Ohälsosamt analytisk

Supportrar till lag som slåss för överlevnad upplever förvirring på slutet av säsongen, när man inte vet vilka resultat man ska hoppas på. I början tycker man lika mycket som alla andra att det är kul med skrällar, men på slutet när man är ohälsosamt analytisk funkar inte riktigt det där.

Det mest luriga är vad man ska hoppas på för topplagen. Och det är just därför detta i större usträckning är ett fenomen för oss. Det räcker inte alltid att man gör sitt bästa. Därför gäller det att analysera topplagen för att veta hur farliga de kommer att vara. Gynnar det eller skadar det oss om de förlorar eller vinner dagens match mot den och den motståndaren? Man vill att de inte ska ha nåt att spela för när de möter oss, men samtidigt måste man tänka på att de möter våra rivaler. Kanske är det tvärtom bra att de har något att spela för. Hur gick det för de idag? Om de förlorar lär de knappast göra det två gånger i rad, och det är vi som står på tur... Aj aj.

Idag är det svårt att summera omgången. Vi fick med oss att Reggina, Empoli och Catania förlorade, och Livorno tappade poäng på hemmaplan mot Siena. Å andra sidan förlorade Milan, och de kommer att vara taggade mot oss nästa lördag. Fiorentina förlorade mot Udinese, och släppte därmed in friulianerna i CL-striden. Det innebär att vi förutom Inter borta kommer att möta tre lag som siktar på CL i avslutningen. Inte kul...

Alberto, min hjälte

Roma gjorde bättre ifrån sig än vad jag hade väntat mig. Kanske var det det tidiga självmålet som såg till att de fick tid på sig att vakna på allvar. När de väl gjorde det var det mycket fint spel, bra kombinationer, bra teknik, vassa skott. Cicinho måste vara lagets bästa värvning för säsongen.

Efter paus trodde jag nog att det var omöjligt att hålla igen. Jag som innan matchen ändå hade lite hopp om seger.

En poäng var ändå något jag inför matchen skulle vara helnöjd med, och så som det såg ut var jag nästan överlycklig när det gick igenom. Nu tog vi i alla fall en poäng av en av de fem icke-överkomliga matcher. Fast det krävs ju att vi tar full pott på de tre andra för att det ska gå hem, vilket pessimisten i mig säger att det inte riktigt kommer att gå. Allra svårast och viktigast blir förstås bortamatchen mot Livorno om två veckor. Livorno har svag form, men det vore ju typiskt om de ta en 1-0 på Picchi där.

Aja, finns ingen anledning att måla fan på väggen i förväg.

Totti stod för matchens miss. Men den som verkligen bjöd oss på en poäng var Aquilani. Och det älskar jag honom för. Tur att jag inte är romanista. Hur kan man sumpa ett gyllene läge för att man vill showa istället för att göra sitt jobb? När man är med i titelstriden? En titel som Roma har vunnit två gånger de närmaste 60 åren eller så. Aquilani fick ett inspel och hade bara att bredsida in 1-2, men valde att klacka, och då var det inte lika svårt för Storari att rädda. Vad säger man? Svårt att inte älska killen. En killer som Crespo hade definitivt gjort mål på ett sånt läge.

Back in this

Hemtentan lämnades till slut in. Det har varit två riktigt jobbiga veckor. Så pass att det fortfarande är svårt att återhämta sig. Men jag ska försöka njuta av en riktig helg för första gången på väldigt länge.

Och en av de saker som vinner mest på detta är fotbollstittandet. Scudettostriden lever och ikväll blir det två höjdarmatcher att följa. Men kanske hade det varit mindre kul om mitt kära Cagliari inte varit ett av de fyra inblandade lagen. Kul är inte rätta ordet när man slåss för överlevnad och - faktiskt - har lite press på sig att ta poäng hemma mot Roma. Gör man inte det så bli man tvungna att göra det borta mot Udinese eller i värsta fall borta mot Milan och Inter.

Roligast annars under veckan att vi fick tillbaks våra tre poäng. Det var nog de bästa nyheterna sedan premiärens seger mot Napoli på San Paolo.

Söndagsöppet

Stor seger för Koeman. Underhållande match. Mycket. En stund var det komedi på riktigt, när maräng efter maräng tog hand om bollen och försökte starta igång en dribblingsräd bara för att bli av med bollen. Sen fortsatte anfallen att radas upp från ena änden till den andra utan någon som helst kontroll.

"Spansk Hawaii-fotboll när den är som bäst", som Magnus Hedman sa. Eller, han sa inte Hawaii, men det måste ha varit det han menade. Jag vet inte om bäst är det rätta ordet, men Hawaii är verkligen underhållning.

Och det brukar man såklart inte se när Valencia spelar. Men detta Valencia är något annat. Det är en mäktig seger, men så som Real Madrid missade chanser (Higuain?!) vet jag inte om man kan säga att laget är "på rätt väg", mer än att krisen åtminstone är över.

Däremot vet jag inte om jag tycker att resultatet var orättvist. Segerskytten Arizmendi var så behärskad i ögonblicket att man måste unna honom och Valencia segern. Jag vet inte, jag kan bara inte ta ordet orättvisa med när vi snackar David mot Goliat på Bernabeu. Senvintern 2008 är Valencia trots allt David. Och då menar jag inte att allt handlar om Silva och Villa.

Pazza Inter tillbaka?

För min del är jag mest ledsen över att vi inte kunde hålla ut borta mot Samp. De förde spelet, men vi skapade de vassa chanserna, och vi var mer disciplinerade i försvaret. Sen är Ferri alldeles för passiv och det leder till att kvitteringen kommer. Avslutet i sig är klockrent, men frågan är om han borde ha fått läget, Franceschini. Finns inget mer frustrerande än försvarare som inte går på.

Vi är hursomhelst med och krigar nu och det sorgliga är; chansen är stor att vi slutar inom 3p under strecket, i vilket fall det kommer att vara omöjligt att tänka på minuspoängen. Trots vetskapen att det inte finns några garantier om att vi hade skrapat ihop exakt lika många poäng efter avdraget, om den inte kommit.

För när avdraget kom var det mest en fantasi att vi skulle kunna rädda oss kvar. Sen dess har vi fortsatt att vinna på hemmaplan, och därmed ligger vi bara tre poäng under strecket. Hade det inte varit för det tuffa schemat, där vi bara kan ha segerkrav i tre av dem, hade jag haft större hopp. Nu hänger det lite på hur det blir på onsdag när beskedet kommer om minuspoängen kvarstår.

Inters spel mot Juventus var pinsamt att skåda, för ett lag som jag och många andra för inte så längesen höll för Italiens överlägset bästa lag. Så såg det verkligen inte ut idag. Inter skapade två-tre farliga chanser under 90 minuter. Det är alldeles för dåligt. Zlatan gjorde också en usel match. Han gjorde det för svårt för sig. Usch, så dåligt.

Juventus å sin sida verkar lyfta sig inför stormatcherna. 2-2 och 1-0 mot Roma, 0-0 borta mot Milan och så 1-1 och 2-1 mot Inter. Undantaget är Fiorentina hemma 2-3. Dagens triumf följer 0-0 borta mot Empoli i veckan.

Så, är jag då redo att ta ge mig och konstatera att Roma trots allt har en chans på titeln?

Kanske det. Kanske är jag beredd att säga att chansen finns. Emir Osmanbegovic från TV4 sa häromveckan, på Svenskafans Eurotalk, att Pazza Inter är tillbaka efter en längre period, och det ligger nåt i det. Det Inter som vi såg förra säsongen skulle aldrig ha gjort en sådan plattmatch som det vi såg idag.

Det Inter som vi såg förra säsongen hade i motsvarande läge i ligan 11 poäng fler än vad man har nu (!) Det är fakta.

Jag tror fortfarande att Inter vinner ligan. Jag gjorde till och med en oseriös ihopräkning baserat på de kvarstående matcherna och kom fram till att Inter vinner ligan med tre poäng. Men den är som sagt väldigt lös. Anledningen till att Inter vinner ligan är enkelt; det är åtta matcher kvar och Inter har i praktiken fem poängs försprång (fyra poäng + inbördes möten mot Roma). Samtidigt som Pazza Inter lätt kan tappa fem poäng, är det så att Roma inte är ett omutligt lagmaskin som kan rada upp seger efter seger. Det var bara några dagar sen man förlorade derbyt. Och Empoli idag var inte sådär oerhört övertygande heller.

Annars grattis till Siena som i praktiken säkrade nytt kontrakt idag. 35p med åtta matcher kvar kommer Berrettas mannar inte att tappa, även om det i sammanhanget är värt att påpeka att skillnaden mot förra säsongen i motsvarande läge bara är en poäng. Siena säkrade då kontraktet i den sista omgången. Eller, Lazio bjöd på den, om man ska vara tydlig. Det säger en del om vilket ras det blev då. Kommer inte hända igen.

Det blir således en kamp mellan sju lag om att undvika de tre nedflyttningsplatserna, varav den mest anrika står lite i parantes eftersom man har ett ganska gynnsamt utgångsläge. De är:

Torino, Parma, Catania, Livorno, Empoli, Reggina, Cagliari

"Just"

Det kom ingen ny information om poängavdraget. 26 mars sägs det nu.

Langella kom och buades. Jävligt synd, tycker jag. En härlig spelare som alltid gav 100% på sin vänsterkant. Hans kämparanda höjde laget i svåra lägen, även om han själv kanske inte gjorde så värst många mål. Med 100% syftar jag mer på hans löpningar än brutalt spel, även om jag minns vårdslösa tackling mot Baronio i den där hemska matchen på Sant'Elia som slutade 0-2, varefter Franco Colomba fick lämna sin post efter 3 månader. Langella visste vad han hade gjort. Han tog sitt röda kort och vandrade av plan utan ett enda ord. Det är en del av fotbollen som jag älskar. När spelare inte hycklar och står för sina känslor på plan. En brutal tackling och den där vandringen ut med skit och svett över ansiktet.

Jag tycker att han förtjänade bättre, men vad ska man vänta sig, till och med Suazo blev utbuad när han återvände till Sardinien med Inter.

Det viktigaste är att vi vann. Igen. Fyra raka hemmasegrar. Även om vi hade en period med bara 3 hemmaförluster på 38 matcher, undrar jag om vi någonsin uppnådde det vi har nu. Länge leve Ballardinis mer djärva spel.

Annars blev det ännu en galen omgång. Kan ha fel, men jag upplever att det vanliga är att ligan börjar ganska jämt för att sedan upplösas i takt med att topplagen bara drar ifrån. Den här gången känns det som att det går lite tvärtom. Bottenlagen bara fortsätter att ösa på, vilket ur ett rödblått perspektiv förstås är hemskt. Det finns inte mycket man kan sia om. Alla fem topplagen tappade poäng (!) Och alla de fem nedersta lagen tog poäng.

Det som för mig var mest märkligt är att Inter tog ett kliv upp igen på en väldigt bekväm position... Genom att kryssa borta mot Genoa.

Tack vare Roma. Ett tag under matchen tänkte jag "kan jag verkligen få fel? kommer de att kunna strida om ligatiteln på riktigt?". Istället fick jag det bara bekräftat att Roma är för ostabilt. Man gav bort matchen. Straffen som Lazio fick var ett skämt, men vad spelar det för roll när man sen kvitterar några minuter senare? Det målet var för övrigt snyggast för kvällen, kombinationen av ordentlig krigarmentalitet och spelskicklighet.

Där borde Roma hade tagit över matchen och avgjort.

Allsvenskans överdrvina idealism, eller?

Experterna verkar ganska ense om att Kalmar FF vinner Allsvenskar år 2008.

Jag har inte varit särskilt insatt i den serien sedan, ett par år efter att Peking åkte ur senast. Men jag vet att Kalmar har haft kontinuitet och att grisfotboll kombinerats med spelskickliga brassar. Och att det därmed gått väldigt bra, med topplaceringar år efter år.

Ändå låter det bisarrt för mig att de nu nämns som favoriter. Kalmar är ingen by men det är inte så jättemycket mer heller. Att de i den moderna fotbollens tidsålder tippas att vinna hela serien kan jag inte riktigt smälta in.

Peking då? Jo, vi är tillbaka och biljetterna till premiären mot Djurgården sålde slut på en timme, sägs det.

Jag känner såklart till det enorma fotbollsintresset i Norrköping, som inte enbart vilar på en fem års längtan efter Allsvenskan. Den var redan hög innan degraderingen, och publiksiffrorna hade säkert gått upp mer och mer om det bara fortsatt. Självklart är den nu extra stark efter frånvarot. Poängen är i alla fall att det var lite väntat.

Ändå blev man imponerad av en sådan nyhet. En timme, liksom.

Fast sen kom en liten förklaring. Idrottsparkens publikkapacitet har blivit MINDRE. Med ungefär en fjärdedel. I alla fall är planerna att det till slut ska bli plats för omkring 14 500, och jag har sett med egna ögon att en del av de norra delarna redan rivits ner.

Hur tänker ledningen? Med det oerhörda suget för fotboll hade det lätt blivit utsålt i matcherna mot Stockholmslagen och IFK Göteborg, och förmodligen många fler över 14 500 i alla fall. Hur kan man då i ett sånt läge?

Jo, hur tänker ledningen, var frågan. Svar: inte som en fotbollsklubb men som vilken affärsverksamhet som helst. Planerna är att bygga in en del loger. För sponsorer som givetvis pumpar in cash i klubben. Antagligen är kalkylen att man tjänar mer på det än att ta in ytterligare 5 000 åsåkådare.

Va? Var det någon som sa stämningshöjare?

Var det någon som sa att engelska Premier League är en förebild?

Jag vet inte. Men jag skäms. IFK Norrköping satsade mycket på marknadsföring redan för 7-8 år sen. Då verkade det funka. De nya planerna känns mest vidriga. Vill man ha hockeystämning kan man alltid åka till Himmelstalundshallen och kolla på Hästen, vad är problemet?

Och ska vi gissa att "vi" får det vi förtjänar? Man kan säga mycket om Sverige men dess fotboll är så brutalt rovkapitalistiskt höger att det sjunger om det. Från kostymgubbarna i SFF ner till alltför många av fansen finns det inget mer attraktivt än att slita klubbemblemet i stycken till förmån för sportsliga framgångar grundade på saker som i alla fall jag inte ser några goda värden i. Säkert finns det många hängivna supportrar som inte känner igen sig i det där, men dessvärre finns det många andra som helt och hållet förstår vad jag menar, och tycker att det bara är den rätta vägen att gå. Utan att för en sekund fråga sig, vinna till priset av vad?

Själv känner jag att jag gärna bojkottar Idrottsparken den dagen jag får se sponsorfolket sitta i sina VIP-boxar på min arena.

Imorgon

Sägs det slutgiltiga utslaget om Cagliaris poängstraff att komma.

Antonio Langella återvänder till Sant'Elia.

Men sen är det också den där matchen i Rom som spelas. Och alla måste ha en åsikt. Hur går det?

Tja, Roma vinner med 2-1, typ. Ja, Lazio är "hemmalag" med fler supportrar. Ja, Lazio har mer att spela för med tanke på att deras säsong har varit körd sedan länge.

Men också ja, Roma är ett bättre lag än Lazio, och det där med hemma och borta verkar inte ha spelat någon jättestor roll under de senaste åren i alla fall.

Glöm inte att så var även fallet när Roma demolerade Lazio och Nesta, då ikon i Lazio, förvandlades till en åsna, i början av 2002. Det blev 5-1 till Roma och Totti gjorde ett sånt vackert mål på lobb att man nästan glömmer att Vincenzo Montella gjorde fyra mål den kvällen. I ett Romderby.

Hemmalaget

Äntligen fick vi krossa lite. 3-0 mot Torino. Tråkigt nog har FIGC gjort vägen så svår för oss. Fortfarande 6p upp. Jag tjatar om det fortfarande. Kan inte släppa det. Annars var det lite typiskt att den gången vi vinner stort blir det bara en i mängden av storsegrar den här omgången. Atalanta krossade Empoli 4-1, och formstarka Siena passar på att förlora mot närmaste laget i tabellen, Reggina. 4-0 för kalabreserna. Sen kommer Sampdoria och Fiorentinas 3-1 mot Catania respektive Genoa. Idel hemmasegrar. Det blev faktiskt inte en enda bortaseger på hela omgången. Lazio och Parma mäktade med kryss, resten torskade.

Nå, tre mål i en och samma match har jag längtat efter. För vi hade så länge såna enorma problem med målskyttet. Nu är det tvärtom ovanligt att vi går mållösa; bara en gång av de senaste nio. Börjar så åter få lite hopp, och "hope is killing me" som någon sa någon gång. Rysarmatcherna igång snart igen, som nu på onsdag hemma mot Atalanta. LANGELLAs återkomst!

Stormatchen på lördagen... Första halvlek bjöd inte på en enda målchans. Den bjöd på en omdiskuterad händelse där Roma försökte luras med en slug hörnvariant; låtsas byta hörnläggare när man egentligen har petat lite på bollen och därmed låter den nye "hörnläggaren" att bara ta bollen och driva inåt. Det tog ett tag för mig att fatta det där eftersom det aldrig ens slagit mig att man kan välja att bara driva in. Men såklart är det förbjudet...

Mer händelserikt i andra. Milan tar över lite och 0-1 känns inte så överraskande. Här skulle Milan spela hem titeln till Inter. Men niet. Till slut avgör Vucinic. Som för ett år sen såg ut som en av seriens största sopor. Jag kan fortfarande inte ta honom på allvar trots att målproduktionen kommit igång. Det går inte att argumentera mot att han får speltid. Men han ger ett klumpigt intryck. Mål kan han göra dock. För tre år sen var han seriens effektivaste målskytt, med 19 fullträffar. Men sen sjönk han, redan innan han anlände till Roma, det där andraåret i Lecce. Nu verkar han tillbaka och han är en av de som har mest att rätta till angående fiaskot på Old Trafford. Det finns inte ord för att beskriva hur usel han var den kvällen.

Romas seger innebar att Inters ligaledning stod på endast 3p inför söndagen. Jag står för det jag har sag tidigare, Roma kommer INTE att vinna ligan i år. Och ordningen återställdes direkt på San Siro i eftermiddags. Innan jag fick igång mitt stream hann jag se första målet. Kung Zlatan reder ut allting. Även när Jimenez gör det avgörande målet.

Ser fram emot vårens Milanoderby.

Juventus har börjat vinna igen. Iaquinta verkar riktigt riktigt bra. Skönt att vi slapp honom i februari. Viola igen, Mutu är tillbaka och det blir tufft för Milan att ta sig till Champions. Vilket i så fall blir första gången på hur länge? 9 år?

Smart av Barcelona att ständigt missa chansen att knappa in på Real, som verkar ha tappat formen lagom till våren. Alltså omvänt mot hur det var med Capello förra säsongen; katastrofal höst, otrolig vår.

Sist men inte minst; det stolta Olympique de Marseille spelar 3-3 borta mot Lens. Man tappar nästan 2-0 till förlust, innan Djibril Cissé räddar dagen med en sen kvittering.

Det är inte resultatet som är det nämnvärda. Det är att det är en söndagsmatch och det är OM som spelar. Jag ska forska vidare i saken, men jag har börjat märka att laget ALLTID spelar på söndagar. Det är sinnessjukt. Såklart är det inte helt ovanligt att storlagens matcher sparas till söndagen, men så här mycket som det nu verkar vara är det något utöver det vanliga. Eller är OM verkligen så vackra att titta på?

Chelsea - Liverpool för tredje gången?

Arsenal - Liverpool

Det verkar vara många som dreglar över denna, men jag tycker att Champions ska vara lag från olika ligor mot varandra. Det finns mycket prestige här, och två bra lag, jämnstarka, men det går inte att jämföra med åttondelsfinalerna för båda lagen.

Spontant säger jag att Liverpool tar hem det här. Arsenal har varit bättre i ligan två säsonger i rad och har mer att förlora. Wenger har inte visat sig vara samma Europakung som Benitez. Champions är Liverpools turnering. Det sa man om Milan också, innan just Arsenal på ett övertygande sätt körde ut dem ur turneringen. Men nu är inte Liverpool någon ålderdomshem med halvdan form i ligan. 45-55 till Liverpools favör, säger jag.

Roma - Manchester United

Oj oj, den var inte dålig. Förra säsongen avgjorde Roma sin åttondelsfinal på bortaplan med oddsen emot sig (som nu), Man Utd tog sig vidare mot ett franskt lag (som nu), matchen gick av i början av april (som nu) med första matchen i Rom (som nu). Det finns inte en chans i hela världen att det blir 7-1 på Old Trafford den här gången. Men jag tror ändå på Ferguson som segrare här. United har ett mentalt övertag. Vi får inte glömma att lagen möttes även i gruppspelet. Då blev det 1-0 i Manchester. Returen var betydelselös och slutade 1-1. Båda lagen vilade spelare, men United i större grad.

Roma får här sin andra chans, som Domenech poetiskt pratade om när Frankrike i senaste VM behövde en 2-0-seger liksom sista gruppspelsmatchen 2002. Man har chansen att göra upp med ett mycket mörkt kapitel som förstörde det som egentligen var en framgång för dem i Europa. Det vore deras fördel, men jag tror också att pressen kan bli en nackdel. Speciellt när man vet att man möter ett namnkunnigare, om inte tveklöst bättre, lag. 40-60 säger jag.

Schalke 04 - Barcelona

Om spanska mittenlag i La Liga kan störa Barca på Camp Nou, måste Schalke ha en chans här. Men det är ändå ingen tvekan om att Barca är storfavoriter och att Schalke inte har mycket att hämta. En fanatisk hemmapublik i Gelsenkirchen kan inte sätta emot så mycket. Vi såg ju hur Barca hanterade Celtic Park. Schalkes enda chans är att vinna eller spela 0-0 i första matchen. De flesta lag klarar av att grisa sig till framgångar, och en sådan uppgift kan de klara av på Camp Nou. 20-80.

Fenerbahce - Chelsea

Känns lite som drömlottning för Chelsea. Man har redan genrepat i sydost mot Olympiacos. Fener övertygade mot Sevilla, men Chelsea har ett bättre lag och större rutin. Säga vad man vill om Sevillas två Uefatriumfer, Champions League är något annat. Det är ingen hemlighet för mina bekanta att jag ogillar Chelsea, så de får gärna åka här. Även bortsett från det vore det kul och unikt med CL-semi i Istanbul. Så jag hoppas att jag har fel, men... 15-85.

Cuper tillbaka

De Carlo fick kicken av Parma. Beslutet går knappast att ifrågasätta. Parma riskerar nedflyttning på allvar trots en trupp som skulle kunna klara en Uefaplats, även om det vore hårt att ha det som en målsättning.

Jag var lite rädd för att de skulle anlita Marco Giampaolo som ersättare. Cagliari och Parma verkar ha haft ögonen på varandra en del de senaste säsongerna. Inget skrämmer mig mer än att Giampaolos potential ska upptäckas av en annan klubb, och han kommer att nå sin riktigt stora framgång där. Jag tror fortfarande på honom. Han fick aldrig någon arbetsro. Men att forma kollektiven var han bra på. Och han är fortfarande mycket utvecklingsbar.

Men så blev det inte.

Parma tar in...

Hector Cuper!

Som jag har saknat den mannen. Han bara försvann efter tiden i Inter. Säsongen 1999/2000 spelade hans Valencia den mest imponerande fotbollen som jag någonsin har upplevt i klubbsammanhang. Åtminstone med förutsättningarna. Det fanns många riktigt bra spelare i Valencia, men inga fixstjärnor. Som de kontrade. 5-2 mot ett då mäktigt Lazio och 4-1 mot ett då lika mäktigt Barcelona talar sitt tydliga språk. Sen föll de platt i finalen mot Real. Bristande rutin.

Säsongen därefter var spelet inte fullt lika imponerande och hindren på vägen inte lika svåra. Det blev ändå ännu en finalplats. Cuper är den enda tränaren som sedan Champions Leagues utökning till 1999/2000 har fört ett lag till två raka finalplatser. Ändå blev det alltså ingen seger, vilket är synd. Han förtjänade den. Den andra finalen mot Bayern var aldrig riktigt tilltalande. Det blev en billig straff mot en kompensationsstraff, och så straffsparksläggningar. Valencia tog helt enkelt inte chansen, när Patrik Andersson missade sin.

Säsongen efter tog Cuper över Pazza Inter. Jag fattar fortfarande inte hur han inte vann ligan. Det är så grymt att man saknar ord för det. Speciellt för en man som de närmaste åren gått till två CL-finaler och förlorat. Morratti får gnälla hur mycket han vill om huruvida Juventus seger den säsongen är ovärdig eller inte, det var i slutändan Inter som gav bort titeln.

Jag menar okej, det var en bortamatch mot Lazio. Inte världens lättaste. Men så som Lazio uppträdde den dagen borde Inter ha vunnit. Och det går absolut inte att klaga på otur. Man hade ledningen två gånger! Varav ena var en målvaktstabbe. Så det gick som det gick. Lazio vann med 4-2 utan någon större glödje. Man han knappt något att spela för. Säsongen hade varit en total fiasko och i det läget sket man nog i Uefacupen. Och Irriducibili ville hellre se titeln gå till Inter än ärkerivalerna Roma och hatlaget Juvnetus. Ronaldo stortjöt och Materazzi verkade gnälla på Laziospelarna för att de gjorde sitt jobb. Det var ju han som säsongen innan hade som Perugiaspelare hade snuvat Juventus på titeln, just för Lazios skull.

Man undrar hur Cuper sov den natten. För att inte tala om supportrarna. Det hade nog varit betydligt skönare för dem att vinna ligan utan Calciopoli.

Nå, nu är Cuper tillbaka och det är det härligaste som hänt ligan sedan det blev klart att Napoli och Genoa skulle upp i somras.

Champinjonomelett

Jobbig förkylning och en sadist till kursansvarig och en urusel kursbok... Thus jag har avstått från att skriva i bloggen trots en intressant CL-vecka.

Arsenal briljerade på San Siro och vann med 2-0. Typiskt. I flera år har jag tänkt att Milans ålderstigna lag har sett sina bästa dagar och är slut. Då åker de till München under press och vinner med 2-0, då kör de över Man United på San Siro. Till slut när jag tänker att myten kring deras CL-sagor har blivit så stor att den i sig kan skrämma och besegra motståndare, då åker de relativt enkelt. Ändå kunde de ha grejat det även nu. Fabregas mål kom i ett skede när Arsenal redan hade avverkat sina bästa perioder, och riskerade att bestraffas för missade möjligheter. Snyggast var ändå 2-0 målet. Att Walcott bara studsar tillbaka efter fällningen, kör på och lägger en hård passning inåt, och där dyker Adebayor upp och pang i nätet. Nästan som ett hockeyanfall.

Om Milans 0-0 i första mötet innebar att de blev potentiella mästare igen, måste Arsenal nu räknas in i den kategorin.

**

Arsenal verkar trivas i Italien. 3-1 mot Roma, 5-1 mot Inter och nu 2-0 mot Milan.

**

Jag vet inte om det är Arsenal eller Inter som är den störste vinnaren från tisdagen (se tidigare blogg "Bara Arsenal kan rädda Inter nu".

**

Det jag såg av Roma igår var imponerande. Jag är väldigt förvånad. Men inte chockad eftersom Real tappat sin form i La Liga. Ändå hade de 11 segrar av 11 möjliga på Bernabeu i ligan för inte så längesen. Kanske borde jag ha tänkt mindre på Romas prestationer i ligan och mer på vilket bra Cup-lag de ändå är. Kul i alla fall att vi får ett italienskt lag i kvarten.

**

Hur sjukt är det inte att av de fyra tisdagsmatcherna är det bara en som går till förlängning och det är den som hade slutat 3-2 i första. Det var nån turk som efter Fenerbahces nederlag mot Inter i gruppspelet klagade på Inters korsfarartröjor. St George-korset ger inga goda vibbar i Istanbul (not Constantinople). Nå, nu fick Fener spela mot korsfarare igen, från en föredetta muslimsk stad. Och det gick bättre den här gången. Men det är inte riktigt unikt. Galatasaray nådde kvartsfinal i Champions för fem-sex år sen. Då efter att ha gått vidare från andra gruppspelsfasen, någon åttondel fanns då inte. Det blev även då 3-2 på hemmaplan, även då mot ett spanskt lag (marängerna), men 0-3 borta. Mycket starkt av Fenerbahce hursomhelst. Jag tror dock inte att de har nåt mer att hämta i fortsättningen.

**

Schalke04 vidare på straffar. Tyskar kan inte misslyckas i straffsparksläggningar. De lever upp till bilden av robotnazis. På landslagsnivå är det extremt. VM 82, 86, 90 , 06 och EM 96 var man med i straffsparksläggningar och vann alla. Det är såklart unikt. Av de tre sista har man inte ens missat en enda straffspark. Inte en enda tysk har missat en av de 15 straffarna. Sinnessjukt.

Nostradamus

Det låg i luften, som sagt. Inter tappade sin svit på omkring 30 förlustfria ligamatcher. Det blev däremot inte någon sån där typisk allt-emot-sig-match. Målet var... Klantigt, oflyt, och straffen som missades var tveksam. Men i övrigt - av det jag upplevde (halvdan stream) - föll man på sin egen otillräcklighet. Det skapades för få chanser på 87 minuter. Att den kvällens Inter kanske inte var helt representativ för lagets fulla potential är en annan femma. Undrar för övrigt hur det känns för Zlatan att sparas som en juvel till Liverpoolmatchen. Skönt med förtroende, javisst, men inte ens en Ibra i toppform kan ensam vända 0-2. Speciellt inte när laget har maximalt otur med skador. Igår gick Chivu också sönder. Cordoba, Materazzi, Maxwell och Chivu kan alla vara borta nästa onsdag . Det finns inget lag i världen som kan leva med så många viktiga avbräck i försvaret.

**

Det som jag fortfarande känner mig övertygad om är att Inter vinner ligan. Redan nästa vecka tippar jag att avståndet blir 8p, när Roma måste resa till San Paolo och ta seger. Nu när Napoli verkligen lär ha fått smak för det här att slå jättarna på hemmaplan, och Roma måste slösa på krafter mot Real Madrid.

**

Cagliari replikerade hånet med ännu en seger. Det stör mig att vi på hela säsongen inte gjort mer än 3 mål i en och samma match. När min högra arm steg i luften sedan Acquafrescas nick hittat sin väg in i målet, kände jag att det kunde komma nu. Speciellt när Jeda och Foggia fick hoppa in i andra halvlek. Men icke sa nicke. Vi är fortfarande beroende av att få de där tre poängen tillbaka. Ballardini är optimistisk om den saken, och jag hoppas att det handlar mer om att han har koll på läget än att han bara gör sitt jobb; försöker avleda spelarna från tankar på det, så att de kan motivera sig till fullo.

**

Fiorentina bounsar back, som man säger. Och Juventus ser för första gången på hela säsognen ut att kunna missa sin CL-plats. Konstaterandet är i sig ett styrkebesked. Jag var ju en av de som trodde att de skulle vara nöjda med Uefaplats. Ser ut att bli en het kamp om de två platserna bakom Inter och Roma.

**

Likaså fortsätter bottenlagen att plocka för sig och ligan ser så jämn ut som man tänkte sig att den skulle göra i somras. Lazio plockade av Milan, Torino plockade av Sampdoria, Reggina plockade av Palermo och Cagliari slog Genoa.

Straffar

Är det någon mening att jag går in på hur jag känner inför det straff som FIGC har delat ut till Cagliari? Tre minuspoäng för att man gått till domstol för att ta upp ett fall mot en spelare som numer huserar i Salerno, utan samtycke från allsmäktiga FIGC. Allt ska skötas internt. Uteslutning av övriga samhället är bara ett sätt av många att utöva makt.

Man kan prata om det hur mycket som helst. Men vad det i slutändan handlar om är att VI HAR INTE GJORT NÅGOT OSPORTSLIGT SOM BERÄTTIGAR ETT STRAFF PÅ MINUSPOÄNG. FIGC, de asen, är beredda att lägga krokben för våra killar som har kämpat mot alla odds, bara för att visa vem det är som bestämmer.

Många på Svenskafans har visat sina sympatier på Cagliariforumet, men vad en och annan fotbollssupporter tycker spelar ju ingen roll. Det är bara Cagliari, så vem bryr sig? Vi kan trampa på dem allt vi vill, för något stort medialt intresse finns ju inte kring frågan.

**

Vad gör Parmas försvar i Rom? Vucinics sista mål (4-0) kändes bara patetiskt. Varför kan de inte spela så mot oss? Alltid kul att få se Esposito även om det är alltför sällan. Nu fick han åtminstone en assist under sina tjugo minuter.

**

Förstår inte riktigt hur Ancelotti tänker. Det står 0-0 i en match som Milan ska vinna. Han har redan fått ta ut Seedorf på grund av skada. Under halvtid tar han risken att göra båda sina byten, vilket alltså innebär att om någon mer gubbe går bort sig får han spela 10 mot 11. Ok, tänker man, det är väl skönt att han har lite guts och kan ta den risken. Men vad var det för killar som kom in då? Rivjärnet Ambrosini och Kakás brorsa, försvararen Digao som gör Serie A-debut. Inga spelare som gör anfallet vassare direkt.

Så där står Milan med ett halvt juniorlag och i övrigt brist på offensiva nyckelspelare (Pato undantaget) och har 45 minuter på sig att avgöra. Lazio tar ledningen efter en listig framspelning av Rocchi till den coole Bianchi och vips, man är på väg mot ännu ett hemmafiasko. Nu räddas dagen ändå eftersom domaren blåser straff på en kampsituation i straffområdet mellan Behrami och Kaladze. Och därmed har Lazio fått två nästan identiska straffsituationer emot sig på San Siro i år. Nå, det blir ändå 1-1 och jag undrar hur Ancelotti kan sjabbla bort poängen på det där sättet när hans lag i nästan två år inte har fått vara med om en titelstrid. Känner han sig inte pressad? Varför fick inte Inzaghi sina 20 minuter (eller 45 om det nu måste vara två i halvtid)? Det var Lazio och inte Cremonese han mötte.
Nu tror jag i och för sig att Milan fortfarande är favoriter till fjärdeplatsen, men man gör det inte lättare för sig. Fyra oavgjorda på de fem senaste nu… Tur att Fiorentina ser mänskliga ut.

**
Det ligger lite i luften att Inters första förlust kan komma imorgon. Det har varit så mycket snack om alla domarfördelar att det känns som en tidsfråga innan de råkar på en sån där match där allt blir omvänt. Och vad vore mer typiskt om det skedde just i en het kvällsmatch på San Paolo? Vi minns ju hur det gick för Juventus där senast.