Del 11: Mest givna mästaren på decennier

1. Frankrike
Efter så många sorger post-2000. 2002 när man hade ett snuskigt bra landslag. 2006 när man mitt under VM toppade och borde ha vunnit den där finalen. Otroliga men också underkända 2008. Katastrofalt usla 2010. Vinsten kom för mina kära les bleus.

Men det var för sent för att jag ska känna extasen. När man är 36 har man tappat sin naivitet.

Sen har fotbollen själv fortsatt att i kommersialismens intresse vulgarisera bort det mesta av det vackra.

2018 års Frankrike spelar i en dräkt som i sig säkert är tillräckligt duglig men som inte på något sätt kan nudda de vackra skapelser som Le Coq Sportif och Adidas skänkte det. Att dräkten i fråga dessutom kommer från ett basketmärke som Nike hjälper inte. Eller, det är väl snarare den främsta orsaken.

Inte heller sportsligt är man sådär fantastiskt fin att skåda. Griezmann är en ganska härlig spelare, men i övrigt är det mer power än finess. Nya stjärnskottet Mbappe är oerhört värdefull och kommer säkert att vinna ytterligare stora titlar till de blå i framtiden men utan sin speed är han relativt medelmåttig. Han är inte värdig att jämföras med en Zidane och han är inte ens graciös så som en Thierry Henry.

Efter allt detta naggande är det ändå på sin plats att hylla laget som den mest värdiga vinnaren på decennier. Detta Frankrike behövde knappt gäspa för att vinna VM. Man var så överlägsna att man kunde bjuda på världshistoriens mest pinsamma målvaktstabbe. I en VM-final. Framför den målvakten hade man ju en defensiv som hade kontroll på allt och alla. Då återstår bara för motståndaren att ta hand om Pogba, Griezmann och Mbappe. Det är inte Zidane- eller Platiniklass på det, men det är ändå game over.

Och nu är Frankrike i sällskap med Uruguay, Italien, Brasilien, Tyskland och Argentina. De länder som har lyckats ta fler än ett VM-guld.

6 vinster
1 oavgjord
0 förluster

15 gjorda mål
6 insläppta mål

Del 10: Första finalisten från Balkan

2. Kroatien
88 år efter VM:s begynnelse fick vi då till slut ett jugoslaviskt landslag i VM-finalen. Jag har inte varit med hela vägen men det de säger är att det är det lynniga kynnet som stoppat dessa bollsportsfundamentalister från att nå hela vägen tidigare, och det stämmer inte på de decennier jag följt dem.

Detta Kroatien var inte riktigt antitesen till det heller. När Spanien lyckades åka ur i åttondelen var Kroatien det enda laget som kunde rädda den svagare halvan av slutspelsträdet genom att ta sig till final utan att vi skulle ge en enkel lottning som hela förklaringen.

I varje runda var de rutiga favoriter men var på god väg att som vanligt ge bort det när det gällde som mest. Så skillnaden var att de kunde rycka upp sig tillräckligt för att ta hand om skiten som de själva skapat.

Det innebar två onödiga straffsparksläggningar mot Danmark och Ryssland. Och en förlängningsvinst mot England.

Jag minns fortfarande hur en ung Luka Modric hoppade in i Kroatiens nederlag i gruppspelsavslutningen mot Australien i Tyskland 2006. Efter matchen hörde jag om att det var det positiva med den matchen... Att en blivande storspelare fick visa upp sig på den stora scenen för första gången. "Det säger de väl alltid", tänkte jag. 12 år senare kunde man konstatera att för en gångs skull så fick de också rätt.

Nå, varken Modric eller de andra kunde förstås göra mycket väl i finalen. Det går aldrig att känna det som spelarna känner, men känslan för en utomstående var att det inte skulle gå att krama ut något mer efter tre helvetesmatcher, plus det faktum att man inte hade något mer att bevisa, i finalen mot ett starkt Frankrike. Och precis så blev det. Ett av efterkrigstidens minst nervkittlande finaler.

4 vinster
2 oavgjorda
1 förlust

14 gjorda mål
10 insläppta mål

Del 9: Svenskt England, halvfullt glas

4. England
Good old England. Tillbaka i rampljuset 28 år efter att Bobby Robson var så nära att ta dem till VM-final i Rom.

Eller?

I don't know.

Jag vill hävda att England från ett svenskt perspektiv nog var turneringens mest överskattade lag. Att många talade om Harry Kanes förträfflighet för att han gjort en radda mål mot the might of Panama... Och ytterligare nån mot Tunisien... Varav flera på straff... Gör en inte till en stor spelare.

Det är lika tröttsamt varje gång. Svenskar gillar England och tittar på PL. Och då får vi höra inför varje stort mästerskap att "den här gången" har England minsann ett bra lag. Även när det motsatta är sanningen. I den här svennevärlden existerar bara England. Att fransmän, kroater, tyskar, spanjorer, portugiser m m levererar i andra ligor existerar inte. Det är som att vi enbart skulle följa Allsvenskan och enbart utifrån det anta att ett allsvenskt präglat landslag skulle sopa mattan med Makedonien eller Österrike. Jonathan Ring... Shit vad han är het i DIF nu. Watch out, världen.

Englands största bedrift i turneringen var att spela oavgjort mot Colombia utan James Rodriguez och besegra ett överpresterande Sverige.

Det speglar att man är bra men en i mängden av landslag som via tur med lottning eller en bra dag på jobbet kan nå semifinal. Englands landslag idag och framförallt 2018 lever i skuggan av det landslag som Sven-Göran Eriksson ledde. I det landslaget fanns en del stora spelare. Generationerna efter har inte kunnat fylla ut det tomrum som lämnats av spelare som Campbell, Ferdinand, Gerrard, Owen, Rooney och så vidare.

3 vinster
1 oavgjord
3 förluster

12 gjorda mål
8 insläppta mål


3. Belgien
Belgiens gyllene generations sista stora stund blev inte något legendariskt men tillräckligt mycket för att man inte ska summera dess prestationer som en flopp.

Det började under kvalet till VM 2014 och slutar någonstans nu. Fortfarande har många spelare mycket i sig. Så det var kanske inte sista natten med gänget. Men kapten Kompany försvinner. Och att Hazard, Lukaku och De Bruyne samtliga ska vara på topp 2022 är inte särskilt troligt. Kanske kan man ta ett EM-guld 2020 men EM är inte VM.

Fram till detta VM presterade de röda djävlarna okej. Man har klarat pressen såpass att man kunnat leverera det minsta man kan begära. Att Argentina blev för svårt i kvartsfinalen 2014 är acceptabelt. Men att ytterligare två år bakom sig åka ut mot Wales i samma stadie av EM är det inte.

Nu blev man ganska enkelt stoppade av Frankrike i semifinal. Glaset är halvtomt. Men å andra sidan besegrade man det mest prestigefyllda landslaget i världen - Brasilien - i en episk holmgång i kvartsfinalen och då är glaset halvfullt. Det var DET test som belgarna till slut klarade av. Det som gör att vi kan säga att den gyllene generationen också gjorde en liten markering. Något som gör att vi kommer att minnas dem på samma sätt som vi idag till exempel minns Frankrikes 80-talsgeneration.

6 vinster
0 oavgjorda
1 förlust

16 gjorda mål
6 insläppta mål