AMEN ÅAAHHH!
Okej, det kunde ha varit värre.
Lottningen i Champions, alltså.
Det fanns ju tre olika kombinationsmöjligheter, och utgången blev mitt näst sämsta val;
Bayern München - Barcelona
Borussia Dortmund - Real Madrid
Generella principer:
Det är alltid tråkigare när två lag från samma land möts. Det går emot hela idén med europeiskt cupspel.
Det är alltid tråkigare när lag som redan mötts tidigare under säsongen möts igen i en slutspelsmatch längre fram.
Det är alltid tråkigare när lag som har mötts ett antal gånger i tidigare säsonger möts.
Under rådande förutsättningar gick det inte att radera alla dessa punkter från utgången, så jag fick nöja mig med:
Bayern München - Real Madrid
Barcelona - Borussia Dortmund
Det andra mötet hade varit bland de mest möjliga intressanta. Det första mötet hade varit en repris på förra säsongens semifinal, mellan två lag som har mötts många gånger sedan millennieskiftet. Vilket tar ifrån magin en hel del. Men hellre det än att Borussia och Real kommer att mötas nu, efter att ha mött varandra i gruppspelet.
Annars...
Konspirationsteoretiker hävdar att Uefas dröm är El Clasico i finalen. De flesta av oss tycker att det utöver principen om nationsmöten börjar bli väl tjatigt med just Barca och Real. Total inflation. Men hos de breda lagren globalt är det fortfarande en större grej att de två möts än till exempel Bayern - Barca, enligt teorin. Och den är nog rätt. Det är folk som inte har känsla för fotboll som utgör den breda massan. Dagens lottning möjliggör El Clasico i finalen.
Möjligheten förstärks i teorin även av att både Barca och Real får avsluta på hemmaplan. Det har länge varit allmänrådande uppfattning, men jag är som bekant av annan åsikt. Att det antingen är sak samma eller rentav fördel att börja på bortaplan.
Det finns invändningar om statistik hit och dit, men statistiken är som bekant vinklad. I den första rundan av utslagningsfasen får ju gruppettorna alltid avsluta hemma. Då gruppettorna ofta är de bästa lagen är det rimligt att de också går vidare, vilket har en stor påverkan på statistiken.
Som exempel avslutade Barca och Real borta även förra säsongen, men båda åkte ur.
Det finns förstås två positiva saker med detta, varav det första jag redan nämnt indirekt:
Det blir inte fyra inhemska möten som det kunde ha blivit.
Det andra är att vi garanterat får ett möte mellan Bayern München och Barcelona.
I mitt tyckte inte lika häftigt som att se Borussia på Camp Nou och Barca på Westfalen. Men bra nära.
Dock kanske aningen mer intressant. Vi är väl alla eniga om att nominera Bayern till Europas bästa lag, och den tronen har Barca haft fram till nu. Det här blir som ett äkta titelmöte.
För att illustrera hur mycket styrkeförhållanden har förändrats räcker det att titta tillbaka på Guardiolas första säsong; 2008-09.
Då kom ett Bayern lett av Jürgen Klinsmann och blev fullständigt överkört. Redan i första halvlek tryckte Barca in fyra kassar i buren och gick i halvtid med en 4-0-ledning. FYRA-NOLL efter 45 minuter mot BAYERN MÜNCHEN. Det var lite standard på Camp Nou på den tiden i spanska ligan.
I returen klackade sig Barca förbi med ett oavgjort resultat om jag inte minns fel, inklusive ett äckligt snyggt mål av Keita (?)
Det finns förstås inte en chans i hela världen att detta upprepar sig.
Men det finns en god chans att Barcelona återvänder till Wembley där man senast vann turneringen, för bara två år sene.
Jag skulle uppskatta det till 40%. Den spontana känslan är att siffran är ännu lägre, men vad Messi kan göra mot Bayerns backlinje kanske inte blir så härligt för tyskarna.
Vad gäller Borussia och Real har jag ingen aning. I gruppspelet var det inget snack om vilket lag som var bättre, men det var då, det. Känslan är väl som alla andras att Real går vidare.
