torsdag 28 februari 2008

Korrigering

Bra koll av mig att tro att Barca - Valencia var en ligamatch.

Nu när jag ändå skriver kan jag skriva namnet på en gammal sköning från 90-talet så att ni läsare får minnas en del härligheter.

Francesco Baiano, när Foggia tog sig till Serie A 1991/92.

Hardcore Interista (ofrivilligt)

Varför känner jag mig som en ofrivillig försvarsadvokat till Inter? Inte ens efter ikväll när man fick ännu en liten fördel kan jag avstå från att ta Inters parti. Jag antar att det beror på hetsjakten mot Inter hela säsongen. De andra topplagens supportrar vägrar inse det uppenbara; att Inter är Italiens överlägset bästa lag. Liksom de ser dagens händelse i ljuset av tidigare situationer, försvarar jag Inter i ljuset av tidigare anklagelser. Det stör mig att ingen kan visa lite civilkurage och säga sanningen om Empolimatchen, för att ta ett exempel.
Det är därför som jag har svårt att avstå från fokus på omständigheter som egentligen inte ursäktar den felaktiga utvisningen på Mexes. Som att Inters uppställning var märkligt svagt för att vara den till seriefinalen. När senast såg man Figo, Vieira och Crespo samtidigt på plan hos Inter? Har det hänt den här säsongen? Sen är ju mittbacksparet borta. Ändå var man sådär 5 cm från att ta ledningen på Crespos cykelspark i första halvlek. Roma hade en period i början av andra halvlek, men man hjälptes också av Maxwells skada.
Hursomhelst, domarskandal eller inte, relevant eller inte, Roma hade aldrig hunnit ikapp ändå. Jag har egentligen svårt för att se något annat lag vinna serien än Inter i år, men kanske, kanske om Milan hade varit laget att stå sex poäng bakom Inter hade det gått. Roma klarar inte av att leverera på löpande band. Jag står för min sågning förra veckan.
Bottenstriden börjar kanske klarna en aning. Empoli och Siena går över förväntan, medan Catania "äntligen" börjat ramla ner dit de egentligen hör hemma med den spelartrupp och den tränare de har. Livorno har haft en väldigt tuff schema och är mer svårtippat. Övriga som inte nämnts verkar tillräckligt säkra. Men jag kommer aldrig att glömma detta som Siena utsatt oss för ikväll. Det blir nästan så att de får gå med i revansch/hat-listan.
Genoa fortsätter att imponera. På söndag möter de... Just det.
Annars är det mest anmärkningsvärda det som hände på Camp Nou för några timmar sen. Skumt att Valencia kunde släppa det där, men 1-1 är ju trots allt en framgång för Valencia och en miss av Barca i kampen om titeln.

tisdag 26 februari 2008

23-24/2

Notervärda händelser under fotbollshelgen i Europa:
* Juventus fortsätter att använda Calciopoli som ett medel för att få nya fördelar i gengäld. Det som andra klubbar accepterar vecka in och ut beskrivs av Juventus fans och numer även ledning, i sann offermentalitetsanda, som enorma orättvisor. Och eftersom minnet är kort inom fotbollen har alla glömt att redan i första matchen fick Juventus genast ett skämt till straff mot Livorno under en period när man låg riktigt illa till.
* Fiorentina som hjälpts av Milans oavgjorda matcher mot Livorno och Parma ser nu ännu mer hjälplösa ut i kampen om fjärdeplatsen. Anledningen är Adrian Mutus skada. Rumänen kommer att vara borta i fyra veckor, och eftersom Viola inte är särskilt formstarkt, kommer nog racet i praktiken att avgöras någonstans då.
* Cagliaris väg mot räddningen är så gott som redan förlorad, men nu har man på fem matcher skrapat ihop 80% av hela höstens poängskörd, och hotar därmed att ge sig in i överlevnadskampen på allvar. Jag antar att klubben har ett beroendeförhållande till ödesmatcher. Där man tidigare har insisterat på att vägra alla chanser som fanns till en bekvämare tillvaro, har man nu gett sig fan på att skaffa nya chanser även när de inte borde finnas. Någon lugn sorti ska det inte bli här inte.
* Marco Borriello i delad skytteligaledning. Bisarr?
* Valencia fick ingen smickrande resultat med sig mot Recreativo Huelva, men 1-1 betyde ändå att Los Che är obesegrade fyra matcher i rad. Efter en katastrofal höst får det ses som en mindre framgång.
* För mindre än två veckor sedan skrev jag att Real Madrid har avgjort La Liga. Nu skiljer det två ynka poäng ner till Barca. Plötsligt är det bara Italien som har en färdig titelrace.

söndag 24 februari 2008

King Kev

Kevin Keegan håller på allvar att köra Newcastle ner till andradivisionen och jag kan inte låta bli att se det hysteriskt roliga i det.
När Keegan fick återvända till Newcastle som tränare efter tio år var experterna eniga om att det var ett nostalgiskt drag från klubbens ledning och att det kunde bara sluta som fiasko. Keegans rykte är den om praktexemplet på hur framgångsrika spelare inte nödvändigtvs blir framgångsrika tränare. Han är en av bara två engelska spelare som under de senaste 30 åren fått Ballon d'Or (vilket han fick flera gånger), men han floppade med både engelska landslaget och Manchester City. Ryktet säger också att hans tillkortakommanden beror på ett naivt sätt att se på fotbollen, en brist på organisation.
Men det finns en annan del av sanningen som många verkar ha glömt. Vad gjorde Keegan innan han tränare landslaget och Man City?
Jo, han tränare sitt kära Newcastle i mitten av 90-talet, klubbens största peroid på jag vet inte hur länge. Newcastle under de åren var ett offensivt lagmaskin som ständigt slogs om titeln. De yngre som minns de glada dagarna runt 2003 med Bobby Robson ska veta att Keegan överträffade detta. Hade det inte varit för Eric Cantona hade Newcastle idag haft en ganska färsk ligatitel att skryta med. Jag minns vintern 1996 när fransmannen hade återvänt från sin avstängning (karatesparken på Selhurst Park) och under en period gav Man Utd seger efter seger som den ende målskytten i raden av 1-0-matcher. Det var inte Arsenal eller Chelsea som tog kampen mot Man Utd om titeln, långt ifrån. Liverpool var aningen närmare men det var Keegans Newcastle som var huvudkonkurrenten. Naivt eller inte, tokoffensiven funkade då, men laget blev istället en sån där evig tvåan. Trots klassikern en kväll på St James' när Fergusons mannar mosades med 5-0.
Visst fanns det pengar i Newcastle då. Men det var Keegan som tog upp laget till Premier League och där blev det framgång direkt. Andy Cole som då var en doldis och inte en inköpt fixstjärna var målkungen. Och för det andra, det finns väl pengar i Newcastle även idag?

torsdag 21 februari 2008

Öppet

Jahapp. Det var ju ingen dålig miss av Adebayor på slutet. 1-0 där och Arsenal hade i mina ögon varit klara favoriter inför returen. Nu känns det fortfarande öppet, men viss fördel för Milan. Jag förstår som alla andra att 0-0 är MYCKET bättre än 1-1 från Arsenalperspektiv, men så som Milan brukar spela i avgörande matcher på San Siro behöver det inte betyda så värst mycket för Arsenal att göra mål där. Milan kan mycket väl göra två, eller tre.

En slutsats efter dagens match är att Milan visade potentialet att vinna turneringen igen. Var det nån gång deras svaghet skulle visa sig var det väl just mot pigga Arsenal på bortaplan. Nu hade man kanske sagt annat om Adebayor satt sin chans, eller om Rosicky funnits med på plan för att göra något bra av alla de farliga skottlägen som laget fick, men Milan lyckades ändå i stora delar av matchen att avväpna Arsenal. Och med tanke på att det saknas ett övermäktigt lag ute i Europa kan jag inte se vad det finns för annat lag mot vilka Milan har oddsen emot sig. Jag säger inte att Milan är nu favoriter, men det finns inte heller något uppenbart hinder.

onsdag 20 februari 2008

Bara Arsenal kan rädda Inter nu

Det är inte sant! Inter misslyckas igen. När de är som bäst i ligan går det bara sämre i Champions League. Ok, visst ska Liverpool ha en realistisk chans inför en åttondel mot Inter, men att de blåsvarta skulle vara så gott som borta redan efter första matchen hade jag verkligen inte räknat med. Materazzis utvisning (första gula kortet, vad var det för nåt?) var en nackdel förstås. Och sen följer det bara på saker som gör det hela till en sån otrolig händelse. Även Cordoba skadar sig, och trots bra försvarsspel matchen igenom kommer två mål under de sista fem minuterna. Förbannelse var bara förnamnet. Om det är nån tröts så trot jag att Liverpools försvar i år inte är lika starkt som tidigare, så en tokoffensiv i returen ger ju Mancinis mannar ett visst hopp. Men ärligt talat, för att det ska hända krävs det att Inter gör sin största match på jag vet inte hur länge. 20 år minst.
Nej, för Inter gäller det nog mest att hoppas på Arsenal nu. Att åka ur Champions tidigt för att se Milan åter lyfta bucklan kommer att lämna en bitter eftersmak på en annars fulländad säsong. Det bästa man kan hoppas på nu är att alla italienska lag åker ur i åttondelen, så vinner man ligan och det blir odiskutabelt att man haft den skönaste säsongen av alla konkurrenter.

måndag 18 februari 2008

Genua, Turin

Jag är inte särskilt förtjust i hypen kring Antonio Cassano. Han har varit en snackis hela hösten, och även under försäsongen. Det har stört mig att en spelare som hade två goda år i Roma behöver bara hoppa in i en match för att nämnas i landslagssammanhang, samtidigt som en massa målkungar i Serie A aldrig tycks få en ärlig chans av Lippi eller Donadoni. Hur mycket kan man leva på gamla meriter?
Men nu så. Killen har börjat göra en del mål och jag är en av de som såg hans briljanta föreställning i derbyt mot Genoa. Det var inte den tekniske och irationelle toppforwarden som jag såg, utan mer som en lugn och behärskad, och ja, även teknisk, ytter som ständigt slog perfekta genomskärare till den halvdåliga Maggio längst fram. Maggio brände allt men så i slutminuterna gjorde Cassano något så vackert att han kände sig tvungen att göra något bra av det.
Problemet är bara att målet var resultatet av ett katastrofalt försvarsspel av Genoa. Cassano dribblar förbi flera spelare till vänster, och lyfter elegant innåt där Maggio nickar bollen. Rubinho räddar och ramlar ner på marken, innan Maggio slår in sin egen retur. Det tar flera sekunder för honom att få iväg skottet i andraläget, men Criscito, Lucarelli och gänget står bara och stirrar, väntar på att han ska få iväg skottet, när de har all tid i världen att springa fram och blockera bollbanan. Och jag tänker på hur korkade fotbollsspelare verkligen är.
Men, men, det mest underbara var inte Cassanos läckerheter, utan stämningen på Luigi Ferraris. Så mycket betyder publiken för fotbollen. Tänk att det bara för 15 år sedan var det samma sak varje omgång och varje match. Detta kombinerat med att just den här arenan är en riktig fotbollsarena utan löparbanor OCH den klaustrofobiska känslan som många engelska arenor orsakar, och energiskt spel från båda lagen, gjorde matchen till något helt annat än den sömnpiller som Juventus - Roma var.
Jag har nog aldrig känt mig så besviken på Roma som nu. Inte ens efter 1-7-debaclet mot Man Utd. Det var något som man kunde skratta åt. Och det kändes som att det var något för Roma att ta lärdom av. Men varje gång man tror att giallorossi ska kunna vara med och utmana om titeln så sviker de. Det är ett klent lag som inte pallar trycket. Mancini känns bara jobbig med sin poser-"halsduk" och ojämna spel. Sälj honom. Det är ingen spelare för den som vill bygga ett lagmaskin. Och Taddei är överskattad. Det behövs nog också en riktigt bra anfallare för de gånger som det trots allt inte funkar att spela uan anfallare; när Totti är ur form. Det var inte att spelet mot Juventus var mer dåligt än andra fiaskon. Det blev bara droppen. Man ser det gång på gång och nu orkar jag inte mer. På den positiva sidan kanske lagt får köra på halvfart i ligan från och med nu, satsa på Champions istället.

torsdag 14 februari 2008

Jag öppnar för oregistererade användare att kommentera bloggen

Det känns i efterhand lite onödigt att indirekt föreslå att folk som vill kommentera bloggen ska skapa ett konto, så från och med nu är det avreglerat. Men de kommer ändå att granskas innan publicering.

onsdag 13 februari 2008

Cup of Nations

Jag skippade bronsmatchen mellan Ghana - Elfenbenskusten. Enligt vad jag har hört kom en flugsvärm som täckte hela arenan, ungefär som att höll på att snöa. Jag har ofta tänkt hur intressant det skulle vara att ta en kort resa till söder om Sahara i Afrika, men det där får mig att tänka om. Och stackars spelarna som tvingas spela i det tillståndet.

Nå, Egypten vann turneringen helt välförtjänt. Det var också något ovanligt. Egypten vann hela turneringen utanför den arabiska delen. Jag vågar inte säga om det var första gången, men i så fall får vi nog gå tillbaka väldigt långt tillbaka i tiden för att hitta en sådan prestation. Lika svårt som Egypten har haft det i VM-kvalen av nån underlig anledning, har de och alla andra nordafrikanska lag - varav flera under de senaste decennierna har varit kontinenters största - haft väldigt svårt att prestera utanför den egna delen av kontinenten. Omvänt har de utanför haft svårt att vinna i Nordafrika, även om en och annan medalj har erövrats.

Detta gör det ännu enklare för en gammal VM 90-grabb som mig att ta en förlust för Kamerun. Att Egypten vann i Ghana är bra för turneringen. Det blir inte samma uppdelning mellan norr och söder om Sahara i framtiden, förutsatt att det kan hålla i sig. Även Tunisien gjorde en beundransvärd insats i kvartsfinalen mot Kamerun. Men det var alltså de regerande mästarna som imponerade mest och försvarade titeln välförtjänt. Kontringsspelet mot Elfenbenskusten i semin var grym, och något liknande fick vi se i andra halvleken av finalen.

Nu undrar alla om Egypten kommer att kunna kvala till VM i Sydafrika. Det blir inte lätt i alla fall. Det afrikanska kvalet är betydligt tuffare än den europeiska, hur mycket de isolerade tyckarna fortsätter att tala om "orättvisan" i att Europa "bara" får 13-14 platser till slutspelet.

måndag 11 februari 2008

Milano

Inter fortsätter att imponera. Inte genom att spela bländande fotboll den senaste tiden, men genom att vinna. Nu blev det såklart en massa snack om att Cambiasso står en halvmeter i offside och frias. Med tanke på att de flesta propagerar för "hellre fria än fälla"-principen och att distansen ändå inte var solklar borde det inte bli sånt oerhört fokus, men men, det stör väl folk att Inter är så överlägsna, och det är aldrig dåligt när storlagens fördelar hårdbevakas. Men när det går bortom det rimligas gränser kommer det bara att trivialisera de värsta orättvisorna som vi sett tidigare och kommer att se i framtiden. Jag menar, hur kan ett lag som har fått fördelstämpeln på sig i en och samma match mot ett bottengäng få både en straff och en utvisning emot sig? För folk är väl medvetna om att det faktiskt hände under Inter - Empoli förra veckan?

Nå, det intressantaste är förstås om Inter kan gå en hel säsong utan förlust. Det skulle inte förvåna mig så mycket. Frågan är om det är så pass otroligt som många tycker att det vore. Det är inte sådär jättelängesen Milan gick igenom en förlustfri säsong, nån gång mellan dominansåren 1991-1994. Fast det var förstås före Bosman. Det fanns mer kontinuitet i fotbollen, och Europacupen drog inte lika mycket energi från lagen som Champions League gör numera. Och den petige kan påpeka att en Serie A-säsong var fyra matcher färre på den tiden.
Notervärt i övrigt:

* Fiorentina fortsätter att tappa mark i kampen att hålla undan för Milan som startat marchen mot fjärdeplatsen. Lite synd att en sådan outsider inte lyckas slå sig in framför de fyra stora. Men kanske har man sig själva att skylla, eller kanske gör jag en stor sak över att laget med stor otur föll mot Milan och inte lyckades slå Atalanta på bortaplan. Jag hade hursomhelst trott att man var kapabla att slåss om andraplatsen tillsammans med Roma. Om de inte ens kan ta fjärdeplatsen känns det som en missräkning.

* Slår över till TV4 Sport bara för att se en rödsvart spelare komma fram på högerkanten och drämma till bollen i nät bakom Manninger i Sienamålet. Vem fan var det? Favalli? Det visar sig vara en debutant vid namn Paloschi. Mycket snyggt, och mycket old school fotboll. Inte som dagens mesar som alltid söker enklaste möjliga läget innan de vågar skjuta.

* Juventus reser sig och slår Udinese borta med 2-1. Iaquinta av alla matchvinnare.

* Valencia vinner för andra omgången i rad! Det är närmare ett halvår sen det hände.

* Real Madrid har avgjort titelstiden.

* Sven-Göran Eriksson vinner mot Man Utd i derbyt med 2-1. På Old Trafford. Det är inte klokt hur den här gubben har förmågan att vinna matcherna med stort M. När han tog över England besegrade han Tyskland i München med 5-1, vilket låter sjukt än idag, och året därefter besegrades Argentina i VM. Nu tar han över City och vinner säsongens båda Manchesterderbys. Makalöst.

* Måste stolt konstatera att jag råkat missat resultatet på Chelsea - Liverpool. Jag har inte en blekaste aning om vad som har hänt i den matchen, så där har ni förklaringen om någon undrar varför jag inte har nämnt att Gerrard gjort hattrick på Stamford Bridge när Liverpool utklassat Chelsea på bortaplan.

onsdag 6 februari 2008

Kamerun vidare

Nå, det blev seger för lejonen.

Har man inte följt turneringen från början är inte engagemanget på top. Och det var det inte heller. Men nu fick jag lite smak för't, och kommer såklart att följa semin mot Ghana imorgon. Jag hade hellre sett en match mot Elfenbenskusten. De räknas som de nya kungarna av Afrika, och då vill jag ha ner dom. Precis som jag ville ha (och fick) ner Nigeria när alla började nonchalera Kamerun efter Nigerias relativa framgång i VM 94 och 98.

Det finns bara ett lag som får kallas för lejonen i Afrika.


I övrigt vill jag be om ursäkt för att ha skrivit Almerias namn fel flera gånger nedan. Det säger kanske en del om vad det är för doldisar som har rubbat Real Madrid och Valencia under loppet av sex dagar?

måndag 4 februari 2008

Trög helg för jättarna

Det blev en fotbollshelg där de flesta storlagen tappade poäng. Man United och Chelsea fick "bara" med sig 1-1 mot Spurs respektive Portsmouth borta. Real Madrid torskade 0-2 mot Almeira. Juventus fick bara 1-1 hemma mot mitt kära Cagliari och Roma åkte på däng borta mot Siena, 0-3.

Bara Arsenal och Inter vann. Barcelona och Liverpool har haft halvdan form länge, så deras bedrifter kan inte ses som delar av en och samma kategori.

Ett annat lag som vann var Valencia. 2-0 borta mot Valladolid. Och Almeiras seger mot Real Madrid räddar ansiktet lite i efterhand, angående förlusten förra veckan. Kommer blir mycket intressant att se hur man följer upp detta.

Annars har Afrikanska mästerskapet nått utslagsfasen. Ghana och Elfenbenskusten vidare. Jag har inte alls följt turneringen så långt, tack vare tidsbrist. Jag minns de roligare åren när Härenstam och Blohm körde sin grej på Eurosport, 2000 och 2002. Mycket fotbollsnörderi, och många observanta och sköna kommentarer av Blohm. Roliga dagar.

Nå, jag får åtminstone snegla lite på när lejonen tar emot Tunisien ikväll.