I våras - när ASR ledde serien - poängterade jag att det var första gången sen Calciopoli som ett annat lag än Inter toppade ligan bortsett från inledningsomgångarna som vi lite vagt kan definiera som efter omgång 10.
Vad ska man då säga nu? Inter är hela nio poäng efter Milan, skadorna är många och viktiga och spelet är rätt odugligt. Att Inter snart kommer att skrivas av från toppstriden är nästan sportsligt revolutionärt med tanke på deras totala dominans i ligan sen Calciopoli. Hade jag haft antipatier mot Inter hade jag känt det än värre än vad jag gör nu. Vi talar om fyra år. Det är mer än vad Capellos fantomlag i början av 90-talet uppnådde och det var ändå under en period när förändringar ifråga om dominanta klubbar dröjde lite längre. Observera i förbifarten att jag nu inte gör några närmare jämförelser mellan den upplagan av Milan och Inter under Mancini-Mourinho. Jag konstaterar bara att för många av oss som var med på den tiden var Milans dominans något som knäckte intresset för Serie A en aning. Det var andra förutsättningar och att vecka in och vecka ut följa Milans uddamålssegrar - ofta som just den direktsända matchen - var inte så roligt. Särskilt inte för barn som inte kan gotta sig åt fotbollscynism på samma sätt. Och det kändes som en evighet. Mellan 1992 och 1994. Det är ett sätt att framhäva att det är något stort på gång.
Inter har haft det knackigt ett längre tag. Omdömena är lite väl hårda. Vi skulle kunna backa bandet någon dryg månad och lyssna efter hur det låter när diverse experter uttalar sig om Inter. Inte mycket negativt där, inte. Själv trodde jag till och med inför derbyt att man skulle vinna Serie A. Men det blev den tredje matchen i rad som man inte lyckades vinna, och den andra i rad där chanserna var väldigt få. Så efter det blev jag inte direkt chockad att hänsynslösa Chievo lyckades vinna i helgen.
Nio poäng upp till Milan nu för de blåsvarta. Tror jag fortfarande att de vinner? Nja. Men detta nja är mitt första tveksamma svar om Inters scudettochanser sen hösten 2006. Jag skulle inte sätta så mycket pengar emot det i alla fall. Skulle man åka ur Champions i februari (eller till och med nu i december?), kommer man att vara extremt taggade på slutet av seriespelet och vem vet hur långt det kan räcka. Walter Samuel är borta men i övrigt kan det vara ett ordentligt slagkraftigt lag när de andra är friska om några månader.
Det går inte heller att tänka på det utan att samtidigt utvärdera Milan. Där jag inför derbyt trodde på Inter som seriesegrare var jag också övertygad om att Milan inte skulle vinna ligan. Nu vet jag inte. Jag hade fått vatten på mina kvarn om en viss Ljaljic gjort sitt jobb i den 82:a minuten eller vad det var, lördag kväll.
Hursomhelst är väl deras chans just nu omkring 60%.
Och därmed kan vi kanske göra följande lista
2004 Ajax - mästare
2005 Juventus - mästare
2006 Juventus - mästare
2007 Inter - mästare
2008 Inter - mästare
2009 Inter - mästare
2010 Barcelona - mästare
2011 Milan - mästare
En makalös svit för Ibra, och där man tidigare kunnat peka på att han spelat i bästa laget, har han nu gjort något alldeles utomordentligt. Nu har han verkligen visat sitt värde och när Allegri och de andra slänger ur sig klyschorna om vilken campione han är, så får det lite mer substans. Gamla trötta Milan med Pirlo, Gattuso och Ambrosini fortfarande aktuella i allra högsta grad, håller på att vinna Serie A för första gången på sju år. "Dit han kommer, där vinner man".
Men... Stopp där ett tag. Jag ska svälja min stolthet och erkänna en sak:
Det finns ett tredje lag som kanske är ett ännu större hot mot Inters plats som herre på täppan och det är... Juventus. Ett lag som saknar de allra bästa spelarna och därmed inte kapabelt att vinna Champions League, men som har en väldigt bra bredd i truppen för ett lag som vill klara av lite enklare uppgifter som att besegra de där cirka 15 lag som man definitivt är bättre än i Serie A.
Jag sa bestämt nej inför säsongen och fick ingen anledning att ändra mig under den tidiga hösten. Men från att ha tänkt att man kanske ändå var favoriter att bryta sig in i top 4... Och nu funderar jag på scudetto. Det säger mer om svagheten i Serie A:s toppskikt än om Juventus och Gigi Del Neri. Men icke desto mindre. Deras fans kan nog redan nu börja drömma om att Alessandro Del Piero lyfter den där onödiga pokalen i maj.
Övrigt: Jag har flera gånger uttryckt hur less jag är på att tala om den där huvudstadsklubben där bland andra Jeremy Menez och Fabio Simplicio spelar. Ett sätt att göra det lite mindre tjatigt för mig själv är att i framtiden referera till laget som ASR.
Veckans hjälte: Alessandro Matri.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar