Och så till resultaten i EM som förtjänar lite mer kommentarer. Jag har ju redan tagit upp det bästa och sämsta i EM i mer övergripande termer. Det får bli lite kortare den här gången eftersom jag oftast inte hade så mycket tid eller ork för att djupanalysera det speltekniska. Så, vi kör steg för steg i turneringen och börjar med gruppspelet.
Grupp A
Värdnationens grupp blev ganska så förutsägbar. Vi har ju lärt oss de senaste 4-5 åren att landslagsfotboll nuförtiden är extremt ovisst och man bör således inte satsa stora pengar på det som tidigare kunde ses som givna resultat. Så blev det inte här. Den som fördomsfullt trodde att Rumänien är ett blekt östlag utan stjärnor som knappt har i EM att göra... Fick rätt.
Det enda som möjligen var förvånande var att Albanien tog tredjeplatsen före mer rutinerade Rumänien.
Frankrike var än en gång oslagbart på hemmaplan. Något som jag kan tycka är märkligt eftersom man historiskt har varit ett landslag som inte har kylan att på ett självklart sätt fixa minimikravet i kval och storturneringar som andra giganter på kontinenten som Tyskland och Italien. Kval brukar bli just ett kval.
Så när man då har extrem press på sig att vinna inför hemmapubliken vore det väl upplagt för darr och bakslag?
Men nej, Frankrike brukar fixa det. I samtliga turneringar (det röriga 30-talet ett undantag) som man har varit värd för har man efter i år tagit sig till final. Något som ju inte ens Tyskland, Brasilien och Italien kan skryta med.
Visst, det satt ganska långt inne, segermålen mot Rumänien och Albanien, men så dominerade man ju matcherna totalt och var aldrig nära ett fiasko.
Schweiz var lite av en besvikelse men gjorde ändå det som krävdes. Avsaknaden av en bra center blev tydlig i Seferovic ständigt usla avslutsögonblick.
Albanien var för mig höjdpunkten i gruppen. Massvis med fans på läktarna och spel med hjärtat. Trots en domare utan fingertoppkänsla var man värda en poäng i den laddade öppningsmatchen mot Schweiz och dess alla albaner. Vackrast var när man krigade till sig en seger mot Rumänien... Vilket vi då trodde skulle räcka till avancemang som en av de bästa treorna men så blev det alltså inte.
Grupp B
Gruppen där Rysslands usla framträdande överskuggades av Wales smått sensationella gruppseger. För första gången sedan 1958 var Wales i ett slutspel och de två stjärnorna Ramsey och Bale levererade. Starkt. Man såg inte särskilt bra ut i premiären mot Slovakien och vann något tursamt men växte in i turneringen. Trots en snöplig förlust mot England vann man alltså hela gruppen och skulle överträffa sig själva ytterligare längre fram i turneringen.
England... Som vanligt upphaussat av närblinda PL-tittare. För, ja... Det var många svenskar som talade om detta England som det vassaste på bra länge men i mina ögon var det fortfarande klart svagare än det manskap som Sven-Göran Eriksson hade fram till mitten av 2000-talet, och då gick det ju inte ens sådär fantastiskt bra. Jag har ju inte samma koll nuförtiden, men där man tidigare haft spelare från de största lagen som presterat väl i Europacuperna hade man nu ett hopkok av uppstickare från Leicester och Tottenham, samt formsvaga spelare som inte nått stora höjder under säsongen. Det var ett landslag som i bästa fall hade nått kvartsfinal, i alla fall på pappret.
Slovakien gjorde sitt andra slutspel någonsin och tog sig åter vidare. Den här gången med bättre odds än för sex år sen då man tvingades slå Italien för att göra så.
Sist men inte minst... Ryssland. Detta enorma land som förvisso har hockey och andra idrotter som tar från fotbollen, men som ändå har varit väldigt blekt sedan Sovjetunionens fall. Magin med Hiddink 2008 förblir ett undantag. Nå, det kanske inte var så förvånande heller, men jag hade på känn att deras anonymitet lika gärna kunde betyda att de var bättre än vi tror. Pengar finns ju i klubbfotbollen vilket gett spelarna bra med internationell rutin. Tji, fick jag. Om två år är man värd för VM. Hur ska det gå?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar