Del 5: Gott så

16. Argentina
Argentina gjorde sitt märkligaste VM på... Ja, jag har inga andra exempel från det jag upplevt.

Tidigare har man ibland varit fruktansvärt bra och lyckats missa avancemang, eller varit ruggiga och oglamorösa men lyckats få med sig ett resultat.

Till 2018 kom man med en trupp där en av världens bästa strikers Mauro Icardi inte fick plats. Något som blir svårt att försvara i efterhand.

Svenskarna njöt av det. När ett storlag går dåligt och det dessutom är ett latinskt lag väcker det något extra här.

Men från mitt perspektiv stirrar man sig blind på den där förlusten mot Kroatien. De randiga gjorde absolut inte någon storslagen insats. Men det kan vara värt att minnas att inget annat lag skakade om Frankrike så mycket.

Hade Frankrikes kvittering dröjt så hade det kunnat skapa en disharmoni som öppnat vägen för en argentinsk finalplats liknande det som skedde 1990, den närmaste jämförelsen av tidigare årgångar.

Men den mest imponerande insatsen var mot Nigeria där man efter en knapp veckas slakt från alla håll kom och slet som djur. Vinsten kom via en omväg i andra halvlek men den var minst sagt välförtjänt.

En hel del tyder på att det var Lionel Messis sista chans att vinna ett VM. Om han får en ny chans lär det åtminstone inte vara i den nuvarande rollen som en snabb dribbler längst fram.

1 seger
1 oavgjord
2 förluster

5 gjorda mål
9 insläppta mål


15. Japan
Det mönster som utkristalliserar sig här är att Japan levererar vartannat VM. Sedan VM 2002 så har man floppat 2006 och 2014 och tagit sig vidare till åttondel 2010 och 2018.

2010 var det med mersmak. 2018... Var det något tursamt. Hade inte Carlos Sanchez i gruppens premiärmatch bjussat på ett rött kort med hela matchen kvar att spela så hade not Japan inte tagit sig vidare den här gången.

Avancemanget i sig avgjordes genom högre placering i den så kallade Fair Play-rankingen. Ironin var slående att man tog sig till det avgörande genom att ödsla tid på egen planhalva i förlustmatchen mot Polen.

De här bitarna fick man betala för senare när man var god väg mot en historisk seger mot starka Belgien. Inte för att det var enskilda konstigheter som fällde laget. Belgien visade att man är ett bättre lag. Men leder man med 2-0 i en åttondel en bit in i andra halvlek, då är man vidare i 9 av 10 fall.

Det ska dock sägas att Japan levererade höga toppar. Vilket leder mig än en gång till att undra varför man oftast får kämpa ända in i kaklet för att ta sig till VM överhuvudtaget medan ett lag som Saudiarabien då och då glider igenom ganska enkelt.

1 vinst
1 oavgjord
2 förluster

6 gjorda mål
7 insläppta mål


14. Schweiz
Att kvalificera sig för fyra raka VM är något som få europeiska lag utanför den absoluta toppen levererar och för Schweiz del är det självklart nationsrekord.

Generationsväxlingen har gått ytterst smidigt. Albanerna och de andra med utländskt påbrå fortsätter att leverera.

Tre av dessa fyra gånger har man tagit sig vidare från gruppen utan problem men samtliga gånger har man därefter åkt ut i åttondelen, vilken man för övrigt också gjorde mot Polen i senaste EM.

Det bör man inte se som ett misslyckande utan mer som en naturlig slutpunkt för ett land som kanske aldrig någonsin kommer att tillhöra de åtta bästa i världen.

Man är dock inte för dåliga för att ha en bra dag och lyckas ta sig till kvartsfinal ändå. Turkiet var inte världens tredje bästa lag 2002 och det var inte Kroatien heller fyra år innan det. Tysklands brons 2006 kan vi också lägga i kategorin överprestationer från bra lag.

Och där multikultilandslaget förra gången åkte ut mot Argentina hade man den här gången ett likvärdigt motstånd mot Sverige att ta sig förbi. Något man inte var alltför långt ifrån men de rödvita kan ändå inte vara nöjda. Sverige skapade trots allt de bästa chanserna i första halvlek. Att utdelningen kom långt senare är en annan femma.

Dem som har lärt sig att älska den här sporten kommer inte att minnas varken den drabbningen eller premiärkrysset mot ett starkt Brasilien.

Nej, det var bataljen mot Serbien som innehöll alla ingredienser som behövs för att fotbollen ska vara så älskvärd och omvälvande som den är. En intensitet både på och utanför plan. En bakgrundshistoria. Och så ett segermål som en blixt från klar himmel som löser upp det kvava dödläget. Shaqiri. Football... Bloody hell.

1 seger
2 oavgjorda
1 förlust

5 gjorda mål
5 insläppta mål

13. Portugal
De regerande Europamästarna gjorde det som krävdes och inget därtill.

Jag vill inte slakta någon här men ibland måste man säga det som det är. Portugal är inget särskilt starkt landslag och har inte varit det på 5-6 år.

Den där EM-titeln tog man efter att ha varit utspelade i 120 minuter av Frankrike. Innan dess krävdes straffar för att ta sig förbi Polen och Wales i semifinal.

2014 åkte man ut bakom Portugal i sin grupp och nu...

Tja... Man är det sämre laget i tre av sina fyra matcher. Ska man säga något positivt så är man trots detta inte alltför långt borta från att lyckas slingra sig vidare till en kvart. Det där att maxa resultaten i förhållande till potentialen är man alltså fortfarande bra på.

1 seger
2 oavgjorda
1 förlust

6 gjorda mål
6 insläppta mål

Del 4: Nästa steg, kräftgång

20. Peru
Oh, Peru... Lottningen efter 36 års väntan var inte guld, men rimlig. Chansen gavs mot Danmark. Den togs inte.

Peru blev tyvärr ett av lagen jag såg allra minst. Inte för att jag var ointresserad. Tvärtom är Peru något av retro för alla VM-nördar på jorden. Den röda diagonalen på tröjan har många försökt härma men det finns bara ett original. Där ett land som Brasilien exploaterats till max av Nike är Peru fortfarande det som vi förknippar med korniga bilder från gamla VHS. Något magiskt som vi bara kan få i ett VM.

Jag växte själv upp med bilden av Peru som ett topplag på dekis. Jag hade bara inte kunnat föreställa mig då att det skulle dröja över en kvarts sekel innan de var tillbaka. De har ju till skillnad från Egypten inte ens varit nära de senaste tjugo åren.

Fortfarande är man numret mindre än de andra sydamerikanska kollegorna i detta VM. På pappret och av allt att döma även i praktiken. Precis innan turneringen började många röster i Sverige tala om att Peru var ett riktigt grymt lag som vi underskattade och som därmed skulle överraska oss alla.

Men med vissa undantag till trots så brukar det inte gå särskilt lätt till när man är tillbaka efter väldigt lång tid eller om man rentav är debutant. Den faktorn brukar spela in även för namnstarka trupper.

Likt andra latinamerikanska lag hade Peru ett jävla följe på plats i Ryssland och det ska man ha cred för. Ryssland är ungefär just så långt som ett VM kan vara från ett sydamerikanskt land.

2-0-segern mot Australien kanske gladde alla dessa tusentals peruaner. För en utomstående känns det som en klen tröst med tanke på att man hade Danmark på gaffeln i öppningsmatchen.

1 seger
0 oavgjorda
2 förluster

2 gjorda mål
2 insläppta mål


19. Sydkorea
 2018 bekräftar att Sydkoreas utveckling inom fotbollen har stagnerat. De närmaste mästerskapen efter succén på hemmaplan visade att man hade tagit nästa steget efter 90-talet då man alltid deltog men åstadkom inte mer än nån heroisk poäng eller nåt snyggt mål.

Men nu har man gått två mästerskap där man varit ett blåbär och Son är väldigt ensam i sin stjärnglans.

Jag luras i alla fall inte av att man kontrar in ett par bollar mot ett tokdesperat tyskt lag påväg mot sin största VM-fiasko någonsin.

1 seger
0 oavgjorda
2 förluster

3 gjorda mål
3 insläppta mål

18. Iran
Jag får nog sammanfatta det mesta med inlägget efter segern mot Marocko.

Efter det blev det en tajt förlust mot Spanien och kryss mot Portugal. Snäppet mer än vad vi iranier hade kunnat hoppas.

Statistiskt var det det mest lyckade VM:et i landets historia och även i praktiken måste det gälla sett till motståndet. Dock måste det sägas att när den första segern kom 1998 gjordes det inte på ett taktiskt och gnetande sätt utan man var helt enkelt klart bättre på amerikanerna på att lira boll och göra mål.

Tänk om lottningen hade varit något enklare...

Tänk om man hade satt sina lägen och ordnat kryss mot Spanien eller seger mot Portugal...

Ja, sanningen är att Irans siffror inte är i överkant. Och inte heller i underkant. De är ungefär som de borde vara efter dessa tre matcher.

Nu har vi tagit nästa steg och i Qatar - om vi är där - kommer avancemang inte längre att vara en dröm utan ett realistiskt slutmål att kämpa mot.

1 seger
1 oavgjord
1 förlust

2 gjorda mål
2 insläppta mål

17. Senegal
Ah... Senegal. Tillbaka efter 16 år då de som VM-debutanter charmade oss alla. En av få ingredienser att minnas tillbaka på med glädje i slutprodukten VM 2002 i Japan och Sydkorea.

Det började riktigt bra den här gången. Seger i premiären mot Polen. Och hade man varit lite smartare mot Japan hade biljetten bokats redan i den andra gruppspelsomgången.

Utgångsläget var ändå hyfsat. Kryss mot Colombia skulle räcka. Polen gjorde sitt men det blev ingen biscotto mellan de vitgröna och de blågulröda.

Det hade ändå räckt med ytterligare ett polskt mål men Japan var inte för fina för att avsluta matchen på det allra mest smutsiga sättet.

I eftersnacket ryktades det om att Senegals ledarstab inte hade koll på siffrorna och inte insåg att man var tvungen att ge allt för en kvittering mot Colombia.

Man får hoppas att det inte stämmer.

Oavsett så hade man egentligen inte sämre siffror än Japan utan föll på... Fler gula kort. "Fair Play"-tabellen.

Så man spelade hårdare och bedömdes vara mindre Fair Play än laget som rullade boll i egen planhalva i tio minuter...

1 seger
1 oavgjord
1 förlust

4 gjorda mål
4 insläppta mål