Gengångare

... Men var det inte kanske Mauro Zarates psykbryt som var det mest anmärkningsvärda i omgången?

Jag tror väl inte att så många av bloggens läsare har missat det, men Zarate blev rätt så "uppjagad" efter Lazios kanske inte så oväntade förlust mot - fortfarande - formstarka Bologna, började bråka och fick iväg ett ofokuserat knytnävesslag som råkade träffa linjedomarens näsa.

Det som är minst lika roligt är när man ser vad det är som är upprinnelsen till hela situationen. Vilket tydligen är att Zarate direkt efter att domaren blåser av matchen får tag i bollen, och i ett till synes komiskt omotiverat infall slänger han ut bollen framför sig så att den träffar bakhuvudet på den gamle Torinotalangen Rubin. Meggiorini försöker medla, men greken Moras verkar ha sett situationen på avstånd och kommer fram och konfronterar argentinaren ilsket, och resten är historia.

Här är förresten hela scenariot på YT. Spola fram en knapp minut.

Vi räknar det till andra Zarateklassiker som hans roliga Facebookbilder och fascisthälsningen i en gruppbild med Laziofans.

Träffen mot linjedomarens näsa däremot var förstås en olyckshändelse.

Det får mig att tänka på ett möte i början av 2000-talet mellan Parma och Lazio på Olimpico.

Fabio Liverani, romanistan som då var en dussinspelare i Lazio, hamnade - om jag minns situationen rätt - i en omärkvärdig dispyt med motståndarspelare (eller var det domaren?), vilket i sig inte ledde till annat än att han började röra sig bort från klungen, och kastade irriterat bollen mot Parmaspelarna som hade fått frispark. Han råkade dock träffa domarens bröstkorg istället, och fick därmed rött kort.

Det var en halvlek med mycket action och den hårda utvisningen på Liverani kompenserades med att Lazio slapp en solklar utvisning efter ett brutalt angrepp på Adrian Mutu några minuter senare. Minns inte vem förövaren var men... Matchen slutade i alla fall 0-0.

21

Som jag sa på CaC i fredagens avsnitt - Milan ser inte ut som ett riktigt mästarlag. Anfallet är för all del en av Europas alldeles bästa. När Cassano nu anslutit skulle jag kunna tänka mig att nominera det till åtminstone den näst bästa efter Barcelona.

Men sett till laget som helhet var det ju så att Cesena aldrig var borta från matchen. Det finns inget lag som åker till någon match i Serie A den här säsongen utan att känna vittring på poängchansen. Det är mer än bara "bollen är rund"-klyschor. Det är Serie A säsongen 2010-11.

Skillnaden mellan Milan som mästarlag och detta Milan blir tydligt om man tänker tillbaka på hur det såg ut för Milan innan Calciopoli. Då var det ett lag som man fruktade. Kom man till San Siro som ett bottenlag fick man vara glad om man fick ett par målchanser. Nu är man missnöjd om man inte lyckas göra mål.

Det är inget klagomål. Jag ser inte fram emot den dagen när ordningen blir återställd. Då kan vi glömma att en motsvarighet till årets upplaga av Napoli ligger tvåa i tabellen när mer än halva säsongen har spelats. Bara ett konstaterande, och en varning inför Milans möte med Spurs om några veckor.

I övrigt var det väl bara ett uppseendeväckande resultat att tala om den här omgången, vilket är Lecces 1-1 borta mot Fiorentina. Jag antar att jag redan har gett upp mina förväntningar på Sinisa Mihajlovic. Jag trodde att han skulle göra Fiorentina till ett bättre lag med sitt disciplintänk, men... Ja, inte fler bortförklaringar. Men det var ju inte första gången som Lecce tog meriterande poäng på bortaplan...

Avslutningsvis en halvrolig liten bild från resultattavlan för lördagens matcher:





Läs även andra bloggares åsikter om milan, serie a, cesena, calciopoli, lecce, fiorentina, mihajlovic

Debut i CaC

I onsdags gjorde jag min debut i eurosport.se:s pratprogram Il Calcio al Corso (sedant tidigare länkad till höger), från bloggen med samma titel. Som jag var inne på när jag bjöds in - jag var egentligen inte redo för kamera på samma sätt som Adriano inte är redo för spel i Roma egentligen, men liksom l'imperatore kämpade jag på och lät inte svullet hindra mig från en acceptabel insats.

Klicka här för att se.

www.viakerur.se

Ni har säkert redan märkt det men jag är lite vaken på att se mönster, även om just den här var lite för uppenbar. Alltså att det är Wolverhampton, Wigan och West Ham som ligger under nedflyttningsstrecket i Premiership.

Finns annars en hel del att säga om fotbollen som spelats denna helg. Typ. Kanske inte mer än vanligt men ni fattar.

Tyvärr är jag nära att somna så jag ger mig inte in i det för den här gången.

Det största som hände var antagligen att den i vissa kretsar kultförklarade Francesco Bega, som annars verkade ha nått sitt utgångsdatum för fem år sen, gjorde mål idag för sitt Brescia mot Parma. Jag hade en känsla för Parma där, men utvisning is a bitch.

