Plats 1-2

1. Spanien

Tolv år. Så långt dröjde det till nästa titel efter framgångsperioden 2008-2012. Inte jättelång tid i sammanhanget, men nog längre än många förväntade sig sommaren 2012. Inte minst för att det inte ens blivit en final under perioden och endast en semifinal.

Det kom oväntat och jag medger att jag gjorde mig lustig över att ett lag där Alvaro Morata är kapten och klantskallen Cuccurella som varit kass sedan han lämnat Brighton spelar i startelvan... Förstås inte kan vinna ett mästerskap.

Och jag slutade aldrig tro att de inte skulle vinna den förrän efter semifinalen.

Inte så att jag var övertygad om att just Tyskland till exempel skulle stå i vägen, men på ett eller annat sätt tänkte jag att verkligheten skulle komma ikapp. Det kändes så uppenbart att det hajpade laget som "spelat bästa fotbollen hittills" inte var "it"-laget. Man ska inte vara bäst i början.

Små marginaler avgör och det baskiskt ledda laget var i farozonen just i kvarten mot Tyskland. Och än mer såg det ut så när ett ännu bättre lag som Frankrike tog ledningen mot dem i semifinalen.

Men inför England kände både hjärna och hjärta att det nog trots allt skulle bli EM-guld.

Tack och lov levererade de. Fotbollen är räddad ännu en gång. Och Spanien är välförtjänta mästare. Och i min värld en mer sympatisk upplaga än det stjärnspäckade Barcadominerade mästarlaget från förra vändan. Ett lag som representerar hela den spanska klubbfotbollen. Turneringen vinner man också med idel segrar, vilket är unikt sen EM:s utökning på 90-talet.

7 segrar

0 oavgjorda

0 förluster

15 gjorda mål

4 insläppta mål

2. England

Man får ge det till Southgate att han gjorde England till ett stabilt lag, innan han valde att sluta medan han tagit allt så långt han kan ta.

I alla fall. Han har inte gjort dem till ett bra lag. Alltså bra på riktigt som mästernationerna, som borde varit mästare-nationerna. Höjden lyser med sitt frånvaro. 

Detta var tredje gången av hans fyra tidigare försök där han hamnade på den enklare slutspelshalvan och utnyttjade det till fullo. Andra engelska tränare har fallit tidigare i matcher de borde vunnit. Inte jätteofta, men några gånger. 

Å andra sidan hade jag inte skrivit dessa rader om Bellingham inte hade kvitterat mot Slovakien på tilläggstid. Ibland blir allt rätt godtyckligt. Vilar på små fjärilsögonblick. 

Mot Schweiz borde man ha förlorat då man helt enkelt var det sämre laget över 120 minuter. Man vann eftersom man har stjärnorna, som hade satt de chanser de schweiziska andraklassens spelare missade.

Ett Bellinghamögonblick, och straffsparksvinst. Vidare mot Nederländerna där man nog gör sin bästa match i turneringen. Glänser inte men övertygar i stunder mot ett hyfsat starkt lag. Ollie Watkins blir nya David Platt. 

Final. Spanien dominerar helt i enlighet med förhandssnacket. Palmer kvitterar med kvarten kvar. Rimligen psykologiskt övertag. Men Spanien släpps tillbaka in i matchen igen och vissa pekar på detta på ännu ett exempel på hur Southgates feghet straffar sig. 

Hursomhelst segrar till slut rättvisan. Ska något engelskt lag vinna den där titeln ska det inte vara det här laget. Det är inte tillräckligt bra. Bättre än på länge, men fortfarande steget efter lag som Spanien och Frankrike.

Tränat av en man som under kritikstormen påpekade att han saknar Kalvin Phillips...

3 segrar

3 oavgjorda

1 förlust

8 gjorda mål

6 insläppta mål

Plats 3-4

 3. Nederländerna

Var väldigt karaktäristiskt på så sätt att laget levererade mot sämre lag och hade sina begränsningar mot bra lag. Något väldigt logiskt som inte gäller alla eftersom fotboll inte är logik. Tack vare en enklare slutspelshalva hade detta grupptrea-Nederländerna mycket väl kunnat reprisera VM-finalen mot Spanien 2010.

För efter att ha vunnit både åttondel och kvart på 90 minuter var man några tilläggsminuter ifrån att ta semifinalen mot England till förlängning. Där hade jag kanske ändå lagt mina pengar på engelsmännen eftersom det är nåt med psyket hos många av dessa 2024-orange som jag inte riktigt litar på. Men det är ju ingen gigantisk faktor för utfallet.

Översiktligt ställer jag mig fortfarande funderande över hur Nederländerna ska rangordnas i den stora fotbollsvärlden. Min känsla är att det inte har varit tip-top sedan EM 2000. Sedan dess har det blivit en VM-final och en VM-brons. Men tittar man närmare på hur det gick till imponerar det inte utifrån den högt satta ribban.

Bara en sån sak som att en Memphis Depay är lagets givna skyttekung, för att inte tala om Weghorst som en joker till anfallsvapen, säger en del. Det brukade krävas mycket mer av en spelares klubbkarriär för att bli anfallare i det nederländska landslaget. 

3 segrar

1 oavgjord

2 förluster

10 gjorda mål

7 insläppta mål

 

4. Frankrike

Som jag skrivit under turneringens gång så förstår jag var kritiken kom ifrån men anser att den spårade ur. Detta Frankrike kommer inte att vara ihågkommet i decennier och kan kanske jämföras med 96-laget som likt detta lika gärna hade kunnat vinna EM, men som saknade charmen från 80-talets Platiniledda lag.

Många av oss trodde att försiktigheten skulle tvingas att släppas på i semin mot Spanien och lite så blev det. Och hade Mbappe nått upp till sin vanliga nivå så hade den matchen slutat 2-2 och gått till förlängning, varefter allt kan hända. Dock blev det oavsett inte att storebror höll på att sätta lillebror på plats.

Förra EM:s trio Pogba, Mbappe och Benzema saknades. Deras fotboll var en fröjd att skåda men eftersom fotboll är fotboll så tog det slut redan i åttondelen. Denna upplaga gick på tredje växeln ända till semi och spelade jämnt mot de blivande mästarna. Med enbart fyra gjorda mål på sex matcher... Sådan är fotbollen.

Så, ja, laget per se kommer inte att bli ihågkommet, men det kommer ingå i en ihågkommen era där Didier Deschamps satte en standard och Frankrike var "alltid" där uppe under en tioårsperiod. 

 

2 segrar

3 oavgjorda

1 förlust

4 gjorda mål

3 insläppta mål

Plats 5-6

 

5. Tyskland

Mellanmjölk. Mest framgångsrika mästerskapet på åtta år, vilket säger en del om vilken otrolig svacka det har handlat om. Otänkbart för oss som var med när Västtyskland peakade. 

Laget ser okej ut, en del nya förmågor har kommit fram, och Tyskland är till invånare Europas största land om man räknar bort Rysslands asiatiska del. Det är därmed inget frågetecken om att Tyskland kommer att nosa på titlar förr eller senare. Men just nu ser det inte skrämmande bra ut. Om två år ska man försöka nå bortom gruppspel i VM för första gången på 12 år. 

Mer än så kommer jag inte på att säga. Utöver att jag förmodar att man inrikes ser på detta mästerskap som ett misslyckande och efter en del vidriga handlingar och uttalanden de senaste 10 månaderna kan jag tycka att det är välförtjänt, även om spelarna i landslaget förstås inte kan belastas för dem.

3 segrar

1 oavgjord

1 förlust

11 gjorda mål

4 insläppta mål

 

6. Schweiz

Copy paste från 2021 är min första tanke men det stämmer ju inte riktigt. Schweiz har aldrig varit så på riktigt som den här gången. Eller i varje fall inte sedan Hodgsons era 1992-94. 

I efterhand är det svårt att ta in att man bara kryssade mot Skottland. Man var några övertidsminuter ifrån att vinna gruppen före värdlandet Tyskland. In i åttondelen gjorde man lillebror av storebror Italien och nog var man ändå närmare semifinal än England i kvartsfinalen som återigen avslutades på straffar. Lämnar därmed EM förlustfritt.

Jag har länge imponerats av Schweiz för deras enorma kontinuitet och väntat på att det ska dala likt det gjorde med till exempel Sverige under Lagerbäcks allra sista år. Och då har Sverige ändå inlett från en högre utgångsposition.

Nu när de gamla hjältarna börjat lämna en efter en visar det sig att generationsväxlingen redan är skedd och att det nya laget eventuellt är ännu bättre. Det blir mycket intressant att se var man tar det härifrån. Finns det ytterligare en höjd? Svårt att säga. Har man gjort det till vana att ta sig till slutspelsfasen och varit straffsparkar ifrån semifinal två EM i rad, blir den saken svår.

Däremot är den eländige Rodriguez fortfarande kvar så det finns även svaghetstecken.

2 segrar

3 oavgjorda 

0 förluster

8 gjorda mål

4 insläppta mål

Plats 7-8

 

7. Turkiet

16 långa år utan framgång. Verkligen efterlängtat. VM-förbannelsen kvarstår dock. Absolut noll åstadkommet sedan bronset 2002. Inte en minut i en VM match på minst 24 år alltså. Märkligt, men nu är vi i EM-sammanhang och där brukade det gå rätt bra då och då. Men sedan den magiska sommaren vid alperna hade alltså ingenting hänt utöver att delta i mästerskapet.

 Nu tillbaka på "hemmaplan" gick det desto bättre. Liksom 2008 med en ganska svag start och en förlust mot Portugal. Då som nu avgörande slutmatch mot Tjeckien i sista. Men denna gång skulle det räcka med kryss och Tjeckien var ett sämre lag. Dessutom uteblev den totala dramatiken den här gången eftersom en tjeck drog på sig rött kort. 

Det gjorde också att man trots två segrar inte kom in i åttondelen med jordens styrkebesked.

Den kom just då mot uppskrivna Österrike. En fantastisk match inför två "hemmalag", av den typen som gör att vi fortfarande tittar. Blod, svett, regn och tårar. Snyggaste hörnmålet när Güler hittar Demiral som faktiskt gör båda målen i en slutspelsmatch.

Demiral straffades sedan på ett sätt som jag tycker är fult spel, men det stoppade inte turkarna som likt 2008 var i den där vi-mot-världen-zonen där det inte gick att dö. Länge såg det ut som att Nederländerna skulle bli repris, ett offensivt lag ej beredd på de turkiska... vargarna.

Men så slutade sagan. Med lite flyt hade det kunnat bli förlängning, men seger fair and square för holländarna.

En ny historisk sommar då och inpumpat luft i den turkiska fotbollen. De där tjeckerna som man mötte 2008 och i år är ett annat lag som sedan 90-talet haft för vana att hitta formen till EM och tappa den vid VM. Det är Turkiets nästa utmaning sett utifrån. Ta sig till en ännu större mästerskap... Den där man enbart deltagit vid två tillfällen tidigare.

 

3 segrar

0 oavgjorda

2 förluster

8 gjorda mål

8 insläppta mål

 8. Portugal

Likt VM sist i EM med en av de absolut trupperna. Efter den klara segern mot Turkiet såg det ut som att det kunde återspegla sig även på plan. Så blev det inte riktigt. Sammantaget är det lite svårt att sammanfatta turneringen.

Gruppsegerklara redan efter två omgångar valde man likt VM att bjuda motståndaren på en seger i sista matchen. Då fanns det en uppenbar anledning: De hade en landsman på sydkoreanska bänken.  Nu vet jag inte vad det handlade om. Vara schyssta mot Georgien? 

Karma blev att man ändå tappade lite rytm av allt att döma, mot Slovenien. Räddades eventuellt av den hjärndöda regeln att ett lag kan slantsingla sig till både val av start i straffsparksläggningen och planhalva. En oerhörd orättvisa som fotbollsförbunden är för dumma för att ens försöka göra något åt. 

Nåja... Sedan Frankrike i kvartsfinalen. Sett till motståndets kaliber såg det bättre ut där. Historiskt och slantsinglandet bode ha talat för dem, men Frankrike var för en gångs skull iskallt på straffar.

Ronaldo gjorde inte ett enda mål utöver straffläggningarna och det verkar som att han tar ut sig själv. Lite av en börda. Igen, fast ännu tydligare. Portugal har valt den linjen och får stå sitt kast. 

Tack gode Gud i alla fall att vidriga paret Bernardo Silva och Bruno Fernandes inte fick vinna EM.  

Så, man kan säga att inget lag kan anses ha floppat med hänvisning till oavgjort och straffar mot Frankrike.

Men Ronaldostrulet och tillkortakommandet mot Slovenien gör att det bara inte såg ut som ett mästarlag. Det kanske kommer nästa gång, eller nästnästa gång.

2 segrar

2 oavgjorda

1 förlust

5 gjorda mål

3 insläppta mål

Plats 9-10

 9. Österrike

Imponerande insats. Den bästa under mina snart 35 år med sporten (vilket verkligen inte är heltäckande för landets långa fotbollshistoria).

Det är inget jag firar, för jag vill inte se Ralf Rangnick lyckas. En som säljer sig till en vidrig s k energidrycks koncerns cyniska varumärkesbyggande har aldrig respekt i min bok.

Jag vet inte hur diskursen gick utomlands men här i Sverige kändes det upplagt för fallhöjd. Hyllningarna gick i spinn tidigt och det skulle bli semifinal och allt möjligt. Ingen skepsis alls.

Men peeps, när ska ni lära er. Det är inte i gruppspel man ska peaka. Hur många gånger har inte ett sånt succélag fått en reality check längre fram i de avgörande stunderna? Är det ett lag utan rutin på den högsta nivån, då måste man alltid reservera sig. Potential är en sak, favoritskap baserat på gruppspelet något annat.

2 segrar

0 oavgjorda

2 förluster

7 gjorda mål

6 insläppta mål

 

10. Belgien

Har varit mycket gnäll kring dessa men jag ser mer ett halvfullt glas.

Belgien gör inget fantastiskt EM, men har levt med en typ av backlash i flera år nu för att det är så populärt att prata om "den gyllene generationens misslyckande" trots att laget hunnit med att slå ut Brasilien i ett VM och ta landets första VM-brons någonsin.

Alla kan inte vinna. Når man semi har man gjort något rätt.

För all del, denna generation hade kunnat göra det något bättre. Att falla mot Wales 2016 var inte så lyckat. Men i övrigt var det ett bra landslag 2014-2021. Det är Belgien vi pratar om, inte Frankrike eller Brasilien.

Här gjorde man ändå ett hyfsat EM. Var motarbetade av tur/domarna mot Slovakien, tog ner hajpade Rumänien på jorden, tog sig vidare från gruppspelet och föll med uddamålet mot ett av världens bästa lag. Det var redan så neggigt inför EM att en sån prestation får ses som helt okej.

Och här kommer jag till tesen. Om Belgiens dåliga period är att gruppspelsavancemang är "par" som man säger, då har ribban höjts avsevärt jämfört med hur det såg ut sent 90-tal och över 10 år framåt. Det är därmed i sig en typ av framgång för belgisk fotboll. 

För min del kommer Belgien 2024 bara vara förknippat med den hysteriskt roliga "André is not even my name, mate... Know what I mean?". Googla det om ni missat. Onana + reporter + Andre eller dylikt.

1 seger

1 oavgjord

2 förluster

2 gjorda mål

2 insläppta mål

Plats 11-13

11. Slovenien

Den här sommaren har jag fått kapitulera inför Slovenien och omfamna detta skitlandslag som ännu en gång säljer sig dyrt.

Det har ju genom åren blivit en handfull mästerskap och det har inte funnits nåt som känts lockande med laget och därför har jag mest blivit frustrerad över att de bara är där för att göra livet surt för andra lag.

Debuten var 2000, då tvingade man storebror lill-Jugoslavien till en klassisk poängräddning och blev sedan orsaken till att Norge åkte ur EM.

I VM 2002 förlorade man samtliga matcher men krävde Paraguay att slita för ett avgörande mål under det absoluta slutskedet.

I VM 2010 var man ett amerikanskt övertidsmål i parallellmatchen ifrån att faktiskt ta sig vidare på fyra poäng.

Och den här gången överlever man mot oddsen i samtliga matcher, åker faktiskt ut från EM obesegrat med fyra oavgjorda.

Det här gnetandet är förtjusande eftersom det visar att man tittar västerut mot Friuli och Italien för inspiration. Då man inte riktigt har underlag för att få fram även lirarna som det stora grannlandet får, blir kontentan att man alltid har med sig grintan vilket innebär inga enkla poäng vem det än är som står på andra sidan. 

Nu har vi liksom en historia av detta och det ger karaktär, och då finns det något att vara intresserad av, att gilla. Så, nästa gång kan vi alla se fram emot den slovenska grintan. Mini-Italien. Balkanspaghetti och så vidare.

Även här en historisk notering och ändå hade det kunnat bli så mycket mer. Och borde ha blivit. Friläget mot Portugal. Det psykologiska övertaget inför straffarna där. 

0 seger

4 oavgjorda

0 förlust

2 gjorda mål

2 insläppta mål

12. Slovakien

Jag uppmärksammade risken för en snöplig repris på senaste EM där en inledande överraskningsseger mynnade ut i fjärdeplats och nada att fira.

Den slapp man via 1-1 mot Rumänien.

Den unga nationens största framgång är ju VM 2010 när man besegrade Italien i gruppavslutningen och snodde därmed världsmästarnas självklara åttondelsplats.

Tyvärr för slovakerna förblir det så. "Tyvärr" för att det kunde blivit en ny milstolpe den här gången när man var med om EM:s största fjärilsögonblick mot England i åttondelen. Den där återstående minuten... Herregud.

Jag är ju imponerad. Efter skrällen mot Belgien - i sig tursam - "tog man matchen till" Ukraina trots att man bara behövde fega sig till en poäng och var det bättre laget i första halvlek. Och något liknande gjorde man mot England där det länge såg ut som att man bara inte kan missa så många strålande chanser utan att bestraffas. Men det kunde man tydligen då man till slut tog ledningen.

England åt sig tillbaka in i matchen och ärligt talat kan man inte påstå att kvitteringen i sig var orättvis, bara för att förväntningarna var större.

Men det hade  inte heller varit något rån att hålla igen till 1-0 och en historisk kvartsfinalplats. 

1 seger

1 oavgjord

2 förluster

4 gjorda mål

5 insläppta mål 

13. Rumänien

Då landets fotbollshistoria är respektabel men inte vidare anrik, är detta en historisk turnering. Första mästerskapssegern på en knapp kvarts sekel. Man kan säga att ingen yngre än 30 år hade upplevt det tidigare.

För fem år sen noterade podden WWWK att den nya spännande generationen bestående av bl a Hagi Jr har det upplagt för att kunna göra något liknande hjältarna från 1994 när VM återvänder till Nordamerika och USA 2026.

Alltså en sju år lång prognos. Jag insåg inte då hur långt borta det ändå låg men utifrån läget verkade det rimligt att inte Qatar 2022 skulle vara målsättningen.

Jag ska inte gå på någon djupare analys då mitt koll på rumänska landslaget i stort inte existerar. Men utifrån detta EM lär ju inte det där hända. Historiskt eller inte, Rumänien imponerade inte bortom den där starka premiärsegern mot Ukraina. Mot storlagen var man helt chanslös. Och Hagi Jr har haft kräftgång. 

Däremot kan man väl hoppas på att återvända till VM efter 28 långa år, men stordåd kan nog inte väntas där. Och det kommer att bli ett anonymt VM eftersom FIFA valt att låta 48 lag slåss om världens uppmärksamhet, vilket innebär betydligt mindre för alla. Det är alltså en dubblering sen den där sommaren 1994.

I alla fall, Rumänien kanske är som Tjeckoslovakien. No östblock, no party. Inte ens Adrian Mutu är riktigt post-östblock.

1 seger

1 oavgjord

2 förluster

4 gjorda mål

6 insläppta mål

Plats 14-16

Georgien flyttad från förra inlägget eftersom jag klantade mig med rankingen...

14. Italien

Det är svårt att minnas vad man redan har skrivit om de regerande mästarna i denna turnering.

Kritiken har varit oerhörd men för min del har jag sett så mycket elände sedan 2010 att detta får räknas in som en godkänd insats.

Utropstecken blev tidigt Ricardo Calafiori. Det visade sig att alla har tyckt som jag i detta fotbollsestetiska avseende, men de andra har nöjt sig med att inte gnälla på avsaknaden av den rätta italienska stilen. Den är inte hundra då skorna inte är svarta men allt annat är så gott som perfekt. Tatsen kan också ryka.

Nu skriver jag omotiverat mycket om Calafirois snygghet men tack gode Gud att jag för en gångs skull kan göra det 2024 när allting är så fult i fotbollen. Långa håret, EM 2000-pannbandet, längden, LUGNET, elegansen. 

Så detta bidrog till den euforiska känslan när Zaccagni gjorde det mål som räddade Italien från undergången. Nu ska vi vara ärliga med historieskrivningen och tydliggöra att få av oss nog trodde att Italien skulle åka ut på tre poäng och ett minusmål men med facit i hand hade det hänt. 

Eufori inte för att jag älskar Italien, men 1. Jag vill se mer Calafiori (dessvärre blev han avstängd efter detta) 2. Italien behövs i slutspelet och 3. Jag tycker inte att de förtjänade att åka ur. 

För jag tycker att Italien gjorde ett okej gruppspel. Okej, det blev "bara" uddamålsseger mot Albanien men det var en riktigt stark återhämtning efter chockstarten. Albanien hade oerhört lite. Och jag tycker att de gjorde en kontrollerad insats även mot Kroatien. 

Det som drar ner allt är Schweizmatchen.

Jag som växte upp med Italien som en konstant i toppfotbollen har sett det komma med otroliga bottennapp de senaste 15 åren. Missat kval. Utslagen från gruppspel flera gånger. Missat kval igen.

Men då har det alltid hängt på målsnöret. Man kan säga att det inte ska behöva göra det i många fall, man borde ha avgjort för längesen. Men hursom. Det hade mycket väl kunnat sluta positivt.

I denna åttondel mot lillebror Schweiz... Blir Italien förnedrat på ett sätt jag inte tidigare sett. Att råka förlora mot Schweiz är en sak. Det var rätt nära sist mot alpkusinerna från Österrike. Att förlora, vara i underläge och inte har något som helst att sätta emot Schweiz... Det har jag inte sett från Italien i hela mitt liv. Och har svårt att tänka mig att det hände innan jag föddes. 

Italien kommer säkert att komma tillbaka, men ibland undrar jag om de inte helt enkelt har fallit från sin särskilda plats i fotbollshierarkin, som man länge delade med Västtyskland och Brasilien. Att detta är det nya normala; Italien är kanske inte längre där, utan har sett inte bra Frankrike utan även Spanien passera i rang. 

Anledningen skulle kunna vara Bosman. 

Och Silvio Berlusconis transformation av Italien.

Det andra lämnar jag därhän för nu.

Bosman... 

När var Italien dunderbra sist?

2006.

Alltså ett lag dominerat av spelare som kom fram sent 90-tal. Alltså omkring Bosmandomen.

Som ju bland annat innebar att man kunde ha fler än tre utländska spelare i laget.

Så man har grävt talangguld i Balkan, Argentina, Brasilien och så vidare.

På bekostnad av de inhemska.

Sedan dess knappt några nya storspelare.

Mmm...

1 seger

1 oavgjord

2 förluster 

3 gjorda mål 

5 insläppta mål 

15. Georgien

Allas nya favoritlag. Här måste jag få hata lite. Jag blev riktigt less på den falska hajpen kring Georgien.

Målisen skulle vara bäst i EM. Deras straffskytt en bubblare i snacket om striker i en EM-drömelva. 

Lugna ner er. 

Georgien gjorde en godkänd insats. Man var med och gjorde inte bort sig. Mer kan man inte kräva av en debutant.

Rubriceringen blir ändå succé eftersom Portugal likt VM senast checkade ut och bjöd på tre poäng.

Att man vilar spelare är inga konstigheter. Men att inte visa minsta vilja, det är inte okej. Det gör mig inte arg för det drabbade egentligen ingen som förtjänade det mer. Ungern som floppade hade tagit åttondelsplatsen annars.

Men sluta beskriv det som en bragd. Det var en bjudning och inget annat. Georgien var rejält pressat av Tjeckien och utan den billiga straffen som man fick där hade man inte kommit ur med någon poäng där heller.

Spanien bekräftade allt det som jag skriver ovan.

Så, bra jobbat, och självklart hade jag firat som satan om Iran hade avancerat tack vare ett utcheckat lag, men då hade jag inte heller köpt att Mehdi Taremi var en Ballon d'or-kandidat och sånt och beskrivit det som bästa iranska laget någonsin.

1 seger

1 oavgjord

2 förluster

5 gjorda mål

8 insläppta mål

16. Danmark

Ännu en lökig prestation av ett fotbollsland som är så fantastiskt att Sverige måste omkullkasta hela sin verksamhet och kopiera föregångslandet Danmark.

I Qatar var det direkt pinsamt. Här var det mer mediokert. Trots avancemang åker man alltså ur turneringen segerlös. Men efter den initiala antiklimaxen städades det värsta upp med en meriterande poäng mot England och Slovenien visade sig vara svårt även för andra länder.

Men låt oss inte oroa oss för dansk återkomst. De är säkert med nästa gång. Det är ju numer undantagslöst så att Danmark serveras den enklaste gruppen i kvalspel och ofta även slutspel (även om så alltså inte riktigt blev fallet den här gången). 

0 seger

3 oavgjorda

1 förlust

2 gjorda mål

4 insläppta mål

Plats 17-18

17. Ukraina

Svårt att kommentera ett lag där jag missade två av tre matcher ingående vad gäller själva spelet.

Först noterar vi att man åker ut sist i gruppen med fyra inspelade poäng. Det sticker. Är dock inte unikt utan drabbade även Norge i VM 1994. 

Jag var med alla och hajpade upp Ukraina utifrån resultaten i playoff där man presterade på bortaplan vilket gav en hint om styrka, och då man har ett mer namnkunnigt lag än på länge var det också en anledning till att tänka att nåt i stil med kvartsfinal skulle kunna bli av.

Sen stod jag vid en rockscen och såg 0-3 mot Rumänien i mobilen och det var enda gången jag blev chockad under EM. Vad jag förstår så var det lite missvisande siffror.

Men sen såg det inte jättebra ut mot Slovakien heller förrän sista halvtimmen. Ganska sent segermål gav hopp, men i en jämn grupp var det hela tiden troligt att målskillnaden efter Rumänien skulle bli ett aber och det blev mycket riktigt så. En ganska meriterande poäng mot Belgien räckte inte.

Allt som allt kanske en bättre prestation än tre år sen, men då råkade det räcka med en seger mot Makedonien för att ta sig vidare och resten av historien vet vi i Sverige. 

1 seger

1 oavgjord

1 förlust

2 gjorda mål

4 insläppta mål

 18. Ungern

Det tog 30 år för Ungern att spela ett stort mästerskap igen efter VM 1986. Sen utökades EM och i år spelade man sitt tredje raka. Trenden är tvärtemot vad det rimligen borde vara. Känslan har varit att ungersk fotboll går framåt, även på plan d v s, efter Orbans satsning på sporten. 

Men tittar vi tillbaka så blev det alltså åttondelsfinal 2016, två pinnar i en mardrömsgrupp där vi trodde att de skulle asfalteras 2021 och nu sorti i gruppspelet igen, i en klart enklare grupp. Trenden sattes direkt med att man blev helt utspelade av Schweiz i premiären. Lite "justice for" i takt med att Schweiz fortsatte långt in i turneringen med bra spel. Men ändå. Det krävdes en skotsk desperation för att få med sig en trepoängare på tilläggstid. Inte bra nog.

Fortfarande är det italienaren Rossi som leder laget. Brukar vara svårt att träna igenom då, men inte så mycket den här gången. I Szoboszlai har man sin första världsstjärna (nåja) sen Sandor Kocsis dagar. Han var väl okej men lyckades inte lyfta laget. Vilket i sig inte är jättekonstigt då han inte heller har den nyckelrollen i Liverpool, men den typen av ensam stjärna tenderar att ändå ta en större roll i landslaget och ibland lyckas.

Men det kanske kommer fler efter honom. De magnifika magjarernas tid lär nog inte komma igen, för mycket har förändrats i fotbollsvärlden sen dess, men kategori B är väl möjligt?

1 seger

0 oavgjord

2 förluster

2 gjorda mål

5 insläppta mål

Lag för lag: 19-21

19. Serbien

Före Kroatien statistiskt. Alltid nåt.

Inget nytt under solen. Nästan så att det gick bättre än vad jag tänkte mig.

Vi kan historien. Serbien ser skitbra ut. Gör i bästa fall en ljummen insats och åker ut. Sanningen är att landet aldrig gått vidare från ett gruppspel någonsin om man ska hårdra det. Sett som rimliga arvtagare till rest-Jugoslavien i EM 2000 så är det alltså minst 26 år efter årets turnering.

Nu ska jag vara ärlig med att jag inte såg sista matchen mot Danmark, men enligt rapporterna var det inte som att de tryckte danskarna mot väggen. 

Premiären mot England var relativt bra. Slovenien var laget man skulle besegra men jag var övertygad om att det inte skulle ske. Man har sett den filmen tidigare. Ändå lämnade man den matchen med en moralhöjande kvitteringsmål alldeles mot slutet och det är det som är okaraktäristiskt.

Men eftersom Danmark senare tog poäng mot England var läget rätt kraftigt förändrat. Nu krävdes det seger för att ta andraplatsen (trea på två poäng hade ändå varit för lite). Och segerkrav mot Danmark... Kan man begära det av länderna bakom de bästa? 

Och så problemet med Mitrovic och Vlahovic. Det är landslagsfotboll och vissa spelare petar man inte. Men det är ju lite sorgligt att man inte helhjärtat utnyttjar den bästa strikern man fått fram sedan Mijatovics dagar.

Trist, den som följt bloggen vet att jag gillar juggefotboll och Serbien är det närmaste jag har gamla Jugoslavien. Utan det blå-vit-röda stället är det långt ifrån samma sak, men ändå, närmare än Kroatien, Montenegro, Bosnien o s v.

0 seger

2 oavgjorda

1 förlust

1 gjort mål

2 insläppta mål

20. Kroatien 

Alla svenskars överhajpade Kroatien ute ur EM med blott två poäng... Aj. 

Aningen förvånande att man inte besegrar Albanien förstås men i övrigt är detta inte mer än att verkligheten har hunnit ikapp. När det blev silvermedalj i VM 2018 (det är rätt fantastiskt när man skriver ut det såhär) var det ett bra lag på riktigt. Och det är fortfarande ett bra lag, men inte i nivå med de allra bästa. Förra EM var ju tämligen svagt och framförallt var bronsmedaljen i Qatar inte speglande för prestationen. Det borde ha varit sorti i gruppspelet redan där när Lukaku hade det kämpigt i gruppavslutningen.

Det som man fick med sig då fick man mot sig nu. Okej insats mot Spanien men 0-3 i baken. Allt som allt tillräckligt bra mot Albanien för att kunna få med sig tre pinnar även om det inte direkt var orättvist för albanerna. 1-1 mot Italien tycker jag var ett rättvist resultat, men det är klart att det inte är ett lag med flyt som tappar avancemanget på matchens sista spark. 

Vad gäller trenden framöver så... Det kommer inte att finnas någon Modric, men det är ingen som behöver oroa sig för kroatisk fotboll i en överskådlig framtid, tänker jag. Vad jag förstår har man bra plantskolor i landet. Men likväl, man är inte ett Frankrike eller Spanien. Det kommer inte att gå att prenumerera på långa mästerskapsresor.

0 seger

2 oavgjorda

1 förlust

3 gjorda mål

6 insläppta mål

 

 21. Albanien

Statistiskt en nedgång från debuten 2016. Som en konsekvens av den tuffa lottningen. Så i praktiken tror jag att det finns anledning till optimism här. Göra sitt andra mästerskap på åtta år och båda gångerna kunna lämna turneringen med huvudet högt. 

I Sverige brukar Albanien omtalas som en blåbärsnation men till skillnad från San Marinos och Andorror så har Albanien varit en Uefa-medlem i många decennier och har alltid varit en tuff nöt att knäcka åtminstone på bortaplan. Så att det skulle röra sig om nån slags askungesaga så att säga, det är missvisande.

Med nuvarande EM-format känns det som en tidsfråga innan man tar sig vidare från gruppspelet någon gång när stjärnorna står rätt. 

0 seger

1 oavgjord

2 förluster

2 gjorda mål

5 insläppta mål

Utvärdering utifrån slutrankningen: Plats 22-24

 

22.  Polen 

Kräftgången fortsätter. 

Det går inte att klandra utfallet då Österrikes kvalitet gjorde gruppen ännu svårare än vad många av oss trodde. 

Så Polen hade noll chans från början till slut och blev ju faktiskt första laget att definitivt åka ur turneringen.

Jag känner faktiskt inte för att komma med några alibikommentarer för att göra detta längre så vi nöjer oss där. Översikten vore ändå en repetition av kommentarer till de senaste turneringarna. Samtliga sedan 2016.

0 seger

1 oavgjord

2 förluster

3 gjorda mål

6 insläppta mål

 

22. Tjeckien

Överhajpade på förhand av en allmänhet utan koll som slentrianmässigt återkopplar till den gamla tiden då Tjeckien ofta var bra i EM.

Kvartsfinalen för tre år sen verkar ha fått folk att glömma hur dystert det egentligen varit sedan 2004. Inte rock bottom, men mycket tyder på att tiden då det var en fotbollsnation att räkna med är över.

Spelare som Nedved, Baros, Poborsky, Smicer m fl. De som var med sist det såg riktigt bra ut, var alla produkten Tjeckoslovakiens fotbollsverksamhet. Östblocket hade idrotten under kontroll. Det har inte Tjeckien. Och 2021, det var mest flyt, det. Det löjliga röda kortet och straffen mot Nederländerna... Såna bjudningar får man inte alltid. 

Istället blir det rött - hårt men enligt dagens dömande korrekt - mot Turkiet 2024 och det är ganska mycket sayonara där. Det klara övertaget mot Georgien ger inte heller resultat. Och där är det motståndaren som får en billig straff istället. Eller var den korrekt? Jag minns inte. By default får man avfärda alla straffar nuförtiden pga det skämt som domarna gjort sin verksamhet till. Men inte nog med att segermålet uteblev, Georgien fick ett drömläge på matchens sista spark. Det hade varit nåt.

Mot Portugal? Bra kämparinsats men Portugal är klart bättre och vinner rättvist.

Så, make Tjeckoslovakien great again.

 

0 seger

1 oavgjord

2 förluster

3 gjorda mål

6 insläppta mål

 

24. Skottland

Ännu ett mästerskap utan skotskt avancemang går till historien. Eftersom tiderna förändras är det inget som ens har varit aktuellt sen 1998 då Skottland senast kvalade in till en stark turnering.

Sen öppnade Uefa upp för en svagare turnering som kallas EM 3.0. 

Till detta EM kvalade Skottland in legit till skillnad från förra gången då det enbart var en konsekvens av den laxa förutsättningen för kvalificering. Nu slutade man tvåa i sin grupp före Norge och hade således tagit sig in i slutspelet även enligt pre-2016-formatet.

Och väl här i en turnering som för 16 av 24 vidare var det aktuellt den här gången. Definitivt inte som tvåa men som trea. 

I slutändan var allt som saknades ett mål.

Så även om rankingen gör laget sämre än 2021 var man definitivt närmare den här gången, och sett till vilket utropstecken Schweiz visade sig vara var det en meriterande poäng man tog i andra matchen.

Premiären? Jag vill hävda att det är betydligt svårare att spela mot Tyskland borta med 10 man än med 11 man, men den inte så lilla detaljen har pöblen som vanligt sopat under mattan och beskriver 1-5-förlusten som ett tecken på vilket bedrövligt lag detta var.

Självklart hade Tyskland vunnit oavsett men kanske inte med dessa siffror. 

Ungernmatchen har jag redan kommenterat så jag ska inte tillbaka till det nu.

Jag tror inte himlen är nattsvart för Skottland. Efter 23 års väntan har landslaget nu spelat i två raka EM - det pumpar in nytt blod i fotbollen, tänker jag - och tagit poäng mot England och Schweiz... Det sistnämnda kanske inte så märkvärdigt för oss, men det betyder ju att tiotusentals skottar lämnade arenan den kvällen utan att ha förlorat, och det är en stor skillnad mot att förlora.

Siffror:

0 seger

1 oavgjord

2 förluster

2 gjorda mål

7 insläppta mål

Sotto il cielo di un estate tedesca

 Futbol, bloody hell.

Vi klarade oss igenom en andra mina. 

Och Spanien mästare igen efter 12 års ökenvandring.

När man ser bilder på Southgate är det mänskligt att tycka synd om honom men frånsett de bilderna kan jag inte tycka synd om detta landslag trots att de alltså förlorar sin andra raka final. Anledningarna har jag förklara i förra inlägget. Nu när deras förlust är ett faktum känner jag likadant.

Spanien är till en början inte lika överlägset som jag hade hoppats men drar upp växeln i början av andra halvlek och är ett dugligt avslut från Dani Olmo ifrån att mer eller mindre stänga matchen långt innan man spelat timmen.

Men när Palmer oerhört skickligt kvitterar har England momentum under en femminutersperiod. 

Detta kan man eller vågar man inte kapitalisera på.

Det är dock lätt att vara efterklok. Kanske hade man blivit övermodiga och direkt fått en kontringsboll bakom sig. Det spanska laget har ju så mycket skicklighet i sig att momentum eller inte så finns det alltid en farligt hög lägstanivå hos dem.

Så man tar sig upp igen och vinner med 2-1 igen, likt mot Tyskland.

Briljant inspel av Cucurella förresten till segermålet. 

Southgate tar ut Kane. Igen. Bold.

De La Fuente gör detsamma med Yamale. Bold.

Sen har vi det där nickflipperspelet med Rice, Simon, Guehi, Olmo och... Stones? 

Walkers strumpbyxande stör mig rejält så jag vill tänka att det är därför de förlorar.

Som sagt... England hade ett momentum och jag tänkte på att de såg ut att vara i omvänt läge mot förra EM-finalen. Kvitterar ungefär när Italien kvitterade mot dem själva på Wembley. Det är skrivet, och sånt.

Gudskelov, inte. Den logik som vi alla tänkt på föll in. Laget från den sämre slutspelshalvan kunde inte stå emot.

De säger även att i de sex senaste mästerskapen så har laget med en dag mer vila vunnit. Vilket känns oerhört trist, om det ska vara så förutbestämt. Samtidigt är vi nere på hålvklyveri på avgöranden vilket gör det svårt att tro att vilan har haft med saken att göra. VM-finalen och förra EM-finalen slutade båda genom straffar. 2018 var Frankrike överlägset Kroatien utan att den där vilodagen kan tänka sig ha varit en faktor.

Den syd/medelhavs-dominerande vinnandet kvarstår. Nästa gång har det gått 32 år sen ett land bortanför den regionen vann EM. Det är väldigt lång tid. Samtidigt, när jag tänker efter, hur många såna länder hade kunnat vinna det? Svar är väl egentligen Tyskland och Nederländerna. England ska strukturellt kunna göra det men det är inget de gjorde innan den sviten inleddes. Å andra sidan... Grekland och Portugal har lyckats men inte Nederländerna. Och 32 år utan att Tyskland blivit Europamästare? Vad händer?

Ja, nä... Jag unnar många engelsmän lyckan att få bli mästare. Men det finns också många jag inte unnar. Och därtill unnar jag inte svenskar här i Sverige att England vinner, och ni vet vad jag menar. Jag förstår inte riktigt varför man måste hålla på det land vars liga man följer. Jag förstår att man gör det men självklarheten i det, not so much.

Så, kommande dagar/veckor får jag TA NER mästerskapet som det heter på poddspråk. Lag för lag, som vanligt.

Inför: Final

 It beings.

England bjöds på en straff av VAR och jag orkar inte ens kommentera det längre.

Inte själva situationen i all fall. Men eloge till engelska experter som alla tyckte att straffen som gavs till Kane var åt helvete fel och att det är en skymf mot sporten. 

Det är mycket slentrianmässigt hat mot England och jag tycker att detta var ett av många exempel på att det inte alltid är förtjänt. Det finns mycket att klaga på men om man jämför med andra länder så framstår det inte som mer osympatiskt på ett fundamentalt sätt. England kommer alltid att övervärdera sitt eget lag och sånt, men det finns annat skit i andra länder. Småsinthet, rabiat nationalism, rasism, och så vidare.

Så, jag vill verkligen inte att England vinner idag. Men inte för att jag har så mycket mer emot engelsk fotboll.

