lördag 5 april 2014

Helsingborgs supporterkontrakt är lika fånigt som...

... Den intetsägande så kallade kampanjen som kallas #DetRäckerNu.

Så mycket tomhet och så mycket dumhet i debatten efter dödsfallet i Helsingborg förra helgen.

Jag vet inte ens var jag ska börja.

Det som allra mest uppenbart är fel är att dråpet händer utanför arenan men så gott som all diskussion handlar om hur man ska hantera läget inne i arenan.

Lika knasigt är att folk som har väldigt eller inget engagemang i den svenska fotbollen pratar om det enorma problemet HAT på läktarna, mellan supportrar från olika klubbar, samtidigt som dessa påstådda hatare förmodligen känner en samhörighet mot de som de påstås hata som de inte gör alls med de som kan väldigt lite men pratar väldigt mycket och får väldigt mycket utrymme till att prata.

Problemet med #DetRäckerNu är att så gott som alla verkar ställa sig bakom det utan att veta vad det är man ställer sig bakom.

VAD är det som räcker?

VEM/VILKA riktar sig det mot?

För vissa handlar det om att allt från huliganism till "hatet på läktarna" ska bort.

För andra handlar det enbart om huliganism. Om våldet. Att huliganer invaderar städer och slår till inte enbart mot den lokala "firman" men även mot vanliga medborgare, även om de sistnämnda sällan är direkt måltavla.

Jag tillhör den sistnämnda gruppen men skulle aldrig ställa mig bakom en sådan falsk "kampanj".

 För att jag har inget problem med det som kallas för "hatet" på läktarna. Det är en rivalitet och det hat som man kanske trots allt kan känna är betydligt mer komplicerat än det framställs i den diffusa debatten.

Jag kan känna att jag "hatar" AIK av olika anledningar. Men jag har varit på flera AIK-matcher på Råsunda och Nationalarenan mitt bland gnagare och känt allt annat än hat mot klubben och dess supportrar. Jag vet att jag förmodligen hade varit en av dem om jag vuxit upp i Solna, och så vidare. Det gäller även när jag tittar mot den hoppande AIK-klacken på kortsidan. För 20 år sen hade jag skådat en massa nynazister men även om det säkert finns en hel del sådana individer där idag så är den kortsidan i stort, liksom många andra i landet, en av de mest integrerade och inkluderande platserna i det här landet. 

Jag ser inget obehagligt alls med bilder som spelas upp på svt:s Debatt där man ser gnagare skandera "Hata Göteborg". Man måste ha ett väldigt onyanserat moraltänk för att känna så.

Det tyckte jag inte heller när jag var 9 år gammal och gick på fotboll i Norrköping. Trots att klackarna på den tiden saknade mycket av det positiva som finns i dagens supporterkultur. Jag hade inte vågat knalla omkring i närheten av de större bortaklackarna, men jag var inte rädd för att gå på fotboll för det.

Faktiskt så känner jag mig rätt förolämpad när jag läser och hör hur den svenska medelklassen med sin väldigt stora megafon håller upp sina trygga medelklassbarn som representanter för samtliga barn, som om alla barn, alla familjer, har den tryggheten som beskrivs som en rättighet.

För jag vet att det finns så många barn i det här landet som lever i samma verklighet som jag gjorde på 90-talet, och så många som har det sämre än jag hade då.

Vi växte upp i Sverige, inte Nalle Puhs Land. Det fanns en hel del hat, skit, misär och så vidare. Vi förväntade oss inte total trygghet eftersom vi inte hade total trygghet. Det har väl egentligen ingen bortom de välställdas gated communitys?

Och hur mycket gör #DetRäckerNu-massan för att skapa mer trygghet för alla dessa barn?

Noll.

Nada.

Hichi.

Man löser inga problem. Man visar inga tendenser till problemlösning. Man vill sopa undan problem eller det som man upplever som problem.

Sydsvenskans krönikör förfasade sig över att hans barn behövde se en snubbe springa in på plan och känna bengalrök (!)

Bubblan sprack nästan.

Sverige blir ett allt hårdare samhälle men på ytan ska det skrubbas mer intensivt än någonsin.

Vad är budskapet då till de som lever utanför bubblan? Till de barn som lever utanför bubblan?

"Det är synd att du bor i ett område som är fullt av skit, piss, misär, hopplöshet, våld, otrygghet. Som ingen tror på, som ingen tycker om, som håller på att avvecklas. Men det är dina föräldrars fel. De är alldeles för lata och tjänar alldeles för lite pengar eller inget alls. De är sämre människor och vi kommer låta dem ruttna i ditt skitområde. Nu tar vi bort ståplatser. Kom inte på våra matcher. Du bidrar inte till vårt välmående."

Helsingborgs så kallade supporterkontrakt innehåller bland annat att man inte ska maskera sig eller tända bengaler. Hade det begränsat sig till det så hade det varit ganska rimligt eller vettigt. Jag gillar visserligen bengaler men just nu är de förbjudna och då är det inget konstigt att en klubbledning anstränger sig för att hålla det borta.

Men det innehåller även punkter som:

"Avstå från att nedvärdera domare, motståndare och bortasupportrar."

(Du får inte uttrycka dig fritt och rivaliteten får inte existera)

"Använd ett språkbruk som barn och unga kan använda. Använd inte hatiska ramsor och slogans."

(Låt arenan ingå i vår bubbla)

"Ta avstånd från rasism, våld, droger, diskriminering och kränkande behandling."

(Hög relevansfaktor?)

"Respektera vår klubb. Visa förståelse för att våra samarbetspartners är viktiga."

(Visa förståelse för att våra sponsorer är viktigare än du eftersom de ger oss pengar för att exponera sig själva på vår klubbs arena).


Lästips i ämnet: Simon Banks krönika efter AIK-Göteborg och Oisin Cantwell lite om våld och problem och lösningar.

Inga kommentarer: