Dag 29: Bragging like a brat, thought you got away

 Först återblick. 

Belgien levererade århundradets hatewatch. USA post Balogun-gate. För min del var det ingen hatewatch planerad eftersom jag lägger i termen att man mer eller mindre förväntar sig att hatobjektet ska lida. Det gjorde ju jag inte alls.

Om nåt kände jag mig ganska bergis på att USA skulle vinna. USA hade sett ut som turneringens piggaste lag och Belgien som turneringens tröttaste lag. 

Men USA dök upp och var ett skugga av sitt tidigare jag. Kanske tappade man allt efter att deras matchplan gick i stöpet då den FANTASTISKA Rudi Garcia agerade och vann stort. Han tog ut de spelare som han inte trodde skulle palla den typen av fotboll som jänkarna ville hugga på. De Bruyne och Doku båda ut således. Spelet skulle inte tillåta att tryckas ner. Ni vill pressa? Då tjongar vi upp bollen på er planhalva vid varje inspark och tar det därifrån.

The devil stole the beat from the lord, it's time to set things straight. Så blev det. USA sattes på plats. Vissa menar att särbehandlingen blev tändvätska för belgarna och det kan ligga något i det sett till hur Lukaku firade vid det sista målet. Men mest av allt var det taktik och rutin som vann. Jänkarna kom ingenstans. Till och med deras mål kom på en felaktigt tilldömd frispark som dessutom gick in tack vare studs på muren.

Vi tackar keepern Freese som bjöd på en delicious förnedringsstund som gav 1-3.  

 Detta kan ha varit den härligaste matchen i hela VM för mig. Det hade börjat gå motigt ganska mycket eller saker som gick "min väg" men inte på ett särskilt upphetsande sätt. 

Och därmed den andra gåvan av Garcia som även gav mig en av mina finaste CL-kvällar de senaste 10 åren när hans Lyon kontrade bort Man City i kvartsfinalen av corona-CL i Lissabon. Som bekant, Rudi can't fail. 

Vi säger att det var ca 50 000 amerikaner på plats där i Seattle. Och av dem kommer minst 40 000 inte tänka på fotboll mer de kommande 12 åren eller mer. Först då kan VM eventuellt återkomma till Staterna. De var bara där för att VM är på hemmaplan och de har råd eller företagsbiljetter. De var där för att titta på USA vinna, inte på fotboll. Nu blir det som kanadickerna... Hem till villan och foka på NFL-draften, fantasy NBA, whatever.

* * *

Vad mer sen sist? Portugal får inte sin revansch på Spanien efter 2010 och 2012. Jag hade en känsla av att de skulle det även om de är det sämre laget. Ödet. Rätt trist EM-match hursomhelst.

Colombia och Schweiz nollade varandra. Jag respekterar Schweiz men märker att jag nog aldrig kommer att kunna känna jordens pirr inför deras möten. De är mer fotboll än många andra men är den typen av lag som passar bäst i biroll. Åttondelsfinal och ut. Möjligen kvartsfinal om de ska möta ett riktigt sexigt lag som kontrast.

Det ska de väl kanske på ett sätt. Ar-jen-ti-na. 

Så mycket surr kring Egyptenmatchen. Jag tycker inte att matchen som helhet hade tillräckligt många avgörande domslut som gör matchen till århundradens rån. Och jag har inte hört på allt som de upprörda egyptierna har sagt, bara små klipp. Det är ju värt att minnas att de ändå gjorde 2-0 efter "det första andra". Men jag fattar.

Det var bland annat en situation på slutet av första halvlek där Argentinas nr 26 helt sonika slappar till Egyptens Ashour inför öppen ridå i rörligt spel utan att domaren gör jack. En detalj som redan där får en att känna att de här lagen inte riktigt spelar på lika villkor även om matchen trots allt inte är bokstavligen riggad.

Försvarande argentinska spelare gör många dumma onödiga saker som detta, som om de kallt räknar med att komma undan med det. Det är märkligt. 

En annan situation av den typen uppstår precis innan Argentinas vinstmål när Alvarez först stoppar Salah men när han sedan ska ta över bollen ger han Salah en lätt spark. Salah faller enkelt men det är verkligen en avsiktlig spark som känns instinktiv eftersom den är så dum. Är det soft? Ja, men fotboll är dessvärre väldigt soft i dessa dagar. Salah sökte inte detta förrän han fick sparken. 

Domaren friar. Det kan jag nånstans köpa utifrån ett pragmatiskt perspektiv men sen förhålls ju detta till att man tidigare VARat bort ett egyptiskt mål just för en förseelse tidigare i anfallet. 

Och känslan är verkligen att om denna Salahsituation sker på en argentinsk forward i andra änden av plan så får Argentina straff. För om de inte får det och senare åker ut så kommer situationen vevas på rutorna och alla argentinare som tyckte att Salah bara filmar och det inte är något att blåsa för, de tycker tvärtom att det är given straff. 

Nå, jag tycker väl det är tråkigt att storlagen får såna privilegier. Men risken att se Egypten bli en munsbit för England längre fram, och hur Argentina är top level VM-krydda, är jag inte fullt så indignerad som vissa andra.

* * *

Men dag 29 var ju egentligen bara Marocko-Frankrike. Matchen efter VM:s första spelfria dag. 27 dagar i sträck innan.

Och, det finns ju inte så mycket att säga. Frankrike gjorde historien ganska kort. Mbappé slog en riktig goat-straff (kul med sarkasm) innan han i andar halvlek gottgjorde sig. Dembele satte spiken i kistan. Marocko förlorar på typ det skönaste sättet man kan göra. Uppenbart numret för små och aldrig riktigt nära. 

Frankrike i sin tredje raka VM-semi.  

Dag 25: Sjätte matchen är den nya femte matchen

 Trist VM-dag där VM-kryddorna Brasilien och Mexiko åker ur. Vi får en EM-kvart. Den är dock intressant och slipper vi hockeylagen får vi vara lagom nöjda.

Brasilien borde ha vunnit. En tidig straff, ett friläge av Endrick. Det hade kunnat sluta så annorlunda.

Det finns mycket som jag kan störa mig på angående Brasilien i VM men de är ett av de få lagen som verkligen skänker en extra glans till VM. Och om vi kollar på själva spelet så spelar de stundtals en briljant fotboll. Den credden får de aldrig eftersom ribban är satt högt utifrån vissa klassiska brasseupplagor men jämför det med vilket annat landslag som helst så är det speciellt. Många brassar som ser halvdassiga ut i europeiska ligor skiner när de får lira tillsammans med andra brassar. Jag vill kanske inte att de ska vinna hela rubbet men speciellt om det gäller Brasilien eller ett annat europeiskt lag vill jag ha dem vidare.

Det var också första gången på 36 år som Brasilien åker ur innan kvartsfinalerna. Det håller jag som en form av framgång, väl medveten om att brassarna själva inte ser det så. Men det är bara att kolla på det ena storlaget efter det andra under samma period; Tyskland, Spanien, Frankrike, Italien, Nederländerna, England, Argentina, Portugal. Dessutom har man vunnit sin grupp i varenda en av dessa turneringar. Oerhört stabilt.

För Norges del... Jag skulle inte kalla mig för en Norgehatare i fotboll men inget annat skandinaviskt lag än Sverige har spelat i semifinal tidigare. Jag tror t o m att de bara har Danmark 1998 som exempel. Så, jag vill inte ha Norge vidare. Således vill jag inte att de tar sig till VM-final eller så. Helst åker ut redan i kvarten. Eller?

 * * *

... För det blir alltså England som tar sig an norrmännen i kvarten efter en svettig klassiker på Azteca. Precis den typen av VM-match man lever för. Bara lite för många straffar för att man ska höja det till top 10 i ens egen VM-tid. Och England med VM-guld... Den som trodde att engelsmän överlag är odrägliga när det gäller sin enögdhet på fotboll vet inte vad som väntar om England vinner VM-guld.

Dessutom kom en påminnelse efter matchen om vilket as Thomas Tuchel är. En intervju där han tycker att bedömningen var oacceptabelt och att de som VARade var sydamerikaner vilket gynnar Mexiko. Oklart hur. Sättet på vilket han pratar som en mad scientist när precis varje bedömning var standard enligt europeiska normer. I min värld är båda straffarna billiga, Gordon söker den och den som Kane drar på sig känns som för mycket belöning för mexikanen. Men det är hursomhelst normen för bedömning idag. Även utvisningen var given enligt bedömningen de senaste 10 åren. 

Så kanske är det inte så dumt om Norge slår ut dem. Men jag tackar och tar emot bara att få se en kvartsfinal där det är hugget som stucket. Bara bli underhållen. Min gissning är att hjärtat kommer att vilja ha Norge när matchen väl har börjat. Det vore en roligare historia. 

Tillbaka till matchen på Azteca. Ljuvligt som sagt att se en old school häxkittel i VM. ÄVEN OM Mexikos matcher i alla fall enligt rapporter från premiären har gentrifierats pga priserna. 

England och Mexiko har dessutom inte mötts på väldigt länge. Det måste ha varit 1970 eller 1966. Om det överhuvudtaget har hänt men jag tror nog att jag sett det i någon bok.

Vad säger man... Det som hände var omtumlande men egentligen ganska väntat. Mexiko är ett bra lag som européer alltid underskattar men det är ändå inte toppen av fotbollsvärlden. England har en handfull riktigt tunga spelare och de kan göra det som mexikanerna inte kan. Därför behöver Mexiko fler chanser på sig. Efter utvisningen drar England helt ner och Mexiko gör det tyvärr inte riktigt bra. Att de inte lyckas kvittera är i sig inte skamligt, de möter ett väldigt rutinerat och starkt lag. Men man skapar ju ärligt talat inte en enda hundraprocentig målchans efter 2-3. Alvarado kladdar på bollen helt i onödan flera gånger, och den där Gallardo eller vem det nu var slår några usla inlägg/skott från vänsterkanten. 

Och när man sedan ser Harry Kane som tappat rösten tänker man, hade de inte kunnat trötta ut dem ännu mer? 

Det hade blivit en episk seger men Mexiko stannar vid åttondelen ännu en gång. Åtta av de nio senaste gångerna. Sviten av gruppavancemang bröts förra gången; det och det faktum att England bara är otroligt tunga nuförtiden gör att besvikelsen nog är lindrig. Men likväl, den fördömda femte matchen uteblev igen. Förutsatt att vi menar kvartsfinal. Men från och med i år är det sjätte matchen.

Dag 24: Undermålig uppföljare

 Marocko vidare till kvartsfinal planenligt men efter att ha blivit sönderpressat under första halvlek. 

Hejdå, säger vi till Kanada som jag - med all respekt - gladeligen ser åka hem. De kan stanna där och jobba på NHL-draften. Jag gillar Kanada i hockey men i fotboll är de bara en lightvariant av USA. Deras syn på vårt vackra spel är generellt främmande. Fick de välja så skulle vår fotboll vara mer som deras identitetslösa idrottskultur. Hockeyn funkar för att det är en annan kultur från början. Men också för att där finns en viss identitet tack vare långtgående historia med lag som Leafs och Habs. 

Dessutom innebär det hejdå till fragile masculinity incarnate Jesse Marsch. Deras jänkartränare som tydligen skrivit på för fyra år till vilket är härligt för det betyder att vi slipper honom på vår radar de kommande åren. Jag var lite orolig för att denna mini-succé skulle göra honom het i Europa igen.

Marocko imponerade i sextondelen. Nu var de inte fullt lika bra men på ett sätt styrker de att de har vuxit i kostymen. De kan vinna på typiskt storlagsmanér mot rookien Kanada. 

Vad gäller hårda fakta så var detta alltså Marockos andra raka kvartsfinal vilket inget afrikanskt lag lyckats med tidigare. Så, rekord även den här gången. 

* * *

Under natten vann även Frankrike planenligt. 

För mig var det väldigt kul med en repris på 1998. Den gången fick Frankrike svettas ordentligt innan Laurent Blanc gjorde tidernas första (men inte sista) golden goal. 

På sätt och vis blev det liknande den här gången men överlag ganska tydlig skillnad. Frankrikes mål kom långt innan förlängning och skillnaden mellan lagen är större idag än den var för 28 år sen. Paraguay levde mycket på disciplin redan då men kunde kombinera det med fantastisk spelförståelse och teknik. Dagens Paraguay känns mer begränsat där och retade även upp socmed-folket med sin brutalitet. Inget chockerande men en typ av fotboll som saniterats bort idag. Det kändes inte som att nerverna gick åt fransmännen på samma sätt som det gjorde i Lens senast.

* * *

Repris på 2022 års semifinal att vänta alltså. Båda lagen är bättre idag. Frankrike spelar äntligen en fotboll som matchar lagets potential och Marocko är som sagt mycket mer självsäkra där de förra gången levde mer på att kämpa till sig vinster. Marocko dessvärre utan sin huvudstriker Saibari som skadade bort sig från turneringen, av allt att döma. 

Dag 23: Titanium och cringedöden

 Så, resten av de kassa sakerna.

Spelarnas entré - ett helt nytt move att hela truppen ska stå vid halva mittcirkeln. Och de vandrar in till filmmusik från den berömd dokumentären the Last Dance. Två gigantiska flaggor. Vulgärt, osnyggt. Rörigt. 

Det ska dock sägas att den gamla fina FIFA-hymnen ersattes redan under VM 2018 då de började spela 7 Nation Army-basgång. 

Och det här med att det ska stå en massa barn framför spelarna förstörde den aura som spreds förr. Om man därtill har sett hur det ser ut på distans är det en dystopisk bild där en arsenal av kamerapersoner är framställda. Det är en sån tydlig tv-produkt.

Så ännu sämre variant av nåt som redan var lite förstört.

Drickspaus - En illa dold hemlighet att den finns till för att sälja mer reklam. Så fort VM kommer till USA blir det såhär. Jänkarna ville detta redan 1994 men då var FIFA något annat och sa nej. Jag behöver nog inte säga så mycket här, alla har gjort det. Dock som bonusinfo så förutspåddes detta av Maradona omkring tiden då USA fick värdskapet. Och han är inte ens den typen av analytiker a la Arsene Wenger. Det tyckte jag var fascinerande att se nyligen.

Publiken - Det har aldrig varit billigt att åka på VM och i alla fall i Europa är det inte direkt knegarklassen som åker på VM, särskilt inte till andra kontinenter. Undantag finns förstås. Vissa gör väl som det är vanligt för sydamerikaner att man åker även om man egentligen inte har råd. Man skuldsätter sig eller bäddar för ett framtida pissliv ekonomiskt.

Frågan är om ens det räcker den här gången. Jag förmodar att det finns lojalitetsprogram hos vissa förbund där man tilldelas biljetter med något sundare prissättning.

I journalistpodden Libero sa de brittiska journalisterna efter sina första dagar att de inte hade mött någon supportrar som betalat mindre än1500 dollar för en biljett. T o m i Mexiko kommenterade mexikaner att det var en annan publik än vanligt. Gentrifiering.

För protokollet verkar det dock kunna skilja väldigt mycket, kanske delvis för att den initiala hajpen har dött och den dynamiska prissättningen gått ner.

Att VM-publik och klubbpublik i regel skiljer sig åt är old news men jag börjar tänka att det här med "supportrar" behöver beskrivas på ett annat sätt än de slentrianmässiga kommentarerna om passion och allt det där. Vi har sett massor med bilder där "supportrar" som följer ett lag som desperat behöver poäng bli alldeles till sig av att fångas upp av jumbotronskameran. Jag tror det säger det mesta. Och nu när vi vet vad det generellt har kostat för dem att vara där sticker det i ögonen på ett annat sätt än tidigare.

USA är verkligen bottenskrapet av hela den här kulturen, men gemene svensk verkar tycka att USA ju är härligt. Av oklar anledning. Vad exakt finns det där som vi inte har i våra europeiska storstäder om vi håller oss till bra saker? 

Musik - Dessa s k drickspauser bjuder även till mer disco på arenorna. Att folk börjar allsånga till refrängen av Livin' On A Prayer känns väl helt okej. Det hör till. Den är litegrann gjord för det. Men när folk sedan helt tappar det och börjar sjunga till Titanium (Sia) dör man cringedöden. Det bara funkar inte och blir helt bisarrt. Noll fingertoppkänsla. Eller när engelsmännen t o m har sjungit med Mr Brightside... Och outar att de är hyperamerikaniserade... Mhmm....

Planstormning av hela avbytarbåset vid mål. Detta började redan i Qatar eller så men det är fortfarande vidrigt. En kompis som är domare säger att det inte är tillåtet. Men i praktiken är det det tydligen. Det är så fult och ovärdigt men Hollywood-VM älskar det antagligen. "Scener". Dra åt.

Stjärnorna - Trist att Ronaldo och Messi fortfarande är med så att man måste fortsätta lyssna på dyngan om vad de gör och inte gör. Samt de andra, Mbappe, Håland, Kane... VM kändes lite mer äkta i början men sen var det dags för storlagens matcher och våra patetiska studios svamlar om att det är STJÄRNORNA MAN VILL SE. Förlåt men hur TRÅKIG är man att man inte tröttnar på denna eviga onani kring namn och stjärnor? 

Domare som meddelar beslut efter VAR via mic/högtalare - Äckligt, bara. Amerikansk teaterdynga som delar av Europa redan importerat. Italien bl a. Cringe. 

Så... Jag tror det var det mesta här. Då kan vi snart gå vidare och börja kommentera själva utfallet av matcherna!

Dag 18: Quantity matters

 Gick igenom positiva saker sist och nu kör vi de negativa. Eller okej, vi får stanna vid det stora ämnet och följa upp med detaljerna senare.

 

48 lag - Old news men det kommer inte att hålla. Jag vet inte exakt var tröskeln till det sämre är men det är nånstans mellan 24 och 32. 32 var snäppet för många. Den som aldrig har upplevt 24 eller färre känner antagligen inte av det men det var ett helt annat fokus med 24. 

Problemet är inte kvalitet utan kvantitet. Fotbollsvärlden är tillräckligt stor idag för att skicka 48 dugliga lag till ett VM. Men vi kan inte alla samlas kring 48 lag. Det blir kaos ungefär som Europas kvalspel med den uppenbara skillnaden att det gäller mer och är mer intressant än Färöarna - Schweiz en lökig torsdagskväll i mars. 

Ju fler som ska dela på kakan, desto mindre blir kakbiten för alla. Det går inte att diskutera bort.

När man är mitt i bubblan känns det förmodligen mer okej men vänta några månader så kommer du att se att mycket av det som roat dig nu har passerat ditt minne.

Vi som är lite äldre minns rövgängen från 24-lagssystemet. Jag minns Förenade Arabemiraten. De gjorde ett intryck hur dåliga de än var. Jag menar inte på någon djupare plan, men de var en spelare i berättelsen. En biroll. Men ändå en roll. 

Men jag har ingen relation till Costa Rica 2006 eller Panama 2018. De kom, de sågs lite halvslött och de försvann. Jag kan notera att det har hänt. "Panama? Jo de var ju mer tidigare också... 20...18." Det stannar där.

Men är det inte härligt med sagan med Kap Verde som håller nollan mot Spanien? Tja... Kanske hade jag tyckt det om jag inte redan sett denna saga 10 gånger tidigare men hursomhelst... Nej, jag tror inte att det kommer att väcka något i folk om 20 år. Och då har jag inte ens gått in på länder som DR Kongo eller Curacao. Det finns inte plats för dem i minnet. Att det betyder jättemycket för kongoleserna själva? Ja, visst... Men VM brukade vi uppleva TILLSAMMANS. En scen för alla. 

* * *

Jag kör en rejäl avstickare på slutet här men det är så att min vän Kristian Borell gick bort i februari förra året och jag drömde om honom inatt. Jag höll på att skriva en lång text om honom då kort efter hans bortgång men jag kände att jag behövde göra det ordentligt eller inte göra det alls. Vi får se om jag återkommer, men ni som läser detta vet förmodligen vem det var. Fotbollslivet i Sverige är så mycket fattigare än honom. 2022 blev alltså hans sista VM. Jag hoppas att han är med oss i en annan dimension och är liksom mig road av 2026 men vet att det inte kommer att fastna.  

Dag 10

Låt oss då komma till de saker som faktiskt har varit bättre. 

 

VAR - Det finns undantag men generellt har VAR inte på samma sätt gått och letat efter saker att blåsa för. Det är mycket positivt. Hade detta varit en europeisk storturnering - framförallt klubbfotbollen - hade vi sett betydligt fler sådana "hitta fel"-situationer som inte gynnar någon utom ett enskilt lag som får en random gåva.

 

Straffar - Ännu tydligare har det varit att man för en gångs skull faktiskt valt bort "soft penalties". Det finns än en gång undantag men generella trenden är att det är mer som 2000-talet ungefär. Klubblagssäsongen hade troligen gett oss minst 10 fler straffar på dessa 10 dagar.

 

Matchdräkter - Här har jag ingen tydlig bild av hur det var sist men 2014 och i viss mån 2018 peakade FIFA eller möjligen landslagen själva med att insistera på mer eller mindre enfärgade dräkter som någon slags princip. Vi kan se så långt att det förekommit en del ytterst märkliga upplägg, som t ex Mexiko-Sydkorea. Men överlag en hel del variation. Frankrike i tricoloren och så vidare.

 

Afrika och Asien - Har bjudit på bra motstånd. Speciellt Afrika har ofta underpresterat. Inte den här gången, så långt. Ett VM som inte domineras av Europa är alltid ett bättre VM. Hittills har Europa gjort sitt sämsta VM på jag vet inte hur länge. Nivå B/C-lagen har misslyckats. 

Jämnhet - Turneringen har varit jämn. Jag är inte förvånad. Jag är emot 48 lag i VM men det beror inte så mycket på att jag inte tror att bredden finns utan för att - som jag antagligen har skrivit under senaste VM med blickarna fram 3,5 år - alla ska med kommer till priset av att ingen kommer att synas utöver de allra största. 

 

Det har också varit mycket som är skit med VM men det var väntat.  Eftersom det alltid blåser motvind för Notti Magiche valde jag den här gången att börja med det positiva. 

VM: dag 6

 Dags att blogga igen.

Börjar kort.

Själva fotbollen har varit OK. Det är mycket som är bättre än de senaste mästerskapen.

Men värdskapet är under all kritik. Skamligt. Jag får återkomma till detaljerna. Qatar är inget optimalt samhällsbygge men som värd var de som en bra domare ska vara - osynlig. USA har gått i klinch med den här turneringens snart 100-åriga historia direkt.

Men som sagt, utifrån de dåliga förutsättningarna har en hel del grejer funkat bra. 

Just nu sitter jag och är förälskad i Irak som jag bedömde som ett av turneringens sämsta lag men som de bjuder på show mot Norge. Fansens närvaro känns. Det är allt möjligt folk och de hörs. Vrålet vid 1-1-målet och scenerna därefter. Mumma. Kul... Men det känns ju lite typiskt att de bjussar på detta motståndet mot heta Norgemedan Iran inte nådde upp till mer än godkänt mot Nya Zeeland. 

 Nåja. 

När småtimmarna kommer missar jag den grupp som känns mest VM för mig av alla. Argentina, Algeriet, Österrike, Jordanien. Härlig mix, lagom exotiskt. Synd, men det är vad det är, semestern har inte börjat än. Har redan offrat mig för Iran.