Från en text som jag lade ut på Svenskafans.com Cagliari:
Efter gårdagens kryss i Cesena har Cagliari nu gått fem matcher i rad utan att förlora. Visserligen ingår det fyra oavgjorda matcher i den sviten, och laget har fortfarande svårt att göra mål, precis som många befarade inför säsongen, då det inte verkade finnas en riktig superstriker i anfallet.
Men ändå. På de första åtta matcherna har det alltså bara blivit ett nederlag, och Ficcadentis start på säsongen är klubbens bästa på sju år. Om ett sånt konstaterande känns märkligt så beror det på att Allegris fantastiska lagmaskin både första- och andra året tog ett tag på sig att komma igång.
En man har varit närmast majestätisk i försvaret. Davide Astori. Den unge klippan som av någon märklig anledning aldrig återanslöt till sin moderklubb Milan. Cagliari köpte loss honom för drygt 40 miljoner i somras, och den som kanske blev rädd för att den pressen skulle spräcka bubblan fick alltså fel. Vi har istället sett felfritt försvarsspel av en ny general. Astori har blivit än mer stark, än mer säker, och än mer spelintelligent.
Men nu får vi inte se honom för resten av året. Först i januari beräknas han vara tillbaka från det skada som åsamkades honom i söndags när Napoli var på besök på Sant'Elia. Cagliari får alltså klara sig utan en av sina absolut bästa spelare resten av höstsäsongen. Jag befarar att mycket kan gå åt helvete. Övertygad om att vi inte längre kommer att få drömma om en fantastisk topplacering i tabellen.
Allt på grund av en ligistpojke från Argentina.
Bollen skickades mot en farligt ensam Ezequiel Lavezzi, innan vår general snabbt var frame och utmanövrerade honom. I frustrationen sparkade Lavezzi undan stödbenet på sin motståndare, och i fallet gick det som det gick. Jag trodde och hoppades att det handlade om varningsfiskande filmning när Astori låg och kved i gräset. Men han bars ut på bår och kom aldrig tillbaka.
Skit händer i fotboll, men när det handlar om rent sabotage har jag svårt att förlåta det. Jag kan inte släppa att vad som än händer under hösten kommer vi alltid att fundera på vad som hade hänt om Astori varit med. För även om laget inte faller som ett korthus - trots allt har laget fortfarande inte släppt in något spelmål på de nästan två hela matcher som spelats utan honom - så finns det ingen som är i närheten av att kunna ersätta Astori. Möjligen Canini, men han är ingen reserv, så det kommer att bli en lucka i mittförsvaret som en Lorenzo Ariaudio inte kommer att kunna fylla ut på samma sätt.
Så nu riktas mina mindre smickrande känslor mot Ezequiel Lavezzi. Ni är alla bekanta med den romantiska bilden av El Pocho. Kelgrisen som har hamnat rätt. Som får folk att tänka på Maradona. Som sliter som ett djur i varje match. Som inte är någon gentleman, men är omtyckt ändå, för vem bryr sig om gentlemän i fotboll? Det gör inte jag heller. Vill man se duktiga pojkar, finns det andra arenor att söka sig till. Som ett bibliotek, eller Frälsningsarmén.
Men jag har inte heller någon anledning att älska eller förlåta en spelare för att han inte är en gentleman. Vem som helst förstår att det inte var meningen att skada på det sättet. Men det var ändå meningen att det skulle kännas. Någon annan måste betala för att man inte får det man vill ha. Eller för att man misslyckas. Total egoism. Ovärdigt en som jämförs med Diego. Diego hade en fighter i sig också, men den här typen av skit var inte hans grej. Jag kan inte förlåta detta.
Nu vill jag bara att motsvarande sak händer El Pocho. Jag vill att han ska känna och jag vill att Napolis supportrar ska känna det jag känner. Så att det råder balans och samförstånd. Nästa omgång åker Napoli till Sicilien och Catania. Varför inte att en Izco, en Delvecchio eller en Maxi Lopez blir frustrerad och sparkar Lavezzi bort från resten av höstsäsongen?
Öga för ögra, tand för tand. Det är inte snyggt. Det är rätt korkat. Men fotboll är en primitiv sport ibland.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar