Nando Torres har inte avgjort något

Den mest grundläggande utgången blev precis som jag hade väntat mig.

Men inte på sättet som jag hade misstänkt. Inte riktigt. Därför känns det också mycket mindre bittert än vad jag hade räknat med att det skulle göra. Onödigt? Ja, som fan. Men det svider inte.

För Barcelona fick ett utgångsläge som jag inte trodde att de skulle få. Relativt tidig 1-0-ledning, en utvisning på John Terry och 2-0.

Mycket talar för att 2-0 i halvtid hade så gott som säkrat segern. Ramires mål tillkom under en period då Barcaspelarna förmodligen hade tappat koncentrationen och trodde att allt var så gott som klart. Jag inbillar mig att man funderade på om man bara skulle spela av matchen eller göra en klassisk 6-0-demolering som de har vant sig vid att göra på Camp Nou under Pep Guardiola.

Då kom det där målet från ingenstans, även om man knappast kan kalla det för tur. Det var Lampard som än en gång imponerade med sin spelförståelse.

Men där Barcelona verkligen föll på otur i första matchen, föll man på oskicklighet i denna. Man fick alltså nästan allt med sig - utöver Valdes knockout på Pique - och kunde ändå inte besegra Chelsea på hemmaplan. Fair game. Jag må vara bitter över att detta Chelsea faktiskt är i final i Champions League. En praktsensation om vi bara går tillbaka två månader i tiden. Men att de går vidare efter den här returmatchen på det sätt som de gör får mig mest att fundera på mer stora frågor kring fotboll, fotbollshistoria och FC Barcelonas senaste era i den.

Okej, "bara" 2-1 i halvtid. Ett psykologiskt knäck precis innan paus.

Men världens bästa lag med en man mer på hemmaplan ska klara av att göra mål på 45 minuter.

Världens bästa lag har vetat om hur matchbilden skulle se ut i flera veckor. Såvida man inte kallt räknade med att vinna första mötet och få spela mot desperata motståndare.

Ändå hade man ingen Plan B. Man misslyckades åter precis som man gjorde mot Inter för två år sen. Det håller inte. Om man kan peka på ett tillkortakommande för det här lagbygget så måste man också ifrågasätta deras status fotbollshistoriskt.

När de vann Champions förra säsongen antydde jag att man kanske ska värderas högre än det andra storlaget som jag har fått uppleva under min fotbollslivstid - Arrigo Sacchi/Fabio Capellos Grande Milan från det tidiga 90-talet. Jag menade att de var ungefär lika dominanta, men gjorde det på ett sätt som tidigare inte verkar ha gått - utan särskilt mycket cynism och "destruktivitet". Jag talade i förenklade termer för övrigt, men i alla fall; FCB hade visat att man kan spela vacker fotboll och ändå vara överlägsen.

Nu är jag beredd att omvärdera. Tanken finns i alla fall. Tänk om detta Barcelona i princip bara klarar av att dominera och vinna när man redan har övertaget?

Okej, man har vänt i matcher mot Arsenal och Real Madrid, men det kanske har haft att göra med hur dessa lag varit klart sämre motståndare än Inter 2010 och Chelsea 2012.

Hur man hade klarat sig om man hade hamnat i underläge mot Man United i finalerna 2009 och 2011 kan man med facit i hand verkligen fundera på.

När Grande Milan verkade var jag för ung för att kunna analysera sånt. Men jag var tillräckligt gammal för att veta att det inte fanns några direkta svagheter i det laget. Det hände då och då, ytterst sällan, att man förlorade en fotbollsmatch. Men det finns inga konkreta svagheter. Det verkar just nu som att Barcelona bara inte klarar av att låsa upp ett bra lags kompakta försvarsspel.

Det hade jag kanske inte skrivit om Leo Messis straff gått 5 centimeter längre ner. Men det hade inte varit mindre sant för det.

Det är för mig en självklarhet att det är ett av efterkrigstidens fem bästa lag, men just nu känns det som att det definitivt inte är nummer ett.

* * *

Sist men inte minst... Och den här åsikten står jag för fullt ut... De journalister som skriver saker som att Fernando Torres fick någon slags "revansch" igår och att han "avgjorde" matchen står för ett pinsamt uttalande. Låt det stå klart att han inte avgjorde någonting alls. Han satte spiken i kistan under den sista minuten. Hans bedrift är mindre värt än hockeyspelaren som rullar in en puck i öppen bur. I en hockeymatch är det betydligt lättare att göra mål. I fotboll är slaget redan kört när det återstår en dryg minut innan domaren ska blåsa av matchen. Om han ska vara hjälte för att han gör mål när han är tokren med Victor Valdes, då är han rimlige också en spelare av samma klass som en pojklagsspelare som slängs in i matchen i brist på friska spelare.

Prognos: De åker ur ikväll

Jag raljerade lite med statistiken och 20%, men det är nog någonstans där sannolikheten för ett Barcaavancemang ligger ikväll. Förlusten mot Real var nämligen bland det sämsta jag sett med Barca under Guardiola. De var överlägsna mot Chelsea, men mot Real var man bara ett halvhyggligt lag som möjligen inte borde ha förlorat, men något tryck blev det aldrig riktigt mot Casillas. Och att man sen envisades med att skicka bollarna till sopan på vänsterkanten (den där Eric Abidal var ingen dum vänsterback, han, trots allt)

Om det sen är början på slutet eller inte vet jag inte. Det kan låta galet att ett lag går från världens bästa till föredettingar på bara några dagar, men det kan vara en formdipp som vara säsongen ut, varefter man inte orkar hålla samma nivå ännu en gång nästa säsong, vilket hade varit normalt även om de hade försvarat sin CL-titel.

Sen kan det alltid komma en sån där favoritkäftsmäll a la 5-0 mot Real på Camp Nou i november 2010, men jag skulle satsa väldigt mycket på ett Chelseaavancemang. Känner på mig att de kommer att göra ett mål, och i nuvarande form kan jag inte se tre bollar inne för FCB.

20%

Lista över alla inledande semifinalmatcher i Champions Leagues historia (alltså exklusive den ädla Europacupen som varade fram till 1991/92, samt de två första säsongerna som hade ett annorlunda format fram till finalspel) där ett hemmalag har vunnit matchen:

1995-96    Juventus - Nantes  2-0
1996-97    Borussia Dortmund  - Manchester United 
1997-98    Juventus - Monaco  4-1
1997-98    Real Madrid - Borussia Dortmund  2-0
1999-00    Valencia - Barcelona  4-1  
1999-00    Real Madrid - Bayern München 2-0 
2002-03    Real Madrid - Juventus  2-1    
2003-04    Monaco - Chelsea  3-1  
2004-05    Milan - PSV Eindhoven  2-0  
2005-06    Arsenal - Villarreal  1-0   
2006-07    Manchester United - Milan  3-2
2006-07    Chelsea - Liverpool  1-0    
2008-09    Manchester United - Arsenal 1-0
2009-10    Bayern München - Lyon  1-0
2009-10    Inter - Barcelona  3-1   

Och de gånger det förlorande laget lyckades vända i returen på hemmaplan:

2002-03    Juventus - Real Madrid  3-1 (4-3)
2006-07    Milan - Manchester United 3-0 (5-2)
2006-07    Liverpool - Chelsea  1-0 (1-1)

Alltså har det bara tre av femton gånger hänt att ett lag överhuvudtaget lyckats vända på en förlust i returen av en semifinal.

Det stöder min tidigare misstanke om att det inte alls är så fördelaktigt att avsluta på hemmaplan, som experter hävdar att det är.

Visserligen finns det statistik som visar att laget som avslutat på hemmaplan ofta har gått vidare, men det grundar sig ofta på resultat från alla slutspelsmatcher, vilket alltså inkluderar åttondelar, där grupvinnandet lag (i regel det bättre laget) avslutar på hemmaplan, vilket gör att deras fördel till större del handlar om att de helt enkelt är bättre fotbollslag.

Alltså har Real Madrid och Barcelona historien emot sig när de den kommande veckan ska försöka vända på underläge mot Bayern respektive Chelsea.

Men det allra roligaste utifrån Barcaperspektiv är väl att det bara hänt en gång tidigare att ett lag åkt ut i semifinalen efter att ha vunnit första mötet med 1-0 - som Chelsea gjorde i onsdags - och det är just Chelsea som för fem år sen vann första mötet mot Liverpool, för att sedan förlora med 0-1 i returen och förlora även det efterföljande straffsparksavgröandet.

Jag tror dock inte att just sådana historiska fiffigheter spelar någon roll för det som händer nu. Det gör däremot 15-3 till det vinnande hemmalagets fördel. Det är helt jävligt pressande att behöva vända på ett underläge i en semifinal. Allt talar för att det psykologiskt är lättare att gå in i en returmatch och "bara" behöva hålla ut i 90 minuter. Dessutom tillkommer bortamålsregeln som en extra fördel.

Om man sen ska undersöka fakta om hemmafördel för just semifinalspel?

Av totalt 34 semifinaldubbelmöten har laget som avslutat på bortaplan vid 18 tillfällen också gått vidare.

Eller 51,4%.

Take that, experter.

Flyt, kredibilitet och fotbollsandar

Såklart.

Jag trodde att jag var bara paranoid. Tänkte saker som att "om jag inte hade brytt mig så hade jag sett Barca som solklara favoriter".

Orkar inte ens analysera vad matchens utgång säger om mina föraningar, men jag blev mäkta irriterad.

Inte fullt lika irriterad som när Barca fick sina två straffar mot Milan.

Men, nej... Jag kan bara inte fatta hur mycket flyt ett och samma lag kan ha under en sån kort period.

Okej, det är inte bara flyt. Det kan vem som helst se. Att kicka Andres Villas Boas gjorde susen.

Men ända sen returen mot Napoli och framåt har det varit en stor gåva från Gud till Chelsea.

Det är bara för jävla typiskt att året då de till slut helt tappar sin status som ett lag att frukta, vinner de Champions League efter att ha varit ute redan i åttondelen, och slipper därmed det där med att missa att kvala in till nästa säsong som ligans femte- eller sjättelag. Vilket hade betytt sjukt mycket under sommarens transferfönster.

Kanske, kanske, blir det inte av att de verkligen vinner hela skiten, men det är svårt att tänka sig annat när man får med sig allt annat.

Tyckarna kan sitta och orera om deras fantastiska försvarsspel, men vi alla vet att det hade låtit helt annorlunda om Sanchez lobb gått fem centimeter lägre... Om Cesc Fabregas inte fått felträff framför öppet mål... Om Pedros placering mot stolpen gått några centimeter mer åt vänster... Om Sanchez haft bättre balans för att skjuta in sitt andra kanonläge.

Man är inte världens bästa försvar om man släpper till fem rejäla målchanser (lägg till Puyols nick som kan skrivas på Chechs konto).

Försvarsspelet var bra sett över hela matchen, men det såg inte ut som det gjorde med Milan på San Siro nu senast.

Jag utgår hursomhelst från att Chelsea tar sig till final. Först där hoppas jag att mardrömmen får ett stopp.

Spelar Barca som igår kommer de att vända på det. Men något säger mig att det inte blir riktigt så. Det fanns en Chelseakänsla hela tiden och efter första mötet har den bara förstärkts. Det sved för dem senast, och nu måste det svida för Barcelona. Fotbollen är rätt bra på att jämna ut saker. Bara det att Barca håller på att göra verklighet av planerna att som första lag på 22 år försvara sin titel som Europamästare gör att de åter kan få det mesta mot sig i returen.

Det är inte att jag inte kan se dem göra mål. Det är att jag känner på mig att Chelsea kan göra ett. Minns hur mycket trubbel Milan ställde till med på Camp Nou...

Rule Östergötland

Fick en ordentlig chock, följt av en fnissattack när jag under lunchen kollade gårdagens resultatbörs på Livescore. Åtvidaberg 6 -1 Gefle.

Roligt på flera nivåer. Det var ju redan en händelse att Åtvid gjorde fyra "baljor" borta mot Örebro i premiären. Aftonbladets Robert Laul kom då med mantrat "kommer Åtvidaberg att överhuvudtaget att tappa poäng den här säsongen?". Efter att ha tagit reda på att de inte direkt gjorde något revolutionärt mot ÖSK förstod jag inte riktigt innebörden. Det kanske bara var ett sätt att uttrycka förvåning över en stark seger för ÅFF.

Det blev till just en mantra efter att ÅFF stod som hundraprocentigt även efter den andra omgången. Det satt långt inne den gången. Frisparkskonst i slutminuterna.

När då det hela förlängs med en tredje raka seger är det ännu mer av en grej. Såvida inte Häcken slår Mjällby med 3-0 i sin match kommer ÅFF att ha lett Allsvenskan hela säsongen.

Och så att det är med 6-1. Kontrasten mellan en rejäl utklassning och den självklara frågan "kan de göra det en gång till?" är skön.

Och så den sista aspekten, att detta 6-1 kommer mot GÄVLE. Laget som i flera år har symboliserat dödgrävarfotboll i Sverige och som mycket riktigt även den här säsongen bara hade ett insläppt mål på de två första matcherna.

Det ska till en hel del för att tabellen ska se ut på samma sätt efter att omgången är färdigspelad, därför har jag varit extra motiverad för skärmdumpen ovan. Fortfarande ÖSTGÖTSK serieledning i Allsvenskan. Stort. Jag skulle kunna referera till helhetsbilden av Allsvenskan, yttre trender, och skoja om att efter skånsk dominans de senaste åren (guld för MFF och HeIF) kommer Östergötland nu att ta över.

Men dum är jag inte. Just Åtvidaberg kommer ändå att bli fascinerande att följa (i den mån en sån som jag kan säga det).

Att IFK går som tåget är inte så värst fascinerande. Bara jävligt coolt.