En kort sammanfattning av det som har hänt i Serie A efter uppehållet.
Jag har länge och länge tvekat om Milans kapacitet, men nu får man nog säga att det inte längre är en tillfällighet att de vinner match efter match. 3-0-segern borta mot Juve påminner lite om den där markeringen som de gjorde när man vann med - om jag inte minns fel - 4-1 borta mot Juventus, på den gamla hederliga Delle Alpi där en sån stormatch inte spelades inför patetiska 20 000 eller vad det nu kan ha handlat om den här gången. De markerade att de var tillbaka efter att i flera år ha varit något av tredjelaget bakom Juventus och Milan, trots att man säsongen innan vunnit Champions.
Det blev lagets första scudetto på fem år. Det har gått ytterligare fem år sen dess. Och när vi ändå noterar dessa lilla detaljer kan vi också konstatera att Milan bara vunnit ligan två gånger de senaste tretton åren. Det är inget att skämmas över i en liga med hög konkurrens, men det gör ändå det hela lite märkvärdigt. Går inte ritktigt ihop med bilden som många av oss har om det stora vinnarlaget Milan. Jag tror vi är lite blinda för det dels för att det sker i vår samtid, dels för att Champions har blivit lite av en liga nuförtiden, och där har Milan vunnit den turneringen två gånger under samma period.
Nu menar jag inte att Milan är tillbaka på samma nivå som man var år 2004, för att inte tala om 1994. Det är inte så längesen som Palermo var uppe i Milano och vann med 2-0. Jag vågar nästan lova att det aldrig hade hänt för fem år sen.
Det visar dock att Milan förtjänar sin andraplats i ligan. Det går inte längre att se på det hela som en tillfällighet, då de uppenbarligen kan vinna över vilket lag som helst, förutom möjligen Inter.
Fortfarande är ju försvaret en osäkerhetsfaktor. Utan Nesta faller den. Och även med Nesta är det fortfarande inget mästerligt försvar.
Skulle de trots allt vinna derbyt på söndag, då blir det en intressant fortsättning. Milan är inte lika stabila som Inter, men det hindrar inte att deras offensiv från att ösa in målen så att man vinner den ena matchen efter andra och därmed avancerar på ett ganska oitalienskt sätt.
* * *
Palermo som nyss nämndes har precis som jag förutspådde i höstas ett lag som snart kommer att kunna konkurrera om den sista Championsplatsen, om nu Italien får behålla den.
Och Napoli har fortfarande inte förlorat i ligan med Mazzarri.
Roma har nog gjort ett klipp med Tonis återkomst. Nu har de den där tunga pjäsen längst fram som kan skörda frukterna av deras karaktäristiskt rörliga mittfält. Som jag har varit inne på, det tråkar mig lite att Roma är däruppe igen, men det ser mycket bra ut för tillfället. Vad man än tycker om Ranieri - jag fattar inte varför karln har ett sånt dåligt rykte - har han nu gjort ett mycket gott arbete med sina lag under tre års tid.
Mitt kära Cagliari förtjänar förstås en jävla eloge. Bättre än förra säsongen. Så mångsidigt, så rörligt, så relativt stabilt. Utan tvekan säsongens stora sensation. Jag har varit lite diplomatisk och gett Bari en massa cred för att de varit nykomlingar och för att jag är jävig. Men nu tycker jag inte det finns någon tvekan om saken. Cagliari är DEN stora sensationen för att man presterar såhär fantastiskt i en säsong som borde ha varit den vanliga baksmällan. Man vinner fler matcher, fullständigt skakar om matcher på ett sätt som vi ännu inte sett Bari göra, och är trots allt före i tabellen, omringad av idel toppklubbar med överlägsna resurser, som just de nämnda Roma, Napoli, Palermo... Därtill Fiorentina och Juventus.
Jag är nu så angelägen om att åka ner och se laget för den här upplagan av Cagliari är redan nu historia. Man har inte presterat såhär bra på 15 år, sen semifinalen i Uefacupen, och med tanke på den ekonomiska situationen efter Bosman, är det nästan så att det här smäller högre.
* * *
Siena är efter sju år på väg att åka ur Serie A för första gången i sin historia.
Fortfarande finns det en teoretisk möjlighet att de får sällskap av Lazio, vilket kittlas lite. Jag känner inte samma antipatier mot Lazio som jag gjorde för några år sen, men ett profillag som jag inte gillar... Klart det är tilltalande att det oväntade händer, precis som många antagligen tyckte det var lite festligt att Newcastle åkte ur Premier League förra säsongen.
Jag är dock som sagt fortfarande övertygad om att de klarar sig. Beror lite på mercaton. Och hur Bologna och Livorno går i fortsättningen.
De sistnämnda släppte iväg sitt stora ess - Alessandro Diamanti - till West Ham på slutet av sommaren, vilket jag tolkade som ett idiotiskt beslut som skulle föra laget till Serie B. In kom Candreva och styrde upp.
Vad gör Livorno då?
Jo, de skeppar iväg Candreva till Juventus. Vettigt, eller inte. Snacka om att be om det.
Bologna verkar vara på gång. Hade lite oflyt i förlusten mot Cagliari, och följde upp det med en bragd; 2-1 borta mot Fiorentina. Fortfarande är det ju inte något jätteslagkraftigt lag, men januari öppnar för möjligheter.
Dessa lag är annars lag som Lazio ska hoppas att lägga bakom sig.
För därefter finns det inga livlinor. Om det är Atalanta som ska vara det sista laget under strecket, då tror jag att Lazios eventuella nedflyttning inte bara är realistisk, utan även trolig. Jag har hela tiden väntat på att Atalanta ska vakna och det har till slut skett. Och 3-0 mot just Lazio senast innebär att om lagen skulle hamna på samma poäng så går bergamaskerna före på inbördes möten.
Utöver det tror jag att Udinese är för listiga för att ramla ur, och alla andra lag ligger minst sju päng före Lazio i dagsläget. Och det gäller väldigt starka lag.
Lite synd annars, för jag gillar att Lotito spelade hardball med "stjärnrorna" Pandev, De Silvestri och Ledesma. Och för det gör Lazio sin sämsta säsong på fem år.
Jag har länge och länge tvekat om Milans kapacitet, men nu får man nog säga att det inte längre är en tillfällighet att de vinner match efter match. 3-0-segern borta mot Juve påminner lite om den där markeringen som de gjorde när man vann med - om jag inte minns fel - 4-1 borta mot Juventus, på den gamla hederliga Delle Alpi där en sån stormatch inte spelades inför patetiska 20 000 eller vad det nu kan ha handlat om den här gången. De markerade att de var tillbaka efter att i flera år ha varit något av tredjelaget bakom Juventus och Milan, trots att man säsongen innan vunnit Champions.
Det blev lagets första scudetto på fem år. Det har gått ytterligare fem år sen dess. Och när vi ändå noterar dessa lilla detaljer kan vi också konstatera att Milan bara vunnit ligan två gånger de senaste tretton åren. Det är inget att skämmas över i en liga med hög konkurrens, men det gör ändå det hela lite märkvärdigt. Går inte ritktigt ihop med bilden som många av oss har om det stora vinnarlaget Milan. Jag tror vi är lite blinda för det dels för att det sker i vår samtid, dels för att Champions har blivit lite av en liga nuförtiden, och där har Milan vunnit den turneringen två gånger under samma period.
Nu menar jag inte att Milan är tillbaka på samma nivå som man var år 2004, för att inte tala om 1994. Det är inte så längesen som Palermo var uppe i Milano och vann med 2-0. Jag vågar nästan lova att det aldrig hade hänt för fem år sen.
Det visar dock att Milan förtjänar sin andraplats i ligan. Det går inte längre att se på det hela som en tillfällighet, då de uppenbarligen kan vinna över vilket lag som helst, förutom möjligen Inter.
Fortfarande är ju försvaret en osäkerhetsfaktor. Utan Nesta faller den. Och även med Nesta är det fortfarande inget mästerligt försvar.
Skulle de trots allt vinna derbyt på söndag, då blir det en intressant fortsättning. Milan är inte lika stabila som Inter, men det hindrar inte att deras offensiv från att ösa in målen så att man vinner den ena matchen efter andra och därmed avancerar på ett ganska oitalienskt sätt.
* * *
Palermo som nyss nämndes har precis som jag förutspådde i höstas ett lag som snart kommer att kunna konkurrera om den sista Championsplatsen, om nu Italien får behålla den.
Och Napoli har fortfarande inte förlorat i ligan med Mazzarri.
Roma har nog gjort ett klipp med Tonis återkomst. Nu har de den där tunga pjäsen längst fram som kan skörda frukterna av deras karaktäristiskt rörliga mittfält. Som jag har varit inne på, det tråkar mig lite att Roma är däruppe igen, men det ser mycket bra ut för tillfället. Vad man än tycker om Ranieri - jag fattar inte varför karln har ett sånt dåligt rykte - har han nu gjort ett mycket gott arbete med sina lag under tre års tid.
Mitt kära Cagliari förtjänar förstås en jävla eloge. Bättre än förra säsongen. Så mångsidigt, så rörligt, så relativt stabilt. Utan tvekan säsongens stora sensation. Jag har varit lite diplomatisk och gett Bari en massa cred för att de varit nykomlingar och för att jag är jävig. Men nu tycker jag inte det finns någon tvekan om saken. Cagliari är DEN stora sensationen för att man presterar såhär fantastiskt i en säsong som borde ha varit den vanliga baksmällan. Man vinner fler matcher, fullständigt skakar om matcher på ett sätt som vi ännu inte sett Bari göra, och är trots allt före i tabellen, omringad av idel toppklubbar med överlägsna resurser, som just de nämnda Roma, Napoli, Palermo... Därtill Fiorentina och Juventus.
Jag är nu så angelägen om att åka ner och se laget för den här upplagan av Cagliari är redan nu historia. Man har inte presterat såhär bra på 15 år, sen semifinalen i Uefacupen, och med tanke på den ekonomiska situationen efter Bosman, är det nästan så att det här smäller högre.
* * *
Siena är efter sju år på väg att åka ur Serie A för första gången i sin historia.
Fortfarande finns det en teoretisk möjlighet att de får sällskap av Lazio, vilket kittlas lite. Jag känner inte samma antipatier mot Lazio som jag gjorde för några år sen, men ett profillag som jag inte gillar... Klart det är tilltalande att det oväntade händer, precis som många antagligen tyckte det var lite festligt att Newcastle åkte ur Premier League förra säsongen.
Jag är dock som sagt fortfarande övertygad om att de klarar sig. Beror lite på mercaton. Och hur Bologna och Livorno går i fortsättningen.
De sistnämnda släppte iväg sitt stora ess - Alessandro Diamanti - till West Ham på slutet av sommaren, vilket jag tolkade som ett idiotiskt beslut som skulle föra laget till Serie B. In kom Candreva och styrde upp.
Vad gör Livorno då?
Jo, de skeppar iväg Candreva till Juventus. Vettigt, eller inte. Snacka om att be om det.
Bologna verkar vara på gång. Hade lite oflyt i förlusten mot Cagliari, och följde upp det med en bragd; 2-1 borta mot Fiorentina. Fortfarande är det ju inte något jätteslagkraftigt lag, men januari öppnar för möjligheter.
Dessa lag är annars lag som Lazio ska hoppas att lägga bakom sig.
För därefter finns det inga livlinor. Om det är Atalanta som ska vara det sista laget under strecket, då tror jag att Lazios eventuella nedflyttning inte bara är realistisk, utan även trolig. Jag har hela tiden väntat på att Atalanta ska vakna och det har till slut skett. Och 3-0 mot just Lazio senast innebär att om lagen skulle hamna på samma poäng så går bergamaskerna före på inbördes möten.
Utöver det tror jag att Udinese är för listiga för att ramla ur, och alla andra lag ligger minst sju päng före Lazio i dagsläget. Och det gäller väldigt starka lag.
Lite synd annars, för jag gillar att Lotito spelade hardball med "stjärnrorna" Pandev, De Silvestri och Ledesma. Och för det gör Lazio sin sämsta säsong på fem år.
* * *
Ehm... Just det. Jag glömde kanske den märkligaste besvikelsen. Juventus och Ciro Ferrara.
Tanken på att spelarna har nåt emot Ciro och skiter i att kämpa för honom i dessa tider får mig att bli otroligt arg. Men det är ju bara en tanke, så...
Efter senaste matchen tänkte jag att Chievo gjorde det som alla lag i ligan gör numera - besegrade Juventus. Inom knappt ett par månader har Den gamla damen fått stryk av Cagliari, Bari, Catania och Chievo. Av någon outgrundlig anledning stack de upp med att besegra Inter av alla lag. Totalt jävla mörker annars. När de förlorar gör de det ordentligt. Spelar bedrövlig fotboll långa stunder.
Även här är det ju bara välkommet att ligan jämnas ut. Kristian Borell har ju suttit i Euro Talk både den här säsongen och förra och totalsågat klubbens ledning med hänvisning bland annat till värvningarna. Och nu får ju han rätt. Men ändå kan man undra exakt vad som är felet. Försvaret är som så många andra lag inte helt klockren, men är inte Amauri egentligen en väldigt bra spelare? Han första 18 månader i klubben var ju väldigt lyckat. Vad har hänt. Diego behöver man nog inte ens nämna. Felipe Melo borde ha varit en bra värvning.
Nåja, jag hoppas nog att de missar Champions.
Tänk att vi inom en snar framtid kan få se Championskvällar på...
STADIO SAN PAOLO!
Härliga Napoli kommer i alla fall på matchdagar att motverka allt det beiga med den moderna fotbollen. En klassisk arena med en fantastisk modern historia och en vild publik framför en massa slipsnissar.
När Juve nu vacklar behöver man kanske inte ens vara rädd för att napolitanarna ska göra bort sig i ett CL-kval, eller att de ska ta en fjärdeplats förgäves när Bundesliga går om i rankingen.
Läs även andra bloggares åsikter om atalanta, bologna, cagliari, candreva, diamanti, lazio, milan, nesta, palermo, napoli, juventus
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar