Costa Rica gör VM till VM, tysk repris, män mot pojkar

 Costa Ricas 1-0 med knappt tio kvar på klockan... Det är mitt VM. Den typen av ögonblick som bryter isen och samtidigt sätter slutpunkten. En lightvariant på Claudio Caniggias spik i Brasiliens kista på Delle Alpi för 32 år sene. 

Vissa tycker att VM handlar om 3-2. Det kallas "dramatiskt", men i min Italia 90-formade värld är det allt annat än dramatik. Den ständigt höjda insatsen är dramatik. Jag har ältat detta i hela den här bloggens historia men när det kommer praktexempel som vi alla nyss har tittat på kan det vara värt att observera för att sprida förståelse för sin sak.

Ett mål som räddar Costa Ricas anseende och slänger Japan rakt ner i skärselden, om inte helvetet.

Knappt tio timmar senare med slutresultat Spanien-Tyskland 1-1 står det klart att Japan behöver vinna mot Spanien för att vara säker på avancemang. En vinst som Spanien hade kunnat bjussa på om det inte innebar att de själva går miste om gruppsegern. Fyllekrogens mål för de för dagen helvita var därmed viktig i dubbel bemärkelse. Livsviktig poäng till egna laget och hinder för konkurrenten att köra biscotto i sista.

Tyskland bör därmed klara sig på seger mot Costa Rica. Liksom alla andra tror jag att de kommer att greja det men... Vi tänkte ju alla likadant för 4 år sen när de bara behövde seger mot ett halvkasst Sydkorea. 

Jag kanske inte tittar tillräckligt noga men där många verkar tycka att Tyskland visade på klass ikväll var min känsla att de ständigt var en hårsmån från den stora katastrofen.

De har inte varit usla i den här turneringen men världsmästarbra ser det verkligen inte ut. 

Dessutom är Manuel Neuer en klantskalle som lätt skulle kunna dra på sig en frilägesutvisning första tio mot Costa Rica. Det är på sin plats att ha reservationer inför den till synes givna tyska räddningen.

* * *

Grupp F levererade Marockos första VM-seger på 24 år. Eftersnacket handlar om att fler än bara vissa borde ha sett det komma med anledning av Belgiens uppenbara nedgång men jag vet inte... Det är inte lätt att bryta Europas dominans i VM och det finns många exempel på hur ett europeiskt lag med nedgående form ändå kunnat utnyttja sin rutin till att slå ned det unga fräscha från Afrika. 

När Marockos första mål blev bortdömt kändes det som att det var precis ditåt det barkade. Missad chans och den gamla vanliga utgången. Tack och lov blev det inte så. Ett märkligt insläpp av Courtois - turneringens bästa målvakt - följt av ett supermål. En stark och historisk seger för Marocko. För oss nostalgiker kan det ses som en revansch för förlusten mot Belgien i grupp F VM 1994.

En hint om att Kroatien - ett annat lag som tydligt är förbi sitt peak - skulle få käftsmäll av kanadensarna? 

Det verkade så första tio men timmen senare hade vi fått se nåt helt annat. Kroatien som tidigare ofta haft lite av en underdogstatus när de kunnat "göra något stort" gav tillbaka i omvänd roll mot uppstickaren Kanada. Det var män mot pojkar. 4-1 såg vi verkligen inte komma på förhand. 

Med det är jag nästan beredd att räkna in Kroatien i åttondelen men trots allt krävs det inte mycket för att de ska åka ut. En förlust mot Belgien och poäng för Marocko mot Kanada.

Hyperintressant avslutning på grupp F väntar.

Hittills det bästa VM:et sen 1998, frånsett VAR-straffarna.

Jag är klar nu, Mexiko går vidare tills Mexiko inte går vidare

 Ya Ali.

Det har gått över 24h nu. Det blev för mycket för att ens kommentera... Var börjar man?

Med Iran har jag alltid varit glaset-är-halvfullt-människa. 

Under våra sex VM, varav jag varit med om fem av dem, känner många av oss iranier att det är extremt befriande att bara vara där. Att kunna slåss på någorlunda lika villkor som alla andra. Utan sanktioner, utan interna stridigheter om vad som är bäst för Iran. Vi har alla samma mål och även om vissa av oss säkert är nationalistiska handlar det för de jag är med om att skänka glädje åt iranier jorden runt men framförallt folket i Iran som i 40 år levt från krig, hot om krig till sanktioner.

Bara vi är där är jag glad.

Och vi har aldrig gått därifrån poänglöst. Det betyder något för mig. Vi ristar in en pinne i maratontabellen. Bygger steg för steg.

1998 tog vi vår första seger i den historiska matchen i Lyon mot USA.

2018 tog vi vår andra seger och gjorde vårt bästa gruppspel någonsin med fyra inspelade poäng och ett mål från avancemang.

2022... Börjar vi med det största nederlaget någonsin. Tidigare var det sämsta 0-3 mot Nederländerna respektive 1-4 mot Peru. Men jag kunde tycka att jag hellre förlorar 2-6 än 0-3 eftersom vi inte brukar göra så många mål

Nu fick Mehdi Taremi - min favoritspelare - näta två gånger. För övrigt den förste iraniern att göra två mål i ett och samma VM.

Nu mot Wales tog vi vår första flermålsseger.

Och första segern mot Europeiskt motstånd. 

Taremis kompromisslösa kämpande som så ofta renderar i att han får ta smällar gav den här gången resultat inte i form av ett mål utan en utvisning på Wales målvakt Hennessey. 

När Rouzbeh Cheshmis skott hittade bortre gaveln var jag på min lunchrast i en korridor med mobilen i hand. Jag sprang och hoppade och dunkade näven i väggen. Med Rezaians 2-0 var det inget intensivt utan bara en lättnad och lycka som infann sig. Det kändes redan halvt klart så... Det var inte att en extrem oro släppte utan jag kände en slags tacksamhet över att det ibland faktiskt går vår väg. 

"Jag är klar nu". Det spelar ingen roll om vi åker ut och får stryk av USA. Vi har gjort vårt. Vi har skapat nya minnen och satt nytt standard. Back in the old country kan människor drömma om hopp för framtiden. Det kan hända bra saker för Iran.

Timmar senare kommer ändå den där känslan att vi har allt att förlora inför sista omgången. För första gången någonsin. Platsen är vår att förlora. Och USA ser bra ut mot England. Inte så effektivt men kommer till chanser och vårt försvar är tappert men bär inte på samma pondus som Englands. Det kommer att göra ont. Men, vem vet... Större under har skett. Vi kan på riktigt spela i en åttondelsfinal. Något som jag sedan 1998 tänkt borde komma snart men som alltjämnt förblir en fantasi. På tisdag kväll kan det bli verklighet. Det skulle bara vara lycka. En åttondel kan vi gott förlora utan att det rår mig i ryggen. Skulle det bli så blir det förmodligen mot Nederländerna... Ja, här dagdrömmer man...

* * *

Övrigt sen dess?

Grupp C levererar huvudingredienser för ett VM. Länder som tar nya kliv. Bra geografisk täckning. Ångestmatcher. Publikfest.

Saudi som ofta varit ett skämt till landslag spelar plötsligt som ett klasslag offensivt. 

Men mest glädjande är att deras fans totalt blåser Polen av banan på läktarna. En påminnelse om att vi är i Asien. De mindre namnstarka länderna från de forna kolonierna skapar villkoren. 

Efter Argentinas 2-0 mot Mexiko är det inte så mycket lättare att sia om hur den här dundergruppen kommer att sluta. Men allra mörkast är det för Mexiko som till slut bryter ett mönster. Sju raka åttondelar... Men någonstans måste man tänka att de rider ut stormen även den här gången. Tills Mexiko inte går vidare kommer jag tro att de kommer att gå vidare. Seger mot Saudi medan Polen tar ett desperat Argentina skulle vara en väg ut. Mer realistiskt än att man går om Polen då det kräver förbättring av målskillnad.

Inför (och efter): Grupp E

Spanien

Japan

Tyskland

Costa Rica

På förhand en av de minst intressanta grupperna i mina ögon. Två starka mot två svaga är aldrig en rolig kombination. Många alibimatcher utan spänning. 

Spanien har blivit det gamla Spanien igen. Inte spelat mästerskapsfinal på 10 år nu. Har inte den typen av trupp med spelare som andra lag är svartsjuka på. 

Spanien  är i dessa dagar den stornation som berör mig minst . Där jag hos Tyskland och Frankrike ser fram att se lite mer av de spelare som jag mer hör talas om än jag sett, har Spanien förstörts lite av det så kallade "Spanienrunket".

När jag säsongen 99-00 började följa den spanska ligan var det helt nytt här i Sverige så det hade inte byggts upp en bas av svenska supportrar. Utöver Real Madrid och Barcelona fanns knappt fans och representanter medialt.

20 år senare är läget annorlunda och det bara är något påfrestande att skåda det som utomstående. Nejmdroppande av DANNIPAREJO och FÄRRANTÅRRES hit och dit. Jag orkar inte. Den allra västa syndaren är förstås en viss chilenarsvensk som tränar BP:s damer och som gett sig fan på att i bråkdels sekunder shapeshifta och uttala spanska namn exakt som de skulle uttalas i Spanien eller åtminstone delar av den spranskspårkiga världen. Pethri... Balberde... Och sånt. Jag orkar inte.

Och därför är jag ingen bra bedömare av Spanien.

Tyskland... Kommer till VM med två misslyckade turneringar bakom sig, med ny tränare efter 17 år med Joachim Löw. Rekryteringen av Hanse Flick verkar ha gått stabilt till och jag hör att vissa höjer varningens finger för die mannschaft. Jag kan se det men vill påminna alla om att Tyskland som fotbollsnation fullständigt mördat den kultur som rådde som fick oss att säga att "tyskar är tyskar". Någon maskin som bara ångar på är det sannerlingen inte. Tvärtom är det nog det mest klena landslaget av de stora. Roligare att titta på, mer sympatiska spelare, men noll vinstgaranti.

Japan är alltid ett frågetecken. Är ofta svagt i kvalet men hur övertygande som helst i slutspelet... Och sen när man börjar ta dem på allvar så är de tillbaka till det impotenta lag som vi för första gången såg 1998. 

Costa Rica... Normalt en munsbit i gruppspelet undantaget den där sanslösa insatsen 2014 där man var en straffsparksläggning från att nå semifinal. Räknar kallt med sorti här...

Så... Och så fick vi se en gruppomgång. Där Japan chockar Tyskland på ett sätt som man bara kan i fotboll, medan Costa Rica blir sönderpepprad 0-7 mot Spanien. En förnedring som givetvis är negativt rekord, klart värre än dem... Var det 2-6 mot Brasilien i gruppspelet 2002? 

Och av det kan man säga att ja, läget har absolut förändrats. Vi ska inte räkna bort Costa Rica helt och tro att de blir en munsbit för Japan som många verkar tro eftersom man aldrig lär sig från fotbollshistorien. Men det är ju klart att Japan närsomhelst kan slå Costa Rica. Och då ligger Tyskland oerhört jobbigt till. Förmodligen Game Over. För att behöva gå och vinna på beställning mot Spanien... Min känsla är att man förlorar då, och till och med oavgjort skulle matematiskt inte vara tillräckligt för att komma förbi Japan.

 

Inför: Grupp H

Portugal

Uruguay

Ghana 

Sydkorea

Kandidat till VM:s roligare, och till bredden starkaste, grupp. Sydkorea får gälla som outsider på förhand men efter ett par asiatiska dunderskrällar vet man inte riktigt vad som nu väntar med dem.

Portugal är på pappret starkare än någonsin på bredden men det finns där en risk att stabiliteten förlorar på det och att Cristiano Ronaldos minst sagt stökiga höst kommer att få honom eller truppen i stort att implodera. Om man slipper den typen av yttre faktorer kan man vinna VM. Man har vid det här laget en oerhörd rutin som landslagsorganisation och erfarit att vinna ett stort mästerskap efter EM-guldet i Frankrike för sex år sen. 

Uruguay har slagit tillbaka mot alla vi som trodde att deras plats i toppen av världsfotbollen var över efter den där perioden 1994-2006 då man missade tre av fyra VM samtidigt som uruguayanska stjärnor inte verkade växa på träd. Nu är de lite här och var. Till den här turneringen har man pga ålder och skador tappat den fantastiska spets som man hade med firma Cavani-Suarez men har fyllt på med nya begåvningar som Darwin Nunez och Federico Valverde, bland andra. 

Intressant blir att se hur man handskas med att nu ställa upp utan den legendariske tränaren Oscar Washington Tabarez som förde dem till tre briljant genomförda mästerskap 2010-2018. Men med den rutinen bakom sig, med de spelarna, och den karaktäristiska krigaranda som fotbollsnationen besitter kan det här sluta riktigt bra. 

Ghana är tillbaka efter VM-miss 2018. Får gälla som numret mindre än Portugal och Uruguay men har tidigare tagit sig till slutspel genom att hålla respekterade landslag bakom sig. 

Sydkorea har inte levererat sedan millenniets första decennium men gör alltså sitt nionde raka mästerskap. De stora namnen är Heing Min-Son (oroande hälsoläge) och Min-Jae Kim - ny i Napoli. Utöver detta är jag rädd för att jag är lika blank som de flesta andra angående var de befinner sig när de ställer upp på den absoluta toppnivån.

Inför: Grupp G

Brasilien

Schweiz

Kamerun

Serbien

... Och så har vi den andra reprisgruppen som i och för sig har blivit sexigare med Kamerun in och Costa Rica ut. 

I sig är det ju en riktigt läcker grupp bestående av några av VM-historiens mest klassiska företrädare, med alplandet Schweiz som en rolig kontrast i mixen.

Brasilien är min favoritkandidat till guldet men är absolut inget säkert kort när man tänker på vissa bisarra uttagningar som Thiago Silva och framförallt Dani Alves. Richarlison istället för Firmino är en annan sak som får folk att klia sig i huvet. Bra målvakt, tveksamt försvar men totalt väldigt många starka och rutinerade namn. Traditionellt brukar man inte heller darra i gruppspelet så vi kan nog utesluta den typen av märkliga exits som många storlag har råkat ut för de senaste 20 åren. 

Serbien går än en gång in i ett VM uppsnackat. Ska det lyckas på den fjärde gången? En sak som talar för det är att man har kanske världens bästa striker i Vlahovic. Sett till hur han hanterade flytten från Fiorentina till Juventus tänker jag att han har skallen för VM-pressen, vilket ofta varit det som fällt Serbien och gamla Jugoslavien i turneringen.

Schweiz... Imponerar med sin kontinuitet på den här nivån. Det här blir sjätte raka VM:et och de flesta EM under den här perioden har man också kvalat in till. Kommer dessutom till VM efter att ha dragit längsta strået i kamp mot Europamästarna Italien. Starka kort. 

Kamerun... Mitt kära Kamerun... Skrev jag en dyster liten epilog om efter fiaskot 2014. Jag har gett upp lite. Truppen är inte vad det var under de starkaste åren 1990-2004 men vem vet, summan av kardemumman kanske är större än de stora stjärnorna. 32 år efter den magiska sommaren i Italien vore det något med de otämjbara lejonen i en åttondel.

Inför (och efter): Grupp D

 Danmark

Australien

Tunisien

Frankrike

Okej, jag hann inte. 

Men jag såg inte heller fram emot det.

Det är en väldigt tråkig sanning att det inte finns bara en utan TVÅ grupper som till 75% är identiska från förra VM. Det är väl inget att göra åt men trist kändes det på förhand.

Det ironiska är att det lag som den här gången saknas i kvartetten är Peru, som är utbytt mot Tunisien, och att de slogs ut i interkontinentala playoffet av Australien.

Danmark har varit hajpat något oerhört i Sverige sedan EM förra året och kanske är det befogat. Det kryllar av bra danska spelare ute i Europa just nu. Inte superstjärnor men viktiga spelare i mer eller mindre stora lag. 

Samtidigt kommer man till slutspelet efter ett - som vanligt numer - väldigt tacksam lottning. Andra har noterat tidigare hur Danmark har en länk i Uefa (minns ej namnet på denne man) och att det därmed är lite suspekt hur Danmark t ex fick en EM 2020-värdskap medan den betydligt större Nationalarenan i Stockholm ratades. Och därtill enkel lottning gång på gång på gång.

Regerande världsmästaren Frankrike har varit väldigt ojämnt och dessutom tappat Ballon d'Or-vinnaren Benzema precis innan VM. I EM förra året var man fenomenalt bra i sina bästa stunder men föll på ett nonchalant försvarsspel. Hur står man sig mot stabila och välmående Danmark?

Tunisien gör om jag räknar rätt sitt sjunde VM och frånsett en ganska lyckad debut 1978 har man alltid varit ett lag som visserligen bjudit på motstånd men aldrig varit i närheten av att avancera från gruppspelet. Med den här lottningen är det svårt att tänka sig att man gör det den här gången. Men för min del välkomnar jag alltid nordafrikanska lag i mästerskapet. De kommer med en fotbollspassion som alltid skapar en stämning som för mig påminner mer om 90-tal än 2000-tal.

Australien är ett av VM:s mest anonyma lag och var svagt i asiatiska kvalet. Brukar samtidigt alltid sälja sig dyrt väl i slutspelet så jag skulle inte skriva ner laget som en slagpåse.

Så, efter första omgången spelad... Har förutsättningarna ändrats?

Mja...

Vi kan konstatera att Danmark förmodligen får kämpa för avancemang och inte kunna lalla sig till åttondel som man lite kunde göra 2018. 0-0 mot Tunisien imponerar inte och även om man hade mer av spelet skapar Tunisien matchens bästa målchanser.

Frankrike ställer till det lite i vanligt ordning men kommer tillbaka starkt mot Australien och känns nu som större gruppfavorit än Danmark.

Australien ser svagare ut än för fyra år sen men har eventuellt precis haft sin svåraste match. 

Så, lite mer ovisst och roligt blir den här kopiagruppen den här gången.

Inför: Grupp F

 Kroatien

Belgien

Marocko

Kanada

Ett av VM:s finare grupper med alltid sevärda och karaktärsstarka Marocko, och världsfotbollens utropstecken på senare år Kanada. 

Det stora hockeylandet har lyckats få fram ett gäng talanger, bl a Jonathan David och Alphonso Davies. Det är mer än namn på pappret vilket har bevisats i Concacafkvalet där man flugit fram och aldrig riktigt behövt tvivla på inkvalet. Det blir därmed oerhört intressant att följa dem.

Belgien ska nu för tredje gången med sin framstående generation försöka göra något stort. En i gänget som är förbi sin karriärshöjd är Eden Hazard. Och det var trots allt deras bästa offensiva spelare, så det är lite av ett stort tapp. Även min man Nainggolan har sedan länge checkat ut. Belgiens kurva pekar inte spikrakt uppåt och jag tänker således att det lär bli kvartsfinal ut eller liknande. 

Kroatien är något åt samma håll. Man har redan peakat och lär inte komma nära det siljvermedalj som man ju drog åt sig i Ryssland för fyra år sen.

Så, gruppens europeiska lag känns inte jättespännande, men har båda haft kontinuitet och är således favoriter att gå vidare. Jag skulle dock inte bli chockad om något eller rentav båda av dem åkte ut här.

Marocko fick minimal utdelning på sitt fina spel för fyra år sen och har revansch att utkräva här. Ziyech har övergett Nederländerna och blir en fin tillgång här, men mannen som är lagets största stjärna är förstås Achraf Hakimi. Av vissa hållen som världens bästa högerback. 

Inför: Grupp C

Argentina

Saudiarabien

Mexiko

Polen

Argentina är riktigt uppsnackat den här gången och jag är inte rätt person att ifrågasätta det men... Jag kan bara konstatera att truppen som helhet än en gång inte direkt skrämmer. 

Kanske är det normaltillståndet. Kanske blev jag van under min uppväxt att Argentina hade fenomenala VM-trupper, från 1994 fram till 2006, med peaken vid millennieskiftet då reservlaget hade kunnat vinna VM. 

Men det argumenteras för att det nu råder balans och inga tvivel kring hur det ska spelas och vilka som ska spela.

Sen är det också Argentinas första VM efter Maradona. Med honom utanför plan tog man ingen av de två viktigaste pokalerna fram till förra årets Copa America då han tyvärr var utanför vår värld. Är det ett tecken?

Jag vågar hursomhelst inte fullt ut lita på att Argentina vinner den här gruppen. Jag ser det inte alls som omöjligt att Polen eller framförallt Mexiko snuvar dem på det. 

Polen har ett gäng misslyckade turneringar bakom sig i en tid då många väntat på att de på riktigt ska slå till i någon turnering. Det här är sista chansen för Lewandowskis crew. De kan absolut gå vidare här men jag kan inte se att Argentina eller Mexiko skulle passa dem väl på något sätt. Så, måste jag tippa tror jag det blir en tredjeplats.

För Mexiko har bevisat att man inte kommer närmare att förlora sin svit på gruppavancemang, som nu är uppe i sju raka mästerskap - något som de vid det här laget enbart delar med Brasilien.

Och då är det ändå bortsett från att man på väldigt tveksamma grunder diskvalificerades från VM 1990 i en historia kring otillåtna spelare i U-matcher eller dylikt. Konspirationsteorin är att FIFA ville passa på att få in USA till VM från Concacaf-kvalet för att det skulle vara bra för deras värdskap 1994.

Sist men inte minst VM:s olycksbarn Saudiarabien som alltid lyckas bli förnedrat i minst en match. Med undantag för debuten 1994. 

Nu är det lite på hemmaplan... Kan det hjälpa? Jag vet inte. Men det är lite mindre hemmaplan på så sätt att relationen med den gamla kompisen Qatar på senare gått ner sig så pass att saker som handskakningsvägran inför match förekommit. 

Inför: Grupp B

England

USA

Wales

Iran

En mycket märklig grupp och en av de mest "sexiga" med politiskt laddade möten och derbyfaktor. 

Från iranskt perspektiv är det märkliga att man hamnar i en grupp med enbart den anglo-amerikanska världen, även om Wales egentligen är något helt annat.

Det har lite hamnat i skuggan av oroligheterna i landet och landslaget sägs vara något mindre populärt än vanligt. Inte helt väntat eftersom kopplingen landslagsframgång-bra för regering inte riktigt gäller i Iran. Snarare har det ofta varit så att fotbollsframgångar fört mig sig en oro från de styrande om att folk ska våga utmana staten på ett annat sätt när den nationella glädjeyran brutit loss. 

Nåja, sportsligt borde det gå bättre än den positiva insatsen 2018 där man i slutändan var ett Mehdi Taremi-läge från att ta sig vidare i en grupp med Spanien och Portugal.

