Siena och Club Calcio

Det här kommer att låta som hajp, i och med Siena vunnit Chievo med 4-1 i lunchmatchen, men det är några veckor nu som jag börjat tänka att det kanske blir Siena som blir höstens lag i Serie A. Det mest otippade laget i den övre halvan. Om nu inte Cagliari lyckas hålla sig kvar där.

Det började just med matchen mot Cagliari på Sant'Elia. Cagliari har som alla vet haft problem med att skaffa ett fruktat anfall till truppen och även i praktiken anfallare som gör tillräckligt många mål. Ändå har det så långt inte varit något annat lag än Siena som fått Cagliaris hela offensiva spel att verka så impotent. Och i slutändan var toskanerna närmast segern i det mållösa mötet. Sedan dess har Siena inte förlorat. Så, jag har varnat er.

* * *
Just nu sitter jag framför Udinese - Palermo på Tv4 Sport.

Jag hoppas att Toto Di Natale gör mål, för det finns inget jag längtar till mer än att ännu en söndag sitta framför Club Calcio och höra studion för 76:e gången prata om hur fantastisk denne Di Natale är.

Sen finns det spelare som man kan prata om ändå även om de inte gjort mål eller knappt spelat.

Så man kan ju alltid hålla tummarna för att åter får höra Marcus Birro ösa diverse smickrande beskrivningar över Francesco Totti. I en förutsägbar mediavärld vill man att någon gör något annorlunda. Som att beskriva Totti som underbar, fantastisk, ovärderilg, stor, kär. Det räcker med alla rubriker om Nicolas Burdissos storhet som man annars måste stå ut med.

Om vi har ännu mer tur så kanske någon kan prata om den underbare gentlemannen Alessandro Del Piero. Vars Juventus ju slog Inter igår. Det kanske kan vara en anledning.

Alltid en tidsfråga när det går för bra...

Från en text som jag lade ut på Svenskafans.com Cagliari:

Efter gårdagens kryss i Cesena har Cagliari nu gått fem matcher i rad utan att förlora. Visserligen ingår det fyra oavgjorda matcher i den sviten, och laget har fortfarande svårt att göra mål, precis som många befarade inför säsongen, då det inte verkade finnas en riktig superstriker i anfallet.

Men ändå. På de första åtta matcherna har det alltså bara blivit ett nederlag, och Ficcadentis start på säsongen är klubbens bästa på sju år. Om ett sånt konstaterande känns märkligt så beror det på att Allegris fantastiska lagmaskin både första- och andra året tog ett tag på sig att komma igång.

En man har varit närmast majestätisk i försvaret. Davide Astori. Den unge klippan som av någon märklig anledning aldrig återanslöt till sin moderklubb Milan. Cagliari köpte loss honom för drygt 40 miljoner i somras, och den som kanske blev rädd för att den pressen skulle spräcka bubblan fick alltså fel. Vi har istället sett felfritt försvarsspel av en ny general. Astori har blivit än mer stark, än mer säker, och än mer spelintelligent.

Men nu får vi inte se honom för resten av året. Först i januari beräknas han vara tillbaka från det skada som åsamkades honom i söndags när Napoli var på besök på Sant'Elia. Cagliari får alltså klara sig utan en av sina absolut bästa spelare resten av höstsäsongen. Jag befarar att mycket kan gå åt helvete. Övertygad om att vi inte längre kommer att få drömma om en fantastisk topplacering i tabellen.

Allt på grund av en ligistpojke från Argentina.

Bollen skickades mot en farligt ensam Ezequiel Lavezzi, innan vår general snabbt var frame och utmanövrerade honom. I frustrationen sparkade Lavezzi undan stödbenet på sin motståndare, och i fallet gick det som det gick. Jag trodde och hoppades att det handlade om varningsfiskande filmning när Astori låg och kved i gräset. Men han bars ut på bår och kom aldrig tillbaka.

Skit händer i fotboll, men när det handlar om rent sabotage har jag svårt att förlåta det. Jag kan inte släppa att vad som än händer under hösten kommer vi alltid att fundera på vad som hade hänt om Astori varit med. För även om laget inte faller som ett korthus - trots allt har laget fortfarande inte släppt in något spelmål på de nästan två hela matcher som spelats utan honom - så finns det ingen som är i närheten av att kunna ersätta Astori. Möjligen Canini, men han är ingen reserv, så det kommer att bli en lucka i mittförsvaret som en Lorenzo Ariaudio inte kommer att kunna fylla ut på samma sätt.

Så nu riktas mina mindre smickrande känslor mot Ezequiel Lavezzi. Ni är alla bekanta med den romantiska bilden av El Pocho. Kelgrisen som har hamnat rätt. Som får folk att tänka på Maradona. Som sliter som ett djur i varje match. Som inte är någon gentleman, men är omtyckt ändå, för vem bryr sig om gentlemän i fotboll? Det gör inte jag heller. Vill man se duktiga pojkar, finns det andra arenor att söka sig till. Som ett bibliotek, eller Frälsningsarmén.

Men jag har inte heller någon anledning att älska eller förlåta en spelare för att han inte är en gentleman. Vem som helst förstår att det inte var meningen att skada på det sättet. Men det var ändå meningen att det skulle kännas. Någon annan måste betala för att man inte får det man vill ha. Eller för att man misslyckas. Total egoism. Ovärdigt en som jämförs med Diego. Diego hade en fighter i sig också, men den här typen av skit var inte hans grej. Jag kan inte förlåta detta.

Nu vill jag bara att motsvarande sak händer El Pocho. Jag vill att han ska känna och jag vill att Napolis supportrar ska känna det jag känner. Så att det råder balans och samförstånd. Nästa omgång åker Napoli till Sicilien och Catania. Varför inte att en Izco, en Delvecchio eller en Maxi Lopez blir frustrerad och sparkar Lavezzi bort från resten av höstsäsongen?

Öga för ögra, tand för tand. Det är inte snyggt. Det är rätt korkat. Men fotboll är en primitiv sport ibland.

Så här slutar Serie A (under pistolhot den 10 september)

Det var nästan så att det tvingades fram, men att lägga ett tips om hur säsongens Serie A slutar "hör till", som man säger. Jag har dessutom fått mitt normala fotbollsintresse tillbaka. Allt som krävdes var tio dagars sjukdom och andra - för den här bloggen irrelevanta - skäl som fick mig att "komma hem" till såna här saker.

Nå, jag sneglade lite snabbt på trupperna och analyserade lite i skallen, använde mig av erfarenhetsvisdom, och lade fram ett tips efter premiärmatchen Milan - Lazio, men innan lördagskvällens möte mellan Cesena och Napoli.

Naturligtvis ska tipset - från 10 september - tas med en nypa salt, men, här kommer det i alla fall:

1. Juventus - Med facit i hand ett mindre anmärkningsvärt tips. Jag körde egentligen en hel del på "feeling" här. De rationella tankarna handlar om att Antonio Conte verkar vara rätt man (har erfarenhet och kunskap om klubben, och är bevisligen en skicklig fotbollstränare generellt) och att man "slipper" Europaspel den här gången. Truppen är inte superimponerande, men har en bra balans mellan elegans och energi, och mellan gamla och unga. Och så "känslan" att när Juve väl kört ner sitt rykte i botten och alla slutat tro, då kommer en kanonsäsong. Att det inte är något Juventus som kommer att gå till historien spelar ingen roll. Serie A:s topp är vad det är just nu. Njut av oförutsägbarheten medan den varar.

2. Milan - Har i mina ögon inte ett lika stabilt lag som ärkerivalen, men mer flärd och en mer intressant blandning. Men jag tycker att det fortfarande är ett lag som lever i skuggan av Carlo Ancelottis Milan. Jag får aldrig känslan att Milan är oslagbart. När Antonini spelar känns det som att det närsomhelst kan uppstå ett friläge för motståndarna. Faktum är att hela backlinjen känns svagt för ett riktigt mästarlag, med undantag för Thiago Silva som råkar vara ett av världens bästa mittbackar. Nej, jag tror att faran för Milan är att både klubben och media tror att laget är bättre än vad det är, och den ekvationen kan omöjligen sluta lyckligt. Självklart kan man vinna ligan, det finns fortfarande ett vakuum i toppen av italienska ligan, men mitt utgångstips är att man missar ligan och åker ur i typ kvartsfinalen av Champions (beroende på lottning såklart).

3. Inter - För första gången sedan Calciopoli tror jag inte på nerazzurri inför säsongen. Jag trodde att Benitez skulle vara klockren för att åtminstone ta hem ligan förra säsongen. Jag trodde inte att Gasperini skulle bli ett sånt totalt praktfiasko som det blev, inte heller att en sån stor klubb som på senare år fått så mycket erfarenhet skulle agera så dumt i hanteringen av situationen. På många sätt skulle man fortfarande kunna hävda att Inter har seriens bästa lag. Tveksamheten kommer av att många av spelarna lär vara både mätta och halvrostiga vid det här laget. Eto'o skeppades iväg till Dagestan för alldeles för lite ersättning i mina ögon, men Diego Forlan har levererat överallt sen flytten ifrån Man United, och när Milito verkar sakteligen komma i form, och Pazzini äntligen blivit en stjärna, bör även Gasp kunna leda laget till en ny CL-plats. Men efter tipset har ju Gasp sparkats och Ranieri kommit in. Då antar jag att det ser ännu bättre ut. Jag skulle dock ändå inte tippa laget som mästare i detta nu.

4. Napoli - I princip samma lag som förra säsongen, med några förstärkningar, varav alla utom Inler är utfyllnadsspelare. Jag är inte opåverkad av det som har hänt sen jag tippade, men det kanske fortfarande inte är läge att helt ta bort min skepticism. Napoli är för första gången på länge med i en enorm stor turnering vid sidan av ligaspelet, och lever den här gången med ett press som man inte riktigt hade förra säsongen. Men än så länge verkar trion längst fram fortsätta leverera.

5. Lazio - Edi Reja kom till klubben när man var på god väg ner till Serie B. Han styrde upp röran och i sin andra säsongen lät han offensiva kvaliteter föra laget till toppen. Inför den här säsongen gjorde man av sig med problembarnet Zarate, den relativt framgångsrike ytterlöparen Lichsteiner och halvfloppen Floccari. In kommer Cissé och Klose, båda fortfarande med viss stjärnstatus, liksom Federico Marchetti, vilket ger laget tyngd framåt, och för första gången på väldigt länge en riktigt bra målvakt. Det såg med andra ord sjukt bra ut och att på förhand tippa Lazio före Roma kändes rätt för första gången sedan Cragnottis dagar. Men det finns trots allt faktorer som gör att det kan bli en riktig missräkning av detta. För det första vore det typiskt Lazio att falla när man som minst anar det, precis som man ofta överträffar alla förväntningar när det är spela-för-kontrakt som gäller. Och killen mellan burarna... Som absurt nog spenderade ett helt år i Massimo Cellinos frysbox. Även om Marchetti var enormt bra under sina två säsonger i Cagliari, på ett sätt som han sällan får ett erkännande för, har han nu som målvakt förlorat oerhört mycket på att inte få en enda minut i tävlingsmatcher på ett helt år. Att från det gå in i en större klubb med större förväntningar, kan trots allt sluta illa. Men på pappret har laget i alla fall en riktig målvakt för första gången på länge. Klantskallen Muslera var för mig en vattendelare mellan folk som förstår sig på fotboll och folk som luras av illusioner.

6. Fiorentina - Jag fortsätter med mitt förtroende för Sinisa Mihajlovic. Att han trots allt skulle vara den rätte mannen för att skapa ordning i Fiorentinas försvar och efter en övningssäsong så kanske det är dags nu. Dessutom har man Jovetic med den här gången (dock skada på Gilardino, verkar det som).

7. Udinese - Tappar en del viktiga kuggar, men har tillräckligt med stabilitet för att parkera i övre delen av tabellen. Kan påverkas negativt av eventuella framgångar i EL.

8. Roma - För mycket nytt för att det ska ge resultat direkt. Kul med Luis Enrique som tränare, men kanske mindre bra. Känns dessutom ganska osympatiskt att ett gäng kostymnissar bestämmer sig för ett "projekt", för att sen komma och köpa en klubb, ha en påtvingad Barcavision med sig, och sågar bandieran omgående. Det blir åter en mellansäsong, men media kommer att älta ämnet "Roma" varje vecka.

9. Palermo - En massa unga spelare och ett par sålda nyckelspelare gör att situationen i stort sett förblir som den har varit - Palermo blir en "färgklick" i Serie A, blandar högt med lågt, gör en del fantastiska matcher, men kommer aldrig vara i närheten av något konkret utöver ännu en plats i Europa League, där man i så fall kommer att göra en halvtaskig insats.

10. Parma - Minns inte hur jag resonerade här, men som vanligt mycket kvalitet offensivt, något mindre defensivt. Och med facit i hand - om man ska kalla fyra omgånger det - verkar det åter bli en säsong av underprestation. Eller så är det bara logiskt; laget är för obalanserat.

11. Genoa - Ett av de absolut mest svårtippade. Generellt har president Preziosi kört nån slags avveckling som jag har svårt att förstå. Man får inte glömma att Genoa var ytterst nära ett CL-kval för bara 2,5 år sen. Men sedan dess har klubben bytt lika många spelare som ett NHL-lag, och nu står man med en halvhygglig trupp där största hoppet hittas hos några anonyma sydamerikaner. Konstigt nog var laget i serieledning för någon vecka sen.

12. Chievo - Har behållit de flesta nyckelspelarna och får som vanligt arbeta i lugn och ro.

13. Cagliari - De tre senaste säsongerna har jag alltid varit mer orolig för mitt lag än allmänheten, och även inför den här säsongen var jag pessimistisk. Men när det väl blev dags att tippa kände jag mig betydligt mer optimistisk än alla andra, som misstänker att laget utan en riktig målgörare kommer att glida neråt i tabellen. Och det där är fortfarande ett problem. Visserligen har tre av säsongens nya anfallare - El-Kabir, Larrivey (tillbaka från lån efter ett helt år i Argentina) och Thiago Riberio - redan hunnit näta, men annars har man inte övertygat. Jag tror och hoppas ändå att det ordnar sig eftersom resten av laget är väldigt samspelt, och mittfältet - med Cossu som livsviktig länk till målgörarna - är tillräckligt bra för att bära laget till en halvtrygg position i mitten av tabellen även med ett mediokert anfall. Överlag har Cagliari länge känts nästan som en självgående maskin, vilket kan förklara varför halvdana tränare som Ballardini och Donadoni periodvis har varit så sjukt framgångsrika i klubben.

14. Catania - Ett brett lag offensivt som alltid är starkt hemma på Sicilien. Jag hade varit beredd att ge en ännu högre placering, men känner mig så sjukt tveksam till Vincenzo Montella som coach. Kanske har jag inte tittat noga, kanske är jag fördomsfull, men Montella var aldrig känd som någon superintelligent spelare och har knappt hunnit lägga av. Är han verkligen mogen för detta? Tveksamt. Och att börja i Catania låter inte optimalt. Chievo eller Udinese vore annat.

15. Cesena - Framgångstippat av många på grund av diverse stjärnspelare som anslutit till klubben. Är dock ganska ojämnt, och det kanske inte är någon bra framgångsrecept, det här att slåss i botten med ett gäng medelmåttor bland en del spelare som egentligen hör hemma högre upp i tabellen. Plus och minus borde således bädda för en mitten-botten-placering. Och det såg riktigt bra ut i premiären (hade mycket väl kunnat bli vinst om det inte varit för utvisningen). Poänglöst just nu, men jag utgår ändå från att de täta hemmamatcherna kommer att ge tillräckligt med poäng för överlevnad.

16. Bologna - Har de senaste åren lyft sig en aning från en självklar nedflyttningskandidat till ett lag med en hel del vassa spelare, som ska befinna sig en bit ovanför strecket. Det ser inte lovande ut i skrivande stund, men jag tänkte mig också att Pierpaolo Bisoli kunde vara laget till hjälp. Minns hans defensivporr i början av förra säsongen när hans Cagliari radade upp 0-0-matcher.

17. Atalanta - Försvaret såg inte särskilt starkt ut på pappret. Sanningen är att jag inte ens hade minuspoängen i åtanke när jag tippade. Det verkar i och för sig inte spela någon roll efter att den flygande starten redan käkat upp underläget. Som det ser ut nu är detta alltså en grov miss i tippandet, men, det får bli som det blir.

18. Lecce - Typiskt jojolag som hade det jobbigt redan förra säsongen. När man nu tappar De Cagnuson talar än mer för att man gör storebror Bari sällskap i Serie B snart.

19. Siena - Minns inte exakt hur jag resonerade här. Laget såg helt enkelt inte märkvärdigt ut och att tappa sin succétränare kan inte hjälpa.

20. Novara - Det är nästan aldrig det på pappret sämsta laget som också slutar sist, men jag måste gå på det som jag har. Novara har för mig en anonym trupp, av den enkla anledningen att jag inte har tid att följa Serie B. Det finns några etablerade namn här och där, framförallt i anfallet, med Miramoto, hjälten Jeda och ex-Chievo Granoche som jag är lite sur på efter en uddamålsförlust för Cagliari våren 2009.

Give Euro 2012 Back to the Armenians

Efter att ha sett hur Irland tog kommandot i den avgörande gruppmatchen mot Armenien undrar jag om det inte är dags för de gröna att dra sig ur EM-kvalet och ge sin plats till stackars Armenien. Det som händer är att anfallaren Simon Cox tar ner ett uppspel med armen utan att någon verkar märka det. När han sen försöker skjuta in bollen stoppes bollen utanför straffområdeslinjen av den utrusande målvakten. Det röda kortet hade vanligtvis varit korrekt, men det är en skandal med tanke på att situationen borde ha blivit avblåst innan och gett rött kort åt Cox. Som det blev nu fick Irland alltså knappt 70 minuter på sig att med en man mer mot Armenien hålla undan och därtill vinna. En förlust hade gett Armenien playoffplatsen.

Backa bandet två år och minns hur halva världen ville att Irland skulle till EM på Frankrikes bekostnad (eller åtminstone få till ett omspel) när Thierry Henry kvitterade i returmatchens förlängning, vilket ledde till franskt avancemang istället för straffsparksläggning. Det rimliga vore nu att hela världen sluter upp bakom Armenien och kräver irländsk reträtt, alternativt ingripande av Uefa. Eller så får världens fotbollsentusiaster skrika saker som "cheats!" varje gång Irland spelar en landskamp.