* * *
Om ni för övrigt undrar varifrån Uefa fick den korkade idén att lägga finalen på samma arena där den spelades bara förrförra året så har det att göra med 150-årsjubileet av FA, the Football Association som fint nog är namnet på det engelska fotbollsförbundet.
FA:s grundande markerar också fotbollens födelse. Ordet soccer som används i en del länder kommer av begreppet association fotboll, i betydelsen den fotboll som följer de regler som ställts av the Football Association.
Det är väldigt fint av Platini att hylla detta.
Men det är också jävligt usel framförhållning att man inte tänkte på detta när man utsåg nya Wembley som värd för 2011 års final.
fredag 12 april 2013
torsdag 11 april 2013
Bortamål är bra, och Barca är slut
Efter Inters heroiska vändning mot Spurs häromveckan i Europa League, och efter gårdagens "nederlag utan nederlag" för PSG hörs det alltfler röster om att bortamålsregeln kanske borde tas bort.
Framförallt gäller det att regeln följer med in i en förlängning - så som det blev med Inter - snarare än den vanliga varianten som drabbade PSG igår.
Men även den sistnämnda varianten har ifrågasätts, då man bland annat menar att en bortamatch idag inte bör ses som lika besvärligt. Exempelvis ser resförhållanden helt annorlunda ut.
Debatten har fått mig att fundera lite, men i och med att jag alltid har sett bortamålsregeln som något som ger sporten extra finess kommer jag fortsätta att försvara den.
Det är en regel som känns extremt frustrerande att acceptera när det drabbar laget som man håller på, eller laget som man håller på i ett särskilt möte.
Där och då känns det som att bara ett av lagen har en extrem fördel, men egentligen stämmer ju inte det. Båda lagen vet vad som gäller inför matchen. Visst blir det lite lotteri av det hela; ett slumpmål bakåt blir svårare att reparera med den här regeln för ett hemmalag. Men fotbollen i stort är ju så fylld av olika slumpmässiga situationer.
Regeln råkar också ge svagare lag en större chans att ta sig vidare mot de stora. Det är helt enkelt lättare för ett FC Porto att totalt spela oavgjort mot Real Madrid och gå vidare på det, än att besegra Real Madrid.
Att regeln följer med in i förlängningen är en mer jobbig fråga.
Jag brukade vara emot det men är inte längre så säker.
Argumentet emot är att ena laget får 30 minuter extra på sig att göra ett bortamål.
Men man kan ju vända på det och säga att det andra laget får 30 minuter extra på sig att spela med hemmafördel.
Många upplever en orättvisa när Inter mot jämnbördigt motstånd har hämtat in 0-3 och går in i förlägningen med en extra risk.
Men jag tror inte många hade upplevt detsamma om mäktiga Barcelona hade gått in i en förlängning på Camp Nou mot ett svagare lag men den risken emot sig.
Summa summarum; jag kommer inte protestera hejvilt om det blir några justeringar här och där som på ett eller annat sätt försvagar bortamålsfördelen, men när det kommer till kritan så är jag för det.
* * *
Apropå gårdagens rysare på Camp Nou så har jag följande att säga:
- Det är lite dåligt av mig att hålla på köpelaget utan riktig historia - PSG - mot anrika FCB, men min beundran med min nästan jämnårige hjälte Zlatan Ibrahimovic - som har följt med mig genom ett helt decennium av en speciell del av mitt liv - är så stor att så var fallet. Det är inte så att jag generellt har börjat gilla PSG på grund av Zlatan. Jag avskyr i grunden fortfarande klubben och håller tummarna för lagets motståndare i Ligue 1, vilket lag det än må vara. Men i Champions är det lite annorlunda. Särskilt när det är Barca. Det hade kanske varit Zlatans mäktigaste stund i hela karriären - att avsluta Barcas storhetsera på Camp Nou. Vilket för mig till nästa punkt.
