Lottningen, del VI

...

Grupp F - Italien, Paraguay, Nya Zeeland, Slovakien

Allt annat än italienskt gruppseger är en stor skräll. Ja, Italien är sämre än på vädligt länge. Ja, de är trögstartade, men de har fortfarande en hög lägstanivå. Slovakien och Nya Zeeland kommer inte att ha något att sätta emot. Paraguay kan utmana, men jag vet inte. Många har talat om hur bra Paraguay gått i kvalet, men det har de ju gjort rätt länge nu utan att för den sakens skull briljera när det drar ihop sig till slutspelet.

Italien har två huvudproblem som man dragits med under flera år nu.

Det ena är att man inte längre får fram samma fantastiska försvarare som har varit ett adelsmärke för hela den italienska fotbollsnationen. Det är inte så längesen som vi fick höra om Bergomi och Baresi, och Cannavaro-Nesta. Cannavaro är rätt så slut nu och Nesta lär gå sönder förr eller senare. Chiellini är en jävla hårding, men inte lika intelligent. Zambrotta är slut. Vad har man mer? Det går knappt att tänka sig några andra namn. Panucci? Glöm. Barzagli? Glöm. Grosso? Glöm.

Det andra problemet är konservatismen i laguttagningarna som bäddat för en misslyckad generationsväxling. Fortfarande när det drar ihop sig brukar man tala om Inzaghi (fram till något år sen i alla fall), Del Piero, Toni etc. Tottis återkomst är årest grej. De fyrfaldiga världsmästarna ska försvara sin mästartitel och en sån sak att 33-åringen Totti troligen ska komma tillbaka betraktas som världens grej. Visst, mannen är ganska unik, men att jubla över hjältens återkomst känns så främmande för mig när jag ser att man så uppenbart har missat att föryngra laget. Man kräver alldeles för mycket av de unga spelarna och prioriterar veteranerna oproportionerligt mycket. Och man blundar för alla spelare som råkar spela i mindre klubbar.

Under tiden beskrivs Lippi fortfarande som en mirakelman. Hans rykte före och efter VM 2006 var rätt annorlunda, om man säger så. Hans jobb med Juventus i imtten av 90-talet kan man inte klaga på, men det har inte alltid varit guld och gröna skogar. Han hade två mindre lyckade perioder med Juventus, som resulterade i att han sade upp sig, som den surgubbe han är. Och i Inter var han totalt misslyckad.

Jag tror därför inte att Italien kommer att vinna VM. Däremot kan de alltid gå ganska långt. I EM för 1,5 år sen var man rätt håglösa, men var ändå nära att slå ut de blivande mästarna. Det beror på att man har en föreståelse och rutin som få andra kan matcha, när det kommer till tunga tävlingsmatcher.

Paraguay var ett tag det stora hoppet för de latinamerikanska länderna bakom Brasilien och Argentina. Nu är de en bland mängden och det är svårt att tänka sig att de ska göra något alldeles speciellt i Sydafrika. Jag får läsa upp mig lite över deras relativt anonyma lag.

Nya Zeeland kommer att bli gruppens slagspåse. Var närmast utslagning i playoffet mot Bahrain, vilket säger en del.

Slovakien är ett osäkert kort. Har gått bra i kvalet, men jag har så många minnen av kvalsensationer och deras medelmåttiga insats i VM (Polen, Slovenien, Ukraina det senaste decenniet, för att ta några) att jag ser framför mig hur Slovakien går samma öde till mötes. Nån betydelselös seger och tidig sorti. Marke Hamsik är ingen Diego.

Läs även andra bloggares åsikter om italien, azzurri, paraguay, bergomi, baresi, cannavaro, nesta, hamsik

Uppdatering: Serie A

En kort sammanfattning av det som har hänt i Serie A efter uppehållet.

Jag har länge och länge tvekat om Milans kapacitet, men nu får man nog säga att det inte längre är en tillfällighet att de vinner match efter match. 3-0-segern borta mot Juve påminner lite om den där markeringen som de gjorde när man vann med - om jag inte minns fel - 4-1 borta mot Juventus, på den gamla hederliga Delle Alpi där en sån stormatch inte spelades inför patetiska 20 000 eller vad det nu kan ha handlat om den här gången. De markerade att de var tillbaka efter att i flera år ha varit något av tredjelaget bakom Juventus och Milan, trots att man säsongen innan vunnit Champions.

Det blev lagets första scudetto på fem år. Det har gått ytterligare fem år sen dess. Och när vi ändå noterar dessa lilla detaljer kan vi också konstatera att Milan bara vunnit ligan två gånger de senaste tretton åren. Det är inget att skämmas över i en liga med hög konkurrens, men det gör ändå det hela lite märkvärdigt. Går inte ritktigt ihop med bilden som många av oss har om det stora vinnarlaget Milan. Jag tror vi är lite blinda för det dels för att det sker i vår samtid, dels för att Champions har blivit lite av en liga nuförtiden, och där har Milan vunnit den turneringen två gånger under samma period.

Nu menar jag inte att Milan är tillbaka på samma nivå som man var år 2004, för att inte tala om 1994. Det är inte så längesen som Palermo var uppe i Milano och vann med 2-0. Jag vågar nästan lova att det aldrig hade hänt för fem år sen.

Det visar dock att Milan förtjänar sin andraplats i ligan. Det går inte längre att se på det hela som en tillfällighet, då de uppenbarligen kan vinna över vilket lag som helst, förutom möjligen Inter.

Fortfarande är ju försvaret en osäkerhetsfaktor. Utan Nesta faller den. Och även med Nesta är det fortfarande inget mästerligt försvar.

Skulle de trots allt vinna derbyt på söndag, då blir det en intressant fortsättning. Milan är inte lika stabila som Inter, men det hindrar inte att deras offensiv från att ösa in målen så att man vinner den ena matchen efter andra och därmed avancerar på ett ganska oitalienskt sätt.

* * *

Palermo som nyss nämndes har precis som jag förutspådde i höstas ett lag som snart kommer att kunna konkurrera om den sista Championsplatsen, om nu Italien får behålla den.

Och Napoli har fortfarande inte förlorat i ligan med Mazzarri.

Roma har nog gjort ett klipp med Tonis återkomst. Nu har de den där tunga pjäsen längst fram som kan skörda frukterna av deras karaktäristiskt rörliga mittfält. Som jag har varit inne på, det tråkar mig lite att Roma är däruppe igen, men det ser mycket bra ut för tillfället. Vad man än tycker om Ranieri - jag fattar inte varför karln har ett sånt dåligt rykte - har han nu gjort ett mycket gott arbete med sina lag under tre års tid.

Mitt kära Cagliari förtjänar förstås en jävla eloge. Bättre än förra säsongen. Så mångsidigt, så rörligt, så relativt stabilt. Utan tvekan säsongens stora sensation. Jag har varit lite diplomatisk och gett Bari en massa cred för att de varit nykomlingar och för att jag är jävig. Men nu tycker jag inte det finns någon tvekan om saken. Cagliari är DEN stora sensationen för att man presterar såhär fantastiskt i en säsong som borde ha varit den vanliga baksmällan. Man vinner fler matcher, fullständigt skakar om matcher på ett sätt som vi ännu inte sett Bari göra, och är trots allt före i tabellen, omringad av idel toppklubbar med överlägsna resurser, som just de nämnda Roma, Napoli, Palermo... Därtill Fiorentina och Juventus.

Jag är nu så angelägen om att åka ner och se laget för den här upplagan av Cagliari är redan nu historia. Man har inte presterat såhär bra på 15 år, sen semifinalen i Uefacupen, och med tanke på den ekonomiska situationen efter Bosman, är det nästan så att det här smäller högre.

* * *

Siena är efter sju år på väg att åka ur Serie A för första gången i sin historia.

Fortfarande finns det en teoretisk möjlighet att de får sällskap av Lazio, vilket kittlas lite. Jag känner inte samma antipatier mot Lazio som jag gjorde för några år sen, men ett profillag som jag inte gillar... Klart det är tilltalande att det oväntade händer, precis som många antagligen tyckte det var lite festligt att Newcastle åkte ur Premier League förra säsongen.

Jag är dock som sagt fortfarande övertygad om att de klarar sig. Beror lite på mercaton. Och hur Bologna och Livorno går i fortsättningen.

De sistnämnda släppte iväg sitt stora ess - Alessandro Diamanti - till West Ham på slutet av sommaren, vilket jag tolkade som ett idiotiskt beslut som skulle föra laget till Serie B. In kom Candreva och styrde upp.

Vad gör Livorno då?

Jo, de skeppar iväg Candreva till Juventus. Vettigt, eller inte. Snacka om att be om det.

Bologna verkar vara på gång. Hade lite oflyt i förlusten mot Cagliari, och följde upp det med en bragd; 2-1 borta mot Fiorentina. Fortfarande är det ju inte något jätteslagkraftigt lag, men januari öppnar för möjligheter.

Dessa lag är annars lag som Lazio ska hoppas att lägga bakom sig.

För därefter finns det inga livlinor. Om det är Atalanta som ska vara det sista laget under strecket, då tror jag att Lazios eventuella nedflyttning inte bara är realistisk, utan även trolig. Jag har hela tiden väntat på att Atalanta ska vakna och det har till slut skett. Och 3-0 mot just Lazio senast innebär att om lagen skulle hamna på samma poäng så går bergamaskerna före på inbördes möten.

Utöver det tror jag att Udinese är för listiga för att ramla ur, och alla andra lag ligger minst sju päng före Lazio i dagsläget. Och det gäller väldigt starka lag.

Lite synd annars, för jag gillar att Lotito spelade hardball med "stjärnrorna" Pandev, De Silvestri och Ledesma. Och för det gör Lazio sin sämsta säsong på fem år.

* * *

Ehm... Just det. Jag glömde kanske den märkligaste besvikelsen. Juventus och Ciro Ferrara.

Tanken på att spelarna har nåt emot Ciro och skiter i att kämpa för honom i dessa tider får mig att bli otroligt arg. Men det är ju bara en tanke, så...

Efter senaste matchen tänkte jag att Chievo gjorde det som alla lag i ligan gör numera - besegrade Juventus. Inom knappt ett par månader har Den gamla damen fått stryk av Cagliari, Bari, Catania och Chievo. Av någon outgrundlig anledning stack de upp med att besegra Inter av alla lag. Totalt jävla mörker annars. När de förlorar gör de det ordentligt. Spelar bedrövlig fotboll långa stunder.

Även här är det ju bara välkommet att ligan jämnas ut. Kristian Borell har ju suttit i Euro Talk både den här säsongen och förra och totalsågat klubbens ledning med hänvisning bland annat till värvningarna. Och nu får ju han rätt. Men ändå kan man undra exakt vad som är felet. Försvaret är som så många andra lag inte helt klockren, men är inte Amauri egentligen en väldigt bra spelare? Han första 18 månader i klubben var ju väldigt lyckat. Vad har hänt. Diego behöver man nog inte ens nämna. Felipe Melo borde ha varit en bra värvning.

Nåja, jag hoppas nog att de missar Champions.

Tänk att vi inom en snar framtid kan få se Championskvällar på...

STADIO SAN PAOLO!

Härliga Napoli kommer i alla fall på matchdagar att motverka allt det beiga med den moderna fotbollen. En klassisk arena med en fantastisk modern historia och en vild publik framför en massa slipsnissar.

När Juve nu vacklar behöver man kanske inte ens vara rädd för att napolitanarna ska göra bort sig i ett CL-kval, eller att de ska ta en fjärdeplats förgäves när Bundesliga går om i rankingen.

Läs även andra bloggares åsikter om atalanta, bologna, cagliari, candreva, diamanti, lazio, milan, nesta, palermo, napoli, juventus

VM-lottningen, del V

...

Grupp E - Nederländerna, Danmark, Japan, Kamerun

Ännu en grupp med hög lägstanivå, förmodar jag.

Japan får chansen att visa hur mycket man utvecklats sen sist. Har som vanligt varit väldigt stabila i kvalet men imponerade föga i senaste VM-turneringen och några japanska stjärnor kryllar det inte av i Europa. Catanias Miramoto känns kanske hetast av alla, men jag är osäker på hans status i det japanska landslaget.

Nederländerna får gälla som favorit att vinna gruppen. Typiskt för laget de senaste åren har varit att man gått väldigt bra i kval- och gruppspel, men betydligt sämre i slutspelet, där man gått på knock direkt. Och det kan ju bero på att man fortfarande inte har ett försvarsspel som imponerar. Där man måste vinna många matcher (mot överkomligt motstånd) går det på räls, men när man möter mer cyniska lag som ska vässa klorna och satsa alla kort på den där utslagsmatchen, då blir det svårare. Jag tror däremot att lottnigen är rätt så gynnsam den här gången, så att vid gruppvinst så kommer man på köpet få en hyfsat säker kvartsfinalplats. Men som sagt, landslagsfotboll är ovisst i dessa tider.

Danmark hade flyt i kvalet och blir nu väldigt ovisst. Den med danska mått tråkige tränaren Olsen kan nog försöka säkra hem tillräckligt med poäng för ett avancemang. Men det blir nog stopp där. Sen är jag inte helt säker på att det blir avancemang.

Kamerun är Danmarks huvudkonkurrent om andraplatsen. I skrivande stund är det svårt att spekulera i deras chanser. Kameruns landslag proppar inte av stjärnor. En del gamla rävar är fortfarande med. Eto'o får förstås dra det tunga lasset. För åtta år sen slösade man bort en åttondelplats. Den typen av brist på stabilitet visar sig också i att Kamerun häromdagen förlorade mot Gabon, som man å andra sidan stal på en VM-plats i kvalet, som man avslutade oerhört starkt. Annars är det bara vänta och hoppas på att för första gången på 20 år (herregud vad jag är gammal...) se Kamerun i utslagningsfasen.

Lottningen, Del IV

...

Grupp D - Tyskland, Australien, Serbien, Ghana

En av de mest jämnstarka grupperna.

Tyskland är ganska given som gruppsegrare. Dagens landslagsfotboll är mycket jämnare än förr, men en sak som man alltid kan räkna med är att Tyskland aldrig besväras av nerver. Till och med när de åker ut gör de det genom att vara urtråkiga hela turneringen och aldrig riktigt vara i närheten av att lyckas (se EM 2000 och 2004). Trenden har varit uppåtgående sedan VM 2006, men jag har i ärlighetens namn inte sett laget spela en tävlingsmatch sedan EM-finalen, så jag har lite svårt att sia om deras möjligheter. Jag tror inte att de kommer att vinna VM, men jag blir inte förvånad om de lyckas ta sig till finalen åtminstone.

Australien är ett landslag som jag inte älskar, men med hjälp av sina sydeuropeiska ättlingar har de under hela 2000-talet varit ett ganska bra landslag. Varken Serbien eller Ghana är några monster, så det finns goda chanser att ta sig vidare, men för mig och för många andra kommer de nog att vara nederlagstippade.

Serbien är ett ovisst kort som kommer till VM delvis på grund av att både Frankrike och Rumänien floppade i kvalgruppen. För fyra år sen deffade de till sig en VM-plats före Spanien i kvalgruppen, men väl framme i slutspelet var man hur bleka som helst och förlorade alla sina matcher. Missade därefter EM, så, jag får avvakta och titta lite närmare på vilka spelare de förfogar över.

Ghana är kanske en liten favorit till andraplatsen för mig. Gjorde mycket bra ifrån sig för fyra år sen och har ända sen 90-talets början varit ett av Afrikas starkare landslag. Varför det dröjde så länge innan de gjorde VM-debuten är en gåta för mig. Jag kan också tänka mig att det är till en fördel för dem att VM går i deras kontinent.