Dag 18: Quantity matters

 Gick igenom positiva saker sist och nu kör vi de negativa. Eller okej, vi får stanna vid det stora ämnet och följa upp med detaljerna senare.

 

48 lag - Old news men det kommer inte att hålla. Jag vet inte exakt var tröskeln till det sämre är men det är nånstans mellan 24 och 32. 32 var snäppet för många. Den som aldrig har upplevt 24 eller färre känner antagligen inte av det men det var ett helt annat fokus med 24. 

Problemet är inte kvalitet utan kvantitet. Fotbollsvärlden är tillräckligt stor idag för att skicka 48 dugliga lag till ett VM. Men vi kan inte alla samlas kring 48 lag. Det blir kaos ungefär som Europas kvalspel med den uppenbara skillnaden att det gäller mer och är mer intressant än Färöarna - Schweiz en lökig torsdagskväll i mars. 

Ju fler som ska dela på kakan, desto mindre blir kakbiten för alla. Det går inte att diskutera bort.

När man är mitt i bubblan känns det förmodligen mer okej men vänta några månader så kommer du att se att mycket av det som roat dig nu har passerat ditt minne.

Vi som är lite äldre minns rövgängen från 24-lagssystemet. Jag minns Förenade Arabemiraten. De gjorde ett intryck hur dåliga de än var. Jag menar inte på någon djupare plan, men de var en spelare i berättelsen. En biroll. Men ändå en roll. 

Men jag har ingen relation till Costa Rica 2006 eller Panama 2018. De kom, de sågs lite halvslött och de försvann. Jag kan notera att det har hänt. "Panama? Jo de var ju mer tidigare också... 20...18." Det stannar där.

Men är det inte härligt med sagan med Kap Verde som håller nollan mot Spanien? Tja... Kanske hade jag tyckt det om jag inte redan sett denna saga 10 gånger tidigare men hursomhelst... Nej, jag tror inte att det kommer att väcka något i folk om 20 år. Och då har jag inte ens gått in på länder som DR Kongo eller Curacao. Det finns inte plats för dem i minnet. Att det betyder jättemycket för kongoleserna själva? Ja, visst... Men VM brukade vi uppleva TILLSAMMANS. En scen för alla. 

* * *

Jag kör en rejäl avstickare på slutet här men det är så att min vän Kristian Borell gick bort i februari förra året och jag drömde om honom inatt. Jag höll på att skriva en lång text om honom då kort efter hans bortgång men jag kände att jag behövde göra det ordentligt eller inte göra det alls. Vi får se om jag återkommer, men ni som läser detta vet förmodligen vem det var. Fotbollslivet i Sverige är så mycket fattigare än honom. 2022 blev alltså hans sista VM. Jag hoppas att han är med oss i en annan dimension och är liksom mig road av 2026 men vet att det inte kommer att fastna.  

Dag 10

Låt oss då komma till de saker som faktiskt har varit bättre. 

 

VAR - Det finns undantag men generellt har VAR inte på samma sätt gått och letat efter saker att blåsa för. Det är mycket positivt. Hade detta varit en europeisk storturnering - framförallt klubbfotbollen - hade vi sett betydligt fler sådana "hitta fel"-situationer som inte gynnar någon utom ett enskilt lag som får en random gåva.

 

Straffar - Ännu tydligare har det varit att man för en gångs skull faktiskt valt bort "soft penalties". Det finns än en gång undantag men generella trenden är att det är mer som 2000-talet ungefär. Klubblagssäsongen hade troligen gett oss minst 10 fler straffar på dessa 10 dagar.

 

Matchdräkter - Här har jag ingen tydlig bild av hur det var sist men 2014 och i viss mån 2018 peakade FIFA eller möjligen landslagen själva med att insistera på mer eller mindre enfärgade dräkter som någon slags princip. Vi kan se så långt att det förekommit en del ytterst märkliga upplägg, som t ex Mexiko-Sydkorea. Men överlag en hel del variation. Frankrike i tricoloren och så vidare.

 

Afrika och Asien - Har bjudit på bra motstånd. Speciellt Afrika har ofta underpresterat. Inte den här gången, så långt. Ett VM som inte domineras av Europa är alltid ett bättre VM. Hittills har Europa gjort sitt sämsta VM på jag vet inte hur länge. Nivå B/C-lagen har misslyckats. 

Jämnhet - Turneringen har varit jämn. Jag är inte förvånad. Jag är emot 48 lag i VM men det beror inte så mycket på att jag inte tror att bredden finns utan för att - som jag antagligen har skrivit under senaste VM med blickarna fram 3,5 år - alla ska med kommer till priset av att ingen kommer att synas utöver de allra största. 

 

Det har också varit mycket som är skit med VM men det var väntat.  Eftersom det alltid blåser motvind för Notti Magiche valde jag den här gången att börja med det positiva. 

VM: dag 6

 Dags att blogga igen.

Börjar kort.

Själva fotbollen har varit OK. Det är mycket som är bättre än de senaste mästerskapen.

Men värdskapet är under all kritik. Skamligt. Jag får återkomma till detaljerna. Qatar är inget optimalt samhällsbygge men som värd var de som en bra domare ska vara - osynlig. USA har gått i klinch med den här turneringens snart 100-åriga historia direkt.

Men som sagt, utifrån de dåliga förutsättningarna har en hel del grejer funkat bra. 

Just nu sitter jag och är förälskad i Irak som jag bedömde som ett av turneringens sämsta lag men som de bjuder på show mot Norge. Fansens närvaro känns. Det är allt möjligt folk och de hörs. Vrålet vid 1-1-målet och scenerna därefter. Mumma. Kul... Men det känns ju lite typiskt att de bjussar på detta motståndet mot heta Norgemedan Iran inte nådde upp till mer än godkänt mot Nya Zeeland. 

 Nåja. 

När småtimmarna kommer missar jag den grupp som känns mest VM för mig av alla. Argentina, Algeriet, Österrike, Jordanien. Härlig mix, lagom exotiskt. Synd, men det är vad det är, semestern har inte börjat än. Har redan offrat mig för Iran.