måndag 28 december 2009

Lottningen, Del III

...

Grupp C - England, USA, Algeriet, Slovenien

England fick en enkel lottning. Det kan alla skriva under på. Eller vänta. Engalnd fick en relativt enkel lottning. Men det gör inte gruppen mindre intressant.

USA har under några år varit ett landslag som mer eller mindre dominerat sitt geografiska område, men samtidigt varit väldigt oberäkneligt, delvis för att området inte har så många internationellt starka nationer utöver Mexiko. Man spelar också mer brittiskt än britterna själva. Det kommer att krydda derbystämningen inför öppningsmatchen mot England extra.

Algeriet är ett arabiskt land och det kommer nästan per automatik att skapa en del... "Infekterade" vibbar inför matchen mot USA. Lär inte blir så vänskapligt mot England heller, för den delen.

Slovenien är ett lag som gemene man inte vet så mycket om. Jag har tidigare sågat laget som ett tråkigt och meningslöst inslag i EM 2000 och VM 2002, men den här gången har jag lite mer respekt. Kan inte säga riktigt varför. Kanske för att de hela tiden klarade sig när ingen utanför Slovenien trodde på laget. Jag har hursomhelst väldigt svårt att spå utgången av deras VM-äventyr.

söndag 27 december 2009

Lottningen, Del II

...

Grupp B - Argentina, Nigeria, Sydkorea, Grekland

Det lustiga med den här gruppen är att den är nästan en kopia på Argentinas Grupp D från VM 1994, när det var precis samma lag som möttes förutom Bulgarien som nu ersätts av Sydkorea.

Sydkorea som däremot var med i Argentinas grupp i VM 1986.

Sammantaget blir detta alltså lite av Gruppen Argentinas VM-historia.

Jag noterar också att 1994 var sista gången som Maradona var med i VM. Efter Maradonas avsked har Argentina aldrig kommit längre än kvartsfinal. Innan Maradonas entré hade Argentina aldrig kommit längre än kvartsfinal utanför det egna hemlandet, bortsett från 1930.

1994 var Maradona med och man åkte ut i åttondelen, men hela vändningen i det mästerskapet kom när Maradona diskades från VM. Två segrar innan, två förluster efter.

Argentinas kval har varit bedrövligt, men jag hoppas att traditionen gör att Argentina åter lyckas ta sig fram halvt lamslaget tack vare Diegos gudomliga närvaro. Att de är så nederlagstippade gör bara minnet till VM 90 ännu starkare.

Hursomhelst, bortsett från allt detta så känns det lite korkat att säga det, för alla andra kommer att säga precis samma sak; jag tror att Argentina tar sig vidare från den här gruppen.

Fast det var längesen som man å andra sidan behövde diskutera deras möjligheter att avancera från gruppspelet.

Nigeria är tillbaka efter åtta år. Senast de var med var det ett försvagat lag jämfört med 1998 och det var knappt att man märktes. En uddamålsförlust mot Argentina, 0-0 mot England och 1-2 mot Sverige.

Den här gången fick man en oväntat fripass efter att Tunisien svikit i den sista kvalomgången. Med alla gamla stjärnor borta blir det intressant att se vad det är för startelva som de ställer upp med. Jag hoppas att de tar sig vidare men kan i dagsläget inte uttala mig om chansena.

Sydkorea är ett landslag som jag respekterar, men det kommer dröja länge innan jag kan förlåta dem för VM 2002, då de fick domarna med sig mot Italien och framförallt mot Spanien. Det senare är för mig en skandalmatch utan dess like. Sen i somras slog de ut Iran ur VM utan att ha något att spela för. Proffsigt, ja. Irriterande, ja.

Grekland bjöd på det mest vansinniga fegspelet som man sett i inledningen av EM för 1,5 år sen. Rehagel är kvar och när spelet är så överdrivet tråkigt, är det ganska lockande. Jag kan därför nästan säga att jag hoppas att de bjuder på några riktigt tajta matcher, eftersom jag börjar bli riktigt jävla trött på tjatet om hur offensiv fotboll är att föredra, blah blah. Det har börjat nå propgandanivåer. Grekland får gärna skapa lite oreda i den konsensusstämningen.

lördag 26 december 2009

VM-lottningen, Del I

Dags då för en genomgång av VM-lottningen som ägde rum för några veckor sen. Med de här storturneringarna brukar jag alltid göra ännu en genomgång senare, precis innan starten, så jag får ha lov och fatta mig kort här, så att det blir någon mening med det hela. Det här är alltså den korta versionen. Jag kommer i de flesta fall inte att gå in på detaljer, utan bara kommentera lottningen så som jag tänkte spontant när lagen drogs. Och vem vet, om ett halvår kanske några nyckelspelare här och där har brutit ben eller något, så att förutsättningarna ändras. Jag kommer därför inte att tippa så noga heller nu. Det får bli senare.

Grupp A - Sydafrika, Mexiko, Uruguay, Frankrike

Som jag skrev direkt efter lottningen så visade den här lottningen att åtminstone den här gången var den absolut inte riggad till förmån för värdnationen Sydafrika, som helt enkelt fick en mardrömsgrupp... Bland det absolut värsta som man kunde få.

Det är inget jag sörjer i sig. Jag brukar hålla tummarna för att de afrikanska lagen ska göra ett hyfsat bra VM, men Sydafrika har för mig aldrig varit ett riktigt afrikanskt lag. Nigeria är ett afrikanskt lag. Kamerun likaså. Senegal. Eller de nordafrikanska; Egypten, Marocko etc. Sydafrika känns mest som en brittisk koloni vars sena självständighet har gjort att hela landet mest blivit en symbol i diskussionen om mångfald och postkolonialt framtidshopp. Inga värderingar som jag föraktar, men det hela känns mycket mer som ett projekt än ett riktigt afrikanskt land. Det är en del av ett slags populärkultur, med Mandela som huvudrollsinnehavare, och därmed är det också väldigt dominerat av det enfaldiga och likriktiga populärkulturella språket; en variant av engelskan.

Därför kan jag inte påstå att jag hoppas på ett sydafrikanskt avancemang här, särskilt som lottningen har gjort att de hamnat bland tre mycket sympatiska lag. Utöver det jag redan sagt om mitt bristande intresse för Sydafrika, har Bafana Bafana tidigare kvalat in till VM två gånger när mer sevärda afrikanska lag har misslyckats, och väl framme i slutspelet har de bara varit extremt tråkiga. Allt från enormt fula dräkter till intetsägande spel till obetydande roll i mästerskapet i stort.

Men jag tycker det är lite synd och typiskt att det blev som det blev. Medan Frankrike och Tyskland i senare VM-historia har seglat förbi ett enkelt gruppspel har Sydafrika fått en mardröm. De lär slås ut här och så kan de mer trångsynta och chauvinistiska typerna som övervärderar de europeiska lagens styrka och betydelse fortsätta ösa på och ta fram detta som ett exempel; "inte ens på hemmaplan...".

Mexiko står inför en utmaning. Efter att ha diskats från VM 90 av en anledning som jag i dagsläget inte kommer på (dopning?) har man ständigt tagit sig vidare från gruppspelet trots att man flera gånger har fått en dålig lottning. Som jag har tjatat om många gånger är det en bedrift (alltså avancemang i varje VM-turnering från 1994 och framåt) som man delar med endast de tre stora i VM-historien; Italien, Brasilien och Tyskland. Risken är stor att sviten bryts här.

Uruguay hittade formtoppen lagom till slutet av VM-kvalet och jag hoppas verkligen att det håller i sig så att vi äntligen får se ett avancemang från gruppspelet, vilket snart är 20 år sen. För övrigt har Uruguay bara vunnit en enda slutspelsmatch sedan VM 1970 tog slut. Alltså på hela 40 år. Ingen bra statistik för de tvåfaldiga VM-mästarna.