Taremi har tagit enorma kliv sedan dess och är nu pålitlig målskytt med Porto i både ligan och Champions League. Många är med från dess och även Carlos Queiroz är tillbaka efter sejourer i Colombia och Egypten. 

Iran kan absolut gå vidare, vilket vore första gången någonsin. 

England må vara överskattat men är fortfarande given gruppetta här. Man har länge varit det som man förr hade som svaghet - att leverera i kval och gruppspel mot motstånd som man bara ska städa av.

För deras skull är det bra att Iran är lite splittrat för i normala fall är det en laddad match. De som inte är initierade är inte medvetna om det men det finns i många avseenden mer ont blod mellan England och Iran än vad fallet är med den ökända relationen Iran-USA. Framförallt från Irans håll som ser England som den mer sluga parten jämfört med USA. Jag hänvisar till 1900-talets politiska historia.

Wales-England behöver ingen närmare kontextbeskrivning. Wales har förstås allt att vinna där och det kan vara fördel om man - lite mot förmodan - skulle vara helt ute inför sista matchen mot storebror. Lagen möttes faktiskt i gruppspel även i EM 2016. Den gången avgjorde England på stopptid. Men den gången hade Wales något att spela för och laget som mer hade råd med förlust. Så lär det inte vara den här gången.

England - USA är vad det är. Liten derbyfaktor. Konstigt nog har England aldrig slagit USA i VM-sammanhang. 1950 fick man stryk och 2010 blev det 1-1 efter en makalös tavla av Robert Green.

USA har varit lite uppsnackat på senare år för alla sina nya talanger, bl a Pulisic och McKennie, men står ändå för ovanlighetens skull i skuggan av Kanadas framfart i fotboll. Gör sällan ett uselt VM numera och är att räkna med. Dock märker jag av andra diskussioner att förhoppningarna inte är så höga utifrån. Bland annat verkar stämningen i truppen inte vara på topp. Gruppavslutningen kommer hursomhelst bli en höjdare då man möter Iran igen, 24 år efter sist, då jag själv var på plats och såg den fantastiska matchen på Stade Gerland i Lyon. Tyvärr med även en del politiskt bråk på läktarna (internt , dvs, självklart inte amerikaner och iranier emellan) som en liten bisak.

Nåja, grupp B blir alltså likt grupp A på förhand en 1+3-historia. En klar gruppetta följt att trelagsrace. 

Inför: Grupp A

Qatar

Ecuador

Senegal

Nederländerna

Jag ser gruppseger för Nederländerna följt av ett ovisst trelagsrace om andraplatsen. Alltså en jämn grupp med fin global representation och utan slagpåsar.

Nederländerna brukar alltid leverera i gruppspelet och inget tyder på att den tiden är förbi. Jag är skeptisk till om man kommer att gå långt men gruppseger tar jag för givet. 

Senegal ser ut att bli av med Sadio Mané vilket är ett stort minus men det kan säkert tvinga andra spelare att ta ansvar. Man kommer hit som regerande mästare i Afrikanska mästerskapet och sist man gjorde succé i VM för 20 år sen var det också en sådan framgångsrik vinter man hade bakom sig. Silver den gången. 

Ecuador är som vanligt ett anonymt lag. Det går aldrig att komma ifrån att höghöjdsfördelen i det sydamerikanska kvalet försvinner när man tar sig till VM. Så har det i stort sätt varit tidigare. 2006 lyckades man ta sig förbi gruppspelet men motståndet var också något sämre. Är hursomhelst inget dåligt lag och kan givetvis gå vidare. Om jag ändå måste tippa tror jag på sorti här i Grupp A. Men likt Senegal kan det bli allt från 0 till 6 poäng.

Och så Qatar... Asiatiska mästare sedan 2019. När man fick värdskapet var vi alla säkra på att de skulle värva ihop ett landslag med neutraliserade sydamerikaner och dylikt men så har det inte blivit. Det är ett inhemskt landslag och samtliga kommer från den egna ligan. Pengar och tid utan kvalspel har gett möjligheten att få de optimala förberedelserna. Jag ser fram emot svaren om ungefär var det här laget ligger kvalitetsmässigt om några timmar när premiärmatchen drar igång. Hemmanationer brukar alltid ta sig vidare men det finns också ett ganska färskt exempel på ett litet misslyckande i Sydafrika 2010.

Inför: VM 2022

 Mästerskapsdags. Då lever bloggen igen som vanligt. 

Qatar 2022.

Jag minns tillbaka på den där mörka vinterkvällen när Ryssland och Qatar i ett svep fått VM, och de lite mer initierade herrarna i Eurotalk diskuterade grejen. Jag skrev nog till och med om det i bloggen då.

Det finns ett och annat i bloggens historia som jag verkligen... Inte brinner för på samma sätt längre. Saker som jag aldrig skulle ha energi till att skriva. Huruvida mina åsikter har bytt skepnad, det vet jag inte. Jag brukar inte läsa mina gamla inlägg. 

Men den åsikt jag hade om synen på VM i Qatar här i Sverige är i stort sett detsamma idag 12 år senare.

Jag hade dock inte förväntat mig att det skulle bli föremål för polarisering på det sätt som det har blivit i Europa.

Vi har fått nya europeiska giganter byggda på oljepengar från Gulfen sen dess. Manchester City och det så ungdomstrendiga PSG.

Europa har gottat i sig dessa lagbyggen men tycker att det är galenskap att fotboll ska spelas i länderna där pengarna kommer ifrån. Länder som vi politiskt är integrerade med.

The Guardian kom med felaktig statistik om dödsantal och det blev biblisk sanning, trots den sent framkomna korrigeringen av andra journalister.

Den här sältan kring fotbolls-VM gör mästerskapet till - i teorin - det minst slätstrukna mästerskapet sedan 90-talet. Jag gillar att VM inte bara är något som du glider in i stan till med hedonistiskt sinne. Det är lite allvar. Likt Argentina 1978 och i viss mån Spanien 1982.

Dessvärre tror jag att när man väl slår på TV:n för själva matcherna så kommer allt vara sig likt. 

Om vi lista 2006, 2010, 2014 och 2018... Så går det knappt att urskilja turneringarna från varandra. Inramningen är identisk. Det är omöjligt att se var i världen vi befinner oss då allt likriktats. De hemska vuvuzuelorna 2010 förändrar ljudlandskapet men det är allt.

2022 kommer bli likadant. 

Jag har inte riktigt energi för att debattera sakfrågan att VM spelas i Qatar, men kan bara sammanfatta att där det finns en slarvig förutsättning om att globaliseringen för oss varandra närmare så ser jag en motsatt utveckling sedan början av 2000-talet - åtminstone från västvärldens perspektiv - där vi bara blivit mer enfaldiga och arroganta kring vår position på jorden. Vi är mer goda och de andra är mer onda. Vi vet hur det ska vara och de andra är efterblivna nog att inte följa i vår fotspår. Vi vet också exakt vilken den rätta tiden är för vilka åsikter. 

Jag ser i alla fall fram emot mästerskapet. Det kommer inte att vara som på 90-talet men det slår den konstanta glamourfotbollen från de europeiska toppligorna och Champions League, och även EM. Jag önskar att jag hade möjlighet att bara gå in i zonen och titta på 4 matcher på en dag men... C'est la vie.

Det blir hursomhelst VM i en ny region av världen. Efter detta återstår bara Australien för VM-historienss geografiska täckning.

Jag har ingen aning om vilka som bör ses som favoriter. Jag känner inte att något landslag är osårbart. 

Brasilien verkar ha de starkaste spelarna så de om några borde greja det. 

Vi får ta oss an grupperna steg för steg de kommande dagarna.