Det är inte särskilt troligt att den nya sidlayouten kommer att behållas under en längre tid. Men det får duga sålänge. Efter nästan tre år med den här bloggen är jag beredd att spy på samma svarta färg, samma teckensnitt och så vidare.
Fotbollsblogg som domineras av italiensk fotboll med rosa färg? Ja, hur förutsägbart kan det bli? Men ni får vara glada att det inte är chockrosa i alla fall. För det är en färg som jag egentligen älskar.
I och med att Uefa ska vänta in Europa Leagues avslutning till nästa vecka, är det inte förrän då som lottningen till Champions League äger rum. Men nu är ju gruppspelet slut och det är fritt fram för alla att fantisera om vilka möten som ska äga rum i februari, när åttondelarna drar igång.
Jag har på senare fått finna mig i att bli det som jag aldrig skulle ha drömt om för bara tre år sen eller så - en som hoppas att det går bra för italienska lag i Champions. Jag är inte riktigt hejaklacksledare, men verkligen inte långt efter. Om två lag som jag inte har några särskilda sympatier för, och ett av dem råkar vara ett italienskt lag, kommer jag tveklöst hålla på det sistnämnda. Förr var det i regel tvärtom. Jag har nog skrivit om det förut men, ja så är det i alla fall. Jag är trött på hur det anglofila Sverige har släppt hämningarna helt och hållet efter det som hände mellan 2007-09, och hur man då sett det som fritt fram att en gång för alla slakta den förhatliga italienska fotbollen. Som ni förstår agerar jag här budbärare. Engelska framgångar är inte per automatik nederlag för italiensk fotboll, men i praktiken fungerar det ungefär så i Sverige.
Syftet med det här inlägget var att redogöra för en drömlottning om utgångspunkten är tilltalande möten. Matcher som man skulle vilja se om man inte tog hänsyn till framförhållning med andel italienska lag kvar i turneringen, och så vidare. Om vi utgår från det sistnämnda så hoppas jag att Milan får Schalke 04. Det är ett lag som kan passa det halvtröga Milan. Jag hoppas då att Roma får Shakhtar Donetsk, för att det på pappret måste vara det svagaste laget av gruppettorna. ASR har dessutom gjort okej från sig på bortaplan de senaste åren mot den typen av lag, så då kanske klyschan om tunga resor till svinkalla öststäder under vintern inte betyder lika mycket. Inter får då hoppas på ett av de nämnda lagen, men om vi måste titta på det som finns i övrigt, får jag kanske dra till med Chelsea, även om revanschläget skulle vara otäckt. Det är ett lag med ungefär samma profil som Inter, så man får utgå från att det skulle bli ganska jämnt. De andra lagen verkar i dagsläget klart starkare.
Men annars, om jag får dem i mina ögon häftigaste matcherna - med Uefas lottningskriterier intakta - så får det bli på följande vis:
Olympique de Marseille - Bayern München
Ett möte som helt enkelt ger sköna (tidigt) 90-talsvibbar. På den gamla goda tiden när det spelades kvällsmatcher, kommenterade med telefonröst från svt, mellan Europas olika mästarlag.
FC Köpenhamn - Manchester United
Hur tråkigt som helst, nästan, men det här är resten av min matchningsförsök. Skulle i och för sig vara kul att se FCK få stryk.
Valencia - Shakhtar Donetsk
Aningen mer intressant än matchen ovan.
AS Roma - FC Barcelona
Det skulle helt enkelt vara fascinerande att se hur Romas kycklinglag skulle klara sig på enorma Camp Nou. Hur hopplöst veka Ranieris mannar än är, tror jag att de stora ytorna på den arenan skulle vara intressant för deras spelstil. Självklart skulle de inte ha en chans, och även magin av en sån match skulle vara borta efter att Barca fått med sig ett kanonresultat från första matchen.
AC Milan - Chelsea
Två lag med stor CL-rutin som faktiskt aldrig har mötts sedan Abramovichs övertagande av Chelsea. Finns dock ett klassiskt möte från 1999 när ett Viallitränat CFC fick med sig 1-1 från San Siro.
Arsenal - Schalke 04
Jag följer inte tysk fotboll, så jag kan inte analysera Schalkes spelstil, men utöver att det inte ser så hett ut med Huntelaar och Raul (anno 2010) där framme, så är Gelsenkirchen inte glitter och glamour direkt. Det var inte Arsenal heller en gång i tiden, men idag är man en vanlig huvudstadsklubb utan karaktär med turister till supporterskara. Det är således kontrastfaktorn som lockar.
Lyon - Tottenham Hotspur
Spurs explosiva framtoning genererar jämförelser med det "gamla" Lyon som sopade mattan med alla lag i gruppspelsfasen i mitten av 00-talet.
Internazionale - Real Madrid
Om inte mitt minne sviktar så är det över ett decennium sen de här möttes i CL. Antar att det också vore intressant med Mourinhogrejen.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar