... Och här kommer de ljusa punkterna.
Matchdräkterna back to basics
Viljan att genom total åtskillnad av dräktfärger har växt de senaste tjugo åren. En gång i tiden var det ganska vettigt. Tanken var att göra jobbet lättare för domare och linjedomare. Man tyckte att det var ett bra argument och protesterade inte. Sen började det överdrivas. Och sen nådde det nivåer där det inte längre verkade handla om domarens arbete utan hur estetiskt det är för tv-publiken. Och kanske - jag minns framförallt från hur det började se ut i Champions League - också en ursäkt för förbunden och klubbarna att marknadsföra alternativdräkter när många tittar på.
I VM 2014 nådde detta kulmen när FIFA tog fram vissa luddiga regler som de inte verkade följa helt konsekvens. Oavsett vad de gick ut på fick Tyskland spela i helvitt och Brasilien nästan alltid i vita shorts. Italien hade länge varit helblått. Spanien blev nu helrött. Och så vidare.
Det lustiga är att jag ju också är en tv-tittare och jag förstår verkligen inte hur det skulle vara mer estetiskt att det bara förekommer enfärgade lag och så vidare. Jag tycker att det tar bort mycket finess, men jag medger ju att det finns en mer övergripande estetik som är bortom det totalt visuella och det hänger ihop med traditionens makt. Det som följer traditionen är ofta vackert. Det är fortfarande en visuell fråga men inte taget ur sitt sammanhang.
Nå, nu är vi tillbaka där vi ska vara. Förvisso har Nike ett tema där shorts och tröjor ska växa ihop till en dräkt, vilket funkar bättre ibland och sämre ibland. Och Adidas har tagit bort ränderna från tröjärmen och lagt det från underarmen ner till botten. Men detta är fortfarande ett mycket mindre problem än det ovannämnda. De har dock gjort ett undantag för Ungern vilket är fascinerande.
Således har vi Tyskland åter i svarta shorts (och svarta strumpor, vilket bryter mot det senaste halvseklet men det är inte helt nytt), Spanien äntligen i rött-blått-svart! Italien ses åter i vita shorts ibland. Frankrike är tyvärr Nike och lever inte helt upp. England har också Nike men röda strumpor slår åtminstone det helvita som man haft de senaste gångerna. Låt oss bara säga att så länge England inte byter tillbaka till marinblå shorts kommer de inte att vara framgångsrika och glädja oss åt detta faktum.
Jag tror vi får återkomma med listor om detta senare.
24-lagsformatet
Jag tyckte att det var opportunism från länder som har resurser nog att kvala in till EM men som vill göra det lättare för sig. Och så är fallet.
Men nu när vi upplevt det säger jag att det är en succé. Det var det här systemet som gällde under VM 1986-1994 och det är ett format med så mycket finess att det klarar sig oavsett allt annat.
Belackare menar att det leder till ett mer fegt spel men missar att det samtidigt gör varje match livsviktig. Det ofta förekommande scenariot att sista gruppspelsomgången är helt eller delvis betydelselös har försvunnit.
Om vi ändå ska ladda inför en storturnering, varför inte öka antal matcher och omgångar?
Publiken
Publikkulturen i landslagssammanhang är ju numer väldigt blasé men av någon anledning har det blivit en uppsving i France 2016, på gott och ont. Mest gott.
Just därför är det extra tragiskt att arrangören försöker liva upp något som redan lever i allra högsta grad, men det problematiska som jag nämnde i förra inlägget.
Jag syftar inte på Islands vulkan och såna grejer som vid det här laget blivit rätt tråkig men bara att det finns riktiga klacksektioner som det är bra jävla drag från. Minns särskilt Ungerns kortsida mot Österrike. Jag råkar ju veta att den också kryllar av fascister som inte gör mycket annat rätt i livet men det var imponerande. Men många andra exempel finns ju.
Täta matcher
Trendbrott har det varit i spelet på plan som i många år lutat mot vobblande bollar och uselt försvarsspel som gjort "målkalas" a k a hockey/hawaiifotboll av allt. Nu sattes tonen direkt på rätt sätt i första gruppspelsomgången. Det har skapat kvalitet och dramatik. Mål ska tillkomma på grund av bra anfallsspel och inte dåligt försvarsspel. I vissa matcher har det rent av varit tråkigt fotboll - exempelvis Wales - Nordirland - men det är det värt.
Värdland
Att VM går i ett land som dessutom har en relativt stolt fotbollstradition är ett stort plus. Det ger ett tydligt sammanhang för de som har en känsla för detta spel. Delat värdskap och/eller de fall där fotbollen används som en "motor" för landets tillväxt tar bort mycket. Det märker man först nu. Att en match spelas i Paris, den andra i Marseille, den tredje i Nice och så vidare, har en betydelse. Det må vara godtyckligt och kulturellt betingat men så är det i alla fall.
Jag måste också ge ett plus till de nybyggda arenorna även om det är lite vanskligt att bedöma det från tv-rutan. Med tanke på de låga förväntningar man har på den arkitektoniska estetiken i nybyggen nuförtiden verkar de franska städerna/klubbarna ha lyckats bra överlag med ganska innovativa och karaktärsstarka byggen.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar