9. Ryssland
Rysslands tidiga sorti var den största överraskningen efter guldfavoriten Hollands fiasko - och då klart större om vi ser till hur allt såg ut inför den sista matchen. Också lite synd, i och med att vi hade kunnat få en match som Ryssland-Tyskland i kvartsfinalen... Väldigt "sexigt" som man brukar säga numer.
Men för mig personligen också lite kul. Jag har aldrig gillat Hiddinkhajp av olika slag och störde mig därför lite på Ryssland för fyra år sen, trots att de gick långt väldigt välförtjänt.
När man nu försökte köra lightvarianten blev det alltså fiasko. Liksom för 2,5 år sen när Hiddink själv misslyckades att ta landet till VM i Sydafrika.
Någon chock är det kanske inte. Ett ojämnt lag som Ryssland vet man aldrig var man har. Samtidigt känns Grekland som det mest passande motståndet för ett Hawaiilag (de har inte tillräckligt mycket kvalitet framåt för att straffa ett dåligt försvarsspel), och lyckas man inte göra ett mål på en hel halvlek mot grekerna, då finns det inte så mycket att snacka om.
Sen var matchstället sjukt fult. Eller, kanske inte sjukt fult. Men rätt fult. Guldmönster är guldmönster och i övrigt kändes det omotiverat med helrött och en sån där fejkretrodiagonal som alla ska ha nuförtiden.
Siffror:
1 seger
1 oavgjord
1 förlust
5 gjorda mål
3 insläppta mål
torsdag 26 juli 2012
onsdag 25 juli 2012
Kanske det bästa av de som åkte tidigt
10. Kroatien
Sedan VM-bronset för 14 år sen (glöm dock aldrig att laget egentligen var bättre två år innan, men fotboll är fotboll) har Kroatien bara en gång lyckats ta sig vidare från ett gruppspel i ett stort mästerskap och det blev inte annorlunda den här gången.
Man kan tycka att de förtjänade bättre. De tog trots allt fyra poäng och frågan är om något lag fick den blivande mästaren Spanien att se så tam ut som Bilics mannar gjorde i gruppavslutningen. Som bekant var det ju också oerhört nära att man vann just den matchen.
I slutändan gick båda lagen som kom före i gruppen till final, vilket förmodligen lär föranleda en argumentation om att Kroatien hade gått vidare från vilken annan grupp som helst, men så kan man inte resonera i fotboll. Det var inget briljant lag, men hög lägstanivå, bra stöd från läktarna och en motsvarande krigarinstinkt på plan.
Siffror
1 seger
1 oavgjord
1 förlust
4 gjorda mål
3 insläppta mål
Sedan VM-bronset för 14 år sen (glöm dock aldrig att laget egentligen var bättre två år innan, men fotboll är fotboll) har Kroatien bara en gång lyckats ta sig vidare från ett gruppspel i ett stort mästerskap och det blev inte annorlunda den här gången.
Man kan tycka att de förtjänade bättre. De tog trots allt fyra poäng och frågan är om något lag fick den blivande mästaren Spanien att se så tam ut som Bilics mannar gjorde i gruppavslutningen. Som bekant var det ju också oerhört nära att man vann just den matchen.
I slutändan gick båda lagen som kom före i gruppen till final, vilket förmodligen lär föranleda en argumentation om att Kroatien hade gått vidare från vilken annan grupp som helst, men så kan man inte resonera i fotboll. Det var inget briljant lag, men hög lägstanivå, bra stöd från läktarna och en motsvarande krigarinstinkt på plan.
Siffror
1 seger
1 oavgjord
1 förlust
4 gjorda mål
3 insläppta mål
onsdag 18 juli 2012
Hamréns ballongpys
11. Sverige
Vad kan jag säga om Sverige som inte redan har sagts?
De vek ner sig mot Ukraina och betalade ett högt pris för det. Tog tillbaka sin HEDER mot England men torskade ändå och var ännu längre borta från avancemang. Helt och hållet. Vann sen med 2-0 mot Frankrike. Låter kanon på pappret och Zlatans mål var gudomligt snyggt, men det går fortfarande inte att bortse från det faktum att det inte var en riktig tävlingsmatch för Sveriges del. Kanske hade man besegrat det numer karaktäristiskt loja Frankrike ändå, men det är inget vi kan veta. Det var en moralhöjare inför kvalet, inget annat.
Resultatmässigt var det den sämsta turneringen på hur länge som helst. Till och med i VM-90-fiaskot hade Sverige faktiskt chansen att gå vidare - till och med som grupptvåa, för den som vill invända att det inte finns någon "bästa-trea" i EM ännu - inför sista omgången, vid seger mot Costa Rica.
Detsamma gäller vad som var fallet i EM 2000 i Belgien-Holland. Där hade Sverige fortfarande en teoretisk chans att ta sig vidare i sista matchen mot Italien.
Allt får mig undra om det någonsin har hänt tidigare att Sverige åkt ur en turnering redan efter två matcher.
EM för fyra år sen var också en bättre turnering. Det är lätt att rekonstruera verkligheten och se det som resterna av Lagerbäcks bästa år i mitten av 2000-talet, men det var inte så vi kände efter den där härliga 2-0-vinsten mot Grekland, med Zlatans fenomenalt snygga mål. Inte heller efter Spanienmatchen där det var väldigt nära med ett välförtjänt kryss. Sen kom käftsmällen mot Ryssland. Totalt avklädda. Men att vi hade fått EM:s stora uppstickare i gruppen var inget att göra så mycket åt.
I slutändan var det väl Hamréns löjliga "shining"-bullshit som var den stora skillnaden mot tidigare. Sverige var då ibland otillräckligt, hade otur andra gånger, och åkte därför ut, under Lagerbäck och Söderberg. Men här bjöd man på flera mål. Skönt någonstans att den populistiska antilagerbäckismen fick sig ett törn i och med det.
Siffror:
1 seger
0 oavgjorda
2 förluster
5 gjorda mål
5 insläppta mål
Vad kan jag säga om Sverige som inte redan har sagts?
De vek ner sig mot Ukraina och betalade ett högt pris för det. Tog tillbaka sin HEDER mot England men torskade ändå och var ännu längre borta från avancemang. Helt och hållet. Vann sen med 2-0 mot Frankrike. Låter kanon på pappret och Zlatans mål var gudomligt snyggt, men det går fortfarande inte att bortse från det faktum att det inte var en riktig tävlingsmatch för Sveriges del. Kanske hade man besegrat det numer karaktäristiskt loja Frankrike ändå, men det är inget vi kan veta. Det var en moralhöjare inför kvalet, inget annat.
Resultatmässigt var det den sämsta turneringen på hur länge som helst. Till och med i VM-90-fiaskot hade Sverige faktiskt chansen att gå vidare - till och med som grupptvåa, för den som vill invända att det inte finns någon "bästa-trea" i EM ännu - inför sista omgången, vid seger mot Costa Rica.
Detsamma gäller vad som var fallet i EM 2000 i Belgien-Holland. Där hade Sverige fortfarande en teoretisk chans att ta sig vidare i sista matchen mot Italien.
Allt får mig undra om det någonsin har hänt tidigare att Sverige åkt ur en turnering redan efter två matcher.
EM för fyra år sen var också en bättre turnering. Det är lätt att rekonstruera verkligheten och se det som resterna av Lagerbäcks bästa år i mitten av 2000-talet, men det var inte så vi kände efter den där härliga 2-0-vinsten mot Grekland, med Zlatans fenomenalt snygga mål. Inte heller efter Spanienmatchen där det var väldigt nära med ett välförtjänt kryss. Sen kom käftsmällen mot Ryssland. Totalt avklädda. Men att vi hade fått EM:s stora uppstickare i gruppen var inget att göra så mycket åt.
I slutändan var det väl Hamréns löjliga "shining"-bullshit som var den stora skillnaden mot tidigare. Sverige var då ibland otillräckligt, hade otur andra gånger, och åkte därför ut, under Lagerbäck och Söderberg. Men här bjöd man på flera mål. Skönt någonstans att den populistiska antilagerbäckismen fick sig ett törn i och med det.
Siffror:
1 seger
0 oavgjorda
2 förluster
5 gjorda mål
5 insläppta mål
söndag 15 juli 2012
Halvdyr kalsongreklam
12. Danmark
Danmark är vårt grannland och har ett landslag som håller ungefär samma nivå. Så att försöka sätta sig in i hur danska supportrar känner sig kanske inte är så jättesvårt. Därför tänker man att det måste svida rejält att besegra Holland med 1-0 i en storturnering och ändå åka ut i gruppspelet, även om den sortin i sig var väntad.
Men i slutändan var det nog inte mer än rätt. Utifrån sina förutsättningar gjorde Danmark en jättebra insats. Hade lite flyt mot Holland, men segern var inte helt slumpartad. Man lyckades hålla den nederländska pressen under hyfsat bra kontroll. Mot Portugal var det ganska jämnt och även mot Tyskland lyckades man ta över stora delar av matchen. Sammantaget skulle man kanske ha haft två poäng sett till spelet i de tre matcherna. Det blev tre.
För mig är det mest intressanta att man har haft samma förbundskapten i över 10 år. Det är en lång, lång, tid i dessa sammanhang.
Annars var det Nicklas Bendtners höga kalsongböter som var en stor snackis.
Bojan Djordjic körde på sin populistiska bullshit i TV4-studion och fick medhåll av Henke Larsson. Huuur kan man ge 900 000 euro i böter och samtidigt vara så mjuka mot rasism? Vad tänker GUBBARNA med?
Tja, med hjärnan.
Att man ger den typen av böter för en reklamkupp beror på att pengar faktiskt har ens tor betydelse i det fallet.
Det har det inte när vi talar om rasism. Att säga att det här är äpplen och päron är en rejäl underdrift. Det är helt olika planeter.