- Det må vara lite "synd" om PSG, men de har bara sig själva att skylla. Gång på gång fick man möjligheten att sätta spiken i kistan efter ledningsmålet igår, men slarvade bort det. Det är inte enkelt att balansera krafter och koncentration när man möter ett lag som Barcelona, men det var väl ingen i laget som gick in i det här dubbelmötet med andra tankar än att göra sin livs match? Att så oväntat få så mycket av ett mediokert Barca var en gåva från ovan, och PSG förmådde inte att utnyttja det.
- Under alla dessa år som folk har avskytt Barca har jag mest stått på deras sida. Jag har varit emot dem i enstaka möten, men överlag är Barca som bekant laget som jag måste hålla på lite i Champions, då andra sympatiska lag inte är på den nivån för tillfället. Det finns inte tillräckligt mycket att ogilla med laget som visserligen är stenrikt och har köpt en hel del kvalitet i laget, men som till stor del har nått där man är med idéer. Ett starkt Barca i Champions har varit mitt hopp till att ett Chelsea, Man United eller Real Madrid inte ska lyckas. Men efter gårdagens match är jag nästan redo att släppa katalanerna. Jordi Albas beteende mot Lavezzi var avskyvärt, och nu har jag sett lite för många bilder på ivriga Barcaspelare som filmer, ivriga Barcafans som exploderar varje gång de inte får med sig ett 50-50-läge och framförallt hur Barca maskar och filmar bort 25 minuter i det som borde ha blivit en modern klassiker efter Pedros kvittering. Märk väl att inget av dessa saker är unikt för Barca, men när man för med sig en nästan arrogant inställning om hur man rent stilmässigt överträffar alla andra lag, då ser det extra illa ut när man väldigt tydligt visar att man är beredd att springa över lik för att få vinna.
- Barca har nu verkligen tråcklat sig fram till en semifinalplats, och jag är nu övertygad om att man inte kommer att vinna CL. Det vore väldigt överraskande om man exempelvis besegrade Bayern München, när Milan och PSG har vållat sådana problem. Alla vet redan att Pep Guardiolas första säsonger med råge överträffar det som vi ser idag. Det är bara en tidsfråga när ett konkret resultat bekräftar det. Större under har skett, de kan såklart fortfarande lyckas vinna. Men nu råder det inte längre några tvivel om att slutet har kommit.
Framförallt gäller det att regeln följer med in i en förlängning - så som det blev med Inter - snarare än den vanliga varianten som drabbade PSG igår.
Men även den sistnämnda varianten har ifrågasätts, då man bland annat menar att en bortamatch idag inte bör ses som lika besvärligt. Exempelvis ser resförhållanden helt annorlunda ut.
Debatten har fått mig att fundera lite, men i och med att jag alltid har sett bortamålsregeln som något som ger sporten extra finess kommer jag fortsätta att försvara den.
Det är en regel som känns extremt frustrerande att acceptera när det drabbar laget som man håller på, eller laget som man håller på i ett särskilt möte.
Där och då känns det som att bara ett av lagen har en extrem fördel, men egentligen stämmer ju inte det. Båda lagen vet vad som gäller inför matchen. Visst blir det lite lotteri av det hela; ett slumpmål bakåt blir svårare att reparera med den här regeln för ett hemmalag. Men fotbollen i stort är ju så fylld av olika slumpmässiga situationer.
Regeln råkar också ge svagare lag en större chans att ta sig vidare mot de stora. Det är helt enkelt lättare för ett FC Porto att totalt spela oavgjort mot Real Madrid och gå vidare på det, än att besegra Real Madrid.
Att regeln följer med in i förlängningen är en mer jobbig fråga.
Jag brukade vara emot det men är inte längre så säker.
Argumentet emot är att ena laget får 30 minuter extra på sig att göra ett bortamål.
Men man kan ju vända på det och säga att det andra laget får 30 minuter extra på sig att spela med hemmafördel.
Många upplever en orättvisa när Inter mot jämnbördigt motstånd har hämtat in 0-3 och går in i förlägningen med en extra risk.
Men jag tror inte många hade upplevt detsamma om mäktiga Barcelona hade gått in i en förlängning på Camp Nou mot ett svagare lag men den risken emot sig.
Summa summarum; jag kommer inte protestera hejvilt om det blir några justeringar här och där som på ett eller annat sätt försvagar bortamålsfördelen, men när det kommer till kritan så är jag för det.
* * *
Apropå gårdagens rysare på Camp Nou så har jag följande att säga:
- Det är lite dåligt av mig att hålla på köpelaget utan riktig historia - PSG - mot anrika FCB, men min beundran med min nästan jämnårige hjälte Zlatan Ibrahimovic - som har följt med mig genom ett helt decennium av en speciell del av mitt liv - är så stor att så var fallet. Det är inte så att jag generellt har börjat gilla PSG på grund av Zlatan. Jag avskyr i grunden fortfarande klubben och håller tummarna för lagets motståndare i Ligue 1, vilket lag det än må vara. Men i Champions är det lite annorlunda. Särskilt när det är Barca. Det hade kanske varit Zlatans mäktigaste stund i hela karriären - att avsluta Barcas storhetsera på Camp Nou. Vilket för mig till nästa punkt.
- Det må vara lite "synd" om PSG, men de har bara sig själva att skylla. Gång på gång fick man möjligheten att sätta spiken i kistan efter ledningsmålet igår, men slarvade bort det. Det är inte enkelt att balansera krafter och koncentration när man möter ett lag som Barcelona, men det var väl ingen i laget som gick in i det här dubbelmötet med andra tankar än att göra sin livs match? Att så oväntat få så mycket av ett mediokert Barca var en gåva från ovan, och PSG förmådde inte att utnyttja det.
- Under alla dessa år som folk har avskytt Barca har jag mest stått på deras sida. Jag har varit emot dem i enstaka möten, men överlag är Barca som bekant laget som jag måste hålla på lite i Champions, då andra sympatiska lag inte är på den nivån för tillfället. Det finns inte tillräckligt mycket att ogilla med laget som visserligen är stenrikt och har köpt en hel del kvalitet i laget, men som till stor del har nått där man är med idéer. Ett starkt Barca i Champions har varit mitt hopp till att ett Chelsea, Man United eller Real Madrid inte ska lyckas. Men efter gårdagens match är jag nästan redo att släppa katalanerna. Jordi Albas beteende mot Lavezzi var avskyvärt, och nu har jag sett lite för många bilder på ivriga Barcaspelare som filmer, ivriga Barcafans som exploderar varje gång de inte får med sig ett 50-50-läge och framförallt hur Barca maskar och filmar bort 25 minuter i det som borde ha blivit en modern klassiker efter Pedros kvittering. Märk väl att inget av dessa saker är unikt för Barca, men när man för med sig en nästan arrogant inställning om hur man rent stilmässigt överträffar alla andra lag, då ser det extra illa ut när man väldigt tydligt visar att man är beredd att springa över lik för att få vinna.
- Barca har nu verkligen tråcklat sig fram till en semifinalplats, och jag är nu övertygad om att man inte kommer att vinna CL. Det vore väldigt överraskande om man exempelvis besegrade Bayern München, när Milan och PSG har vållat sådana problem. Alla vet redan att Pep Guardiolas första säsonger med råge överträffar det som vi ser idag. Det är bara en tidsfråga när ett konkret resultat bekräftar det. Större under har skett, de kan såklart fortfarande lyckas vinna. Men nu råder det inte längre några tvivel om att slutet har kommit.
onsdag 3 april 2013
Pizzabagare
Från Johanna Frändéns blogginlägg efter matchen igår kväll:
Ibra själv gjorde ett snabbt inhopp i intervjuzonen, och hans agent, den illustre Mino Raiola, gled runt i Parc des princes katakomber med ett jäsande leende på läpparna.
– Mino, får jag göra en intervju med dig i veckan? undrade en italiensk journalist.
