Anmärkningsvärda totalsiffror, jo, men såsom första matchen slutade var en 3-0-vinst för Bayern inget chockerande. Vi hade hoppats att Barca skulle skapa viss nerv i matchen med en anstormning likt den mot Milan, och på den punkten var de en besvikelse. Men vi visste också att under den här anstormningen skulle det uppstå kontringslägen, och FC Bayern var alldeles för bekvämt och för bra för att inte försöka utnyttja dem.
Jag kan inte låta bli att reflektera över hur tama samtliga experter på TV och i viss mån även webb-tv har varit angående Barcelonas uppenbara nedgång. Det har erkänts, men jag kan inte se att någon har vågat släppa bilden av det fantastiska, superstarka Barcelona. Efter debaclena i Milano och München var det mycket "det är trots allt FC Barcelona" som ska försöka vända på Camp Nou.
Hmm... Nä, det var ju faktiskt inte "trots allt" FC Barcelona. För mig har det varit uppenbart. Jag har bara inte haft överdrivet mycket respekt för Milan och PSG för att säga emot deras beräknat goda chanser att vända.
Jag försöker inte vara efterklok eller låtsas som att de inte underpresterade mot just Bayern, men sammantaget är jag mer förvånad över hur bra Barcelona var den första kvarten mot Milan hemma. Då kände man igen laget. Men sen kom Niangs chans och därefter har bilden varit densamma. Guardiolas Barcelona är definitivt slut. Det är ett europeiskt topplag, inte mer.
Laget "peakade" våren 2011, blev snäppet sämre året därpå och fallet kom den här säsongen. Att Barca inte gick till final förra säsongen är inte annat än en tillfällighet. Det kan också säga något om hur dåligt femtelaget från PL var i jämförelse. De skapade en handfull sylvassa chanser på Stamford Bridge och hade vunnit den matchen en normal dag. De hade matchen i en ask på Camp Nou men lyckades inte resa sig efter Messis straffmiss.
Men att man missar finalen i år är ingen tillfällighet. Det hade varit mer logiskt att de varit ute ur turneringen redan efter åttondelen.
Jag har redan förklarat mina sympatier för den här erans Barcelona nedan.
Mitt samlade omdöme om den har jag också kommenterat medan det pågick. Nu när det är slut kan jag än en gång säga att det är ett av två stora upplagor, varav den andra är Fabio Capellos Milan i början av 90-talet som nästan inte gick att besegra.
Det som skiljer FCB 2008-2012 från Milan 1991-1995 är att Barca till viss del visade att det går att bli riktigt stor utan cynism. Minns att jag under Guardiolas första säsong hela tiden tvekade om den grymma fotbollen verkligen kunde låta ett sånt skönspelande lag gå hela vägen. Med viss flyt gjorde man det, men jag tycker ändå att man var det bättre laget i samtliga möten den gången. Sen kan man alltid nyansera det och föreslå att med cynism hade man kanske vunnit Champions fyra år i rad eller nåt, men det är ju bara fantasi och spekulationer. Eller så kommer FC Bayern visade att den kombinationen är möjlig och har kommit.
Jag delar absolut inte hatet som många har känt för Barca. Snacket om att Uefa systematiskt gynnar Barca, med den barnsliga epiteten Uefalona, är direkt löjligt. Barca har varit ett topplag och på så sätt haft vissa fördelar mot mindre klubbar, men när man kommer upp till den nivå som utslagningsfasen av Champions är, då ser jag inget som utmärker Barcelona som mer gynnat än de andra giganterna. De uteblivna straffarna mot Chelsea är för mig parenteser, för jag vet att det ska till mer för att man ska få straffar i en CL-semi. Men kanske framförallt för att jag minns att Barcelona... Hmm, hur ska jag säga det...
FICK EN MAN UTVISAD AV DEN NORSKE DOMAREN MED UNDERLÄGE OCH TJUGO MINUTER KVAR ATT SPELA...
Än en gång: det GÅR inte att få en sån massiv fördel av domaren och ändå säga att man har blivit "bortdömd".
Den andra snackisen var semifinalerna mot Real Madrid 2011. Där José Mourinho lyckades manipulera hela fotbollsvärlden till att köpa bilden av Real som offer för Uefas favorisering av Barca, trots att det den här gången inte fanns en enda riktigt kontroversiell situation att tala om. Bara allmän bitterhet och lite snack om filmningar. Jag kommer aldrig att se en psykopat som Pepé som ett offer och Lionel Messi som bov i den kampen.
Det har å andra sidan funnits några otroliga fördelar som FCB har fått. Minns framförallt Sergio Busquets tokfilmning som renderade i rött kort mot Thiago Motta, eller de två straffarna som man fick på en halvlek mot Milan förra säsongen. Men den dagen de andra storklubbarna inte längre gynnas på det här sättet, det är då jag kommer att se substans i "Uefalona"-snacket.
Däremot... Förstår jag irritationen över kommersfenomenet Barca. Inte i lika stor utsträckning som hur det har varit med det spanska landslaget. Det här med de harmlösa och karaktärslösa duracellkaninerna som levererar "bra fotboll" on demand.
Och det faktum att många andra klubbar på ett oprofessionellt, patetiskt och misslyckat sätt försökt att kopiera modellen.
Men just den här senaste biten är ju inte direkt Barcelonas fel. Och samtidigt som jag ogillar hur andra oreflekterat försöker kopiera, beundrar jag Barcelona för att de har skaffat sig en sådan status. Hur man skapat en så stark modell att fotbollsvärlden har känt sig manad att förhålla sig till det i nästan ett halvt decennium. Det får mig att tänka på Ajax på 70-talet. Just att det ska egentligen vara så gott som omöjligt att skapa sådana trender i dagens fotboll där det knappt går att bygga ett lag och allt kan raseras över en säsong. Jag har fått uppleva fotbollshistoria och för det är jag tacksam.
* * *
I takt med att den där formsvackan som vi har väntat på men som aldrig kom för Bayern, har ett ämne under det nya året varit; vad fan ska Pep Guardiola förbättra med det här laget som verkar komplett?
Länge tänkte jag samma sak. Att Pep har grävt sin egen grav. Man kan ju bara misslyckas om eller när Bayern har fullbordat en överlägsen vinst i ligan och äntligen seger i Champions.
Sen kom jag på det. Helt seriöst vet jag inte om han själv tänkte på det när beslutet togs, men även om trycket på honom kommer att vara stort finns det en utmaning och en belöning som väntar om han klarar av den.
Om några veckor ska Bayern möta Borussia Dortmund i finalen av Champions League på Wembley.
Om Bayern förlorar den är Peps uppdrag den att vinna Champions Leage med världens bästa klubblag. Självklart är det en extrem uppförsbacke att förlora två finaler i rad (fråga Valencia), varav en i princip var klar. Men det finns i alla fall något konkret som han kan förbättra, och jag tror att det blir lättare att (åter) resa sig just för att Pep Guardiola anländer. Med det kommer all den härliga aura som Pep har skapat kring sig. Något nytt och spännande.
Många har därmed sagt att Pep nog hoppas att de inte vinner Champions i år.
Men.
MEN.
Om Bayern vinner finalen har Pep möjligheten att försvara Bayerns CL-titel. I det skulle han bli historisk - även om han inte skulle kunna ta åt sig äran att ha försvarat en egen CL-titel - då ingen klubb lyckats med det sen Champions League bildades. Innan dess får man gå tillbaka till 1990 då Milan försvarade sin Europacuptitel. Alltså snart en kvarts sekel tillbaka i tiden.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar