...
Grupp F - Italien, Paraguay, Nya Zeeland, Slovakien
Allt annat än italienskt gruppseger är en stor skräll. Ja, Italien är sämre än på vädligt länge. Ja, de är trögstartade, men de har fortfarande en hög lägstanivå. Slovakien och Nya Zeeland kommer inte att ha något att sätta emot. Paraguay kan utmana, men jag vet inte. Många har talat om hur bra Paraguay gått i kvalet, men det har de ju gjort rätt länge nu utan att för den sakens skull briljera när det drar ihop sig till slutspelet.
Italien har två huvudproblem som man dragits med under flera år nu.
Det ena är att man inte längre får fram samma fantastiska försvarare som har varit ett adelsmärke för hela den italienska fotbollsnationen. Det är inte så längesen som vi fick höra om Bergomi och Baresi, och Cannavaro-Nesta. Cannavaro är rätt så slut nu och Nesta lär gå sönder förr eller senare. Chiellini är en jävla hårding, men inte lika intelligent. Zambrotta är slut. Vad har man mer? Det går knappt att tänka sig några andra namn. Panucci? Glöm. Barzagli? Glöm. Grosso? Glöm.
Det andra problemet är konservatismen i laguttagningarna som bäddat för en misslyckad generationsväxling. Fortfarande när det drar ihop sig brukar man tala om Inzaghi (fram till något år sen i alla fall), Del Piero, Toni etc. Tottis återkomst är årest grej. De fyrfaldiga världsmästarna ska försvara sin mästartitel och en sån sak att 33-åringen Totti troligen ska komma tillbaka betraktas som världens grej. Visst, mannen är ganska unik, men att jubla över hjältens återkomst känns så främmande för mig när jag ser att man så uppenbart har missat att föryngra laget. Man kräver alldeles för mycket av de unga spelarna och prioriterar veteranerna oproportionerligt mycket. Och man blundar för alla spelare som råkar spela i mindre klubbar.
Under tiden beskrivs Lippi fortfarande som en mirakelman. Hans rykte före och efter VM 2006 var rätt annorlunda, om man säger så. Hans jobb med Juventus i imtten av 90-talet kan man inte klaga på, men det har inte alltid varit guld och gröna skogar. Han hade två mindre lyckade perioder med Juventus, som resulterade i att han sade upp sig, som den surgubbe han är. Och i Inter var han totalt misslyckad.
Jag tror därför inte att Italien kommer att vinna VM. Däremot kan de alltid gå ganska långt. I EM för 1,5 år sen var man rätt håglösa, men var ändå nära att slå ut de blivande mästarna. Det beror på att man har en föreståelse och rutin som få andra kan matcha, när det kommer till tunga tävlingsmatcher.
Paraguay var ett tag det stora hoppet för de latinamerikanska länderna bakom Brasilien och Argentina. Nu är de en bland mängden och det är svårt att tänka sig att de ska göra något alldeles speciellt i Sydafrika. Jag får läsa upp mig lite över deras relativt anonyma lag.
Nya Zeeland kommer att bli gruppens slagspåse. Var närmast utslagning i playoffet mot Bahrain, vilket säger en del.
Slovakien är ett osäkert kort. Har gått bra i kvalet, men jag har så många minnen av kvalsensationer och deras medelmåttiga insats i VM (Polen, Slovenien, Ukraina det senaste decenniet, för att ta några) att jag ser framför mig hur Slovakien går samma öde till mötes. Nån betydelselös seger och tidig sorti. Marke Hamsik är ingen Diego.
Grupp F - Italien, Paraguay, Nya Zeeland, Slovakien
Allt annat än italienskt gruppseger är en stor skräll. Ja, Italien är sämre än på vädligt länge. Ja, de är trögstartade, men de har fortfarande en hög lägstanivå. Slovakien och Nya Zeeland kommer inte att ha något att sätta emot. Paraguay kan utmana, men jag vet inte. Många har talat om hur bra Paraguay gått i kvalet, men det har de ju gjort rätt länge nu utan att för den sakens skull briljera när det drar ihop sig till slutspelet.
Italien har två huvudproblem som man dragits med under flera år nu.
Det ena är att man inte längre får fram samma fantastiska försvarare som har varit ett adelsmärke för hela den italienska fotbollsnationen. Det är inte så längesen som vi fick höra om Bergomi och Baresi, och Cannavaro-Nesta. Cannavaro är rätt så slut nu och Nesta lär gå sönder förr eller senare. Chiellini är en jävla hårding, men inte lika intelligent. Zambrotta är slut. Vad har man mer? Det går knappt att tänka sig några andra namn. Panucci? Glöm. Barzagli? Glöm. Grosso? Glöm.
Det andra problemet är konservatismen i laguttagningarna som bäddat för en misslyckad generationsväxling. Fortfarande när det drar ihop sig brukar man tala om Inzaghi (fram till något år sen i alla fall), Del Piero, Toni etc. Tottis återkomst är årest grej. De fyrfaldiga världsmästarna ska försvara sin mästartitel och en sån sak att 33-åringen Totti troligen ska komma tillbaka betraktas som världens grej. Visst, mannen är ganska unik, men att jubla över hjältens återkomst känns så främmande för mig när jag ser att man så uppenbart har missat att föryngra laget. Man kräver alldeles för mycket av de unga spelarna och prioriterar veteranerna oproportionerligt mycket. Och man blundar för alla spelare som råkar spela i mindre klubbar.
Under tiden beskrivs Lippi fortfarande som en mirakelman. Hans rykte före och efter VM 2006 var rätt annorlunda, om man säger så. Hans jobb med Juventus i imtten av 90-talet kan man inte klaga på, men det har inte alltid varit guld och gröna skogar. Han hade två mindre lyckade perioder med Juventus, som resulterade i att han sade upp sig, som den surgubbe han är. Och i Inter var han totalt misslyckad.
Jag tror därför inte att Italien kommer att vinna VM. Däremot kan de alltid gå ganska långt. I EM för 1,5 år sen var man rätt håglösa, men var ändå nära att slå ut de blivande mästarna. Det beror på att man har en föreståelse och rutin som få andra kan matcha, när det kommer till tunga tävlingsmatcher.
Paraguay var ett tag det stora hoppet för de latinamerikanska länderna bakom Brasilien och Argentina. Nu är de en bland mängden och det är svårt att tänka sig att de ska göra något alldeles speciellt i Sydafrika. Jag får läsa upp mig lite över deras relativt anonyma lag.
Nya Zeeland kommer att bli gruppens slagspåse. Var närmast utslagning i playoffet mot Bahrain, vilket säger en del.
Slovakien är ett osäkert kort. Har gått bra i kvalet, men jag har så många minnen av kvalsensationer och deras medelmåttiga insats i VM (Polen, Slovenien, Ukraina det senaste decenniet, för att ta några) att jag ser framför mig hur Slovakien går samma öde till mötes. Nån betydelselös seger och tidig sorti. Marke Hamsik är ingen Diego.
Läs även andra bloggares åsikter om italien, azzurri, paraguay, bergomi, baresi, cannavaro, nesta, hamsik
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar