tisdag 26 oktober 2010

Duhr

Mehupam. Ska jag fortsätta gnälla på hur lite fotboll jag har fått se ordentligt hela hösten eller ska jag bara göra en minigenomgång av saker som har hänt på sistonde i de stora ligorna?

Spanien: Bryr mig inte nämnvärt just nu. Kan inte fatta att någon utöver Real Madrid-fans tycker det är kul att sitta och titta på hur Higuain och Ronaldo rullar in boll nr 4 mot ett genomsnittligt bottenlag med kalkonförsvar i den 56:e minuten. Villarreals succé är en fluga. Deras plats kommer förr eller senare att fyllas av Barcelona. Som dock inte kommer att vinna ligan, vilket gör allt nästan ännu tråkigare.

Är medveten om att det kan tolkas motsägelsefullt eftersom jag alltid påpekar att en liga består av mer än en titelstrid, men som den skottska ligan tidigare visat, och så som holländska ligan såg ut ett tag på 90-talet, så blir avståndet mellan top 2 och de andra så löjligt stor att det i sig blir utropstecknet. Och, som sagt... När det inte finns den sortens spänning som man ändå kan ta på i Serie A... Då blir det grymt jobbigt. Tänk att det bara för tre år sen såg så annorlunda ut... När Valencia och Sevilla in i slutomgångarna spelade på lika villkor i jakten på titeln...

England: Här har det uppenbarligen hänt lite saker. Liverpools trubbel är tråkigt, men det är ändå lite lockande när de har något att slåss för, när varje seger betyder något, istället för att man ska ligga på en ingenmansland någonstans mellan titelaspiranterna och "resten". Man Uniteds evetuella köpstopp, plus Rooneygate, är också lockande. Man City känns lagom spännande och Arsenal har i alla fall börjat spela med sina riktiga tröjor igen. Därutöver finns det inget att bry sig om, förutom Everton som är ett jävla skönt gäng. Jag hoppas att Moyes aldrig lämnat det laget.

Italien: Efter förra veckans omgång såg jag lite oroande hur ordningen hade börjat återställas ovanligt snabbt, efter den värsta inledningen för toppklubbarna på länge. Chievo försöker haka på men kommer ramla bort inom högst en månad. Förhoppningsvis kan Napoli leva upp till mina höga förväntningar. Lazio... Har redan skramlat ihop så många poäng att de förmodligen kommer att ha häng på Championsplatsen en bra bit in i nästa år, om inte mer. Glömt ligan dock. Jag fick följa laget ordentligt i helgen eftersom Cagliari var på besök och även om man var skapligt tunga i knappt 60 minuter så räckte det med ett baklängesmål för att blotta sprickorna. Tror att även spelschemat kommer göra verkligheten rättvisa i längden.

Brescia och Cesena är på god väg mot ett sedvanligt ras i tabellen. Stackars Cagliari har det också rätt tungt. Nästa vecka väntar ödesmatch mot Bologna, där man inte längre kan skylla på matchens svårighetsgrad. Bisoli måste vinna och jag avskyr verkligen den sortens matcher.

Udineses spikraka formkurva förvånar mig dock inte. Det gör Palermo. Som såg ut att kunna bli äcklit bra bara för nån vecka sen. Sen föll man hemma mot ryssar i EL och... Jo, det är alltså inte fy skam att torska uppe i Friuli, men sådana ursäkter kan man inte få från ett lag som ska ha uppe i Top 4 att göra.

När nu Juventus verkar ha hittat en okej lägstanivå som är fullt jämförbar med prestationerna innan Ciro Ferraras debacle, så framstår Milan nu som det mest oberäkneliga laget i serien. De kan bli halvt utspelade av Catania på hemmaplan, vinna borta mot ett taggat Parma, förnedra sig själva i Madrid, och sen slå självaste Napoli med 2-1 på bortaplan.

Inga kommentarer: