Del 8: Toppar och dalar; jätten och kämpen

6. Brasilien
Leverar som vanligt en hög lägstanivå. Senast Brasilien nådde kortare än till kvarten var 1990. Man kan tycka att det inte är jättemärkvärdigt och det tycker väl inte jag heller. Likväl är man i och med detta VM unik i att garantera kvartsfinal under så lång tid. En statistisk notering lagom relevant.

På andra sidan av myntet börjar historien upprepa sig så som den gjorde efter 1970-lagets insats i Mexiko, vilket en del håller som historiens starkaste. Precis när Havelange började greppa makten om världsfotbollen, när Brasilien som första land att vinna VM för tredje gången får behålla Jules Rimetpokalen, börjar en lång period då man ständigt misslyckas med att ta sig till VM-final. 1974, 1978, 1982, 1986 och nämnda 1990 hinner passera innan man lyfter den nästa gång; 1994.

Det i sin tur blir inledningen till tre raka VM-finaler.

Och nu har vi 2006, 2010, 2014 och 2018 klart med facit tre kvartsfinaler och en semi.

Fram till kvartsfinalen blev det en transportsträcka den här gången. Så kom kanske hela turneringens mest intensiva toppmöte mot Belgien. Trots 0-2 var det ytterst nära att de gula räddade matchen. Chanserna fanns och Belgien låg i brygga. Många ansåg dessutom att man blev blåsta på straff åtminstone en gång men i min värld är en filmning en filmning.

Hursomhelst är det kanske bättre att förlora i en kvartsfinal med 1-2 mot Belgien än att inför sina landsmän smaka på 1-7 i en semifinal.


3 vinster
1 oavgjord
1 förlust

8 gjorda mål
3 insläppta mål

5. Uruguay
De himmelsblå befäste sin position i världsfotbollen redan för fyra år sen då man för andra VM:et i rad tog sig vidare från gruppspel genom att slå ut både England och Italien.

Det skedde i ljuset av att man ju missade kvalificering till både VM 1994 och 1998 samt 2006. Gemene uppfattningen var att verkligheten till slut hunnit ikapp detta lilla legendariska fotbollsland.

Men så kom man tillbaka med en äldre Diego Forlan vid sidan av de nya unga stjärnskotten Edison Cavani och Luis Suarez.

Suarez och Cavani har sedan dess fortsatt att leverera och hållit kvar Uruguay som sydamerikas starkaste bakom de två jättar som landet också geografiskt lever i skuggan av.

Båda sliter för sitt land på ett föredömligt sätt. Något som Suarez aldrig får cred för i vår del av världen där protestantisk hycklande moralism härjar.

Nå, han gjorde det i år igen.

Det som var extra imponerande med Uruguays insats var att man den här gången levererade när man var tvungen att göra det. Där man tidigare varit ett defensivt starkt kollektiv med sylvassa spjutspetsar som kontrade in målen skulle man nu vinna på beställning. Och det gjorde man i gruppspelet.

Det svåra testet kom mot Portugal. Den klarade man med bravur. Just när det såg ut som att man skulle börja falla tog Cavani ett sista kliv fram och avgjorde matchen innan det blev för mycket för kroppen. Allt det där slitandet har ett pris och det har Uruguay fått betala i samtliga framgångsrika VM på 2010-talet. 2010 och 2014 var det Suarez (om än inte av fysiska skäl) och nu Cavani när man ställdes mot de blivande världsmästarna Frankrike i kvartsfinalen. 0-2.

Med dessa tre starka turneringar har Uruguay råd att andas lite, låta den underbare Oscar Washington Tabarez gå i pension, och kanske kosta på sig en tid utanför rampljuset.

Därefter hoppas vi att fotboll förblir fotboll. Det vill säga att Uruguay är med där det händer.

4 vinster
0 oavgjorda
1 förlust

7 gjorda mål
3 insläppta mål