tisdag 30 november 2010

5-0; En efterlängtad örfil

Jag kände mig verkligen som en dåre för att jag överhuvudtaget orkade intressera mig för El Clásico (och för att jag på ett seriöst sätt använder det namnet), men Barcelona gjorde något som gav matchen betydelse i efterhand.

Förutsättningarna:

* Bubblan FC Barcelona - världens mest attraktiva och älskvärda lag under Pep Guardiola - sprack efter sortin mot Inter i förra säsongens Champions-semi. Barca hade sen utskåpningen av Arsenal i CL-kvarten i april 2010 inte längre varit samma magiska lag. Mer som ett topplag bland andra. Oförmåga att försvara sin finalplats, och en halvdan inledning i både liga och Champions hösten 2010.

* Real Madrid, ett skämt i Europa sedan 2004, hade skaffat världens bästa tränare som omgående förvandlat Real till ett lag som motsvarade de rimliga förväntningar som spelartruppen för med sig.

Summa summarum: tronskiftet hade mer eller mindre ägt rum, och det enda som hindrade Real från att vara klara favoriter var att matchen skulle spelas på Camp Nou.

Mitt utgångstips under helgen var X2, men under själva matchdagen ändrade jag mig till 1X. Jag tänkte att Barca kanske får övertaget för att 1. Alla förväntar sig att Real får det och 2. Reals nya stabilitet till trots, det är första gången man möter ett lag med en offensiv av det här slaget.

Att det sen blir en utklassning som överträffar det som Real utsatts för under Barcas allra största höjder, kan förstås ingen förklara som logiskt. Vissa pekar på att det inte går att spela ihop ett halvt nytt lag under en sommar, och att det bevisades först nu.

Det är väl som vanligt lite av allt möjligt som förklarar det som har hänt:

Barcelona har en grym offensiv och Real har en begränsad defensiv.

En av Barcelonas mest uppenbara svagheter är att det är ett lag utan karaktär, men visst undantag kanske för Carles Puyol. I en sån här match kompenseras detta av att man inte kan bli mer taggade än vad man är, mot klubben som indirekt hör till Barcas självbild som De goda.

Real Madrid saknade Gonzalo Higuain. Killen är grym. Han gör... En massa mål typ.

...

Det sista var förstås ett skämt, men jag ska inte gå in på motiveringar till varför Higuain är en dussinlirare.

Det här förutsägbara mötet kunde i alla fall bara få ett oförutsägbart resultat, och det var att Barca skulle ta en storseger. Hade Real vunnit med 5-0 så hade det visserligen varit en förnedring, men chocken hade uteblivit. Man hade sett det som en slags logik; att med all världens pengar och José Mourinho så kan man uppnå vad som helst. Laget som redan inför matchen omtalades som världens bästa, hade mycket riktigt bekräftat sin nu överlägsna position genom att slå världens föredetta bästa lag.

Nu fick vi alla en örfil för att vi lättvindigt gått på att Mourinho hade gjort det omöjliga; skapat ett stabilt Real Madrid.

Barca visade det som vi redan visste egentligen; att Sergio Ramos är en medioker försvarare - en sprallig primadonna - och att Marcelo inte hör hemma i ett lag som leds av världens bästa tränare. Pepe? Mjä... Özil, Khedira och Di Maria kan man sen inte säga så mycket om efter att de nyss tagit steget in i rampljuset (inget ont om Benfica och Werder Bremen), men att dessa herrar varken har rutin eller pondus nog för att kunna kontrollera Barcelona i det här derbyt, det är inte så mycket att orda om.

Så blev det som det blev. Mourinho blev förnedrad för första gången någonsin sedan han gjorde sig ett namn i Europa med Porto. Vi minns att hans Chelsea blev utspelat av Frank Rijkaards Barcelona vintern 2006, att hans Inter inte hade så mycket att sätta emot Man United vintern 2009, och så vidare. Men dessa var nederlag. Inte en pinsam förlust där 0-5 nästan är i underkant. Självklart förbli han den bäste tills vidare, men oj, vad detta sved, och oj, vad Guardiola lär ha gottat sig åt detta. Det här var en revansch som han kan leva på i resten av sin karriär.

Nu kan man ju fråga sig vilket lag det är som är bäst i Europa den här säsongen. När nu även Real Madrid har fått sig en känga finns det väl egentligen inte ett enda storlag som är på topp?

* * *

Sen märker jag att balansen nu tippat över åt andra hållet. Barcabubblan är på väg att blåsas upp igen. En vanlig tes efter matchen är att vi har låtit oss luras att tro att FCB under en period inte har varit världens överlägset bästa lag. Det där halvåret som följde mötet med Inter var mest en illusion. Det var ju bara en tillfällighet att Inter slog ut Barca.

Tänk om, säger jag då.

