Vijem

På grund av min återläsning av Roy Keanes självbiografi är jag just nu mest inne på Div.1/PL-nostalgi. Kanske lika bra då med kvalhelg så att distraheringen inte gick ut över Cagliari och Serie A.

Sveriges 0-0 mot Portugal måste räknas som en framgång. Sanningen är visserligen den att Sverige hade tjänat mer på att vinna en och torska en, än att nolla Portugal över två matcher. På så sätt har Danmark redan tagit fler poäng mot Portugal än Sverige, även om de skulle förlora den återstående hemmamatchen mot Queirozs mannar, eller vem det nu blir som tränar laget då.

Men det handlar inte bara om hur många poäng man tar, utan också hur många poäng man hindrar det andra laget från att inkassera. Dessutom är det bättre att ha chansen till andraplatsen och playoff än att redan i mars kasta in handduken.

Ungerns seger borta mot Albanien fick förvånande lite uppmärksamhet. Viasatgänget verkade mer impade av Danmark som drar ifrån lite. Vem hade kunnat förutse det. De mötte ju trots allt Malta. 

Grejen är ju att landslagsfotbollen har blivit nästan för oförutsägbar. Därför är det inte läge att helt döma ut Ungern än. Erfarenheten av Nordirland senast säger en del om det. Visst, de höll inte hela vägen ut, men vem hade ens kunnat gissa att de skulle bli en seriös utmanare? 

Oavsett så kommer det bli en spännande fortsättning på den gruppen.

Zlatko & Murre

I det stora hände det inte särskilt mycket i helgens Serie A. Juventus segersiffror mot Roma blev väl stora, men det är ju också typiskt för i giallorossi. Sampdoria tog en seger borta mot Torino, som jag inte såg komma, men ändå rätt logiskt med tanke på formen. Och tack vare Cagliaris bortaseger mot Bologna är läget oförändrat längst ner, förutom att Chievo har gjort ett litet ryck. Sen borde i och för sig Napoli ha besegrat Milan, men linjedomare (den var väldigt tajt, så han kan förlåtas för det) och Zalayeta såg till att det inte blev så.

Därför är fokus fortfarande på Zlatan och Mourinho; de två rubrikmakarna.

Zlatan för att han gjorde ett mål som bara vissa spelgenier kan göra, och för att han ser ut att vara på väg bort från Inter.

Mourinho för att han ska ha sagt att det är Berlusconi som tar ut Ancelottis startelvor. En del italienska domare, inklusive my man Allegri, är riktigt sura på det uttalandet. Det ses som en skymf mot alla tränare. Själv ser jag det mest som en provokation, men egentligen är det ju något som många i media redan tror. Bara för att det inte är värdigt tränaren att det ska gå till så, betyder inte att det inte sker. Det är som det brasilianska landslaget. Det är ovärdigt tränaren, men många cyniker har länge sagt att det är Nike som tar ut deras elva (alla affischnamn prioriteras framför formtoppade spelare).

* * *

Om Zlatan lämnar Inter kommer han att lämna ett öken efter sig. Att han är lagets mest oumbärlige spelare har vi vetat om länge. Men tanken på att Zlatan inte ingår i Inters trupp skulle ge oss ett mer konkret exempel på vilken gigant han verkligen är. Skillnaden mellan Inter pre- och post-Zlatan är att det ena är ett riktigt mästarlag, och det andra är ett topplag bakom de allra största i Europa.

Det snackas i alla fall om Real Madrid som den mest troliga destinationen. Det får mig att undra lite. Är inte det fel klubb för en man som vill bort från ett lag som inte klarar att hävda sig i Champions? Inter må ha haft det svårt att ta sig förbi åttondelen på senare tid, men de nådde åtminstone två kvartsfinaler innan. Real har åkt ut i åttondelen fem säsonger i rad, och de tre senaste säsongerna har man också haft enklare motstånd i åttondelen.

Ett motargument är att med Zlatan skulle Real kunna ta sig betydligt längre. Och det ligger något i det. Real har på många håll den snabbhet som Inter saknar. Men så är också Inter överlägset i defensiven.

Själv tror jag inte att det finns några garantier för att lyckas i Champions. Fråga Michael Owen som lämnade Liverpool för Real och fick i sin första säsong där se sitt gamla klubb vinna hela turneringen. Året därpå hade Vieira nyss lämnat Arsenal och de nådde finalen. Året därpå hade Shevchenko lämnat Milan för Chelsea och de vann hela turneringen.

Läs även andra bloggares åsikter om serie a, zlatan, mourinho, nike, brasilien, real, inter, vieira, owen, shevchenko

60+

Det var stort när Barcelona värvade Henry sommaren 2007. Ett av världens då högst rankade anfallare skulle ansluta till ett lag som redan hade det bästa anfallet i hela världen med Ronaldinho, Eto'o och Messi. Att dessa fyra spelare skulle vara i ett samma lag var bara sjukt. Även om jag gissar att det finns många efterhandskonstruktioner att tala om, hade en gräns överskridits, ungefär som när Lazio på slutet av 90-talet, enligt 2000-talets regler, skaffade sig en bänk som var ungefär minst lika bra som de spelare som ingick i startelvan. Eller när Abramovich tog över Chelsea.

När man väl började spela var Henry ganksa kylig efter sin långa skadeperiod i Arsenal. Ronaldinho visade sig inte kunna återkomma till den form som han hade mellan åren 2004-2006. Eto'o var ofta skadad. Messi höll nivån utan tvekan. Men det blev inte Harlem Globetrotters över det hela.

Men igår när Barca på nytt krossade motståndet sexsiffrigt, den här gången Malaga, innebar det att man nu har 60+ i målskillnad.

Sexti jävla plus.

Förstår vi hur sinnessjukt det egentligen är? Barca har inte gjort 60 mål. De har gjort 84 och släppt in 24. De har helt enkelt ett överskott på 60 mål efter 28 omgångar.

Det säger tillräckligt. Först nu är Barca Harlem Globetrotters. Tack och lov är fotboll en sport där Harlem Globetrotters faktiskt kan få stryk. Men i alla fall, det har funnits många oslagbara lagmaskin i Europa över åren, men i fråga om att hänsynslöst massakrera motståndarnas försvar är Barca det största vi har sett i en toppliga hittills.

Läs även andra bloggares åsikter om barcelona, henry, eto'o, messi, ronaldinho, globetrotters, fotboll, mål, målskillnad

L'Uefa

Meh... Championslottningen blev faktiskt ganska ointressant jämfört med tidigare. Det hade blivit lite roligare om United fått Bayern istället, för att ta exempel. Eller Villarreal mot Chelsea.

Vad ska man säga om de som finns nu? Om man ska ta förhandstipsen kommer det bli två spanska och två engelska lag i semin. Tiden talar för Arsenal mot Villarreal, i och med att deras skadade spelare kanske hinner komma igång tills dess, men den gula ubåten har nolla Man United minst tre gånger (kanske fyra?) på tre år, och lär därmed utsätta Arsenals ofta mesiga anfall för svårigheter. Det är helt öppet i den matchen, men blir jag tvungen att tippa något lag kör jag på Villarreal.

United - Porto... Revanschläge för Ferguson. Men portugiserna slår helt ur underläge. Det gjorde man förstås även den där kvällen när José Mourinho blev världsberömd, men då var United ett mycket svagare lag. Samma säsongen slutade laget trea i tabellen, vilket bara har hänt några få gånger sedan 1991. Inget snack om att United är stora favoriter här, men Porto grejade Atletico utan större problem. Det kan bli väldigt intressant, detta.

Liverpool - Chelsea. De här lagen har inte undgått att möta varandra i Champions sedan fyra år tillbaka. Chelsea vann senast, men jag tror att, även om det är helt öppet, så kommer Liverpool att ta hem det den här gången också. För totalt har man ju fortfarnade ett övertag, och this is the fucking Champions League, som Stu Baxter hade sagt.

Barcelona - Bayern... Jag visste inte riktigt var Bayern står inför åttondelarna och jag gör fortfarande inte det. Ett lag som torskar med 1-12 (Sporting) i CL-slutspelet kan inte riktigt vara i balans. Bayern fick en plats i kvarten gratis. Jag tror definitivt att de kan störa Barca, men mer än så känner jag inte att jag kan säga. Av det jag har framför mig tippar jag att Barca är knappa favoriter.

* * *

Uefacupen bjöd inte på något särskilt. Udinese - Werder Bremen blir repris på 2005/06 när lagen ingick i samma CL-grupp.

Annars har jag nyss fått lära mig att det är sista gången vi ser Uefacupen. Nästa säsong kommer den att byta namn till Europa League eller något åt det hållet.

Det är sällan som Uefa fattar rätta beslut, men här har vi ett. Uefacupen är ett skugga av sitt gamla jag, så det är lika bra att ta bort namnet. Annars kommer framtiden att inte värdera Uefacuptitlar från åren fram till 1997 eller 1999 lika mycket som man borde göra. På den tiden var det en riktigt stor turnering där man definitivt inte vilade spelare.

Läs även andra bloggares åsikter om champions, lottning, uefa, uefacupen

This weekend

Att det stora mötet på Old Trafford avslutades med att Dossena hånfullt lobbade bollen över Van der Sar, säger något om vilken märklig utgång den matchen fick. När alla redan är chockade över att det står 1-3 på resultattavlan... United som ändå har sett mer oslagbara ut än Barca, då lobbar floppvärvningen från Udinense, en back, in 1-4.

Tydligen har så Benitez förklarat att han har hittat Uniteds svaghet (något om att man ska köra snabba, längre, bollar mot deras försvar innan de har hunnit förbereda sig för motanfall), vilket mest får tolkas som ett sätt att peppa Uniteds kommande motståndare. Ligan är förstås redan avgjord och det är verkligen sorgligt att Liverpool inte leder den. Fyra vinster av fyra möjliga mot Man United och Chelsea är makalöst.

Hursomehelst fick Liverpool med sig sammanlagt 9-1 mot Real Madrid och Manchester United, de poängmässigt mest framgångsrika klubbarna i Europa sedan hösten 1992 (läs Champions League). Och Fernando Torres har därmed definitivt växt som en av världens fem bästa anfallare i mina ögon.

* * *

Oh. My. God. Arsenal är redan förbi Aston Villa. Det blir inte ens någon "jaja, Arsenal missar CL för en gångs skull, men det är fortfarande så sjukt cementerat där uppe". Det blir the big four igen. Hur kan de så enkelt ge bort den. På mindre än en månad.

Everton är i och för sig bara fyra poäng efter. Kan de ge Gunners en match? Det får spelschemat säga något om.

* * *

Apropå anfallare på en topplista; hur bra är Diego Forlan?

* * *

Delio Rossi är tydligen ifrågasatt som Lazios framtida tränare. Redan. De har radat upp segrar på sistonde och för en vecka sedan besegrades Napoli med 2-0 på San Paolo. Men 0-3 mot Chievo och han duger inte längre. What the fuck, liksom.

Kul för Chievo också. De gör en stormatch och det enda allmänheten har att säga om det är att Lazio är sopor.

Chievo är ett ganska bra lag. Pellissier, Langella, Esposito, Makinwa och Bogdani har man i anfallsväg. Okej, alla har sett sina bästa dagar (Makinwa har tid på sig, men är en talang som inte blommade ut på riktigt) men det finns ändå mycket kvalitet där. Det ska man inte glömma.

* * *

Chievos seger innebär trubbel för Torino. De inledde en förlustfri svit på sju matcher. Sen kom derbyt. Det går förstås inte att säga att man har "fallit ihop". Atalanta är ett starkt hemmalag och Juventus är Juventus. Men lik förbaskat har man nu två poäng upp till Bologna som inte är så mycket sämre. Det kommer att bli en tuff vår för Novellino och gänget. Förmodligen kommer man att tvingas kämpa för överlevnad ända in i den absolut sista omgången.

Läs även andra bloggares åsikter om premier league, united, liverpool, dossena, benitez, torres, forlan, chievo, rossi, torino

Oh...

Oj oj, det var ingen kul kalldusch igår. Hela det nya året hade jag längtat efter de här åttondelerna, men nästan alla möten avgjordes ju en bit in i andra halvlek, om inte tidigare. Och alla engelska lag gick vidare, vilket får Viasatfolket att gnugga händerna och spy ur sig bisarra saker som att engelska lag gynnas av att möta bra motstånd vecka in och ut, till skillnad från de italienska som då och då får ställa upp mog Chievo och Reggina.

Och det sista kom från Sladjan som trots allt har ett internationellt perspektiv för fotbollen. Men jag antar att det är PL som smäller högst. Då får han vara en riktig 'lad' som har sett A Clockwork Orange och lever upp till allt vad gatustilikonernas tolkning av den filmen står för.

För man kan säga vad man vill om huruvida PL är överlägset eller inte (själv tycker jag att man är på god väg, men det finns ett gap mellan de stora och de mindre som inte ska underskattas), men Chievo och Reggina brukar bjuda på bättre motstånd mot Inter och Juventus än vad Middlesbrough och Stoke gör mot Chelsea och Man United.

* * *

Jag hade tänkt se United-Inter förstås, men det blev Roma-Arsenal istället där jag befann mig. Jag plockade fram ett stream och intresset för den dog när Ronaldo nickade in 2-0. Av vad jag såg sen kunde Inter inte riktigt ge något svar till det, United fick frispark i 10 av 10 dueller och det lades bara till två tilläggsminuter. Det visade sig sen att Adriano träffade insidan av stolpen. Det var ju osis.

Zlatan då? Jo, för en gångs skull får även jag vara lite besviken. Där han i första mötet fick ansvaret att starta igång anfallen, fick han nu i alla fall lite bollar mot sig, och därför kunde vi höja kraven på att han skulle göra nåt mål också. Den där nicken borde han ha satt. Den diagonala placeringen var ett bra val. Bollen i bra höjd och bra fart, men typ 30 cm för felplacerad.

* * *

Roma blev det sista hoppet då, när det gäller att få mer variation i kvarterna än vad som är fallet nu. De var både nära och inte nära. 1-0 som slutresultat får betraktas som rättvist. Annars var Doni en jävla sopa på straffarna... Tonettos var usel och Vucinics var verkligen vidrig. Det är tur att montenegrinen har räddat så många poäng åt Roma den här säsongen, för det där var verkligen oförlåtligt. Det är okej att missa, men det där var fan det sämsta straffet jag sett någonsin på den här nivån. Om ni tyckte att Diego lade en dålig en mot Jugoslavien i VM-kvartsfinalen 1990, då borde ni se Mirkos "försök" igår.

* * *

Nu hoppas jag att alla engelska lag förutom Liverpool åker snabbt som möjligt. Av de icke-engelska håller jag tummarna för Barcelona, och Porto som verkligen ser ut att ha något bra på gång.

Atletico, Torino, Champions

Det brukar talas mycket om hur Atletico aldrig verkar kunna slå Real.

Jag såg själv senast det hände. Det var hösten 1999, på Bernabeu. Slutresultatet blev 1-3 och Jimmy Floyd Hasselbaink spelade en huvudroll, även om jag inte minns om han gjorde alla tre målen. Hasselbaink blev sen skyttekung den säsongen, men ändå åkte Atletico ur serien.

Igår kunde vi ha fått samma resultat. Sergio Aguero missade så otroligt många hypervassa målchanser att jag tappade räkningen, men kanske gjorde Pongolle den värsta missen.

Matchen slutade i alla fall 1-1, vilket är Reals första poängtapp sedan El Clasico. Barca vann över Athletic och därmed är ordningen mer eller mindre återställd. Det är bara sex poängs skillnad, men vi fick till slut se att Real är mänskliga. Nu har de klar uppförsbacke igen.

* * *

Det var riktigt nära att ännu en Intertjafs dök upp på tablån, men Balotellis 2-0-mål mot Genoa visade sig vara över linjen med typ 1,5 mm.

Annars två skador redan i början av matchen på Matterazzi och Burdisso. Oroande för Champions kan man tänka, men hur bra är dessa spelare egentligen i skrivande stund?

Inter imponerade inte. Man vann som Juventus och Milan brukade göra i början av 2000-talet respektive 90-talet. Genoa ägde spelet men i andra halvlek lyckades man sällan komma till några bra avslut. I första hade man några, men frågan är om Julio Cesar inte är Serie A:s bästa målvakt just nu. JA, trots att Buffon är tillbaka.

* * *

Jag är förvånad att Toro förlorade derbyt. Efter sju raka utan förluster (om än sex oavgjorda) väntade jag mig lite bättre mostånd, men Juve var vassare och segermålet kom logiskt. Inga målfyrverkerier mellan dessa lag... Sedan förra säsongen då båda lagen åter var i Serie A, har resultaten slutat 0-1, 0-0, 1-0, 0-1.