Frankrike är fortfarande ett osäkert kort. Domenech retar alla till vansinne, förutom jag som njuter av underhållningen. Kan lika gärna åka ut här, kan lika gärna spela final. Jag tror att de tar sig vidare och slås ut i en kvartsfinal, där de troligen får möta ett starkare lag.

fredag 18 december 2009

Champions, åttondelar

Lottningen till Champions är klar och min spontana reaktion var en frustration över hur det gick för de italienska lagen. Nej, jag är ingen hejaklacksbloggare för italienska topplag, men jag ser hellre fler italienska lag i Champions än tyska.

Här på SF delgav jag mina tankar mer ingående, men på ett mer tråkigt (försiktigt) sätt eftersom jag inte har samma trogna läsare som vet ungefär hur jag tänker.

Istället för att tjata vidare om det med mina egna ord här, tänker jag bara kommentera de kommande matcherna och försöka tippa vilka som går vidare.

Lyon - Real Madrid
Har man konspirationsteorier om att Madrid som värd för CL-finalen kommer att rigga till sig en finalplats, har man inte så mycket fog för det efter den här lottningen. Lyon bör visserligen bli en munsbit för Real, men utöver Bayern München fanns det inte så jättemånga mardrömsmotståndare att välja mellan. Det kunde blivit Inter eller Bayern, men Lyon är svårare än många andra.

Jag har inte sett så mycket av Lyon i franska ligan den här säsongen, men att laget för första gången på typ sju år deltar i turneringen utan att vara franska mästare verkar inte betyda så jättemycket. I Champions har de varit riktigt bra och om inte Reals kontringsspel är riktigt vasst den kvällen de spelar på Stade Gerland, kan det bli riktigt farligt. Uppskattning av avancemangschanser: 35-65%.

Milan - Manchester United
För mig är det här det mest intressanta mötet. Sedan 2000-talets mitt har lagen mötts två gånger, en gång i åttondelen och en gång i semin. Båda gångerna har Milan vunnit övertygande över två matcher, men nu är rollerna omvända. United är klar favorit.

Men det känns ändå som att det finns något väldigt ovisst med matchen och det är tack vare Milan. För det första är laget helt enkelt väldigt oberäkneligt den här säsongen. Sen har ju Milan haft en förmåga att höja sig i Champions, och jag undrar om de kan göra det även nu. Eftersom det har varit nästan som något obligatoriskt att Milan ska få allt att gunga hemma på San Siro när storlagen kommer på besök, känns det som att det är givet att märkliga saker kommer att hända den här gången. 40-60.

Porto - Arsenal
Surprise, surprise. Ännu en gång fick Arsenal på pappret den enklaste motståndaren av de engelska lagen, efter att redan ha gått ur gruppspelet med den enklaste lottningen där. Inte för att jag tror att de kommer att köra över Porto, men Inter eller Bayern eller Milan hade varit värre. Tror jag. Porto är ett lag som man sällan vet var man har. De har varit sjukt starka i gruppspelet, men jag vet inte om Atletico Madrid är laget att slå om man är ute efter att ge styrkebesked. Men Porto brukar alltid spela i Champions och allt som oftast vara bra mycket bättre än vad de flesta av oss tror. Om inte Arsenal gör något alldeles extra under transfermarknaden, tror jag att detta kan bli rätt så jämt. 45-55.

Bayern München - Fiorentina
Som sagt, Viola vann sin grupp och det var nästan upplagt för en drömlottning. Men de fick det enda riktigt svåra laget som man kunde få. Typiskt. Bayern kommer nog att skaffa sig en bekväm ledning i första matchen mot bortasvaga Viola, och därefter avvakta med kontringar på Franchi. Jag hoppas att jag har fel men den här känns så säker i dagsläget. 75-25.

Stuttgart - Barcelona
All press på Barca, men samtidigt svårt att tänka sig något annat än katalanskt seger. På så sätt en ganska ointressant historia. 10-90.

Olympiakos - Girondins de Bordeaux
Girondins får nu chansen att verkligen göra ett avtryck i den här turneringen. Efter att ha tagit sig igenom gruppspelet med en fantastisk statistik får man nu ett av de enklaste korten och är klara favoriter. Dock så har Olympiakos överlag större rutin av Europaspel - om än inte lika mycket av just utslagningsfasen - så de kommer att bli en utmaning. 35-65.

Inter - Chelsea
Inters förbannelse fortsätter. Den ena mardrömslottningen efter den andra. Vill man se det från den ljusa sidan så är Chelsea ett mer kraftorienterat lag än United, så helt chanslösa är de blåsvarta inte om vi ser till spelarmaterialet för de båda lagen. Dock så är det bara ett av dessa lag som kommer att spela under stort press och det är inte Chelsea. Det är Inter som kommer att få spela med vetskapen om klubbens tidigare statistik under det senaste decenniet, och att ha det i bakhuvudet när spelare som Essien och Drogba stormar fram är inte världens roligaste. Media har också plockat fram att det här blir ett speciellt möte för Jouse Mourinho. Vilket är sant, men jag tvivlar på att han har så mycket att hämta från sina erfarenheter med Chelsea. Det är trots allt två år sen han stack och i dagens fotboll är det rätt mycket. Intressant annars även att det är Carlo Ancelotti som står på andra sidan, vilket ger det lite extra derbykaraktär. 40-60.

CSKA Moskva - Sevilla
Sevilla får liksom två säsonger sedan en fördelaktig lottning i åttondelen. Vi får se om de lyckas ta sig vidare den här gången. Förra gången blev Fenerbahce för mycket. CSKA var inget monster i gruppspelet och har därmed en del att bevisa. 40-60.

måndag 14 december 2009

^16

Serie A lider mot ett kortare juluppehåll (VM-år) efter helgens omgång. Nästa söndag spelas den sjuttonde och sista omgången innan uppehållet.

Det har så långt varit en rolig ligahöst, men vi har egentligen varit rätt bortskämda med det de senaste åren, vilket har gjort att det inte blivit några sensationsrubriker.

Förstås sitter det alltid någon motsägelsefull tyckare i en studio och talar om vad som är bra eller inte bra för ligan, och det går alltid ut på att det ska finnas en jämn titelstrid. Det låter ju fint, men i realiteten innebär det oftast en vilja om att allting ska bli som vanligt - att Inter, Milan och Juventus drar ifrån resten och bildar en egen nivå.

Det ena behöver inte utesluta det andra, men för att ta ett exempel; häromveckan när Cagliari besegrade Juventus med 2-0 var reaktionerna av det slaget. "Det här var ju inte bra för ligan". Vettefan... Jag tycker att det är jävligt bra för ligan att lag som Cagliari och Bari, med sina ansträngda resurser, kan besegra stora Juventus.

Att jag ska behöva gnälla om detta är för övrigt väldigt konstigt. Alla tycker inte lika, men är det någon som verkligen tycker det är roligt att slå på en match och se en transportsträcka där topplaget efter alla om och men vinner med uddamålet när domaren har blåst efter tillägstiden?

Tydligen så. Således kan de som tycker det också lobba för att Inter, Juventus och Milan ska bryta sig ur Serie A och spela i en egen trelagsliga i väntan på att vi ska få den där europeiska superligan.

* * *

Nu har det hursomhelst redan cementerats att Milan, Juventus och Inter kommer att bilda sin egen klunga i toppen av tabellen. Fiorentina och Roma kommer inte att kunna blanda sig in i den striden. Parma har överraskande nog litegrann ryckt ifrån och skapat en egen ledande position bakom de tre jättarna.

Efter det har det bildats en stor klunga bestående av nio lag som befinner sig inom två poängs marginal. Klungan sträcker sig långt ner i tabellen, och de som har hamnat utanför är mer eller mindre inblandade i bottenstriden. Det är Udinese som är första laget utanför med sina 18 poäng under Palermo och Cagliari på 23.

Lazio är ännu närmare nedflyttningsstrecket. Jag är övertygad om att de kommer att klara sig kvar i serien, men den som tror att det bara är att hitta formen och inleda marschen uppåt mot den övre tabellen får nog tänka om. Redan nu har alltså Lazio hela sju poäng upp till den stora klungan, och de lag som ingår där lär inte börja bli slagpåsar hur som helst.

Även neråt är det ju lite oroande för Lotitos lag, eftersom Atalanta råkar vara ett av lagen under strecket. Ett lag som i mina ögon inte alls är så mycket sämre än Lazio. Offensivt är man minst lika bra.

Min övertygelse om att de ändå klarar sig kvar bygger på tron att Lazio är ett jämnstarkt kollektiv som kommer att göra en del ordentliga kämparinsatser under våren som kommer att hålla laget ovanför strecket. Men bortsett från eventuella succévärvningar i januari kan jag inte se att de kommer att vara i närheten av en plats i Europa League nästa säsong.

* * *

Den stora klungen består av nio lag, som utöver Parma har i dagsläget en realistisk chans på fjärdeplatsen. Att Bari, Chievo och Cagliari ska kvalificiera sig för Champions League låter i och för sig lite bisarrt, men man vet aldrig. Att enbart på de grunderna skriva av dem låte inter helt rimligt, och den där fjärdeplatsen har i de stora ligorna visat sig vara mer öppen för överraskningar (nåja, inte Premier League kanske) än själva titelstriden.

Napoli börjar alltmer bli den hetaste kandidaten till att ta den platsen. Den otroliga 3-3-matchen i lördags mot Cagliari hade sina baksidor. Många menar att försvaret brister. Och det må stämma. Jag tycker inte heller att Paolo Cannavaro skulle kunna vara fälthärre i ett riktigt topplag som spelar i Champions, men nu är det så att konkurrenterna inte är så mycket bättre i den lagdelen. Bari har imponerat defensivt, men det har också varit lite på bekostnad av deras offensiv.

När man tänker efter så har även Juventus och Milan försvarsproblem. Det är nästan bara Inter som har ett grymt försvar i serien, även om många andra är ungefär lika bra i förållande till sina resurser.

Hursom, Napoli har nu gått nio matcher utan nederlag och spelade så otroligt behärskat de första 75 minuterna på Sant´Elia att jag tror att de kommer att ta fjärdeplatsen.

Parma vet jag inte riktigt var jag har, men man kan ju lätt gissa att statistiken över de senaste 10 matcherna jämfört med Napoli skulle visa att det är lagets starka inledning som har skapat övertaget.

Fiorentina är den andra stora huvudfavoriten för mig, men liksom förra säsongen är laget sårbart på bortaplan, och nu när man avancerat i Champions kan det bli svårt att hålla nivån på två fronter. Det här kan därmed bli första gången på fem år som laget statistiskt hamnar utanför top 4.

Roma är mycket oberäkneligt men jag både tror och hoppas att de missar fjärdeplatsen. Det handlar inte om några starka antipatier, men jag är bara så himla trött på att de får så mycket mer uppmärksamhet än andra lag på deras nivå. Varje helg när det har hänt anmärkningsvärda saker utanför top 3, är det samma gamla visa i vår svenska media. För eller senare kommer det där... - Råååma... Hur står det till med dem?

Ärligt talat, vem fan bryr sig hur det står till med Roma? Det räcker väl med utrymmet som laget får när det slåss om titeln eller spelar i Champions? När de nu befinner sig på dekis kan vi väl lika gärna ta en paus och tala om det som är nytt i ligan istället. Varje vecka ska det pratas om vad som är problemet med Roma. Om Ranieri är rätt man. Om Rosella ska sälja. Om vilken fantastisk spelare och person Totti är och huruvida han någonsin har varit såhär bra.