Uefa har svårt att stävja rasism på läktarna eftersom rasisterna som ropar inte gör det på grund av pengar.
Nicklas Bendtner drar ner sina shorts för att exponera kallingar, för att folk ska se dem och köpa dem. Där handlar allt om pengar, och om Uefa utdelar tillräckligt höga böter, då finns det inte längre några incitament för reklamkupp. Vill kalsongtillverkaren exponera sin produkt så får de göra som Castrol, McDonald's och alla andra företag.
Siffror
1 seger
0 oavgjorda
2 förluster
4 gjorda mål
5 insläppta mål
Danmark är vårt grannland och har ett landslag som håller ungefär samma nivå. Så att försöka sätta sig in i hur danska supportrar känner sig kanske inte är så jättesvårt. Därför tänker man att det måste svida rejält att besegra Holland med 1-0 i en storturnering och ändå åka ut i gruppspelet, även om den sortin i sig var väntad.
Men i slutändan var det nog inte mer än rätt. Utifrån sina förutsättningar gjorde Danmark en jättebra insats. Hade lite flyt mot Holland, men segern var inte helt slumpartad. Man lyckades hålla den nederländska pressen under hyfsat bra kontroll. Mot Portugal var det ganska jämnt och även mot Tyskland lyckades man ta över stora delar av matchen. Sammantaget skulle man kanske ha haft två poäng sett till spelet i de tre matcherna. Det blev tre.
För mig är det mest intressanta att man har haft samma förbundskapten i över 10 år. Det är en lång, lång, tid i dessa sammanhang.
Annars var det Nicklas Bendtners höga kalsongböter som var en stor snackis.
Bojan Djordjic körde på sin populistiska bullshit i TV4-studion och fick medhåll av Henke Larsson. Huuur kan man ge 900 000 euro i böter och samtidigt vara så mjuka mot rasism? Vad tänker GUBBARNA med?
Tja, med hjärnan.
Att man ger den typen av böter för en reklamkupp beror på att pengar faktiskt har ens tor betydelse i det fallet.
Det har det inte när vi talar om rasism. Att säga att det här är äpplen och päron är en rejäl underdrift. Det är helt olika planeter.
Uefa har svårt att stävja rasism på läktarna eftersom rasisterna som ropar inte gör det på grund av pengar.
Nicklas Bendtner drar ner sina shorts för att exponera kallingar, för att folk ska se dem och köpa dem. Där handlar allt om pengar, och om Uefa utdelar tillräckligt höga böter, då finns det inte längre några incitament för reklamkupp. Vill kalsongtillverkaren exponera sin produkt så får de göra som Castrol, McDonald's och alla andra företag.
Siffror
1 seger
0 oavgjorda
2 förluster
4 gjorda mål
5 insläppta mål
lördag 14 juli 2012
Minus Sovjet
13. Ukraina
The Ukraine is weak. Ska vi sammanfatta det så? Svårt att sammanfatta, hursomhelst. Lite hemmaplanseffekt i första matchen, men det kanske mest berodde på Sveriges blekhet. Mot Frankrike mer eller mindre utspelade, och sen den svängiga matchen mot England där man utsattes för turneringens mest horribla domslut eller icke-domslut. "Inte lätt att se", kan man säga. I normala fall, ja, men i det här fallet hade Uefa satt in extradomare med just den uppgiften. Att extradomaren står fem meter från händelsen och ändå inte kan fatta det rätta beslutet är förmodligen dödsstöten för Platinis vilja att inte ha med målkameror. Om det är bra eller dåligt vet jag fortfarande inte, men jag uppskattar fortfarande själva idéen. Det finns ett djup i den världsbilden som vi tyvärr saknar här uppe i norr.
Nå, det blev alltså så att både Polen och Ukraina åkte ur redan i gruppspelet, precis som Österrike och Schweiz gjorde för fyra år sen. Vilket såklart är glädjande. Det visar att om man inte har kvaliteten, då går man inte vidare. Inga skumma hemmadomare som räddar festen. Till det kan vi lägga Belgien under EM 2000 och Sydafrika i VM 2010.
Det är på den nivån Ukraina ligger. Ett landslag som är bra nog för att då och då kvala in till ett stort mästerskap och någon gång ta sig vidare till en åttondel eller kvart. Därefter blir det stopp. Kanske lite märkligt med tanke på den långa fotbollstraditionen med Dynamo Kiev i spetsen, och att man till skillnad från det stora grannlandet i öst inte har hockey att konkurrera med.
Siffror:
1 seger
0 oavgjorda
2 förluster
2 gjorda mål
4 insläppta mål
The Ukraine is weak. Ska vi sammanfatta det så? Svårt att sammanfatta, hursomhelst. Lite hemmaplanseffekt i första matchen, men det kanske mest berodde på Sveriges blekhet. Mot Frankrike mer eller mindre utspelade, och sen den svängiga matchen mot England där man utsattes för turneringens mest horribla domslut eller icke-domslut. "Inte lätt att se", kan man säga. I normala fall, ja, men i det här fallet hade Uefa satt in extradomare med just den uppgiften. Att extradomaren står fem meter från händelsen och ändå inte kan fatta det rätta beslutet är förmodligen dödsstöten för Platinis vilja att inte ha med målkameror. Om det är bra eller dåligt vet jag fortfarande inte, men jag uppskattar fortfarande själva idéen. Det finns ett djup i den världsbilden som vi tyvärr saknar här uppe i norr.
Nå, det blev alltså så att både Polen och Ukraina åkte ur redan i gruppspelet, precis som Österrike och Schweiz gjorde för fyra år sen. Vilket såklart är glädjande. Det visar att om man inte har kvaliteten, då går man inte vidare. Inga skumma hemmadomare som räddar festen. Till det kan vi lägga Belgien under EM 2000 och Sydafrika i VM 2010.
Det är på den nivån Ukraina ligger. Ett landslag som är bra nog för att då och då kvala in till ett stort mästerskap och någon gång ta sig vidare till en åttondel eller kvart. Därefter blir det stopp. Kanske lite märkligt med tanke på den långa fotbollstraditionen med Dynamo Kiev i spetsen, och att man till skillnad från det stora grannlandet i öst inte har hockey att konkurrera med.
Siffror:
1 seger
0 oavgjorda
2 förluster
2 gjorda mål
4 insläppta mål
söndag 8 juli 2012
Minus Boniek
14. Polen
Vad kan jag säga om Polen egentligen? Ett anonymt landslag som spelade med glöd, men som inte räckte till. Än en gång. Sedan Polen återvände till den stora scenen efter många års uppehåll, alltså VM 2002 med ex-nigerianen Olisadebe som frontfigur, har det blivit sorti i gruppspelet varje gång man ställt upp. Vilket är en besvikelse med tanke på att man inte har fått det särskilt tufft i lottningen.
2002 var värst, då man delade grupp med Portugal, Sydkorea och USA. Fyra år senare var det Tyskland, Costa Rica och Ecuador. EM 2008 blev det Kroatien, Tyskland och Österrike. Och så nu "livets grupp" med Ryssland, Tjeckien och Grekland.
Som alla redan har förstått var det i premiären som man tappade allt. Det verkade ju inte som att det skulle kosta så värst mycket där och då, eftersom man skulle kunna besegra Tjeckien och på så sätt kunna tråckla sig vidare. Men det var verkligen där man gav bort allt. Att ha ledningen och få en utvisning på motståndaren - som är offensivt svaga Grekland - är väldigt svagt. Kan man inte få ut nåt av såna chanser, är det väl logiskt att man inte spelar kvartsfinal i ett EM.
Polens misslyckande säger också någonting om att vara värdland, men kommentarer på det sparar jag till nästa värdland.
Siffror
0 segrar
2 oavgjorda
1 förlust
2 gjorda mål
3 insläppta mål
Vad kan jag säga om Polen egentligen? Ett anonymt landslag som spelade med glöd, men som inte räckte till. Än en gång. Sedan Polen återvände till den stora scenen efter många års uppehåll, alltså VM 2002 med ex-nigerianen Olisadebe som frontfigur, har det blivit sorti i gruppspelet varje gång man ställt upp. Vilket är en besvikelse med tanke på att man inte har fått det särskilt tufft i lottningen.
2002 var värst, då man delade grupp med Portugal, Sydkorea och USA. Fyra år senare var det Tyskland, Costa Rica och Ecuador. EM 2008 blev det Kroatien, Tyskland och Österrike. Och så nu "livets grupp" med Ryssland, Tjeckien och Grekland.
Som alla redan har förstått var det i premiären som man tappade allt. Det verkade ju inte som att det skulle kosta så värst mycket där och då, eftersom man skulle kunna besegra Tjeckien och på så sätt kunna tråckla sig vidare. Men det var verkligen där man gav bort allt. Att ha ledningen och få en utvisning på motståndaren - som är offensivt svaga Grekland - är väldigt svagt. Kan man inte få ut nåt av såna chanser, är det väl logiskt att man inte spelar kvartsfinal i ett EM.
Polens misslyckande säger också någonting om att vara värdland, men kommentarer på det sparar jag till nästa värdland.
Siffror
0 segrar
2 oavgjorda
1 förlust
2 gjorda mål
3 insläppta mål
onsdag 4 juli 2012
Justice has been done
15. Nederländerna
Nederländerna är ett märkligt fotbollsland som inte gjorde entré i den stora världsfotbollen - sett med landslagsögon (i en era då europeisk klubbfotboll inte var lika global) - förrän 1974. Då dominerade man omgående under två mästerskap, varefter man åter föll i dvala av helt andra skäl, och återvände till den stora scenen 1988 för att vinna hela den EM-turneringen.
Vansinniga siffror.
Och trenden har i stort sett varit densamma sen dess. Okej, man har varit långt ifrån dominanta i många turneringar som man ställt upp i. Men när man väl har kvalat in så har man alltit tagit sig vidare.
We don't do crashing out of a tournament at group stage.
Ska vi åka ur så tidigt, då kan vi lika gärna stanna hemma. Som 1980, 1982, 1984, 1986 och 2002.
Det är egentligen inte så förvånande. Traditionellt sett har Holland spelat en sorts fotboll som inneburit att man har varit behövt vara överjävligt bra för att gå riktigt långt. Deras offensivt drivna fotboll med en något naiv syn på försvarsspel innebär att man kan köra över all motstånd som är sämre - till skillnad från en del andra jättar - till exempel Italien - som kan få det besvärligt mot vilket lag som helst; hamna i lägen där man helt enkelt har svårt att producera framåt, även om motståndet i det stora hela är mediokert.
Det är därför först när man stött på riktigt bra lag som man fallit. Låter som en självklarhet, men vi som har följt det här spelet vet att så inte är fallet. Många lag höjer sig tvärtom när de får möta de bästa.
Men nu blev det alltså ändring på det.
Jag borde ha vetat det. I flera år, mellan 2004-2011 eller så, höll jag fast vid att Holland inte är något bra landslag. Till slut fick jag ge mig och skriva upp laget som en kandidat till guldet. Och då kom det som jag indirekt hade varnat för hela tiden.
Det handlade mycket om otur, men sett til matchbilderna är det också ganska logiskt. Holland var inte särskilt bra mot Portugal, väldigt ojämnt mot Tyskland och ganska håglöst mot Danmark.
Nå, det är väl inte mer än rätt. Jag minns hur jag i juli 2010 såg ett av de mest missvisande slutresultaten i VM/EM någonsin. När detta Holland gjorde absolut ingenting utöver att nicka in en hörna på 90 minuter mot Brasilien, och ändå lyckas ta sig ifrån den matchen som segrare.
I det slappa fotbollsklimatet i media har detta inte riktigt erkänts. Man har valt att ta till klichéer och påstå att Holland gnetade sig in i matchen och vände heroiskt på underläge mot jätten från Sydamerika.
Inte Glenn Strömberg. Det gladde mig oerhört när jag under årets turnering hörde via hans kommentar att han fortfarande inte har glömt det som hände 2010. Glenn var tydlig redan då; han visste att den stora frågan efter den matchen var: Hur fan kunde Holland vinna den här matchen?
Den matchen, och en hel del flax med lottning och andra faktorer utanför deras egna angelägenheter gjorde att man nådde ända fram till final.¨
Visst kan man säga att man då till slut fick betala priset genom att ta den tredje silvermedaljen (fortfarande utan VM-guld), men det är inte förrän nu som jag ser att de på något sätt har betalat priset. Fotbollsgudarna brukar köra på balans. Även om inte ens de lär kunna balansera Chelseas grej med maximalt flyt i Champions 2012. Det skulle kräva att Chelsea åker ur Premier League.
Siffror:
0 vinster
0 oavgjorda
3 förluster
2 gjorda mål
5 insläppta mål
Nederländerna är ett märkligt fotbollsland som inte gjorde entré i den stora världsfotbollen - sett med landslagsögon (i en era då europeisk klubbfotboll inte var lika global) - förrän 1974. Då dominerade man omgående under två mästerskap, varefter man åter föll i dvala av helt andra skäl, och återvände till den stora scenen 1988 för att vinna hela den EM-turneringen.
Vansinniga siffror.
Och trenden har i stort sett varit densamma sen dess. Okej, man har varit långt ifrån dominanta i många turneringar som man ställt upp i. Men när man väl har kvalat in så har man alltit tagit sig vidare.
We don't do crashing out of a tournament at group stage.
Ska vi åka ur så tidigt, då kan vi lika gärna stanna hemma. Som 1980, 1982, 1984, 1986 och 2002.
Det är egentligen inte så förvånande. Traditionellt sett har Holland spelat en sorts fotboll som inneburit att man har varit behövt vara överjävligt bra för att gå riktigt långt. Deras offensivt drivna fotboll med en något naiv syn på försvarsspel innebär att man kan köra över all motstånd som är sämre - till skillnad från en del andra jättar - till exempel Italien - som kan få det besvärligt mot vilket lag som helst; hamna i lägen där man helt enkelt har svårt att producera framåt, även om motståndet i det stora hela är mediokert.
Det är därför först när man stött på riktigt bra lag som man fallit. Låter som en självklarhet, men vi som har följt det här spelet vet att så inte är fallet. Många lag höjer sig tvärtom när de får möta de bästa.
Men nu blev det alltså ändring på det.
Jag borde ha vetat det. I flera år, mellan 2004-2011 eller så, höll jag fast vid att Holland inte är något bra landslag. Till slut fick jag ge mig och skriva upp laget som en kandidat till guldet. Och då kom det som jag indirekt hade varnat för hela tiden.
Det handlade mycket om otur, men sett til matchbilderna är det också ganska logiskt. Holland var inte särskilt bra mot Portugal, väldigt ojämnt mot Tyskland och ganska håglöst mot Danmark.
Nå, det är väl inte mer än rätt. Jag minns hur jag i juli 2010 såg ett av de mest missvisande slutresultaten i VM/EM någonsin. När detta Holland gjorde absolut ingenting utöver att nicka in en hörna på 90 minuter mot Brasilien, och ändå lyckas ta sig ifrån den matchen som segrare.
I det slappa fotbollsklimatet i media har detta inte riktigt erkänts. Man har valt att ta till klichéer och påstå att Holland gnetade sig in i matchen och vände heroiskt på underläge mot jätten från Sydamerika.
Inte Glenn Strömberg. Det gladde mig oerhört när jag under årets turnering hörde via hans kommentar att han fortfarande inte har glömt det som hände 2010. Glenn var tydlig redan då; han visste att den stora frågan efter den matchen var: Hur fan kunde Holland vinna den här matchen?
Den matchen, och en hel del flax med lottning och andra faktorer utanför deras egna angelägenheter gjorde att man nådde ända fram till final.¨
Visst kan man säga att man då till slut fick betala priset genom att ta den tredje silvermedaljen (fortfarande utan VM-guld), men det är inte förrän nu som jag ser att de på något sätt har betalat priset. Fotbollsgudarna brukar köra på balans. Även om inte ens de lär kunna balansera Chelseas grej med maximalt flyt i Champions 2012. Det skulle kräva att Chelsea åker ur Premier League.
Siffror:
0 vinster
0 oavgjorda
3 förluster
2 gjorda mål
5 insläppta mål
tisdag 3 juli 2012
No Staunton, No Party
16. Irland
För oss 80-talister var nog Irland den största besvikelsen i årets EM, även om den var rätt dämpad med tanke på att vi inte väntade oss stordåd.
Det var lagets första EM sedan 1988, men i VM deltog man som bekant 1990, 1994 och 2002. Under hela 90-talet visade man att man är ett äkta mästerskapslag. Hade ofta svårt att kvalificera sig, men när man väl gjorde var på plats sålde man sig dyrt.
Många tycker säkert att det är skönt att det idag inte går att kriga till sig framgångar på samma sätt som man kunde då. Jackie Charltons Irland hade förmodligen köttat ner Del Bosques Spanien. Men i dagens fotboll får man stryk med 0-4.
På tretton VM-matcher under de där tolv åren förlorade Irland ynka tre matcher; 0-1 mot Italien i kvartsfinalen av 1990, 1-2 och 0-2 mot Mexiko respektive Holland fyra år senare. 2002 åkte man ju ur obesegrade efter straffnederlag mot Spanien.
På förhand trodde jag inte att man skulle ha någon chans. Men fick väl häftiga fantasier när Sverige-irländaren Philip O'Connor gästade Svenskafans Fan-TV och argumenterade för ett irländskt avancemang. Ouppdaterad som jag var tänkte jag bara på det gamla Irland och antog att man ändå skulle bjuda på en tuff match mot Spanien, kanske till och med vinna, och även få med sig något mot Italien.
Det var bättre förr. I alla fall för 20 år sen.
Siffror:
0 vinster
0 oavgjorda
3 förluster
1 gjorda mål
9 insläppta mål
För oss 80-talister var nog Irland den största besvikelsen i årets EM, även om den var rätt dämpad med tanke på att vi inte väntade oss stordåd.
Det var lagets första EM sedan 1988, men i VM deltog man som bekant 1990, 1994 och 2002. Under hela 90-talet visade man att man är ett äkta mästerskapslag. Hade ofta svårt att kvalificera sig, men när man väl gjorde var på plats sålde man sig dyrt.
Många tycker säkert att det är skönt att det idag inte går att kriga till sig framgångar på samma sätt som man kunde då. Jackie Charltons Irland hade förmodligen köttat ner Del Bosques Spanien. Men i dagens fotboll får man stryk med 0-4.
På tretton VM-matcher under de där tolv åren förlorade Irland ynka tre matcher; 0-1 mot Italien i kvartsfinalen av 1990, 1-2 och 0-2 mot Mexiko respektive Holland fyra år senare. 2002 åkte man ju ur obesegrade efter straffnederlag mot Spanien.
På förhand trodde jag inte att man skulle ha någon chans. Men fick väl häftiga fantasier när Sverige-irländaren Philip O'Connor gästade Svenskafans Fan-TV och argumenterade för ett irländskt avancemang. Ouppdaterad som jag var tänkte jag bara på det gamla Irland och antog att man ändå skulle bjuda på en tuff match mot Spanien, kanske till och med vinna, och även få med sig något mot Italien.
Det var bättre förr. I alla fall för 20 år sen.
Siffror:
0 vinster
0 oavgjorda
3 förluster
1 gjorda mål
9 insläppta mål
Euro 2012 slutsummering
Någon analys av turneringen som helhet orkar jag inte ta upp för tillfället. Det får komma indirekt genom korta genomgång av de olika lagen. Vi börjar från botten efter deras resultatbaserade ranking i årets turnering.
måndag 2 juli 2012
Erik Niva doesn't pay my bills
...Och han är inte längre min hjälte.
Han har bränt slut på krutet. Driver teser på ett påpassligt sätt. Är dryg. Är en av dem. Och är på så sätt lite passé.
Jag skulle nästan vilja gå så långt som att säga att man har mer vett att hämta av en skribent på Svenskafans.com än att läsa Erik Niva anno 2012.
Det är inte sant, men jag har precis nått stadiet då jag har förstått att han inte längre är vad han varit. Frustrationen har långsamt byggts upp och släpps loss när jag läser hans smörja till blogginlägg idag.
Är det jag som blir klokare för varje år eller han som blir dummare?
Nå, dum är fel adjektiv för att beskriva Erik Niva, men jag tror på allvar att the guy's finished. För 4-5 år sen hade han sakta men säkert blivit kanske Sveriges främsta fotbollsexpert om man talar fotboll i vidare mening. Nu är han inte mer än en vettig journalist.
Jag såg upp till honom. Nu är han bara en av medlöparna som var etablissemanget när han själv slog igenom.
Jag antar att om man får ryggdunkar varje dag i sitt liv i en femårsperiod så blir man slapp. Det hade jag också blivit.
Detsamma gäller egentligen Simon Bank. Men han har inte kört samma berg- och dalbana.
Det är bara så tröttsamt att se hur dessa herrar hela tiden anpassar sina åsikter efter en vilja att låta dem vara i samklang med slutresultatet av en fotbollsmatch, trots att resultatet så många gånger handlat om millimetersmarginaler.
Efter varje slutresultat har Bank och Niva ett svar. Du kommer aldrig se dem bara konstatera att fotboll är en sport där shit happens.
Bank och Niva är beredda att göra en 180 om den där bollen tar en centimeter till höger om stolpen eller inte. Deras beskrivningar av de olika matcherna i EM har ofta varit ett stort skämt. De söker sig ofta till ytterligheter. Italien måste ha världens strafftrauma för att göra storyn om en straffkamp mellan England och Italien mer laddad än vad den är.
För vad liksom?
Ja, Italien torskade tre raka straffnederlag under 90-talet, men gjorde upp med den bakgrunden efter en straffseger mot Holland i en av EM-historiens mest klassiska matcher år 2000.
Nästa gång de deltog i en straffsparksläggning efter det var år 2006. Då vann de VM.
Så exakt vad är det för trauma vi pratar om här?
Varje gång det är straffsparksläggning så kommer ett av lagen att torska. Det är fakta.
Att då mer eller mindre hävda att varje lag som någonsin torskat en straffsparksläggning (läs Är inte Tyskland) dras med ett strafftrauma är inte acceptabelt.
Jag antar att om någon skulle få för sig att konfrontera Bank om detta så skulle han bara komma med något pretentiöst alibisvar om att hela livet är en berättelse eller något, och att det är av estetiska skäl försvarsbart.
Nonsens.
Det är ändå inte just den typen av uttalanden som irriterar mig. Det handlar ju mest om lite förvridet fakta.
Men opportunismen... Att till exempel påstå att England aldrig hade kunnat vinna straffarna mot Italien, att antyda att de hade mer press på sig än Italien, är självbedrägeri.
Och Niva?
Ja, han hävdar idag att den här spanska upplagan är det bästa landslag som någonsin har funnits. Utan förbehåll.
Samme man som på frågan om vilken som är hans favoritmatch genom alla tider drar till med en som spelades 25 år innan han själv ens vad född. (Självklart instämmer Bank).
Samma Spanien som var en inskjuten straff från att åka ur i åttondelen av VM 2010.
Som var ett välskött friläge av Arjen Robben ifrån att förlora finalen i samma turnering.
Som var en rättdömd kroatisk straff från att åka ur årets turnering.
Som var en straffsparksläggning ifrån att åka ur semifinalen av årets turnering.
Jag menar inte att tesen är den dummaste som jag någonsin hört. Men den är inte välgrundad. Sådana saker häver man inte ur sig hursomhelst.
Vill man peka på tre raka stora titlar som argument, då är man fortfarande på SF-nivå.
Det är bara att inse att våra gamla hjältar inte längre är hjältar. Jag vet inte vem som är det. Kanske inte finns någon. Men det finns de som har mycket vettigare saker att säga än Bank och Niva. Jag kommer fortsätta att följa deras blogg och deras prat på tv. Men det gör inte dem unika.
Jag avslutar med ett exempel - i ett kommentarssvar - på vad som dagens Erik Niva ser som definierande för bra fotboll, och vill att läsaren läser det med ett bra minne av hur matchen igår utvecklades:
Är jag på riktigt? Är detta på riktigt?
Spanien vinner en EM-final med 4-0 – FYRA-NOLL!!!!! – och får ändå skit för att det inte "spelar roligt".
Vad hade varit godkänt? 8-0? Eller var felet de gjorde att de inte lät Italien börja med ett tremålsförsprång? Vilka tråkiga svin.
Han har bränt slut på krutet. Driver teser på ett påpassligt sätt. Är dryg. Är en av dem. Och är på så sätt lite passé.
Jag skulle nästan vilja gå så långt som att säga att man har mer vett att hämta av en skribent på Svenskafans.com än att läsa Erik Niva anno 2012.
Det är inte sant, men jag har precis nått stadiet då jag har förstått att han inte längre är vad han varit. Frustrationen har långsamt byggts upp och släpps loss när jag läser hans smörja till blogginlägg idag.
Är det jag som blir klokare för varje år eller han som blir dummare?
Nå, dum är fel adjektiv för att beskriva Erik Niva, men jag tror på allvar att the guy's finished. För 4-5 år sen hade han sakta men säkert blivit kanske Sveriges främsta fotbollsexpert om man talar fotboll i vidare mening. Nu är han inte mer än en vettig journalist.
Jag såg upp till honom. Nu är han bara en av medlöparna som var etablissemanget när han själv slog igenom.
Jag antar att om man får ryggdunkar varje dag i sitt liv i en femårsperiod så blir man slapp. Det hade jag också blivit.
Detsamma gäller egentligen Simon Bank. Men han har inte kört samma berg- och dalbana.
Det är bara så tröttsamt att se hur dessa herrar hela tiden anpassar sina åsikter efter en vilja att låta dem vara i samklang med slutresultatet av en fotbollsmatch, trots att resultatet så många gånger handlat om millimetersmarginaler.
Efter varje slutresultat har Bank och Niva ett svar. Du kommer aldrig se dem bara konstatera att fotboll är en sport där shit happens.
Bank och Niva är beredda att göra en 180 om den där bollen tar en centimeter till höger om stolpen eller inte. Deras beskrivningar av de olika matcherna i EM har ofta varit ett stort skämt. De söker sig ofta till ytterligheter. Italien måste ha världens strafftrauma för att göra storyn om en straffkamp mellan England och Italien mer laddad än vad den är.
För vad liksom?
Ja, Italien torskade tre raka straffnederlag under 90-talet, men gjorde upp med den bakgrunden efter en straffseger mot Holland i en av EM-historiens mest klassiska matcher år 2000.
Nästa gång de deltog i en straffsparksläggning efter det var år 2006. Då vann de VM.
Så exakt vad är det för trauma vi pratar om här?
Varje gång det är straffsparksläggning så kommer ett av lagen att torska. Det är fakta.
Att då mer eller mindre hävda att varje lag som någonsin torskat en straffsparksläggning (läs Är inte Tyskland) dras med ett strafftrauma är inte acceptabelt.
Jag antar att om någon skulle få för sig att konfrontera Bank om detta så skulle han bara komma med något pretentiöst alibisvar om att hela livet är en berättelse eller något, och att det är av estetiska skäl försvarsbart.
Nonsens.
Det är ändå inte just den typen av uttalanden som irriterar mig. Det handlar ju mest om lite förvridet fakta.
Men opportunismen... Att till exempel påstå att England aldrig hade kunnat vinna straffarna mot Italien, att antyda att de hade mer press på sig än Italien, är självbedrägeri.
Och Niva?
Ja, han hävdar idag att den här spanska upplagan är det bästa landslag som någonsin har funnits. Utan förbehåll.
Samme man som på frågan om vilken som är hans favoritmatch genom alla tider drar till med en som spelades 25 år innan han själv ens vad född. (Självklart instämmer Bank).
Samma Spanien som var en inskjuten straff från att åka ur i åttondelen av VM 2010.
Som var ett välskött friläge av Arjen Robben ifrån att förlora finalen i samma turnering.
Som var en rättdömd kroatisk straff från att åka ur årets turnering.
Som var en straffsparksläggning ifrån att åka ur semifinalen av årets turnering.
Jag menar inte att tesen är den dummaste som jag någonsin hört. Men den är inte välgrundad. Sådana saker häver man inte ur sig hursomhelst.
Vill man peka på tre raka stora titlar som argument, då är man fortfarande på SF-nivå.
Det är bara att inse att våra gamla hjältar inte längre är hjältar. Jag vet inte vem som är det. Kanske inte finns någon. Men det finns de som har mycket vettigare saker att säga än Bank och Niva. Jag kommer fortsätta att följa deras blogg och deras prat på tv. Men det gör inte dem unika.
Jag avslutar med ett exempel - i ett kommentarssvar - på vad som dagens Erik Niva ser som definierande för bra fotboll, och vill att läsaren läser det med ett bra minne av hur matchen igår utvecklades:
Är jag på riktigt? Är detta på riktigt?
Spanien vinner en EM-final med 4-0 – FYRA-NOLL!!!!! – och får ändå skit för att det inte "spelar roligt".
Vad hade varit godkänt? 8-0? Eller var felet de gjorde att de inte lät Italien börja med ett tremålsförsprång? Vilka tråkiga svin.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)