För tredje hemmamatchen i följd spelade Cagliari idag i helrött när Fiorentina besegrades på ett disciplinerat sätt med 1-0. Första gången jag såg dräkten var från höjdpunkterna till matchen mot Chievo, som innebar 2-0 och den första hemmasegern för säsongen. Då tyckte jag att det var ruskigt snyggt, och det måste jag nog fortfarande påstå. Men frågan är nu vad som pågår. Har man på grund av den matchen börjat använda det som turdräkt? Har ju funkat nu med 3 segrar av 3 möjliga, men jag börjar nästan redan nu sakna våra sanna färger.
Annars undrar jag varför jag inte är drabbad av bottenlös glädje. Vi har ju nyss slagit Viola på hemmaplan. Det var mer än vad jag kunde drömma om, trots att det blev seger även för ett halvår sen. Nåja.
Omgångens stora skräll är att Reggina slår Udinese borta med 1-0. Den såg jag verkligen inte komma, och det är lite svårt för mig att förstå hur det kunde gå till. Det får rapporter utvisa senare.
Nu är det i och för sig en match kvar, men det krävs något alldeles oerhört; som att Lazio till exempel vinner derbyt med 6-0, för att jag ska kunna köpa det som större. Men inte ens där liksom. En förlust är en förlust. Siffrorna spelar inte lika stora roll eftersom en Lazioseger ändå är mycket mer väntat än lilla formsvaga Reggina borta mot Udinese som dessutom brukar spela ut uppe i Friuli.
En annan lite överraskande sak är ju att Nicholas Anelka leder skytteligan i Premier League. Vad ska man dra för slutsatser av det? Jag tror det bara indirekt bekräftar det som jag och många andra tror; att spelare i topplag får mycket beröm gratis. Jag har svårt att tro att Anelka idag är en bättre fotbollsspelare än vad han varit tidigare. Men med toppspelare omkring sig får han fler chanser på sig, och gör därför fler mål. Det visar att topplagsspelare i alla fall generellt har lättare för att prestera. Ändå blir det ologiskt nog så att de får mer uppmärksamhet än sina kollegor i mindre klubbar. Nåt att tänka på för alla förbundskaptener. Men sen stämmer det ju att man behöver spelare som man vet funkar på allra högsta nivå.
Annars undrar jag varför jag inte är drabbad av bottenlös glädje. Vi har ju nyss slagit Viola på hemmaplan. Det var mer än vad jag kunde drömma om, trots att det blev seger även för ett halvår sen. Nåja.
Omgångens stora skräll är att Reggina slår Udinese borta med 1-0. Den såg jag verkligen inte komma, och det är lite svårt för mig att förstå hur det kunde gå till. Det får rapporter utvisa senare.
Nu är det i och för sig en match kvar, men det krävs något alldeles oerhört; som att Lazio till exempel vinner derbyt med 6-0, för att jag ska kunna köpa det som större. Men inte ens där liksom. En förlust är en förlust. Siffrorna spelar inte lika stora roll eftersom en Lazioseger ändå är mycket mer väntat än lilla formsvaga Reggina borta mot Udinese som dessutom brukar spela ut uppe i Friuli.
En annan lite överraskande sak är ju att Nicholas Anelka leder skytteligan i Premier League. Vad ska man dra för slutsatser av det? Jag tror det bara indirekt bekräftar det som jag och många andra tror; att spelare i topplag får mycket beröm gratis. Jag har svårt att tro att Anelka idag är en bättre fotbollsspelare än vad han varit tidigare. Men med toppspelare omkring sig får han fler chanser på sig, och gör därför fler mål. Det visar att topplagsspelare i alla fall generellt har lättare för att prestera. Ändå blir det ologiskt nog så att de får mer uppmärksamhet än sina kollegor i mindre klubbar. Nåt att tänka på för alla förbundskaptener. Men sen stämmer det ju att man behöver spelare som man vet funkar på allra högsta nivå.
Läs även andra bloggares åsikter om Serie A, Cagliari, Reggina, Udinese, Romderby, Premier League, Anelka
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar