Cellino alwayz into somethin'

Jag fann honom hos svt, till slut.

Hybris i Piazza Snoka

Jag hade tänkt att nästa gång jag dammar av bloggen med något om IFK Norrköping så skulle det handla om guldet 2015. Invasion Malmö.

Det var trots allt något som var tvunget att beröras då jag ytterligare 1,5 år tillbaka i tiden hade kommit in på Peking i min sammanfattning av hur Allsvenskan borde se ut och hur jag ser på de olika klubbarna som jag känner eller tycker hör hemma där. Det blev ju så annorlunda.

Att gå tillbaka drygt tre år och läsa vad som skrevs då och tänka att två år därefter så blev Peking faktiskt svenska mästare igen... Ja, det är något som jag inte har gjort men jag vet ungefär hur tankarna gick och det vittnar om vilken fantastisk sensation 2015 faktiskt var. Något som jag verkligen var fast övertygad om att aldrig få uppleva.

Men... Den senaste veckan har det gått upp för mig att alla IFK-fans inte känner så. Någon vidare kartläggning finns förstås inte men att vissa har glömt förutsättningarna kring det faktum att IFK just nu är ett topplag i Sverige. Där jag ser det som en fantastisk prestation ser vissa andra det som givet.

Låt oss försöka sammanfatta kort vad som hände.

I oktober 2014 säkrade IFK det allsvenska kontraktet hemma på Parken efter att bland andra den omärkvärdige Emir Kujovic nätat mot ÖSK.

I april 2015 blir IFK sönderkontrat av Elfsborg på Parken och förlorar med 0-4. Krisen är tillbaka.

Bara ett par månader senare har man fått momentum och blivit ett topplag i Allsvenskan. Årets sensationslag.

Den 31:a oktober firar jag, andra vitblå själar, ledare och spelare SM-guld i Malmö.

Under vintern tappar vi Alexander Fransson från guldelvan till Schweiz och Al Hadji Kamara som på grund av tillståndet med hjärtat inte anses kunna spela för klubben mer.

2016 börjar halvdant men snart är vi tillbaka i toppform och Janne Andersson lämnar oss för landslaget.

Under sommaren försvinner ordinarie anfallsparet Emir Kujovic och Christoffer Nyman samt Arnor Traustasson från klubben. Samtliga absoluta nyckelspelare från guldelvan. Vid det här laget är även David Mitov Nilsson borta efter benbrott i april.

Jens Gustavsson kommer in och leder snart laget till en rad segrar som gör att vi på allvar kämpar om guldet mot Malmö FF tills vi någon gång under hösten hamnar för långt efter.

2017 blir lite av en repris av föregående säsongen. Halvdassig inledning följs av en rad segrar, bland annat 2-1 borta mot mästarna Malmö FF. Vi är tillbaka i toppen. Vi hinner även med en sunkig cupfinal uppe i Östersund.

Efter sommaruppehållet (där vi för övrigt tappat Bärkroth till Polen) förlorar vi tre raka matcher i Allsvenskan och åker ur den andra kvalomgången mot ett litauiskt gäng.

Där är vi nu.

I mina ögon har klubben presterat över förväntan bra efter guldåret.

I sociala medier däremot haglas det ilska mot Jens Gustavsson. Det börjar skrikas på förändringar. Även Hunt borde skämmas som en hund.

Vad missar jag?

Ska vi börja räkna med Europaplatser och guldstrid varje år?

Personligen hade jag varit halvnöjd med en tiondeplacering 2016. Det hade varit en ganska rimlig utgång med tanke på att guldet 2015 var en skräll och att vi visste att vi skulle tappa flera nyckelspelare som vi inte skulle kunna ersätta hursomhelst. Om den kommer i år istället är jag nöjd också.

I dagens fotboll krävs det ju mer än en sportslig framgång för att man ska etablera sig i toppen. IFK är ju uppenbarligen inte i en sits där vi som AIK, Malmö FF och i viss mån IFK Göteborg ska kräva topplaceringar. Vi har inte det kapitalet i form av ekonomi och publik. Det är inte som det var i mitten av 1900-talet eller 90-talet.

Någon kanske tycker att en bottenplacering är skandalöst och att jag är mesig om jag är nöjd med det. Men då får den tänka på att vi talar om Allsvenskan, inte de stora ligorna där tabellen är så tydligt skiktad. Flera svenska mästare har följt upp guldet med en placering långt nere i tabellen. 

Vi ska självklart satsa på Europaplatser och hoppas på det, men att se säsongen hittills som ett misslyckande och kräva Jensas avgång på grund av resultaten är orimligt.

Och då har jag ändå hela tiden varit skeptiskt till Jens Gustavsson. Anledningen är att han ger intrycket av att vara för snäll och mottaglig för mumbo jumbo från coachningsvärlden. Jag har varit väldigt orolig för att vi ska tappa stabiliteten helt under hans ledning.

Och kanske kommer det förr eller senare men hittills är hans resultat fullt godkänt.

Vi kan inte förvänta oss att hela tiden ha Sveriges hetaste tränare på tränarbänken.

Vi kan inte förvänta oss att slåss om guld varje år. Efter helgens svidande förlust mot AIK tyckte tydligen flera att det var fegt att åka till Solna och inte ge allt för seger mot ett topplag.

För den som tycker att det ser illa ut nu måste vara vettskrämd över det närliggande scenariot att även Ante Johansson och Daniel Sjölund är borta.

Då skulle vi kanske börja tänka på att säkra det allsvenska kontraktet snarare än att ropa efter huvuden för att vi "bara" ligger fyra i tabellen och åkt ut mot ett litet östeuropeiskt gäng i Europa.