torsdag 30 september 2010

Är Barca verkligen så hett fortfarande?

Det kanske är för att jag inte har regelbunden tillgång till Canal+. Det kanske är för att jag överhuvudtaget har fått skära ner på mitt fotbollstittande den senaste månaden. Men känns det inte som att magin och hysterin kring FC Barcelona har blivit sjuhelvete svalt här i Sverige?

FCB är säkert fortfarande ett av de mest populära lagen, men något har ju hänt den här säsongen. För två säsonger sedan var laget helt överjävligt bra både i Europa och ligan, och hade även sedan tidigare sett till att "vårda sitt varumärke" som man ska säga nuförtiden. Spanien hade dessutom vunnit EM under den föregående sommaren med "positiv fotboll".

När så Zlatan anslöt säsongen efter var Barca som Sveriges andra landslag.

När Zlatan sticker tar han med sig något stort. Dessutom har laget fortsatt nedgående trend.

I ljuset av detta tycker jag att det är lite absurt att Aftonbladets Barcablogg Hola Barcelona! (nedvända utropstecken hur?) med Johanna Frändén fortfarande existerar och är aktiv. Fyller den någon funktion fortfarande? Redan när Zlatan stack så vore ju det logiska att hon hakade på till Milano och började blogga under Ciao, Milano! eller nåt istället.

Så vad är det som Sportbladet håller på och förhandlar om medan bloggen fortsätter under tiden? För de kan väl inte ha tänkt att hålla det igång hela säsongen? Inte ens efterspelet till Zlatan existerar ju om några månader.

Eller är det en kontraktsfråga? Frändén kanske jobbar för Sportbladet som frilansare och de har skrivit på att hon får betalt för att rapportera om Zlatan i Barca i typ två år.

Spekulationer... Men bloggen finns i alla fall fortfarande.

måndag 27 september 2010

Ancora Napoli

Vid ställning 1-0 Cesena gjorde jag mig beredd på att skriva ett litet försvarstal om att jag fortfarande inte ångrar att jag utnämner Napoli till utropstecknet i årets Serie A, vad toppen av serien angår.

Jag var tvungen att sticka vid ställning 1-1 och när jag senare kollade slutresultaten kunde jag konstatera att Cavani åter hade visat framfötterna, och Napoli vunnit med hela 4-1.

Det har hänt en del intressanta saker sen sist, men det som kvarstår är att Napoli är det enda av topplagen som verkligen har något speciellt den här säsongen. Och att de har gjort årets värvning i Serie A.

Det övriga får jag återkomma till, men bara för att vi bryr oss väldigt mycket om Cagliari på den här bloggen så blev det ju så konkret hur succé så sjukt snabbt kan vändas till ett farligt läge. Nästan nedflyttningskris.

Och Bisoli roterar verkligen mycket, mycket, mer än vad Allegri gjorde. Jag hoppas att han får ordning på hur han vill ha det snart.

Och jag hoppas att Brescia och Cesena fortsätter att få stryk som bara den framöver, så att jag har några räddningsplankor att få tag på. Just in case.

måndag 20 september 2010

Napoli

Jag vet att jag kommer att låta efterklok, men det vi såg av Napoli ikväll var ingen tillfällighet.

I en liga där alla större lag utom Inter har problem har ett uppåtgående Napoli mycket att vinna. Om de inte var från just Neapel hade jag till och med kunnat utnämna dem till titelkandidater. Nu nöjer jag mig med att konstatera att om Napoli missar Champions till nästa säsong, blir jag ganska förvånad (och då utgår jag ändå från att fjärdeplats inte räcker den här gången).

Så länge det inte blir några långtidsskador på nyckelspelare som Lavezzi, Hamsik och Cavani, tror jag att Napoli har det bättre ställt än till exempel Milan och Roma, och bör också vara mer samspelt än Juventus. Fiorentina och Palermo har hamnat lite på efterkälken och Sampdoria kommer helt enkelt inte att kunna upprepa fjolårets bragd.

Napoli däreomt har tagit ett kliv framåt varje säsong, och jag tror att de kommer ta ytterligare ett den här säsongen.

söndag 12 september 2010

Five against one



Då hände det äntligen. Jag skulle inte beskriva det som mina största stund som Cagliarisupporter, men det som jag fortfarande väntade på och som inte hade hänt var en ordentlig utklassning av ett topplag. Vi knäckte Bologna med samma siffror för två år sen, men allas kära Råma trodde väl ingen att vi skulle kunna mosa?

Jag köper inte "skräll" för fem öre annars. Bara på 2000-talet hade Roma inför matchen misslyckats på sex raka försök, så resultatet i sig var förstås en skräll, men förlust... Not so much.

Jag är för övrigt väl medveten om att resultatet inte lär ha uppstått utan den där utvisningen, men om alla utvisningar skulle resultera i utklassning så... Ja, ni fattar.

Serie A börjar bli roligt igen och jag lär väl börja skriva mer om den i fortsättningen, men just nu har jag inte riktigt tid att prata Cagliari mer. Vi får fatta oss kort.

* * *

Inter har exakt samma lag som förra säsongen och verkar inledningsvis precis så trögt som man kunde tänka sig. Inter är inte särskilt gamla som det pratas om, men de är alla ett år äldre och framförallt väldigt mätta. Det är ironiskt att man ska säga det efter att annars alltid tjata om kontinuitet, men ibland behövs förändringar för sakens skull. Jag har svårt att se någon i Inter (bortsett från McDonald Mariga?) ha den där gnistan som krävs för att åter utföra något riktigt stort. Det lutkar en ljummen säsong trots att blandningen av detta taktiskt drillade lag och Rafa Benitez borde vara a match made in heaven.

Jag undrar om man ändå inte kommer att kamma hem ligan igen. Milan verkade väldigt fräscht ett tag, men den där defensiven... Vettefan. Juventus imponerade idag men att de släpper tre mål hemma mot Samp är rätt förutsägbart för alla Juveskeptiker. Roma... Glöm. Fiorentina har inte fått den där Mihajloviceffekten som jag väntade på. Napoli? Kan inte se ett sånt lag vinna ligan, men de kan verkligen ta ännu ett steg framåt den här säsongen.

söndag 5 september 2010

I veckan

De två största grejerna sen sist: Milan och Frankrike.

Som jag skrev i VM-utvärderingen kom Laurent Blanc till det franska laget i ett optimalt läge. Botten var nådd och han skulle därmed få arbeta i lugn och ro. I det här läget skulle han kunna besegra en europeisk D-nation med uddamålet på hemmaplan och det skulle betraktas som godkänt. När ett landslag är satt i omarbete eller generationsväxling kan man inte kräva så mycket mer.

I fredags mötte Frankrike en sån D-nation på hemmaplan och förlorade matchen. Vitryssland kom på besök och vann med 1-0. Landslagsfotbollen har under de senaste 5 åren blivit väldigt jämn, så det här kan man se som en sak som händer. Men jag kan på rak arm inte komma på att en nation med Frankrikes status har blivit så förnedrat. Om matchen hade gått i Minsk i alla fall... Och så det absolut värsta är tajmingen. Om det kommit någonstans på vägen i ett annars mediokert men tillräckligt kval, då hade man kunnat skratta åt det. Men det kommer i Blancs första tävlingsmatch. Jag har under hela mitt liv inte sett något liknande när vi talar landslag som går ner sig. Det närmaste på näthinnan är Belgien, som under mina första år som fotbollsentusiast fortfarande var en toppnation i Europa, men deras tillbakagång har skett i en normal, långsam, takt.

* * *

Milan...

Efter att man nu också tagit åt sig Robinho har man ett anfall som helt klart är starkt nog för att kunna vinna Champions. Zlatans "nedköp" verkar plötsligt allt bättre. Mer tveksam är jag till mittfältet och försvaret. Hur mycket man än vill kan man inte påstå att det ser särskilt bra ut på den allra högsta nivån.