Det var ingen tillfällighet att Inter slog ut Barcelona. Man hade 70 minuter på sig att med en man mer göra det där jobbet som man verkade övertygad om att kunna utföra innan returmötet. Fotboll är ett lagspel och bara för att man har Xavi, Iniesta och Messi, så är man inte nödvändigtvis ett bättre lag. Inter var bättre balanserat tack vare en bättre målvakt, bättre mittbackspar, bättre högerback, bättre defensiv mittfält och en strikertyp (Milito) som Barca saknade.

måndag 29 november 2010

Milan blev vinnaren, trots allt

Status quo må vara ett uttjatat uttryck inom den moderna fotbollen, men i det här lite annorlunda sammanhanget som utgörs av Serie A:s 14:e omgång är det lite av ett understatement.

När Milan till slut tappade poäng i omgångens öppningsmatch utgick man ifrån att det skulle bli än mer intressant däruppe. Tji fick man, då samtliga lag som på något konstigt sätt kan sägas ha en chans på scudetton, eller som för tillfället hänger med däruppe, tappade poäng. Typiskt.

Eller nästan alla då. Inter som jag i senaste inlägget valde att inte helt såga av tog sin kanske sista chans.

Juventus, Napoli, Roma och Lazio däremot tappade alla poäng. Inget av resultaten var i och för sig särskilt överraskande (Catania är ett jobbigt lag att möta), men av så många lag hade man ändå trott att någon skulle knipa en trepoängare.

Så man kan väl säga att Milan ändå kom ut som vinnaren. Man behöll sin ledning mot de flesta av konkurrenterna och visade dessutom styrka i att ha varit närmast seger i Genua mot Sampdoria, trots att man spela i Champions under veckan. Förra säsongens Milan, och även det som inledde den här säsongen, hade blivit ordentligt pressat av Samp borta och fått vara nöjt med en poäng. Det här var ett styrkebesked.

* * *

Tottenham Hotspur Football Club. Kan de vinna Premier League den här säsongen? Kanske. Jag tror att de kommer att falla hur nära de än kommer, men jag hade skrattat åt själva idén för en månad sen. Nu har Chelsea en chockerande dålig svit och United är svagare än på väldigt länge. Spurs däremot verkar ha de flesta av spelarna i rätt ålder och har en jävla entusiasm på det täta White Hart Lane. Även om jag störs av deras framgångar på grund av Bank o Niva (om det behöver motiveras så får det bli en annan gång), vore det såklart kul om något så extremt oväntat hände.

I Champions däremot vill jag att de åker ur så fort som möjligt.

* * *

El Clasico känns för mig mer tråkigt än på länge. Barcelona är ju en svagare version av de föregående säsongerna och Real Madrids så förutsägbara transformation med handplockade stornamn hit och dit gör det hela bara till ännu en påminnelse om den övergripande förutsägbarheten.

* * *

Roberto Donadoni... Har ett jävla flyt just nu. 12 poäng på två matcher där Cagliari varit varken sämre eller bättre än man var under Bisoli.

Bologna som börjat få det väldigt oroligt med hot om poängavdrag och allt möjligt hade en sån där jobbig match där man inte kunde gömma sig bakom motståndarens storhet (Chievo), samtidigt som utgångstipset trots allt var X2. Då kom snön och sköt upp matchen. Lägligt.

Bari misslyckades med uppgiften att ta säsongens på pappret enklaste match och måste nu räknas som en skyhög favorit till att åka ur Serie A. Flera omgångar in på säsongen såg jag det som ett av ligans mest svårspelade lag.

tisdag 23 november 2010

A Sort of Homecoming

I våras - när ASR ledde serien - poängterade jag att det var första gången sen Calciopoli som ett annat lag än Inter toppade ligan bortsett från inledningsomgångarna som vi lite vagt kan definiera som efter omgång 10.

Vad ska man då säga nu? Inter är hela nio poäng efter Milan, skadorna är många och viktiga och spelet är rätt odugligt. Att Inter snart kommer att skrivas av från toppstriden är nästan sportsligt revolutionärt med tanke på deras totala dominans i ligan sen Calciopoli. Hade jag haft antipatier mot Inter hade jag känt det än värre än vad jag gör nu. Vi talar om fyra år. Det är mer än vad Capellos fantomlag i början av 90-talet uppnådde och det var ändå under en period när förändringar ifråga om dominanta klubbar dröjde lite längre. Observera i förbifarten att jag nu inte gör några närmare jämförelser mellan den upplagan av Milan och Inter under Mancini-Mourinho. Jag konstaterar bara att för många av oss som var med på den tiden var Milans dominans något som knäckte intresset för Serie A en aning. Det var andra förutsättningar och att vecka in och vecka ut följa Milans uddamålssegrar - ofta som just den direktsända matchen - var inte så roligt. Särskilt inte för barn som inte kan gotta sig åt fotbollscynism på samma sätt. Och det kändes som en evighet. Mellan 1992 och 1994. Det är ett sätt att framhäva att det är något stort på gång.

Inter har haft det knackigt ett längre tag. Omdömena är lite väl hårda. Vi skulle kunna backa bandet någon dryg månad och lyssna efter hur det låter när diverse experter uttalar sig om Inter. Inte mycket negativt där, inte. Själv trodde jag till och med inför derbyt att man skulle vinna Serie A. Men det blev den tredje matchen i rad som man inte lyckades vinna, och den andra i rad där chanserna var väldigt få. Så efter det blev jag inte direkt chockad att hänsynslösa Chievo lyckades vinna i helgen.

Nio poäng upp till Milan nu för de blåsvarta. Tror jag fortfarande att de vinner? Nja. Men detta nja är mitt första tveksamma svar om Inters scudettochanser sen hösten 2006. Jag skulle inte sätta så mycket pengar emot det i alla fall. Skulle man åka ur Champions i februari (eller till och med nu i december?), kommer man att vara extremt taggade på slutet av seriespelet och vem vet hur långt det kan räcka. Walter Samuel är borta men i övrigt kan det vara ett ordentligt slagkraftigt lag när de andra är friska om några månader.

Det går inte heller att tänka på det utan att samtidigt utvärdera Milan. Där jag inför derbyt trodde på Inter som seriesegrare var jag också övertygad om att Milan inte skulle vinna ligan. Nu vet jag inte. Jag hade fått vatten på mina kvarn om en viss Ljaljic gjort sitt jobb i den 82:a minuten eller vad det var, lördag kväll.

Hursomhelst är väl deras chans just nu omkring 60%.

Och därmed kan vi kanske göra följande lista

2004 Ajax - mästare
2005 Juventus - mästare
2006 Juventus - mästare
2007 Inter - mästare
2008 Inter - mästare
2009 Inter - mästare
2010 Barcelona - mästare
2011 Milan - mästare

En makalös svit för Ibra, och där man tidigare kunnat peka på att han spelat i bästa laget, har han nu gjort något alldeles utomordentligt. Nu har han verkligen visat sitt värde och när Allegri och de andra slänger ur sig klyschorna om vilken campione han är, så får det lite mer substans. Gamla trötta Milan med Pirlo, Gattuso och Ambrosini fortfarande aktuella i allra högsta grad, håller på att vinna Serie A för första gången på sju år. "Dit han kommer, där vinner man".

Men... Stopp där ett tag. Jag ska svälja min stolthet och erkänna en sak:

Det finns ett tredje lag som kanske är ett ännu större hot mot Inters plats som herre på täppan och det är... Juventus. Ett lag som saknar de allra bästa spelarna och därmed inte kapabelt att vinna Champions League, men som har en väldigt bra bredd i truppen för ett lag som vill klara av lite enklare uppgifter som att besegra de där cirka 15 lag som man definitivt är bättre än i Serie A.

Jag sa bestämt nej inför säsongen och fick ingen anledning att ändra mig under den tidiga hösten. Men från att ha tänkt att man kanske ändå var favoriter att bryta sig in i top 4... Och nu funderar jag på scudetto. Det säger mer om svagheten i Serie A:s toppskikt än om Juventus och Gigi Del Neri. Men icke desto mindre. Deras fans kan nog redan nu börja drömma om att Alessandro Del Piero lyfter den där onödiga pokalen i maj.

Övrigt: Jag har flera gånger uttryckt hur less jag är på att tala om den där huvudstadsklubben där bland andra Jeremy Menez och Fabio Simplicio spelar. Ett sätt att göra det lite mindre tjatigt för mig själv är att i framtiden referera till laget som ASR.

Veckans hjälte: Alessandro Matri.

måndag 8 november 2010

Er pupones tips - ett läskigt skämt?

Jag vet inte om det är helt sant, men inför Romderbyt rapporterades det att den avstängde Francesco Totti hade offentligt tippat att matchen skulle sluta med en ljusblå 1-0-seger, med segermål av Sergio Floccari på straff.

Förmodligen var det lite av ett skämt, och att han plockade Floccari kanske beror på att anfallaren hade chansen att spika derbyt i våras, men missade en straff vid ställning 1-0 och resten är historia.

Nu var det nära att det blev riktigt lustigt igår. Att om det inte varit för att Roma hade fått ytterligare en straff och nätat på den, så hade utgången blivit precis det motsatta i förhållande till Tottis utsaga.

Att Roma skulle vinna matchen med 1-0, med mål på straff, och straffen inslagen av en man med samma tröjnummer - 22 - som Floccari.

Att denne Marco Borriello sen har ett förflutet i Sampdoria medan Floccari har representerat Genoa gör inte det hela mindre roligt.


Läs även andra bloggares åsikter om , , , , ,

torsdag 4 november 2010

Så hopplöst...

I en vecka där Werder Bremen åkt på däng hemma mot FC Twente, och City blivit avklätt i Poznan, så är det kanske ingen idé att måla fan på väggen när det gäller de italienska lagens äventyr i Europa.

Jag är så less på att låta som Marcus Birro men någon jävla nivå måste man väl hålla?

Känns som att det bara blir värre och värre för varje match som går. Det är nästan så att de verkligen håller allsvensk nivå.

Det har sedan Uefas devalvering av Uefacupen alltid varit en sanning att italienska lag i regel skiter i den där sämre turneringen, men det här är ändå lite för mycket.

Att Napoli torskar mot Liverpool borta är kanske inte så mycket att säga om, men kolla på Juventus... 0-0 mot reklamklaget Red Bull Salzburg hemma... Det har väl hänt här och där, men för Juves del följer det på 3-3 hemma mot Lech Poznan.

Kolla på Sampdoria som inte lyckas besegra ukrainska Metalist på hemmaplan.

Det börjar bli för ruttet det här.

Som det ser ut nu kommer max tre lag att vara kvar i de europeiska cuperna efter jul.

En snabb prognos:

Inter - Är så gott som klar för avancemang, men har å andra sidan på ett slarvigt sätt gett bort övertaget om gruppsegern till Spurs. De där målen av Bale på San Siro var allt annat än onödiga. De gav Spurs bättre inbördes statistik, så det räcker att de hamnar på samma poäng för att Inter ska få nöja sig med andraplats.

Det är väl avancemanget som verkligen räknas säger säkert någon. Think again, bro'... Potentiella motståndare i åttondelen som gruppsegrare: FC Köpenhamn, Shakhtar, (svagt) Valencia, (svagt) Schalke 04, Spartak Moskva. Som grupptvåa: Barcelona, Chelsea, Man United, Arsenal, Real Madrid, Lyon, Bayern München.

Chans till avancemang: 90%
Chans till gruppseger: 15%

Milan - Har egentligen presterat vad man kunnat förvänta sig av ett halvsvagt Milan, varken mer eller mindre. Grejar avancemang vid seger hemma mot Ajax om inte annat. Kommer däremot inte att vinna gruppen, och så gott som alla potentiella motståndare i åttondelen känns därför som snäppet vassare.

Chans till avancemang: 70%

Roma - Tog en minst sagt viktig och oväntad seger borta mot Basel. Men i och med att schweizarna ändå får inbördes övertag så krävs det nog minst tre poäng till för att gå vidare. Mycket handlar om hur det går mellan en (förmodligen) gruppsegerklar Bayern hemma mot Basel i sista omgången. Lever tyskarna upp till normal potential är Baselseger utesluten där, men ja... Behöver man inte ta poäng så behöver man inte det. Roma har alltså Bayern nästa hemma, där jag tror att man får vara nöjd med en poäng... Och därefter väntar Cluj i Rumänien. Döm själva.

Chans till avancemang: 50%

Juventus - Det är väl coolt att ha kryssat samtliga fyra matcher i turneringen, men dagens fjärde var nog slutet för Den fräcka tjejen i stan. Framförallt på grund av Lech Poznans seger mot City. Juventus måste slå polackerna borta för att gå vidare. Bästa tipset är att man tar ytterligare två kryss av det som väntar.

Chans till avancemang: 20%

Palermo - Har tappat formen helt utan förklaring och ligger nu väldigt risigt till. Måste med allra största sannolikhet vinna de kvarvarande matcherna mot Sprata hemma och Lausanne borta. Inte mission impossible, men är ändå beroende av CSKA:s attityd mot Sparta.

Chans till avancemang: 30%

Sampdoria - Var någon minut ifrån att kvala sig för Champions och ungefär lika mycket ifrån att ta en tung seger borta mot PSV i första omgången. Måste nu vinna båda återstående matcherna mot PSV hemma och Debrecen borta. Större under har skett, men jag tror inte att de kommer att greja det.

Chans till avancemang: 25%

Napoli - Enda laget i EL som inte ligger rejält illa till, på så sätt att det kan klara sig med fyra poäng på de återstående matcherna. Har Utrecht borta och Steaua hemma kvar. Kan väl gå lite hursomhelst. Jag tror att det blir minst en poäng borta mot Utrecht. Resten känns extremt svårbedömt. Risken är för övrigt rätt stor att man måste ta sex poäng, om Steaua slår Liverpool hemma i nästa omgång.

Chans till avancemang: 50%

tisdag 2 november 2010

Den store Gareth Bale

Han är så sjukt el... Han har en helt fantastisk sp... Han har imponerande te...

Han är väldigt snabb.