Diverse observationer, reflektioner och åsikter kring europeisk toppfotboll (och Allsvenskan) den senaste tiden:
* El Clasico x4: Mourinho kör babysteps. Först 0-5 och total förnedring i höstas. Miniförnedring och 1-1 i returen. Och till sist utspelade till stora delar men vinner ändå på matchens enda mål i förlängning; 1-0 och seger. Jag kan inte påstå att jag är tokimponerad eftersom jag liksom de flesta andra fortfarande ser Real Madrid som ett sämre lag än Barcelona. Det är lätt att glömma vad som har sagts förr och se det som en självklarhet nu, men så var det inte innan det första stormötet. Real Madrid hade då två år i rad gjort en minst sagt maffig sommarmercato och hade världens bästa tränare. Att det nu i efterhand har visat sig vara så att Barcelona på nästan alla plan är ett klart bättre lag än Real Madrid gör att Mourinhos senaste uppdrag inte har varit en fullkomlig succé. Men oj vilket psykologiskt övertag han nu har skaffat sig inför CL-semin.
* Svängigt i toppen av Bundesliga på sistonde. Just när Bayern verkade få ordning på allt kom en smäll nu under påsken som innebär att FC Hollywood riskerar att inte ens få kvala in till Champions League. Det vore inte första gången - man missade CL även säsongen 2007-08 - men ja... Ett lag med Robben, Ribbery, Schweinsteiger och diverse andra pålitliga tyska landslagsmän kan komma att missa Champions just när Bundesligas trend pekar spikrakt uppåt. Än mer märkligt är att Borussia Mönchelgladbach återgav Bayer Leverkusen titelchansen genom att besegra självaste Dortmund igår. Tänk om den eviga tvåan Leverkusen skulle sno titeln på det här sättet. Vore minst sagt ironiskt. Jag minns hur det såg ut i början av 2000-talet. Nu är Ballack tillbaka och han är som individ den ultimata tvåan. Å andra sidan fick han väl vinna Premiership förra säsongen, även om han inte spelade någon huvudroll. Alltid nåt efter att ha slutat tvåa i VM, EM, Champions (twice) och Bundesliga.
* Brescias kamp mot Milan var härligt att se. Klassiskt Serie A. Det är nämligen vidrigt att se ligans förfall såhär tidigt, där varje omgång innehåller flera matcher med uppgörelser och bjudningar hit och dit. Bologna till exempel har "horat" ut sig totalt i en månad nu, och i övrigt är det i princip bara Genoa som fortfarande spelar för att vinna (förutom när de själva ger bort tre poäng till Juve). Jag har alltid haft lite överseende med den här aspekten av den italienska fotbollen, men jag förväntar mig fan inte att det ska komma i massor redan i den 32:a omgången typ. Sista och näst sista är acceptabelt. Det har en minimal påverkan på helhetsintrycket. Men den här gången är det bara för dåligt.
* Tre segrar av fyra möjliga för Peking i inledningen av Allsvenskan. Spelschemat har varit överkomligt, så det kommer att visa sig i längden att det är väl smickrande siffror. Men vad jag minns av säsongen 2008 när man var uppe och vände igen, så var 9 poäng ungefär det som togs in på halva säsongen, så redan nu ser det ljust ut. Skulle man ramla ner till Superettan vore det en katastrof. Det skulle cementera IFK:s plats som en föredetting i svensk fotboll. För det är nu snart 10 år sen man åkte ur "första gången". Det krävs mer än enstaka säsonger inhopp i Allsvenskan för att man inte ska betrakta hela den här perioden som en "superettanperiod".
* Att Zlatan får tre matchers avstängning för att ha svurit åt domaren är en praktskandal som har glömts bort totalt, då fokus istället legat på huruvida han svor direkt åt linjedomaren eller inte.
* King Kenny Dalglish har förvandlat Liverpool till en maskin igen. Jag hatar att använda det överanvända ordet igen, men... "stort!".
* Tänk att Chelsea faktiskt har en chans att vinna ligan nu. 6 poäng upp till United med fyra matcher kvar. Större under har skett och man kan inte annat än garva åt absurditeten i det hela. Tänk tillbaka på början av det nya året och hur det såg ut då.
söndag 24 april 2011
onsdag 6 april 2011
Solo Inter
... Eller Milan, eller Roma. Kanske inte Napoli.
Tack och lov missade jag stora delar av matchen igår, men jag visste tillräckligt efter sista uppdateringen att jag mådde illa.
Har inte hunnit läsa något om matchen och har inte sett 04:s 3-2- och 5-2-mål. Men det behövs inte. Poängen är att det är en stor skandal och att det är bara så förutsägbart att det ska hända Inter eller nästan vilket annat italienskt klubblag som helst. Den där vändningen i München som var ett motexempel var tydligen bara förrätten för det maffigaste eländesporret av alla. Man kan bara inte förlora hemma mot Schalke 04 med 2 mot jävla 5 i kvartsfinalen av Champions League. Inget dugligt lag skulle nå så långt. Det finns fanimig inte på kartan att ett motsvarande lag, som Chelsea eller Man United, skulle få en sån förnedring från ett halvhyggligt tyskt lag sådär. Just därför spelar det ingen roll att jag missade andra halvlek. Det får bara inte hända. Det måste vara ett av Inters mest förödmjukande stunder någonsin. Och ändå ledde man med både 1-0 och 2-1...
Det kommer att kosta Leonardo jobbet. Till hans försvar hade detta förmodligen inte hänt i ligan, där Inter inte hade varit desperat nog för att kunna få fler baklängesmål än t ex 2-3. Men det är som det är. Någonstans måste det ju vara hans fel att Inter släpper igenom hur många mål och målchanser som helst. Jag tänkte hylla honom för en detalj i Bayernmatchen (blev sen knocked out av maginfluensa efter den matchen). Men nu är det som det är. Det är nog lika bra att han flyttar på sig.
Det kommer också att påskynda döden för den eleganta fotbollen som i små doser fortfarande existerar i Italien. För det är ju sanningen, att Inter och andra italienska lag har fått en bekräftelse på att det saknas fart i deras fotboll. Att det inte längre går att tänka fotboll på samma sätt som förr. Genoafotboll kommer att bli vägvisande. Vi är väl redan på god väg dit, men jag hade kanske hoppats att CL-segern förra säsongen skulle bromsa upp det hela. Och problemet är just att det förmodligen är sant. Det kanske inte var sanningen för det som hände igår, vad vet jag, men det är anledningen till att bara Inter och deras landsmän (nåja) råkar ut för den här skiten medan storlagen från Spanien och England slipper det. Det är mer lönsamt att bygga framgångar på löparförmåga än på spelteknisk intelligens. Jag förnekar inte det, jag tycker bara inte att det är värt det.
Något i mig vill skriva att "är det nåt lag som ska åka till Gelsenkrichen och vinna med 5-2 och 10-9 efter straffsparkar, så är det Pazza Inter". Men den här gången är det inte ens roligt.
2-5...
Tack och lov missade jag stora delar av matchen igår, men jag visste tillräckligt efter sista uppdateringen att jag mådde illa.
Har inte hunnit läsa något om matchen och har inte sett 04:s 3-2- och 5-2-mål. Men det behövs inte. Poängen är att det är en stor skandal och att det är bara så förutsägbart att det ska hända Inter eller nästan vilket annat italienskt klubblag som helst. Den där vändningen i München som var ett motexempel var tydligen bara förrätten för det maffigaste eländesporret av alla. Man kan bara inte förlora hemma mot Schalke 04 med 2 mot jävla 5 i kvartsfinalen av Champions League. Inget dugligt lag skulle nå så långt. Det finns fanimig inte på kartan att ett motsvarande lag, som Chelsea eller Man United, skulle få en sån förnedring från ett halvhyggligt tyskt lag sådär. Just därför spelar det ingen roll att jag missade andra halvlek. Det får bara inte hända. Det måste vara ett av Inters mest förödmjukande stunder någonsin. Och ändå ledde man med både 1-0 och 2-1...
Det kommer att kosta Leonardo jobbet. Till hans försvar hade detta förmodligen inte hänt i ligan, där Inter inte hade varit desperat nog för att kunna få fler baklängesmål än t ex 2-3. Men det är som det är. Någonstans måste det ju vara hans fel att Inter släpper igenom hur många mål och målchanser som helst. Jag tänkte hylla honom för en detalj i Bayernmatchen (blev sen knocked out av maginfluensa efter den matchen). Men nu är det som det är. Det är nog lika bra att han flyttar på sig.
Det kommer också att påskynda döden för den eleganta fotbollen som i små doser fortfarande existerar i Italien. För det är ju sanningen, att Inter och andra italienska lag har fått en bekräftelse på att det saknas fart i deras fotboll. Att det inte längre går att tänka fotboll på samma sätt som förr. Genoafotboll kommer att bli vägvisande. Vi är väl redan på god väg dit, men jag hade kanske hoppats att CL-segern förra säsongen skulle bromsa upp det hela. Och problemet är just att det förmodligen är sant. Det kanske inte var sanningen för det som hände igår, vad vet jag, men det är anledningen till att bara Inter och deras landsmän (nåja) råkar ut för den här skiten medan storlagen från Spanien och England slipper det. Det är mer lönsamt att bygga framgångar på löparförmåga än på spelteknisk intelligens. Jag förnekar inte det, jag tycker bara inte att det är värt det.
Något i mig vill skriva att "är det nåt lag som ska åka till Gelsenkrichen och vinna med 5-2 och 10-9 efter straffsparkar, så är det Pazza Inter". Men den här gången är det inte ens roligt.
2-5...
söndag 3 april 2011
Dubbelvinst för Milan
Där avgjordes väl scudettostriden i alla fall?
Inför matchen var jag av uppfattningen att matchens omdiskuterade betydelse inte kunde hållas isär från utgången av slutresultatet. Alltså att den inte alls skulle avgöra ligastriden om Inter vann - de hade bara varit en poäng före med ett tvåfrontskrig framför sig - men att man mycket väl kunde tala om ett avgörande om Milan vann.
Och så som de gjorde det igår - utvisningen påverkade siffrorna och kanske till och med segern, men man kan knappast påstå att det handlade om ren tur för de rödsvarta - finns det inte mycket tvivel kvar kring frågan.
En klockren analys av matchen kan jag inte komma med eftersom jag av olika anledningar fick en ganska ofokuserad upplevelse, men att Inters defensiv fortfarande vacklar som satan i stormatcher, vilket bör oroa klubben inför den fortsatta äventyren i Champions League. Plötsligt verkar det där favoritskapet mot Schalke inte lika starkt.
Att Napoli och Udinese sen ska kunna hota Milan kan jag inte heller se, riktigt. Milan vann ju dubbelt igår. Tre poäng mot huvudkonkurrenten, men även ett återvunnet självförtroende, och därtill kanske ett enormt lyft för Pato. Med relativt få omgångar kvar och bara ligan att satsa på, blir jag förvånad om man inte reder ut detta till slut. Större under har skett, men vi såg en liten vändning i berättelsen igår.
Inför matchen var jag av uppfattningen att matchens omdiskuterade betydelse inte kunde hållas isär från utgången av slutresultatet. Alltså att den inte alls skulle avgöra ligastriden om Inter vann - de hade bara varit en poäng före med ett tvåfrontskrig framför sig - men att man mycket väl kunde tala om ett avgörande om Milan vann.
Och så som de gjorde det igår - utvisningen påverkade siffrorna och kanske till och med segern, men man kan knappast påstå att det handlade om ren tur för de rödsvarta - finns det inte mycket tvivel kvar kring frågan.
En klockren analys av matchen kan jag inte komma med eftersom jag av olika anledningar fick en ganska ofokuserad upplevelse, men att Inters defensiv fortfarande vacklar som satan i stormatcher, vilket bör oroa klubben inför den fortsatta äventyren i Champions League. Plötsligt verkar det där favoritskapet mot Schalke inte lika starkt.
Att Napoli och Udinese sen ska kunna hota Milan kan jag inte heller se, riktigt. Milan vann ju dubbelt igår. Tre poäng mot huvudkonkurrenten, men även ett återvunnet självförtroende, och därtill kanske ett enormt lyft för Pato. Med relativt få omgångar kvar och bara ligan att satsa på, blir jag förvånad om man inte reder ut detta till slut. Större under har skett, men vi såg en liten vändning i berättelsen igår.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)