* * *

Annars är det svårt att se alla dessa matcher som annat än förspelet till Champions League. Ni som har följt bloggen under en längre tid vet att jag annars sällan är någon superentusiastisk anhängare av Champions. Jag tycker att den i all sin glans utklassar ligorna i demonstrationen av hur den moderna fotbollen ser ut, och det säger inte lite när ligorna ser ut som de gör.

Men den här gången överväger den sexiga lottningen det negativa utanför plan. De italiensk-engelska mötena är fantastiskt roliga, och det überklassiska mötet Liverpool-Real behöver inte kommenteras.

Tyvärr kommer det definitivt att uppstå en tomhetskänsla när åttondelarna är avklarade om några veckor. Hur kvarten än ser ut kommer det från mitt perspektiv i alla fall inte att bli fullt lika maffig.

En snabb genomgång av hur det kommer att sluta på tisdag och onsdag:

Man United kommer att slå ut Inter. Allt annat skulle förvåna mig stort. Kanske överskattar jag United för att jag utan tvekan håller tummarna för Inter i det här mötet; jag tycker att de får onödigt mycket skit och förtjänar bättre efter tuffa lottningar de senaste tre åren... Men hur saklig jag än försöker vara kan jag inte se annat än United som väldigt klara favoriter. De har bättre form, bättre variation i spelet, bättre anfallare, bättre självförtroende, bättre stöd på läktarna.

Om jag måste ta ett lag av den mest ovissa matchen mellan Roma och Arsenal säger jag Arsenal. De höll nollan hemma och det ger dem en fördel. De har svårt att göra mål men jag tror det blir lättare på bortaplan när de inte har pressen på sig att underhålla publiken. Chelsea tar Juventus för att de har ett bättre utgångsläge och förmodligen ett starkare lag. Det som talar för Juventus är att deras storspelare till skillnad från Roma har en jävla rutin i dessa sammanhang. Porto tar Atletico för att de är mer cyniska. Liverpool tar Real för att de är CL-experter och har Anfield + fantastiskt bra utgångsläge. Barca tar Lyon för att de inte kommer att släppa detta på Camp Nou. Panathinaikos kommer att ta Villarreal för att de har ett massivt stöd på läktarna. Bayern kommer att ta Sporting för att... Sporting kommer inte att vinna med 5-0 på Allianz om så Bayern skulle få två utvisningar efter fem minuter.

Läs även andra bloggares åsikter om atletico, aguero, hasselbaink, real, torino, juventus, champions, united, arsenal, chelsea, porto, liverpool, barcelona, panathinaikos, bayern

Real titles & Murres svit

Jag kan inte fatta att det är sant. Real är på väg att knappa in Barcelonas ligaledning på riktigt. Jag har hela tiden varit inne på Olof Lundhs linje; att när Barca hade cementerat sin hyperform så varl igan avgjord. Låt oss inte glömma att skillnaden på fyra poäng nu, som i andra fall brukar beskrivas som "ett litet ryck", har kommit till genom att Real Madrid vunnit varenda jävla match i ligan sedan El Clasico. Det säger en del om att vi som tyckte att ligan var avgjord hade rätt. Att det som har hänt nu är ett faktum kan bara förklaras med att vi befinner oss i La Liga. Alla tre storligor brukar beskrivas med sina särskilda klyschor, men det här med trendbrott, sett till de senaste åren, verkar vara en spansk grej. Bara för att något sjukt ska hända bestämmer sig fotbollsgudarna för att Real Madrid ska vinna varenda ligamatch de spelar.

* * *

Har sagt det förr, säger det igen. Charity Shield och supercuper av olika slag är inga titlar. De är just matcher.

* * *

Apropå José Mourinhos svit från 2002 på att inte ha förlorat en hemmamatch, ska vi inte glömma att det bara gäller ligan. Februari 2006 fick han spö av Barcelona på Stamford Bridge. 1-2 i en match som var fantastisk, bortsett från Del Hornos monstruösa överfall på Leo Messi. Solklar rött, men jag vettefan om han ens fick gult.

Läs även andra bloggares åsikter om madrid, clasico, barca, titlar, mourinho, stamford