Det är för att jag...

1. Inte pallar hela PL-cirkusen som alltid följer med detta.

2. Inte tycker att England är eller har spelat som något i närheten av Europas bästa lag.

3. Inte vill berövas på förtjusningen av att England aldrig vinner.

4. Ser att Englands lottning över hela Southgates period har varit för enkelt. Gräddfil. Så fort man fick ett riktigt bra motstånd - Frankrike i senaste VM - åkte man ut.

Vad jag tror är en annan sak. Jag kanske inte tycker att jag kan göra en rättvis bedömning pga den subjektiva känslan kring deras möjlighet att vinna. Det jag kan säga är att de har blivit bättre för varje slutspelsmatch. 

Spanien får annars självklart gälla som favorit efter att ha vunnit mot både Tyskland och Frankrike. Men favoritskapet verkar vara för stort. Det är inte det England som mötte Slovakien som står på andra sidan. 

Översiktligt så är det alltså Spaniens första mästerskapsfinal på 12 år. Inga chockerande siffror men verkligen inget vi förväntade oss när de lyfte den andra raka EM-bucklan i Kiev.

England spelar sin andra raka EM-final. Som sagt efter en tursam plats på slutspelsträdet men likväl... Inte något de varit i närheten av tidigare. I EM-sammanhang har inget lag tidigare förlorat två raka EM-finaler. I VM har både Nederländerna och Västtyskland gjort det. 

Imorgon kan vi vakna till en värld där vi inte längre kan skadeglatt hänvisa till de uteblivna titlarna. Det kan ha tagits ifrån oss. Vi kommer fortfarande vifta med VM-kortet men det är klart att det inte kommer vara riktigt samma sak.

England är inte bäst i Europa, men där VM brukar stänga dörren för uppstickarna eller de som haft tur, har EM varit annat. Danmark 1992, Grekland 2004 och Portugal 2016. Det är ännu en sak som talar för England.

Det vore även ett rejält trendbrott då samtliga EM-vinnare de senaste 28 åren har varit länder kring medelhavet.

Inför och inför semifinal 2

För oss åttiotalister som vårdar det vi upplevde i den tidiga delen av vår tid med fotbollen är England-Nederländerna ett möte som väcker starkare känslor än vad det gör för nya millenniets generationer.

De växte upp i en värld där det är självklart med länder som Spanien, Frankrike och Portugal med i snacket om de stora drakarna.

På vår tid var Portugal långt ifrån det. Det var ett okej lag som bara ibland kvalade in överhuvudtaget. För det mesta inte. Frankrike var inget att leka med men hade ingen lång historia som stornation och VM-missarna 1990 och 1994 hämmade deras status. Spanien var alltid med och ganska bra, men aldrig ett hot om titeln.

England var sportsligt inte mer framgångsrikt än alla ovannämnda men var för det första i en ganska bra period där man kvalade in till tajta EM 88 och 92, och nådde ju semifinal även i VM 90. Men framförallt var det kanske deras status som fotbollens hemland och det enorma intresset där vilket märktes övertydligt när de kom till turneringarna med ett följe som på den tiden inte var självklar som det är idag.

Nederländerna hade haft sitt 70-tal men nu även Europamästare 1988 och även ett ständigt närvaro i toppfotbollen på klubbnivå där Rijkaard, Van Basten och Gullit reppade stora AC Milan. Holland kunde alltid gå väldigt långt och var ständigt en kandidat till bäst i Europa.

Därför luktar kvällens semifinal extra gott för oss tidiga åttiotalister. Det kommer inte vara något jättemärkvärdigt på plan men idén om England-Nederländerna är mumma. Det har något som man inte får av Spanien-Frankrike, Portugal-Tyskland, Italien-Spanien och så vidare. 

Och detta är som ni vet första gången lagen möts i mästerskapssammanhang på 28 år. Det spelar också in i sexigheten.

* * *

Vägen hit... 

Nederländerna är det enda laget kvar som sluppit spela mer än 90 minuters spel. Det hoppas jag hjälper dem för givetvis håller jag på dem. För att jag inte vill ha England i final, för att jag efter flera decennier alltmer börjat uppskatta dess landslag (just uppskatta, inte gilla) efter att ha börjat vurma för landet i dess helhet. I viss mån för att det leds av en fantastisk mittback vid namn Virgin Van Dijk. 

England har istället behövt 120 minuter i båda sina utslagsmatcher, trots mer eller mindre beskedligt mostånd.

Vad jag tror? Kanske delvis på grund av att jag fruktar det ser jag England som knapp favorit. De behöver färre chanser för att göra mål också. 

Holland å sin sida utgör det starkaste offensiva motståndet mot England hittills. Schweiz kan ha haft en bättre organisation men deras effektivitet framåt är ännu sämre eftersom de offensiva spelarna är desto mer begränsade. 

Hjärtat vill ha 120 minuter, hjärnan vill ha 90, för om det blir de orange som tar sig vidare vill jag inte att de ska vara en hel dag + långmatch bakom sig. Det är vad jag har kvar att hålla på i denna turnering.

På tal om det känns det ändå rätt att den "enkla halvan" får kompensera för sin svagare tyngd men en vilodag mindre.

Inte knäckt

 Frankrike ut. Spanien vidare.

Vad ska man säga? Jämn match. Efter en kvart såg det ut lite som många av oss tänkte sig. Spanien passade Frankrike bra.

Det var lite jobbigt men bara att stänga av streamen omedelbart efter slutsignalen och inte låta eländet kladda sig fast på en. Så farligt är det inte oavsett dessa dagar. Men Spanien vann fair and square. Var de det bättre laget? Jag har inget bra svar på det. Inte nödvändigtvis. Men de var inte sämre. De hade ledningen också ganska tidigt i matchen och då är det givet att Frankrike kommer att verka mer intressant med bollen. 

Och det är trots allt semifinal. EM dog ju halvt förra gången när Frankrike med den klart högsta höjden på ett märkligt sätt tappade en solklar ledning mot Schweiz och åkte ut på straffar. Då var jag ändå knäckt.

Ju tidigare lagen åker ut, desto mer tänker man på den långa kedjan som hade kunnat uppstå.

Nu tog man sig ända till semi och fick chansen att visa vad man går för. Det kan inte bli guld varje gång.

Så för mig blir finalen mer tråkigt men samtidigt... Det skulle vara så mycket äckligare att se Frankrike eventuellt förlora mot England än att se Spanien göra det. På så sätt blir finalen mer trivsamt att titta på. Men ändå lite mer tråkig eftersom... Jag helt enkelt inte gillar spansk fotboll. Jag älskade det under ett par år när det först började visas i Sverige men så mycket har hänt sedan dess. Jag respekterar bredden på spelskicklighet, men där stannar det. Spelstilen i sig post-tici-taca är inte för mig. Tugget och nejmdroppandet verkligen inte för mig.

Nå, de kommer oavsett vara 60%-iga favoriter om man säger så, i finalen. Lär få det lättre mot Nederländerna än köttiga England.

Tränaren ser för övrigt väldigt ospansk och italiensk ut. Och vi är där i mitt fotbollsliv där jag inte vet vad spanska landslagets tränare heter. Gott så. Den cirkus som moderna fotbollen blivit förtjänar inte mer engagemang än så.

Mot semifinal 1

 Värdlandet Tyskland är ute. 

Eftersnacket handlar om en straff som helt korrekt inte gavs av domare Taylor utifrån att spelaren inte gjorde sig större än nödvändigt. 

Absolut har det getts straffar för mindre. Bland annat Tysklands straff mot Danmark.

Men det är illa när det händer.

I fotbollspopulismen utmålas ofta supportrar som spelets försvarare medan kostymnissarna gör som de vill.

Men supportrarna är en del av problemet.

Varje gång jag ser sådan brist på eftertanke och känsla från folket faller jag en kilometer av hopplöshet.

Att så många vill att matcher ska avgöras av slumpen. 

Snarare än som förr i tiden där straff gavs för att någon hindrat en annan från att göra mål, aktivt.

Kan du inte skjuta förbi backar för att deras armar inte står klistrade till sin kropp, då är det du som avslutare som har skjutit dåligt eller fattat ett dåligt beslut vad gäller skottläge. Försvarare är inte skyldiga dig öppen fält mot mål.

Sen brukade spelare redan på 80-talet filma till sig straffar men åtminstone var handssituationer befriade från dagens korkade sätt att (inte) se på fotboll.

Mycket handlar om att domarna gjort en sport av sin egen verksamhet och glömt bort vad det är de faktiskt ska göra där ute. Det är bara då man kan säga saker som "det är kontakt" som om man inte får nudda varandra i fotboll.

Sportprogrammen gör samma sak. Det är tydligen kul att veva bilder och diskutera om det "egentligen" ska vara straff eller inte.

Och sist men inte minst: Dessa ädla supportrar som har bidragit till att förstöra spelet som jag älskade. Som jag fortfarande gillar men inte älskar.

* * *

Ett annat efterspel är att Toni Kroos outat sig som vardagsrasist för allmänheten. 

För min del var jag redan övertygad om att han är en pajas när han avfärdade Mesut Özils känslor av rasism i tyska landslaget med att det är "skitsnack". Det finns inte. Det vet Toni Kroos att det inte gör eftersom han som ljus german inte märkt av något alls. Åfan. Man kan ändå tänka sig att han kan tycka att det är nåt som är konstigt när halva stadion buar ut den egna spelaren för att han varit med på nån photo-op med sitt ursprungslands president. Kritik? Okej. Propotioner? Uppenbarligen något annat som bidrar till att det fullständigt spårar ur.

Tyska storstäder är inte trygga för hans dotter, menar Kroos.

Så nu ska han stanna i Madrid som är ungefär som att bo i Emmaboda. Där pågår inget fuffens eftersom de inte har haft en "massinvandring". Hmm.

 * * * 

Man kan förresten inte räkna ihop två gula retrospektivt och få det till ett rött, men att kråsen inte får gult kort efter sin mangling av Pedris ben är ett annat skämt. Karma.

* * *

Och så kan vi notera att min misstanke om att Spanien skulle brytas ner av den plötsliga nivåhöjningen och bortaspel inte riktigt stämde in. De vann matchen. De såg plötsligt mer mänskliga ut och hade kunnat åka ut men detta var en meriterande seger.

* * *

Motståndaren Frankrike tycker jag till skillnad från folket gör en okej match mot Portugal. Det är en guldkandidat man möter, så att spela jämnt och inte bjuda på champagnefotboll ser inte jag som ett problem. Det var ingen fantastisk prestation, men inte heller den skitfotboll som det beskrivs som. EM är inget party för spelarna. Ta det lugnt med underhållningskravet.

* * *

Så... Spanien-Frankrike. Bland de hetare semifinalerna av senaste mästerskapen.

Det kan gå hursomhelst men det enda jag skulle kunna luta mig mot är att storebror passar lillebror illa.

Om Spanien vill spela boll så kanske det blir första matchen där Frankrikes disciplin blir extra gynnsam. Särskilt mot en backlinje med flera frånvaron. En på förhand inte imponerande backlinje för den delen.

Dag whatever: Sammandrag och inför-tankar, 5 juli

 Som inför kvartsfinalerna kan vi ta igen de sista två matchdagarna för åttondelarna.

Först ut Frankrike-Belgien som beskrevs som en otroligt tråkig match och ja, den var väl ganska tråkig. Men ja, det är klart att Frankrike inte kommer att kunna göra med Belgien vad Spanien kan göra mot Georgien eller Tyskland mot Danmark.

Jag tycker faktiskt att Frankrike på ett sätt imponerar. De hade kunnat göra det betydligt bättre; det är för mycket komplicerat spel där det behöver spelas mer disciplinerat och enkelt. Det är ett genomgående problem för Frankrike - de vet hur bra de är och känner uppenbarligen att de kan kosta på sig den typen av spel.

Likväl dominerar de matchen från början till slut och utan att glänsa vinner man välförtjänt. Det är ändå ett tecken på styrka. 

* * *

Portugal-Slovenien blev en av turneringens bästa matcher hittills. Med bästa menar jag mest sevärd och kittlande. Jag var inte jätteförvånad att Slovenien höll emot. De var för det första obesegrade, och för det andra har det alltid varit så att när Slovenien väl tar sig till ett mästerskap så säljer de sig dyrt där. Även om det bara blir enstaka kryss eller så är det inget lag som kör över dem bekvämt.

Nånstans ställer jag mig till de breda massorna och ser hellre Portugal-Frankrike i kvarten men oj vad häftigt det hade varit om Sesko gjort en mer duglig avslutning på chansen som han bjöds på av Pepe. Inget ont om Pepe men för min del hade han kunnat offras (eller förresten, det finns en del ont att säga om Pepe) för den blixt från klar himmel-effekt som uppstår vid den typen av tabbar. 

Ronaldo v Oblak behöver jag inte säga så mycket om. Att Portugal ändå vinner straffarna när all logik talar för Slovenien efter Oblaks räddning har två förklaringar.

1. Diogo Costas räddning mot Sesko balanserar Sloveniens mentala övertag. Mest för att han själv får en boost.

2. Spelskicklighet. Om du är så bollbegåvad som Portugal är, och möter en mindre nation vars styrka inte är bollbegåvning, då ser det rätt bra ut för dig. Slovenerna är inga brunkare men i relation till portugiserna är de lite träben ändå. Det är samma med Brasilien. Ytterst sällan att de förlorar straffsparksläggningar trots att de alltid är favoriten.

Svenska studion om Ronaldos tårar sen gör en bara hopplös. Vi blir aldrig kvitt detta lutheranskt influerade skenheliga fördömandet av allt som sticker ut en aning. Normen är att alla i studion ska indirekt visa vilka rättskaffens typer de själva är. När de själva - åtminstone mediefolket - har i hela sitt vuxna liv inte gjort annat än att för varje steg ta hand om numero uno - sig själv. Men det är Ronaldo som är egoist eller "narcissist" som Micke Lustig sa. Och vad vet jag, han kanske har rätt, men i den bransch han nu jobbar finns det väldigt många narcissister. 

Men den där hopplösheten får sig en törn när den yngre generationen än en gång förvånar mig med att vara mer rätt på't, så att säga. Guidetti vågar gå emot den trötta vågen i svt-studion dagen efter. På sociala media, poddar etc är det fler under 40 som har en mer nykter syn på det hela.

* * *

Nederländerna gör processen kort mot Rumänien. Oranje har ständigt varit underskattade i svensk media. Själv tycker jag att de har gjort det skapligt bra. Utifrån att det väldigt länge har varit ett begränsat landslag ser det helt okej ut nu och jag tror att de mycket väl kan nå en EM-final där på den enklare halvan av slutspelsträdet. Men de kan förstås lika gärna åka ut redan i kvarten. För att det bara finns bra lag kvar nu.

* * *

Måste jag välja favoritmatch hittills så tar jag givetvis den sista åttondelen av alla.

Hajpade Österrike mot svajiga Turkiet i regnet. 

Demiral hugger på retur efter en minut och tempot höjs således omgående.

Regn, blod, svett och tårar. Hat och kärlek. Allt.

Demirals andra mål är det snyggaste hörnmålet i turneringen. Skruven in, stenhårt från nära håll i hård kamp mot försvararna. Vrålet från turkiska fansen från andra kortsidan. Fantastiskt.

Och så den avgörande turneringens räddning åt andra hållet mot slutet som innebär att Österrike - som att döma av svenska tugget skulle vinna hela EM - är out.

Självklart var även jag övertygad om att Österrike skulle slå Turkiet men hyllningskören har varit överdrivna om Raffe "Jag jobbar gärna för smutsiga pengar" Rangnicks gäng. När ska folk lära sig att inte gå på den initiala framgången i en turnering? 

* * *

Ikväll tror jag att Tyskland och Frankrike går vidare. Ingen stark övertygelse men det är vad jag tror. 

Spanien får möta sitt starkaste motstånd hittills, och på bortaplan dessutom, vilket kan bli en otäck känsla som dess ganska orutinerade spelare inte grejar.

Och Frankrike kan nog kötta ner Portugal rätt bra. Men det vill till att de inte släpper in första målet. Då kan det bli riktigt jobbigt. Och ingen jävla straffsparksläggning heller!

Dag 17: Ingerland through

 Även England en halvminut från monumentalt fiasko. Inte utan motsvarighet i närhistorien alls, men med sitt bästa lag på pappret sen Svennis tid mot Slovakien utan ett enda mål... Det var en skadeglädje jag tänkte frossa i.

Men fair game, om man säger så. Ingen straff utan en bissa när den behövdes som mest. 

Visst svaghetstecken att helt slutkörda Slovakien ändå bjöds in till att kvittera.

England såg dock inte lika uselt ut som Italien och med denna moralhöjare finns det en överhängande risk att man kan vinna titeln. I finalen kommer man att vara det sämre laget, men det är just bara en enskild match på 90 minuter där allt kan hända. På sin halva - den som vanligt lätta där man hamnat - är man det bäst kvarvarande laget. Inte så pass att man inte kan förlora mot ett Schweiz eller Nederländerna eller Österrike, men i samtliga möten kommer man att vara förhandsfavorit.

Slovakien gör en bättre insats än vad jag förväntade mig. Lika underbart som det var för engelsmännen att gå från historiskt fiasko till sjunde himlen måste det vara så fruktansvärt vidrigt att gå från unik framgång i landets historia till detta.

* * *

Spanien-Georgien. Jag sa ju det. Men det har fortfarande inte gått upp för De ogenomtänkta som fortfarande betraktar Georgiens EM som en bragd och vägrar ta in hur den där segern mot Portugal faktiskt bör värderas.

Nå, ha't kul där i era tråkiga studios som bara gästas av humorlösa charlataner.

Dag 16: Historiskt uselt Italien, VAR-bonanza

Herreje... Där levererade EM på riktigt.

Och Calafiori... Mer än bara snygg och elegant!

Längre än så hann jag inte. Vuxenlivet kan vara det kan vara. Alltså efter dag 11, måndags.

Då var Italien i sjunde himlen och jag tänkte att de mycket väl kan nå final.

Idag bjöd de på den mest deppiga italienska slutspelssortin... Någonsin? 

Man kan säga att den italienska fotbollshimlen varit mörkare men sanningen är att varje gång Italien väl tagit sig vidare från gruppspel så har de sålt sig dyrt. Så har det varit under hela min tid och det enda jag kan tänka på på uppstuds är förlusten mot Frankrike i VM 86 som jag inte har sett. 

Men Platinis Frankrike var regerande Europamästare och kom att ta bronsmedalj i samma turnering.

Idag mötte Italien lillebror Schweiz och hade inte en enda het målchans på 90 minuter. Scamaccas stolpträff var i offsideläge och flaggan höjdes efteråt.

Många har med rätta lovordat detta Schweiz men... Det är fortfarande SCHWEIZ.  

Jag visste att Italien kunde förlora men inte på detta sätt. Inte på detta hjälplösa sätt. 

Jag vill skoja om att om bara Calafiori hade varit med så... Men knappast, va? 

Vi får återkomma till summering av Italien senare men detta var bara sorgligt. Inte lika monumentalt katastrofalt som att missa två raka världsmästerskap men återigen något nytt och negativt i den italienska fotbollshistorien.

* * *

Italiens uselhet accentuerades senare på kvällen när en annan stornation - Tyskland - uppvisade en grundkompetens som azzurri bara inte har. Kan de ens springa i den fart som tyskarna gör? 

Vi fick också en deppig VAR-bonanza där centimeteroffside dömer bort ett mål följt av det ännu större brottet att hitta en straff för fingertoppar på en hand vars position inte riktigt kan undvikas för den som fattar hur människans fysik fungerar. Jag kan noll om fysik och till och med jag fattar att vi inte är ihopsatta robotar utan en hel organism. Dessvärre vet inte idioterna i svenska studios detta. 

Jag tycker inte på något sätt synd om Danmark. Om nåt tycker jag att det är rätt åt dem, men jag tror på principfasthet och på fotbollen. Även om inget beslut per se var fel så måste alla vettiga människor se vilken travesti helheten var.

Nåja, som Arne sa för 34 år sen om ett annat mer västligt Tyskland: Rätt lag vann på fel sätt.

* * *

Imorgon kommer den tröga allmänheten fatta skillnaden mellan Spanien och reserv-Portugal som inte ens vill vinna. Jag säger hejdå redan nu, Georgien.

 

 

Dag 10: Blåsta svenska twittrare, [nederländsk brytning]: sexy football

 Schweiz väldigt nära en historisk seger mot storebror. Fruktansvärt nära. Det är ju inget som någon kommer att vara direkt ledsen över men tänk att toppa gruppen före Tyskland i dess EM-värdskap. Det hade varit något.

Desto mer ledset kommer det att vara hos Skottland som än en gång missade avancemang från gruppspel.

Yngre generationer kan förmodligen inte relatera till oss äldre men på vår tid var Skottland ett ganska starkt landslag, och före min egen tid till och med ett bra landslag under perioder. Det var därför en grej att de alltid misslyckades att ta sig vidare, oftast efter en heroisk sista insats som inte gav någon betydelse.

Idag är de helt enkelt inget vidare bra lag. Och igår kväll var de verkligen inget bra lag. Både Ungern och Skottland gör en usel match.

Jag hör en massa förvånade svenskar som kommenterar lagens försiktighet med att de inte verkar veta att kryss inte räcker. En märklig kommentar. Vid 0-0 är båda lagen enbart ett mål ifrån den seger som de behöver. Existerar inte matchplan och taktik? Man måste spela hawaii-fotboll för att man behöver vinna?

Det hade varit särskilt korkat av skottarna att totalt gå in i Ungerns matchplan med offensivt spel. Ungern har varit en besvikelse men de är inte riktigt så värdelösa att de inte klarar av bättre än att ge Skottland 70% bollinnehav (måste för övrigt ha varit första gången i världshistorien som detta hände till Skottlands "favör").

Nej, Skottlands problem var inte deras försiktighet. Problemet var att varje gång en situation uppstod så svarade de med helt bedrövliga inlägg eller skott. 

Så, oerhört synt att historia inte skrev här. Men, även om det kunde ha hänt så förtjänade man inte en framgång efter detta framträdande. Och ska vi vara helt ärliga så har avancemang från gruppspel 2024 devalverats. Det hade inte varit riktigt samma sak som att göra det 1990 eller 1992.

* * *

Min fotbollsointresserade vän och arbetskamrat AK har flera gånger under EM frågat om vilka matcher som räknas som sexiga nog för att vara självklara titt för hennes pojkvän, så att hon kan styra upp dagarna.

Just den här gången har hon inte frågat men Kroatien-Italien ikväll... Oj. You wanted sexy? You got sexy!

I'm talking SECK-SEE.

Kroatien måste vinna. Det blir oerhört intressant detta. Utifrån klassisk italiensk mentalitet är det alltså optimalt att sitta lugnt och vänta på det kroatiska misstaget. Men är detta Italien tillräckligt klassiskt?

Dag 9: Vargarnas land, 08 round 2 och belgiska klantskallar

Georgiens första EM-poäng inne. Sett till hela matchen ska man vara tacksamma för den men det svider väl något oerhört att matchens sista spark var en brutal miss av Han den blonderade. Faktiskt oförlåtligt, men nu är inte jag georgier så det kvittar för mig. 

Förresten, om några av er därute tror att Georgiens namn har nåt med någon George att göra så är det inte så. På georgiska heter landet något helt annorlunda, vilket många av oss bör minnas efter senaste kvalmatchen mot dem för några år sen och fansens halsdukar. Det var väl nåt på S eller T och lät ärligt talat finare än nån grej nån britt eller så har format till Georgia. Nä, Georgia har den här britten fått från det persiska namnet gorghestan vilket löst översatt betyder vargarnas land. Gorg betyder varg på vardaglig persiska än idag medan -stan är ju... Ja, ni fattar.

... Å det krävs verkligen vargar för att, höhö, nej. Men kan de besegra Portugal i sista omgången? 

Egentligen nej, men om portugiserna är riktigt lata kan de ju låta dem göra det då de redan har säkrat gruppsegern. Här finns det läge för att betala ut bonusar från georgiskt håll. Under bordet förstås. Å andra sidan har de väl inte råd då Portugal förfogar över ett av EM:s best betalda trupper sett till deras klubbadresser.

* * *

Turkiet och Tjeckien, då? 

Repris på den klassiska matchen 2008 där Tjeckien ledde mycket riktigt med 2-0 med kvarten kvar, varpå Turkiet stod för en av flera mirakulösa återhämtningar och vann med 3-2 innan slutsignalen hade gått. Segerskytt den gamle Real Socidead-mannen Nihat Kahveci (orkar inte kolla stavningen på efternamnet här, var det med eller utan H?).

Den matchen hade f ö kunnat bli historisk som den första EM-gruppspelsmatchen att avgöras på straffar. 

Eftersom lagen skulle hamna på identiska siffror vid kryss meddelade Uefa att hellre än att gå på ranking eller något sånt så skulle straffsparksläggningar avgöra.

Men dit nådde vi tack och lov inte.

Den gången var Tjeckien knappa favoriter.

Den här gången är det 50-50 men fördel Turkiet eftersom kryss räcker för deras del.

Problemet är bara att Tjeckien påvisat en del vinnarskalle de senaste åren medan turkarna helt tappat sin mojo efter 00-talet. Trots 0-3 känner jag att man är ett klart bättre lag nu än för 3 år sen. Läge här att bryta den långa negativa landslagstrenden sen 2008. 

* * *

Portugal imponerar. Jag har bestämt nu att de inte får vinna EM eftersom Bernardo Silva och Bruno Fernandes båda är startspelare där och ett vidrigare par är det svårt att komma på i något landslag. Man får nästan dra tillbaka till 80-talets Västtyskland för att hitta något sånt. Matthäus och Schuster måste väl ha lirat ihop nån gång där?

Om någon undrar så har jag inget jätterationellt på Bernardo Silva. Hans rasism-fadäs med lagkamraten Mendy tycker jag kan tillskrivas hans ignorans snarare än svineri. Han har en tendens att grina på Twitter vilket är osympatiskt men det är inte unikt för honom. Jag har mina anledningar, kan jag bara säga. 

Bruno Fernandes - kommentarer överflödiga. Ärketönt. Noll sympatiska sidor. Verklligen noll. På eller utanför plan.

* * * 

Belgien studsar tillbaka och framställer Rumänien som ett högst begränsat lag av det slag som vi väntade oss innan de pulveriserade Ukraina.

Det är i sig starkt men Belgien har stora problem och det är en oerhörd ineffektivitet. Det skapas så oerhört många chanser i den här matchen och ändå är det inte alls långt ifrån att de får lämna matchen med 1-1. Det krävs 30 chanser för att Belgien ska göra ett mål. Med chans menar jag även situationer där det är stora ytor men en av klantskallarna Doku eller Lukebakio fattar fel beslut i ett tidigt skede.

Därför får Belgien finna sig i att spela en biroll i denna turnering.

Men man vet aldrig. Portugal 2016 var ett deppigt lag som tack vare flyt med lottning och andra resultat lyckades gneta sig ända fram till titeln. Fotboll är vad det är.

Dag 8: Ukrainsk-belgiska biscotton och Adios, Polen

 Ukraina studsar tillbaka och Slovakien som i första halvlek ser riktigt vasst ut, och får oss att tänka att de mycket väl kan vinna gruppen, riskerar nu istället att likt förra mästerskapet sluta sist i gruppen trots en inledande trepoängare. Vilket svider extra eftersom en inledande trepoängare i 24-lagsformatet ska ju i 9 av 10 fall vara halva inne i åttondelen. Du kan ha råd att förlora två raka efter det och ändå klara dig.

Ändå går det inte att säga att Slovakien ligger sämre till än de gulblå som segern till trots har två minusmål och ska möta Belgien i sista omgången. Ett ganska mediokert Belgien är fortfarande ett mycket starkt lag om ribban inte är högre än gruppavancemang. Kanske bör Ukraina hoppas på belgisk seger ikväll då det skulle möjliggöra en biscotto som sista utväg i sista omgången. Står det 0-0 och det är kvarten kvar så vill nog inte belgarna riskera något. Såvida inte de ligger på 1-2 poäng i vilket fall... Ja, ni fattar.

* * *

Polen-Österrike var en trevlig match. Olympiastadion i Berlin är härlig att skåda på skärmen. Historisk tyngd. Och det mulna vädret ger det något extra, särskilt med vinkeln mot det där glappet i kortsidan vars term jag inte känner till.

Och Österrikes svarta shorts gillar jag eftersom det ju är vad de brukade ha till sina vita tröjor innan de sålde ut och valde att spela i den flaggfärgade rödvita dräkten (som brukade vara reservstället). Inte ursnyggt kombinerat med det röda men mycket bättre än helrött eller något sånt för att kontrastera mot Polens vita inslag.

Rangnicks mannar imponerar i varje fall. Med ett plusmål i bagaget har man troligen råd att förlora mot Nederländerna i sista för att ta sig vidare. Det är nåt fint med att de presterar när mästerskapet går i grannlandet. Det enda som kan oroa är att Polen faktiskt tog över totalt i andra delen av första halvlek. Vill Österrike göra något riktigt bra i denna turneringen behöver man vara bättre än så.

* * *

När krysset så fullbordades i gruppens stormatch sist ut blev det också klart att Polen är första laget att åka ur den här turneringen. Nu kan man siffermässigt bara nå ikapp Österrike och eftersom man förlorat den räcker inte det (hur osannolikt det än hade varit) på grund av inbördes möten-regeln som alltså gäller i Uefaturneringar.

Ännu ett polskt misslyckande, alltså. Svår grupp, ja, men det låter ju inte urkul att i ett EM med lag som Slovenien och Georgien vara först med att vara borta från avancemangsmöjligheten.

Dag 4-7: Where the action is

 Herregud.

EM exploderade precis när jag behövde dra tillbaka och jobba en del (och se Fu Manchu).

Aningen upphaussade Ukraina blev siffermässigt utklassat av bottentippade Rumänien.

Belgien förlorade mot ett av EM:s svagaste lag. Kom dock inte helt som en blixt från klar himmel eftersom belgarnas nedgång redan varit noterat. Och även om det är lätt att glömma det så inledde Slovakien förra EM med att även då skrällsegra mot Polen.

Frankrike gör sitt och Nike har för en gångs skull lyckats göra snygg dräkt åt laget. Mbappé bjuder på shithousery. Stabil trepoängare. Så vill man inleda en turnering.

* * *

Turkiet når sin största framgång på 16 år genom att premiärsegra mot Georgien efter ett hockeymål på slutet som ju kan visa sig vara avgörande. Men så är det, det har gått åt skogen för turkarna efter den där succésommaren 2008. En seger i Frankrike 2016, jo,  men den kom lite väl för sent. Här har man krattat vägen till åttondelen. 

Portugal lider mot gnetande tjecker som dominerar stadion i sitt grannland men vinner till slut rättvist med 2-1. Känns fortfarande osäkert om det ska ses som ett styrketecken eller svaghetstecken.

* * *

Albanien chockar med poäng mot Kroatien. Efter matchen faller de kroatiska spelarna på gräset vilket ser väldigt märkligt ut eftersom man nästan bara ser sånt i slutomgången. Men kroaterna förstår att sortin är oerhört nära. Det krävs inget mirakel men seger mot Italien i slutomgången. Ett Italien som inte ens kommer att kunna bjuda på det, om man säger så. 

Tysklands brutalt fula och omotiverat använda andradräkt (såg att tyska ambassaden i Storbritannien glatt meddelade att tröjan sålt historiskt mycket) mot Ungern räcker för att jag ska bojkotta ytterligare kommentering och hoppas att de ska åka ur turneringen så fort som möjligt. 

Fina Skottland studsar tillbaka efter förnedringen mot Tyskland och tar en meriterande poäng mot Schweiz. Det är svårt att se dem vinna en match på beställning mot Ungern men chansen finns i alla fall. Vi får väl räkna med ännu en "heroisk" insats som inte räcker till, i landets långa historia av att aldrig någonsin lyckas ta sig vidare från gruppen. Inte ens när man faktiskt var bland världens bättre landslag.

* * *

Serbien får det svårt mot Slovenien likt den episka matchen för 24 år sen. Det börjar bli tröttsamt hur man ständigt lyckas underprestera i stora mästerskap efter den fullständiga nedmonteringen av Jugoslavien. Nu kom det ju en otypisk "moralhöjande" kvittering på stopptid och det kan man ju alltid se som ett gott tecken. Men det krävs ändå seger mot Danmark och det känns inte helt rätt som utgångspunkt. 

Danmark som plötsligt kan se framåt med tillförsikt. Det är rätt sannolikt att man kommer att bli grupptvåa även om man kryssar en tredje gång. Alldeles nyss såg det oerhört dyster ut. 

England får mycket kritik och många menar att man har varit oerhört överskattade. Typiskt den enda gång jag tror på dem. Inte min titelfavorit men det skulle inte förvåna mig. Chansen finns fortfarande. Man ska inte inleda EM för bra.

Den väntade kryssmatchen mellan Spanien och Italien uteblev. Jag såg matchen men var oerhört ofokuserad. Jag hör att Spanien totaldominerade. Lite kalldusch för Italien då. Men låt oss invänta domen till när allt ska avgöras.

Dag 3: Danmark är en bluff

En liten överraskning (ändå?) och två favoriter som i alla fall fick kämpa en del för sina trepoängare. Fortfarande inga riktiga floppar dock.

För Danmark är väl inte tillräckligt bra för att behöva skaka om Europa medialt efter 1-1 mot Slovenien?

Danmark är en bluff. Bara den som inte ger saker och ting det uppmärksamhet som de förtjänar tror att Danmark är ett landslag att räkna med. 

Läs. Allt finns på papper. Vilka lag möter man när det går bra? 

Något stinker med Danmarks vägar in i turneringar och även upplägget väl där.

Varningsklockorna borde ha ringt när Uefa gav Danmark och Parken värdskap inför 2020 och inte Nationalarenan i Solna som är ungefär en tredjedel större och vid den tiden nybyggd.

Danmark får ständigt enkla lottningar i både kval och mästerskap. Så har det varit sedan 2010-talet. Jag har ingen vidare koll på fotbollspolitiken i Uefa men det finns de som har det. Och danska fingrar masserar ett och annat där. Konspirationsteori? You bet. Prove me wrong. Men eländet fortsätter bara.

Nu är det så att dessa enkla lottningar inte alltid hjälper.

Ni vet alla vilket praktfiasko VM 2022 blev.

Till årets turnering får man Slovenien igen efter att redan ha haft dem och Finland som utmanare i kvalgruppen.

Vilket sammanträffande... Så receptet var givet. Tre enkla pinnar mot Slovenien och en ynka poäng mot överkomliga Serbien och så är allt som det ska vara.

Den här gången går EM inte på hemmaplan i gruppspelet så det ser plötsligt mörkare ut. Då fick man slita för att hålla sig före Finland och Ryssland. Sen blev det the mighty Wales i åttondel och Tjeckien i semi. Okej, de sista var det väl ingen som räknade ut på förhand riktigt men bara så att vi inte lyfter fram EM 2021 som ett exempel på hur fantastiskt Danmark är.

Slovenien hade ju faktiskt en boll i insidan av ribban ikväll så det hade kunnat vara ännu sämre.

* * *

Nederländerna såg stundtals starkare ut än på väldigt länge mot Polen. Att hamna i underläge 0-1 mot ett okej motstånd som Polen är inte enkelt men man matade på anfall efter anfall och innan paniken infann sig stod det 1-1. 

Otroligt nog avgör sedan skithuset Weghorst mot slutet. Det vandrande memet som verkar oduglig på högre nivå i klubbfotbollen men som tydligen har sin grej i landslaget.

* * *

England har under Southgate förvandlats till en pålitlig maskin i kval- och gruppspel så jag förväntade mig en enklare väg för dem mot alltid underpresterande Serbien. 

Det var en stabil insats av de tre lejonen men de där omställningarna som skulle riva hål i Serbien uteblev och hade serberna inte varit så ängsliga i sitt spel hade man kunnat sno med sig en poäng. Samtidigt ser det väl ängsligare ut när man möter Englands samlade defensiv än vad det skulle göra mot ett Skottland eller Albanien.

Med Danmarks tappade poäng mot Slovenien ser vägen ändå skapligt ljust ut för serberna. Har man tur kan det rentav räcka med två poäng för en andraplats. Man höll huvudet kallt den här gången trots en tidig motgång så det blir intressant att se deras fortsättning.

Dag 2: Favoriterna levererar, och Calafiori makes Italy great again

Trenden är övertydlig och otidsenlig:

Favoriterna levererar. De behöver inte ens kämpa för sina segrar. 

Till och med de lag som bara är aningen bättre än sina motståndare vinner tydligt. 

Erfarna Schweiz visar sig vara mycket bättre än nypumpade Ungern.

Svårt att tänka på den matchen utan att kommentera att Ungern släpper in en björn i laget vid namn Martin Adam som helt rimligt blivit viral nu. Vi har sett monster som Jan Koller eller Carsten Jancker tidigare men då har ju längden varit den tydligaste faktorn. Adam ser ut att vara överviktig, precis som björnar gör utan att alltid riktigt vara det. Eftersom Ungern blivit en symbol för "hårdkokt" chauvinism bland löjliga västeuropeiska killar så blir detta en perfekt kombo. Nästan så att man tror att det på något sätt är ihopsatt ovanifrån.

Ungern är inte uselt rakt igenom men blir ju faktiskt överkört av Schweiz i första halvlek och det är ändå Schweiz så detta måste ses som en riktig missräkning. Laget kommer nog att kunna besegra Skottland och därmed stanna kvar i Tyskland framemot den sista gruppspelsomgången i hopp om att gå vidare som bästa trea men huruvida det räcker är tveksamt. Så den som hoppats på bättre notering än EM 2016 får nog tänka om.

* * *

Spanien i dessa dagar bör inte vara storfavorit mot Kroatien men avgör matchen redan innan halvtid. 3-0 totalt är smickrande siffror men det är ändå en tydlig seger för Spanien. Sverige har som bekant haft en låsning kring ett kroatiskt under som de senaste åren ändå känts mer befogat än tidigare men den där bronspengen i senaste VM kom ju efter en oerhört tursam avancemang mot Brasilien. 2018 var nog peaken, trots allt. 

* * *

Italien... Ser lite ut som Italien igen. Bra, men inte för bra. Tvingas visserligen skruva upp till max efter Albaniens chockartade ledningsmål. Men är i slutändan nära att tappa till 2-2 i slutminuterna. Så som man brukade göra förr när man var bland de bästa i världen. Detta lag är fortfarande en svag kopia av det Italien som vi minns från 90-talet och 00-talet men vi har även sett svagare upplagor de senaste tio åren. Vi får avvakta tills motståndet är bättre men hittills känns det som att man kan gå långt i denna turnering.

Viktigast av allt är att den fantastiske Calafiori som gått under min radar har tagit den mästerliga italienska stilen tillbaka med sitt långa hår och smala pannband. Okej, han har inte svarta skor, men det var längesen de italienska backarna var såhär vackra. Välkommen tillbaka, se och lär, resten av Europa.

Det ryktas för övrigt att calafiori betyder blomkål på italienska men det kanske blott är ett rykte.

EM 2024: Dag 1

 Trök. EM är inte vad det var, trots en sån sexig inledningsmatch som Tyskland - Skottland faktiskt är.

Att Tyskland spelar i helvitt på hemmaplan i en premiär är det första problemet.

Att Skottland också ser relativt ostiligt ut och dessutom inte har sina röda strumpor är ett annat.

Att kameravinkeln är alldeles för närgången är det tredje.

Resten säger sig självt. 2-0 efter knappa 20 och matchen är död.

Ändå ser det plötsligt riktigt bra ut på pappret när Skottland reducerar och ser ut att gå härifrån med 1-4 vilket inte är ett sånt pjåkigt resultat utifrån att det ett tag såg ut att närma sig tvåsiffrigt.

Studion surrar på här med sin tråkiga nonsens. Jag orkar inte.

Jag tycker uppriktigt synd om den som njuter av att sitta och lyssna på Vickis analys av Toni Kroos i en sån här match. Och så den här grejen att journalister eller "journalister" ska agera experter på själva spelet. Usch.

Jag tycker ändå att den här matchen säger ganska lite överlag. Skottland hemma ska vara en munsbit. Och Tyskland borta har man råd att vaska. Absolut är det sannolikt att målskillnaden kommer att fälla Skottland men det kan också räcka med - säg - seger mot Ungern och kryss mot Schweiz för att detta ändå ska landa i en succé. 

Ser ändå lite fram emot Ungern-Schweiz där kommentatorerna inte kommer att kunna onanera vilt kring alla suuuperduperstjärnor då det i stort sett inte finns några att tala om.