Gonatt.

Messi urinerar på beställning - trodde inte att den skulle nå fram

Att Lionel Richie fick Ballon D'or (2.0) var väl det näst bästa som kunde hända inför de förutsättningar som gällde?

Wesley Sneijder skulle ha fått den 10 av 10 gånger om det fortfarande var France Football som hade hand om tillställningen. Att Iniesta sen har lanserats som ett favorit är ett skämt. Att den ena efter den andra svenska journalisten sedan hakar på detta skämt är pinsamt.

Ytterligare irritation uppstod efter att SVT gjort sin klart sämsta VM-krönika någonsin med ett desperat val av Andres Iniesta som huvudperson i ett VM där han annars var en bland andra, förutom att han, håll i er nu, AVGJORDE VM-FINALEN. Han blev frispelad och, håller i er igen, GJORDE MÅL! Vi väljer ut honom till huvudperson till vårt VM-krönika. Det blir perfekt. Vi har ju redan Johanna Frändén som är fett tajt med de där Barcakillarna, så får vi intervjun gratis i princip.

Vilka muppar.

Det känns faktiskt jävligt skönt att för första gången på evigheter skriva ett sånt här ventilerande frustrationsinlägg. Och jag står för min åsikt. Jag skulle kanske inte säga det rakt ut till mupparna som gjorde krönikan att "ni är muppar". Men jag står för att "jag tycker att det inte verkar som att ni vet vad ni håller på med i den här krönikan och kan bara anta att ni inte kan nåt om fotboll".

* * *

Så nu kom Messi och pissade på alla, och det känns jävligt bra. De försökte låtsas som att Iniesta var årets fotbollsspelare 2010. När Messi vinner då vet vi vad som gäller. Han gör det för att han har av de flesta setts som världens bästa spelare sedan typ 2008. Han hade inte världens bästa 2010, men i ett bredare perspektiv är han numero uno. Det kan man förstås diskutera men så skulle en vanlig enkät se ut.

* * *

Så, då kan vi avsluta med att ranka SVT:s krönikor från 1990 och framåt.

1. Frankrike 1998
Klockren. Bra musik, lagom mycket effekter, neutral i det att Sverige saknas, Albert Svanberg gör ett kanonjobb som speaker, även om vissa saker repeteras så mycket att man börjar tröttna efter att ha sett den några gånger.

2. USA 1994
Kultförklarad och förmodligen ansedd som den allra bästa, men jag tror att det här är en lite felaktig uppfattning som grundas på nostalgikänslor för det som man hade upplevt redan innan krönikan gjordes - att Sverige tog brons i ett VM. Återgivningen av detta var förstås väldigt snyggt gjort, men man får inte glömma att det tog över lite för mycket. VM bestod ju ändå av 24 lag och inte bara av Sverige. Det var nog lite för mycket Hollywood av det hela också. Den där grejen med Karin Boye tycker jag är lite löjlig. Det sänker denna till andraplats.

3. Italien 1990
Ovanligt för mig att inte sätta något Italia 90-relaterat högst på listan men, jag får medge att allt inte var bättre förr. Turneringen Italien 1990 krossar alla listkonkurrenter hänsynslöst, men krönikan var bra, inte magisk. Sverige slogs ut tidigt så det blev inte så mycket detaljtjafs där. Höjdpunkten var antagligen Jane Björk-Jensens lilla utflykt i Neapel inför Italiens semifinal mot Argentina.

4. Tyskland 2006
Minns ärligt talat inte så sjukt mycket av detta, men det var ändå klart mindre löjligt än fyra år tidigare.

5. Japan-Sydkorea 2002
En dålig krönika som markerade den moderna fotbolls intrång även i SVT. Pops var som bäst medioker och skulle göra sig mycket bättre som programledare åtta år senare.

6. Sydafrika 2010
Pinsam. Ett dåligt manus, fjantig effektonani... Första gången jag kollade på en VM- eller EM-krönika och kände "fan vad tråkigt det här är". Den var helt enkelt inte ens bra på det som den ville göra - vilket i sig var något dåligt.

* * *

- Messi asså... Nu e han köng!

D-d-d-don't believe the hype

Visst har Rafa Benitez en komiskt känslofattig profil och så, men det här med att Inter nu "har så roligt" tillsammans under Leonardo kan ju möjligen förklaras med att man har fått tillbaka Cambiasso, Thiago Motta och Maicon, vilket underlättar lagets uppgifter (att göra mål och vinna matcher). Då minskar frustrationerna.

Jag menar, även under Rafa verkade Inter ha det jävligt roligt innan skadorna kom en efter en. Typ när man körde över Werder Bremen i Champions, och Eto'o firade sitt hattrick med att sno en kamera vid kortlinjen och ta en bild av Sneijder som spelat fram honom till målet.

Värre är det när man ligger under med 0-1 på ett grått och regnigt Bentegodi i Verona. Då stångar man sin markeringsman istället.

Bara en tanke.