– Hur mycket betalar du? frågade Raiola samtidigt som han demonstrativt gned tummen mot pekfingret.
– Du kan få en pizza, svarade italiensk kollega varpå Mino flinade och gick därifrån.
Tyckte förstås att det var helkul.
Bakgrunden är Mino Raiolas bakgrund i restaurangbranschen som började med en pizzeria.
De som inte kände till det fick lära sig det när Sinisa Mihajlovic kom med en hånfull kommentar när Raiola kritiserade honom i pressen efter en match mellan Inter och Juventus, där jugoslaven gick hårt åt mot Zlatan.
När en italienare kallas för bizzabagare i Italien är det förstås inte så problematiskt. Det är ett vanligt hån.
I Sverige har det ofta varit en annan typ av hån.
Sommaren 2011 var jag på Idrottsparken i Norrköping och såg IFK - Syrianska från klacksektionen.
En bit in i första halvlek började fansen hoppa och sjunga "den som inte hoppar bakar pizza".
Jag kände en olust och satte mig ner i protest då jag tolkade det som halvrasistiskt. Att Syrianska är svartskallarna som bakar pizza och vi gillar inte dem.
Men senare, kanske redan samma dag, började jag fundera på huruvida det verkligen var något fel på det som hade hänt.
Kanske var det trots allt bara ett vanligt hån som man mest ska garva åt. Någon typ av erkännande av folk med syrianskt påbrå som en del av samhället, en vanlig grupp som man kan jävlas med på samma sätt som andra är "bönder" och dylikt.
Trots allt är ju den hånfulla sången en standard där fokusorden byts ut beroende på motståndaren.
Jag kanske till och med borde ha sett det hela som positivt.
Tyvärr tror jag att Sverige idag fortfarande är alltför rasistiskt för att man ska tro på den här mer positiva bilden. Men att den har funnits i ett visst sammanhang är fullt troligt.
Ibra själv gjorde ett snabbt inhopp i intervjuzonen, och hans agent, den illustre Mino Raiola, gled runt i Parc des princes katakomber med ett jäsande leende på läpparna.
– Mino, får jag göra en intervju med dig i veckan? undrade en italiensk journalist.
– Hur mycket betalar du? frågade Raiola samtidigt som han demonstrativt gned tummen mot pekfingret.
– Du kan få en pizza, svarade italiensk kollega varpå Mino flinade och gick därifrån.
Tyckte förstås att det var helkul.
Bakgrunden är Mino Raiolas bakgrund i restaurangbranschen som började med en pizzeria.
De som inte kände till det fick lära sig det när Sinisa Mihajlovic kom med en hånfull kommentar när Raiola kritiserade honom i pressen efter en match mellan Inter och Juventus, där jugoslaven gick hårt åt mot Zlatan.
När en italienare kallas för bizzabagare i Italien är det förstås inte så problematiskt. Det är ett vanligt hån.
I Sverige har det ofta varit en annan typ av hån.
Sommaren 2011 var jag på Idrottsparken i Norrköping och såg IFK - Syrianska från klacksektionen.
En bit in i första halvlek började fansen hoppa och sjunga "den som inte hoppar bakar pizza".
Jag kände en olust och satte mig ner i protest då jag tolkade det som halvrasistiskt. Att Syrianska är svartskallarna som bakar pizza och vi gillar inte dem.
Men senare, kanske redan samma dag, började jag fundera på huruvida det verkligen var något fel på det som hade hänt.
Kanske var det trots allt bara ett vanligt hån som man mest ska garva åt. Någon typ av erkännande av folk med syrianskt påbrå som en del av samhället, en vanlig grupp som man kan jävlas med på samma sätt som andra är "bönder" och dylikt.
Trots allt är ju den hånfulla sången en standard där fokusorden byts ut beroende på motståndaren.
Jag kanske till och med borde ha sett det hela som positivt.
Tyvärr tror jag att Sverige idag fortfarande är alltför rasistiskt för att man ska tro på den här mer positiva bilden. Men att den har funnits i ett visst sammanhang är fullt troligt.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)