Peking är klart för Allsvenskan 2011. De flesta av oss som har ett hjärta för klubben hade en ganska märklig glädjekänsla på grund av sättet som det hela skedde på.
Redan under sommaren var det ju i praktiken klart att IFK skulle upp. Det fanns aldrig några tvivel om det. Men i september började problemen och det är kanske bara tur att GIF Sundsvall ungefär samtidigt hittade en ännu värre form, som gjorde att Bergort och gänget höll sig kvar på direktplatserna.
Men efter hemmaförlusten mot Falkenberg innan landslagsuppehållet såg det ut att mardrömmen trots allt kunde vara sann. Den här gången skulle giffarna inte tappa det, och mycket riktigt körde de över Öster med 5-0 på hemmaplan i samma omgång.
Detta innebar att IFK behövde två poäng på de två sista matcherna för att greja kontraktet. Varav den sista matchen skulle bli en rysare på Idrottsparken (jag bojkottar det nya namnet) mot just GIF.
Det kan låta som ett bra utgångsläge. Mycket bra dessutom. Men jag känner IFK. Det har varit ett sånt där lag som alldeles för ofta viker sig när som helst. Och det var det som var hela grejen. Utgångsläget var bra, men med tanke på hur säsongen hade sett ut var det helt bedrövligt och tragiskt att man ändå riskerade att missa Allsvenskan.
En bit in i andra halvlek igår stod det så 1-0 mellan Ängelholm och Peking, samtidigt som GIF ledde hemma mot bottenlaget Trollhättan.
Nu skulle det alltså krävas seger hemma mot GIF i sista matchen.
Att vi sen får det konstaterat dryga halvtimmen senare att IFK Norrköping är i Allsvenskan gör att alla undrar vad fan det var som hände. Dels att matchen vänds till en 2-1-seger för gästerna i Skåne, men också för att GIF verkligen misslyckas med att slå Trollhättan på hemmaplan, trots att man efter de sistnämndas kvittering har en halvtimme på sig att göra ett segermål.
Man skulle kunna tycka synd om Sundsvall, men det gör inte jag.
Jag minns nämligen hur det var år 2002, när Peking åkte ur Allsvenskan för första gången på 18 år.
Vi hade match borta i Sundsvall, som inte hade något att spela för. De gjorde 1-0, klantskallen Patrik Kieback nickade in 1-1, och sen träffade vi stolpen och tragedin var ett faktum.
När IFK tog klivet tillbaka till Allsvenskan hösten 2007, trodde jag att jag nu skulle kunna lämna de där smärtsamma minnena bakom mig. Men så har det inte blivit. GIF Sundsvall snodde 6 år av allsvensk fotboll för IFK i en tid där livet fortfarande var mer skoj än vuxenlivets cynism och medvetenhet om alltings hopplöshet.
Hade de haft något att spela för så hade jag kunnat förlåta dem, men nu fick de själva smaka på lite egen medicin igår, när Trollhättan som i praktiken var borta från att ens få kvala sig kvar i Superettan, tog bort deras chans till direktkvalificering till Allsvenskan.
Kval kommer de att få, men jag tror egentligen att de torskar där också, med tanke på formen. Fast fotboll är ju fotboll. Låga förväntningar kanske kommer att vara till en fördel istället.
Sak samma, IFK Norrköping är i Allsvenskan nästa år.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar