För oss åttiotalister som vårdar det vi upplevde i den tidiga delen av vår tid med fotbollen är England-Nederländerna ett möte som väcker starkare känslor än vad det gör för nya millenniets generationer.
De växte upp i en värld där det är självklart med länder som Spanien, Frankrike och Portugal med i snacket om de stora drakarna.
På vår tid var Portugal långt ifrån det. Det var ett okej lag som bara ibland kvalade in överhuvudtaget. För det mesta inte. Frankrike var inget att leka med men hade ingen lång historia som stornation och VM-missarna 1990 och 1994 hämmade deras status. Spanien var alltid med och ganska bra, men aldrig ett hot om titeln.
England var sportsligt inte mer framgångsrikt än alla ovannämnda men var för det första i en ganska bra period där man kvalade in till tajta EM 88 och 92, och nådde ju semifinal även i VM 90. Men framförallt var det kanske deras status som fotbollens hemland och det enorma intresset där vilket märktes övertydligt när de kom till turneringarna med ett följe som på den tiden inte var självklar som det är idag.
Nederländerna hade haft sitt 70-tal men nu även Europamästare 1988 och även ett ständigt närvaro i toppfotbollen på klubbnivå där Rijkaard, Van Basten och Gullit reppade stora AC Milan. Holland kunde alltid gå väldigt långt och var ständigt en kandidat till bäst i Europa.
Därför luktar kvällens semifinal extra gott för oss tidiga åttiotalister. Det kommer inte vara något jättemärkvärdigt på plan men idén om England-Nederländerna är mumma. Det har något som man inte får av Spanien-Frankrike, Portugal-Tyskland, Italien-Spanien och så vidare.
Och detta är som ni vet första gången lagen möts i mästerskapssammanhang på 28 år. Det spelar också in i sexigheten.
* * *
Vägen hit...
Nederländerna är det enda laget kvar som sluppit spela mer än 90 minuters spel. Det hoppas jag hjälper dem för givetvis håller jag på dem. För att jag inte vill ha England i final, för att jag efter flera decennier alltmer börjat uppskatta dess landslag (just uppskatta, inte gilla) efter att ha börjat vurma för landet i dess helhet. I viss mån för att det leds av en fantastisk mittback vid namn Virgin Van Dijk.
England har istället behövt 120 minuter i båda sina utslagsmatcher, trots mer eller mindre beskedligt mostånd.
Vad jag tror? Kanske delvis på grund av att jag fruktar det ser jag England som knapp favorit. De behöver färre chanser för att göra mål också.
Holland å sin sida utgör det starkaste offensiva motståndet mot England hittills. Schweiz kan ha haft en bättre organisation men deras effektivitet framåt är ännu sämre eftersom de offensiva spelarna är desto mer begränsade.
Hjärtat vill ha 120 minuter, hjärnan vill ha 90, för om det blir de orange som tar sig vidare vill jag inte att de ska vara en hel dag + långmatch bakom sig. Det är vad jag har kvar att hålla på i denna turnering.
På tal om det känns det ändå rätt att den "enkla halvan" får kompensera för sin svagare tyngd men en vilodag mindre.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar