Plats 14-16

Georgien flyttad från förra inlägget eftersom jag klantade mig med rankingen...

14. Italien

Det är svårt att minnas vad man redan har skrivit om de regerande mästarna i denna turnering.

Kritiken har varit oerhörd men för min del har jag sett så mycket elände sedan 2010 att detta får räknas in som en godkänd insats.

Utropstecken blev tidigt Ricardo Calafiori. Det visade sig att alla har tyckt som jag i detta fotbollsestetiska avseende, men de andra har nöjt sig med att inte gnälla på avsaknaden av den rätta italienska stilen. Den är inte hundra då skorna inte är svarta men allt annat är så gott som perfekt. Tatsen kan också ryka.

Nu skriver jag omotiverat mycket om Calafirois snygghet men tack gode Gud att jag för en gångs skull kan göra det 2024 när allting är så fult i fotbollen. Långa håret, EM 2000-pannbandet, längden, LUGNET, elegansen. 

Så detta bidrog till den euforiska känslan när Zaccagni gjorde det mål som räddade Italien från undergången. Nu ska vi vara ärliga med historieskrivningen och tydliggöra att få av oss nog trodde att Italien skulle åka ut på tre poäng och ett minusmål men med facit i hand hade det hänt. 

Eufori inte för att jag älskar Italien, men 1. Jag vill se mer Calafiori (dessvärre blev han avstängd efter detta) 2. Italien behövs i slutspelet och 3. Jag tycker inte att de förtjänade att åka ur. 

För jag tycker att Italien gjorde ett okej gruppspel. Okej, det blev "bara" uddamålsseger mot Albanien men det var en riktigt stark återhämtning efter chockstarten. Albanien hade oerhört lite. Och jag tycker att de gjorde en kontrollerad insats även mot Kroatien. 

Det som drar ner allt är Schweizmatchen.

Jag som växte upp med Italien som en konstant i toppfotbollen har sett det komma med otroliga bottennapp de senaste 15 åren. Missat kval. Utslagen från gruppspel flera gånger. Missat kval igen.

Men då har det alltid hängt på målsnöret. Man kan säga att det inte ska behöva göra det i många fall, man borde ha avgjort för längesen. Men hursom. Det hade mycket väl kunnat sluta positivt.

I denna åttondel mot lillebror Schweiz... Blir Italien förnedrat på ett sätt jag inte tidigare sett. Att råka förlora mot Schweiz är en sak. Det var rätt nära sist mot alpkusinerna från Österrike. Att förlora, vara i underläge och inte har något som helst att sätta emot Schweiz... Det har jag inte sett från Italien i hela mitt liv. Och har svårt att tänka mig att det hände innan jag föddes. 

Italien kommer säkert att komma tillbaka, men ibland undrar jag om de inte helt enkelt har fallit från sin särskilda plats i fotbollshierarkin, som man länge delade med Västtyskland och Brasilien. Att detta är det nya normala; Italien är kanske inte längre där, utan har sett inte bra Frankrike utan även Spanien passera i rang. 

Anledningen skulle kunna vara Bosman. 

Och Silvio Berlusconis transformation av Italien.

Det andra lämnar jag därhän för nu.

Bosman... 

När var Italien dunderbra sist?

2006.

Alltså ett lag dominerat av spelare som kom fram sent 90-tal. Alltså omkring Bosmandomen.

Som ju bland annat innebar att man kunde ha fler än tre utländska spelare i laget.

Så man har grävt talangguld i Balkan, Argentina, Brasilien och så vidare.

På bekostnad av de inhemska.

Sedan dess knappt några nya storspelare.

Mmm...

1 seger

1 oavgjord

2 förluster 

3 gjorda mål 

5 insläppta mål 

15. Georgien

Allas nya favoritlag. Här måste jag få hata lite. Jag blev riktigt less på den falska hajpen kring Georgien.

Målisen skulle vara bäst i EM. Deras straffskytt en bubblare i snacket om striker i en EM-drömelva. 

Lugna ner er. 

Georgien gjorde en godkänd insats. Man var med och gjorde inte bort sig. Mer kan man inte kräva av en debutant.

Rubriceringen blir ändå succé eftersom Portugal likt VM senast checkade ut och bjöd på tre poäng.

Att man vilar spelare är inga konstigheter. Men att inte visa minsta vilja, det är inte okej. Det gör mig inte arg för det drabbade egentligen ingen som förtjänade det mer. Ungern som floppade hade tagit åttondelsplatsen annars.

Men sluta beskriv det som en bragd. Det var en bjudning och inget annat. Georgien var rejält pressat av Tjeckien och utan den billiga straffen som man fick där hade man inte kommit ur med någon poäng där heller.

Spanien bekräftade allt det som jag skriver ovan.

Så, bra jobbat, och självklart hade jag firat som satan om Iran hade avancerat tack vare ett utcheckat lag, men då hade jag inte heller köpt att Mehdi Taremi var en Ballon d'or-kandidat och sånt och beskrivit det som bästa iranska laget någonsin.

1 seger

1 oavgjord

2 förluster

5 gjorda mål

8 insläppta mål

16. Danmark

Ännu en lökig prestation av ett fotbollsland som är så fantastiskt att Sverige måste omkullkasta hela sin verksamhet och kopiera föregångslandet Danmark.

I Qatar var det direkt pinsamt. Här var det mer mediokert. Trots avancemang åker man alltså ur turneringen segerlös. Men efter den initiala antiklimaxen städades det värsta upp med en meriterande poäng mot England och Slovenien visade sig vara svårt även för andra länder.

Men låt oss inte oroa oss för dansk återkomst. De är säkert med nästa gång. Det är ju numer undantagslöst så att Danmark serveras den enklaste gruppen i kvalspel och ofta även slutspel (även om så alltså inte riktigt blev fallet den här gången). 

0 seger

3 oavgjorda

1 förlust

2 gjorda mål

4 insläppta mål