Glädjefnatt idag när Conti kvitterar i 95:e mot Napoli. Men det går inte att nämna det utan heder till Jeda som står för det fantastiska förarbetet. Fett med moral i Cagliari nu. Vi borde ha varit helt körda efter Lavezzis frisparksmål tio minuter tidigare. När hans skruvande kanon gick in tänkte jag; hur fan lyckas vi? För andra bortamatchen i rad är det en sketans frispark som ställer till det på slutet. När kvitteringen sen kom tänkte jag... Hur fan lyckas vi.
Den hyperjämna tabellen börjar annars att genomgå lite förändringar, till slut. Några skikt har bildats. De flesta av oss förväntade sig nog att den skulle bli ännu tydligare när Milan besegrar Torino borta. Men det gjorde de inte. Därmed är Inter nu det närmaste man kan komma en klar serieledare den här säsongen. Milan är det självklara andralaget, och så lika många poäng upp till tvåan är det ner till den där grötan med Udinese, Fiorentina, Napoli, Lazio och Genoa, som i längden lär göra sig av med Catania. Däremot bör Roma förr eller senare kunna blanda sig in där. Men jag är tveksam om de grejar just fjärdeplatsen.
Sen är mitt hjärta glad men min hjärna besviken över vad som händer i botten. Där har Reggina och Bologna börjat röra på sig lite. De som har läst bloggen under en längre tid förstår vad jag menar. De som inte gör det; jag sympatiserar med tappert kämpande bottenlag, med vissa få undantag, men ju bättre det går för de nämnda lagen, desto sämre är det för Cagliari.
Jag tror ändå att jag kanske kan sikta in mig på att skriva ner de tre räddningsplankor som behövs för överlevnad. Det har varit lite svårt de senaste säsongerna, men den här gången ser det ut som att Lecce, Bologna och Chievo kan få det svårt. Svårare än till exempel Torino som helt enkelt har en för bra trupp för att ramla ner, och Reggina som bara vägrar att lämna Serie A, oavsett förutsättningarna.
Ytterligare en notering är att Marco Giampaolo är sig lik. Efter en mycket bra start med Siena har han nu åter börjat visa samma gamla mönster; hans lag är mycket svårslagna, men också ganska snåla framåt och kryssar mycket. Just idag tog man i och för sig en tung seger borta mot Chievo, men båda målen kom på straff.
Den hyperjämna tabellen börjar annars att genomgå lite förändringar, till slut. Några skikt har bildats. De flesta av oss förväntade sig nog att den skulle bli ännu tydligare när Milan besegrar Torino borta. Men det gjorde de inte. Därmed är Inter nu det närmaste man kan komma en klar serieledare den här säsongen. Milan är det självklara andralaget, och så lika många poäng upp till tvåan är det ner till den där grötan med Udinese, Fiorentina, Napoli, Lazio och Genoa, som i längden lär göra sig av med Catania. Däremot bör Roma förr eller senare kunna blanda sig in där. Men jag är tveksam om de grejar just fjärdeplatsen.
Sen är mitt hjärta glad men min hjärna besviken över vad som händer i botten. Där har Reggina och Bologna börjat röra på sig lite. De som har läst bloggen under en längre tid förstår vad jag menar. De som inte gör det; jag sympatiserar med tappert kämpande bottenlag, med vissa få undantag, men ju bättre det går för de nämnda lagen, desto sämre är det för Cagliari.
Jag tror ändå att jag kanske kan sikta in mig på att skriva ner de tre räddningsplankor som behövs för överlevnad. Det har varit lite svårt de senaste säsongerna, men den här gången ser det ut som att Lecce, Bologna och Chievo kan få det svårt. Svårare än till exempel Torino som helt enkelt har en för bra trupp för att ramla ner, och Reggina som bara vägrar att lämna Serie A, oavsett förutsättningarna.
Ytterligare en notering är att Marco Giampaolo är sig lik. Efter en mycket bra start med Siena har han nu åter börjat visa samma gamla mönster; hans lag är mycket svårslagna, men också ganska snåla framåt och kryssar mycket. Just idag tog man i och för sig en tung seger borta mot Chievo, men båda målen kom på straff.
Läs även andra bloggares åsikter om Serie A, Cagliari, Conti, Jeda, Napoli, Lavezzi, Inter, Milan, Reggina, Bologna, Giampaolo
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar