När Chile nådde åttondelsfinalen i VM 1998 i Frankrike gjorde man det utan att vinna en enda match i gruppspelet. Därför var det första gången sedan 1962 som vann en VM-match när Honduras besegrades rätt enkelt i första matchen med 1-0.
Precis innan VM blev jag varse om det här snacket kring "det chilenska fotbollsundret" signerat Marcelo Bielsa, vilket jag inte riktigt förstod. Även om Chile aldrig har varit en gigant inom fotbollsvärlden så har de haft sina perioder och ett lyckat VM-kval borde inte betraktas som något under. Det här var liksom inte Venezuela eller nåt åt det hållet.
Fortfarande tycker jag väl så i grund och botten, men man hade lättare att förstå det efter att ha sett laget i gruppspelet. 12 års frånvaro på den stora scenen, och plötsligt dyker det här hyperoffensiva laget upp och kör över allt motstånd, och lyckas nästan även riva sönder Spanien. Det var verkligen något märkvärdigt med det här landslaget.
Den stora svagheten var den extrema ineffektiviteten. Sammanlagt borde Chile kanske ha gjort sex mål på sina två första matcher, och om en sån sak hade gett laget gruppsegern, kan man alltid leka med tanken att det blivit lite "Uruguay" av dem också.
Till skillnad från Uruguay hade dock Chile inget vasst försvarsspel, så matchen mot Brasilien blev nästan lika ensidig och tråkig som 12 år sen när samma länders möte slutade med brasiliansk 4-1-seger på Parc de Princes. Orutinen lyste igenom på samma sätt som matchen mot Spanien. Man blev ganska enkelt utmanövrerade.
Siffror:
2 vinster
0 oavgjord
2 förluster
4 gjorda mål
5 insläppta mål
---
Läs även andra bloggares åsikter om vm, 2010, sydafrika, chile, bielsa
lördag 31 juli 2010
11. Portugal
2010 blev rent formellt Portugals sämsta mästerskap på åtta år. Sen dess har man nått en EM-final, en VM-semifinal och en EM-kvartsfinal.
Spelmässigt var det en okej turnering och laget påminde mycket om det landslag som vi såg för fyra år sen i Tyskland. Portugal är en fotbollsnation som jag tror de flesta förknippar med överdrivet eleganta offensiva spelare. De borde därmed stå för den publikfriande fotboll som de visade upp år 2000 i EM, när de inledde det som nu kan beskrivas som landets överlägset mest framgångsrika era i fotbollshistorien. Men även om tekniken alltid finns där, har målfesterna nästan alltid uteblivit. Undantaget kom i den andra spelomgången i årets VM. I tio år har man knappt lyckats få fram en enda vettig målskytt som håller på den här nivån. Pauleta höll mest på kvalnivå och Nuno Gomes vaknade bara till då och då. Brassen Liedson - ännu en i raden av "neutraliserade" brassar och Sean Banan-lookaliken Danny fick inte mycket att säga till om i det här mästerskapet.
Hatten av ändå för att man än en gång lyckas prestera det som förväntas av en toppnation med råge, trots att man kan ifrågasätta deras status som ett av de allra bästa i Europa. Man åker ut ur VM med bara ett insläppt mål och man kan alltid undra vad som hade hänt om man inte stött på Spanien i åttondelen. En match där man för övrigt såg ut att vara på god väg att få till en skräll via förlängning eller straffar.
Annars är det svårt att säga så mycket. Premiären mot Elfenbenskusten var ganska intetsägande, medan målorgien mot Nordkorea också känns bara hux flux och typiskt Portugal i det att det funkar bra att ösa in mål utan en bra striker när man möter klart sämre motstånd. Brassematchen var visserligen imponerande, men det finns ju ändå en massa frågetecken kring motivationsaspekten i den matchen från Dungas mannar.
Jag hade ändå på känn att de skulle knäcka Spanien, och i ungefär 60 minuter kände jag som sagt att det var på väg. Men ingen lär väl ha gråtit efteråt. Portugals smekmånad med fotbollsvärlden har varit över sedan 2006. Slakten i Nürnberg var det första steget, och dramat mot England fick åtminstone många här i Sverige att se på laget som ett gäng jobbiga filmare.
Sakta men säkert har man i alla fall börjat klättra i VM:s maratontabell.
Siffror:
1 seger
2 oavgjorda
1 förlust
7 gjorda mål
1 insläppt mål
---
Läs även andra bloggares åsikter om vm, 2010, sydafrika, portugal, pauleta, gomes, danny, liedson
Spelmässigt var det en okej turnering och laget påminde mycket om det landslag som vi såg för fyra år sen i Tyskland. Portugal är en fotbollsnation som jag tror de flesta förknippar med överdrivet eleganta offensiva spelare. De borde därmed stå för den publikfriande fotboll som de visade upp år 2000 i EM, när de inledde det som nu kan beskrivas som landets överlägset mest framgångsrika era i fotbollshistorien. Men även om tekniken alltid finns där, har målfesterna nästan alltid uteblivit. Undantaget kom i den andra spelomgången i årets VM. I tio år har man knappt lyckats få fram en enda vettig målskytt som håller på den här nivån. Pauleta höll mest på kvalnivå och Nuno Gomes vaknade bara till då och då. Brassen Liedson - ännu en i raden av "neutraliserade" brassar och Sean Banan-lookaliken Danny fick inte mycket att säga till om i det här mästerskapet.
Hatten av ändå för att man än en gång lyckas prestera det som förväntas av en toppnation med råge, trots att man kan ifrågasätta deras status som ett av de allra bästa i Europa. Man åker ut ur VM med bara ett insläppt mål och man kan alltid undra vad som hade hänt om man inte stött på Spanien i åttondelen. En match där man för övrigt såg ut att vara på god väg att få till en skräll via förlängning eller straffar.
Annars är det svårt att säga så mycket. Premiären mot Elfenbenskusten var ganska intetsägande, medan målorgien mot Nordkorea också känns bara hux flux och typiskt Portugal i det att det funkar bra att ösa in mål utan en bra striker när man möter klart sämre motstånd. Brassematchen var visserligen imponerande, men det finns ju ändå en massa frågetecken kring motivationsaspekten i den matchen från Dungas mannar.
Jag hade ändå på känn att de skulle knäcka Spanien, och i ungefär 60 minuter kände jag som sagt att det var på väg. Men ingen lär väl ha gråtit efteråt. Portugals smekmånad med fotbollsvärlden har varit över sedan 2006. Slakten i Nürnberg var det första steget, och dramat mot England fick åtminstone många här i Sverige att se på laget som ett gäng jobbiga filmare.
Sakta men säkert har man i alla fall börjat klättra i VM:s maratontabell.
Siffror:
1 seger
2 oavgjorda
1 förlust
7 gjorda mål
1 insläppt mål
---
Läs även andra bloggares åsikter om vm, 2010, sydafrika, portugal, pauleta, gomes, danny, liedson
fredag 30 juli 2010
12. USA
Sviten håller i sig. Sen USA gjorde comeback i VM för första gången på 40 år i Italien 1990, har laget gått vidare från gruppspelet varje gång VM spelats utanför Europa, och åkt ur innanför Europa.
Men det här var första gången man gjorde det med sådana höga förväntningar på sig. Det var så sjukt nära att allt gick åt skogen att jag fortfarande anser att målfirandet efter Donovans 1-0 mot Algeriet på övertid var lite tama. Jag hade väntat mig något mer vilt.
Den matchen var också den enda där USA inte satte sig själv i underläge. Hela VM blev därför lite konstigt. Ständiga tidiga baklängesmål och en jakt på kvittering därefter. Detta bidrog till att göra laget till en av de mest populära. Det var inte typisk kontringsfotboll som i Confed, utan desperata attacker mot mål på hockeymanér.
Om vi nu inte ska räkna in Landon Donovan, så var USA ett lag som saknade den där stjärnan som skulle ordna allt i svåra lägen.Det var ett starkt kollektiv där nästan vem som helst kunde gå in och göra ett lika bra jobb som någon annan. Kanske finns det en koppling här till att man alltid räknade kallt med att de hade en god chans att återhämta sig innan 90 minuter passerat.
Som de flesta andra känner jag mig rätt kluven till USA som fotbollsnation. Det känns bra att det finns något i världen där de inte är självklara jättar, och det känns också bra att landets svaga position inom fotboll hindrar deras möjligheter att utveckla dess utformning alltför mycket, så att det inte blir NHL av det hela. Men det har också varit ett roligt lag att titta på. Givetvis spelar det in att man ofta har varit tvungna att ösa på, men det är ändå kul att se ett lag spela det närmaste man kan komma den gamla brittiska fotbollen, i ett VM där de flesta lag annars spelar rätt så håglöst med en ensam anfallare längst fram. Det handlar inte bara om "offensiv fotboll", utan om det där krigarhjärtat som man förr i tiden såg hos landslagen från de brittiska öarna.
Siffror:
1 seger
2 oavgjorda
1 förlust
5 gjorda mål
5 insläppta mål
---
Läs även andra bloggares åsikter om vm, 2010, sydafrika, usa, donovan
Men det här var första gången man gjorde det med sådana höga förväntningar på sig. Det var så sjukt nära att allt gick åt skogen att jag fortfarande anser att målfirandet efter Donovans 1-0 mot Algeriet på övertid var lite tama. Jag hade väntat mig något mer vilt.
Den matchen var också den enda där USA inte satte sig själv i underläge. Hela VM blev därför lite konstigt. Ständiga tidiga baklängesmål och en jakt på kvittering därefter. Detta bidrog till att göra laget till en av de mest populära. Det var inte typisk kontringsfotboll som i Confed, utan desperata attacker mot mål på hockeymanér.
Om vi nu inte ska räkna in Landon Donovan, så var USA ett lag som saknade den där stjärnan som skulle ordna allt i svåra lägen.Det var ett starkt kollektiv där nästan vem som helst kunde gå in och göra ett lika bra jobb som någon annan. Kanske finns det en koppling här till att man alltid räknade kallt med att de hade en god chans att återhämta sig innan 90 minuter passerat.
Som de flesta andra känner jag mig rätt kluven till USA som fotbollsnation. Det känns bra att det finns något i världen där de inte är självklara jättar, och det känns också bra att landets svaga position inom fotboll hindrar deras möjligheter att utveckla dess utformning alltför mycket, så att det inte blir NHL av det hela. Men det har också varit ett roligt lag att titta på. Givetvis spelar det in att man ofta har varit tvungna att ösa på, men det är ändå kul att se ett lag spela det närmaste man kan komma den gamla brittiska fotbollen, i ett VM där de flesta lag annars spelar rätt så håglöst med en ensam anfallare längst fram. Det handlar inte bara om "offensiv fotboll", utan om det där krigarhjärtat som man förr i tiden såg hos landslagen från de brittiska öarna.
Siffror:
1 seger
2 oavgjorda
1 förlust
5 gjorda mål
5 insläppta mål
---
Läs även andra bloggares åsikter om vm, 2010, sydafrika, usa, donovan
torsdag 29 juli 2010
13. England
Good old Enlgand misslyckades igen. Den här gången med råge. Hela VM var egentligen ett halvt fiasko som såg lite bättre ut eftersom Frankrike hittade en ny lägstanivå som ingen gjort tidigare, och Italien slutade sist i sin grupp. Det enda man presterade var knappt 5 minuter av anstormning mot det tyska målet i åttondelen. Utöver det så... Vi som tyckte att Svennis England var ruskigt tråkiga för fyra år sen fick se ett riktigt skitlag den här gången, som var tråkigt och dåligt.
Som jag skrev mitt under VM tycker jag att pressen här i Sverige (och antagligen även där borta) har haft en övertro på Fabio Capello. Man har stirrat sig blinda på en lyckad kval och en tränare vars rykte på 2000-talet har varit större än hans meriter, och struntat i uppenbara brister i truppen, eller i vanlig ordning överskattat vissa spelare för att man ser dem briljera i Premier League varje vecka. Men som Stu Baxter skulle ha sagt, this is the World Cup, not the fucking Premiership.
De två största problemen var längst fram och längst bak.
England hade ingen målvakt. Så mycket riktigt gjorde Robert Green den kanske mest komiska tabben sedan René Higuitas misslyckade utflykt mot Roger Millas zon i VM 90 redan i första matchen.
England hade en anfallare av yttersta klass. Så mycket riktigt fick England svårt att göra mål. Mot Algeriet kunde man knappt skapa chanser. Mot USA och Slovenien var de väldigt få.
Den där anfallaren heter Wayne Rooney. Som de flesta andra största världsstjärnorna i den moderna fotbollen hade han oddsen emot sig när det kommer till scenariot att han totaldominerar och lever upp till samma status som han skaffat sig i klubbfotbollen. Att han dessutom skulle ta hela Englands anfallsspel på sina axlar gjorde inte saken bättre. Men där satt den ene experten efter den andra och varnade för att England hade en jättechans att vinna VM. Den där Rooney såg ju jättefarlig ut. Mm.... Nice to see your own fans boo yeh!
Dessa två problem förvärrades när även försvaret delvis föll ihop. Ingen Rio Ferdinand och såklart ingen Ledley King efter första matchen. Då kommer Matthew Upson in. Bara en sån sak. Och mot Tyskland faller det hela som ett korthus.
Men sen kom ju ett 2-2-mål som räddade ansiktet. Det fanns plötsligt "ännu en" domarskandal att ta upp. Missförstå mig inte, jag tycker att man har all rätt i världen att älta ett sånt stort domarmisstag. Det är ändå VM vi talar om. Men jag har personligen väldigt svårt att känna medlidandet eftersom jag tycker att 2-2 ändå hade varit ett sånt ologiskt resultat. Jag tror dessutom att Tyskland hade vunnit matchen ändå. Troligen inte med den typen av kontringsmål som vi såg, men man hade gått till pausvila med 2-2, och sen kommit tillbaka och gett matchen ungefär samma karaktär som i början då det stod 0-0.
Om själva incidenten kan jag säga att det är överdrivet att påstå att "alla såg det utom domaren". Jag vill snarare hävda att alla tyckte sig se att bollfan var inne, men det var inte förrän reprisbilderna kom som gapandet började.
Summa sumarum; Englands sämsta VM på minst 20 år, en komisk upprepning av höjda förväntningar och en relativ besvikelse, den här gången rätt så stor. Om fyra år skulle jag tro att det är slut på kapitlet Gerrard-Lampard... De två monstermittfältarna som med facit i hand fick ut väldigt lite av sin tid i landslaget.
Siffror:
1 vinst
2 oavgjorda
1 förlust
3 gjorda mål
5 insläppta mål
---
Läs även andra bloggares åsikter om vm, 2010, sydafrika, england, gerrard, lampard, capello
Som jag skrev mitt under VM tycker jag att pressen här i Sverige (och antagligen även där borta) har haft en övertro på Fabio Capello. Man har stirrat sig blinda på en lyckad kval och en tränare vars rykte på 2000-talet har varit större än hans meriter, och struntat i uppenbara brister i truppen, eller i vanlig ordning överskattat vissa spelare för att man ser dem briljera i Premier League varje vecka. Men som Stu Baxter skulle ha sagt, this is the World Cup, not the fucking Premiership.
De två största problemen var längst fram och längst bak.
England hade ingen målvakt. Så mycket riktigt gjorde Robert Green den kanske mest komiska tabben sedan René Higuitas misslyckade utflykt mot Roger Millas zon i VM 90 redan i första matchen.
England hade en anfallare av yttersta klass. Så mycket riktigt fick England svårt att göra mål. Mot Algeriet kunde man knappt skapa chanser. Mot USA och Slovenien var de väldigt få.
Den där anfallaren heter Wayne Rooney. Som de flesta andra största världsstjärnorna i den moderna fotbollen hade han oddsen emot sig när det kommer till scenariot att han totaldominerar och lever upp till samma status som han skaffat sig i klubbfotbollen. Att han dessutom skulle ta hela Englands anfallsspel på sina axlar gjorde inte saken bättre. Men där satt den ene experten efter den andra och varnade för att England hade en jättechans att vinna VM. Den där Rooney såg ju jättefarlig ut. Mm.... Nice to see your own fans boo yeh!
Dessa två problem förvärrades när även försvaret delvis föll ihop. Ingen Rio Ferdinand och såklart ingen Ledley King efter första matchen. Då kommer Matthew Upson in. Bara en sån sak. Och mot Tyskland faller det hela som ett korthus.
Men sen kom ju ett 2-2-mål som räddade ansiktet. Det fanns plötsligt "ännu en" domarskandal att ta upp. Missförstå mig inte, jag tycker att man har all rätt i världen att älta ett sånt stort domarmisstag. Det är ändå VM vi talar om. Men jag har personligen väldigt svårt att känna medlidandet eftersom jag tycker att 2-2 ändå hade varit ett sånt ologiskt resultat. Jag tror dessutom att Tyskland hade vunnit matchen ändå. Troligen inte med den typen av kontringsmål som vi såg, men man hade gått till pausvila med 2-2, och sen kommit tillbaka och gett matchen ungefär samma karaktär som i början då det stod 0-0.
Om själva incidenten kan jag säga att det är överdrivet att påstå att "alla såg det utom domaren". Jag vill snarare hävda att alla tyckte sig se att bollfan var inne, men det var inte förrän reprisbilderna kom som gapandet började.
Summa sumarum; Englands sämsta VM på minst 20 år, en komisk upprepning av höjda förväntningar och en relativ besvikelse, den här gången rätt så stor. Om fyra år skulle jag tro att det är slut på kapitlet Gerrard-Lampard... De två monstermittfältarna som med facit i hand fick ut väldigt lite av sin tid i landslaget.
Siffror:
1 vinst
2 oavgjorda
1 förlust
3 gjorda mål
5 insläppta mål
---
Läs även andra bloggares åsikter om vm, 2010, sydafrika, england, gerrard, lampard, capello
14. Mexiko
Åter en besvikelse för ett Mexiko som åter imponerade.
Med Italien borta redan i gruppspelet har nu Mexiko hamnat i sällskap bestående av tre länder som alla har gått vidare från de senaste fem VM-slutspelens gruppspel.
Men till skillnad från Mexiko har Tyskland och Brasilien vid samtliga dessa tillfällen även tagit sig vidare till kvartsfinal.
Förmodligen är det väl något av en slump att det alltid skiter sig för Mexiko. Den bästa chansen kom redan första gången i sviten; åttondelen 1994 mot Bulgarien, som man torskade efter straffar.
1998 var det spelmässigt ytterst nära, när man ledde mot Tyskland och hade flera chanser att utöka ledningen till 2-0, vilket då hade varit spiken i kistan. Istället vände tyskarna under ordinarie tid.
2002 var en märklig match mot USA som man tappade rätt tidigt, och grinigheten var stor.
2006 var man faktiskt rätt mediokra i gruppspelet, men höjde sig i åttondelen mot Argentina, bara för att förlora i förlängningen.
Och så, åter Argentina den här gången.
Mexiko som är ett landslag känt för att underprestera på bortaplan, har alltså inte tagit med sig denna förbannelse till VM-slutspelen. I hela VM:s premiär mötte man värdnationen Sydafrika och utklassade hemmalaget i första halvlek, spelmässigt.
Men i andra halvlek, när man tryckte på för att göra det där målet som man antagligen såg sig förtjänta av, då blottade Sydafrika det dåliga försvarsspelet.
Lyckligtvis tog man ändå en poäng och därefter besegrade man Frankrike på det som skilde lagen mest åt av allt - entusiasm. Med 2002 års succétränare Javier Aguirre agerade Mexiko fullständigt respektlöst mot fransmännen, och vann alltså med 2-0.
Man ville slippa storebror Argentina men fick finna sig i det ändå. Det där offsidemålet har det varit mycket tal om. Helt rätt, men jag känner mig rätt övertygad om att det inte hade gjort någon större skillnad. Mexiko var väldigt tydligt det sämre laget.
Nu väntar vi på fortsättningen. Mexiko lär som vanligt kvala in till Brasilien-VM också. Man kan tycka att det där nästa steget till kvartsfinal bara är en tidsfråga, men om vi utgår från VM-spelet så har väl Mexiko inte ändrat karaktär nämnvärt under alla dessa år? Kanske var det lite mer fart i detta mästerskapet, men i grund och botten är det fortfarande bra teknik och kortpassningsspel som man är duktiga på... Ofta utan att det finns någon riktig storstjärna där någonstans som ska styra upp saker och ting.
Siffror:
1 seger
1 oavgjord
2 förluster
4 gjorda mål
5 insläppta mål
---
Läs även andra bloggares åsikter om vm, 2010, mexiko, sydafrika, aguirre
Med Italien borta redan i gruppspelet har nu Mexiko hamnat i sällskap bestående av tre länder som alla har gått vidare från de senaste fem VM-slutspelens gruppspel.
Men till skillnad från Mexiko har Tyskland och Brasilien vid samtliga dessa tillfällen även tagit sig vidare till kvartsfinal.
Förmodligen är det väl något av en slump att det alltid skiter sig för Mexiko. Den bästa chansen kom redan första gången i sviten; åttondelen 1994 mot Bulgarien, som man torskade efter straffar.
1998 var det spelmässigt ytterst nära, när man ledde mot Tyskland och hade flera chanser att utöka ledningen till 2-0, vilket då hade varit spiken i kistan. Istället vände tyskarna under ordinarie tid.
2002 var en märklig match mot USA som man tappade rätt tidigt, och grinigheten var stor.
2006 var man faktiskt rätt mediokra i gruppspelet, men höjde sig i åttondelen mot Argentina, bara för att förlora i förlängningen.
Och så, åter Argentina den här gången.
Mexiko som är ett landslag känt för att underprestera på bortaplan, har alltså inte tagit med sig denna förbannelse till VM-slutspelen. I hela VM:s premiär mötte man värdnationen Sydafrika och utklassade hemmalaget i första halvlek, spelmässigt.
Men i andra halvlek, när man tryckte på för att göra det där målet som man antagligen såg sig förtjänta av, då blottade Sydafrika det dåliga försvarsspelet.
Lyckligtvis tog man ändå en poäng och därefter besegrade man Frankrike på det som skilde lagen mest åt av allt - entusiasm. Med 2002 års succétränare Javier Aguirre agerade Mexiko fullständigt respektlöst mot fransmännen, och vann alltså med 2-0.
Man ville slippa storebror Argentina men fick finna sig i det ändå. Det där offsidemålet har det varit mycket tal om. Helt rätt, men jag känner mig rätt övertygad om att det inte hade gjort någon större skillnad. Mexiko var väldigt tydligt det sämre laget.
Nu väntar vi på fortsättningen. Mexiko lär som vanligt kvala in till Brasilien-VM också. Man kan tycka att det där nästa steget till kvartsfinal bara är en tidsfråga, men om vi utgår från VM-spelet så har väl Mexiko inte ändrat karaktär nämnvärt under alla dessa år? Kanske var det lite mer fart i detta mästerskapet, men i grund och botten är det fortfarande bra teknik och kortpassningsspel som man är duktiga på... Ofta utan att det finns någon riktig storstjärna där någonstans som ska styra upp saker och ting.
Siffror:
1 seger
1 oavgjord
2 förluster
4 gjorda mål
5 insläppta mål
---
Läs även andra bloggares åsikter om vm, 2010, mexiko, sydafrika, aguirre
onsdag 28 juli 2010
15. Sydkorea
Sin första seger utanför det egna landet tog Sydkorea i Tyskland för fyra år sen, när Togo besegrades med 2-1. Men man såg ändå till att göra den här turneringen historisk för sig själva genom att för första gången någonsin avancera från ett gruppspel utomlands.
Förväntningarna var att sydkoreanerna skulle spela med frenesi och kanske mala ner sina motståndare genom att först tömma dem på alla deras krafter. Avancemang var inte givet, men jag tillhörde i alla fall de som hade det som ett knappt utgångstips.
I premiären mot Grekland var det precis det vi fick se. Svisch, svisch, och matchen var i praktiken avgjord efter knappa 70 minuter. Många talade om den mest imponerande insatsen i den första gruppspelsomgången.
Jag kände därför att det var lite skrällvarning mot Argentina. Men de tankarna kom på skam. Sydkorea blev helt avklätt där. 1-4 speglar matchen rätt väl.
Ändå var jag lite förvånad att Nigeria fick så många möjligheter att verkligen sno åttondelen ur händerna på dem. Men i den matchen visade Sydkorea åtminstone på bra kyla. Lite mer rutin. Spelade inte särskilt fantastisk, men grundkompetensen räckte för att utnyttja afrikanernas svagheter och få med sig det nödvändiga resultatet. Det hade vi aldrig sett på 90-talet.
Mot Uruguay var det lite klantigt fram till andra halvlek, där man tog över matchen, kvitterade, och borde enligt den vanligaste utgången i ett sånt läge ha vänt och vunnit. Men man backade undan från möjligheten och lät Luis Suárez briljera. Sorti i åttondelen kändes ändå som ett rimligt resultat.
För Sydkorea blev alltså 2010 ungefär vad många av oss hade anat - att Sydkorea nu är en etablerat stark fotbollsnation som i den närmaste framtiden får betraktas som motsvarande en europeisk B-nation.
Siffror:
1 seger
1 oavgjord
2 förluster
6 gjorda mål
8 insläppta mål
---
Läs även andra bloggares åsikter om vm, 2010, sydafrika, sydkorea
Förväntningarna var att sydkoreanerna skulle spela med frenesi och kanske mala ner sina motståndare genom att först tömma dem på alla deras krafter. Avancemang var inte givet, men jag tillhörde i alla fall de som hade det som ett knappt utgångstips.
I premiären mot Grekland var det precis det vi fick se. Svisch, svisch, och matchen var i praktiken avgjord efter knappa 70 minuter. Många talade om den mest imponerande insatsen i den första gruppspelsomgången.
Jag kände därför att det var lite skrällvarning mot Argentina. Men de tankarna kom på skam. Sydkorea blev helt avklätt där. 1-4 speglar matchen rätt väl.
Ändå var jag lite förvånad att Nigeria fick så många möjligheter att verkligen sno åttondelen ur händerna på dem. Men i den matchen visade Sydkorea åtminstone på bra kyla. Lite mer rutin. Spelade inte särskilt fantastisk, men grundkompetensen räckte för att utnyttja afrikanernas svagheter och få med sig det nödvändiga resultatet. Det hade vi aldrig sett på 90-talet.
Mot Uruguay var det lite klantigt fram till andra halvlek, där man tog över matchen, kvitterade, och borde enligt den vanligaste utgången i ett sånt läge ha vänt och vunnit. Men man backade undan från möjligheten och lät Luis Suárez briljera. Sorti i åttondelen kändes ändå som ett rimligt resultat.
För Sydkorea blev alltså 2010 ungefär vad många av oss hade anat - att Sydkorea nu är en etablerat stark fotbollsnation som i den närmaste framtiden får betraktas som motsvarande en europeisk B-nation.
Siffror:
1 seger
1 oavgjord
2 förluster
6 gjorda mål
8 insläppta mål
---
Läs även andra bloggares åsikter om vm, 2010, sydafrika, sydkorea
16. Slovakien
Ännu en i raden av nationer som tog sina första poäng och sina första segrar.
Men frågan är om något av de andra länderna framstod som ett gäng som lagt beslag på en plats som alla räknade som någon annans. Åtminstone efter att Paraguay enkelt avfärdat det gamla Tjeckoslovakiens östra del, var Slovakien i praktiken dödsförklarat. Det fanns andra landslag som föll på mållinjen i gruppspelet, men här handlade det om världsmästarna Italien. De må ha haft sina problem, men det fanns inte riktigt på kartan att lilla Slovakien skulle gå om i sista omgången.
Tanken var alltså att Slovakien skulle göra upp med Paraguay om andraplatsen i gruppen. När slovakerna tappade sin ledning mot Nya Zeeland på övertid, efter att ha gjort en föga imponerande insats i övrigt, var det game over istället. Ingen hade ju räknat med att Nya Zeeland skulle ha en chans att upprepa detta. Poängförlusten var alldeles för dyrbar.
Andra matchen blev en enkel sydamerikansk historia. Slovakien framstod som en av många europeiska kvalsuccéer som vi genom åren har sett falla platt till marken under själva slutspelet.
Och även när de i alla fall på pappret motbevisade detta i den sista omgången genom att slå Italien med 3-2, var vi alldeles för upptagna med att smälta in Italiens praktfiasko, för att ändra vår bild av Slovakien.
I ärlighetens namn kanske vi gjorde rätt. Bortsett från att Robert Vittek är en jävla måltjuv, fick vi inte se så jädra mycket av Slovakien. Och även om det alltid finns två sidor av myntet, tycker jag att det finns en viss sanning i att det var Italiens svaghet snarare än Slovakiens styrka som avgjorde det hela.
Mot Nederländerna i åttondelen blev det lite av en ny Paraguaymatch. En ganska håglös insats mot ett (eller kanske på grund av, rättare uttryckt) övermäktigt motstånd.
Men det är ju alltid intressant att föreställa sig hur det lät i Bratislava den veckan. Hade vi besegrat Italien i en sån match med 3-2, så (herregud, sa jag "vi" om svenska landslaget nu?) hade ett sånt mästerskap ändå kommit upp till Top 5 alla tider, minst.
Siffror:
1 seger
1 oavgjord
2 förluster
5 gjorda mål
7 insläppta mål
---
Läs även andra bloggares åsikter om vm, 2010, sydafrika, slovakien, vittek
Men frågan är om något av de andra länderna framstod som ett gäng som lagt beslag på en plats som alla räknade som någon annans. Åtminstone efter att Paraguay enkelt avfärdat det gamla Tjeckoslovakiens östra del, var Slovakien i praktiken dödsförklarat. Det fanns andra landslag som föll på mållinjen i gruppspelet, men här handlade det om världsmästarna Italien. De må ha haft sina problem, men det fanns inte riktigt på kartan att lilla Slovakien skulle gå om i sista omgången.
Tanken var alltså att Slovakien skulle göra upp med Paraguay om andraplatsen i gruppen. När slovakerna tappade sin ledning mot Nya Zeeland på övertid, efter att ha gjort en föga imponerande insats i övrigt, var det game over istället. Ingen hade ju räknat med att Nya Zeeland skulle ha en chans att upprepa detta. Poängförlusten var alldeles för dyrbar.
Andra matchen blev en enkel sydamerikansk historia. Slovakien framstod som en av många europeiska kvalsuccéer som vi genom åren har sett falla platt till marken under själva slutspelet.
Och även när de i alla fall på pappret motbevisade detta i den sista omgången genom att slå Italien med 3-2, var vi alldeles för upptagna med att smälta in Italiens praktfiasko, för att ändra vår bild av Slovakien.
I ärlighetens namn kanske vi gjorde rätt. Bortsett från att Robert Vittek är en jävla måltjuv, fick vi inte se så jädra mycket av Slovakien. Och även om det alltid finns två sidor av myntet, tycker jag att det finns en viss sanning i att det var Italiens svaghet snarare än Slovakiens styrka som avgjorde det hela.
Mot Nederländerna i åttondelen blev det lite av en ny Paraguaymatch. En ganska håglös insats mot ett (eller kanske på grund av, rättare uttryckt) övermäktigt motstånd.
Men det är ju alltid intressant att föreställa sig hur det lät i Bratislava den veckan. Hade vi besegrat Italien i en sån match med 3-2, så (herregud, sa jag "vi" om svenska landslaget nu?) hade ett sånt mästerskap ändå kommit upp till Top 5 alla tider, minst.
Siffror:
1 seger
1 oavgjord
2 förluster
5 gjorda mål
7 insläppta mål
---
Läs även andra bloggares åsikter om vm, 2010, sydafrika, slovakien, vittek
tisdag 27 juli 2010
17. Elfenbenskusten
Det är väldigt typiskt att Elfenbenskusten slutar som det högst rankade laget utanför slutspelet. Alla är vi överens om att laget förmodligen hade gått vidare från vilken annan grupp som helst. Precis som för fyra år sen föll man alltså mest på lottningen. Det som hände är väldigt synd, men det känns ändå lite som att man hade sig själva att skylla litegrann.
Nyckelmatchen var nämligen den öppnande mot Portugal, och efter 90 mållösa minuter kunde man konstatera att Sven-Göran Eriksson inte hade planerat det här äventyret på ett tillräckligt bra sätt.
Portugal är en svår motståndare, och med Cristiano Ronaldo på andra sidan, hade det varit naivt att ösa på framåt för att sen åka på en kontring. Lite så blev ju ivorianerna bortgjorda för fyra år sen. Ständiga uppförsbackar i samtliga matcher.
Men det blev lite väl för tryggt och allra mest irriterade blev vi när laget väldigt tydligt gav bort den hörna som man fick på övertid. Den passades bara vidare för att tiden skulle rullas av.
Efter matchen pratade Svennis om att man måste vara försiktig när man möter Portugal. Annars kommer spelare som Liedson och Danny att straffa en.
Jo, försiktig ska man nog vara, men om man har sett spelschemat framför sig, då bör man ändå vara medveten om att kryss var ett ganska dåligt resultat. Snäppet sämre än för Portugal som kunde räkna med ett mer tamt Brasilien i den sista omgången.
Vi visste alltså att det troligen skulle bli en målskillnadsaffär mellan Portugal och Elfenbenskusten. Många av oss såg också det som en liten fördel för Portugal, vars spelstil alltid har lämpat sig väl för att besegra mindre nationer (Nordkorea) med stora siffror.
Hade inte Svennis koll på detta? Som det blev nu var han nästan tvungen att slå Brasilien för att kunna gå vidare. Det var aldrig nära.
Kanske hade han innerst gett upp och väntade på att få sticka efter VM, och hoppats på en skräll som bonus.
Om vi känner den här sporten väl så kommer Elfenbenskusten till VM med ett klart sämre landslag om fyra år, men går vidare tack vare en bra lottning.
Siffror:
1 vinst
1 oavgjord
1 förlust
4 gjorda mål
3 insläppta mål
---
Läs även andra bloggares åsikter om vm, 2010, elfenbenskusten, sydafrika, svennis
Nyckelmatchen var nämligen den öppnande mot Portugal, och efter 90 mållösa minuter kunde man konstatera att Sven-Göran Eriksson inte hade planerat det här äventyret på ett tillräckligt bra sätt.
Portugal är en svår motståndare, och med Cristiano Ronaldo på andra sidan, hade det varit naivt att ösa på framåt för att sen åka på en kontring. Lite så blev ju ivorianerna bortgjorda för fyra år sen. Ständiga uppförsbackar i samtliga matcher.
Men det blev lite väl för tryggt och allra mest irriterade blev vi när laget väldigt tydligt gav bort den hörna som man fick på övertid. Den passades bara vidare för att tiden skulle rullas av.
Efter matchen pratade Svennis om att man måste vara försiktig när man möter Portugal. Annars kommer spelare som Liedson och Danny att straffa en.
Jo, försiktig ska man nog vara, men om man har sett spelschemat framför sig, då bör man ändå vara medveten om att kryss var ett ganska dåligt resultat. Snäppet sämre än för Portugal som kunde räkna med ett mer tamt Brasilien i den sista omgången.
Vi visste alltså att det troligen skulle bli en målskillnadsaffär mellan Portugal och Elfenbenskusten. Många av oss såg också det som en liten fördel för Portugal, vars spelstil alltid har lämpat sig väl för att besegra mindre nationer (Nordkorea) med stora siffror.
Hade inte Svennis koll på detta? Som det blev nu var han nästan tvungen att slå Brasilien för att kunna gå vidare. Det var aldrig nära.
Kanske hade han innerst gett upp och väntade på att få sticka efter VM, och hoppats på en skräll som bonus.
Om vi känner den här sporten väl så kommer Elfenbenskusten till VM med ett klart sämre landslag om fyra år, men går vidare tack vare en bra lottning.
Siffror:
1 vinst
1 oavgjord
1 förlust
4 gjorda mål
3 insläppta mål
---
Läs även andra bloggares åsikter om vm, 2010, elfenbenskusten, sydafrika, svennis
18. Slovenien
Gjorde sitt andra VM, vilket inte är illa pinkat med tanke på att landet bara har kvalat till turneringen fyra gånger.
Man tog också den första poängen och den första segern. Men ute på plan var det inte så mycket att titta på bortsett från den inledande halvtimmen i andra matchen mot USA.
Mot Algeriet svarade man för en av de sämsta matcherna i turneringen, och hade en hel del tur i form av en målvaktstabbe och en väldigt onödig utvisning för algerierna.
Mot USA väntade nog många av oss att det skulle bli torsk med tanke på hur illa det såg ut mot nordafrikanerna. Men det blev en rivstart och med 2-0 i halvtid var det nog många som försökte spela några hundralappar på slovensk avancemang från grupp C.
När matchen var slut stod det 2-2 och det var nästan de vitgröna som hade anledningen att vara nöjda med tanke på att USA rånades på ett frisparksmål.
Med ena steget i åttondelen kändes det ändå lovande att möta ett England som fått väldigt mycket grus i maskineriet och var piskat att vinna. Det kanske hade gått om man inte så tidigt gett engelsmännen det förlösande ledningsmålet.
Men det var väl aldrig riktigt något snack om att man var för dåliga för att gå vidare på egen styrka. Sånt är livet för en liten skidnation.
Siffror:
1 vinst
1 oavgjord
1 förlust
3 gjorda mål
3 insläppta mål
---
Läs även andra bloggares åsikter om vm, 2010, sydafrika, slovenien
Man tog också den första poängen och den första segern. Men ute på plan var det inte så mycket att titta på bortsett från den inledande halvtimmen i andra matchen mot USA.
Mot Algeriet svarade man för en av de sämsta matcherna i turneringen, och hade en hel del tur i form av en målvaktstabbe och en väldigt onödig utvisning för algerierna.
Mot USA väntade nog många av oss att det skulle bli torsk med tanke på hur illa det såg ut mot nordafrikanerna. Men det blev en rivstart och med 2-0 i halvtid var det nog många som försökte spela några hundralappar på slovensk avancemang från grupp C.
När matchen var slut stod det 2-2 och det var nästan de vitgröna som hade anledningen att vara nöjda med tanke på att USA rånades på ett frisparksmål.
Med ena steget i åttondelen kändes det ändå lovande att möta ett England som fått väldigt mycket grus i maskineriet och var piskat att vinna. Det kanske hade gått om man inte så tidigt gett engelsmännen det förlösande ledningsmålet.
Men det var väl aldrig riktigt något snack om att man var för dåliga för att gå vidare på egen styrka. Sånt är livet för en liten skidnation.
Siffror:
1 vinst
1 oavgjord
1 förlust
3 gjorda mål
3 insläppta mål
---
Läs även andra bloggares åsikter om vm, 2010, sydafrika, slovenien
19. Schweiz
Det gör ont att besegra de blivande världsmästarna Spanien och ändå inte ens belönas med en åttondel. Men exakt hur det känns kan inte jag veta, eftersom jag generellt inte har några särskilda sympatier för det schweiziska landslaget eller landet Schweiz.
Efter lagets första match var frågan om inte Ottmar Hitzfeld är en av världens absolut bästa tränare. Efter sista matchen mot Honduras var funderingen att Hitzfeld kanske inte är så jäkla fantastisk trots allt. Få spelare stack ut, på gott och ont. Om nu inte målisen Benaglio ska räknas.
Det är väldigt svårt att bedöma Schweiz efter det här VM:et. Det var ett ganska uppsnackat lag bland de som anser sig ha lite bättre koll på vad som händer inom världsfotbollen (inklusive jag själv alltså). Det var inte av den sortens hajp som Elfenbenskusten eller Serbien omgavs med. Personligen såg jag inte dem som favoriter att ta sig vidare, men visste att de hade sin intressantaste upplaga sedan början av 90-talet när man kvalade in till VM 1994 med Roy Hodgson som tränare.
Efter premiären var det lite "oj jävlar" över det hela. Jag anser inte att Spanien var fullt så dominant som vissa andra vill göra gällande i den matchen. Schweiz fick definitivt finna sig i att vara det försvarande laget, men behövde aldrig krypa på knäna. Det skapades en del riktigt starka chanser, men att man lyckades hålla igen i över en halvtimme var inte så överraskande.
Matchen mot Chile dog lite när Valon Behrami filmades bort från gruppspelet, så den är kanske lite svår att analysera av den anledningen.
Hondurasmatchen kommer nog att få sammanfatta Schweiz som en ganska medelmåttig nation trots alla intressanta unga spelare. Kanske hade man bara en dålig dag, men känslan var att om man inte kan besegra ett tills synes blekt Honduras i en avgörande match, då kanske man inte hade något i åttondelen att göra. 0-0 var ett rättvist resultat, även om 1-1 hade speglat matchen bättre.
Och så konstaterar vi att man också slog rekord i att hålla nollan. För fyra år sen blev Schweiz det första laget någonsin att åka ur ett VM utan att ha släppt in ett enda mål på sina fyra matcher. Ytterligare 150 minuter gick innan Mark Gonzalez till slut spräckte den. Därefter stängde Benaglio till igen. Vilket innebär att Schweiz bara släppt in ett mål på de senaste 660 minuterna. Siffror som man har hört förr från ligaspel hit och dit. Men det är en sak för Manchester United att göra det i PL, en annan för en europeisk B-nation att göra det i VM. Bara en sån här sak får en att hålla tummarna för att Schweiz kvalar in till Brasilien 2014, så att vi får en ordentlig fortsättning på den här sviten.
Siffror:
1 vinst
1 oavgjord
1 förlust
1 gjort mål
1 insläppt mål
---
Läs även andra bloggares åsikter om vm, 2010, sydafrika, schweiz, behrami, gonzalez, hitzfeld
Efter lagets första match var frågan om inte Ottmar Hitzfeld är en av världens absolut bästa tränare. Efter sista matchen mot Honduras var funderingen att Hitzfeld kanske inte är så jäkla fantastisk trots allt. Få spelare stack ut, på gott och ont. Om nu inte målisen Benaglio ska räknas.
Det är väldigt svårt att bedöma Schweiz efter det här VM:et. Det var ett ganska uppsnackat lag bland de som anser sig ha lite bättre koll på vad som händer inom världsfotbollen (inklusive jag själv alltså). Det var inte av den sortens hajp som Elfenbenskusten eller Serbien omgavs med. Personligen såg jag inte dem som favoriter att ta sig vidare, men visste att de hade sin intressantaste upplaga sedan början av 90-talet när man kvalade in till VM 1994 med Roy Hodgson som tränare.
Efter premiären var det lite "oj jävlar" över det hela. Jag anser inte att Spanien var fullt så dominant som vissa andra vill göra gällande i den matchen. Schweiz fick definitivt finna sig i att vara det försvarande laget, men behövde aldrig krypa på knäna. Det skapades en del riktigt starka chanser, men att man lyckades hålla igen i över en halvtimme var inte så överraskande.
Matchen mot Chile dog lite när Valon Behrami filmades bort från gruppspelet, så den är kanske lite svår att analysera av den anledningen.
Hondurasmatchen kommer nog att få sammanfatta Schweiz som en ganska medelmåttig nation trots alla intressanta unga spelare. Kanske hade man bara en dålig dag, men känslan var att om man inte kan besegra ett tills synes blekt Honduras i en avgörande match, då kanske man inte hade något i åttondelen att göra. 0-0 var ett rättvist resultat, även om 1-1 hade speglat matchen bättre.
Och så konstaterar vi att man också slog rekord i att hålla nollan. För fyra år sen blev Schweiz det första laget någonsin att åka ur ett VM utan att ha släppt in ett enda mål på sina fyra matcher. Ytterligare 150 minuter gick innan Mark Gonzalez till slut spräckte den. Därefter stängde Benaglio till igen. Vilket innebär att Schweiz bara släppt in ett mål på de senaste 660 minuterna. Siffror som man har hört förr från ligaspel hit och dit. Men det är en sak för Manchester United att göra det i PL, en annan för en europeisk B-nation att göra det i VM. Bara en sån här sak får en att hålla tummarna för att Schweiz kvalar in till Brasilien 2014, så att vi får en ordentlig fortsättning på den här sviten.
Siffror:
1 vinst
1 oavgjord
1 förlust
1 gjort mål
1 insläppt mål
---
Läs även andra bloggares åsikter om vm, 2010, sydafrika, schweiz, behrami, gonzalez, hitzfeld
lördag 24 juli 2010
20. Sydafrika
Det som de flesta av oss väntade sig hände till slut; Sydafrika blev den första värdnationen någonsin att inte ta sig vidare från ett VM-gruppspel.
Jag kan tycka lite synd om dem för det eftersom det känns som att de straffades för att ha kört en legitim lottning. Med det inte sagt att andra VM-lottningar tidigare har varit riggade till hemmalagets fördel. Det är inget jag vet eller något som jag kan bevisa. Ibland har de varit enkla, andra gånger har de varit ganska svåra. Jämfört med dem fick Sydafrika en mardrömslottning trots att de som vanligt var toppseedade.
Det kunde till och med ha varit mycket värre. Frankrike till exempel var i teorin det starkaste oseedade laget. Hade de levt upp till sin normala potential så hade det här blivit ännu tuffare.
Eller låt oss illustrera det genom att byta ut Sydafrika mot ett annat toppseedat lag:
Grupp A
Tyskland
Mexiko
Frankrike
Uruguay
Det är sannerligen en så kallad dödens grupp som bara kan matchas av Argentinas grupp för fyra år sen. Sinnessjukt svår.
Jag tycker därmed att Sydafrika inte har något att skämmas för. Men samtidigt var de alldeles för svaga. Första halvleken av premiären överträffade Mexikos totala dominans alla mina förväntningar. Det fanns i princip bara ett lag på planen. "Ah det är för dåligt", som Pontus Kåmark skulle ha sagt.
Andra halvlek blev en uppryckning, men i nästa match mot Uruguay blev det ungefär samma visa igen. 0-3 kanske var aningen stora siffror, men en sydamerikansk seger var det ju inget snack om.
Sen den svårdömda matchen mot Frankrike, där man visserligen tog ledningen utan några konstigheter, men där man senare fick en utvisning till sin fördel som var ett stort skämt.
Annars var det bara skönt att slippa ett lag med ett par halvstjärnor från PL som under VM skulle få en stjärnstatus som de egentligen inte hade kunnat leva upp; typ Sean Bartlett, Quentin Fortune, Lucas Radebe eller Benny McCarthy.
Siffror:
1 vinst
1 oavgjord
1 förlust
3 gjorda mål
5 insläppta mål
---
Läs även andra bloggares åsikter om vm, 2010, sydafrika
Jag kan tycka lite synd om dem för det eftersom det känns som att de straffades för att ha kört en legitim lottning. Med det inte sagt att andra VM-lottningar tidigare har varit riggade till hemmalagets fördel. Det är inget jag vet eller något som jag kan bevisa. Ibland har de varit enkla, andra gånger har de varit ganska svåra. Jämfört med dem fick Sydafrika en mardrömslottning trots att de som vanligt var toppseedade.
Det kunde till och med ha varit mycket värre. Frankrike till exempel var i teorin det starkaste oseedade laget. Hade de levt upp till sin normala potential så hade det här blivit ännu tuffare.
Eller låt oss illustrera det genom att byta ut Sydafrika mot ett annat toppseedat lag:
Grupp A
Tyskland
Mexiko
Frankrike
Uruguay
Det är sannerligen en så kallad dödens grupp som bara kan matchas av Argentinas grupp för fyra år sen. Sinnessjukt svår.
Jag tycker därmed att Sydafrika inte har något att skämmas för. Men samtidigt var de alldeles för svaga. Första halvleken av premiären överträffade Mexikos totala dominans alla mina förväntningar. Det fanns i princip bara ett lag på planen. "Ah det är för dåligt", som Pontus Kåmark skulle ha sagt.
Andra halvlek blev en uppryckning, men i nästa match mot Uruguay blev det ungefär samma visa igen. 0-3 kanske var aningen stora siffror, men en sydamerikansk seger var det ju inget snack om.
Sen den svårdömda matchen mot Frankrike, där man visserligen tog ledningen utan några konstigheter, men där man senare fick en utvisning till sin fördel som var ett stort skämt.
Annars var det bara skönt att slippa ett lag med ett par halvstjärnor från PL som under VM skulle få en stjärnstatus som de egentligen inte hade kunnat leva upp; typ Sean Bartlett, Quentin Fortune, Lucas Radebe eller Benny McCarthy.
Siffror:
1 vinst
1 oavgjord
1 förlust
3 gjorda mål
5 insläppta mål
---
Läs även andra bloggares åsikter om vm, 2010, sydafrika
21. Australien
Innan Australiens öppningsmatch fick jag under ett telefonsamtal frågan om hur bra eller dåliga Australien är, på tal om dåliga lag i VM. Jag svarade kortfattat att de nog är förbi sin bästa period men att de håller en hög nivå och kommer inte att bli överkörda av något lag under VM.
När de senare åkte på 0-4 mot Tyskland började jag ifrågasätta mig själv och tänka att jag hade överskattat laget mycket.
Men i de kommande matcherna bekräftade laget att man nuförtiden är ett ganska bra fotbollslag som alltid kommer att vara ett hot mot de flesta lagen i världen, oavsett hur truppen ser ut. Som en halvdan europeisk fotbollsnation. Typ Sverige?
Ghana blev en svängig historia där man blev totalt utspelade efter ledningsmålet, varpå det uppstod en logisk straffsituation. En av allt att döma rättvis utvisning på Harry Kewell. När den förre Leedsstjärnan blockerade bollen tyckte många att det var en hård utvisning. När Luis Suárez gjorde det tyckte man att reglerna borde ändras så att det räknas som mål när bollen stoppas med armen vid mållinjen. Nåja.
På slutet av den andra halvleken kom dock ett decimerat Australien med i matchen igen och var faktiskt nära att ta ledningen en gång, när Joshua Kennedy stoppades av Richard Kingson.
Ändå trodde väl ingen att Australien skulle kunna besegra Serbien som hade en skön vittring på avancemanget?
Men Australien körde guts 'n' glory igen och var på god väg att ordna en mirakel genom att utklassa Serbien. Det hade inte varit rättvist, men när de kom igång så gjorde de verkligen det.
Till slut skärpte sig serberna och Australien fick liksom 2006 åka ur turneringen på ett hedervärt sätt. De var två mål ifrån när det stod 2-0. Men jag har alltid ansett att deras Italienhistoria är sjukt vinklad och på många sätt patetisk; under VM satt det en nyzeeländare som intervjuades av Sveriges radio och talade om vilja att tvåla dit italienarna med tanke på att Australien vart bortdömda i den där klassiska åttondelen i Tyskland.
Bortdömda?
Hmm... Jag vill minnas att en Marco Materazzi visades ut i den matchen för att av misstag ha kapat Gianluca Zambrotta (!). Det gav matchen till Australien på ett silverfat. Fabio Grossos filmning tog över eftersnacket, men är det någon som på allvar tror att Materazzigrejen inte hade nonchalerats ändå?
Nåja, ska inte avsluta detta med ett sånt bitter inlägg. Australien är som ni kan läsa mellan raderna inte ett av mina favoritlag i världen, men de imponerade stort. Mycket starkt att reagera på det sättet man gjorde efter den första matchen. 0-4 i baken, total spelmässig utklassning och en felaktig utvisning på stjärnan Tim Cahill.
Siffror
1 seger
1 oavgjord
1 förlust
3 gjorda mål
6 insläppta mål
---
Läs även andra bloggares åsikter om vm, 2010, sydafrika, australien, materazzi, kewell, suarez, cahill, kennedy,
När de senare åkte på 0-4 mot Tyskland började jag ifrågasätta mig själv och tänka att jag hade överskattat laget mycket.
Men i de kommande matcherna bekräftade laget att man nuförtiden är ett ganska bra fotbollslag som alltid kommer att vara ett hot mot de flesta lagen i världen, oavsett hur truppen ser ut. Som en halvdan europeisk fotbollsnation. Typ Sverige?
Ghana blev en svängig historia där man blev totalt utspelade efter ledningsmålet, varpå det uppstod en logisk straffsituation. En av allt att döma rättvis utvisning på Harry Kewell. När den förre Leedsstjärnan blockerade bollen tyckte många att det var en hård utvisning. När Luis Suárez gjorde det tyckte man att reglerna borde ändras så att det räknas som mål när bollen stoppas med armen vid mållinjen. Nåja.
På slutet av den andra halvleken kom dock ett decimerat Australien med i matchen igen och var faktiskt nära att ta ledningen en gång, när Joshua Kennedy stoppades av Richard Kingson.
Ändå trodde väl ingen att Australien skulle kunna besegra Serbien som hade en skön vittring på avancemanget?
Men Australien körde guts 'n' glory igen och var på god väg att ordna en mirakel genom att utklassa Serbien. Det hade inte varit rättvist, men när de kom igång så gjorde de verkligen det.
Till slut skärpte sig serberna och Australien fick liksom 2006 åka ur turneringen på ett hedervärt sätt. De var två mål ifrån när det stod 2-0. Men jag har alltid ansett att deras Italienhistoria är sjukt vinklad och på många sätt patetisk; under VM satt det en nyzeeländare som intervjuades av Sveriges radio och talade om vilja att tvåla dit italienarna med tanke på att Australien vart bortdömda i den där klassiska åttondelen i Tyskland.
Bortdömda?
Hmm... Jag vill minnas att en Marco Materazzi visades ut i den matchen för att av misstag ha kapat Gianluca Zambrotta (!). Det gav matchen till Australien på ett silverfat. Fabio Grossos filmning tog över eftersnacket, men är det någon som på allvar tror att Materazzigrejen inte hade nonchalerats ändå?
Nåja, ska inte avsluta detta med ett sånt bitter inlägg. Australien är som ni kan läsa mellan raderna inte ett av mina favoritlag i världen, men de imponerade stort. Mycket starkt att reagera på det sättet man gjorde efter den första matchen. 0-4 i baken, total spelmässig utklassning och en felaktig utvisning på stjärnan Tim Cahill.
Siffror
1 seger
1 oavgjord
1 förlust
3 gjorda mål
6 insläppta mål
---
Läs även andra bloggares åsikter om vm, 2010, sydafrika, australien, materazzi, kewell, suarez, cahill, kennedy,
fredag 23 juli 2010
22. Nya Zeeland
Sågades av mig som VM:s sämsta lag på förhand. Åkte ut obesegrat. Humor.
Men jag tänker inte ta tillbaka det jag skrev. Fortfarande känns Nya Zeeland som VM:s sämsta lag om vi tar in att Nordkorea hade grymt svåra motståndare. Jag borde beundra dem för att de kämpade sig kvar i sina matcher, men nej, jag kan bara inte känna det innerst inne. Det var bara skitfotboll. Ibland hade man flyt och andra gånger var motståndarna (Italien) bara pinsamma. Man bör alltid stödja underdogsen, men i det här fallet känner jag att länder som Nya Zeeland redan får ett slags stöd som ett Ecuador eller Bahrain bara skulle kunna drömma om. "Undrar varför".
Irritationen kom också av att kaptenen Ryan Nelsen ansåg att de hade blivit helt rånade mot Italien. Att de inte bara fick en felaktig straff emot sig (enligt hans syn, men jag kan definitivt förstå hans reaktion på den) utan också att Italien fick med sig alla frisparkar och så vidare. Det sistnämnda är svår att hålla med om med tanke på slakten av de italienska spelarna som vi fick se i matchens inledning, när domaren inte vågade förstöra matchen med en massa kort.
Annars känns det som att det inte finns så mycket att säga. Man kom, man spelade usel fotboll (helt enligt resurserna) och åkte hem obesegrade. Man borde kanske ha fått tre uddamålsnederlag efter sig sett till spelet, men jag vet inte om det hade gjort någon skillnad. Hade känts likadant.
Siffror:
0 vinst
3 oavgjorda
0 förlust
2 gjorda mål
2 insläppta mål
---
Läs även andra bloggares åsikter om vm, 2010, sydafrika, zeeland
Men jag tänker inte ta tillbaka det jag skrev. Fortfarande känns Nya Zeeland som VM:s sämsta lag om vi tar in att Nordkorea hade grymt svåra motståndare. Jag borde beundra dem för att de kämpade sig kvar i sina matcher, men nej, jag kan bara inte känna det innerst inne. Det var bara skitfotboll. Ibland hade man flyt och andra gånger var motståndarna (Italien) bara pinsamma. Man bör alltid stödja underdogsen, men i det här fallet känner jag att länder som Nya Zeeland redan får ett slags stöd som ett Ecuador eller Bahrain bara skulle kunna drömma om. "Undrar varför".
Irritationen kom också av att kaptenen Ryan Nelsen ansåg att de hade blivit helt rånade mot Italien. Att de inte bara fick en felaktig straff emot sig (enligt hans syn, men jag kan definitivt förstå hans reaktion på den) utan också att Italien fick med sig alla frisparkar och så vidare. Det sistnämnda är svår att hålla med om med tanke på slakten av de italienska spelarna som vi fick se i matchens inledning, när domaren inte vågade förstöra matchen med en massa kort.
Annars känns det som att det inte finns så mycket att säga. Man kom, man spelade usel fotboll (helt enligt resurserna) och åkte hem obesegrade. Man borde kanske ha fått tre uddamålsnederlag efter sig sett till spelet, men jag vet inte om det hade gjort någon skillnad. Hade känts likadant.
Siffror:
0 vinst
3 oavgjorda
0 förlust
2 gjorda mål
2 insläppta mål
---
Läs även andra bloggares åsikter om vm, 2010, sydafrika, zeeland
23. Serbien
Serbien blev alltså en i raden av europeiska lag bakom de riktigt stora som åkte ut på en seger och två förluster, men till skillnad från de andra hade man ett väldigt spännande lag och sortin är förstås en stor besvikelse.
Kanske lite större än vad den borde vara. Serbien var ett av VM:s mest upphaussade lag. Många förväntade sig minst en kvartsfinalplats för en stark startelva, men jag hade på känn att de skulle få det svårt att kan i efterhand konstatera att Serbien kanske var det lag som i det stora hela presterade precis det som jag förväntade mig av dem, även om jag hade mina reservationer.
Jag förväntade mig att de skulle få svårt mot Ghana med dess starka fysik (och uppenbarligen helt fenomenala spelsinnen). De förlorade med 0-1.
Jag förväntade mig att de skulle kunna ordna ett kryss mot ett traditionellt mer antitetiskt Tyskland. De vann med 1-0 efter en billig utvisning.
Jag förväntade mig att Australien med ett ännu starkare fysiskt spel än Ghana skulle kötta på ordentligt och ordna typ kryss. Australien vann med 2-1.
Med det sagt så hade jag inte räknat med att Australien skulle vara så ute ur det hela inför matchen, så när det väl hände blev jag väldigt förvånad. Det är svårt att fatta att serberna gav bort en sån gyllene chans att ta sig vidare från ett gruppspel för första gången sedan 1998 (som Jugoslavien). Som matchen såg ut borde man ha tagit ledningen i första halvlek. Det som hände efteråt var logiskt.
Överlag tycker jag att det var logiskt att laget inte gick vidare. Man förtjänade inte att vinna mot Ghana som jag ser det, och mot Tyskland var man ordentligt pressade trots numerärt överläge. Tre poäng är en vettig utdelning, även om det kanske istället borde ha handlat om tre kryss.
Det allra märkligaste annars med Serbien var väl att de upprepade helt galna handssituationer, med Kuzmanovic mot Ghana följt av Vidic mot Tyskland. Exakt vad protesterade Kuzmanovic mot när första straffen kom? Vad tänkte han? Och vad i helvete tänkte Vidic i omgången därpå? Det var ett sjukt fenomen och ett ont tecken för de serbiska fansen. Det var som att det låg i luften hela tiden att det här bara inte skulle bli deras VM.
Siffror:
1 seger
0 oavgjorda
2 förluster
2 gjorda mål
3 insläppta mål
---
Läs även andra bloggares åsikter om vm, 2010, sydafrika, serbien, vidic, kuzmanovic
Kanske lite större än vad den borde vara. Serbien var ett av VM:s mest upphaussade lag. Många förväntade sig minst en kvartsfinalplats för en stark startelva, men jag hade på känn att de skulle få det svårt att kan i efterhand konstatera att Serbien kanske var det lag som i det stora hela presterade precis det som jag förväntade mig av dem, även om jag hade mina reservationer.
Jag förväntade mig att de skulle få svårt mot Ghana med dess starka fysik (och uppenbarligen helt fenomenala spelsinnen). De förlorade med 0-1.
Jag förväntade mig att de skulle kunna ordna ett kryss mot ett traditionellt mer antitetiskt Tyskland. De vann med 1-0 efter en billig utvisning.
Jag förväntade mig att Australien med ett ännu starkare fysiskt spel än Ghana skulle kötta på ordentligt och ordna typ kryss. Australien vann med 2-1.
Med det sagt så hade jag inte räknat med att Australien skulle vara så ute ur det hela inför matchen, så när det väl hände blev jag väldigt förvånad. Det är svårt att fatta att serberna gav bort en sån gyllene chans att ta sig vidare från ett gruppspel för första gången sedan 1998 (som Jugoslavien). Som matchen såg ut borde man ha tagit ledningen i första halvlek. Det som hände efteråt var logiskt.
Överlag tycker jag att det var logiskt att laget inte gick vidare. Man förtjänade inte att vinna mot Ghana som jag ser det, och mot Tyskland var man ordentligt pressade trots numerärt överläge. Tre poäng är en vettig utdelning, även om det kanske istället borde ha handlat om tre kryss.
Det allra märkligaste annars med Serbien var väl att de upprepade helt galna handssituationer, med Kuzmanovic mot Ghana följt av Vidic mot Tyskland. Exakt vad protesterade Kuzmanovic mot när första straffen kom? Vad tänkte han? Och vad i helvete tänkte Vidic i omgången därpå? Det var ett sjukt fenomen och ett ont tecken för de serbiska fansen. Det var som att det låg i luften hela tiden att det här bara inte skulle bli deras VM.
Siffror:
1 seger
0 oavgjorda
2 förluster
2 gjorda mål
3 insläppta mål
---
Läs även andra bloggares åsikter om vm, 2010, sydafrika, serbien, vidic, kuzmanovic
onsdag 21 juli 2010
24. Danmark
Danmark gjorde sitt första stora mästerskap på sex år. Den som inte har följt landslaget hade nog antagit att dessa sex år gått åt en lyckad generationsväxling, men vi vet ju att så inte var fallet.
Det är i praktiken samma Danmark som vi såg då. En halvskadad Bendtner var skillnaden mot perioden 2002-04, som är kanske den bästa de haft spelmässigt sen mitten av 80-talet.
Nu saknades den offensiva entusiasmen också, precis som i kvalet. De som tidigare representerade lite av den fartfyllda danska traditionen var nu för gamla och trötta, och fanns där mest som karaktärsspelare.
Detta speglades bland annat i Dennis Rommedahls segermål mot Kamerun. Enligt svensk TV var det ett helt fantastiskt mål, men jag kan inte se vad som är så fantastiskt med att en spelare tar några lama steg inåt och skjuter i bortre stolpen. Det var snarare resultatet av uselt försvarsspel att han kom till avslut överhuvudtaget. För sex år sedan hade Rommedahl kunnat skapa oreda på egen hand.
Vi väntade på att det danska flytet skulle ta slut i kvalet, men det tog slut här istället. Och skönt är väl det. Danmark blev ordentligt omskakat av Kamerun men vann ändå. Det var en typisk match där ett halvhyggligt europeiskt lag med sin organisation kunde vinna över en överlägsen med ostabil motståndare. Det kan väl ha ett attraktionsvärde det också, en del av dramaturgin, men mediokra europeiska C-nationer får vi nog av i EM. Om de ska ta sig vidare, ska de göra det på egen kraft och inte motståndarens klantighet. Japan blottade Danmarks träighet ordentligt.
Siffror:
1 seger
0 oavgjord
2 förluster
3 gjorda mål
6 insläppta mål
---
Läs även andra bloggares åsikter om vm, 2010, sydafrika, danmark, olsen, bendtner
Det är i praktiken samma Danmark som vi såg då. En halvskadad Bendtner var skillnaden mot perioden 2002-04, som är kanske den bästa de haft spelmässigt sen mitten av 80-talet.
Nu saknades den offensiva entusiasmen också, precis som i kvalet. De som tidigare representerade lite av den fartfyllda danska traditionen var nu för gamla och trötta, och fanns där mest som karaktärsspelare.
Detta speglades bland annat i Dennis Rommedahls segermål mot Kamerun. Enligt svensk TV var det ett helt fantastiskt mål, men jag kan inte se vad som är så fantastiskt med att en spelare tar några lama steg inåt och skjuter i bortre stolpen. Det var snarare resultatet av uselt försvarsspel att han kom till avslut överhuvudtaget. För sex år sedan hade Rommedahl kunnat skapa oreda på egen hand.
Vi väntade på att det danska flytet skulle ta slut i kvalet, men det tog slut här istället. Och skönt är väl det. Danmark blev ordentligt omskakat av Kamerun men vann ändå. Det var en typisk match där ett halvhyggligt europeiskt lag med sin organisation kunde vinna över en överlägsen med ostabil motståndare. Det kan väl ha ett attraktionsvärde det också, en del av dramaturgin, men mediokra europeiska C-nationer får vi nog av i EM. Om de ska ta sig vidare, ska de göra det på egen kraft och inte motståndarens klantighet. Japan blottade Danmarks träighet ordentligt.
Siffror:
1 seger
0 oavgjord
2 förluster
3 gjorda mål
6 insläppta mål
---
Läs även andra bloggares åsikter om vm, 2010, sydafrika, danmark, olsen, bendtner
25. Grekland
Otto Rehagel lade upp muren för sista gången (eller?) och det var ungefär lika blaha som i EM för två år sen.
Grekland kom aldrig in i matchen i premiären mot Sydkorea, och efter det var det nog för sent.
Nigeriamatchen bjöds man på, men man måste ändå gilla Rehagels handlingskraft. Så fort det röda kortet kommer gör byte omedelbart och markerar därmed att "nu jävlar ska vi vinna det här". Och med lite flyt bakåt så lyckades han.
Ändå stod det klart att man troligen behövde besegra Argentina i sista för att kunna gå vidare, och det var lite för mycket begärt.
Den matchen - som får mig att dregla varje gång jag tänker på den, på grund av Argentinas andraställ - fick man mycket kritik för här i Sverige i alla fall. Men nog tycker jag ändå att de agerade korrekt?
Kritiken handlade alltså om att det inte syntes att det var Grekland som hade allt att spela för. För att man inte anföll. Men vore det inte huvudlöst att anfalla mot laget med VM:s bästa anfall?
Det visade sig ju att det inte var så långt borta att det lyckades. Samaras hade ett par riktigt heta chanser vid ställningen 0-0, och hade han satt någon av dem, så kanske det hade gått.
Men Grekland var nog inte tillräckligt bra för att gå vidare, helt enkelt. Man var gruppens sämsta lag sett över alla matcher. Men i VM-sammanhang var det ändå ett steg framåt, med första målet, första poängen och den första segern. Det sistnämnda var också den första i ett stort mästerskap sedan EM-finalen 2004.
Siffror:
1 vinst
0 oavgjord
2 förluster
2 gjorda mål
5 insläppta mål
---
Läs även andra bloggares åsikter om vm, 2010, sydafrika, grekland, samaras, rehagel
Grekland kom aldrig in i matchen i premiären mot Sydkorea, och efter det var det nog för sent.
Nigeriamatchen bjöds man på, men man måste ändå gilla Rehagels handlingskraft. Så fort det röda kortet kommer gör byte omedelbart och markerar därmed att "nu jävlar ska vi vinna det här". Och med lite flyt bakåt så lyckades han.
Ändå stod det klart att man troligen behövde besegra Argentina i sista för att kunna gå vidare, och det var lite för mycket begärt.
Den matchen - som får mig att dregla varje gång jag tänker på den, på grund av Argentinas andraställ - fick man mycket kritik för här i Sverige i alla fall. Men nog tycker jag ändå att de agerade korrekt?
Kritiken handlade alltså om att det inte syntes att det var Grekland som hade allt att spela för. För att man inte anföll. Men vore det inte huvudlöst att anfalla mot laget med VM:s bästa anfall?
Det visade sig ju att det inte var så långt borta att det lyckades. Samaras hade ett par riktigt heta chanser vid ställningen 0-0, och hade han satt någon av dem, så kanske det hade gått.
Men Grekland var nog inte tillräckligt bra för att gå vidare, helt enkelt. Man var gruppens sämsta lag sett över alla matcher. Men i VM-sammanhang var det ändå ett steg framåt, med första målet, första poängen och den första segern. Det sistnämnda var också den första i ett stort mästerskap sedan EM-finalen 2004.
Siffror:
1 vinst
0 oavgjord
2 förluster
2 gjorda mål
5 insläppta mål
---
Läs även andra bloggares åsikter om vm, 2010, sydafrika, grekland, samaras, rehagel
tisdag 20 juli 2010
26. Italien
Jag tycker inte särskilt mycket synd om Italien för det här totalfiaskot. Tanken var att ett mediokert lag skulle tack vare en gynnsam lottning nå kvartsfinalen och sen slås ut där. Att det blev en gradskillnad gör väl inte så mycket?
Lippi tog ut en taskig trupp, valde att starta med dåliga föredettingar, och alla dessa pålitliga lagspelare med begränsad talang, och resultaten blev lite som man anade fast ännu värre. Att inte besegra Nya Zeeland är en stor skandal. Att bli bortgjort av Slovakien är ett skämt. Det enda som räddade anseendet en aning var Frankrike.
Frankrike var nämligen så oförskämt uselt och ointresserat att topplag som England och Italien kunde i sina besvikelser dämpa fallet tack vare Frankrike och deras skandaler på och utanför plan.
Egentligen tror jag att Frankrike hade besegrat Nya Zeeland och tagit poäng mot Slovakien. Men Italien kom lite undan med att åtminstone ha försökt. Viljan fanns hela tiden där. Det gjorde att åtminstone omvärldens dom blev lite mildare än vad man kan tycka att den borde ha varit.
Nej, det enda som det är synd om är väl vi tittare. Istället för ett klassiskt möte som Nederländerna-Italien, fotbollsidéernas motpoler, fick vi en halvtråkig 90-10-match till åttondel.
Vissa tycker säkert att det här var bättre än att åka ur som för två år sen... Eller som Frankrike åkte ur i EM 2004, en godkänd och blek insats, snarare än fiasko. För att det kan få de värsta förnekarna att inse allvaret, och ge bättre förutsättningar för Cesare Prandelli att inleda sitt arbete.
För jag tillhör dem som tycker att Lippis dåliga trupp delvis handlade om dåligt material att plocka ifrån. Gamlingarna var precis så bleka som man kunde vänta sig.
De lite yngre var dock i regel besvikelser. De Rossi var inte bra. Marchisio fick absurt nog spela som en yttermittfältare. Chiellini får mig att börja ompröva mina tankar om honom som den ende italienske backen som håller samma höga klass som en italiensk landslagsförsvarare ska göra. Och Montolivo lär aldrig bli den där storspelaren som många trodde att han skulle bli för 5-6 år sen. På den tiden dömde jag ut honom som en alldeles för klen spelare. Han har hunnit kötta upp sig de sista åren och tagit mycket initiativ i Fiorentina, men det här var verkligen ett dåligt VM av honom, och om han inte kan leverera mot Nya Zeeland, så kan jag inte se nån stor framtid för honom i landslaget.
Och så den käre Federico Marchetti. Som jag tycker har varit en bättre målvakt än Buffon i ligan. Han fick hoppa in mitt under Paraguaymatchen och gjorde det bra även om det fanns väldigt lite att göra. Jag raljerade inför andra matchen med att han har varit hundraprocentig så långt i VM. Det dröjde några minuter innan han släppte in ett måt mot Nya Zeeland. Det var inte hans fel, men ändå... Man hade tänkt sig att han skulle få ett ypperligt tillfälle att bygga upp självförtroendet genom att hålla nollan mot kiwisarna och Slovakien.
Inte heller de andra tre målen var av det slaget att de kan skyllas på honom, men det är lite som med bra anfallare. Även om de spelar bra så blir det till slut relevant att de inte gör mål. Marchetti var varken bra eller dålig. Men han släppte in fyra mål på två matcher. Vill man leta efter något mål att lasta honom för så är det lobben i Slovakienmatchen.
Jag hoppas i alla fall att det ändå blir han som tar över även i kvalet. Jag får hoppas på Prandelli.
Cesare Prandelli som lär förvandla Italien till ett mer populärt lag som spelar fartfylld fotboll. Om två år kommer de att springa runt i Odessa, Lodz eller nåt och få till lite action till bra fotboll-maffians förtjusning. Men de kommer delvis att ha sålt ut sin identitet.
Siffror:
0 vinst
2 oavgjorda
1 förlust
4 gjorda mål
5 insläppta mål
---
Läs även andra bloggares åsikter om vm, 2010, sydafrika, italien, lippi, prandelli, marchetti, montolivo
Lippi tog ut en taskig trupp, valde att starta med dåliga föredettingar, och alla dessa pålitliga lagspelare med begränsad talang, och resultaten blev lite som man anade fast ännu värre. Att inte besegra Nya Zeeland är en stor skandal. Att bli bortgjort av Slovakien är ett skämt. Det enda som räddade anseendet en aning var Frankrike.
Frankrike var nämligen så oförskämt uselt och ointresserat att topplag som England och Italien kunde i sina besvikelser dämpa fallet tack vare Frankrike och deras skandaler på och utanför plan.
Egentligen tror jag att Frankrike hade besegrat Nya Zeeland och tagit poäng mot Slovakien. Men Italien kom lite undan med att åtminstone ha försökt. Viljan fanns hela tiden där. Det gjorde att åtminstone omvärldens dom blev lite mildare än vad man kan tycka att den borde ha varit.
Nej, det enda som det är synd om är väl vi tittare. Istället för ett klassiskt möte som Nederländerna-Italien, fotbollsidéernas motpoler, fick vi en halvtråkig 90-10-match till åttondel.
Vissa tycker säkert att det här var bättre än att åka ur som för två år sen... Eller som Frankrike åkte ur i EM 2004, en godkänd och blek insats, snarare än fiasko. För att det kan få de värsta förnekarna att inse allvaret, och ge bättre förutsättningar för Cesare Prandelli att inleda sitt arbete.
För jag tillhör dem som tycker att Lippis dåliga trupp delvis handlade om dåligt material att plocka ifrån. Gamlingarna var precis så bleka som man kunde vänta sig.
De lite yngre var dock i regel besvikelser. De Rossi var inte bra. Marchisio fick absurt nog spela som en yttermittfältare. Chiellini får mig att börja ompröva mina tankar om honom som den ende italienske backen som håller samma höga klass som en italiensk landslagsförsvarare ska göra. Och Montolivo lär aldrig bli den där storspelaren som många trodde att han skulle bli för 5-6 år sen. På den tiden dömde jag ut honom som en alldeles för klen spelare. Han har hunnit kötta upp sig de sista åren och tagit mycket initiativ i Fiorentina, men det här var verkligen ett dåligt VM av honom, och om han inte kan leverera mot Nya Zeeland, så kan jag inte se nån stor framtid för honom i landslaget.
Och så den käre Federico Marchetti. Som jag tycker har varit en bättre målvakt än Buffon i ligan. Han fick hoppa in mitt under Paraguaymatchen och gjorde det bra även om det fanns väldigt lite att göra. Jag raljerade inför andra matchen med att han har varit hundraprocentig så långt i VM. Det dröjde några minuter innan han släppte in ett måt mot Nya Zeeland. Det var inte hans fel, men ändå... Man hade tänkt sig att han skulle få ett ypperligt tillfälle att bygga upp självförtroendet genom att hålla nollan mot kiwisarna och Slovakien.
Inte heller de andra tre målen var av det slaget att de kan skyllas på honom, men det är lite som med bra anfallare. Även om de spelar bra så blir det till slut relevant att de inte gör mål. Marchetti var varken bra eller dålig. Men han släppte in fyra mål på två matcher. Vill man leta efter något mål att lasta honom för så är det lobben i Slovakienmatchen.
Jag hoppas i alla fall att det ändå blir han som tar över även i kvalet. Jag får hoppas på Prandelli.
Cesare Prandelli som lär förvandla Italien till ett mer populärt lag som spelar fartfylld fotboll. Om två år kommer de att springa runt i Odessa, Lodz eller nåt och få till lite action till bra fotboll-maffians förtjusning. Men de kommer delvis att ha sålt ut sin identitet.
Siffror:
0 vinst
2 oavgjorda
1 förlust
4 gjorda mål
5 insläppta mål
---
Läs även andra bloggares åsikter om vm, 2010, sydafrika, italien, lippi, prandelli, marchetti, montolivo
måndag 19 juli 2010
27. Nigeria
Ska vi försöka skriva ett inlägg om Nigeria utan att nämna Lasse Lagerbäck?
Äh, vi skiter i det. Typ?
Nigerias VM var egentligen kusligt likt deras 02 VM, med skillnaden att man nu hamnade i en halvsvag grupp där man förra gången var en i den så kallade dödens grupp (har aldrig fattat uttrycket, har inte alla grupper två vinnare och två så kallade döda?)
Då föll man med 0-1 mot Argentina i premiären.
Nu föll man med 0-1 mot Argentina i premiären.
Då tog man ledningen i den andra matchen mot ett organiserat europeiskt lag.
Nu tog man ledningen i den andra matchen mot ett organiserat europeiskt lag.
Då vände motståndarna med ett mål i vardera halvlek.
Nu vände motståndarna med ett mål i vardera halvlek.
Då spelade man oavgjort i sista matchen.
Nu spelade man oavgjort i sista matchen.
Okej, i ärlighetens namn finns det en del uppenbara skillnader också. När man föll mot Sverige 2002 kändes det lite som att man föll mot ett bättre lag, även om man också hade en del otur. När man nu förlorar mot Grekland 2010 ger man bort matchen tack vare en korkad utvisning. I sista matchen var man förra gången redan avsågade. Nu hade man chansen och var till slut väldigt nära att ta den.
Det är lätt att tycka synd om detta Nigeria. Det enda flytet de hade var det faktum att det fanns en chans till avancemang inför sista omgången trots två inledande förluster. Något som LASSE LAGERBÄCK också poängterade i presskonferensen.
Man åker hem med en poäng från ett gruppspel där man sammantaget kan tycka att de kunde fått med sig 6-7 poäng.
För mig var det visserligen ingen överraskning att det blev uttåg. Jag tippade själv Sydkorea som tvåa i gruppen. Men jag kanske hade snarare väntat mig 2002 än vad som vi fick se nu.
Förlusten mot Argentina är egentligen inte så mycket att snacka om, men det fanns ju en period i andra halvlek där Nigeria ständigt kom fram och skapade ett par riktigt farliga chanser.
Mot Grekland kändes det som att man hade matchen i en ask. Men drabbades av en utvisning. Och trots det fanns två rejäla chanser i andra halvlek att ändå ta ledningen på nytt.
I sista matchen så var det åter väldigt nära, även om just Yakubus ökända miss kanske inte borde ses som avgörande i och med att han kvitterade på straff lite senare. Frågan är då vad de där fem minuterna eller vad det handlade om, var värda.
Lagerbäck lyckades i alla skapa ett landslag där han verkade kunna byta ut vem som helst utan att det syntes särskilt mycket. Nästan alla spelare verkade ersättbara. Men nästan alla verkade kapabla att begå lite klumpiga misstag hit och dit. Därför är det också svårt att plocka fram några individer som utmärkte sig.
Målvakten Enyama har visserligen tokhyllats, men även om han såklart gjorde en bra turnering, tycker jag att det var lite för mycket ståhej kring honom. Det ingick många TV-räddningar, om man säger så.
Nu får vi se hur landslaget utvecklas. Ett fotbollsgalet land med knappt 150 miljoner invånare bör visserligen ses som en tickande bomb, men till skillnad från vad nigerianen Dr Alban sjunger i den där låten så är det inte stabilt, när vi talar Nigeria som nation.
Dessutom har Nigeria redan uppnått en del relativa framgångar på 90-talet, vilket gör att ribban har lagts rätt så högt.
Siffror:
0 vinst
1 oavgjord
2 förluster
3 gjorda mål
5 insläppta mål
---
Läs även andra bloggares åsikter om vm, 2010, sydafrika, nigeria, yakubu, lagerbäck, enyama
Äh, vi skiter i det. Typ?
Nigerias VM var egentligen kusligt likt deras 02 VM, med skillnaden att man nu hamnade i en halvsvag grupp där man förra gången var en i den så kallade dödens grupp (har aldrig fattat uttrycket, har inte alla grupper två vinnare och två så kallade döda?)
Då föll man med 0-1 mot Argentina i premiären.
Nu föll man med 0-1 mot Argentina i premiären.
Då tog man ledningen i den andra matchen mot ett organiserat europeiskt lag.
Nu tog man ledningen i den andra matchen mot ett organiserat europeiskt lag.
Då vände motståndarna med ett mål i vardera halvlek.
Nu vände motståndarna med ett mål i vardera halvlek.
Då spelade man oavgjort i sista matchen.
Nu spelade man oavgjort i sista matchen.
Okej, i ärlighetens namn finns det en del uppenbara skillnader också. När man föll mot Sverige 2002 kändes det lite som att man föll mot ett bättre lag, även om man också hade en del otur. När man nu förlorar mot Grekland 2010 ger man bort matchen tack vare en korkad utvisning. I sista matchen var man förra gången redan avsågade. Nu hade man chansen och var till slut väldigt nära att ta den.
Det är lätt att tycka synd om detta Nigeria. Det enda flytet de hade var det faktum att det fanns en chans till avancemang inför sista omgången trots två inledande förluster. Något som LASSE LAGERBÄCK också poängterade i presskonferensen.
Man åker hem med en poäng från ett gruppspel där man sammantaget kan tycka att de kunde fått med sig 6-7 poäng.
För mig var det visserligen ingen överraskning att det blev uttåg. Jag tippade själv Sydkorea som tvåa i gruppen. Men jag kanske hade snarare väntat mig 2002 än vad som vi fick se nu.
Förlusten mot Argentina är egentligen inte så mycket att snacka om, men det fanns ju en period i andra halvlek där Nigeria ständigt kom fram och skapade ett par riktigt farliga chanser.
Mot Grekland kändes det som att man hade matchen i en ask. Men drabbades av en utvisning. Och trots det fanns två rejäla chanser i andra halvlek att ändå ta ledningen på nytt.
I sista matchen så var det åter väldigt nära, även om just Yakubus ökända miss kanske inte borde ses som avgörande i och med att han kvitterade på straff lite senare. Frågan är då vad de där fem minuterna eller vad det handlade om, var värda.
Lagerbäck lyckades i alla skapa ett landslag där han verkade kunna byta ut vem som helst utan att det syntes särskilt mycket. Nästan alla spelare verkade ersättbara. Men nästan alla verkade kapabla att begå lite klumpiga misstag hit och dit. Därför är det också svårt att plocka fram några individer som utmärkte sig.
Målvakten Enyama har visserligen tokhyllats, men även om han såklart gjorde en bra turnering, tycker jag att det var lite för mycket ståhej kring honom. Det ingick många TV-räddningar, om man säger så.
Nu får vi se hur landslaget utvecklas. Ett fotbollsgalet land med knappt 150 miljoner invånare bör visserligen ses som en tickande bomb, men till skillnad från vad nigerianen Dr Alban sjunger i den där låten så är det inte stabilt, när vi talar Nigeria som nation.
Dessutom har Nigeria redan uppnått en del relativa framgångar på 90-talet, vilket gör att ribban har lagts rätt så högt.
Siffror:
0 vinst
1 oavgjord
2 förluster
3 gjorda mål
5 insläppta mål
---
Läs även andra bloggares åsikter om vm, 2010, sydafrika, nigeria, yakubu, lagerbäck, enyama
28. Algeriet
Tillbaka efter 24 år och åker nog hem med blandade känslor. Det blev inga mål, men trots allt en poäng mot stora England.
Algeriets första match mot Slovenien var riktigt dålig. Det var då den sämsta matchen som hade spelats och kanske är den fortfarande en het kandidat nu när alla är slutspelade. Det var det som gjorde mig så oerhört förvånad när de båda lagen tog poäng i sina kommande matcher.
Det kändes i alla fall som att de låg aningen närmare en seger, och hade Sienamannen Ghezzal inte visat ut sig själv på det där klantiga sättet, så vet vi aldrig vad som hade hänt. Kanske hade de, med facit i hand, rentav kunnat avancera.
Mot England gjorde man ingen stormatch, men förutsättningarna var ju annorlunda, och man lyckades åtminstone stänga igen för storfavoriten.
Den sista matchen mot USA var lagets bästa. Media ansåg att det passade dramaturgin bäst att i efterhand beskriva det hela som USA:s kamp mot det där förlösande målet som till slut kom genom Landon Donovan, men sanningen är ju att Algeriet där hade sylvassa motattacker under hela matchen och hade mycket väl kunnat vinna med 1-0.
Och innan domaren blåste av matchen lyckades han felaktigt visa ut kaptenen Yahia som var framme för att få bort sina arga lagkamrater. På nätet noterades detta av många fotbollssupportrar, men på TV sket de i det. Svt svartmålade Yahia som en spottare och Pops brydde sig aldrig om att korrigera det. Jag har sjukt svårt att se något liknande hända med en engelsman eller holländare.
Nåja, som sagt... Det slutade mycket bättre än vad man anade efter den första matchen. Man slutade ju till och med före den gamla kolonialmakten Frankrike i rankingen. Bara en sån sak...
Siffror:
0 vinst
1 oavgjord
2 förluster
0 gjorda mål
2 insläppta mål
---
Läs även andra bloggares åsikter om vm, 2010, sydafrika, algeriet, yahia, ghezzal, siena
Algeriets första match mot Slovenien var riktigt dålig. Det var då den sämsta matchen som hade spelats och kanske är den fortfarande en het kandidat nu när alla är slutspelade. Det var det som gjorde mig så oerhört förvånad när de båda lagen tog poäng i sina kommande matcher.
Det kändes i alla fall som att de låg aningen närmare en seger, och hade Sienamannen Ghezzal inte visat ut sig själv på det där klantiga sättet, så vet vi aldrig vad som hade hänt. Kanske hade de, med facit i hand, rentav kunnat avancera.
Mot England gjorde man ingen stormatch, men förutsättningarna var ju annorlunda, och man lyckades åtminstone stänga igen för storfavoriten.
Den sista matchen mot USA var lagets bästa. Media ansåg att det passade dramaturgin bäst att i efterhand beskriva det hela som USA:s kamp mot det där förlösande målet som till slut kom genom Landon Donovan, men sanningen är ju att Algeriet där hade sylvassa motattacker under hela matchen och hade mycket väl kunnat vinna med 1-0.
Och innan domaren blåste av matchen lyckades han felaktigt visa ut kaptenen Yahia som var framme för att få bort sina arga lagkamrater. På nätet noterades detta av många fotbollssupportrar, men på TV sket de i det. Svt svartmålade Yahia som en spottare och Pops brydde sig aldrig om att korrigera det. Jag har sjukt svårt att se något liknande hända med en engelsman eller holländare.
Nåja, som sagt... Det slutade mycket bättre än vad man anade efter den första matchen. Man slutade ju till och med före den gamla kolonialmakten Frankrike i rankingen. Bara en sån sak...
Siffror:
0 vinst
1 oavgjord
2 förluster
0 gjorda mål
2 insläppta mål
---
Läs även andra bloggares åsikter om vm, 2010, sydafrika, algeriet, yahia, ghezzal, siena
29. Frankrike
De kom, de sågs, de gjorde bort sig och stal sedan showen den sista veckan.
Att Frankrike skulle vara en besvikelse kom nog inte som någon jätteöverraskning. Efter att landslaget styrkte sin position som världens bästa lag med EM-guldet år 2000, har det varit mer regel än undantag att det funnits större eller mindre problem med Les Bleus. Jag tycker att deras svaga 02-VM var lite av en tillfällighet, men att de ändå hade problem var uppenbart. Två år senare kom dem till Portugal och var möjligen ännu sämre. Med VM 2006 som en märklig undantag får vi därefter ännu en blek insats i EM 2008.
Men frågan är om någon hade kunnat tro att det kunde bli såhär katastrofalt. Domenech verkar tro på det där med go out with a bang. Inget lagerbäckskt avsked för honom, inte.
Vi såg nog det inte ens komma efter premiären mot Uruguay. Den första kvarten spelade Frankrike till och med bra fotboll. Borde nog ha gått till paus med ledning.
Slutresultatet 0-0 var ändå inte så farligt. Man hade troligen mött den mest svårslagna av sina konkurrenter.
Det var också roligt att laget var så uselt eftersom det gav lite extra krydda inför matcherna. Hur illa skulle det se ut den här gången? Och så vidare.
Det blev riktigt illa mot Mexiko. En klart sämre match. Det hade kunnat sluta 0-0 här också, men Mexiko borde ha gjort mål redan i första halvlek. Abidals arrogans när han orsakar straffen som blir spiken i kistan, är en mycket talande bild för det här landslaget.
Sen började bråken. Anelkas yttrande, som egentligen ska ha varit något han mumlat snarare än en konfrontation med Domenech, blåstes upp till ytan tack vare en golare i truppen, och den fotbollsmässiga skandalen visade sig nu även utanför plan. Spelarstrejk och allt.
När besvikelsen hos oss som gillar Frankrike väl hade lagt sig, var det spännande att se hur startelvan mot Sydafrika skulle se ut och hur den skulle uppträda i matchen. Nu var det en hemmadomare som bjöd Sydafrika på numerärt överläge redan i första halvlek, så det är svårt att göra analysen. Jag köper inte drevets argument om att det inte hade spelat någon roll för just den matchen. Med elva man på plan tror jag att Frankrike hade kunnat vinna den matchen. Dock inte med så stora siffror att det skulle ge avancemang.
Sportbladets krönikörer menade att Frankrike har orsakat en sån stor skada att den inte går att reparera omgående med kvalspelet när Laurent Blanc kommer in. Såklart har de bättre koll på pulsen i Frankrike än vad jag har, men jag tror ändå inte på den bedömningen. Argumentet är att laget har gjort bort sig så pass att den förlorat fansens kärlek och allt det där. Att de har skaffat sig ett dåligt rykte. Vanärat hela landslaget som en organisation.
Men jag tror att resultaten kommer att styra allt i rätt riktning igen. Jag har verkligen svårt att se någon som på allvar höll på landslaget innan VM kommer att sluta med det nu. Domenech har ändå lämnat, och många gamla gnälliga rävar kommer att göra det också. Kan spontant inte se att Anelka, Henry, Gallas och gänget varken orkar eller vill fortsätta efter detta. Blanc kommer komma in och med dessa extremt låga förväntningar kommer han att ha en hyfsat god utgångsläge. Frankrike kan inte bli sämre än vad man har varit.
Ur ett större historiskt perspektiv har man dock nu sjabblat bort alldeles för många turneringar på sistonde, och därmed tappat sin - diskutabla - status som en av de fem stora landslagen, tillsammans med Argentina, Italien, Brasilien och Tyskland. För fyra år sen tror jag att man fortfarande kunde säga att de hade skaffat sig en sån särställning före lag som Spanien eller Holland, men nu är det som att det har blivit stopp i framgångarna igen, som det blev efter mitten av 1980-talet när Frankrike först då trädde fram som en stor fotbollsnation
Siffror:
0 vinst
1 oavgjord
2 förluster
1 gjort mål
4 insläppta mål
---
Läs även andra bloggares åsikter om vm, 2010, sydafrika, frankrike, gallas, domenech, henry, anelka
Att Frankrike skulle vara en besvikelse kom nog inte som någon jätteöverraskning. Efter att landslaget styrkte sin position som världens bästa lag med EM-guldet år 2000, har det varit mer regel än undantag att det funnits större eller mindre problem med Les Bleus. Jag tycker att deras svaga 02-VM var lite av en tillfällighet, men att de ändå hade problem var uppenbart. Två år senare kom dem till Portugal och var möjligen ännu sämre. Med VM 2006 som en märklig undantag får vi därefter ännu en blek insats i EM 2008.
Men frågan är om någon hade kunnat tro att det kunde bli såhär katastrofalt. Domenech verkar tro på det där med go out with a bang. Inget lagerbäckskt avsked för honom, inte.
Vi såg nog det inte ens komma efter premiären mot Uruguay. Den första kvarten spelade Frankrike till och med bra fotboll. Borde nog ha gått till paus med ledning.
Slutresultatet 0-0 var ändå inte så farligt. Man hade troligen mött den mest svårslagna av sina konkurrenter.
Det var också roligt att laget var så uselt eftersom det gav lite extra krydda inför matcherna. Hur illa skulle det se ut den här gången? Och så vidare.
Det blev riktigt illa mot Mexiko. En klart sämre match. Det hade kunnat sluta 0-0 här också, men Mexiko borde ha gjort mål redan i första halvlek. Abidals arrogans när han orsakar straffen som blir spiken i kistan, är en mycket talande bild för det här landslaget.
Sen började bråken. Anelkas yttrande, som egentligen ska ha varit något han mumlat snarare än en konfrontation med Domenech, blåstes upp till ytan tack vare en golare i truppen, och den fotbollsmässiga skandalen visade sig nu även utanför plan. Spelarstrejk och allt.
När besvikelsen hos oss som gillar Frankrike väl hade lagt sig, var det spännande att se hur startelvan mot Sydafrika skulle se ut och hur den skulle uppträda i matchen. Nu var det en hemmadomare som bjöd Sydafrika på numerärt överläge redan i första halvlek, så det är svårt att göra analysen. Jag köper inte drevets argument om att det inte hade spelat någon roll för just den matchen. Med elva man på plan tror jag att Frankrike hade kunnat vinna den matchen. Dock inte med så stora siffror att det skulle ge avancemang.
Sportbladets krönikörer menade att Frankrike har orsakat en sån stor skada att den inte går att reparera omgående med kvalspelet när Laurent Blanc kommer in. Såklart har de bättre koll på pulsen i Frankrike än vad jag har, men jag tror ändå inte på den bedömningen. Argumentet är att laget har gjort bort sig så pass att den förlorat fansens kärlek och allt det där. Att de har skaffat sig ett dåligt rykte. Vanärat hela landslaget som en organisation.
Men jag tror att resultaten kommer att styra allt i rätt riktning igen. Jag har verkligen svårt att se någon som på allvar höll på landslaget innan VM kommer att sluta med det nu. Domenech har ändå lämnat, och många gamla gnälliga rävar kommer att göra det också. Kan spontant inte se att Anelka, Henry, Gallas och gänget varken orkar eller vill fortsätta efter detta. Blanc kommer komma in och med dessa extremt låga förväntningar kommer han att ha en hyfsat god utgångsläge. Frankrike kan inte bli sämre än vad man har varit.
Ur ett större historiskt perspektiv har man dock nu sjabblat bort alldeles för många turneringar på sistonde, och därmed tappat sin - diskutabla - status som en av de fem stora landslagen, tillsammans med Argentina, Italien, Brasilien och Tyskland. För fyra år sen tror jag att man fortfarande kunde säga att de hade skaffat sig en sån särställning före lag som Spanien eller Holland, men nu är det som att det har blivit stopp i framgångarna igen, som det blev efter mitten av 1980-talet när Frankrike först då trädde fram som en stor fotbollsnation
Siffror:
0 vinst
1 oavgjord
2 förluster
1 gjort mål
4 insläppta mål
---
Läs även andra bloggares åsikter om vm, 2010, sydafrika, frankrike, gallas, domenech, henry, anelka
söndag 18 juli 2010
30. Honduras
Ett av VM:s största besvikelser för mig. Men om jag inte hade underskattat Chile som det visade sig att jag hade gjort, då kanske det förklarar en del. Honduras höll ändå jämna steg mot Schweiz och förlorade med 0-2 mot Spanien. Något fiasko är det inte tal om resultatmässigt. Men att man skulle bli så utspelade som man blev mot Chile, det såg jag inte komma.
Inledningen blev lite av en nyckelmatch, och där var man alltså inte ens nära.
Mot Spanien hade man innan VM kunnat hoppas på lite vassa kontringar, men när sådana uppstod så gavs de bort enkelt.
I sista matchen så hade alla kallt räknat med en schweizisk seger, men när matchen var över så var det Honduras som hade bränt de värsta chanserna.
Individuellt var David Suazo en besvikelse, ytterligare ett tecken på att han verkligen är slut. Edgar Alvarez gjorde inte heller något väsen av sig, och Léon var inte med överhuvudtaget. Palacios märkte jag knappt. Pavon var mer osynlig än någon av de nämnda.
Jag kan tänka mig att laget inte var alltför nöjt vid hemresan, men för att vara det första världsmästerskapet på 28 år var det ändå inte direkt pinsamt.
Siffror:
0 vinst
1 oavgjord
2 förluster
0 gjorda mål
3 insläppta mål
---
Läs även andra bloggares åsikter om vm, 2010, honduras, suazo, alvarez, pavon, palacios
Inledningen blev lite av en nyckelmatch, och där var man alltså inte ens nära.
Mot Spanien hade man innan VM kunnat hoppas på lite vassa kontringar, men när sådana uppstod så gavs de bort enkelt.
I sista matchen så hade alla kallt räknat med en schweizisk seger, men när matchen var över så var det Honduras som hade bränt de värsta chanserna.
Individuellt var David Suazo en besvikelse, ytterligare ett tecken på att han verkligen är slut. Edgar Alvarez gjorde inte heller något väsen av sig, och Léon var inte med överhuvudtaget. Palacios märkte jag knappt. Pavon var mer osynlig än någon av de nämnda.
Jag kan tänka mig att laget inte var alltför nöjt vid hemresan, men för att vara det första världsmästerskapet på 28 år var det ändå inte direkt pinsamt.
Siffror:
0 vinst
1 oavgjord
2 förluster
0 gjorda mål
3 insläppta mål
---
Läs även andra bloggares åsikter om vm, 2010, honduras, suazo, alvarez, pavon, palacios
31. Kamerun
Tja, vad finns det mer att säga om Kamerun än det som jag redan skrev efter den inledande matchen mot Japan?
I och med detta VM har Kamerun bara vunnit en av sina senaste tolv VM-matcher. Det är så grymt hopplöst. Här kan ni läsa de omedelbara tankarna efter den matchen.
Jag var alltså spyfärdig efter den matchen. Det var en värre knock än när Brasilien slogs ut (varför det används som måttstock lär nog vara tydligt för er som följt bloggen). Tänkt att ha sett skiten i repris under hela ens ungdom. Det handlar bara om en handfull turneringar, men det handlar också om 20 jävla år, där man emellan har drömt om en relativ framgång för Kamerun.
Mot Danmark var saker och ting inte lika oförklarliga. Det blev en typisk match där en europeisk C-nation använde sin resursmässigt goda grundkompetens för att manövrera ut ett bättre men mer förvirrat lag. Att det blev förlust var lite otur, men ändå ingen slump. Danmarks båda mål var genomtänkta. Däremot borde Kamerun rimligen ha fått in ett mål till.
Men det hade nog inte spelat någon roll. Inte ens med seger mot Danmark hade saker och ting sätt så jättemycket lättare ut. Japan hade antagligen plockat en poäng och Nederländerna hade vunnit.
2010 kommer därmed gå till den kameruanska fotbollshistorien som ännu ett menlöst VM där saker och ting inte föll på plats. Jag gillar Samuel Eto'o som person, men jag kan inte ta hand förnekelser om schismer i landslaget på allvar. När ett lag underpresterar så grovt jämfört med sitt spelarmaterial, då brukar det alltid vara något fel med gruppkänslan. Även om den kan vara konsekvensen av annat, finns den alltid där.
Jag får nu acceptera att jag blev förälskad i ett västafrikanskt lag i VM 90, och därefter svek de mig under hela min ungdom. Nästa gång VM spelas kommer jag att vara 32 år gammal. Sorgligt.
Siffror:
0 vinst
0 oavgjord
3 förluster
2 gjorda mål
5 insläppta mål
---
Läs även andra bloggares åsikter om vm, 2010, kamerun, sydafrika, eto'o
I och med detta VM har Kamerun bara vunnit en av sina senaste tolv VM-matcher. Det är så grymt hopplöst. Här kan ni läsa de omedelbara tankarna efter den matchen.
Jag var alltså spyfärdig efter den matchen. Det var en värre knock än när Brasilien slogs ut (varför det används som måttstock lär nog vara tydligt för er som följt bloggen). Tänkt att ha sett skiten i repris under hela ens ungdom. Det handlar bara om en handfull turneringar, men det handlar också om 20 jävla år, där man emellan har drömt om en relativ framgång för Kamerun.
Mot Danmark var saker och ting inte lika oförklarliga. Det blev en typisk match där en europeisk C-nation använde sin resursmässigt goda grundkompetens för att manövrera ut ett bättre men mer förvirrat lag. Att det blev förlust var lite otur, men ändå ingen slump. Danmarks båda mål var genomtänkta. Däremot borde Kamerun rimligen ha fått in ett mål till.
Men det hade nog inte spelat någon roll. Inte ens med seger mot Danmark hade saker och ting sätt så jättemycket lättare ut. Japan hade antagligen plockat en poäng och Nederländerna hade vunnit.
2010 kommer därmed gå till den kameruanska fotbollshistorien som ännu ett menlöst VM där saker och ting inte föll på plats. Jag gillar Samuel Eto'o som person, men jag kan inte ta hand förnekelser om schismer i landslaget på allvar. När ett lag underpresterar så grovt jämfört med sitt spelarmaterial, då brukar det alltid vara något fel med gruppkänslan. Även om den kan vara konsekvensen av annat, finns den alltid där.
Jag får nu acceptera att jag blev förälskad i ett västafrikanskt lag i VM 90, och därefter svek de mig under hela min ungdom. Nästa gång VM spelas kommer jag att vara 32 år gammal. Sorgligt.
Siffror:
0 vinst
0 oavgjord
3 förluster
2 gjorda mål
5 insläppta mål
---
Läs även andra bloggares åsikter om vm, 2010, kamerun, sydafrika, eto'o
32. Nordkorea
Om någon hade sagt innan VM att Nordkorea skulle åka hem med tre nederlag och tvåsiffrigt i kolumnen för insläppta mål, skulle ingen rycka på axlarna. Jag totalsågade laget själv i försnacket.
Men jag skulle ju ljuga lite om jag påstod att det var just det här som jag väntade mig. Att Nordkorea överhuvudtaget skulle göra mål på Brasilien - eller egentligen något annat lag - trodde jag inte alls. Jag såg framför mig en total utspelning där varje match skulle handla om kamp mot klockan.
Så blev det inte riktigt. Nordkorea började med att nolla Brasilien i första halvleken av sitt premiär och föll sedan med flaggan i topp. Man hade lite på känn att det kunde bli mycket svårare mot ett Portugal som efter 0-0 i premiären skulle ge allt för att inte bara vinna, utan vinna stort. Med den inställningen brukar nerverna kring vinstens börda minska eftersom det inte är slutmålet som för pressen med sig.
Men Nordkorea stod emot och det som framförallt var slående var att man efter de första tio minuterna började göra det som man aldrig riktigt hann med mot Brasilien - attackera. När man hade fått det bekräftat att man kunde stänga igen mot två topplag, då började man också känna att "ska vi inte ta och anfalla lite också nu när det ändå går så bra?". Det skapades en del chanser mot Portugal.
Men när det andra målet kom i andra halvlek var VM över för Nordkorea. 0-7 var väldigt onödigt och inte helt rättvist.
Den sista matchen såg jag inte så noga, så jag kan inte uttala mig kring dess detaljer. De blev hyggligt utspelade de första 20 minuterna i alla fall.
Hade man bara fått med sig en mer logisk slutresultat mot Portugal, typ 0-2, så hade det kanske inte sett så illa ut i efterhand. Nordkorea kan inte direkt åka hem som ett stolt landslag, men det var många som beundrade deras no-bullshit-attityd på plan efter den första matchen. Slutomdömet måste ändå vara att de i det stora hela rättfärdigade VM-platsen.
Siffror:
0 vinst
0 oavgjord
3 förluster
1 gjort mål
12 insläppta mål
---
Läs även andra bloggares åsikter om 2010, nordkorea, sydafrika, vm
Men jag skulle ju ljuga lite om jag påstod att det var just det här som jag väntade mig. Att Nordkorea överhuvudtaget skulle göra mål på Brasilien - eller egentligen något annat lag - trodde jag inte alls. Jag såg framför mig en total utspelning där varje match skulle handla om kamp mot klockan.
Så blev det inte riktigt. Nordkorea började med att nolla Brasilien i första halvleken av sitt premiär och föll sedan med flaggan i topp. Man hade lite på känn att det kunde bli mycket svårare mot ett Portugal som efter 0-0 i premiären skulle ge allt för att inte bara vinna, utan vinna stort. Med den inställningen brukar nerverna kring vinstens börda minska eftersom det inte är slutmålet som för pressen med sig.
Men Nordkorea stod emot och det som framförallt var slående var att man efter de första tio minuterna började göra det som man aldrig riktigt hann med mot Brasilien - attackera. När man hade fått det bekräftat att man kunde stänga igen mot två topplag, då började man också känna att "ska vi inte ta och anfalla lite också nu när det ändå går så bra?". Det skapades en del chanser mot Portugal.
Men när det andra målet kom i andra halvlek var VM över för Nordkorea. 0-7 var väldigt onödigt och inte helt rättvist.
Den sista matchen såg jag inte så noga, så jag kan inte uttala mig kring dess detaljer. De blev hyggligt utspelade de första 20 minuterna i alla fall.
Hade man bara fått med sig en mer logisk slutresultat mot Portugal, typ 0-2, så hade det kanske inte sett så illa ut i efterhand. Nordkorea kan inte direkt åka hem som ett stolt landslag, men det var många som beundrade deras no-bullshit-attityd på plan efter den första matchen. Slutomdömet måste ändå vara att de i det stora hela rättfärdigade VM-platsen.
Siffror:
0 vinst
0 oavgjord
3 förluster
1 gjort mål
12 insläppta mål
---
Läs även andra bloggares åsikter om 2010, nordkorea, sydafrika, vm
lördag 17 juli 2010
En kort sammanfattning
Känner att jag behöver bromsa lite med topplistorna och samla tankarna om det här mästerskapet innan de börjar försvinna en aning.
Jag kommer inte göra någon extrem djupdykning eftersom det här bara är en blogg. Det finns extremt mycket att säga om detta VM, men vi får skära en massa, alternativt stycka upp det i många små delar i form av topplistorna och så vidare.
Men om man säger, hur var VM i Sydafrika 2010?
Som vanligt var det mycket som var fel. Men jag skulle ändå säga att det var det tredje bästa mästerskapet av de sju som jag nu har upplevt, mest via rutan, men även ett par matcher på plats.
Mitt favorit-VM kommer, som bloggens namn antyder, alltid att vara Italien 90. Jag kommer alltid tycka att den som säger att "VM 90 var ett riktigt skit-VM" inte förstår sig på vad fotboll handlar om. Jag är medveten om att det finns en hög grad subjektivitet i det tankesättet, men jag anser att det även finns argument om att VM 90 i alla fall även för andra människor bör betraktas som ett bra VM. Om du tror att fotboll handlar om underhållning, vilket i sin tur manifesteras i målrika matcher, då är din VM-upplevelse mycket fattigare än min. Du famlar i mörkret.
Näst bäst under dessa 20 år är VM 1998 i Frankrike. Det var det sista mästerskapet innan fotbollens globalisering ristades i sten. Visst var det mycket jippo, men det var fortfarande ingenting jämfört med det som skulle komma på 2000-talet.
USA 1994 var som en föregångare till VM på 2000-talet, och led av usla väderförhållanden, det sämsta fotbollsmodet någonsin och kanske framförallt av det faktum att matcherna spelades i det som väldigt tydligt var fel miljö för fotbollen. Jag menar då inte den kulturella aspekten, utan det faktum att det handlade om arenor som annars användes till amerikansk fotboll, med stora fula blå madrassväggar och dylikt. VM 2002 behöver nog inte kommenteras ytterligare. Det var det sämsta världsmästerskapet genom alla tider.
VM i Sydafrika var ändå okej, och den bästa på 2000-talet, om ni frågar mig. Det var första gången på 32 år som mästerskapet spelades på den södra hemisfären, och precis som då, i Argentina 1978, var det ett hårt klimat även bildligt talat, vilket gjorde att VM inte kunde ryckas isär från det övriga samhället på samma sätt som Tyskland 2006. Jag var då på plats och såg Portugal-England i Gelsenkirschen och det hela var som ett stort slottstält sponsrat av Coca-Cola och McDonald's.
Säkert fanns den känslan även hos de som besökte Sydafrika nu, men riktigt genomplastigt kunde det aldrig bli eftersom det fanns en överhängande känsla av fara runt hörnet. Även om det är synd att Sydafrika ska vara ett sånt land för dess invånare, så blev konsekvensen för just fotbolls-VM god. Det satte en gräns för verklighetsflykten.
Vad gäller det sportsliga så var det mycket högt och lågt. Jag saknade dramatiken. Bara fyra matcher gick till förlängning och två till straffar.
Mycket började gå snett när Brasilien slumpmässigt slogs ut av Nederländerna, och dagen efter kom spiken i kistan, när Tyskland slog ut Argentina på ett oerhört tråkigt och odramatiskt sätt. Det var då utan tvekan VM:s mest häftigaste match som väntade, större än tyskarnas batalj med England tidigare. Men det blev ballongpys av det hela ganska tidigt.
Fram till finalen gick inte heller de andra matcherna till förlängning, vilket tog bort än mer dramatik. Särskilt tungviktsmötet mellan Spanien och Tyskland borde ha gått till en förlängning och helst straffar. Jag kände mig oerhört tomhänt när det blåstes av efter 90 minuter och 1-0 till Spanien.
Gruppspelet var mer positivt. De europeiska giganternas fall och svårigheter var bara positivt att se. Frankrike och England agerade ofta humoristiskt uselt, vilket är att föredra framför väntade och stabila segrar. Dessutom var det en succé för de sydamerikanska lagen, på bekostnad av de där färglösa europeiska B- och C-nationerna som genom åren ofta har lyckats kravla sig fram till åttondel på något sätt.
Det blev stopp för det nu. Efter kvartsfinalerna och framförallt efter bronsmatchen började den nya europeiska chauvinismen att göra sig gällande hos media och tyckare på nätet, där man förklarade att det var dumt av alla att döma ut Europa för tidigt, för i och med att alla medaljer togs av den kontinentens lag, så var det här återigen "Europas VM".
Wrong 'em, boyo.
Visst, i ett sånt skede kan man aldrig påstå att det var "Amerikas VM". Men icke desto mindre var Sydafrika 2010 en stor framgång för de amerikanska kontinenterna. De utgjorde nästan hälften av åttondelplatserna. Alla sydamerikanska lag gick vidare från gruppspelet och fyra av dem gick vidare till kvartsfinal (och den enda som slogs ut innan det kom från ett helsydamerikanskt möte). Och det är inte ens bara siffror. Paraguay, Chile och Uruguay övertygade stort även spelmässigt.
Och under allt detta fick Europa ynka sex lag vidare till åttondelen. Det är den sämsta noteringen någonsin, sen systemet med åttondelar infördes med VM 1986 i Mexiko.
Det hade gärna fått prägla även det absoluta slutskedet. Att både Brasilien och Argentina åkte ut i kvarten var väldigt tråkigt. Det är bara i VM - vart fjärde år - som vi har möjligheten att skåda stormatcher mellan giganter från Sydamerika och Europa. Vi fick visserligen se stormatcher av detta slag nu också, men det hade gärna fått ske även längre fram. Men just den här besvikelsen dämpas med tanke på att samma sak skedde för fyra år sen. Och då fanns inte ett Uruguay som en tröst.
Det absolut sämsta med mästerskapet var nog den där jävla Jabulanibollen. Många säger att det är skitsnack, att det inte är nåt fel på bollen, men bevisligen var den ju det - åtminstone i fel miljö - eftersom spelarna hade såna stora problem att hantera den. Jag tycker som sagt att ett VM handlar om mer än bara välspelad fotboll, men till och för mig gick det här lite för långt. Och vem kom på idén med att introducera en ny boll inför varje mästerskap så att det ska skapa en massa osäkerhet? Varje gång någon fick iväg ett skitskott var man ständigt nervös för att det skulle komma en tabbe från målvakten. Längre lyftningar gick åt skogen tack vare både precisionsproblemet och den höga föstastudsen. Inskruvade frisparkar fick vi se två stycken av - Endo mot Danmark och Forlán mot Ghana. Sen att folk tycker att det är så sjukt snyggt med såna intetsägande vobbelfrisparkar a la Honda, det får de stå för. Jag har aldrig sett vitsen med det.
Vuvuzelorna var ett annat problem som i början fick en att nästan gråta av besvikelse. Men så småningom mildrades problemet avsevärt, när TV-produktionen filtrerade bort dem i den andra gruppspelsomgången, om inte tidigare. När Frankrike och Mexiko möttes, kunde man faktiskt höra publikreaktioner.
Medias sätt att behandla Diego Armando Maradona var ett obehagligt inslag som gjorde den strukturellt rasistiska andan alltför påtaglig. Lite ironiskt att det kom när VM spelades i ett av den koloniala erans mest symboliska landvinningar.
De flesta storstjärnor svek återigen. Men det kom inte som någon besvikelse eftersom det har blivit regel snarare än undantag nuförtiden. Messi spelade hyfsat, men det går ju inte att komma ifrån att han var allt annat än en så kallad VM-kung. Kaká var sådär. Rooney var rentav dålig. Torres var fiasko. Drogba var hämmad av sin skada och slogs ut tidigt. Ribéry spelade i ett lag med enorma problem och kunde inte lämnas opåverkad.
Fast det tycker jag kanske är sekundärt. Stjärnor hit och dit, liksom. Det fanns massor av suveräna spelare som inte är riktiga affischnamn.
Statistiskt noterades en del intressanta saker:
* För första gången lyckades ett lag vinna VM trots förlust i den första matchen.
* För första gången vann ett europeiskt lag VM utanför sin egen kontinent. Bara Brasilien hade lyckats med detta tidigare.
* Som redan nämnt; för första gången någonsin hade Europa bara sex lag med i åttondelen.
* För första gången någonsin fanns alla sydamerikanska representanter med i åttondelen.
* Uruguay nådde sin första semifinalplats på 40 år.
* Nederländerna blev det första landet att ha spelat i tre VM-finaler utan att ha vunnit en enda av dem. Innan VM delade de sin dubbelförlust med Ungern och Tjeckoslovakien.
* Argentina har bortsett från hemma-VM 1978 fortfarande inte lyckats ta sig till en semifinal under efterkrigstiden utan Diego Armando Maradona.
* Brasilien missade semifinal för andra gången i rad, vilket är första gången sedan de lyckats bryta den där trenden med 24 år utan finalspel genom att vinna USA-VM.
* Japan och Sydkorea gick båda vidare från gruppspelet och det var första gången dessa länder gjorde det utanför sina egna gränser.
* Spanien gick vidare till semifinal i VM för första gången någonsin, även om de var med i den fyrlagsserie som utgjorde den sista fasen av VM 1950 i Brasilien.
* Schweiz slog rekord i att hålla nollan, som spräcktes i den andra gruppspelsomgången. Fortfarande har man bara släppt in ett mål på sina sju senaste VM-matcher.
* Grekland gjorde sitt första VM-mål någonsin, tog sin första poäng, och sin första seger.
* I och med att Italien slogs ut i gruppspelet är nu Mexiko, Tyskland och Brasilien de enda länder som gått vidare från gruppspelet fem gånger i rad.
* Sydafrika blev den första värdnationen någonsin att inte ta sig vidare från första fasen.
* Italien hamnade i sällskap tillsammans med Brasilien och Frankrike i det att man lyckades med det ovanliga att inte ta sig vidare från ett gruppspel som världsmästare. De andra två utsattes för detta 1966 respektive 2002.
* Paraguay och Ghana noterade nationella rekord genom att ta sig till kvartsfinal.
* Den unga nationen Slovenien hade gjort mål tidigare, men tog den första poängen och första segern någonsin.
* För andra mästerskapet i rad hamnade skyttekungen/skyttekungarna på endast fem gjorda mål. Det innebär en upprepning av bottenrekordet.
Resten av turneringen kommer att kommenteras genom en lag-för-lag-genomgång.
Läs även andra bloggares åsikter om vm, sydafrika, 2010
Jag kommer inte göra någon extrem djupdykning eftersom det här bara är en blogg. Det finns extremt mycket att säga om detta VM, men vi får skära en massa, alternativt stycka upp det i många små delar i form av topplistorna och så vidare.
Men om man säger, hur var VM i Sydafrika 2010?
Som vanligt var det mycket som var fel. Men jag skulle ändå säga att det var det tredje bästa mästerskapet av de sju som jag nu har upplevt, mest via rutan, men även ett par matcher på plats.
Mitt favorit-VM kommer, som bloggens namn antyder, alltid att vara Italien 90. Jag kommer alltid tycka att den som säger att "VM 90 var ett riktigt skit-VM" inte förstår sig på vad fotboll handlar om. Jag är medveten om att det finns en hög grad subjektivitet i det tankesättet, men jag anser att det även finns argument om att VM 90 i alla fall även för andra människor bör betraktas som ett bra VM. Om du tror att fotboll handlar om underhållning, vilket i sin tur manifesteras i målrika matcher, då är din VM-upplevelse mycket fattigare än min. Du famlar i mörkret.
Näst bäst under dessa 20 år är VM 1998 i Frankrike. Det var det sista mästerskapet innan fotbollens globalisering ristades i sten. Visst var det mycket jippo, men det var fortfarande ingenting jämfört med det som skulle komma på 2000-talet.
USA 1994 var som en föregångare till VM på 2000-talet, och led av usla väderförhållanden, det sämsta fotbollsmodet någonsin och kanske framförallt av det faktum att matcherna spelades i det som väldigt tydligt var fel miljö för fotbollen. Jag menar då inte den kulturella aspekten, utan det faktum att det handlade om arenor som annars användes till amerikansk fotboll, med stora fula blå madrassväggar och dylikt. VM 2002 behöver nog inte kommenteras ytterligare. Det var det sämsta världsmästerskapet genom alla tider.
VM i Sydafrika var ändå okej, och den bästa på 2000-talet, om ni frågar mig. Det var första gången på 32 år som mästerskapet spelades på den södra hemisfären, och precis som då, i Argentina 1978, var det ett hårt klimat även bildligt talat, vilket gjorde att VM inte kunde ryckas isär från det övriga samhället på samma sätt som Tyskland 2006. Jag var då på plats och såg Portugal-England i Gelsenkirschen och det hela var som ett stort slottstält sponsrat av Coca-Cola och McDonald's.
Säkert fanns den känslan även hos de som besökte Sydafrika nu, men riktigt genomplastigt kunde det aldrig bli eftersom det fanns en överhängande känsla av fara runt hörnet. Även om det är synd att Sydafrika ska vara ett sånt land för dess invånare, så blev konsekvensen för just fotbolls-VM god. Det satte en gräns för verklighetsflykten.
Vad gäller det sportsliga så var det mycket högt och lågt. Jag saknade dramatiken. Bara fyra matcher gick till förlängning och två till straffar.
Mycket började gå snett när Brasilien slumpmässigt slogs ut av Nederländerna, och dagen efter kom spiken i kistan, när Tyskland slog ut Argentina på ett oerhört tråkigt och odramatiskt sätt. Det var då utan tvekan VM:s mest häftigaste match som väntade, större än tyskarnas batalj med England tidigare. Men det blev ballongpys av det hela ganska tidigt.
Fram till finalen gick inte heller de andra matcherna till förlängning, vilket tog bort än mer dramatik. Särskilt tungviktsmötet mellan Spanien och Tyskland borde ha gått till en förlängning och helst straffar. Jag kände mig oerhört tomhänt när det blåstes av efter 90 minuter och 1-0 till Spanien.
Gruppspelet var mer positivt. De europeiska giganternas fall och svårigheter var bara positivt att se. Frankrike och England agerade ofta humoristiskt uselt, vilket är att föredra framför väntade och stabila segrar. Dessutom var det en succé för de sydamerikanska lagen, på bekostnad av de där färglösa europeiska B- och C-nationerna som genom åren ofta har lyckats kravla sig fram till åttondel på något sätt.
Det blev stopp för det nu. Efter kvartsfinalerna och framförallt efter bronsmatchen började den nya europeiska chauvinismen att göra sig gällande hos media och tyckare på nätet, där man förklarade att det var dumt av alla att döma ut Europa för tidigt, för i och med att alla medaljer togs av den kontinentens lag, så var det här återigen "Europas VM".
Wrong 'em, boyo.
Visst, i ett sånt skede kan man aldrig påstå att det var "Amerikas VM". Men icke desto mindre var Sydafrika 2010 en stor framgång för de amerikanska kontinenterna. De utgjorde nästan hälften av åttondelplatserna. Alla sydamerikanska lag gick vidare från gruppspelet och fyra av dem gick vidare till kvartsfinal (och den enda som slogs ut innan det kom från ett helsydamerikanskt möte). Och det är inte ens bara siffror. Paraguay, Chile och Uruguay övertygade stort även spelmässigt.
Och under allt detta fick Europa ynka sex lag vidare till åttondelen. Det är den sämsta noteringen någonsin, sen systemet med åttondelar infördes med VM 1986 i Mexiko.
Det hade gärna fått prägla även det absoluta slutskedet. Att både Brasilien och Argentina åkte ut i kvarten var väldigt tråkigt. Det är bara i VM - vart fjärde år - som vi har möjligheten att skåda stormatcher mellan giganter från Sydamerika och Europa. Vi fick visserligen se stormatcher av detta slag nu också, men det hade gärna fått ske även längre fram. Men just den här besvikelsen dämpas med tanke på att samma sak skedde för fyra år sen. Och då fanns inte ett Uruguay som en tröst.
Det absolut sämsta med mästerskapet var nog den där jävla Jabulanibollen. Många säger att det är skitsnack, att det inte är nåt fel på bollen, men bevisligen var den ju det - åtminstone i fel miljö - eftersom spelarna hade såna stora problem att hantera den. Jag tycker som sagt att ett VM handlar om mer än bara välspelad fotboll, men till och för mig gick det här lite för långt. Och vem kom på idén med att introducera en ny boll inför varje mästerskap så att det ska skapa en massa osäkerhet? Varje gång någon fick iväg ett skitskott var man ständigt nervös för att det skulle komma en tabbe från målvakten. Längre lyftningar gick åt skogen tack vare både precisionsproblemet och den höga föstastudsen. Inskruvade frisparkar fick vi se två stycken av - Endo mot Danmark och Forlán mot Ghana. Sen att folk tycker att det är så sjukt snyggt med såna intetsägande vobbelfrisparkar a la Honda, det får de stå för. Jag har aldrig sett vitsen med det.
Vuvuzelorna var ett annat problem som i början fick en att nästan gråta av besvikelse. Men så småningom mildrades problemet avsevärt, när TV-produktionen filtrerade bort dem i den andra gruppspelsomgången, om inte tidigare. När Frankrike och Mexiko möttes, kunde man faktiskt höra publikreaktioner.
Medias sätt att behandla Diego Armando Maradona var ett obehagligt inslag som gjorde den strukturellt rasistiska andan alltför påtaglig. Lite ironiskt att det kom när VM spelades i ett av den koloniala erans mest symboliska landvinningar.
De flesta storstjärnor svek återigen. Men det kom inte som någon besvikelse eftersom det har blivit regel snarare än undantag nuförtiden. Messi spelade hyfsat, men det går ju inte att komma ifrån att han var allt annat än en så kallad VM-kung. Kaká var sådär. Rooney var rentav dålig. Torres var fiasko. Drogba var hämmad av sin skada och slogs ut tidigt. Ribéry spelade i ett lag med enorma problem och kunde inte lämnas opåverkad.
Fast det tycker jag kanske är sekundärt. Stjärnor hit och dit, liksom. Det fanns massor av suveräna spelare som inte är riktiga affischnamn.
Statistiskt noterades en del intressanta saker:
* För första gången lyckades ett lag vinna VM trots förlust i den första matchen.
* För första gången vann ett europeiskt lag VM utanför sin egen kontinent. Bara Brasilien hade lyckats med detta tidigare.
* Som redan nämnt; för första gången någonsin hade Europa bara sex lag med i åttondelen.
* För första gången någonsin fanns alla sydamerikanska representanter med i åttondelen.
* Uruguay nådde sin första semifinalplats på 40 år.
* Nederländerna blev det första landet att ha spelat i tre VM-finaler utan att ha vunnit en enda av dem. Innan VM delade de sin dubbelförlust med Ungern och Tjeckoslovakien.
* Argentina har bortsett från hemma-VM 1978 fortfarande inte lyckats ta sig till en semifinal under efterkrigstiden utan Diego Armando Maradona.
* Brasilien missade semifinal för andra gången i rad, vilket är första gången sedan de lyckats bryta den där trenden med 24 år utan finalspel genom att vinna USA-VM.
* Japan och Sydkorea gick båda vidare från gruppspelet och det var första gången dessa länder gjorde det utanför sina egna gränser.
* Spanien gick vidare till semifinal i VM för första gången någonsin, även om de var med i den fyrlagsserie som utgjorde den sista fasen av VM 1950 i Brasilien.
* Schweiz slog rekord i att hålla nollan, som spräcktes i den andra gruppspelsomgången. Fortfarande har man bara släppt in ett mål på sina sju senaste VM-matcher.
* Grekland gjorde sitt första VM-mål någonsin, tog sin första poäng, och sin första seger.
* I och med att Italien slogs ut i gruppspelet är nu Mexiko, Tyskland och Brasilien de enda länder som gått vidare från gruppspelet fem gånger i rad.
* Sydafrika blev den första värdnationen någonsin att inte ta sig vidare från första fasen.
* Italien hamnade i sällskap tillsammans med Brasilien och Frankrike i det att man lyckades med det ovanliga att inte ta sig vidare från ett gruppspel som världsmästare. De andra två utsattes för detta 1966 respektive 2002.
* Paraguay och Ghana noterade nationella rekord genom att ta sig till kvartsfinal.
* Den unga nationen Slovenien hade gjort mål tidigare, men tog den första poängen och första segern någonsin.
* För andra mästerskapet i rad hamnade skyttekungen/skyttekungarna på endast fem gjorda mål. Det innebär en upprepning av bottenrekordet.
Resten av turneringen kommer att kommenteras genom en lag-för-lag-genomgång.
Läs även andra bloggares åsikter om vm, sydafrika, 2010
torsdag 15 juli 2010
VM-elvan
Dåså. Ett så kallat All-Star-lag ska tas ut. Och den ser ut såhär, enligt mig.
Nån kommer antagligen påpeka att jag har hela fem uruguayaner i elvan, vilket man kan tycka är för mycket. Om Uruguay har haft så sjukt många av de bästa spelarna så borde de väl ha vunnit VM?
Tja, vem vet. Om Luis Suárez hade fått spela semin mot Nederländerna så kanske de hade gjort det. Men om vi ska vara mer rak på sak så handlar det om att dessa uruguayanska spelare har presterat något oerhört. Det är ett landslag med en begränsad VM-trupp, och deras semifinalplats krävde det bästa av många spelare i startelvan.
Kommentarer:
Richard Kingson
Jag känner inget speciellt alls för Kingson som profil. Att han har spelat för Hammarby kunde jag inte bry mig mindre om. Min värld kretsar inte kring tre Stockholmsklubbar och under den korta tid som han representerade Bajen sammanföll antagligen inte med en Allsvenska-period i mitt liv. I och med att han gjorde ett par tabben kan man inte påstå att han har varit vansinning under hela VM eller nåt åt det hållet. Men VM har inte bjudit på några spektakulära målvaktsframträdanden. Kanske har många av dem inte satts på så mycket prov eftersom Jabulanibollen haft svårt att hitta vägen till mål.
Jag köper inte heller fattiga argument som att Casillas var VM:s målvakt eftersom "han" höll nollan under hela slutspelet. Han råkade spela i ett lag som med sitt bollövertag slapp alltför många avslut emot sig. Han gjorde visserligen kanske VM:s viktigaste räddning i finalen, när han hindrade Arjen Robben från att bli guldskytt, men jag kan inte riktigt bedöma saken på det sättet. Om du hade satt Kingson i det spanska målet så hade han kanske också fått göra nåt sånt.
Kingson räddade Ghana mot Australien, var bra mot Uruguay och helt enorm mot USA. Det motiverar hans plats som VM:s bäste målvakt.
Maicon Douglas Sisenando
2000-talets bäste högerback. Brukar aldrig göra en dålig match, och så blev det inte i VM heller. Väldigt synd att han förmodligen aldrig lär vinna VM, ur det perspektivet. Han kan vara med i truppen nästa gång, men då han kommer att vara 33 år gammal, kan jag inte se att han kan hålla uppe samma frenesi som nu.
Arne Friedrich
Det var länge sen Tyskland hade en fruktad backlinje. Vet inte vad jag ska säga om årets upplaga, men Friedrich stod för många brytningar och läste spelet bra.
Maximiliano Pereira
Den här korsningen mellan Manu Chao och typ Jeff Tweedy är egentligen en högerback, men i och med att hans defensiva kvaliteter imponerade som fan, är jag övertygad om att han skulle klara av att spela som mittback på permanent basis. Följde även med i anfallen ofta, trots att han liksom resten av försvaret lade ett enormt arbete på defensiven.
Jorge Fucile
Var inte med från början, men blev bättre och bättre för varje match som han spelade, men kulmen i kvartsfinalen mot Ghana. En klassisk ytterback som faktiskt klarar av det som en försvarare i slutändan ska göra - försvara.
Bastian Schweinsteiger
Tappade mycket respekt för honom som person efter hans utlägg om hur argentinare som personer fungerar. Men en bra fotbollsspelare är han, och det har varit skönt att slippa se honom på kanten, där han var en typisk actionspelare i VM 2006 och EM 2008. Nu har han flyttat in i mitten, och deltar både i arbetet bakåt och uppbyggnaden av de snabba motattackerna. Klok och mångsidig spelare med bra självförtroende.
Diego Perez
Normalt tycker jag att det är förutsägbart hur arbetsmyrorna alltid ska tokhyllas som underskattade stackare som gör jobbet i det tysta, men den här mannen tog det hela till en annan nivå och jag blev helt såld. Slet som ett djur i alla matcher och var inte helt oduglig för offensiv, tack vare sina brytningar kring mittplan.
Wesley Sneijder
Frågan är om det fanns något annat lag där allt vilade så mycket på en och samma spelare. Utan Sneijder frågar jag mig om det hade blivit några holländska mål i detta VM överhuvudtaget. Oavsett om det var frisparkar, långskott eller genomskärare, hade han nästan alltid en fot med i spelet, i matcher där man annars hade svårt att skapa särskilt mycket.
David Villa
Ja, vad ska man säga... Kanske den bästa strikern utav alla den senaste femårsperioden. Höll sin normala nivå och den är väldigt, väldigt, hög.
Diego Forlán
VM:s odiskutable konung. Kämpade, löpte rätt, spelade fram, gjorde mål... Jag bara älskar den här mannen. Hans spelstil lever upp till mina 90-talsdrömmar; en anfallare med både styrka och elegans OCH hjärna.
Luis Suárez
Kunde sysselsätta ett helt försvar, inte som en lång och stark targetspelare, men som en teknisk bolltrollare som inte gav bort några bollar i onödan. Och så kunde han så småningom börja göra mål också. De två han gjorde mot Sydkorea var en prestation som bara stora spelare kan genomföra.
Tränare:
Oscar Washington Tabarez
Visst, Jogi Löws clockwork-offensiv visade på en imponerande systematik, men Tabarez hade sämre medel att jobba med. Eftersom lirarna var få i det här laget var han tvungen att få fram ett starkt kollektiv, och det kan man verkligen konstatera att han lyckades till 100%. Uruguayanerna slet för varandra i varje match som de spelade och deras goda attityd på plan, gentemot sig själva och sina motståndare, antydde konsekvensen av att de var totalt fokuserade i matcherna.
På bänken:
Iker Casillas (ESP)
Fábio Coentrão (POR)
Gerard Piqué (ESP)
Juan Silveira dos Santos (BRA)
Lucimar "Lúcio" Ferreira da Silva (BRA)
Javier Mascherano (ARG)
Mesut Özil (GER)
Lucas Barrios (PAR)
Asamoah Gyan (GHA)
Keisuke Honda (JPN)
Lionel Messi (ARG)
Thomas Müller (GER)
Läs även andra bloggares åsikter om kingson, maicon, friedrich, pereira, fucile, perez, schweinsteiger, sneijder, forlan, villa, suarez
Nån kommer antagligen påpeka att jag har hela fem uruguayaner i elvan, vilket man kan tycka är för mycket. Om Uruguay har haft så sjukt många av de bästa spelarna så borde de väl ha vunnit VM?
Tja, vem vet. Om Luis Suárez hade fått spela semin mot Nederländerna så kanske de hade gjort det. Men om vi ska vara mer rak på sak så handlar det om att dessa uruguayanska spelare har presterat något oerhört. Det är ett landslag med en begränsad VM-trupp, och deras semifinalplats krävde det bästa av många spelare i startelvan.
Kommentarer:
Richard Kingson
Jag känner inget speciellt alls för Kingson som profil. Att han har spelat för Hammarby kunde jag inte bry mig mindre om. Min värld kretsar inte kring tre Stockholmsklubbar och under den korta tid som han representerade Bajen sammanföll antagligen inte med en Allsvenska-period i mitt liv. I och med att han gjorde ett par tabben kan man inte påstå att han har varit vansinning under hela VM eller nåt åt det hållet. Men VM har inte bjudit på några spektakulära målvaktsframträdanden. Kanske har många av dem inte satts på så mycket prov eftersom Jabulanibollen haft svårt att hitta vägen till mål.
Jag köper inte heller fattiga argument som att Casillas var VM:s målvakt eftersom "han" höll nollan under hela slutspelet. Han råkade spela i ett lag som med sitt bollövertag slapp alltför många avslut emot sig. Han gjorde visserligen kanske VM:s viktigaste räddning i finalen, när han hindrade Arjen Robben från att bli guldskytt, men jag kan inte riktigt bedöma saken på det sättet. Om du hade satt Kingson i det spanska målet så hade han kanske också fått göra nåt sånt.
Kingson räddade Ghana mot Australien, var bra mot Uruguay och helt enorm mot USA. Det motiverar hans plats som VM:s bäste målvakt.
Maicon Douglas Sisenando
2000-talets bäste högerback. Brukar aldrig göra en dålig match, och så blev det inte i VM heller. Väldigt synd att han förmodligen aldrig lär vinna VM, ur det perspektivet. Han kan vara med i truppen nästa gång, men då han kommer att vara 33 år gammal, kan jag inte se att han kan hålla uppe samma frenesi som nu.
Arne Friedrich
Det var länge sen Tyskland hade en fruktad backlinje. Vet inte vad jag ska säga om årets upplaga, men Friedrich stod för många brytningar och läste spelet bra.
Maximiliano Pereira
Den här korsningen mellan Manu Chao och typ Jeff Tweedy är egentligen en högerback, men i och med att hans defensiva kvaliteter imponerade som fan, är jag övertygad om att han skulle klara av att spela som mittback på permanent basis. Följde även med i anfallen ofta, trots att han liksom resten av försvaret lade ett enormt arbete på defensiven.
Jorge Fucile
Var inte med från början, men blev bättre och bättre för varje match som han spelade, men kulmen i kvartsfinalen mot Ghana. En klassisk ytterback som faktiskt klarar av det som en försvarare i slutändan ska göra - försvara.
Bastian Schweinsteiger
Tappade mycket respekt för honom som person efter hans utlägg om hur argentinare som personer fungerar. Men en bra fotbollsspelare är han, och det har varit skönt att slippa se honom på kanten, där han var en typisk actionspelare i VM 2006 och EM 2008. Nu har han flyttat in i mitten, och deltar både i arbetet bakåt och uppbyggnaden av de snabba motattackerna. Klok och mångsidig spelare med bra självförtroende.
Diego Perez
Normalt tycker jag att det är förutsägbart hur arbetsmyrorna alltid ska tokhyllas som underskattade stackare som gör jobbet i det tysta, men den här mannen tog det hela till en annan nivå och jag blev helt såld. Slet som ett djur i alla matcher och var inte helt oduglig för offensiv, tack vare sina brytningar kring mittplan.
Wesley Sneijder
Frågan är om det fanns något annat lag där allt vilade så mycket på en och samma spelare. Utan Sneijder frågar jag mig om det hade blivit några holländska mål i detta VM överhuvudtaget. Oavsett om det var frisparkar, långskott eller genomskärare, hade han nästan alltid en fot med i spelet, i matcher där man annars hade svårt att skapa särskilt mycket.
David Villa
Ja, vad ska man säga... Kanske den bästa strikern utav alla den senaste femårsperioden. Höll sin normala nivå och den är väldigt, väldigt, hög.
Diego Forlán
VM:s odiskutable konung. Kämpade, löpte rätt, spelade fram, gjorde mål... Jag bara älskar den här mannen. Hans spelstil lever upp till mina 90-talsdrömmar; en anfallare med både styrka och elegans OCH hjärna.
Luis Suárez
Kunde sysselsätta ett helt försvar, inte som en lång och stark targetspelare, men som en teknisk bolltrollare som inte gav bort några bollar i onödan. Och så kunde han så småningom börja göra mål också. De två han gjorde mot Sydkorea var en prestation som bara stora spelare kan genomföra.
Tränare:
Oscar Washington Tabarez
Visst, Jogi Löws clockwork-offensiv visade på en imponerande systematik, men Tabarez hade sämre medel att jobba med. Eftersom lirarna var få i det här laget var han tvungen att få fram ett starkt kollektiv, och det kan man verkligen konstatera att han lyckades till 100%. Uruguayanerna slet för varandra i varje match som de spelade och deras goda attityd på plan, gentemot sig själva och sina motståndare, antydde konsekvensen av att de var totalt fokuserade i matcherna.
På bänken:
Iker Casillas (ESP)
Fábio Coentrão (POR)
Gerard Piqué (ESP)
Juan Silveira dos Santos (BRA)
Lucimar "Lúcio" Ferreira da Silva (BRA)
Javier Mascherano (ARG)
Mesut Özil (GER)
Lucas Barrios (PAR)
Asamoah Gyan (GHA)
Keisuke Honda (JPN)
Lionel Messi (ARG)
Thomas Müller (GER)
Läs även andra bloggares åsikter om kingson, maicon, friedrich, pereira, fucile, perez, schweinsteiger, sneijder, forlan, villa, suarez
tisdag 13 juli 2010
Top 10 snyggaste dräkterna
Vi börjar med att dela mellan huvud- och reservställen, så att det blir lite mer rättvist och lättare att välja ut och så vidare. Rättvist för att den riktiga dräkten är ofta mycket traditionstyngd, och man får inte sväva iväg hursomhelst.
Fasta principer kring detta har luckrats upp de senaste tio åren. Lagen verkar inte bry sig tillräckligt mycket om att få bära sina dräkter så som de ska vara. Frankrike till exempel har nog oftare kört i helblått än tricolorfärgat de senaste 4-5 åren, och även Italiens vita shorts har man fått se allt mindre av. Kontrasterna ska vara så stora som möjligt för TV-publiken (och i viss mån domaren), och konsekvensen har vi sett. Allt blir utslätat som det mesta i övrigt i den moderna fotbollen. Lite finess här och där finns det inte plats för.
Ofta finns det inte ens någon kontrastlogik som man kan lita på. I Champions till exempel kan Lyon och Fiorentina av någon oförklarlig anledning inte spela i sina riktiga dräkter när de möts. Så det blir ofta svart mot rött istället för vitt mot lila. Lite så blev det i åttondelen med Uruguay och Sydkorea. Av någon oförklarlig anledning ansågs rött och ljuslått inte passande, så koreanerna fick lira i vitt istället.
Det fanns dock enstaka positiva undantag. När Chile mötte Schweiz hade man väntat sig att Chile skulle få spela i rött-blått-blått och Schweiz i helvitt. Enligt kontrastargumentet. Men det verkar som att Chile ville spela i sitt ordinarie rött-blått-vitt... Och då fick Schweiz istället spela i vitt-rött-rött. Inte så supersnyggt, men det blev möjligt för Chile att spela i den dräkt som de ska spela i.
Dessutom finns det inte längre några angivelser på FIFAs hemsida eller i Paninialbumet om hur dräkten ska se ut. Vilket i vissa fall får en att stå svarslös med frågorna.
Nåväl... Show must go on... (klicka på lagets namn för att se smakprov från fifa.com)
1. Uruguay
Kommer alltid att finnas i toppen av såna här listor. Det ska till en riktig idiot för att misslyckas med färgkombinationerna. Ljusblå-svart-svart. Sjukt snyggt. Både vackert, elegant och tufft. Det ska väl till att nån får för sig att placera en solsymbol mitt på tröjan eller nåt för att den ska tappa. Vad gäller årets design så är den helt okej. Man kan klaga på de där streckmönstren som finns på strumporna, men det är inte tillräckligt allvarligt för att hota förstaplatsen.
2. Nigeria
Okej, jag är lite bussig här och ger laget extra cred för att designen är bland de absolut bästa i turneringen. Annars är helgrönt kanske inte min favorit, men den här mörkare nyansen funkar.
3. Argentina
Lite som Uruguay; svårt att misslyckas med färgkombinationerna, även om man kan tvista om huruvida det ska vara svarta eller vita strumpor. Jag som är åttitalist föredrar vita. Årets upplaga är annars ingen jättehöjdare, men det räcker ändå till en tredjeplats delvis för att det är få riktigt vassa kort bland konkurrenterna.
4. Kamerun
Alla har vi våra kulturella glasögon och i mitt fall innebär det att jag egentligen har rätt svårt för rastafärgade fotbollsdräkter, men Kamerun är något av ett undantag. Just grönt-rött-gult funkar helt okej och under hela 2000-talet har Puma alltid lyckats med designen, som mest handlat om att se det snygga i det enkla. Men vi minns alla hur deras så kallade baskettröjor var nära att kosta en VM-plats till 2006. FIFA hade nämligen inte godkänt dem men Kamerun körde på som vanligt, innan svarta ärmar syddes på under VM 2002. Det gav hela sex minuspoäng i början av kvalet till 2006, men togs sedan bort. Men Kamerun missade ironiskt nog VM ändå, för första gången på 16 år. Pierre Wome missade sin straff och tragedin var ett faktum.
5. Tyskland
Har tack och lov återgått till en mer traditionsbunden tröja efter det där märkliga kritstrecket i EM senast. Ett litet minus är den där tjocka svarta randen på strumporna. Det är ett inslag som jag normalt gillar, men jag tycker inte att det är snyggt när det kombineras med ännu smalare Adidasränder "inne" i randen.
6. Japan
Jag gillar ofta de landslag som spelar med andra färger än de som man ser i flaggan. I Japans fall är det kanske mer naturligt eftersom den där röda cirkeln vore svår att få med. Nu fick man ändå in den indirekt via det där finurliga röda stycket under kragen, på en dräkt som annars är lagom snygg (ska förstås ha vita shorts och inte blå).
7. Sydafrika
Får en uppmuntrande sjundeplacering på grund av en bra design och en fotbollsestetisk mer korrekt färgkombination som får ställas emot den hiskeligt fula dräkten som laget hade i mitten av 90-talet. Jag gillar särskilt den tajta varianten (liksom med vissa andra Adidaslag fanns dem ju) som bland andra Thabalala hade på sig.
8. Elfenbenskusten
Samma snygga grunddesign som Kameruns. Min fråga är annars om den ska vara helorange eller om det egentligen är så att det ska komma med vita shorts och gröna strumpor. Vi får tänka oss en mittimellangrej som motiverar en halvdan åttondeplacering. Men jag kan väl säga att jag för ovanlighetens skull troligen föredrar att de kör i helorange (har annars varit svag för mörka strumpor mot ljusa shorts).
9. Paraguay
Ännu en tvistefråga här. De där randiga strumporna som många antagligen reagerade på... Är de tillhörande förstadräkten? Jag är inte så säker på det eftersom de normalt brukar spela med blå strumpor, vilket de också gjorde i "hemmamatchen" mot Slovakien. I övrigt vet jag att många gillar Paraguays randiga tröja, men den kanske är lite för mycket klubbfotboll i mina ögon... Antagligen för att flera klassiska klubbar har en sån tröja. Men överlag har jag alltid haft ganska positiva känslor. Snygg design oavsett vilka strumpor de tär som gäller egentligen.
10. Schweiz
En uttjatad färgkombination, sett med europeiska ögon. Men Puma har väl gjort ungefär så bra som man kan göra med den?
Resten (utan rangordning):
Mexiko - Verkar ha "ditchat" de röda strumporna vilket jag ser som ett minus. Godkänt, inte mer.
Frankrike - Adidas brukade alltid göra något extra för Frankrike, men det här var kanske det fulaste vi sett med dem. Underkänt.
Grekland - Allmänt tråkig.
Sydkorea - Kan inte få ihop de vita shortsen. De känns felplacerade. Borde ha blå eller röda istället.
USA - Man skymtar den där diagonalen, som ändå inte funkar. Nej, inte bra... Balansgång mellan knappt godkänt och underkänt.
England - Nåt kändes fel med England och det dröjde väldigt länge innan jag upptäckte felet - de har skippat sina marinblåa shorts. Vilket jag tycker är uselt. Annars en okej retrodesign.
Algeriet - Helt okej.
Slovenien - Oj, det där jättemärkliga spetsstrecket ska tydligen symbolisera bergskedjan på emblemet. Men gud vad fult det är.
Ghana - Helt okej.
Serbien - Färgkombinationen är närmast vidrig med tanke på hur äckligt snygga Jugoslavien var i början av 90-talet. Underkänt.
Australien - En av de absolut fulaste i hela turneringen. Stinker rugbynation.
Nederländerna - Jag föredrar att se laget med vita shorts, men det går inte att förneka att svart och orange är en bra färgkombination, och vore det inte för den där märkliga vita randen som binder ihop shorts och tröja, så hade den kanske kunnat ta sig in på top 10.
Danmark - Dumpade hummel. Ett stort misstag. Intetsägande utöver det felsteget.
Italien - Det var kul att se laget med vita shorts, och skönt att se att de tog bort de löjliga guldfärgade inslagen, men det här är ändå knappt godkänt. Strumporna är fula och tröjan är tråkig.
Nya Zeeland - Nja... Andefattig, Nike-style.
Slovakien - Helt okej.
Brasilien - Som jag skrev i ett tidigare inlägg, Nike har slaktat Brasilien sen 12 år tillbaka, så det här var en väntad bottennapp. Ful tröja, fula shorts, fula strumpor. Ful all over.
Nordkorea - Kina II, gäsp.
Portugal - Vita shorts och gröna strumpor... Egentligen rätt val, men det ser inte bra ut här. Tvärstrecket på tröjan får en att gäspa.
Spanien - Gillar att det är rätt nyans på shortsen efter "moderniseringen" post-VM-90, men gillar inte de röda strumporna. Det har nu gått 20 år sen Spanien senast spelade i den rätta färgkombinationen, vars nyckel är svarta strumpor.
Honduras - Godkänt. Inte mer.
Chile - Inte så mycket att hänga i julgranen.
Läs även andra bloggares åsikter om mode, fotboll, vm, adidas, nike, puma, elfenbenskusten, uruguay, argentina, nigeria, kamerun, tyskland, paraguay, japan, schweiz, sydafrika
Fasta principer kring detta har luckrats upp de senaste tio åren. Lagen verkar inte bry sig tillräckligt mycket om att få bära sina dräkter så som de ska vara. Frankrike till exempel har nog oftare kört i helblått än tricolorfärgat de senaste 4-5 åren, och även Italiens vita shorts har man fått se allt mindre av. Kontrasterna ska vara så stora som möjligt för TV-publiken (och i viss mån domaren), och konsekvensen har vi sett. Allt blir utslätat som det mesta i övrigt i den moderna fotbollen. Lite finess här och där finns det inte plats för.
Ofta finns det inte ens någon kontrastlogik som man kan lita på. I Champions till exempel kan Lyon och Fiorentina av någon oförklarlig anledning inte spela i sina riktiga dräkter när de möts. Så det blir ofta svart mot rött istället för vitt mot lila. Lite så blev det i åttondelen med Uruguay och Sydkorea. Av någon oförklarlig anledning ansågs rött och ljuslått inte passande, så koreanerna fick lira i vitt istället.
Det fanns dock enstaka positiva undantag. När Chile mötte Schweiz hade man väntat sig att Chile skulle få spela i rött-blått-blått och Schweiz i helvitt. Enligt kontrastargumentet. Men det verkar som att Chile ville spela i sitt ordinarie rött-blått-vitt... Och då fick Schweiz istället spela i vitt-rött-rött. Inte så supersnyggt, men det blev möjligt för Chile att spela i den dräkt som de ska spela i.
Dessutom finns det inte längre några angivelser på FIFAs hemsida eller i Paninialbumet om hur dräkten ska se ut. Vilket i vissa fall får en att stå svarslös med frågorna.
Nåväl... Show must go on... (klicka på lagets namn för att se smakprov från fifa.com)
1. Uruguay
Kommer alltid att finnas i toppen av såna här listor. Det ska till en riktig idiot för att misslyckas med färgkombinationerna. Ljusblå-svart-svart. Sjukt snyggt. Både vackert, elegant och tufft. Det ska väl till att nån får för sig att placera en solsymbol mitt på tröjan eller nåt för att den ska tappa. Vad gäller årets design så är den helt okej. Man kan klaga på de där streckmönstren som finns på strumporna, men det är inte tillräckligt allvarligt för att hota förstaplatsen.
2. Nigeria
Okej, jag är lite bussig här och ger laget extra cred för att designen är bland de absolut bästa i turneringen. Annars är helgrönt kanske inte min favorit, men den här mörkare nyansen funkar.
3. Argentina
Lite som Uruguay; svårt att misslyckas med färgkombinationerna, även om man kan tvista om huruvida det ska vara svarta eller vita strumpor. Jag som är åttitalist föredrar vita. Årets upplaga är annars ingen jättehöjdare, men det räcker ändå till en tredjeplats delvis för att det är få riktigt vassa kort bland konkurrenterna.
4. Kamerun
Alla har vi våra kulturella glasögon och i mitt fall innebär det att jag egentligen har rätt svårt för rastafärgade fotbollsdräkter, men Kamerun är något av ett undantag. Just grönt-rött-gult funkar helt okej och under hela 2000-talet har Puma alltid lyckats med designen, som mest handlat om att se det snygga i det enkla. Men vi minns alla hur deras så kallade baskettröjor var nära att kosta en VM-plats till 2006. FIFA hade nämligen inte godkänt dem men Kamerun körde på som vanligt, innan svarta ärmar syddes på under VM 2002. Det gav hela sex minuspoäng i början av kvalet till 2006, men togs sedan bort. Men Kamerun missade ironiskt nog VM ändå, för första gången på 16 år. Pierre Wome missade sin straff och tragedin var ett faktum.
5. Tyskland
Har tack och lov återgått till en mer traditionsbunden tröja efter det där märkliga kritstrecket i EM senast. Ett litet minus är den där tjocka svarta randen på strumporna. Det är ett inslag som jag normalt gillar, men jag tycker inte att det är snyggt när det kombineras med ännu smalare Adidasränder "inne" i randen.
6. Japan
Jag gillar ofta de landslag som spelar med andra färger än de som man ser i flaggan. I Japans fall är det kanske mer naturligt eftersom den där röda cirkeln vore svår att få med. Nu fick man ändå in den indirekt via det där finurliga röda stycket under kragen, på en dräkt som annars är lagom snygg (ska förstås ha vita shorts och inte blå).
7. Sydafrika
Får en uppmuntrande sjundeplacering på grund av en bra design och en fotbollsestetisk mer korrekt färgkombination som får ställas emot den hiskeligt fula dräkten som laget hade i mitten av 90-talet. Jag gillar särskilt den tajta varianten (liksom med vissa andra Adidaslag fanns dem ju) som bland andra Thabalala hade på sig.
8. Elfenbenskusten
Samma snygga grunddesign som Kameruns. Min fråga är annars om den ska vara helorange eller om det egentligen är så att det ska komma med vita shorts och gröna strumpor. Vi får tänka oss en mittimellangrej som motiverar en halvdan åttondeplacering. Men jag kan väl säga att jag för ovanlighetens skull troligen föredrar att de kör i helorange (har annars varit svag för mörka strumpor mot ljusa shorts).
9. Paraguay
Ännu en tvistefråga här. De där randiga strumporna som många antagligen reagerade på... Är de tillhörande förstadräkten? Jag är inte så säker på det eftersom de normalt brukar spela med blå strumpor, vilket de också gjorde i "hemmamatchen" mot Slovakien. I övrigt vet jag att många gillar Paraguays randiga tröja, men den kanske är lite för mycket klubbfotboll i mina ögon... Antagligen för att flera klassiska klubbar har en sån tröja. Men överlag har jag alltid haft ganska positiva känslor. Snygg design oavsett vilka strumpor de tär som gäller egentligen.
10. Schweiz
En uttjatad färgkombination, sett med europeiska ögon. Men Puma har väl gjort ungefär så bra som man kan göra med den?
Resten (utan rangordning):
Mexiko - Verkar ha "ditchat" de röda strumporna vilket jag ser som ett minus. Godkänt, inte mer.
Frankrike - Adidas brukade alltid göra något extra för Frankrike, men det här var kanske det fulaste vi sett med dem. Underkänt.
Grekland - Allmänt tråkig.
Sydkorea - Kan inte få ihop de vita shortsen. De känns felplacerade. Borde ha blå eller röda istället.
USA - Man skymtar den där diagonalen, som ändå inte funkar. Nej, inte bra... Balansgång mellan knappt godkänt och underkänt.
England - Nåt kändes fel med England och det dröjde väldigt länge innan jag upptäckte felet - de har skippat sina marinblåa shorts. Vilket jag tycker är uselt. Annars en okej retrodesign.
Algeriet - Helt okej.
Slovenien - Oj, det där jättemärkliga spetsstrecket ska tydligen symbolisera bergskedjan på emblemet. Men gud vad fult det är.
Ghana - Helt okej.
Serbien - Färgkombinationen är närmast vidrig med tanke på hur äckligt snygga Jugoslavien var i början av 90-talet. Underkänt.
Australien - En av de absolut fulaste i hela turneringen. Stinker rugbynation.
Nederländerna - Jag föredrar att se laget med vita shorts, men det går inte att förneka att svart och orange är en bra färgkombination, och vore det inte för den där märkliga vita randen som binder ihop shorts och tröja, så hade den kanske kunnat ta sig in på top 10.
Danmark - Dumpade hummel. Ett stort misstag. Intetsägande utöver det felsteget.
Italien - Det var kul att se laget med vita shorts, och skönt att se att de tog bort de löjliga guldfärgade inslagen, men det här är ändå knappt godkänt. Strumporna är fula och tröjan är tråkig.
Nya Zeeland - Nja... Andefattig, Nike-style.
Slovakien - Helt okej.
Brasilien - Som jag skrev i ett tidigare inlägg, Nike har slaktat Brasilien sen 12 år tillbaka, så det här var en väntad bottennapp. Ful tröja, fula shorts, fula strumpor. Ful all over.
Nordkorea - Kina II, gäsp.
Portugal - Vita shorts och gröna strumpor... Egentligen rätt val, men det ser inte bra ut här. Tvärstrecket på tröjan får en att gäspa.
Spanien - Gillar att det är rätt nyans på shortsen efter "moderniseringen" post-VM-90, men gillar inte de röda strumporna. Det har nu gått 20 år sen Spanien senast spelade i den rätta färgkombinationen, vars nyckel är svarta strumpor.
Honduras - Godkänt. Inte mer.
Chile - Inte så mycket att hänga i julgranen.
Läs även andra bloggares åsikter om mode, fotboll, vm, adidas, nike, puma, elfenbenskusten, uruguay, argentina, nigeria, kamerun, tyskland, paraguay, japan, schweiz, sydafrika
måndag 12 juli 2010
VM är över... Men inte på Notti Magiche
Whoa... Holland gjorde sitt bästa match i hela turneringen och borde ju nästan ha vunnit det här. Arjen Robbens första chans... Att han inte sätter den är ofattbart.
Jag är inte fullt så sadistisk som jag ibland kan verka, så det är inte så att jag gottar mig i skadeglädje över det holländska nederlaget. Som ni vet tycker jag inte att de har i en VM-final att göra, men nu blev ju deras sorg desto större när de föll vid mållinjen. Men som sagt, det där handlade aldrig om hat. Det är inte deras fel att de har en jävla röta. Skadan är redan skedd ändå. Brasilien åkte ur i kvarten och vi fick inte se deras show-down med Spanien (jag tror att de hade vunnit).
Spanien?
Jag undrar fortfarande vad i helvete Del Bosque tänkte på när han tog ut David Villa och slängde in Torres. Det var nog turneringens dummaste byte hittills och skvallrar om att det finns lite oförnuftiga, nästan religiösa tankegångar, i gubbens tränaridéer. Nånting i honom ville tro på Fernando Torres, så han var beredd att offra sin bästa anfallare mot superfloppen. Hade han tänkt sig att Torres skulle slå en straff också? Med den psykologiska bakgrunden?
Jag är inte helt tillfredsställd med att de vinner VM, men så som förutsättningarna ändå blev, är jag ändå nöjd. Jag återkommer till detta senare, men det är väl lite som när Brasilien vann VM år 2002. De hade en historisk svacka under kvalet och var inte heller det bästa laget när VM drog igång. Men i ett VM där så mycket gick fel kunde den ändå bara räddas med att det lag som redan hade flest titlar tog hem det.
* * *
VM är nu över och för många innebär det en period av post-depression. Men topplistor och genomgångar, vissa mindre seriösa än andra, kommer att fortsätta på bloggen, och beroende på hur ofta jag hinner skriva, kommer det nog bli en hel del VM-snack på bloggen i åtminstone ett par veckor framöver.
Jag är inte fullt så sadistisk som jag ibland kan verka, så det är inte så att jag gottar mig i skadeglädje över det holländska nederlaget. Som ni vet tycker jag inte att de har i en VM-final att göra, men nu blev ju deras sorg desto större när de föll vid mållinjen. Men som sagt, det där handlade aldrig om hat. Det är inte deras fel att de har en jävla röta. Skadan är redan skedd ändå. Brasilien åkte ur i kvarten och vi fick inte se deras show-down med Spanien (jag tror att de hade vunnit).
Spanien?
Jag undrar fortfarande vad i helvete Del Bosque tänkte på när han tog ut David Villa och slängde in Torres. Det var nog turneringens dummaste byte hittills och skvallrar om att det finns lite oförnuftiga, nästan religiösa tankegångar, i gubbens tränaridéer. Nånting i honom ville tro på Fernando Torres, så han var beredd att offra sin bästa anfallare mot superfloppen. Hade han tänkt sig att Torres skulle slå en straff också? Med den psykologiska bakgrunden?
Jag är inte helt tillfredsställd med att de vinner VM, men så som förutsättningarna ändå blev, är jag ändå nöjd. Jag återkommer till detta senare, men det är väl lite som när Brasilien vann VM år 2002. De hade en historisk svacka under kvalet och var inte heller det bästa laget när VM drog igång. Men i ett VM där så mycket gick fel kunde den ändå bara räddas med att det lag som redan hade flest titlar tog hem det.
* * *
VM är nu över och för många innebär det en period av post-depression. Men topplistor och genomgångar, vissa mindre seriösa än andra, kommer att fortsätta på bloggen, och beroende på hur ofta jag hinner skriva, kommer det nog bli en hel del VM-snack på bloggen i åtminstone ett par veckor framöver.
söndag 11 juli 2010
Luis Suárez
Blev ordentligt irriterad när jag märkte att hela arenan buade varje gång Luis Suárez fick tag i bollen. Väldigt synd att han inte nätade.
I efterhand blir det ännu svårare att lida med Sydafrika för deras historiska "fiasko". Jag förväntade mig aldrig ens att det här skulle bli en sån stor grej när det väl hände. När Suárez stoppade bollen på mållinjen med händerna.
Men en stor del av världen tycker att det är en kontroversiell fusk. Uppenbarligen.
Är det då också "fusk" att fälla en spelare så att han inte kommer till avslut?
Stefan Schwarz kanske borde ha blivit utbuad på Rose Bowl under bronsmatchen. Han tog ju nämligen ett rött kort för laget när han desperat fällde en rumän under förlängningen av den klassiska kvartsfinalen.
- Men det är ju annorlunda, Suárez gjorde det han gjorde precis framför mållinjen, det är ingen tvekan om att det blivit mål annars.
Jaha... Så om Schwarz hade varit bombsäker på att det rumänska anfallet skulle leda till mål, då skulle han avstå från att ta frisparken?
Ja, ni ser hur absurt det hela låter.
Kalla Messi för fuskare om ni vill (själv gillar jag handsmål, de är listiga), men Suárez är inte mer fuskare än någon annan. Han visste att vad som än hände så fick inte bolljäveln gå in i mål. När han inte nådde den med skallen, tog han till händerna.
Några minuter senare är han medveten om att om Asamoah Gyan mot förmodan skulle missa straffen så är han borta från sitt lands största fotbollsmatch på 40 år. Ändå blir han glad som ett litet barn när Gyan faktiskt missar straffen, och reagerar precis på samma sätt som han normalt gör när han nätar. Det kan vi kalla för en lagspelare. Med tanke på hur egoistiska spelarna brukar vara nuförtiden är det väldigt beundransvärt. Nästan så att man bölar.
Läs även andra bloggares åsikter om suarez, vm, sydafrika, uruguay, gyan, ghana, bronsmatch
I efterhand blir det ännu svårare att lida med Sydafrika för deras historiska "fiasko". Jag förväntade mig aldrig ens att det här skulle bli en sån stor grej när det väl hände. När Suárez stoppade bollen på mållinjen med händerna.
Men en stor del av världen tycker att det är en kontroversiell fusk. Uppenbarligen.
Är det då också "fusk" att fälla en spelare så att han inte kommer till avslut?
Stefan Schwarz kanske borde ha blivit utbuad på Rose Bowl under bronsmatchen. Han tog ju nämligen ett rött kort för laget när han desperat fällde en rumän under förlängningen av den klassiska kvartsfinalen.
- Men det är ju annorlunda, Suárez gjorde det han gjorde precis framför mållinjen, det är ingen tvekan om att det blivit mål annars.
Jaha... Så om Schwarz hade varit bombsäker på att det rumänska anfallet skulle leda till mål, då skulle han avstå från att ta frisparken?
Ja, ni ser hur absurt det hela låter.
Kalla Messi för fuskare om ni vill (själv gillar jag handsmål, de är listiga), men Suárez är inte mer fuskare än någon annan. Han visste att vad som än hände så fick inte bolljäveln gå in i mål. När han inte nådde den med skallen, tog han till händerna.
Några minuter senare är han medveten om att om Asamoah Gyan mot förmodan skulle missa straffen så är han borta från sitt lands största fotbollsmatch på 40 år. Ändå blir han glad som ett litet barn när Gyan faktiskt missar straffen, och reagerar precis på samma sätt som han normalt gör när han nätar. Det kan vi kalla för en lagspelare. Med tanke på hur egoistiska spelarna brukar vara nuförtiden är det väldigt beundransvärt. Nästan så att man bölar.
Läs även andra bloggares åsikter om suarez, vm, sydafrika, uruguay, gyan, ghana, bronsmatch
torsdag 8 juli 2010
Top 10 mest anmärkningsvärda namnen
Vissa av namnen var intressanta på olika sätt utan att vara varken snygga eller fåniga. De måste också få en egen lista.
Tshabalala är diskad eftersom den blev gammal efter ett dygn.
1. Osman Chavez (HON)
Osmanska riket möter mannen som enligt vissa godtyckliga perspektiv är hela latinamerikas landsfader.
2. Tony Lochhead (NZL)
Ett urskottskt namn för en medelmåtta i VM:s mest oglamorösa lag. Hårda kanter all over, headlock.
3. Marcus Tulio Tanaka (JPN)
Jag har sedan ett par år tillbaka lärt mig att det finns japanska kvarter i São Paulo, så det är väl inte så jättekonstigt att det finns en brassjapan i laget. Ändå låter det märkligt, på ett positivt sätt.
4. Jasmin Handanovic (SLO)
Det här kräver sin förklaring. Sloveniens målvakt är alltså den ojämne Udinesekeepern Samir Handanovic. Det visar sig att Sloveniens reservmålvakt heter samma sak fast Jasmin i förnamn. Vet inte hur det funkar i Balkan, men första intrycket är att Handanovic har tagit med sin fru till truppen, och som grädde på moset är "hon" också målvakt. Borde egentligen vara diskad från listan på grund av frånvaron i de tre matcherna, men vi släpper in den med en wild card.
5. Antolin Alcaraz (PAR)
Jag kan inte ha varit den enda som kisade ögonen efter hans tröjrygg efter målet mot Italien? Alcatraz.
6. Holger Badstuber (GER)
Har varit en snackis hela våren just på grund av namnet. Gränsfall att den därmed diskades på samma grunder som Tshabalala, men jag bedömer det som att han inte riktigt nått den nivån.
7. Marek Chech (SVK)
Tänk att heta Chech och spela för Slovakien.
8. Hans Sarpei (GHA)
Tyskfödd ghanan som har ett tyskt förnamn och ett efternamn som inte låter västafrikanskt för fem öre. Snarare Östasien eller nåt. Märkligt.
9. Sokratis Papastathopoulos (GRE)
Jag erkänner att när jag såg namnet SOKRATIS på hans tröja i Genoa, visste jag inte att det var den där obskyre greken från föregående säsongen som hade ett sjukt långt efternamn som började med Papa nånting och slutade med -los. Tydligen var det bara ett sätt att förenkla för folk, eller anpassa till tröjans storlek, jag vet inte. Jag gillar i alla fall att han skiftar mellan för och efternamn. Variation berikar. Men egentligen är det väl mest kontrasten som är slående mellan hans för- och efternamn. Även om förnamnet egentligen inte är så jävla kort som det verkar.
10. Keisuke Honda (JPN)
Upptäckte honom som de flesta andra i vintras när han gick bra med CSKA. Men när han blev sådan profil nu i VM så kunde jag till slut aldrig tänka på honom utan att huvet började spela på "Little Honda" med Beach Boys.
Bänk:
Blaise Nkufo (SUI) - Det börjar så mjukt och slutar så hårt.
Marcus Hahnemann (USA) - En jänkare som heter Hahnemann i efternamn. Är han möjligen släkt med Slayergitarristen med samma namn?
Fabio Quagliarella (ITA) - När jag upptäckte honom under Torinos playoffäventyr i Serie B säsongen 2004-05 (där man till slut gick upp bara för att sen skickas ner igen p g a konkurs) antog jag bara att han var brasse.
Yasuhito Endo (JPN) - På klassiska G-funk-plattor från det tidiga 90-talet är det ständigt "indo" på tal. Kort för indonesia, vilket på ett avlägset sätt betyder marijuana. Jag tror inte att Endo har varit hög under VM, men han har så långt stått för det enda klockrena frisparksmålet.
Miroslav Stoch (SVK) - Känner ni också det?
Martin Jakubko (SVK) - Yakubu goes slovak.
Jan Kozak (SVK) - Kojak?
Läs även andra bloggares åsikter om chavez, lochhead, honda, handanovic, alcaraz, badstuber, chech, sarpei, sokratis, honda
Tshabalala är diskad eftersom den blev gammal efter ett dygn.
1. Osman Chavez (HON)
Osmanska riket möter mannen som enligt vissa godtyckliga perspektiv är hela latinamerikas landsfader.
2. Tony Lochhead (NZL)
Ett urskottskt namn för en medelmåtta i VM:s mest oglamorösa lag. Hårda kanter all over, headlock.
3. Marcus Tulio Tanaka (JPN)
Jag har sedan ett par år tillbaka lärt mig att det finns japanska kvarter i São Paulo, så det är väl inte så jättekonstigt att det finns en brassjapan i laget. Ändå låter det märkligt, på ett positivt sätt.
4. Jasmin Handanovic (SLO)
Det här kräver sin förklaring. Sloveniens målvakt är alltså den ojämne Udinesekeepern Samir Handanovic. Det visar sig att Sloveniens reservmålvakt heter samma sak fast Jasmin i förnamn. Vet inte hur det funkar i Balkan, men första intrycket är att Handanovic har tagit med sin fru till truppen, och som grädde på moset är "hon" också målvakt. Borde egentligen vara diskad från listan på grund av frånvaron i de tre matcherna, men vi släpper in den med en wild card.
5. Antolin Alcaraz (PAR)
Jag kan inte ha varit den enda som kisade ögonen efter hans tröjrygg efter målet mot Italien? Alcatraz.
6. Holger Badstuber (GER)
Har varit en snackis hela våren just på grund av namnet. Gränsfall att den därmed diskades på samma grunder som Tshabalala, men jag bedömer det som att han inte riktigt nått den nivån.
7. Marek Chech (SVK)
Tänk att heta Chech och spela för Slovakien.
8. Hans Sarpei (GHA)
Tyskfödd ghanan som har ett tyskt förnamn och ett efternamn som inte låter västafrikanskt för fem öre. Snarare Östasien eller nåt. Märkligt.
9. Sokratis Papastathopoulos (GRE)
Jag erkänner att när jag såg namnet SOKRATIS på hans tröja i Genoa, visste jag inte att det var den där obskyre greken från föregående säsongen som hade ett sjukt långt efternamn som började med Papa nånting och slutade med -los. Tydligen var det bara ett sätt att förenkla för folk, eller anpassa till tröjans storlek, jag vet inte. Jag gillar i alla fall att han skiftar mellan för och efternamn. Variation berikar. Men egentligen är det väl mest kontrasten som är slående mellan hans för- och efternamn. Även om förnamnet egentligen inte är så jävla kort som det verkar.
10. Keisuke Honda (JPN)
Upptäckte honom som de flesta andra i vintras när han gick bra med CSKA. Men när han blev sådan profil nu i VM så kunde jag till slut aldrig tänka på honom utan att huvet började spela på "Little Honda" med Beach Boys.
Bänk:
Blaise Nkufo (SUI) - Det börjar så mjukt och slutar så hårt.
Marcus Hahnemann (USA) - En jänkare som heter Hahnemann i efternamn. Är han möjligen släkt med Slayergitarristen med samma namn?
Fabio Quagliarella (ITA) - När jag upptäckte honom under Torinos playoffäventyr i Serie B säsongen 2004-05 (där man till slut gick upp bara för att sen skickas ner igen p g a konkurs) antog jag bara att han var brasse.
Yasuhito Endo (JPN) - På klassiska G-funk-plattor från det tidiga 90-talet är det ständigt "indo" på tal. Kort för indonesia, vilket på ett avlägset sätt betyder marijuana. Jag tror inte att Endo har varit hög under VM, men han har så långt stått för det enda klockrena frisparksmålet.
Miroslav Stoch (SVK) - Känner ni också det?
Martin Jakubko (SVK) - Yakubu goes slovak.
Jan Kozak (SVK) - Kojak?
Läs även andra bloggares åsikter om chavez, lochhead, honda, handanovic, alcaraz, badstuber, chech, sarpei, sokratis, honda
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)