lördag 30 augusti 2008

Revanschen...


3. Milan

De senaste säsongerna har jag varit duktig på att tippa Milans säsong. Jag tippade dem trea när de av vissa sågs som favoriter inför 2006/07 (trots minuspoängen), och sexa förra säsongen.

Desto svårare är det den här gången. Milan har inte rustat upp lika mycket som man hade trott, efter att ha missat Champions League. Men Milan har en fantastisk högstanivå, och när man kan koncentrera sig på ligan fullt ut, då kan det rentav bli en scudetto. Dock finns det så många äldre spelare i truppen fortfarande, att det blir svårt att sia om kunnandet. Det finns många stora namn, men hur mycket har de kvar? Jag tänker främst på Seedorf, Shevchenko, Ronaldinho och Gattuso (finn ett fel?). Alla dessa bör ha mycket kvar att ge, men det är en annan sak att prestera kanonfotboll vecka in och ut och höja laget till den yppersta nivån. Shevchenko har varit ganska kall i snart tre år nu. Ronaldinho likaså, efter VM 2006. Seedorf har varit ojämn under många år, och är nu 32. Gattuso har för det mesta sätt ganska mätt ut efter VM-guldet.

Zambrotta räknar jag som den bästa värvningen. Rent ekonomiskt vet jag inte hur det ligger till, men jag är övertygad om att han kommer att leverera direkt. Han har tidigare visat att han håller i alla möjliga lägen, på alla möjliga nivåer, och mer eller mindre i alla möjliga lag.

Flamini är den typen av föryngring som man har behövt tidigare, men han har lite mer att bevisa. Senderos kan bli en stor flopp. Hans största styrka är ju fasta situationer, och att satsa på frisparkar mot tunga mittbackar är inte direkt Milans signum. Borriello luktar Gilardinokopia långa vägar, på gott och ont. Inzaghi kommer säkert göra sina mål inne i boxen. Pirlo har liksom Gattuso ofta varit blek, speciellt när laget hamnar under press. Men han kan alltid leva på sina suveräna frisparkar. Pato gjorde inte de där 30 målen, men för mer seriösa bedömare infriade han ändå förväntningarna, och blir här en tillgång som Milan saknade förra hösten. Kaká har i ligan inte varit sig lik sen 2004/05. Lite av en extra revanschsäsong för honom.

Annars kommer man på såhär i efterhand att Carlo Ancelotti har suttit på sin post hur safe som helst, trots att det är otänkbara hände att Milan till slut även strulade till Champions League-deltagandet. Märkligt, för att säga det minsta, och frågan är om det inte kommer att påverka laget negativt, sportsligt.


Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , , , ,

Förväntningarna...


4. Juventus

Olika lag har olika förväntningar på sig, olika resurser, olika status. Hade vi till exempel bytt Napolis trupp med Juventus hade jag blivit väldigt exalterad över vilken kanontrupp Napoli förfogar över; en där - med några enstaka undantag - varje spelare är antingen en världsstjärna (om än med de bästa dagarna bakom sig), en landslagsman, en mycket etablerad spelare i Serie A, eller en ung spelare som spås en väldigt ljus framtid.

Nu när samma trupp står under Juventus namn är min omedelbara reaktion den att jag är föga imponerad över årets Juventus, och har under större delen av sommaren varit övertygad om att de blir årets kalkon, om vi utgår från de flesta utgångstipsen, där bianconeri ses som självklara titelutmanare.

För min del är det uteslutet med en ligatitel redan den här säsongen, men större under har ju skett när man tänker efter.

Förra säsongen skrattade jag åt förväntningarna som lades på nyuppflyttade Juventus, och sen fick jag äta upp det. Det var alltså inte mitt tips att de skulle floppa. Jag tyckte snarare att de inte var bättre än någonstans mellan 5-7:e plats.

"Problemet" är att Juventus storstjärnor, åtminstone av utespelarna, har sett sina bästa dagar. Men tydligen underskattade jag dem delvis förra året. Jag kunde inte se framför mig att Pavel Nedved och framförallt Alessandro Del Piero skulle kunna vara lika bra som 1,5 år tidigare. Det visade sig att de var fortfarande rätt bra. Men de är inte vad de en gång var. Del Piero är inte en bättre spelare än 10 år sen bara för att han gjorde många mål nu. Det var inte hans målfabrikation som gjorde honom stor till att börja med.

Frågan är hur det går för dessa gubbar den här gången. Båda är omkring 35 år gamla. Nu får de tvåfrontskriget i Champions. Så var det inte senast, och det är den här viktiga detaljen som verkar ha glömts bort helt av media.

Eller så är det jag som underskattar igen. Tar man bort Nedved och Del Piero finns det fortfarande många giftiga spelare. Trezeguet, Iaquinta och Amauri i anfallet är nog den starkaste lagdelen.

På mittfältet finns det en bra blandning av unga och äldre; Camoranesi och Giovinco, Poulsen och Sissoko. Sen finns det spelare som har underpresterat så långt: Tiago och Andrade. Såna spelare får truppen att se bättre ut än den är, förutsatt att de inte höjer sig till vanlig standard. Även Marchionni kan räknas hit. I efterhand verkar det som att han definitivt gjorde ett fel val sportsligt när han i toppen av karriären valde Serie B med Juventus framför Serie A. Och med den konkurrensen som finns idag är det inte troligt att han kommer att blomstra på nytt.

Till slut ska jag poängtera att tipset på fjärdeplats kom innan det var helt klart med Amauri. Sen om det påverkar mitt tips eller inte låter jag vara osagt. Jag tror inte att Juventus vinner ligan hursomhelst. Jag tror inte de kommer att vara riktigt nära, om inte konkurrenterna underpresterar.


Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , , , ,

fredag 29 augusti 2008

Begränsningarna...


5. Fiorentina

Tyvärr, tyvärr. Ska inte måla fan på väggen i förhand, men det blir nog väldigt svårt för Fiorentina att kunna slåss på två fronter, och samtidigt rata en av de riktigt stora. På något sätt glömde jag bort denna självklarhet när Juventus var nere i Serie B. Dessutom räknade jag inte med att de så snabbt skulle etablera sig i toppen igen. Och det hela känns sorgligt. Inte för att jag på något sätt har ett särskilt förhållande till La Viola, men det tar emot att se vilka oerhörda begränsningar som det finns inom den moderna fotbollen. Fiorentina som vi alla har applåderat de senaste åren för deras smarta sätt att ta upp kampen mot storheterna, kan inte nå så mycket längre än det här. Någon gång skulle de kanske kunna vinna ligan, men det lär ske på bekostnad av uteblivet spel i Europa. Champions League som är tecknet på att man verkligen har lagt sig på den allra högsta nivån, blir samtidigt hindret. Det som man jagar är det som fäller en. Detta är ju tragedi. Fiorentina måste göra fynd hela tiden. Man har inte råd med några dåliga affärer. Man måste ligga på topp precis hela tiden. Och frukten av det arbetet är att kunna slåss om en plats i Champions.

För det är ju inte så att Roma, Milan, Inter och Juve ligger och sover medan Fiorentina bygger.

På den ljusa sidan är man tillräckligt starka för att hålla alla andra lag bakom på komfortabelt avstånd, även om Napoli på sikt kan gå om.

Man har också klokt nog jobbat lite på att utöka bredden inför tvåfrontskriget. Och jag tror att de kan knipa fjärdeplatsen före Juventus, men det är just den här säsongen. Juventus har fortfarande nyss vaknat. Peruanen Vargas från Catania bör gå direkt in i startelvan, och det verkar som att det även gäller Gilardino, som Prandelli säkerligen kommer att få på rätt fötter igen. Spelare som Commotto och Zauri breddar ut i serielunken när det behövs, och Papa Waigo, Osvaldo, samt Santana känns alla mer etablerade i klubben till den här säsongen. Utöver det utgår jag från att Prandelli och Corvino som vanligt har fått fram några pärlor som för mig är anonyma i dagsläget. Brassen Melo kan vara en sån.

Ett litet frågetecken på Giampaolo Pazzini. Det var meningen att han skulle ha sitt stora genombrott förra säsongen, men jag upplever att den inte kom riktigt. Han var varken bättre eller sämre än de föregående säsongerna.


Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , , , , , , , ,

Mazzarrieffekten


6. Sampdoria

Den största anledningen till att jag tippar Sampdoria sexa är Walter Mazzarri. Han har i två raka säonger visat sig vara en riktigt skicklig lagbyggare, och i ett lag som Sampdoria där resurser finns till många skickliga spelare, men inte till storstjärnor som inte kan fällas in i ramarna. Mannen har flyt och jag ser ingen anledning till att det ska avta.

För annars har det inte skett några spektakulära värvningar. Å andra sidan är det väl sällan som det gör det i Sampdoria. Problembarnet Cassano har man äntligen fått ordning på, och han var stundtals briljant förra säsongen. Dessena från Parma är en tung och överraskande värvning. I övrigt en del intressanta sydamerikaner; den unge anfallaren Fornaroli från Nacional i Uruguay, samt argentinske backen Bottinelli.

Champions League kan man glömma. Det borde man ha säkrat när man hade den i egna händer på slutet av 2004/05 säsongen med Walter Novellino. Det var sista chansen på ett bra tag.


Läs även andra bloggares åsikter om , , , , ,

Något stort på gång


7. Napoli

Nåt stort verkar vara på gång i Neapel. Finns det något lag som har alla möjligheter att börja utmana det yttersta toppskiktet av Serie A så är det Napoli. Om Fiorentina redan har tagit upp kampen så kan Napoli gå ett steg längre. Neapel är en miljonstad, folk är galna i fotboll, och det finns massor av exilnapolitanare runtom världen som följer laget med stort intresse, för att inte tala om alla som blivit frälsta Napolisupportrar sedan Diegos dagar.

Det man inte har är stabilitet. Neapel är en kaotisk stad, och med den heta kärlek som tillkommer klubben får man också räkna med tung vrede när fansen anser att klubben missköts. Men å andra sidan är det bara drygt två år sen som Napoli spelade i Serie C. Alltså kan man kanske jobba lugnt åtminstone i några år innan man råkar ut för en ny storm. I dagens fotboll finns det inga stora dynastier som Liverpool, Real Madrid, Milan, Juventus, Ajax, Barcelona o s v har haft tidigare. Men även om det fanns det är jag tveksam till att Napoli skulle nå upp dit. Så länge som Neapel ser ut som det gör, kommer Napoli aldrig bli ett fotbollsimperium. Däremot tror jag att de kan vinna scudetton inom bara två-tre år, om man fortsätter på samma väg som nu.

Synd bara att mannen som är grunden till det nya Napoli - De Laurentis - är en anhängare av den moderna fotbollen, inksluive den väldigt cyniska idén om en europeisk superliga.

Jag kan inte namnet på Napolis sportchef utantill, men någon måste vara riktigt bra på sitt jobb i ledningen. Folk som kan sin sydamerikanska klubbfotboll kanske var mindre överraskade över Lavezzi, men hur många av oss kunde förutse att Marek Hamsik skulle så omedelbart bli en succé i Serie A? Eller att Marcello Zalayeta skulle få en sån renässans i sin karriär?

Alla tre har man lyckats behålla. Ingen nyckelspelare har lämnat Napoli. Uruguayaren Bogliacino får starta säsongen från start, vilket kommer att stärka laget nämnvärt. Maggio och Contini är meriterade värvningar. Ännu större förväntningar finns på German Denis från Independiente.

Finns en risk att spelet i Uefacupen kommer att hämma lagets ligaplacering en del. Det var ju ett tag sen man var med där. Själv tycker jag att tvåfrontskrig bara är nödvändigt när man är med i Champions League, men att lag satsar på den turneringen är inte ovanligt. Det såg vi hos Fiorentina förra säsongen.


Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , , , , , , , , , ,

Bergzebror


8. Udinese

Ta bort Bolognas mäktiga historia och då får du nåt som liknar Udinese. Fast med mer sportsliga framgångar i modern tid.

Inte för att det köps överdrivet mycket/dyrt, men ändå undrar jag ofta hur Udinese har råd att så ofta hålla sig på den övre delen av tabellen, under så många år. Publik har man inte särskilt många av varken hemma eller utomlands. Vad jag förstår är inte ens fotboll särskilt het i Udine jämfört med andra italienska städer, framförallt i söder/västerut. Och Champions League har man bara deltagit i en gång, så de sportsliga framgångarna - med vilket jag mest menar placeringar på den övre halvan, ger ju knappast stålar. Den som vet hur det går runt får gärna informera mig. För att hålla sig på Udineses nivå kostar pengar.

Denna årgång av Udinese ser inte i skrivande stund starkare ut än den förra. Snarare tvärtom. Mesto, Dossena och Asamoah är borta. Nyförvärven är för det mesta relativt anonyma. Men Quagliarella, Di Natale, Inler, Zapata och Felipe är fortfarande kvar. Det räcker en bit. En tränare som får fortsätta, i lugn och ro, är också ett gott tecken. Annars har man antingen gjort några stora fynd, eller så räcker det inte till att nå Europaplatser den här gången.


Läs även andra bloggares åsikter om , , , , ,

12


9. Genoa

Till skillnad från Palermo fick Genoa i alla fall senast ut maximalt av sin starka trupp, och jag räknar med att de fortsätter på rätt väg, med de fantastiska fansen i ryggen.

Förra säsongen gick de från att ha enorma problem med att göra mål till att bli ett av ligans mest underhållande lag med många målfyrverkerier.

Nu är den omedelbara frågan vad Marco Borriellos frånvaro innebär. 19 mål är inte att fnysa åt. Men jag har fortfarande svårt att se honom som en storstjärna. Kanske var det Genoa som gjorde honom bra? I vilket fall han kan ersättas ganska lätt.

Det är mest på mittfältsfronten som Genoa har breddat ut sen senast. I anfallsväg är Raffaele Palladino från Juventus det stora utropstecknet. Men jag har nog ännu mer förtroende för honom. Palladino tillhör kategorin Spelare som får oerhört mycket utrymme i media utan att lyfta en fot bara för att de spelar för en storklubb. Om man inte uträttat särskilt mycket vid 24 års ålder, då talar väl det mesta för att man inte kommer att bli mer än en genomsnittlig spelare i Serie A? Palladino var utlånad till Livorno för tre år sen, och efter en hygglig start tappade han en ordinariepalts i startelvan. Sen blev han återkallad till Juventus och där slutar historien. Det behöver inte bli någon stor flopp i Genoa, men jag har svårt att se honom göra mer än 10 mål. Kanske dags för argentinaren Figueroa att istället ta på sig rollen som den store målskytten. Han var ju rätt het i sitt landslag för några år sen.


Läs även andra bloggares åsikter om , , , , ,

Tacka Zamparini, beskyll Zamparini


10. Palermo

En mycket stark trupp som vanligt. Men för en gångs skull väljer jag att inte tro att "den här gången blir det nog ändå Palermos tur, hur många gånger ska man misslyckas med sina resurser?".

Det har visat sig att det inte är någon slump att det här laget aldrig lyckas bryta sig in i topp 4. Det är mer vanligt att man inte ens är nära. Och det beror på att klubben ägs av en dåre som inte vet vad han sysslar med. Och skönt är väl det. Varför ska lilla Palermo utan egna fans plötsligt få leka sig till framgångar bara för att en rik dåre, som av allt att döma inte är någon sympatisk människa, pumpar in en massa stålar in i klubben?

Hursomhelst är det värt att notera att man angående spelartruppen har peakat för flera år sen. Truppen är som sagt mycket bra, men den har inte blivit bättre än förut. Man gör sig av med Amauri och tar in Liverani på mittfältet. Nocerino är fortfarande mycket omtalad, men har inte bevisat att han är den där blivande landslagsspelaren som många verkar tro. Amelia har till slut lämnat Livorno, och det är kanske den största förstärkningen.

Om man mot alla odds lever upp till lagets fulla potential, då är inte fjärdeplatsen en omöjlighet.


Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , ,

torsdag 28 augusti 2008

Sieg Heil!

(Sorry, kunde inte låta bli...)

11. Lazio

Den relativt låga placeringen betyder inte att jag underskattar Lazio. Snarare ett tecken på Serie A:s oerhörda konkurrens just nu.

Efter en succésäsong följt av en kalkonsäsong tack vare satsningen på Champions borde Lazio nu återfinna sig i en mer balanserad tillvaro, vilket för några år sen hade inneburit någonstans runt 7-8:e plats, om inte högre. Men nu är det som det är. Starka och satsande nykomlingar har förändrats förutsättningarna.

Som vanligt är bredden styrkan i Lazio. Det finns inga storstjärnor, men det finns många duktiga spelare som skulle platsa i många andra lags startelvor. Mudingayi och Behrami är två kännbara förluster, men Matuzalem och Foggia är två tunga tillskott och det kanske blir lite ordning på målvaktssidan också. Den argentinske keepern Carrizo får starta på riktigt den här gången, efter att ha hamnat i strul på grund av sitt pass förra säsongen. Då fick en usel gubbe och en gröngöling ta hand om bollarna och det gick verkligen inte bra.

Som sagt, det ser väldigt bra ut om man kollar på truppen. Även på tränarhåll finns kontinuiteten och tidigare framgångar. Någon inblandning i bottenstriden blir det inte tal om den här gången (det var inte bortom horisonten senast).


Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , ,

tisdag 26 augusti 2008

Från jojo till ingenmansland


12. Atalanta

Äntligen verkar Atalanta ha slutat leka jojo mellan Serie A- och B. Synd att det verkar ha krävts en mindre charmig policyförändring för att nå till den nivån. De senaste två åren har Atalanta varit ett av de där Bolton-lagen, som letar efter gamla rävar som fortfarande har en del att ge innan de är slut. Atalanta som tidigare var Italiens överlägsna talangfabrik. Det är säkert inte slut ännu med den saken, men det verkar som att de i så fall får lämna klubben tidigare än förut.

Nå, den här sommarens transferaktiviteter kan vi inte följa något särskilt mönster i. Av de mest iögonfallande förändringarna är att Langella - som fick en renässans i Atalanta förra året - har dragit till Udinese, medan Parmas framtidsman Cigarini har kommit in. En bra spelare ut, och en in. Kvalitetsmässigt inga stora förändringar, och jag tror att detta kommer att återspeglas även i tabellplaceringen.


Läs även andra bloggares åsikter om , , , ,

Skrapa på ytan

Här kommer ett spontant och frustrerat inlägg.

Marcus Birro är tydligen Expressens nye huvudskribent för italiensk fotboll. Det är droppen som får i alla fall min bägare att rinna över.

Jag förväntar mig att den som gillar hans texter och läser det här kommer att snacka om "avundsjuka". Som vanligt. Varje gång någon i det här landet ifrågasätter någons kompetens på en lite högre post, då kommer genast avundsjuka-argumenten fram. Eller om man ifrågasätter en artist som säljer många skivor, en författare som säljer många böcker och så vidare.

Det spelar nämligen ingen som helst roll om jag är avundsjuk eller inte. Det som spelar roll är att Marcus Birro har åkt en jäkla snålskjuts i fotbollsmedia eftersom han sedan tidigare varit ett namn inom SR och den svenska skönlitterära branschen. Hade han haft kunskapen, hade det varit skitsamma. Men nu är det så att han INTE har den. Alla som inte vet någonting om Serie A och dess historia överhuvudtaget antar så, men han gör inte det. Det finns förmodligen minst 500 personer i det här landet som skulle klå honom i ämnet, varav många just sysslar med skrivande om fotboll på ett eller annat sätt. De flesta av dem (betänk att vi talar om 500 personer) klarar inte av att jobba som skribent, särskilt inte för en stor tidning. Men många av dem gör det. De har namn som kan anges om någon önskar.

Men Birro fick börja blogga på Svenskafans.com trots att han saknade det som Italienredaktionen annars har haft som något av ett krav - att man bor i Italien medan man bloggar. Hans bloggar har ibland varit bra, ofta mediokra, och ibland rentav usla. Men eftersom han ingår i hejaklackscirkeln av det som Olof Lundh så träffande beskrev som "ligasupportrar" (folk som håller på ligor snarare än lag), har det bara fortsatt rulla på. Han är "expert" i Canal+ och får ta hand om flera EM-bloggar i olika tidningar. Nu går det ett steg längre och han ska vara Serie A-killen för landets näst största kvällstidning. Han är ju redan etablerad och gillar dessutom italiensk fotboll. Och så som han gapar och skriker om Gli Azzurri måste han ju vara kunnig? Tyvärr inte. Birro själv har tidigare oftast avdistanserat sig från den etablerade sportjournalistiken genom att sätta sig och andra fans på internet på en högre nivå. Inte för att kunskapen är större, utan för att han och dessa fans verkligen brinner för lagen de håller på. Nu blir han en del av kvällsmedia, förmodligen för att det alltid blir så mycket tjafs kring hans texter, och Expressen vill ha en del av uppmärksamhetskakan som Svenskafans har fått så långt. Konsekvensen är att läget kommer att förbli som det har varit: den som vill läsa detaljerat om italiensk fotboll hänvisas till Svenskafans.com Italien eller Erik Niva och Simon Bank på Sportbladet. Säkert också en och annan bloggare på nätet.


Läs även andra bloggares åsikter om , , , , ,

söndag 24 augusti 2008

Kairo Jr


13. Torino

Rolando Bianchi är tydligen klar för Torino. Då skulle jag kanske skjuta upp laget några positioner om jag skulle göra om listan idag?

Han återförenas för övrigt med Nicola Amoruso. Tillsammans hade dessa två en oförglömlig säsong i Reggina för två år sen. Och nu har de på pappret en betydligt bättre omgivning också.

Men det garanterat inget. Amoruso håller fortfarande en hög nivå, men jag kan bara anta att han är lite sämre än för två år sen. Bianchi är tyvärr något av en one-hit-wonder. Att han håller i Serie A är givet. Han hade en hel del erfarenhet även innan den där säsongen. Men det går inte att jämföra. Och att han håller i Serie A gör inte honom till Torinos frälsare direkt. Om Bianchi ska räknas just som en rejäl förstärkning, då har han en del att bevisa.

Att lyfta fram Torinos resurser i form av duktiga spelare i truppen är hursomhelst inget som övertygar om att det kommer att gå särskilt bra i den tredje raka säsongen.

Om man ska sammanfatta det forna storlaget efter återkomsten till högsta serien 2006/07, kan man säga att Torino är ett storlag i miniatyr. Man köper väldigt många spelare och gör sig av med många. Kontinuiteten saknas, och pressen på tränarna är hårda. Kompetenta spelare kryllar det av, men inga riktiga storstjärnor. Det är alltså hela paketet i mindre format.

Presidenten Urbino Cairo sägs vara något av en Berlusconi-adept, men än så länge har han inte lyckats förvandla sina stålar. Med den truppen som den förre tränaren Walter Novellino förfogade över förra säsongen hade Torino kunnat klara en Uefacupplats. Istället fick man det nästan lika svettigt som säsongen innan. Di Michele, Grella, Di Loreto, Corini, Barone, Rosina, Diana, Recoba, Stellone, Ventola, Lanna... Det borde åtminstone ha säkrat en trygg tillvaro i mitten av tabellen.

Nu är Recoba och lagkaptenen Commotto borta och Di Michele tros lämna. In kommer Amoruso och Bianchi. Inget fundamentalt som har ändrats.

Kanske finns det viss kontinuitet ändå om man ser till spelarmaterialet. Jag har inte det svart på vitt men grundstommen verkar ändå vara kvar i skrivande stund. Då kanske tipset inte är så dumt.

Everybody (hates) Siena


14. Siena

Som Västra Frölunda lärde oss åttitalister till fotbollsälskare på 90-talet finns det inget som är så bra för överlevnadskampen än att hela landet vill att man ska åka ur högsta serien, hamna utanför finrummet.

Siena har levt på detta ända sedan säsongen 2003/04, debuten i Serie A. Man har alltså aldrig åkt ur Serie A.

Nu ska man minnas att även Västra Frölunda fick till slut ge sig och Siena hade också gjort det år 2007 om man inte hade fått hjälp av Lazio i säsongsavslutningen. Till Chievos stora förtret.

Den lilla extrachansen verkade inte betyda mycket några månader senare när Siena var tveklöst seriens sämsta lag.

Sen kom Mario Beretta och vände på allt. Siena avslutade säsongen som ett mittenlag.

Jag har missat varför, men nu har man gjort sig av med mirakelmannen. In kommer den fortfarande lovande Marco Giampaolo. Han har fått sparken av Cagliari två gånger. Till skillnad från Francesco Guidolin hade han vettet att inte utsätta sig själv för en tredje smäll. Han har i alla fall även räddat Cagliari kvar en gång, och gjort en bragd med Ascoli. Jag kan inte tänka mig annat än att han kommer att göra Siena till ett hyfsat bra lag.

Spelarmässigt är laget knappast sämre än förra säsongen. Barusso och Curci från Roma bör vara förstärkningar på den här nivån, och Calaío från Napoli får nu en chans att hitta tillbaka till formen som han hade när han senast spelade i Serie B. Sen är spelare som Maccarone, Portanova, Frick, Kharja, Galloppa och Codrea kvar.

Jag tillhör skaran som vill se Siena utanför Serie A. De har varken historia eller fotbollskultur, så av alla lag som tyvärr måste ryka, vem ska gråta för just Siena?

Känner mig dock ganska övertygad om att de klarar sig, igen.

lördag 23 augusti 2008

Rätt klimat för Zenga?


15. Catania

Har man råd att köpa en spelare som Dica, då är man för bra för att åka ur.

Skämt åsido, det är en mycket tung värvning för ett italienskt bottenlag. En landslagsman på uppgång från ett av östeuropas hetaste ligor visar att resurser fortfarande finns i Catania. Med en hyfsad bredd i truppen, ett par års rutin i högsta ligan, och relativt bra publiktryck talar mycket för att Catania kan klara sig igen.

Om det finns något som talar emot en femtondeplats är det Walter Zenga. Den gamle målvaktslegenden från Inter är en profil, kanske rätt man att komma in och lyfta ett lag som slåss om överlevnad i ligans slutspurt. Men annars kan jag inte komma på någon halvdåre till fotbollsspelare som senare har lyckats bra även som tränare. Kaxighet ger auktoritet, men hetlevrade surskallar, ger de stabiliteten?

Jag hoppas i alla fall att mina misstankar mot Zenga besvaras av svaga reultat, eftersom Catania ändå lär bli en av Cagliaris konkurrenter om nytt kontrakt. Även om jag alltså tippar en lagom bekväm position, ingår de ändå i en grupp av 7-8 lag som vi ska kunna slå om allt stämmer i en match.

onsdag 20 augusti 2008

Ljummet...


16. Bologna

Ett av den italienska fotbollens mest klassiska klubbar är tillbaka i Serie A, efter tre säsonger i B.
Det är längesen någon egentligen brydde sig om Bologna. Bortsett från lite Europaspel kring milennieskiftet har den gamla storheten hamnat efter de största klubbarna, efter Bosman, och kan nu inte ens drömma om att någonsin komma tillbaka.

De är knappast det enda laget att ha hamnat på fel sida av den moderna fotbollens utveckling. Men det har inte ens funnits något negativt med klubben som drar uppmärksamhet. Bologna har för det mesta varit ett mittenbottenlag, som varken får visa upp sig i viktiga matcher, eller stå för heroiska strider om att undvika nedflyttning. Staden Bologna är balanserad och välmående, så det finns ingen underdogromantik att tala om, om man jämför med syditalienska konkurrenter från Neapel och Palermo. Lugnet reflekteras även hos supportrarna. Som verkligen finns där, men de ställer inga orimliga krav, och de hotar inte med aktioner när det går tungt.

Resursmässigt är väl laget att jämföra med Atalanta. Möjligheter att hamna i en bekväm tillvaro i högsta serien, men inte så mycket mer.

Jag ger laget en bra chans att överleva just för att traditionen finns där, vilket ger en del rutin. Även trupper ser åtminstone klart starkare ut än de andra nykomlingarnas. Mudingayi och Volpi är två tunga värvningar i sammanhanget.

Det sardiska fortet


17. Cagliari

Kalla det godtyckligt att jag placerar mitt eget lag precis ovanför strecket, jag kan avslöja att förra säsongen tippade jag oss på artonde plats, alltså Serie B.

Pasquale Foggia är borta, men jag hoppas att vi kan klara oss utan honom eftersom han inte hade en särskilt dominant roll efter de första omgångarna, där han var helt strålande. Gud vet att vi behöver honom även om han ofta satt på bänken. Men man får se det från den ljusa sidan. Att Acquafresca kvar lär betyda mer. Förhoppningsvis kan Cossu och Jeda fortsätta samarbetet med honom på samma sätt som i våras. Då kan vi klara oss igen.

Målvaktsfrågan är annars ett bekymmer. Hur bra kan en målvakt med bara en framgångsrik säsong med AlbinoLeffe bakom sig vara? Hur stor auktoritet har en målvakt som aldrig lirat i Serie A ens?

Även tränarbytet oroar. Om Ballardini är en monstertränare eller om han mest hade en otrolig flyt tillsammans med spelarna under ett halvår, det kommer vi kanske inte få något svar på. Men om det förra är sanningen, då börjar vi på ruta noll med Massimo Allegri. En gammal hjälte på Sant'Elia som spelare på 90-talet. Men som tränare? Orutinerad.

I övrigt ser det hyfsat ut, men sen är ju jag som följer varje match lite blind. Vad skulle jag tycka om kompetenta spelare som Alessandro Agostini, Michele Ferri, Davide Biondini, Paolo Bianco etc. om de varit anonyma typer som spelat i lag som Empoli, Lecce och Catania?

Eller omvänt, kanske är vi ännu bättre än jag hoppas? Kanske har jag sett för många misstag av dessa spelare. Kanske är de i själva verket spelare som även skulle platsa i Atalanta, Udinese, Sampdoria?

Nå, det finns en särskild joker för folk att känna till redan nu. Daniele Ragatzu har under försäsongen gjort mycket väsen av sig. Som hans sardiska namn antyder är Ragatzu ännu en Cagliarifödd yngling från de egna leden. Det anmärkningsvärda är att han bara är 16 år gammal. Även om man inte ska lägga för mycket värde i vänskapsmatcher kan jag ändå inte låta bli att hoppas på en liknanade succé i Serie A.


Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , , , , ,

måndag 18 augusti 2008

Jackasses


18. Chievo

De flygande åsnorna har gjort det igen. Återhämtat sig omgående och gjort det som är ovanligt för alla klubbar förutom Atalanta: bara tagit en säsong på sig i den stenhårda Serie B att komma upp till Serie A igen. I Serie A där de till skillnad från alla andra lag som man hör talas om inte hör hemma.

För de som inte vet varför Chievo kallas för de flygande åsnorna börjar historien omkring sju år sen.

Då hade Chievo haft några framgångsrika år bakom sig som fört laget upp till Serie B. Det var ett stort steg framåt för klubben som kommer från ett område i Veronas utkanter, med bara några tusen invånare. Stadens anrika stolthet, tillika ökänt på senare år på grund av den nazistiska bilden som präglar klubbens ultras, Hellas Verona låg förstås i Serie A som de under historiens gång oftast har gjort. Hellas vann också ligan så sent som 1985, och har haft stora utländska profiler som Dragan Stojkovic och Florin Radocioiu i laget. Men vid milennieskiftet kändes det som en helt annan era, och det var väl också just det.

Folk började då diskutera möjligheten att Chievo skulle ta upp sig till Serie A, och någon (minns inte vem) från Veronas styrelse fick frågan om hur det skulle vara om Chievo steg ytterligare ett steg upp till högsta serien, och därmed hur det skulle kännas att möta lillebror. Svaret var att det skulle hända när åsnor flyger i himlen. Med andra ord, aldrig.

Det fick han sen äta upp. Han fick visserligen rätt i att Chievo och Hellas Verona aldrig spelat i samma serie, men i sammanhanget innebar det bara en ännu större förödmjukelse. Säsongen 2000/01 åkte Verona ur Serie A, samtidigt som Chievo slutade top 4 i Serie B och blev därmed klart för Serie A. Lillebror och storebror bytte plats.

Och sen dess har avståndet, konstigt nog, bara ökat. I somras fick det gamla storlaget spela playoff för att få spela kvar i Serie C1 (!), alltså den regionala tredjedivisionen. Detta medan Chievo var ett hårsmån från att nå Champions League i sin debutsäsong, och spelade sedan ytterligare fem raka säsonger i Serie A, vilket med deras resurser är en stor bedrift. Man fick för övrigt kvala till Champions Leauge hösten 2006, efter att Juventus och Fiorentina diskats från turneringen på grund av calciopoli.

Och här hyller jag klubben samtidigt som jag tippat att de åker ur igen. På grund av den svaga truppen. Men den har aldrig varit särskilt stark, så det finns fortfarande förutsättningar för ännu en framgång. Chievos blygsamma resurser och brist på riktig supporterkultur är lagets styrka. Ingen förväntar sig något, det finns ingen press, och laget får arbeta i lugn och ro utan den kalabalik som råder hos de flesta andra klubbar i Serie A, tack vare blandningen av press, hårda och krävande supportrar, samt galna presidenter som i hela röran inte klarar av att skapa trygghet och harmoni - det som på många sätt är kännetecknande för Chievo.


Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , , , ,

Bari saknas


19. Lecce

Hösten 2004 var Lecce Serie A:s mest attraktiva lag. Ledda av Zdenek Zeman spelade man skjortan av alla lag och låg under en period - hör och häpna - på andraplats. Lecce... på andraplats i Serie A någonstans runt tio omgångar spelade. Då gjorde jag en liten blunder och sa att jag tror att Lecce fixar en Champions League-plats.

När ligan slutsummerades låg de inte ens nära. Men å andra sidan låg de aldrig riktigt illa till gällande nytt kontrakt, och då var ändå bokstavligen halva serien nedflyttningshotad med två omgångar kvar.

Under sommaren togs det oförklarliga beslutet att göra sig av med Zeman. Jag minns inte om han fick sparken eller om det bara inte blev någon förlängning på kontraktet. Skulle tippa på det senare. Jag minns också att Cagliari då lät Daniele Arrigoni på eget önskemål lämna klubben, och president Cellino kommenterade journalisternas fråga om Zeman som ersättare med - ungefär - Zeman är en beundransvärd tränare men inte vad vi söker efter för tillfället. I själva verket fick ju Zeman ej förlängt för att han är en rebell och inga presidenter i Serie A gillar en sådan kultfigur. I grund och botten.

Säsongen därpå åkte Lecce hopplöst ner till Serie B. Förutom Zeman var Bojinov och Cassetti borta, och Vucinic som året innan varit seriens statistiskt mest effektive målskytt hade tappat bort sig totalt.

Efter två säsonger är nu Lecce tillbaka, efter att ha tagit playoffplatsen bakom Bologna och Chievo.

Särskilt de senaste fem åren eller så har nykomlingar i regel klart sig väldigt bra i Serie A. Det talar emot mitt tips. Men jag kan bara gå på det jag har, och Lecces trupp i skrivande stund är svag. Antal profiler, rätt blygsamma sådana för övrigt, kan lätt räknas med ena handen. Så det enda som talar för Lecce är att de är nykomlingar. De kan leva på entusiasmen, och oberäkneligheten.


Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , ,

lördag 16 augusti 2008

Efterlängtad glädje för Belgien

OS-fotboll har jag slutar bry mig om sen 1996, men Italien-Belgien bjöd på stor underhållning i dagens kvartsfinal.

Det allra roligaste var att Italien för en gångs skull fick spela i sin ordinariematchdräkt med VITA SHORTS till den azurblåa tröjan och strumporna.

Annars var det här en triumf för den belgiska fotbollen som har gått från dåligt till sämre de senaste åren. Mellan 1980-1994 var Belgien ett av Europas starkare fotbollslandslag, och även klubblagen Anderlecht, Club Brügge och Mechelen gjorde sitt i de europeiska cuperna.

Därefter har man bara haft kvalificering till VM-slutspelen 1998 och 2002 att glädjas åt. Två turneringar där man för övrigt inte imponerade särskilt. 1998 åkte man ut efter tre oavgjorda i gruppspelet, och 2002 nådde man åttondelsfinalen med nöd och näppe, tack vare bland annat en hyfsad lottning med delvärden Japan som gruppens toppseedade lag. Emellan dessa turneringar var man själva delvärdar för EM 2000, där man då blev historiska som den första värdnationen att slås ut i EM redan i gruppspelet.

Efter VM 2002 har landslaget status sjunkit steg för steg. De senaste åren har det varit katastrofalt där man sjunkit till att bli kvalgruppens "fjärdelag", d v s ligga i potten där de statistiskt fjärde rangens lag befinner sig.

Och förra veckan åkte Anderlecht ur Champions League-kvalet. Inte nog med fördömjukelsen för den belgiska klubbfotbollen att man inte får ha med ett lag direkt ens i CL-kvalets tredje och sista omgång, Anderlecht åker ur i andra omgången mot BATE från Vitryssland.

Nu har man i alla fall en semifinalplats i OS. Och en del riktigt intressanta spelare. Framförallt Dembele som briljerar och avgör dagens match när alla bara väntar på nådastöten från Italien.
För övrigt borde dagens kommentator David Fjäll, annars gud som programeldare för Eurotalk på Svenskafans.coms webb-tv, förbättra sina språkkunskaper. Förutom att hans engelska i alla fall i tal är knackig, trots att han tidigare bott i London, är han fruktansvärt dålig på att uttala italienska namn. Milans unge talang Paloschi kallade han i vintras för Palucci. Idag hette Casiraghi Casiragi och De Ceglie hette De Seglie.


Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , , , , , , , ,

fredag 15 augusti 2008

Tips av sluttabell

Jag kommer nu steg för steg att redogöra för mitt tips av hur Serie A-tabellen för säsongen 2008/09 kommer att sluta. I regel ska tipsen tas med en nypa salt. Jag får inte betalt för att bevaka de olika trupperna, och de övergångar som har skett under sommaren, vilka nyförvärven är etc. Detta gäller särskilt de lag som befinner sig utanför Europaplatserna, eftersom jag bortsett från undantagsfall har sämst koll på deras trupper i stort, och större delen av deras nyförvärv som består av mer eller mindre obskyra spelare.

Kom ihåg detta ifall något av tipsen verkar helt out för er, av olika anledningar.

Det ska också läggas till att detta är tipset som jag i form av redaktör för Cagliarisidan på Svenskafans.com Italien har lämnat in till Italiensidans redaktion. Alla redaktioner sammanställs sedan och vi får en gemensamt tippad sluttabell. Alltså kan jag inte ta hänsyn till det som kommer att ske med de olika lagens spelartrupper under återstoden av transferfönstret, som vad jag vet stänger den 1 september.

Vi börjar nerifrån...


20. Reggina

Det här är inte första gången som jag tippar Reggina sist i tabellen. Inför säsongen 2006/07 fanns det bara ett vettigt tips om vilket lag som skulle sluta som jumbo, och det var det enda bottenlaget av de klubbar som poängbestraffades på grund av calciopoli.

Förra säsongen var något av Andra året efter miraklet. Utan Bianchi. Det gick trögt, ungefär som Cagliari, fast mindre svängigt.

Nu har även Amoruso, den andra halvan av radarparet från mirakelsäsongen också stuckit, till Torino, och av den anledningen känns det som att det är slutet på en era för klubben. Det blir säkert inte så att just Reggina slutar på tjugonde plats, men vad jag än placerar för lag längst ner finns det en invändning. Antingen är det förutsägbart, eller så är det underskattning. Vem hade till exempel kunnat räkna med att just Livorno skulle sluta sist senast, innan säsongsstarten?

Någon måste få den platsen och jag säger Reggina. Legendaren Francesco Cozza är kvar, men har börjar bli rätt gammal. Bernardo Corradi som ersättare för Amoruso känns tveksamt. Visserligen får man ännu en rutinerad spelare med målsinne, men fråga bara Parmas fans vad de tycker om killen. Om Amoruso är en man som fortfarande gör 10-15 mål per säsong, gör Corradi 5-8. Dessutom har Corradi bara en succésäsong i Chievo att skryta om i karriären. I övrigt har han haft sina gyllene år, men de kommer inte direkt att gå till historien.

Men är det något lag som ska klara av omställningen så är det väl Reggina. Det här blir deras sjunde Serie A-säsong i rad, och det är inte ofta som de inte har lindansat sig fram till räddningen.


Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , ,

Roma åter titelkandidat?

När jag för ett par dagar sedan lade ihop förhandstipset om Serie A:s sluttabell hamnade Roma på en tredjeplats. Alltså en försämring från de två föregående säsongerna. Anledningen var främst att man gjort sig av med ett par hyfsade spelare - Mancini och Giuly - utan att skaffa riktiga ersättare.

Nu ser plötsligt allt mycket bättre ut. Julio Baptista är redan klar och nu talas det om att David Suazo är nära att joina honom. Det är två tunga värvningar som gör att Roma är åter är en seriös titelkandidat.

Baptista slog igenom i Sevilla 3-4 år sen och har sen dess inte kunna ta ett steg längre till att bli en internationell superstjärna, men har han ändå alltid visat att han är en hård och stadig avslutare. Han har aldrig varit dominant under sina år i Real Madrid och Arsenal, men i återkommande fall ändå visat att han har sina värdefulla egenskaper som striker.

Det här blir hans första sejour i Italien och det känns som att Roma är rätt lag för honom. Som en offensivare variant av Emerson när han var i Roma. Laget spelar en snabb och attraktiv fotboll, men spetsen längst fram har saknats. Mirko Vucinic, som ändå spelade upp sig från en usel debutsäsong i huvudstaden, var förra säsongen lagets enda alternativ längst fram. Som de led av det i Champions-kvarten mot Man United... Spelare som Perrotta och Esposito (som nu lär ta över Giulys roll) passar spelsystemet alldeles utmärkt, men den förra är helt outstanding i sin ineffektivitet framför målet, och den senare har bara varit en målkung (16 spelmål 2004/05) när Zola spelat i Cagliari. Med Baptista får deras arbete lite mer valuta.

David Suazo är i skrivande stund inte klar, men aldrig har en spelare varit så självklar för ett lag som Roma. Jag har under hela sommaren väntat på att seriösa rykten om hans flytt skulle komma. Förra året var det många smickrande ord om Roma som kom från Suazo, hans agent samt Cagliaris president Cellino, i samband med snacket om att Suazo var på väg till just Roma. Det var bara en tidsfråga innan Inter på nåt sätt kom in i matchen, och sedan blev det en konstig Milanohistoria.

Att intresset har funnits vet vi alltså.

Nu fick Roma nöja sig med Esposito istället, och på förhand verkade han passa Roma mycket bättre än Suazo skulle passa Inter. Medan Esposito alltid visat att han är bäst i bra omgivning, har Suazo haft förmågan att visa vägen när hans lag - Cagliari - gått som sämst. Esposito skulle i det spelskickliga och anfallsglada Roma stortrivas, medan Suazo skulle få en helt ny roll i det stjärnspäckade Inter.

Men det blev snarare tvärtom. Esposito hade en mardrömssäsong i Roma, oavsett om hans halvårslånga skada hade någon inverkan eller inte, samtidigt som Suazo enligt min mening skötte sig hyfsat bra i Inter. Jag vet inte vad de som kritiserar honom förväntade sig, men med tanke på att han inte alltid var ordinarie och miljön som måste ha varit helt främmande för honom, var hans 8 mål på 27 framträdanden fullt godkänt. Det ska sägas att han särskilt i inledningen av säsongen hade en märklig förmåga att halka ner på sina ruscher, och på många av de givna målchanser han fick.

Nå, Roma är ett bra lag, så resonemanget om att Suazo är som bäst när laget går sämst, håller inte med tanken att han skulle passa perfekt i Roma. Men det kanske beror på förväntningarna. Jag tror knappast att Suazo skulle mäkta med att göra 22 mål för Roma som han gjorde i sin näst sista säsong i Cagliari. Men han är ändå kanske seriens snabbaste spelare, vilket passar de snabba omställningarna. Han är, tack vare konkurrenssituationen i Inters anfall förhållandevis billig med tanke på att han fortfarande ligger i toppen av sin karriär, och han är helt enkelt en stabil anfallare som gjort över 100 mål i karriären, även om många av dessa kom till i Serie B. Dessutom spelar Roma med en anfallare eller en trequartista längst upp. Suazo som gillar sina soloruscher älskar den positionen.


Läs även andra bloggares åsikter om , , , , ,

söndag 10 augusti 2008

Allt har sitt pris?

Real Madrid försökte i flera år förgäves, men till slut verkar Kaká vara på väg bort från Milan, på riktigt.

Ryktet som Aftonbladet nämner om att det delvis ska handla om att Kaká är sur på klubben han tillhört sen 2003, för att de minsann inte låtit honom delta i OS, till skillnad från Ronaldinho, tar jag inte bara med en nypa salt, jag tror det är skitsnack rakt av. Jag tror inte att Kaká bryr sig överdrivet mycket om en turnering där de största stjärnorna saknas. Men det är sak samma om det är Scolari eller de enorma summor cash som Chelsea erbjuder, som lockar. Eller om det är att Kaká deltog i Milans senaste storhetsperiod, 2002-2007, och därefter sett sitt lag tappa både i ligan och Champions, och har nu kanske ingen större lust att ingå i projektet återuppbyggandet av Milan. Särskilt när han som bäst kommer att ha gått 1,5 år utan CL-spel om han stannar i Milan.

Det väsentliga är att han i så fall lämnar en klubb med den sortens historia och prestige som Chelsea bara kan drömma om. Och hur elegant London än är för de som har råd, har jag svårt att se honom blomstra på samma sätt i Premier Leagues trista TV-spelsarenor. Konstnären fast i en labyrint?


Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , ,

onsdag 6 augusti 2008

Tradition

I mitten av 90-talet när IFK Göteborg firade stora triumfer i Europa satt jag och hela familjen på onsdagskvällarna och höll på Goliat - Barcelona, Manchester United, Bayern München o s v - mot David från västkusten. Och i alla fall den säsongen - 1994/95 - blev vi oftast besvikna.

IFK Göteborg var nämligen hatlaget nummer ett för oss lojala Pekingsupporters. Mellan 1990-1993 blev IFK Norrköping silvermedaljörer i Allsvenskan, alltså fyra gånger på raden, och tre av de gångerna var det tack vare Roger Gustavssons färglösa gäng.

I och för sig tyckte just jag att det var kul att se Johnny Ekström springa sig loss och göra det ena efter det andra målet mot storlaget PSV. Men det var lite tidigare. Då hade jag inte förstått, eller inte velat förstå, hur dessa framgångar bara gjorde eländet värre för oss i Allsvenskan. Det var inte ens så att Blåvitt var som Lyon i Ligue 1; att de vann serien överlägset varje säsong. De vann den sex gånger på sju år, men alltid var det kamp ända in i slutomgångarna. Närmast att knäcka dem var vi hösten 1993 när parken var fullsmockat. Uppåt 20 000 trängdes och väntade och väntade på ett segermål som med stor sannolikhet skulle avgöra var SM-guldet skulle hamna. Johnny Rödlund var nära i slutminuterna men matchen slutade 0-0 och Göteborg kunde hålla i slutomgångarna. Poängen är i alla fall att det var ingen ouppnåelig motståndare som cashade in stålarna i Champions, och sen köpte upp alla nya, unga, stjärnspelare i Sverige.

Därför hatade vi dem. Därför har vi kallat dem ICA. Och jag kommer aldrig förlåta dem för att de berövade min barndom på en euforisk upplevelse, SM-guld på plats eller åtminstone några mil hemifrån.

Däremot har hatet de senaste åren avtagit och numer har jag egentligen inget emot IFK Göteborg. När man som vuxen fattar charmen kring pyttipannan och hela köret finns det inget att avsky. Särskilt inte när laget numer satsar så mycket på egna talanger.

Och med Stockholms - egentligen - nouveau riche-gäng är jag nöjd vad som än händer, så länge de sportsliga framgångarna inte hamnar hos AIK, Hammarby eller Djurgården. År 2008 är IFK Göteborg i alla fall Göteborgs fotbollslag och inget annat.

Så jag håller tummarna ikväll för att det ska bli avancemang mot tredje kvalomgången och match mot överkomliga Vitoria Guimaraes. Det har faktiskt gått åtta år sen ett svenskt lag senast lirade i den turneringen som kallas Champions League, och så som det känns numer är gruppspelet tillräckligt ointressant för att jag ska behöva en egen liten historia (svenskt lag i CL) att roa mig med. Dessutom kanske Vi måste få ut lag i Europa-halvlobbyisterna håller käft om ett vanligt lag utan särskilda konster uppnår just det.


Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , ,

lördag 2 augusti 2008

Rude boy

Världen kan andas ut. Hjälten Ruddy Lilian Thuram-Ulien, mer känd som bara Lilian Thuram, kommer inte att spela en minut i PSG-tröjan. Han har nämligen slutat på grund av hjärtproblem.

Hans hälsoproblem är ingen nyhet, snarare har folk undrat hur han kan fortsätta i landslaget trots ålder och en uppkommen hjärtproblem.

Thuram är en hjälte för att han i dagens fotboll är en av väldigt, väldigt, få kända spelare, kanske den enda världsstjärnan, som alltid har tagit ställning i politiska frågor på ett icke förutsägbart sätt. Och då har han förstås stått på de utsattas sida, mot till exempel den världsfrånvände högermannen, numer fransk president, Nicolas Sarkozy.

Det var därför inte världens skönaste känsla att han skulle avsluta karriären i Paris Saint-Germain, ökänt för dess nazistiska supportrar. Det är å andra sidan bara halva sanningen, men än så länge har inte de supportergrupper som står på den motsatta sidan lyckats prägla bilden av PSG för omvärlden.


Läs även andra bloggares åsikter om , , ,