Vi har fattat det liksom. Totti är stor, Roma har problem. Sluta älta det och gå vidare. Jag förstår att man ogärna pratar om Bari till exempel, eftersom man vet mindre om dem. Men det kan ju bero på att man aldrig anstränger sig för att bli informerad. Nog för att Pelle, 13 år, inte kan förväntas ha koll, men vi har journalister i det här lande som får betalt för att bland annat bevaka italiensk fotboll, och då är det i sin ordning att de fokuserar på annat än senaste skvallret om Balotelli v. Mourinho eller exakt samma fråga som ställs om Ciro Ferrara och Leonardo.

Aja, nog om det.

Sampdoria har fallit ihop precis som jag förutsåg i början när många på allvar påstod att det fanns en chans att Cassano och Pazzini på egen hand skulle ta Samp förbi jättarna. De kan inte räknas bort helt och hållet, men jag kan bara säga att om jag tippar så kommer Fiorentina och Napoli att hamna före.

Bari kommer nog inte att klara sig hela vägen. Det är ett av ligans mest svårspelade lag, men som sagt ovan; man vinner inte heller lika många matcher som de andra och i längden är det svårt att kryssa sig fram i trepoängssystemet.

Chievo är ett mycket intressant och underskattat lag som aldrig får ett erkännande i media. Åtminstone här i Sverige. Alla var förstås lika förvånade över segern mot Fiorentina i helgen, men det är inte direkt så att åsnorna har smygit sig fram i tabellen. De inledde säsongen bra och har hela tiden varit ett lag för den övre halvan. Till skillnad från sydlagen Bari och Napoli behöver lilla Chievo aldrig heller bekymra sig för sin omgivning, på gott och ont, vilket talar för att de kan hänga med däruppe ett bra tag till utan pressen på sig. Klara de fjärdeplatsen? Jag vet inte. I slutändan brukar ändå lagen med de bästa trupperna hamna före, men jag tror att deras kamp kan bli mer långlivad än vissa andras.

Genoa har inte blivit bättre än förra säsongen. Det är samma gamla problem. Man kan slå vilket lag som helst, men också förlora mot vilket lag som helst. Framförallt på bortaplan brukar man gå bort sig tack vare straffar och röda kort. Spontant känns det därför att de inte kommer att lyckas, men vid närmare eftertanke så kan det räcka långt med att ta 3p varannan vecka. Längre än att Bari tar 5p per månad. Potentialen är trots allt mycket hög.

Cagliari... Här är jag förstås lite bländad av min närhet och kan därför inte bedöma läget så bra. Det jag kan säga är att jag är djupt imponerad av att man har blivit ett ännu bättre lag än förra säsongen, som då verkade för bra för att vara sann. Och i och med att man nu hållit den nivån under en längre period - inklusive förra säsongen - är det svårare att avfärda det hela som ett tillfälligt utslag av någon slags eufori som bär upp laget. Men jag avstår från att tippa hur det kommer att gå under våren.

Palermo vill jag varna för lite. Det var fel att anställa Zenga, men själva spelarmaterialet har inte förändrats så värst och just nu är Palermo lika bra som man var på slutet av förra säsongen. Jag tyckte verkligen att det hängde i luften att man skulle ta Milan igår och mycket riktigt reste man hem från San Siro med 2-0, det första laget att besegra Milan på tio matcher. Lyckas man bara hålla sig borta från ännu en formsvacka, tror jag definitivt att det här kan vara ett lag för fjärdeplatsen. Palermo har ju i många år varit ett underpresterande lag, men jag tycker helt enkelt att det är skillnad på paret Miccoli-Cavani, och det som man hade för några år sen i Carracciolo-Di Michele. Med spelare som Simplicio och Liverani längre bak spelar Palermo fantastiskt fotboll när laget är i medgång.


Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , , , , , ,

torsdag 10 december 2009

Champions - summering av gruppspelet

Innan vi gör annat kan det vara på sin plats att säga några ord om Champions League, vars första fas nu är över och efter lottning om drygt en vecka är det vintervila som gäller i ett par månader.

Stegvis har turneringen blivit alltmer förutsägbar, och det är också lite påfrestande hur det kommersiellt har byggts upp en idé om turneringens tveklösa förträfflighet. Jag menar alltså att det inte är någon slump att det sitter folk i varje studio någonstans och nästan ändrar tonläge när man ska börja tala om Champions. Att det är det som "gäller" för att man som klubb eller spelare ska få ett ordentligt erkännande. Och när jag säger att det inte är någon slump menar jag inte att snacket baseras på de ekonomiska villkor som är svåra att bortse ifrån, även om detta naturligtvis är en del av det. Jag menar att en stor portion av dessa tankestrukturer är det direkta resultatet av reklam för Champions League, som i Sverige kan tillskrivas Viasat, och i andra länder andra kanaler. Självklart har Uefa också en del i detta. Det var nog hela idén från början, när turneringen fick namnet Champions League, med en egen pampig hymn och den estetiska profil som har omgett turneringen och idén om turneringen sedan 1992.

Årets upplaga har inte varit någon succé. Vi har inte sett något tydligt trendbrott. Mycket har varit förutsägbart, och majoriteten av alla grupper avgjordes långt innan domarna blåste av matcherna den här veckan. I vissa fall var det i praktiken klart med två omgångar kvar.

Lite ljusglimtar finns det dock. Till exempel fick ingen av de tre stora ligorna med fyra lag vidare till utslagningsfasen. Det är första gången på fyra år som det händer. Då var det Man United som hamnade sist i sin grupp, bakom Villarreal, Benfica och Lille.

Just den engelska ligans "misslyckande" med att hålla igång The Big Four är lite frisk luft i det hela. Nu var det synd att det var just Liverpool som var orsaken, men ändå. Från säsongen 2007-08 fram till nu hade det bara hänt en gång att ett engelskt lag spelats ur Champions av ett icke-engelskt lag, och det var när Barca slog ut Chelsea förra säsongen. När man nu inte ens har med fyra lag till åttondelen är det lite att myten har spräckts. Och chansen finns att det "bara" blir två lag i kvarten, om Arsenal skulle få en svår lottning.

För Italien blev det något av en upprättelse trots att man egentligen fick med lika många lag till slutspelet som förra säsongen. Men förväntningarna hade dämpats så mycket, och efter ett par omgångar såg det ut som att nästan alla skulle kunna slås ut redan i gruppspelet. Lite lustigt i sammanhanget är att det blev Fiorentina som första laget att ta sig vidare, och enda laget att gå till lottningen som gruppsegrare, vilket faktiskt är väldigt viktigt för deras del.

Ändå tycker jag att man kan stirra sig blind på siffrorna här. Låt vara att Fiorentina har gjort en mycket stark insats; det är inte Fiorentina och lag av deras kaliber som har varit Italiens svaghet de senaste säsongerna. Det är snarare storlagen. Inter har haft en blandning av otur och särskilda brister i vissa delar. Juventus har börjat om från Calciopoli och Milan har varit på dekis sen 2006, för att inte tala om efter mästartiteln 2007.

Och inget av dessa lag övertygade så jättemycket. Inter klarade sig hyfsat. Milan vaknade till i matcherna mot Real och vände där på hela sin bedrövliga säsongsinledning, men trots allt var man väldigt nära att förlora ödesdigert mot OM i den näst sista omgången, och kunde inte dominera mot Zürich.

Och så Juventus... Lagets sista förlust, 1-4 mot Bayern, är symptomatiskt för de italienska topplagen. Att gå in till en avslutande match i gruppspelet, och bara behöva ett kryss, och ändå tappa sin plats i åttondelen, det hade aldrig hänt för 4-5 år sen. Nu fick Bayern komma och vända på beställning. Det säger det mesta. De spanska- och engelska topplagen hade aldrig vacklat på samma sätt.

Allt detta är förstås bra för Serie A. Jättarna är inte ointagliga för smålagen. I Europa är läget alltså något bättre än de mardrömsscenarior som målades upp efter Kaká och Ibras flytt till Spanien, men fortfarande är vägen tillbaka lång, och jag kan ärligt talat inte se att man kan hoppas på så mycket mer än en semifinalplats för Inter. Allt utöver det får betraktas som bonus, eller möjligen flyt i lottningen.

Mycket positivt är Frankrikes säsong, som bör ses som den bästa på väldigt länge. Girondins imponerade mest och plockade hem hela 16 poäng. Lyon kvalificerade sig för åttondelen tidigt, från en svår grupp, och OM borde nog ha varit där, med tanke på hur man spelade. Åtminstone offensivt.

De spanska jättarna är inte så mycket att säga om. Sevillas gruppseger beror mest på en tursam lottning.

Lottningen, som jag tror går den 18 december, har följande förutsättningar (seedad gruppsegrare till vänster, utefter kriterierna möjliga motståndare i åttondelen):

BORDEAUX - CSKA Moskva, Milan, Porto, Inter, Stuttgart, Olympiacos

MAN UNITED - Bayern, Milan, Porto, Lyon, Inter, Stuttgart, Olympiacos

REAL MADRID - Bayern, CSKA Moskva, Porto, Lyon, Inter, Stuttgart, Olympiacos

CHELSEA - Bayern, CSKA Moskva, Milan, Lyon, Inter, Stuttgart, Olympiacos

FIORENTINA - Bayern, CSKA Moskva, Porto, Stuttgart, Olympiacos

BARCELONA - Bayern, CSKA Moskva, Milan, Porto, Lyon, Stuttgart, Olympiacos

SEVILLA - Bayern, CSKA Moskva, Milan, Porto, Lyon, Inter, Olympiacos

ARSENAL - Bayern, CSKA Moskva, Milan, Porto, Lyon, Inter, Stuttgart

tisdag 8 december 2009

Måste hålla mig... (5 december)

Det här skrevs i lördags, men råkade publiceras i en nedlagd blogg istället för här, så jag återpublicerar.

Ahh, jag kan knappt hålla fingrarna i styr angående VM-lottningen, men på grund av diverse orsaker, plus ett uppkopplingsproblem som jag haft sen några dagar tillbaka kommer det inte bli någon kommentering av lottningen förrän tidigast måndag.

Det som man spontant kan säga är att många fördomar fick ett efterlängtat bakslag. Man har ju ofta sett att hemmanationen har fått en ganska enkel lottning, som delvis kan förklaras med att de aldrig får ett seedat lag med i gruppen. Ändå fick ju Frankrike och Tyskland uppseendeväckande enkla vägar till utslagningsfasen, 1998 och 2006, för att ta några exempel.

Nu fick Sydkorea en av de allra tuffaste grupperna, oavsett hur nonchalant David Fjäll lät om Sydafrikas chanser att komma tvåa i den gruppen. Jag kommer gå in på det mer senare med en ordentlig genomgång.

Nummer två är att Brasilien under min livstid aldrig har fått en tuff lottning, och nu har det ändrats. 2002 fick de en löjligt enkel lottning, 1994 och 1998 sådär, 1990 lär på förhand ha setts som väldigt enkel, under Havelange-eran, och 2006 kan också klassas som sådär. Med Portugal och Elfenbenskusten blir det nu nåt att bita i.

Italien och England fick enkla lottningar, men båda har tidigare fått ganska svåra, särskilt Italien har ända sedan 1994 haft det väldigt tufft med lottningen.

Sen tycker jag det var väldigt märkvärdigt att VM-finalisten Frankrike inte hamnade i seedningsgruppen. Den föregående VM-turneringens resultat brukar ju annars väga tungt i dessa sammanhang.

Nåja, jag återkommer till ämnet senare.