säsongens miserabla höst med tio poäng på 19 matcher. Och ändå inleddes säsongen med fem raka förluster den här gången.

På inget sätt är vi nu på säker mark. Det väntar några tuffa matcher nu och avståndet till nedflyttningsstecket är inte mer än fyra poäng. Men det kunde ha varit värre. Och om vi ändå åker ur blir det inte lika frustrerande om det sker genom att vi inte lyckas ta poäng eller vinna mot lag som på pappret är klart bättre, men förlorar poäng gång på gång mot våra bottenkonkurrenter, som vi har haft lätt för att göra tidigare.

Notervärt i övrigt under den här omgången:

* Roma är ett lag i kris. Det står bortom all tvivel nu. När Del Piero väl gjorde 1-0 till Juventus, tror jag inte man skapade en enda ordentlig målchans. Under loppet av tre-fyra minuter sammanfattades bedrövelsen på ett väldigt komiskt sätt. Det börjar med att Menez har bollen på sin vänsterkant. Plötsligt stannar han upp och gnäller på att ingen löper för att ta emot en passning. Kort därefter får Juventus en hörna och man ser svetten på Mexes ansikte, förvirringen i hans ansikte, trots viljan att ändå försöka. När samma hörna sedan inte leder till något får Roma chansen att kontra. Men uppspelet tar på en mittfältares arsle och vips får Juventus ett nytt anfall.

* Milan är i serieledning för första gången på väldigt länge. Det måste vara minst tre år sen.

* Daniele Arrigoni får sparken från Bologna. Mycket väntat, men ändock säsongens första tränaravskedning.

Läs även andra bloggares åsikter om Serie A, Cagliari, Bologna, Arrigoni, Milan, Roma, Menez, kris