måndag 15 december 2014

Den ultimata Allsvenskan - Del VII

Trelleborgs FF

Med tanke på vissa andra lag som inte har kommit med den här listan så gissar jag att många skulle tycka att det är tokigt att jag tar med TFF i detta och jag kan skriva det på subjektivitetskontot. Samtidigt är det nog många i min ålder som absolut förstår vad jag menar och som har ett liknande förhållande till de mörkblå; brunkarlaget som alla avskyr och som kanske mer än något annat lag de senaste 20 åren har fått representera den fula fotbollen.

Fast det är ju inte hela historien. Trelleborg tog sig till Allsvenskan 1992 från dåvarande Division I södra och blev omgående ett topplag i högsta serien under Tom Prahl. Alltså var det ett lag som jag i allra högsta grad respekterade och av någon anledning tyckte lite om. Namnet lät snyggt och det var inget fel på dräkten. Man hade en tydlig skånsk identitet som gav karaktär till matcherna mot Malmö FF och just att man var en uppstickare.

Men så småningom sjönk kvaliteten på spelarna och laget fick förlita sig på grisfotboll för att klara sig kvar och Vångavallen blev Tjongavallen. För mig kvittar det egentligen hur Trelleborg spelar, även om jag tjusas av tjongastämpeln. Jag känner bara spontant att jag inte har något emot att se på en match där Trelleborg finns med.

Örebro SK

Ska jag vara helt ärligt så hade ÖSK rykt om jag gjort listan idag. Till förmån för ett annat lag som jag får återkomma till när listan har presenterats färdigt.

Av geografiska skäl har det alltid funnits en rivalitet mellan ÖSK och Peking. Lagen har också vissa likheter sett till städerna och klubbarnas storlek, med skillnaden att vi förstås har en historia som närkingarna inte kommer i närheten av.

Jag har i alla fall bara dåliga minnen av ÖSK. Jag tyckte aldrig om dem. De var rätt bra vissa årgångar i början av 90-talet och första gången jag såg dem på Idrottsparken fick vi stryk med 0-2.

Och här kommer en incident från samma match som gör att this time it's personal:

Jag - då 9 år gammal - stod på samma kortsida där ÖSK:s klack befann sig 20-30 meter bort. De kastade lite stenar. En sten kom mot min sko. En äldre snubbe bredvid mig tittade åt deras håll och skrek "ÖH!"

Det är förstås ett väldigt roligt minne, men i det hela så kvarstår det faktum att det var första gången jag blev direkt attackerad av motståndarfans.

Ett desto mer dystert minne som plågar mig så är den 28 oktober 2002 när jag tog mig upp till ett mörkt och kylslaget Norrköping, måndagskväll och årets sista hemmamatch i Allsvenskan. Vi slogs för nytt kontrakt och låg ganska okej till. Särskilt som IFK Göteborg under strecket skulle ta emot ett då mycket starkare Hammarby på Söderstadion.

ÖSK som vi alltså mötte hade inget att spela för. Men en kvart kvar ledde vi med 2-0 och hade i praktiken säkrat det allsvenska kontraktet. Jag var så lycklig. Men det blev ett helvete. För att göra historien kort så slutade matchen 2-2 och till råga på det tog IFK Göteborg en osannolik seger i Stockholm.

Med facit i hand var det inte helt avgörande, men det var ju där vi egentligen åkte ur Allsvenskan. I ett så viktigt skede att jag tror att vi än idag, 12 år senare, lider av det. Publiktrycket på Parken var då högre än på decennier och det mitt under den svenska fotbollens senaste guldålder. Resan till Superettan dödade oss. Som jag har varit inne på i IFK-texten, de som lever med klubben finns kvar, men folket i stan återkom aldrig.

Ärligt talat är jag alltför upptagen av sorgen kring den kvällen för att liksom komma ihåg att det var ÖSK som indirekt orsakade helvetet och att jag därför ska ha en tydlig grudge mot dem. Men ibland reflekterar jag över det.

* * *

Annars går det upp och ner. Ibland ogillar jag ÖSK skarpt, ibland gör fansen saker som jag gillar. Jag kan också som antytt tidigare se likheter med IFK idag som gör att jag kan sympatisera med laget.

Klubben som organisation däremot var ju tidigt ute med konstgräs och försäljning av arenanamnet, och snackade till och med skit om Diego för ett antal år sen. Mer förakt, alltså.

Nå, sammantaget får man väl bara säga att ÖSK knappt kommer in i sällskapet bestående av de sexten lag som jag vill ha i Allsvenskan. Men jag gillar inte dem för det.