Det första jag kan konstatera är att jag inte blir lika berörd av VM som tidigare. Hela den här säsongen har jag talat om min sjunkande passion för internationell fotboll och även om det främst gällde klubbfotboll verkar det som att detsamma gäller VM.
Med det sagt har jag sett samtliga matcher. Det enda jag missat är första halvlek av Elfenbenskusten - Japan.
Det betyder alltså inte direkt att VM har varit mer ointressant för mig än tidigare, men att jag tittat på det mer distanserat än tidigare.
När Kamerun torskade mot Japan för fyra år sen förstörde det hela kvällen.
När de nu torskade mot Mexiko var jag nästan inte berörd alls. Delvis beroende på att även förväntningarna var lägre den här gången.
Men jag har även lyckats skaka av mig besvikelsen över Uruguays förlust mot Costa Rica omgående.
Vi får se hur jag känner om något av lagen jag tycker om tar sig långt, hur det känns under de matcherna.
Jag tycker i alla fall att jag ser det bästa VM:et sedan 1998. Med bäst menar jag helhetsintrycket.
VM 2014 i Brasilien har bjudit på bra fotboll och en läktarkultur som varit långt mindre plastig än de tre föregåendes, tack vare de latinamerikanska ländernas supportrar, med visst undantag för Brasilien. Domarna har gjort en del missar, men jag gillar att de generellt varit mycket mer tillåtande gällande tufft spel.
VM 2002 i Japan/Sydkorea är som bekant mitt hat-VM.
VM 2006 var okej men fotbollen hade hunnit bli tillräckligt plastigt för att det skulle kännas så.
VM 2010... Där räcker det egentligen att nämna vuvuzuelorna. Annars var det väl lite samma problem som i VM 06. Allt kändes mindre äkta.
Så, det var ju en positiv överraskning. Att det skulle bli ett sånt klockrent VM. Jag har svårt att se att intrycket skulle ändras när allt är färdigspelat.
Marcelos självmål stärker min känsla att Brasilien kommer att halka på ett bananskal på vägen fram till VM-guldet som man är favorittippade till med rätta.
Man bjöds på en straff som kan ha varit helt avgörande mot Kroatien, men ingen brydde sig. Eller, det blev lite snack, men orättvisan tas inte med i beräkningen i helhetsanalysen.
I yngre dar hade jag känt mig så indignerad över det som hade hänt. Den extrema orättvisan där. Men det är den här fotbollen som fotbollsspelare har skapat. Hur många kroater har inte filmat till sig straffar genom åren? Jag vet att jag låter som ett arsle när jag säger det där, som att jag vill glömma det som har hänt, så jag kan försäkra läsaren om att jag inte på något sätt gladdes åt Brasiliens seger. Jag bara förklarar att jag inte kände mig lika berörd av situationen som jag tidigare hade gjort och att det bortsett från den subjektiva faktorn är även "objektivt" befogad.
Mexiko imponerade mot Kamerun. Är rätt övertygad om att de tar sig vidare för sjätte gången i rad. Och då kan jag som vanligt påminna om att bara Brasilien och Tyskland kan stoltsera med samma svit.
Nederländernas seger mot Spanien är VM:s höjdpunkt hittills. Det var så dråpligt för Spanien och är redan VM-historia. Det kommer att snackas om länge och kanske stärka den lilla känslan av rivalitet mellan länderna som föddes efter VM-finalen 2010. Matchen fick mig att skratta av förtjusning.
"Poplaget" Colombia levde upp till hajpen med den övertygande segern mot Grekland.
Uruguay som faktiskt varit lite överskattat i förhandssnacket... Ja, jag visste väl att det skulle sluta med fiasko just på grund av den jinxningen.
Italien såg rätt okej ut mot England, men jag tog ändå mest intryck av England som ser bättre ut än på länge.
Och så Elfenbenskusten som äntligen fick vinna när det gäller som mest, efter att två gånger i rad ha vunnit den sista matchen i sin mardrömsgruppen.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar