Utvärdering: Plats 15-16

 16. Sydkorea

Det lag i VM vars alla gruppspelsmatcher jag missade, mer eller mindre. Ska därför inte kommentera för mycket.

Vad jag förstår var man bra mot Ghana och utefter sina förutsättningar bra mot Uruguay.

Men jag såg det där målet mot Portugal som förde laget från sistaplats i gruppen till avancemangsplats. Och ingen kan få mig att tro att det inte var ett mål till skänks av portugiserna. De ställde inte upp med bästa lag men de som fanns på plan är inte sämre än ett svenskt P08-lag. Det är fejkat engagemang och inget annat. Och anledningen till att ingen i Sverige pratar om den vinkeln är att det var Uruguay och inte Sverige som drabbades. Och för att det är lättare att bara utgå från att det är rent. Bevis kan man ju inte ha genom att bara titta på det. Men i min värld kommer det alltid att vara vad det är. 

Som av en slump tränades ju också Sydkorea av den gamle portugisiske landslagsmannen Paulo Bento. Kompisar från förr.

Rent statistisk var detta landets tredje avancemang från gruppspelet någonsin, det andra på "bortaplan". Det första på 12 år. 

Jag stack väl inte ut hakan när jag konstaterade att de kommer att bli mosade av Brasilien i åttondelen men... Det var så det blev. Definitivt den värsta utskåpningen efter gruppspelet.

Vi kommer i alla fall att se Sydkorea i VM igen snart. 40 år efter att man återigen kvalade in till VM-slutspelet, varefter man aldrig varit borta.

1 seger

1 oavgjord

2 förluster

5 gjorda mål

9 insläppta mål

15. Polen

Nej, inte den här gången heller. Den stora fotbollsnationen som vuxit under hela millenniet fortsätter att underprestera. 

Åttondelsfinal är inte fy skam men det här var ju ett avancemang som var smickrande jämfört med spelet -inte uselt men medelmåttigt. Nånstans borde man väl ha slutat sist i gruppen utifrån prestationen.

Och i åttondelen totalt sett aldrig nära utan överkörda av de regerande världsmästarna Frankrike. 

Lewandowskis enorma glädje över att reducera på en tursam straff i slutminuterna blir man inte heller glad av. Smålagsmentalitet.

Så, inte undra på att spelaren som mest stack ut blev Wojciech Szczesny som räddade två straffar och gjorde ett antal jätteräddningar. 

Så då går detta mediokra VM till raden av besvikelser som ut i gruppspel i hemma-EM 2012, kvalmiss till VM 2014 och ut i gruppspel i VM 2018. Där i mitten finns den fullt godkända EM 2016 där man ändå tar sig vidare till en kvartsfinal med hjälp av straffar och är sedan - faktiskt - bara ytterligare en straffsparksläggning från att möta Wales i en semifinal. Men nu börjar vi gräva djupt in i det mästerskapet...

Förr eller senare lär framgången komma. Om inte i VM så i EM där inkval inte längre är svårt och i cupspel kan ju allt hända.

1 seger

1 oavgjord

2 förluster

3 gjorda mål

5 insläppta mål

Utvärdering: Plats 17-18

18. Ecuador

Det var så lite som talade för att Ecuador inte skulle gå vidare från den här gruppen när spelomgång två var avklarad. Det var inte sanningen men känslan.

I en tuff premiär mot värdnationen var man totalt överlägset och vann med 2-0.

Den markeringen befästes med poäng mot gruppens gigant Nederländerna.

Osis att ändå åka ut och... Nä, visst... Det är ju när allt kommer omkring inte så osannolikt att Ecuador förlorar mot Senegal. Sånt som händer. I underläge på straff, kvittering och sen underläge igen innan man har hunnit sätta sig i krigarställning för att hålla ut.

Snart får jag börja ta dem på allvar. Det kanske jag gör redan till nästa gång. Men jag kommer aldrig sluta tjata om den höga höjden i Quito.

Annars en eloge till Enner Valencia som för åtta år sen fick in tre bollar och som nu replikerade med ytterligare tre. 6 VM-mål för en inte så långt upp på alla tiders VM-skyttelistan som jag trodde innan jag kollade upp, men det är likväl starka kort som många stora spelare faktiskt inte har kommit upp i.

1 seger

1 oavgjord

1 förlust

4 gjorda mål

3 insläppta mål

17. Tyskland

Ännu ett lag som åker till stor del ut på grund av spelschemats utforming. 

Det lämnade en för liten marginal för att rädda upp en märklig förlust i Japan i premiären. 1-2 där speglar helt enkelt inte matchen.

Mot Spanien lider man mycket men kommer tillbaka efter baklängesmålet och kvitterar. Godkänt resultat.

Och så sist ska ju seger mot Costa Rica räcka. Men det är där det händer att Spanien har råd att både tappa poäng och förlora. 7-0 i premiären visar sig bli en extrapoäng för spanjorerna.

Och som alla andra med humor hade jag ju drömt om att Tyskland låtit Costa Rica vinna med några minuter kvar för att sätta dit Spanien. Betala igen. Modern av alla paybacks. Jag har hört andra prata om att "göra självmål" men det hade ju räckt att bara gå ner på 60% kapacitet så hade costaricanerna skött det där på egen hand. 

Men det går bara inte att vara så iskall när matcherna spelas samtidigt. Tänk om man hade gjort det bara för att höra att Spanien kvitterat på tilläggstid... Vilket hade inneburit att man gett bort en plats i åttondelen  mot Marocko. Ibland kan man inte annat än göra sitt bästa.

En del kommentarer kring lagets fokus har kommit med anledning av hela landslagsapparatens fejd med Fifa om den där One Love-kaptensbindeln. Jag såg i någon artikel påståendet att det från lagets sida mest drevs av Bayern-spelarna Neuer och Goretzka. Tyska regeringen gjorde sina egna markeringar men hann även med att sluta ett energiavtal med Qatar innan VM spelats färdigt. 

Hypotesen om bristande fokus har i alla fall skapat irritation hos folk som inte förstår skillnaden mellan ett konstaterande och en åsikt. Vi kan givetvis aldrig bevisa något men det är inte orimligt att tänka att ett mer  samlat lag som haft allt fokus på det som händer på planen inte hade åtminstone tagit poäng mot Japan.

Det som ytterligare talar för det är att det andra landslaget som var mest högljudd kring den här frågan var Danmark och där gick det också åt skogen. På ett klart värre sätt.

Nåväl... Alltså sorti för Tyskland i gruppspelet för andra VM i rad. En oerhörd fiasko för ett land som spelade tre raka VM-finaler mellan 1982-1990 och som sedan 1966 aldrig missat avancemang från första gruppspelet fram till förra mästerskapet. I min ungdom hade jag inte sett det som möjligt men så vet jag också att Tyskland inte varit vad det var sedan transformationen som planlades vid millennieskiftet. Det har onekligen haft sina goda och dåliga sidor.

1 seger

1 oavgjord

1 förlust

6 gjorda mål

5 insläppta mål

Utvärdering: Plats 19-20

 20. Uruguay

Någon gång måste det goda ta slut. Som stor beundrare av Uruguay tycker jag givetvis att det var tråkigt med en sorti som luktade lite unket med anledning av hur det gick till i parallellmatchen men...

Jag minns en tid där allt pekade på att Uruguay som en stormakt inom fotboll tillhörde historien. Att den stora fotbollsvärlden hade hunnit ikapp det lilla landet där borta som mer än något annat förknippas med fotboll.

Jag såg ett halvdant Uruguay nå åttondelsfinal i VM 90 och som därefter missade tre av de efterföljande fyra mästerskapen. Copa America-vinst på hemmaplan under samma period... Visst, men det är något lite annorlunda och även det var längesen när vi närmade oss 2010.

Så fick vi istället fyra raka VM, varav en ledde ända till semifinal, en till kvartsfinal och en till åttondelsfinal efter meriterande gruppspelssegrar mot Italien och England. Innan det i år blev exit trots fyra poäng.

Det blev också tydligt än en gång hur stor påverkan spelschemat har. Man vill ogärna få det på pappret enklaste matchen först. "Bra start" och allt det där, visst... Men när regeln är att man börjar lite travande så är det lika bra att få poängförlusten i de matcher där poängförlust är med i kalkylen, så att säga.

Där många är besvikna på hur det slutade och pekar på straffar som borde ha tillkommit, tänker jag att det ändå är oerhört starkt att vinna på beställning över Ghana med 2-0. 

I slutändan är det ofrånkomligt att den enda anledningen till att Uruguay åker ut i detta VM är att Sydkorea tillåts vinna en match som de i vanliga fall gör 1 gång på 10. Och efter tre lyckade mästerskap måste man kunna svälja i sig detta.

Det som är fint den här gången är att det mesta tyder på att Uruguay kommer tillbaka även utan Cavani och Suarez. I Årets fotboll 1990 kan man läsa rubriken "Källan har sinat" som rubrik på utvärderingen av Uruguay med hänvisning till talangerna som avlöst varandra därifrån. 2022 verkar det tack och lov inte stämma. De himmelsblå kommer igen!

1 vinst

1 oavgjord

1 förlust

2 gjorda mål

2 insläppta mål

19. Kamerun

Det känns faktiskt bra. 2010 skrev jag en typ av elegi över alla åren i min ungdom då jag hoppats och drömt om Kameruns nästa framgång i VM. Som sedan aldrig kom och jag var inte längre 8 utan 28 och skulle vara 32 nästa gång, utan någon förhoppning om att det ens då skulle nödvändigtvis gå bra.

Det gjorde det inte heller. Till Ryssland lyckades man likt 2006 inte kvala in.

Men den här gången... Allt kändes lika hopplöst som vanligt inför avslutningen mot Brasilien. Men vid ett senare skede fick jag påminna mig själv om att detta ju inte var så pjåkigt. 0-1 mot Schweiz, 3-3 mot Serbien och 1-0 mot Brasilien. Fullt godkänd. I en annan grupp kanske man hade lyckats. 

Vinst mot Brasilien är givetvis inte lika mäktigt när Brasilien luftar en del reserver men det är ändå vinst mot självaste Brasilien. En fin notering i den kamerunska historieboken.

Det var den första VM-segern på 20 år och det mest lyckade mästerskapet på lika många år. 

Skillnaden är att 2002 var Kamerun regerande OS-mästare och hade ett par vassa nya spelare med den nye Samuel Eto'o som den största av de alla. Samma år hade man även vunnit Afrikanska mästerskapet. Därför var det en stor besvikelse med sorti i gruppspelet. Den här gången är glaset halvfullt. Jag kunde mycket väl tänka mig tre förluster och noll pinnar inför.

Glaset är halvfullt även här. Jag vet inte när jag kommer se Kamerun förbi gruppspelet igen. Kanske aldrig någonsin. Så mördande är konkurrensen. Och Kameruns ställning i Afrika är inte vad det en gång var. Det är fortfarande lite sorgligt hur allting sakta gled ifrån mig. Men här blev stoltheten återupprättad i alla fall. Alltid något. 

1 seger

1 oavgjord

1 förlust

4 gjorda mål

4 insläppta mål

Utvärdering: Plats 21-23

23. Belgien

Jag minns inte att jag någonsin bevittnat ett sånt snabbt förfall av ett landslag från, säg, veckan innan VM till gruppspelets andra match.

Det var som att stora delar av fotbollsvärlden plötsligt kom på att Belgien är definitivt i nedförsbacke och kommer inte att gå långt i turneringen, och laget levererade också till den negativa bilden omgående.

Uddlöst mot Kanada trots seger. 

Men inför turneringen var man visserligen inte förhandsfavoriter till guldet men absolut ett sånt lag som "kan vinna" eller i alla fall gå riktigt långt. Fråga mig inte om specifika källor för jag har förstås inte fört protokoll på det.

Den dystra stämningen sammanfattades av Kevin De Bruyne, som först helt rätt kommenterade efter pris som matchens spelare i premiären att han inte har någon aning om varför han fick det och att det kanske berodde på hans namn.

På frågan om huruvida hans lag kan vinna VM: Nej, inte en chans. Vi är för gamla.

Om han bara inte spelat i tråkiga City hade jag gillat honom mer. Älskvärt med pessimistiska raka rör.

När Marocko i den andra matchen missade chanser och fick ett mål bortdömt för knapp offside kände jag att vi har de tecken vi behöver för att veta att det blir belgisk seger ikväll.

Men nej, de röda djävlarna var så trötta att Marocko vann med 2-0 ändå. 

Redan där var det slut?

Tja... Romelu Lukaku fick rubriker som få när han missade ett gäng chanser i gruppavslutningen mot Kroatien. Hade någon av de bollarna gått in så hade Belgien gått vidare och haft goda chanser att få till en repris på kvartsfinalen från fyra år sen mot Brasilien.

Nu tycker jag att Lukakus ofattbara missar var oerhört överdrivna. Någon av de är kanske "ofattbar" men faktiskt var det inga givna lägen. Men det låter bra för storyn. 

Så små är ändå marginalerna. Att om han nu gjort mål på något av dem så hade Kroatien med sin bronssuccé redan gått ut i gruppspelet och Belgien... Hade kanske inte skrivit historia direkt utan förmodligen åkt ut i kvarten mot Brasilien. En mer värdig sorti än det vi såg nu.

Det blir onekligen intressant att se vad som händer nu.

Belgien är ju inte tillräckligt stort för att ligga på toppen permanent.

Folk i min generation minns en bra period mellan 1984-1994 som sedan ledde till en lång torka med skrala resultat i både VM och hemma-EM 2000. Under några år såg det riktigt mörkt ut då man inte spelade ett enda stort mästerskap på 12 år. 

Men just då kom den nya gyllene generationen och gick från missat kval till VM-kvart 2014, EM-kvart 2016, VM-semi 2018 och EM-kvart 2021. Inte i samtliga fall tunga meriter sett till spelarmaterialet. Men ändå något helt annat än åren efter 2002.

EM:s utökning gör att man förmodligen lär delta i stora mästerskap i fortsättningen och eventuellt även VM beroende på hur fördelningen av de nya platserna ser ut. Men med det kvalläge som har gällt de senaste 25 åren kan man tänka sig att vi gått in i en ny period av en handfull VM-turneringar utan Belgien. Vad nu en hypotes har för värde.

1 seger

1 oavgjord

1 förlust

1 gjort mål

2 insläppta mål

22. Mexiko

En kall novembermorgon vaknade jag till att det första gången på 28 år spelades ett VM utan att Mexiko var vidare från gruppspelet.

Nä, vet ni, jag ska inte redogöra för denna fantastiska svit en gång till. Jag hänvisar till tidigare texter. Till den här turneringen och alla andra VM som har hunnit spelas under denna bloggens nu långa liv.

Nu kan vi en gång för alla begrava den till fotbollshistorien. Jag behöver inte påminna den okunniga allmänheten om detta. Nu är Brasilien ensamma i den bedriften. 

Men den var så nära att fortsätta leva. Aldrig hade det verkat så långt borta i tidigare mästerskap utan man brukar starta bra, men efter 0-0 mot Polen och 0-2 mot Argentina utan övertygande spel krävdes det seger med marginal utifrån att Argentina inte skulle förlora mot Polen.

Det dröjde men sen kom faktiskt både 1- och 2-0. Bland annat via VM:s snyggaste frispark av den ursköne Chavez som vi berövades se fler minuter av i detta VM. 

I det läget saknades det ett ynka mål, och det kom ett som var knappt offside och ett gäng jättechanser. 

När Saudi reducerar mot slutet uppstår plötsligt vetskapen hos oss alla att det ju inte spelar någon roll eftersom ett tredje mål fortfarande innebär avancemang baserat på fler gjorda mål.

Enligt snackisen efteråt verkar inte spelarna vara medvetna om det. Vore skandalöst om det vore så men... Jag har inte goda grunder här och nu för att kommentera det.

Sammantaget gör Mexiko ingen jätteturnering men är när allt kommer omkring kanske på ett eller annat sätt tillräckligt bra egentligen för att knipa andraplatsen. 

Hursomhelst är det bara att applådera den fantastiska bedriften att i så många år alltid ha levererat trots att grupperna ofta varit väldigt svåra och marginalerna ju är så små i ett VM.

1994, 1998, 2002, 2006, 2010, 2014 och 2018.

För en gångs skull blir el quinto - det som kommer av att man otroligt nog åkt ut i åttondelen i samtliga turneringar i 24 år - inte fokuset. Ironiskt vore väl om man nu - när sviten dött - på hemmaplan bryter den barriären återigen likt man gjorde 1986.

1 seger

1 oavgjord

1 förlust

2 gjorda mål

3 insläppta mål

21. Tunisien

Rörigt VM som blir oerhört svårt att sammanfatta. 

Tunisien har ju spelat ett antal VM under mina år och alltid varit långt ifrån att gå vidare. Förmodligen har inget lag från Afrika under den perioden spelat så många VM och samtidigt varit så långt borta. Inte uruselt, men aldrig en händelse från att gå vidare, så att säga. 

Den här gången... Så var man ju faktiskt en lyckad dansk hörna från att sensationellt göra just det.

Börjar med en meriterande mållös match mot då uppsnackade Danmark och vinner många fans när backen Laidouni hälsar Danmark välkommen genom att bjuda Eriksen på en åktur (hårt men juste) följt av ett fantastiskt adrenalinutbrott inför det starka följet.

Sedan Australien. Där och då kändes det som att det fortfarande var en lång väg att vandra. Seger mot Australien skulle troligen leda till en målskillnadsaffär mot Danmark. Med facit i hand så känns det ju (och det kanske det inte ska, för det är inte så orsak och verkan fungerar) som att om de bara fått utdelning på sin speldominans, så...

Men det fick man inte, typiskt nog. Aussie rånade dem på alla tre poängen.

Och sen möter man ett utcheckat Frankrike och vinner otippat detta "derby". Då jag inte såg matchen kan jag inte bedöma hur mycket man eventuellt fick gratis, men det säger sig självt att om Frankrike hade haft mycket att spela för så hade det inte slutat 1-0 till lillebror. Likväl, det spelas många såna matcher och många dåliga lag lyckas inte hämta nåt ändå.

Summa summarum, bästa mästerskapet på 44 år. Kanske kan man lägga detta som grund till att ta det där historiska steget nästa gång. 

Och här en fantastisk rad på siffrorna:

1 seger

1 oavgjord

1 förlust

1 gjort mål

1 insläppt mål

Utvärdering: Plats 24-26

 26. Iran

Suck... Det här var vår chans (det blir "vi" nu)... Att känna känslan av att spela åttondelsfinal i det sista VM:et som världen följer tillsammans. Innan vi splittras av omöjligheten att fokusera på 48 lag samtidigt.

På förhand hade jag nog tagit detta. Ytterligare en seger i vår VM-historia. Dessutom med två måls marginal den här gången, och mot europeiskt motstånd. Milstolpe på milstolpe.

I efterhand har jag tagit det bättre än vad jag trodde att jag skulle göra när drömmen gled oss ur händerna. 

Det tog några dagar innan jag började känna att jo, det är faktiskt ganska så hjärtskärande om vi förlorar avancemangskampen. Mer om det här.

Men när matchen närmade sig blev det bara värre och värre. Utan tvekan har jag aldrig varit så nervös inför en fotbollsmatch i hela mitt liv. Jag kanske borde ha varit det men förutsättningarna var bara något annat då mot nu. Här låg jag på magen på en yogamatta och inväntade det äckliga hugget. Och när Pulisic gör 1-0 känns det inte bra men då blir det faktiskt möjligt att slappna av något. Kunna sätta sig.

Här hade vi allt att förlora. Och så gjorde vi just det. Med bättre skärpa hos en striker hade det gått vägen. Men... Jag, vet inte. Jag kan inte påstå att det var smärtsamt nära. Det fanns ungefär tre lägen, två för Ghoddos och en för Taremi alldeles på slutet. 1-1 och vi hade fått uppleva något som jag aldrig kommer att uppleva mer i framtiden. VM kommer att urholkas. Slutspelsfasen kommer vara identisk eller snarlik, men vägen dit något helt annat. 

De flesta som läser detta kommer inte förstå vad det handlar om men... Det handlar inte om "mitt land" hit och dit. Det handlar om en historia minst 40 år långt där iranier har lidit och känt sig/varit motarbetade av de som har makten i världen. Att sprida glädje och ge hopp. Det är det som svider. Men jag tror man måste  uppleva det för att förstå. Det går kanske inte att översätta med ord.

Så för att korta ner detta... Sammanfattning... Vi torskade mot England med de största siffrorna någonsin i en match som till stora delar präglades av det politiska surret. Vi studsar tillbaka och spelar ut Wales och vinner mer än välförtjänt. Vi möter helt fel lag i avslutningen och förlorar knappt. 

I vårt tredje raka VM. Det har i sig varit en bedrift. Med 48 lag och 8-9 asiatiska lag är det nästan som att man kan ta ut platsen i förskott. Skönt för oss, men vi måste se till helheten. Dessutom, skönt men till vilket pris?

Ändå kommer man vara där och titta och lida med laget lika mycket då. Men vi kommer att göra det lite mer ensamma än hur det varit nu. Det är det priset som olika förbund i världen är beredda att betala för att landets egna intressen ska värnas snarare än det gemensamma.

Annars lite mindre av det typiska Queiroz-VM:et men ändå inte fundamentalt olikt. 

Den mannen borde för övrigt skrivas in som en hedersman i Irans 2000-talshistoria. Resultaten är en sak, förståelsen och talen något annat och större. 

1 seger

0 oavgjord

2 förluster

4 gjorda mål

7 insläppta mål

25. Saudiarabien

Dåså. Till slut fick Saudi göra ett VM utan att skämmas ihjäl.

Debuten 1994 gick ju mer än väl men med tiden har den mer framstått som en anomali.

Det deltagandet är fortfarande i särklass sett till resultaten men personligen tycker jag att detta var deras bästa VM hittills. 94 var det lite flyt och framförallt kontringsfotboll som banade vägen. Inget fel med det, men det är något helt annat att vända på underläge mot blivande världsmästarna och framförallt att sätta ett rejält tryck på Polen.

Att mer eller mindre föra matcher mot bättre motstånd är nästa nivå som man nu har nått.

Närheten till Qatar gjorde även att man fick uppleva det här med att totalt blåsa bort ett annat land av banan på läktarna i matchen mot Polen. I de andra var det lite svårare eftersom det råkade vara just två av VM:s tre starkaste publiklag. En påminnelse om att det här för ovanlighetens skull inte gick på den mark där the usual suspects härjar.

Det går att vända och vrida på det. Hade man tur som slog Argentina eller otur att inte slå Polen? Ja och ja.

Hursomhelst var detta en VM-prestation som bådar gott för framtiden. Både för Saudiarabien och Asien i stort.

1 seger

0 oavgjord

2 förluster

3 gjorda mål

5 insläppta mål

24. Ghana

Ja, hmm... Svårsummerat. 

Ghana var länge det där starka laget som aldrig kvalade in till VM. När man 2006 lyckades gjorde man det med storm. Flög förbi Tjeckien och tog sig vidare till åttondel där Brasilien givetvis var numret större.

Fyra år senare var man kanske inte lika imponerande spelmässigt men nådde ju ända till kvartsfinal innan det där med Surez handräddning och Asamoah Gyans straffmiss hände. När man var påväg att bli historiskt som första afrikanska lag i semifinal. En tanke som för övrigt är svindlande 12 år senare. Att Ghana nästan spelade semi 2010? Så fantastiskt bra var de ju inte...

Den här gången gör man två bra matcher och får hyggliga tre poäng ut av det, men kommer ingenstans mot Uruguay i sista matchen.

Och det är den som börjar bli tröttsam. Tydligen är det fortfarande en jättegrej med Uruguay. Luis Suarez fick frågan av en ghanansk (?) journalist om huruvida han var djävulen personifierad. För vad? 

Jag får väl förlåta Ghana lite då de blivit uppmuntrade till detta nonsens av stora delar av fotbollsvärlden... I alla fall Europa.

Men det är ändå oerhört korkat. Men vi kommer hamna i grundprinciper kring fotboll och Luis Suarez om vi ska ge oss in i det där.

Ghanas VM blir väl två plus. Att Uruguay på beställning kan vinna komfortabelt är svagt. Det drar ner helhetsintrycket.

1 seger

0 oavgjord

2 förluster

5 gjorda mål

7 insläppta mål

Utvärdering: Plats 27-29

 29. Serbien

Nä, det är inte ens roligt längre.

Det är fanimig inte roligt längre.

Hur många gånger ska det upprepa sig?

Både på plan och den kollektiva minnesförlusten inför?

Att Serbien (eller Serbien-Montenegro som det hette 2006) alltid har något stort på gång och "kan vara en outsider" och varje gång går det åt helvete redan i gruppspelet?

Vi måste nu ta oss in i utgångspunkten att Serbien kommer att misslyckas tills de inte har misslyckats. Om de så har den bästa spelaren i världen på varje position så kommer de att åka ut tills de inte har gjort det.

Det här var alltså fjärde gången för exakt samma scenario hände. Uppsnackat. Gör på sin höjd en bra match. Åker ut.

Är det ett praktfiasko? Nja, kanske inte per se. Hamnar man i Brasiliens grupp brukar man åka på en förlust. Men om man nu är så uppsnackad så ska man klara av Schweiz. Här fanns revansch att utkräva efter det politiska "derbyt" 2018. Och så lyckas man förlora igen. Inte ens ta poäng utan förlora utan att vara särskilt nära den vinst som var krav för avancemang. För att inte tala om att tappa 3-1 mot Kamerun till 3-3.

Och den här gången har man för ovanlighetens skull en otrolig striker i truppen där man normalt har sina starka kort på mittfält och i backlinje. Kanske världens bästa. Men om han ändå fick spela andrafiol bakom  Aleksandar Mitrovic? Jadå. Självklart. Även i Serbien gäller regeln att once you're in, you're in, tydligen. Mitrovic har en status och den går inte att rubba. Okej, det kanske blev helt utslagsgivande den här gången, vad vet jag. Kamerundebaclet kan inte skyllas på att Vlahovic inte är med i startelvan. Brasilien hade säkert varit för starka ändå. Mot Schweiz fick han spela. Men att överhuvudtaget ta den risken... Jag vet inte, Dragan Stojkovic... Min barndomshjälte...

Att den stora rivalen i regionen Kroatien under samma period har gått till en final och en semifinal... Salt på såren.

Som sagt, det är för knas för att det ens ska vara roligt längre.

0 seger

1 oavgjord

2 förluster

5 gjorda mål

8 insläppta mål

28. Danmark

Hah!....

Ha-hah!

Det är underbart när verkligheten hinner ikapp hajpen.

Ännu en enkel lottning för Danmark. Laget som "ta mig fan" skulle kunna vinna VM. Som spottar ur sig talanger i nivå med Brasilien. Vars fotboll är så avundsvärt att svensk fotboll ska göra om allt från grunden för att kopiera danskarna. Mörda publikkulturen och föreningsdemokratin för att vart fjärde år komma sist bakom Australien och Tunisien. 

Men trots den enkla lottningen lyckas man spela till sig EN ynka pinne.

För det. För den ofräscha rasistiska tränaren Hjulmand och för alla rasselagar hemma riktade mot vissa etniska grupper specifikt. Ghettolagar och diamantlagar. 

Mer än så orkar jag inte säga. Jag tror den enda halvlånga paragrafen i texten täcker det mesta. Danmark har gjort det bra men för den som faktiskt har förmågan att analysera enkla detaljer bakom resultaten stannar det där. 

0 seger

1 oavgjord

2 förluster

1 gjort mål

3 insläppta mål

27. Costa Rica

Eftersom Fifa till skillnad från Uefa håller målskillnad före inbördes möten blev uppförsbacken för brant omgående för Costa Rica som fick en redig käftsmäll retrospektivt för sina skrällar i VM 1990 och 2014. 0-7 mot Spanien var den största utklassningen i VM sedan Portugal asfalterade Nordkorea med samma siffror 2010.

Ändå var man tillräckligt stark för att studsa tillbaka och ge sig själva en okej chans inför sista omgången. Då ingen räknade med att Spanien på sportsliga grunder skulle tappa poäng mot Japan hade det trots allt räckt med en pinne i sista mot Tyskland för avancemang trots 0-7. Rimligen en slags rekord om det hade blivit verklighet. 

Med facit i hand blev Spanien räddningsplanka nummer ett. I en handfull minuter var Costa Rica vidare efter att ha vänt till 2-1 mot Tyskland. Det var alldeles för kort men det var poetisk rättvisa i kombination med superskräll för hela gruppen som vi fick vittring på.

Det jag tar med mig är uddamålssegern mot Japan där målet mot slutet av matchen var ett av VM:s vackraste stunder. Den typen av stund som bara ett VM kan frambringa. Mer om det här.

1 seger

0 oavgjorda

2 förluster

3 gjorda mål

11 insläppta mål

Utvärdering: Plats 30-32

 Då var det dags. En genomgång av alla lagen i den ordning som slutspelets rankning består av. 

32. Qatar

Den som läger bloggen flitigt minns att jag tänkte mig att det kunde bli sistaplats liksom avancemang och att min magkänsla lutade mot det sistnämnda. 

Istället skrev man historia negativt som det sämsta värdlandet någonsin. Trots detta tycker jag att skadeglädjen här i norr överdrev hur illa det var. Det är inte i närheten av en tio topp lista på de största VM-flopparna de senaste 50 åren eller så. Bara i den här turneringen finns det värre exempel. Till saken hör att VM brukade gå i mer eller mindre starka fotbollsnationer.

Och även om man borde åtminstone tagit en poäng som en tröst så fanns det ingen match där man absolut borde stå över en förlust utifrån kapacitet. Särskilt med tanke på att Ecuador visade sig vara ett bättre lag än vad de flesta av oss trodde.

Men just premiären blev en fiasko där man bara var numret för för litet och det ska man inte vara mot Ecuador. Vi undrade alla hur detta lag kunde ha vunnit Asiatiska mästerskapet. Snart började den sedvanliga dyngan om hur Asien och andra kontinenter bara är för dåliga jämfört med Europa rulla ut. Vissa osköna TV-experter började gnugga händerna inför tanken att Nederländerna skulla göra åtta mål på värdnationen och så vidare (experter som inte lär sig något efter att ha tittat på turnering efter turnering). Sen fick de så de teg av andra asiatiska länder i VM.

Men för Qatar blev det stopp och egentligen ryckte man aldrig upp sig igen. Man kunde rädda sig undan den totala förödmjukelsen men inte så mycket mer.

För min del hedrar det deras landslagsorganisation att de inte gick på importspåret som vi i många år har förväntat oss utan satsade på ett hemvävt lag. Länder som Spanien och Italien har dopat sig mer med utländska spelare än vad detta Qatar har gjort.

I ljuset av det som nu har hänt kan man bli lite orolig för att de ska ta just det spåret nu när drömmarna om den katalanska skolningen och dess under nådde kort, och ge sig in just på att värva in tredjeklassens brassar och afrikaner till nästa gång.

Men nu kan man pusta ut inför en framtid utan total fokus på ondskan Qatar. Det finns säkert annat att börja älta. Som när Newcastle kanske börjar gå riktigt bra eller Saudiarabien faktiskt får VM 2030.

Siffror:

0 seger

0 oavgjord

3 förluster

1 gjort mål

7 insläppta mål

31. Kanada

Ännu ett typiskt VM-mönster. Kvalsensationen som tappar all sin magi i slutspelet.

Kanada gjorde alltså sitt andra slutspel någonsin och den första på 36 år. Man hade inte bara kvalat in utan varit en av de första länderna att göra det, som en självklar etta från en i övrigt jämn slutkval. Där man tidigare kunnat vara lite småstolt över en Radzinski i Everton hade man nu flera stjärnor i den europeiska toppfotbollen. Vi hade att göra med ett kanadensiskt fotbollsunder plötsligt, smått överdrivet.

Det började också ganska bra och man såg ut att störa Belgien precis enligt den positiva mallen att man kontrar sönder det trötta oengagerade europeiska laget.

När man ändå inte lyckades hade spelet ju lovat så mycket och Kroatien var ett nytt Belgien. Tidig ledning gav oss en bekräftelse men sakteligen visade Kroatien på skillnaden mellan män och pojkar och spelade totalt bort hockeynissarna. 

Vips var man som andra laget i turneringen ute ur turneringen redan efter två spelomgångar. 

Inga tröstpoäng heller när pressen var borta mot Marocko i sista.

Det kanske svider mindre i och med att VM nästa gång är en garanti på grund av delvärdskap. Man hann även med en historisk notering; första VM-målet någonsin.

Men allt som allt var Kanada en av VM:s stora floppar. Att man inte gick vidare är i sig en liten pyspunka men att man inte ens tar en pinne är väldigt lång under förväntningarna. Och något som trots allt händer få lag i VM nuförtiden.

Siffror:

0 seger

0 oavgjord

3 förluster

2 gjorda mål (nåja)

7 insläppta mål

30. Wales

Tillbaka efter 64 år. Platt fall.

Men kelterna i rött hade ju två EM-slutspel bakom sig så det var speciellt men inte fantastiskt. 

I dessa två mästerskap hade man blivit sämre och sämre i truppen men överraskat med smart spel 2021 och åttondelsfinal på nytt.

Därför var avancemang sannerligen inte att betrakta som en skräll.

Det började ganska bra med poäng mot USA men därefter blev man utspelade mot Iran och förlorade som första europeiska lag någonsin mot iranierna i ett VM-slutspel. Efter det var man i praktiken borta även om uddamålsseger mot storebror England på förhand hade kunnat vara tillräckligt.

Nu får man räkna med exit för Gareth Bale så... Vem vet när det blir dags för detta igen. Sanningen är att det inte bör dröja 64 år i alla fall till nästa gång, eller 58 år till nästa stora mästerskap om man räknar med EM 2016. För det kommer helt enkelt att vara betydligt enklare att kvala in, särskilt till EM.

Siffror

0 seger

1 oavgjord 

2 förluster

1 gjort mål

6 insläppta mål

Argentina gör mig religiös

Argentina är världsmästare.

Smaka på den.

En typ av fantasi har blivit verklighet.

Det jag förstår nu mer än någonsin tidigare är att Argentina inte bara är nästan oumbärligt för att förgylla ett VM utan kanske det allra viktigaste landet av alla (med reservation för grannen Uruguay) i denna fotbollshögtid vart fjärde år.

Jag upplever en slags religiös sinnesro som jag inte gjorde när Frankrike vann VM 2018 trots att det sedan 1991 varit den stormakt som varit mitt lag i VM. 

1990 började jag omgående håna dem likt alla andra på det populistiska drevet. Jag skulle säga att jag skäms men jag hade ju precis fyllt åtta år! 

Men det tar emot.

Vändningen kom under VM 1994. När de sprang ut och manglade Grekland var det en transformation. Det här var inte ett smart destruktivt lag som hade tur (det jag kände som barn att de hade) utan en virvelvind.

Höjdpunkten då var åttondelen mot Rumänien som där och då sågs som turneringens match. Chamot, Balbo, Batistuta... Och Diego på läktaren.

1998 ytterligare en växel.

Och peaken 2002. Det bästa Argentina som jag upplevt under min livstid. En hel trupp av briljanta spelare.

När det inte hände och det ena VM avlöste det andra med kvartsfinalsuttåg... Då började jag vänja mig vid att det är något man drömmer om men som aldrig händer.

2014 förändrade inte den saken. Det hände aldrig även om de bara varit millimeter ifrån så jag kunde fortfarande inte sätta mig in i det så som jag gör nu.

Argentina har allt. Det vackra och det fula, det snabba och det tröga... Det är både lite "äkta" och en av de stora bjässarna. De där uppe. Det enorma klacket, passionen, allvaret, galenskapen... 

16 år av europeiska lag på täppan är över. Det har någonting. Fotbollens epicentrum är för en gångs skull inte här. Det kan det inte göra fullständigt om världsmästarna är på andra sidan Atlanten och Buenos Aires är ett enda stort folkhav. Och då inte ens den typen av emotionell explosion som jag kunde inbilla mig. Jag trodde att de skulle riva hela staden. Kanske gjorde de inte det på grund av att avgörandet kom på morgonen där. Vid midnatt hade det varit annat. Här hade man långt över 12 timmar kvar dit. 

Men när allt kommer omkring är det väl bra, för hur fantastiskt det kan se ut för oss på avstånd är det ju inte skitroligt för alla parter när sånt händer. 

Argentina är världsmästare...

Soy argentino, 

es un sentimiento 

No puedo parar

Det är inte jag det, men herre min je, det gör mig ändå religiös. Fotbolls-VM kommer aldrig vara vad det var, men det är en jäkla skillnad på detta och 2018, 2014, 2010, 2006 och 2002. 

Och det är unikt, för jag har 32 års historia bakom detta. 

Argentina är världsmästare...

Så åker Brasilien ut

Det är alltid speciellt när Brasilien åker ut. Det är sällan chockerande men överraskande. Och man har känslan att det inte är meningen att det ska hända. Det brukar inte vara några tydliga varningstecken innan. Och det händer nästan alltid i kvartsfinal efter att man komfortabelt tagit sig vidare i åttondelen. Men måndag hela veckan är det inte. Ibland har man varit centimeter från att åka ut redan där, ibland har man gjort det och enstaka gånger har det blivit sorti i semifinalen.

Så låt oss titta på hur det faktiskt har sett ut på deras väg till final.

Eller närmare bestämt; vilka lag har i efterkrigstiden slagit ut Brasilien i en direkt avgörande match i slutspelsfasen av ett VM på väg mot en final (alltså gruppspel och gruppspel 2-övningar borträknat)? 

Ungern

Frankrike (x2)

Argentina

Nederländerna

Tyskland

Belgien

Kroatien

Det har alltså hänt 8 gånger totalt sedan efterkrigstiden.

I mer detaljerad redovisning:

1954 - ut mot Ungern i kvartsfinal.

1986 - ut mot Frankrike i kvartsfinal.

1990 - ut mot Argentina i åttondelsfinal.

2006 - ut mot Frankrike i kvartsfinal

2010 - ut mot Nederländerna i kvartsfinal.

2014 - ut mot Tyskland i semifinal.

2018 - ut mot Belgien i kvartsfinal.

2022 - ut mot Kroatien i kvartsfinal.

Man tenderar alltså att gå hela vägen när man väl tar sig förbi kvarten. Det är något lite Real Madrid-eskt över det.

1998 tar man sig till final och förlorar den mot Frankrike.

Sedan finns de lagen som i praktiken kan göra anspråk på att ha slagit ut Brasilien i VM men jag tycker att det blir mer intressant att titta på vinna-eller-försvinna-matcherna (eller spela oavgjort och ta det på straffar).

Där har vi t ex Italien som 1982 besegrar Brasilien i gruppspel två vilket skickar ut sambagänget från VM.

Argentina lyckas på ett misstänkt sätt att vinna mot Peru med 6-0 och därmed ta Brasilien på målskillnad i gruppspel två.

Ytterligare fyra år tillbaka är det Cruyffs gäng som blir för svårt i gruppspelet där man också förlorar inbördes.

1966 åker man ut i första (och enda) gruppspelet då man inte lyckas hamna top 2.

Och så 1950 där Uruguay i en finalgrupp gör det som Italien skulle komma att göra 32 år senare.

Före 1950 har vi 12 års uppehåll vilket är en anledning till att jag valt att avgränsa listan. Men för protokollet noterar vi sorti i gruppspel 1930 (med Jugoslavien som banemän), ut mot Spanien 1934 i första rundan och ut mot Italien i semifinal 1938.

Från Liedholm till Omam-Biyik

 Vi får slå igen glappet mer impressionistiskt än strukturerat och detaljerat.

Argentina-Nederländerna får ett nytt kapitel i och med det som kanske ändå måste klassas som turneringens match hittills med finalen kvar att spela (och bronsmatchen som per automatik inte kan nå sådana höjder). 

Leandro Paredes är hjälten som förkroppsligar mycket av känslan med att först slå undan benen på Nathan Ake och innan alla hunnit lugna ner sig dubblar han med att "dynga" bollen mot tomma stolar på den nederländska bänken. Kaos utbryter. Underbart. 90-talsfotboll.

 

* * *

Brasilien åker ut i kvarten på ett sätt som känns klassiskt. Tajta marginaler, framstår inte nödvändigtvis som det sämre laget men på något sätt lyckas man åka ut för att fotboll är fotboll. 

* * *

Marocko slår ut Portugal utan att behöva utstå en alltför jobbig anstormning.

Portugiserna har noll självinsikt och skyller det på att domaren var från Argentina.

Den osympatiske och tillgjorde Bruno Fernandes visar sitt rätta ansikte igen.

Pepe är värst och jag kan inte annat än gapskratta och tycka om honom för han är bara för overkligt verklighetsblind. Tycker att det är helt uppåt väggarna att "i ett VM" bara få åtta minuters tilläggstid. Det som varit nytt i detta VM har varit självklart i 50 år i Pepes värld.

Sanningen är att marockanerna faktiskt inte behövde maska så mycket som man hade kunnat förvänta sig.

Första afrikanska laget till semifinal är ett faktum. 32 år efter att Kamerun brutit ny mark. 

I en sån där tidsuppfattningsövning kan vi tänka 32 år ytterligare bakåt från Kameruns bravader i Italien så hamnar vi i 1958. Det är lika långt mellan Liedholm till Omam-Biyik som från Milla till Bellingham.

* * *

Frankrike vinner mot England på ett storlags vis. Är faktiskt ganska dåligt men lägstanivån är i nivå med lillebrors högstanivå.

Bekräftar ens känslor att det är så man vinner VM och inte 4-1 och champagnefotboll mot Sydkorea.

Jag trodde att engelsmännen hade utvecklats i sinnet i dessa dagar men närå... Som enda land på jorden verkar de dels tycka att de var det bättre laget och än värre - att de förlorade på grund av en dålig domare. 

När de inte lyckas vinna med två straffar i en VM-kvartsfinal letar man efter nästa ursäkt. Nån borde ha fått frispark vid mittplan. Några frisparkar och hörnor skulle man ha haft, till skillnad från fransoserna då som indirekt ska ha fått 100% av situationerna med sig.

Nä, man orkar ju inte. Ingenting har tydligen förändrats. Det är fortfarande jobbigt att medge att man inte räckt till mot ett starkare lag.

* * *

Efter holmgångarna i kvarten kommer lite vanliga 90-minutare och det är något fint i det också, kan jag tycka. När Argentina någorlunda enkelt avfärdar Kroatien får det mig att tänka på deras semi mot Belgien 1986.  

Inte överförtjust i de överdrivna hyllningarna av Messi. Hans förspel till 3-0-målet är imponerande men något utomjordiskt är det ju faktiskt inte. Och han är jättebra, men inte historiskt bra.

Trots tidigt kalldusch bjuder Marocko på motstånd som gör matchen fantastisk fram till Thurams 2-0-mål. Mot alla odds. Tillkomna skador.

Och Frankrike vinner då återigen som ett mästarlag. Med något större besvär kanske jämfört med Englandsmatchen, men...  Behöver överlag inte dra på sista växeln.

Så jag är rädd för att det passionerade Argentina får uppleva sin andra VM-finalsförlust på åtta år på söndag. Jag kan unna dem guldet och det vore ingen skräll men jag behöver inte tänka innan jag svarar att Frankrike tar det. Även om det inte konstant har varit så i detta VM så håller jag fast vid grundprincipen att det lag som vill det mer tappar bort det.

Del 2: "I didn't mind that first jig, or whatever it was"

Japan gjorde kanske sin bästa match under turneringen när det gällde som mest. Kroatien förblir svårbedömd efter sin insats. Ibland är man sådär trött som många av oss har känt att de blivit men stundtals visar man vad rutin innebär i dessa sammanhang.

Tycker annars att något är konstigt med Japans energinivå. Man ska inte kunna deffa så mycket och samtidigt vara energisk som en duracellkanin när lägen uppstår i 80:e minuten eller under förlängningen. Är det inte dopning så borde ju någon ha studerat hur de får till det? 

* * *

Brasilien seglar som väntat förbi Sydkorea. Roy Keane får lite hån på sociala media för att han dissar brassarnas dansande. Märkligt tycker jag då han var väldigt snäll för att vara Roy Keane om det. Bjuder till och med på den hysteriskt roliga raden "I didn't mind that first jig, or whatever it was". 

Själv är jag ännu mer irriterad än "Keano". Vissa stillbilder jag ser får mig att tänka att detta bara inte kan vara världsmästarna i fotboll. Ett VM är viktigare än så. Det finns en tid och plats för allt och det som brassarna bjöd på här hör inte hemma i ett VM. Inte i den utsträckningen.

Och var är rimligheten i att man får gult kort för att man tar av sig tröjan (oavsett vad man har under) men tillåts stå och dansa i fem minuter efter att ha gjort mål som fallet verkligen var minst ena gången?

Dessutom, om det nu är en del av brassarnas "kultur" som är så härlig, hur kunde samtliga lag i början av 2000-talet och bakåt motstå frestelsen?

Nä, jag hade börjat utveckla vissa positiva känslor för Brasilien i detta VM men dessa konster mördade det. Jag säger inte att jag är helt tagen av förakt gentemot dem men kommer nog hålla på vilken motstånd de än möter i fortsättningen, med undantag för England.

* * *

Marocko... Oj, oj oj. Monumental rivalmatch mot Spanien. Jag tyckte verkligen att allt talade för utslagning när vi väl tog oss till straffarna. Det betydde ju så oerhört för dem så trots att det var de som ville ha straffar - normalt en fingervisning om vilka som kommer att vinna läggningen - tänkte jag att Spanien på ett sätt ändå har mer att förlora. Den där Chediras oerhörda missar dessutom ska ju i normala fall straffa sig.

Men som nån rolig en sa på sociala media; Spanjorerna är så intränade på att passa runt att deras instinkt under straffsparksläggning är att passa motståndarmålvakten snarare än att skjuta i mål.

* * *

Jag trodde som sagt att Marocko skulle förlora straffsparksläggningen och det blev diametralt annorlunda. Jag hade även magkänslan att det samspelta, smarta och rutinerade Schweiz skulle påminna alla om hur underskattade de är och ta Portugal. 1-6. Så mycket för den magkänslan...

Annars präglades mötet av ett vidrigt individcentrerat fokus på Cristiano Ronaldo. Allt kokas ner till en spelare som det tydligen inte räcker att älta om i över 15 år. Folk vill fortfarande ha mer. Eller i varje fall mediefolk. 

Ännu värre blir det när man ser hur Portugals bänk står och sjunger nationalsången inför bokstavligen hundratals fotografer i en inhägnad. Så tillrättalagt är det tydligen, för det är ju svårt att tänka sig att det går från 100 till 0 när det inte finns en bänkad storstjärna som står där. We've been had. Det vi ser är inte inte en kamera som rullar förbi utan det är en fotografpublik framför staben. Inte undra på att den här kulturen fick fram VAR...

Nåja... Portugal är ett landslag som har råd med Rafael Leão på bänken. Fotboll är inte så enkelt. Ett gäng namn på ett papper vinner inte bucklor. Men den här gången ser Portugal ut att komma närmare än man någonsin tidigare har gjort att vinna VM.

Åttondelsfinalerna - del 1

 USA:s energi och lyxen att ha allt att vinna räckte inte till mot Nederländerna. Jag trodde att det kunde göra det och hade Pulisic gjort det som ska förväntas av honom efter tre minuter så hade det kanske hänt.

Inget jag sörjer. Vi behöver inte mer baseboll i fotbolls-VM och Nederländerna-Argentina är en klassisk prestigematch som man inte vill gå miste om.

Ful dräkt annars på holländarna som mot den överlag positiva trenden verkar köra på i helfärg fortfarande. En ful gulnad orange dessutom.

* * *

Argentinas seger mot Australien var väntad. Ett roligt möte som tar mig tillbaka till 1993 då lagen möttes i det interkontinentala playoffet. Trots att skillnaden lagen emellan borde varit mindre på den tiden vill jag minnas att det blev 1-1 på kontinentön och 1-0 till de randiga på El Monumental.

Argentinas seger var självklar men med lite oflyt hade det kunnat bli 2-2 och förlängning. 

Även om jag tycker att de har gjort det bra sedan förlusten mot Saudiarabien ser jag inga direkta mästartakter. Tillräckligt bra för att vinna kanske, men bättre än Frankrike och Brasilien? Jag vet inte. 

* * *

England ser fortsatt stabilt ut. Mot Senegal - som gjorde sin första slutspelsmatch sedan succén 2002 - hade man ändå kunnat hamna i trubbel om västafrikanerna hade haft avslutare av klass. Det var nära mål flera gånger innan Englands 1-0 dödade matchen och nerverna.

England kommer att bli farligt i fortsättningen. Rimligen blir det en för svår nöt att knäcka detta med att slå ut både Frankrike och ett storlag i finalen. Men det är inte omöjligt.

* * *

Frankrike tog lite tid på sig men gjorde sedan precis vad man kunde förvänta sig på pappret mot detta Polen. Det var ändå ganska farligt i mitten av första halvlek och jag hade en känsla att det var ödets ironi att Frankowski skulle sänka Frankrike men det var inte nära och straffen som jag anser vara moraliskt fel frisserade siffror som kanske kunde blivit större.

Jag håller ju på Frankrike av de som kan vinna guld så det gör det hela mer svårbedömt. Mitt liv hänger inte på det såklart, jag kommer inte bli direkt förkrossad av sorti... Men man kan ändå beskriva att det finns en "oro" och det är det som försvårar min förmåga att bedöma. Jag ser ett oerhört starkt lag men med Brasilien t ex ser jag mer av en "given" utgång i matcherna.

Skulle man hursomhelst klara av det så blir det alltså första gången på 60 år som ett land försvarar sin VM-titel.

Iran är inte IFK men Mexiko är Mexiko

Lite kommentarer till gruppspelets avslutning...

Iran gjorde inte lika ont som jag hade trott att det skulle göra. Att följa matchen vid 0-0 var dock min jobbigaste fotbollsupplevelse någonsin i kategorin matchnervositet. 

Det var första gången som Iran hade allt att förlora inför den sista omgången. Jämfört med IFK:s SM-guld så... Där kändes det inte som att vi hade allt att förlora, sett till att vi på förhand behövde besegra MFF borta.

Men att ta poäng mot USA verkade ganska realistiskt om än oerhört utmanande. Och Iran och IFK är två helt skilda saker. 

Supporten för Iran är något som är svårt att förklara för utomstående. Det handlar inte om att "jag älskar mitt land" utan om ett empatiskt förhållningssätt gentemot en nation som i minst 40 år genomgått prövningar och som känner sig på olika sätt motarbetad av omvärlden (och även i viss mån av det egna landet). Landslagsmatcherna i framförallt VM är chansen att skänka glädje till denna nation och markera att vi fortfarande är här, och kan hoppas på att goda saker kan hända. 

Vi vill det för mycket och jag tror att det är därför vi inte lyckas när den ultimata lyckan är nära. Med vi menar jag landslaget och oss följare. 

* * *

Mexiko gjorde det nästan igen. Åttonde raka avancemanget. En 28 år lång svit är bruten. Borde ha gjort det. Var centimeter ifrån det. Otroligt imponerande att göra det i ett sånt läge. Att nästan leverera 3-0 på beställning. 

* * *

Australiens seger mot Danmark är landets vackraste i VM-historien. Monumentalt fiasko för Danmark, som verkligen var due, som jänkarna säger. Det har varit mycket flyt för Danmark i rätt många år nu. 

Samtidigt är det svårt att greppa men i slutändan var det oerhört nära att Tunisien skrev historia och gick vidare efter 1-0 mot Frankrike. Jag såg inte matchen så jag kan inte uttala mig men det är svårt att tänka sig att det kunnat hända om Frankrike gick på helfart, oavsett i vilken bemärkelse vi menar med det.

* * *

Spanien gör allt för att inte kvittera sista kvarten mot Japan. Jag tror mig se match turned läggmatch när jag ser det. Spanien har varit impotent vertikalt förr men det här var något annat.

Samtidigt hade tyskarna kunnat släppa in ett par bollar och därmed skapa kanske VM-historiens vackraste händelse där Spanien bestraffas maximalt för sitt rövarspel. 

Vi kan vara bittra på att tysken berövade oss det men det är lätt att förstå att de inte vågade. Det skiljde ett ynka mål och man kan ju aldrig veta med 100% säkerhet. Inte när man är fokuserad på en match.

* * *

Likt Japan vinner Sydkorea på rövarspel från europeiska giganter. Det kostar Uruguay allt. Sydkorea leds av portugisen Paulo Bento. Ingen kan övertyga mig om att målet som koreanerna gör på övertid inte ser oerhört suspekt ut. Att hela Portugal plötsligt förvandlas till ett korplag.

Jag är inte jättebitter ändå vad gäller min eviga kärlek för Uruguay. 2-0 mot Ghana i en måstematch är starka kort. Spelschemat blev helt enkelt för dåligt. Med Portugal sist ut är det ganska troligt att de himmelsblå för fjärde gången i följd.

* * *

Marocko vidare från gruppspelet för första gången på 36 år.

Om vi ska sätta tiden i ett perspektiv så är det som att när Marocko 1986 vinner sin grupp och går vidare så är det första gången sedan VM 1950 i Brasilien. Svindlande!

* * *

Resterande lag och övriga detaljer får sparas till en utvärdering efter turneringen.